Google+ Followers

söndag 31 maj 2009

Anvisningar till firande av Mors dag.

den 31 maj 2009, kl 22:09


1. Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.

2. Mor hälsas om morgonen med sång av barnen.

3. Hon bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva.

4. Henne beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete under den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska.

5. Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där far i huset medverkar. Något vackert läses upp utantill, och hjärtats tack bringas Mor, som är hemmets sammanhållande kraft. Barnen utbedja sig Mors förlåtelse för ohörsamhet och bristande tacksamhet, för allt som vållat Mor sorg, suckar, bekymmer och svårigheter.

6. Frånvarande barn hälsa Mor med brev eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahålles för Mors dag.

ur broschyren "Anvisningar till firande av Mors dag" 1920.


-------

Jag tror jag skall förse mina barn med dessa "Anvisningar till firande av Mors dag", inför nästa års Mors dag, de låter onekligen rekorderliga!

Bilden? Ja, gissa det ni!

lördag 30 maj 2009

Musikliv & nostalgi.

den 30 maj 2009, kl 15:55


Vi som har lite mer ålder i nacken, minns ett enormt rikt musik- och kulturliv från den egna kommunen.

Det är inte alltid som ungdomen har ett försprång (bara för det mesta). Jag vet att ortens kulturådra inte dött ut och det hade varit roligt om man faktiskt hade memorerat allt detta på något sätt inom Gällivare kommun, eller gör man det redan? Något nytt projekt för Lars Israelsson, "Kåkstans pappa"? På tal om min gamle klasskompis Lars. Jag läste ett mindre trevligt inlägg om just kåkstan.

Problemet med att lägga ett nutidsperspektiv i något som tillhört en annan tid: är att det alltid blir helt fel. Man kan inte dra saker och ting ur sitt sammanhang! Sedan spelar det ingen roll vad det än handlar om, så kan man inte just det. Det är ett universalfel, som vi människor gör. När kåkstan blev till, var det "rätt tid" just då. Därför säger jag om igen, passa på att njuta av det som kåkstan har att erbjuda i år. Vem vet om det blir något fler tillfälle.

Egentligen är det helt otroligt så mycken musik, som strömmat igenom öronen genom årens lopp, när jag växte upp och var tonåring i Malmberget. Men även när jag var vuxen.

Vem minns väl inte de här banden, som vi flesta "stolpat runt" på dansgolven till:

Fops, Accord, Lazy Bones, The Butchers, Dundrets (eller om det möjligen stavades Dundretz, vilket jag såg på Kent Larssons sida på Stay Friends, att han hade gjort), Fyra Toner, Nord Nytt, SCHACK-LIC, Star Six, Wostoks, Lenneståls med Ann-Kristin, Beppo Q (med Obol-mannen), Malish.

Vad blev det av alla "musikaliska genier"?

"En gång musiker, alltid musiker": Svante Lindqvist han försvann senare till "J P Nyströms" och Håkan "Målle" Nilsson, numera Vestling, till Paradox i Umeå, nu egen "musikfirma". Gudarna vet vart resten tog vägen.

Jo, förresten, Ove Kalander han kursade både filmer och fortsatte med musiken, medan jag bodde kvar i Malmberget. Han lär väl bli kvar till dödagar antar jag. Christer Holmqvists bana rann iväg till tidningens värld för att hamna i TV-rutan. Bröderna Wilén flyttade till Skellefteå med egen studio, Göran i bandet som fick slagdängan "Så gick det till när farfar var ung"- Yngve Forsells, men numera är Göran hälsoguru. Liksom Lars-Göran Nyström också är inne och snurrar i just de tassamarkerna med hälsa. Man får lite vinkling av vad som hänt människor vidare i livet, när man "häckar" på Stay Friends (blink..blink).

För den som undrar, är det ett forum, där man kan hitta gamla klasskamrater och bekanta i största allmänhet. Helt gratis för "lite tillträde" och med betalning för "fullt tillträde", man väljer vilket som. Många på forumet önskar verkligen återskapa, eller få nya kontakter med människor de känner igen från "förr". Men långt ifrån alla, skall väl också tilläggas.

Sedan fanns förstås hela Hjertbergs familjen och alla jazzjammare, Curt Bornström & Co och vem minns väl inte "mannen med den ständiga glimten i ögat" Egon Öström! Det finns många profiler som dyker upp i minnet, när man skrapar om bara så där lite på ytan. Det finns ett batteri av dragspelare: läste t.ex. igår att "tidningsmurveln" Olle Öhman bytt estrad till den himmelska. Han var också dragspelslirare, liksom min egen alltid glada morbror Tore, som idag har lagt alla elkablar och dragspelet på hyllan, fråga mig inte varför.... Fler dragspelare som dyker upp i minnet nu när jag skriver, Häreskog, som till vardags "krängde" försäkringar.

Musikkåren! Självklart musikkåren. Det är något speciellt med en musikkår, som traskar gatorna fram! Vi bodde granne med en av dessa musikkårens medlemmar, "Bäck-Lasse". Ibland om söndagmornarna gick "Bäck-Lasse" tidigt runt kvarteret och spelade på i sin bastuba "Ompa Ompa Ompa Ompa Ompapapa".... Ja, för hans del var det inte tidigt, han hade inte gått och lagt sig ännu, fram på morgonkvisten! Jag minns ännu hur det kittlade i magen vid ljudet av hans "OmpaOmpa". Det kittalde så mycket att jag blev alldeles full i skratt. Det var på den tiden det fanns inte mindre än två estrader i Svanparken, som hade en hel del roliga saker för sig under sommarhalvåret. Det var mycket LKAB, som dragit sitt strå till stacken där, liksom det fanns "Gruvans Dag", även för oss som inte hade någon anknytning till gruvan.

När jag och Larsson (ni vet, "Thailand calling") helt nyligen, pratade med varandra om det rika musik och kulturliv, som funnits i Gällivare kommun, berättade han skrattande: Hur han hade kört "Lazy Bones", i hans röda Ford Fairlaine till Kiruna för en spelning. Det var "Roxy-Hellström" som ägt den bilen innan.

- När det skulle bli autografskrivande av, ville de att jag också skulle skriva autograf, sa Larsson och skrattade och fortsatte historien:


- Men jag kör ju bara bilen och skall väl inte skriva några autografer, hade han sagt.

Strunt samma, här skulle skrivas autografer och genast kom man på, att han var ju deras "Road Manager". Han fick också skriva autografer för brinnande livet. I ett snömoln körde han sedan hemåt från Kiruna, i sin röda Ford Fairlaine, inte så lite stärkt över den nya rollen som "Road Manager".

På Malmsta hade vi "Geniet från Malmberget": Bo Nilsson. Hans udda pianoklink kunde man höra strömma ut ur huset, när man passerade på väg upp till kyrkogården. Men då var jag ännu bara en "brakskit stor". Men hur "stor" han egentligen blev, det tror jag inte många förstår. Eftersom de flesta malmbergare tyckte, att det lät som om "kattorna sprang över tangenterna".

Jag glömmer aldrig heller en kulen morgon, när jag var på väg till skolan, dvs. läroverket och närmade mig Nordan. Jag undrade varför alla stod med näsorna tryckta mot glasrutorna, där hängde normalt bioaffischer. Nu hängde där en massa foton istället. Det hade varit "fest" på Nordan, en riktig "rotblöta" av bilderna att döma. På fotona fanns Bo Nilsson och "Göteborgs Doris Day" Sonya Hedenbratt "in action". Jag vet att jag tänkte, när jag stod där och granskade fotona: "så där vuxen, tänker jag ALDRIG bli"!

Det fanns teater förstås. Där kom också människors andra ådror fram, som man så där till vardags inte kunde ana sig till. Jag minns naturligtvis "Slöjd-Anders" stora teaterbegåvning. "Slöjd-Anders" affär, vem minns väl inte den? Där "Slöjd-Anders hänger upp hinkar i taket". Det var en typisk ordvrängarramsa, som fick en annan ordalyldelse, när man sade ramsan fort. Min egen släkting Ulla Greta Landström, "Landströms på Kilen", dyker upp i mitt minne, när Slöjd-Anders kommer på tal. Så många som gått ur tiden! Hur gammal är jag egentligen?

Eftersom jag nu gjort "reklam" för kåkstan här och tidigare i blogg om Lea Wikström, vill jag verkligen slå ett slag för några andra, som fortfarande håller glädjen i liv. Det är Midnight Sun Meet 13-14 juni 2009. Men varje onsdag kl. 18-22 är det Nostalgi Café i Gällivare Folket Hus, "Gamla Fiket", ingång danslokalen. Gällivare Folket Hus, även känt som "Blodiga Yxan". Enligt "storyn" hade det hängt ett anslag, dvs. reklam för nästa danstillställning, på anslaget stod i alla fall: "Medtag egen kniv, slipsten finnes"! Hur yxor och knivar och slipstenar hänger ihop med dans, det vete gudarna. Men allt här i världen behöver väl inte vara ordagrant sant, för att det skall bli "en bra story", eller hur?

Är det någon som vill se en hel del nostalgibilder på en del av dessa orkestrar, kan man logga in sig på "nostaligsidan" http://www.msmeet.com/ och bläddra på. De finns blandat med en massa andra bilder. Sista nostalgibilden, taget från utsidan av "Kaffe Tysta Maria" Ungdomsgården i Malmberget, lär alla som var med på den tiden, känna igen damerna som sitter på bänken.

Förresten på ungdomsgårdens "Kaffe Tysta Maria", där huserade "pladdertanten" Märta Strandgård runt. "Stor Göte" och "Lill Göte" var de som skötte skutan i övrigt. De två herrarna var varandras motsatser, "Stor Göte" var som en ilsken pitbull, när det strulat till sig. Medan "Lill Göte", var idel solsken och vänlighet, han var lite av "som att hälla vatten på en gås" och kunde verkligen komma till tals med "strulet". "Stor och Lill" förresten, det var nog bara "rundören", som det hela handlade om. Men ursprungsfiket, som varit namngivare, det fanns trots allt i Gamla Malmberget. En kopia av "fiket" finns i kåkstan. 

Undra vem "Tysta Maria" var? Någon som vet? Hilding Ollikainen tillhör också numera de "himmelska härskarorna", så den "uppslagsboken", går inte heller att längre fråga.

PS. Dagens bloggfoto, har jag "lånat" ifrån "Målles" hemsida. "Är detta den fulaste idolbilden"? har han skrivit under den. Nej, det tycker jag verkligen inte! Det var tider det. DS.

fredag 29 maj 2009

Kommunpolitikerna sviker levande och döda.

den 29 maj 2009, kl 09:38


Nu har kommunpolitikerna i Gällivare kommun, med öppna ögon, i total enighet och utan några förbehåll så långt ögat når, lämnat över kyrkogården till LKAB!

Det är fullständigt oundvikligt, att det blir deformationer så småningom och ett fult staket vid kyrkogårdsmuren. Även om det sägs att stängslet ska utformas så att det inte är störande. Är det någon som kan föreställa sig vad markdeformationer på en kyrkogård betyder och innebär? Jag kan det! Utan att ens behöva gissa mig till det speciellt mycket. Det blir nästa inspelningsplats för Steven Spielbergs rysare.

Hur vi som har våra anhöriga på Malmbergets kyrkogård tycker och tänker om det hela, det skiter man alltså högaktningsfullt i! (Milt uttryckt). Man har inte ens fört en liten ynka diskussion med folk: "hur man bäst bör och skall agera i kyrkogårdsfrågan".

Det släpper man bara i "fritt fall" ifrån sig, trots att man vet hur illa LKAB skött hanteringen för de boende i Malmberget! Jag blev så ursinning, när jag fick tag i detta protokoll, att jag har varit tvungen att vänta, innan jag ens kunde sätta mig ner och skriva denna blogg. Sådan fullständig och totala nonchalans mot kommunbefolkningen och de anhöriga till de, som har sin sista vila vid Malmbergets kyrkogård. Vem tror politikerna att de företräder egentligen?


Som om inte det kunde räcka, de har även svikit innevånarna i Malmberget och lämnat dem åt sitt öde! De har även gått med på att skapa en isolerad ö av Östra Malmberget!

Kommunpolitikerna accepterar dessutom rakt av, utan minsta lilla motkrav, att LKAB skall lösa den problematiska situationen de har skapat för de kvarboende människorna i Malmberget. Den östra delen av Malmberget, kommer att utsättas för ännu mer vibrationer, skalv och damm. De kommer att drabbas av det liksom hela Malmbergets kyrkogård. Närmare ett livs levande inferno kan man knappast komma i sin tillvaro!

Det här pågår utan att man haft ett enda möte, eller kommunikation med de som bor där och tagit reda på vad de anser om alltihop. Eller är det rent av så att "tomten kommer tidigt i år" och att det blir Boverket, som slutligen kommer att inta vågmästarrollen och skyndsamt ser till att malmbergsborna får ett anständigt liv? Läser man Boverkets Malmfältsuppdrag, delrapport till regeringen, 2008-09-22, finns det visst hopp om, att vi inte lever i "Bananrepubliken" Sverige! Därför att Boverkets Malmfältsuppdrag skriver i sin rapport på sid. 6:

Boendesociala frågor
Bland boende i Malmberget har det utbildats både enskilt och föreningsbaserat intresse för de miljöfrågor som de boende drabbas av. Damning från krossmaterial vid återfyllning av Kaptensgropen, buller, vibrationspåverkan från seismiska rörelser och gruvverksamhet, deformationer (fastighetsskador samt säkerhet mot olycksfall), förslumning, försämrade kommunikationer och samhällsservice, försämrad kommersiell service, minskad social rörlighet för främst äldre, ekonomiska konsekvenser med prisfall på fastigheter, oro, störd nattvila och osäkerhet kring frågor som eventuell gammastrålning och radonavgivning från berggrund och fyllnadsmassor, medför olägenheter i varierande grad för de boende i Malmberget, som i egen regi börjat införskaffa mätutrustning. Lagrum och ansvar för de samlade miljökonsekvenserna behöver genomlysas.
-----------

Men när det gäller politikerna i Gällivare kommun är det bara att konstatera, att det är så "demokratin" fungerar. Högre nivå är det tyvärr inte. Där är det alltså "fullständigt nedsläckt och bortrest"! Där rök alltså den sista gnuttan hopp, som jag in i det längsta vägrat att släppa taget om.

Det märkliga i hela den här "soppan" är att i miljökonsekvensbeskrivningen till miljödomstolarna nämns inte den massiva stress, som blir följden av oron för vad som händer när Fabianhålrummets takskiva störtar in. LKAB:s chef för bergmekanik, Christina Dahnér berättade vid det senaste "informationsmötet" i Folkets Hus i Malmberget, att vinterns många skalv inte hade gjort själva takskivan tunnare. I stället har berg rasat in från hålrummets sidor så att takskivans yta har blivit större och därmed den kommande smällen. Intill hålrummet finns även en "pelare" som stadgar upp Kaptensmalmens hålrum. LKAB:s information, Anders Lindberg har svarat mig i mail 15.5.2009: "Seismiska händelser i berggrunden går inte att förutsäga med något exakt scenario, vare sig för gruvor, eller andra seismiskt aktiva områden".

Jag har hunnit fundera många gånger över det här, eftersom både människor och djur har genetiska signaler inbyggda, att man vid skalv skall ge sig iväg hemifrån. Här lever en hel ortsbefolkning med frågan ständigt närvarande, allra helst som de vet att skalvets epicentrum kommer att vara högst 200 m ner från markytan. Vid jordbävningar är epicentrum oftast flera mil ner. I Fabian är det mycket nära bostäder 150-200 meter, det betyder också att upplevelsen blir säkert betydligt värre, fråga är på vilket sätt de kommer att bli drabbade. Det vet inte ens LKAB, som tvingat dem till denna boendemiljö!

Det beklagliga är att de som äger makten i sin hand, inte förstår att hemmet för dessa människor, inte längre är den trygga tillflyktsorten. Som det normalt skall vara. Hemmet har blivit ett hot, eller i vart fall en väldigt stor osäkerhetsfaktor. De lever mao i Malmberget med rädslan för den stora smällen. Försmak har de fått under ett par år nu, men skillnaden är att den nu har eskalerat och ändrat karaktär. För några veckor sedan var skalv i tät följd, med två stora skalv mitt i serien mindre skalv. Även de mest garvade tyckte att det var mycket obehagligt. För att inte tala om de sista skalven, där t.o.m. LKAB för första gången verkade skakade. Några lastbilar har inte heller setts till vid "Gropen" sedan i mars och man inte heller vattnat, dvs. uppfyllt sina åtaganden. Är det en indikation på "något"? funderar de mest garvade.

Så här borde ingen människa behöva bo! Vad är den egentligen anledningen till, att LKAB nu har börjat begagna sig av sådana små marginaler, att de utsätter människorna för sådan enorm stress på alla tänkbara sätt? Sedan att de utsätter dem för direkt livsfara, det kan vem som helst inse, eftersom "det inte finns några speciella spelregler för vad som händer vid ett jordskalv", det har LKAB själva nu också medgett i ovanstående ref. mail 15.5.2009.

Man får hoppas att min mamma hade rätt när hon påstod: att det finns en gudomlig rättvisa i världen.

Om den verkligen existerar hoppas jag att den infinner sig nu!

Yttrande om Kyrkogård och Malmberget

den 29 maj 2009, kl 09:05


För att eliminera omskrivningar om vad som verkligen har förekommit, eller vilka som fattat detta beslut, kopierar jag in protokollet här nedan, separat blogg följer:

Plats och tid Förvaltningsbyggnaden, måndag den 25 maj 2009, kl. 10.00-16.20

Beslutande Tommy Nyström (s), ordförande, Birgitta Larsson (s) Maria Åhlén (s), Wania Lindberg (s) Maria Israelsson (s), Steve Ärlebrand (s), tjg. ers. Stig Eriksson (v) Jeanette Wäppling (v) Margareta Henricsson (ns) Lars Alriksson (m) Monica Hedström (m), tjg. ers. Tommy Krigsman (ns), ej tjg. Övriga deltagande Lennart Johansson, kommunchef, Anneli Markström, kommunsekreterare.

Justeringens plats och tid Förvaltningsbyggnaden, onsdag den 27 maj 2009, kl. 15.30
KS/2009:235 -148

§ 102
Yttrande enligt 8 kap 1 § minerallagen angående ansökan om bearbetningskoncession för området Malmberget K nr 5 i Gällivare kommun. Sökande: LKAB

Beslut
Kommunstyrelsen beslutar att anta och avge följande som yttrande i ärendet: Sökt bearbetningskoncessionsområde är av riksintresse för mineralutvinning. Gällivare kommun har därför i sin översiktsplan FÖP 2008-2025, antagen av kommunfullmäktige 3 november 2008, § 166 lagt ut ifrågavarande område som naturmark. Området är ej heller detaljplanelagt. Området för sökt koncession beröras ej av något skydd enligt 4 kap och 6 kap Miljöbalken. För övriga kommunala intresseområden vägar, va-ledningar finns redan överenskommelser med LKAB. Koncessionsområdet tangerar norra gränsen för Malmbergets kyrkogård, som för alllmänheten har en speciell betydelse med känslomässiga bindningar. Pga. denna aspekt ska avgränsningen mot kyrkogården utföras så att nödvändig hänsyn tas till platsens speciella betydelse. Gruvverksamhetens miljökonsekvenser är reglerade i det miljötillstånd enligt Miljöbalken, som meddelats av Miljödomstolen 11 december 2007 för LKAB:s gruvverksamhet i Malmberget/Vitåfors.

Bakgrund
LKAB ansökar om utökad bearbetningskoncession för utvinning av järnmalmsfyndigheterna kallade ViRi- och Partamalmerna. Grunden för ansökan är att vid fortsatt brytning av ifrågavarande malmkroppar ned till 1250 m nivån måste nuvarande koncessionsområde utökas med c:a 100 m i syd/sydvästlig riktning. Enligt tidplanen startar tillredningen av området år 2009 eller så snart koncession erhållits, brytningen av malm beräknas starta år 2012. Enligt fördjupad översiktsplan 2008-2025, antagen av kommunfullmäktige 3 november 2008, är sökt koncessionsområde utlagt som naturmark och inom riksintresse för värdefulla ämnen eller mineral. Detaljplan saknas för området. Markägare är LKAB. Inom koncessionsområdet ligger LKAB:s bostadsområde i norra Kilen. Intilliggande bostadsområden är Södra delarna av Kilen, Malmsta och Ormkullen. Vidare är Malmbergets begravningsplats och Kaptensgårdens spåranläggning belägna intill koncessionsområdet. Enligt inlämnad miljökonsekvensbeskrivning kan verksamheten ge upphov till markdeformationer inom koncessionsområdet, samt ev buller, vibrations- störningar och damning i närområdet. LKAB innehar tillstånd enligt Miljö- balken för brytning av högst 20 Mton järnmalm samt för malmförädlings- verksamheten i Vitåfors. Miljödomstolens dom den 11 december 2007 och miljööverdomstolens dom 11 december 2008. I tillståndet regleras gruvverksamheten i ett antal villkor. Dessa villkor gäller även för den nya utökade bearbetningskoncessionen. Länsstyrelsen Norrbotten anhåller om Gällivare kommuns yttrande i ärendet.

Förslag til yttrande
Sökt bearbetningskoncessionsområde är av riksintresse för mineralutvinning. Gällivare kommun har därför i sin översiktsplan FÖP 2008-2025, antagen av kommunfullmäktige 3 november 2008, § 166 lagt ut ifrågavarande område som naturmark. Området är ej heller detaljplanelagt. Området för sökt koncession beröras ej av något skydd enligt 4 kap och 6 kap Miljöbalken. För övriga kommunala intresseområden vägar, va-ledningar finns redan överenskommelser med LKAB. Koncessionsområdet tangerar norra gränsen för Malmbergets kyrkogård, som för alllmänheten har en speciell betydelse med känslomässiga bindningar. P.g.a denna aspekt bör avgränsningen mot kyrkogården utföras på en därav utvald utformning. Gruvverksamhetens miljökonsekvenser är reglerade i det miljötillstånd enligt Miljöbalken, som meddelats av Miljödomstolen 11 december 2007 för LKAB:s gruvverksamhet i Malmberget/Vitåfors.

Beslutsunderlag
1. LKAB:s ansökan om bearbetningskoncession för fortsatt brytning av ViRi- och
Partamalmerna.
2. Fördjupad översiktsplan 2008-2025, antagen av Kf 3 november 2008, § 166
Yrkande
Tommy Nyström (s) yrkar att anta och avge följande som yttrande i ärendet:
Sökt bearbetningskoncessionsområde är av riksintresse för mineralutvinning. Gällivare kommun har därför i sin översiktsplan FÖP 2008-2025, antagen av kommunfullmäktige 3 november 2008, § 166 lagt ut ifrågavarande område som naturmark. Området är ej heller detaljplanelagt. Området för sökt koncession beröras ej av något skydd enligt 4 kap och 6 kap Miljöbalken. För övriga kommunala intresseområden vägar, va-ledningar finns redan överenskommelser med LKAB.
Koncessionsområdet tangerar norra gränsen för Malmbergets kyrkogård, som för alllmänheten har en speciell betydelse med känslomässiga bindningar. Pga. denna spekt ska avgränsningen mot kyrkogården utföras så att nödvändig hänsyn tas till latsens speciella betydelse. Gruvverksamhetens miljökonsekvenser är reglerade i det miljötillstånd enligt Miljöbalken, som meddelats av Miljödomstolen 11 december 2007 för LKAB:s gruvverksamhet i Malmberget/Vitåfors.

Propositionsordning
Ordförande ställer Tommy Nyströms förslag till beslut. Efter gjorda propositioner finner ordförande att kommunstyrelsen har beslutat i enlighet med Tommy Nyströms förslag.

torsdag 28 maj 2009

Hus till salu! Måste ses!

den 28 maj 2009, kl 13:07


Jag och "hushänget" vi brukar "analysera" hus, kåkar och lador, när Sverige flimrar förbi vår bilruta, eller läser någon mäklarannons. - Ni känner väl till hur det är med den typen av människor vi tillhör? "Små hjärnor, små glädjeämnen".

Vår gradering och analys är följande:

"Utsökt enskilt läge". Det betyder, att du sannolikt kan gå ett par dagar i endera riktningen, utan att träffa på en enda levande själ. Det är mao ett hus "in the middle of nowhere", dit endast två hjulspår leder.

"Visst renoveringsbehov". Det betyder i klartext, att taket sannolikt störtat in, eller i vart fall finns inte mycket kvar av det.

"Ett hus med möjligheter". Det betyder med största sannolikhet: totalrenovering!

"Ett hus med stor potential". Det betyder, att man sannolikt får slå ner hela skiten i backen och bygga nytt!

"Köp vår kåk billigt! - Vi söker nya äventyr i livet". Det betyder just precis det som det står, att det är både billigt och just en kåk. (Kåk= fallfärdigt hus). Men framförallt att nu är de själva less på hela skiten!

"Nära kommunikationer". Det betyder inte alltför sällan, att det dundrar förbi tung trafik dygnet runt och sitter ni ute i trädgården, kan ni bara läsa på varandras läppar vad den andre säger pga. trafikbullret.

"Sjöutsikt". Det betyder till 90 % sannolikhet, att står du på tå uppe på skorstenen, kan du med god vilja och råg i ryggen, se en skymt av något blått, som liknar vatten där i horisonten.

"Sjöläge". Det brukar å sin sida betyda, att huset översvämmats var och varannan gång, när det varit islossning, eller höga flöden pga. regn. Det är bara att installera årtullarna i huset, så är det en komplett fiskebåt. Det finns en anledning till att man säljer "hus med sjöläge", dvs. om det nu inte är ett dödsbo som säljer förstås.

"Köp vårt hus och spara in alla upplevelsebiljetter". Här är det onekligen stor och illande röd varningslampa på G. Så passa er jäkligt noga! Vi vet vad det här huset har för "potential" och framförallt vart det ligger! = Located at 67.1753 (latitude in decimal degrees), 20.655 (longitude in decimal degrees)...MAYDAY MAYDAY!!!

onsdag 27 maj 2009

Yttranden över LKAB:s ansökan,

den 27 maj 2009, kl 20:08


om bearbetningskoncession, har fått anstånd till slutet av maj månad. Det lär bli en intressant läsning över vad Gällivare kommun, tänker inkomma med för form av yttrande och vad Länsstyrelsen i sin tur tänker inkomma med för yttrande till Bergsstaten.

Ingen glädjesol tycks lysa över den drabbade ortsbefolkningen. Därför att efter de eskalerande skalven lät Länsstyrelsens David Berggård den 19.5.2009, konstaterar kort och gott att "att ärendet avslutas utan åtgärd".

Man kan alltså undra hur det står till med den myndighet, som är satt att sköta tillsynen. Många har ringt till Länsstyrelsen och försökt att sätta problematiken och de eskalerande jordskalven på världskartan, t.o.m. de som inte ens bor i Malmberget och som känt av skalven!

Som om det inte kunde räcka, nyss har framkommit, att LKAB inte heller sköter det, som läcker ut ur gruvan och viner runt bland de boende. Det är tydligen fullt möjligt, att man fullständigt ignorerar människornas pressade livssituation. Därför kan jag inte låta bli att undra: har Sveriges undertecknade avtal om de "mänskliga rättigheterna" makulerats? Eller är det så att det finns en anledning till att ingen aktivitet sker från LKAB:s sida vid gropen? Undvika ytterligare belastning pga. jordskalven?

Är det Gällivare kommuns politiker, som skall sätta stopp på galenskaperna, eller vad kommer att hända? http://www.kuriren.nu/debatt/artikel.aspx?articleid=4896636

Någon önskan finns knappat hos någon, att lägga ner LKAB i Malmberget, men det är som näringsministern Maud Olofsson skrev i sitt mail http://www.nsd.se/blogg/lokal/bloggentry.aspx?place=G%E4llivare&blogg=3808732&entry=4645427 problemet "är av operativ karaktär där LKAB:s ledning och styrelse har det yttersta ansvaret".

Vilket ansvar har LKAB hittills visat? - att det är LKAB:s profit, som gäller framför människor rättighet till ett värdigt liv?

Jag har under den här tiden, som mitt bloggande pågått, hunnit få ta del av mångas tankar. Därför tänkte jag med jämna mellanrum publicera några tankar, som givits mig förtroende att få ta del av. Det här är saxat ur ett brev, som jag fått ta del av. LKAB och Maud Olofsson, kan knappast påstå att de inte känner till brevet:

Vad vi visste när vi köpte huset var att gropen finns och den "dammar och lever om". Den utgångspunkten köpte vi eftersom vi resonerade att om vi stod ut med lite damm de första åren, skulle vi sedan få ett fint grönområde, som LKAB då pratade om. Gropen skulle fyllas igen och göras till grönområde 2010-12 (vilket inte verkar bli fallet). Vår plan var att ha ett långsiktigt boende. LKAB hade även planer på att bygga väg från Malmberget över gropen till LKAB.

Vi har inte tyckt att gropen har varit något bekymmer och blev glada och överraskade när vi fick damningsbidrag, för visst orsakar dammet merarbete och tristare utemiljö. När vi köpte huset visste vi även att det spränger varje natt klockan 00.00 och det accepterade vi också. Att det spränger klockan 00.00 har aldrig varit ett problem för oss och det kommer det heller aldrig att bli. Däremot visste vi inget om de kommande sättningarna och de lokala jordbävningar som några år senare börjat härja under vårt hus.

I början av januari 2006 var det en kraftig sättning i Malmberget. Hela huset gungade, skakade och en masonitvägg uppe i allrummet sprack från golv till tak. Mina nyinramade tavlor rasade från väggen och jag fick lämna in dem för ny inramning. Det blev en kostnad på flera tusen kronor. Vi kontaktade inte LKAB för någon form av ersättning eftersom vi hörde att andra hade försökt men ej fått någon ersättning. Vad som sades från LKAB:s sida var att det var en naturkatastrof dvs. ett jordbävning. Vi var oroliga över hur vattenledningarna klarar ett sådant "jordbävning". Efter händelsen berättade vi om vår oro till bekanta, att vi var övertygade om att vi skulle få någon form av skada på huset. Vår fundering var hur vi skulle upptäcka skadorna innan det var för sent.

Några månader senare forsade vattnet fram i källaren, en gammal ledning i betongplattan hade gått sönder. Om det har med "den lokala jordbävningen" att göra kan absolut inte vi svara på. Vi har inte varit i kontakt med LKAB om någon form av ersättning eftersom vi inte har "bevis" i den frågan. Vill bara poängtera att vi aldrig har gnällt över att vi inte fått någon ersättning utan valt att iordningställa och reparera skadorna har vi gjort själva. Det finns så mycket annat att göra än att "strida" och utreda vems fel saker och ting är. Vi kan dock konstatera att livslängden för ledningar o dylikt inte förlängs av sådana händelser, sunda förnuftet säger att en "lokal jordbävning" av den kalibern ger någon form av skada på vårt hem. När vi reparerade så kom vi överens om att absolut inte sätta golvvärme som är vattenburen på grund av sättningar och skakningar. LKAB har aldrig gått ut med någon information till oss boende (i alla fall inte till oss) om dessa sättningar eller frågor om vi har fått någon form av skada på vår egendom.

Jag har en fråga till LKAB. Hur många i Malmberget har fått ersättning på grund av att deras hem har blivit förstörda vid kontinuerliga seismologiska hädelser?

Miljön på vårt område har successivt försämrat och de senaste tre åren har förfallet varit påtagligt. När vi flyttade in så var omgivningen och glöden från vår sida annorlunda. Vi hade tilltro och tillit till kommunen, LKAB och staten men under årens gång har både tilltron och tilliten sakta mattas av. I dagsläget har vi sett att varken kommunen eller LKAB tar sitt ansvar utan successivt "röker ut" samhällsmedborgarna från sina hem. Kan konstatera i efterhand att vi var ganska naiva när vi trodde på både kommunens och LKAB:s ord. Nedan kommer några exempel på problem i vår närmiljö;

· I dagsläget sopar inte kommunen gatorna.
· Kommunen klipper ej gräset eller vårdar "grönområden".
· Lagar inte vägar/trottoarer.
· LKAB låter sina inlösta fastigheter och tomter förfalla.
· LKAB löser in hus som inte är innanför planerat "inlösen område", det bidrar till att folk flyttar från området, servicen runt omkring oss försämras (ex. ändrade öppet tider på Pressbyrån, Statoil, skolor läggs ned osv.).
· Närmiljön ser ut som ett industriområde.
· Kommun medborgarna fortsätter att "skräpa ner miljön" på grund av det redan är förfallet.
· En påtaglig förslumning av närmiljön.
· Människor runt omkring slutar vårda sina hem på grund av osäkerhetskänsla.
· Människor tappar framtidstron.
· Hus runt omkring oss blir svarta och öde.
· Att leva i en ovisshet påverkar hela vår vardagssituation.

För oss står följande projekt på agendan, bygga nytt garage, bygga ett arbetsrum och bygga en spa avdelning. Dessa tre projekt kommer ta mycket tid i anspråk och känns ganska så tunga att utföra i dagsläget. Det känns som att vi har blivit fånge i vårt eget hem.

Vem vill satsa pengar och all sin tid på att utveckla hemmet i en sådan här osäker och osund miljö?

Det känns som att LKAB löser in så många hus som möjligt och låter de "dåraktiga" och de som inte klagar bo kvar. Under den senaste tiden har jag fått vetskap om att LKAB har löst in två fastigheter i vårt område, ett hus är 90 meter från oss och det andra huset ligger 250 meter från oss. I dagsläget är vi det enda privatägda bostadshus kvar raden närmast staketet och gropen i vårt område. Vi har inte fått någon information varken från LKAB eller Kommunen om vad som är på gång. Varför får vi ingen information? Hur det är möjligt att det får gå till på det här sättet? Kan statliga bolag "bara köpa in hus" runt om kring utan att varken kommunen eller de som bor i området vet vad som händer?

Vi har förstått att följande brev rör ett mycket känsligt ämne. För bara av att ställa frågan om hur "vår egen närmiljö och framtid" kommer att se ut väcker många känslor hos de vi har varit i kontakt med. 90% av dem som vi har pratat med har bemött oss ifrågasättande, besvärande och många gånger på ett otrevligt sätt. Gissar att det otrevliga bemötandet har med den tidigare "husflyttdiskussionen" att göra men kommunens och likaså LKAB:s tjänstemän har ingen rätt att bemöta samhällsmedborgarna på det viset. De 10% som har bemött oss på ett professionellt sätt vill vi ge ett stort tack till! Ni vet själva vem ni är och det är tur att ni finns! Vår tanke är inte att göra någon upprörd eller "hänga" någon, utan bakgrunden till detta brev är att vi vill veta vad som sker runt omkring oss och hur vi ska agera i denna ohållbara situation.

Frågan ställer jag till er alla? Vi har redan ställt den till kommunen och LKAB. Vad skulle ni ha gjort om ni var relativt unga och ägde en fastighet på denna plats? Vi är öppen för alla förslag, vi har försökt komma på en lösning men vet inte hur vi ska gå tillväga.

Två som söker svar

-------------
Ja, kära LKAB, kommunpolitiker, tjänstemän vid Länsstyrelsen, Bergsstaten, Näringsdepartement och bloggläsare, vad har ni för svar att ge dem?

tisdag 26 maj 2009

EU valet 7 juni, en salig blandning

den 26 maj 2009, kl 13:28


att välja bland.

Personligen tycker jag det känns, som att ta sig igenom en tät snårskog, med ögonbindeln på.

Dessutom 24 olika att välja bland. För den som är lika dåligt påläst, som jag var, klickar jag in hela listan här nedan, som man kan välja ur. Men jag har svårt att tro att alla dessa röstsedlar kommer att ligga ute i alla vallokaler:

Arbetarepartiet-Socialdemokraterna
ArbetarInitiativet Antikapitalistiskt EU-motstånd för jobb, välfärd och klimatet
Blankledamöterna
Centerpartiet
Democratic National Party
Europeiska Arbetarpartiet-EAP
Feministiskt initiativ
Folkpartiet liberalerna
Junilistan
Kommunistiska förbundet
Kristdemokraterna
Lisabonfördraget är olagligt/ Frihetliga rättvisepartiet (FRP)
Miljöpartiet de gröna
Moderata Samlingspartiet
Nationaldemokraterna
Nordisk Union
Partiet.se
Piratpartiet
Republicans right
Socialisterna
Sverigedemokraterna
Sveriges Nationella Demokratiska Parti
Vänsterpartiet
666 för en EU:s Super-state med frihet, jämlikhet, rättvisa, fred, kärlek och lyckan

Jag läste en siffra för något tag sedan, att det är 60 % av alla beslut, som vi berörs av och som fattas i EU. Inte lär det bli mindre. Så det gäller nog att tänka om och häva sin eländiga lekamen ur "soffpotatisläget". Än finns det tid att ögna igenom vad de här olika partierna står för i EU-valet, men det här lär nog ändå bli ett av de större blindvalen jag någonsin gjort. Men rösta tänker jag verkligen göra. Det får helt enkelt bli efter "den minsta skadan principen".

Någon "Vi skall inte vara ett land som plockar russinen ur bullen"-tant står i alla fall inte på min röstsedel! Den stolletanten hon tycker att det är helt ok med genmanipulerade grödor och osunda odlingsmetoder. Jag önskar verkligen inte någon en sådan "framtid". Det är nog eländigt som det redan är, djur matas med Genmodifierat utan att det deklareras! Men det säger sig självt: om man tillsätter giftämnen i en gröda, att det i förlängningen även kommer att drabba den som stoppar i sig grödorna. Det behöver man inte vara någon "raketforskare" för att förstå, att det kan absolut inte vara nyttigt. Man måste nog heta Marit Paulsen för att tro det!

Så vad gör du?

Tänker du rösta i EU-valet?

måndag 25 maj 2009

Om konsten att sila mygg och svälja kameler,

den 25 maj 2009, kl 13:27


eller som uttrycket i dess ursprung egentligen heter: "Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!"

Den som lär ha myntat det här uttrycket menade, att det ledarna säger är helt rätt, men det de gör är helt fel.

Det blir så. Därför att de gör allt för att synas själva och är noga med detaljerade regler.

Men glömmer rättvisa, barmhärtighet och trohet.

söndag 24 maj 2009

Matematiska snillen?

den 24 maj 2009, kl 14:24


Så var det dags. Igen! Mattesnillet LO: s ordförande Wanja Lundby-Wedin hade "ingen aaaning om, att hon inte kunde få låta maken bo gratis i hennes hotellrum, när hon åker på tjänsteresa".

Är hon så svårt synskadad, att hon inte vet att hon bokat ett dubbelrum, eller är hon bara allmänt korkad?

Nästa mattesnille. Marit Paulsen. "Kräk, kräk", tänker jag vid blotta åsynen av tanten, där hon står och skär upp en vetelängd i en husvagn och förmedlar fryntligt i TV-reklamen: "Vi skall inte vara ett land som plockar russinen ur bullen".

Det är samma tant, som snorat till sig av svenska staten åtskilliga miljoner i alla sina märkliga och egna företag utan hållbarhet. Nu vill hon införa Euron. Det är det märkliga budskapet av bullskärandet. Hon står där och skär sitt vetebröd, fullständigt omedveten om, att i alla länder där Euron är införd har "vanligt folk" upplevt hur vansinnigt dyrt allt har blivit sedan införandet. De har inte ens råd till mat längre och allt fler lever faktiskt numera på svältgränsen.

Nästa EU matematiska snillen spekulerar istället på stan i sin TV-reklam. Ella Bohlin och Göran Hägglund. De oroar sig över alkoholkvoten.

Det må ju vara ok för att alla tre: Marit Paulsen, Ella Bohlin och Göran Hägglund, vill sitta stadigt med yvig lön i EU-parlamanetet. Problemet är bara att inget av det, som deras TV-reklam upptar, avgörs i EU-parlamentet!

Det finns fler EU-mattesnillen. Miljöpartiets Bodil Ceballos kräver att koldioxidutsläppen skall skäras ned med 80 % på en 10-års period. Rejäl "diff" till det EU-länderna har som målsättning: 30 %. På förekommen anledning hur mattesnillet hade räknat ut detta kom svaret: (hoppas nu att alla med kunskaper i vanlig kulram sitter ner). Jo, om EU-länderna skär ner med 40 % och de som står utanför med 40 %, då blir det 80 %! (40 + 40= 80). Om enbart 5 länder skär ner med 20 % blir det i så fall 100 % och helt plötsligt har vi löst hela klimatkrisen, om man nu skall följa mattesnillets räkneexempel! Voila! Är det någon fler än jag som sitter och har munnen vidöppen av pur förvåning?

Mer "avancerad matte":

Jag och "hushänget" hade tänkt oss en kopp kaffe på någon av stans uteserveringar på Kristi Himmelsdagskvällen. Sitta och koppla av till det stilla förbipasserade folket. Så blev det "inte riktigt". Det visade sig ha varit fotbollsmatch och nu slogs man lite här och där runt om i stan. En del sjunger och skrålar och upplever verkligen fotbollsderby, det är verkligen kul att höra dem. Men resten - liknar mer "Jerusalems förstörelse"!


"Hushänget" påstod att de här huliganerna visat sig vara "vanliga, hyggliga och normala skattebetalare" vid en närmare granskning. Jag protesterade hejvilt över den uppgiften: Så fasen heller att de kan vara det, därför att där är det "många pållar som är ute på grönbete". Det finns inget "nomalt" i ett sådant beteende!

Polishelikoptern hängde och snurrade i luften ovanför våra huvuden i flera timmar. Polisfinkorna var så många, att jag började undra hur många det egentligen finns. Poliser i kravallutstyrsel och supportpolis sprang hit och dit. Privatspanbilar och vanliga polisbilar körde över trottoarkanter, stod parkerade på trottoarer och torg och var mer frekvent, än fåglarna på stan. Vi satt med utsikt mot Harry Hjörnes Plats, alltså mot Gamle Ports uteservering och jag räknade på skoj, den springande styrkan kravallpoliser. Jag kom då upp till 46 poliser och då hade jag inte ens räknat in supportpoliser, eller vanliga poliser och privatspanarna.

Till det tillkommer alla poliser, som stod längs Avenyn, längs Kungsgatan etc. Hela stan måste vara under uppsikt. Alltså måste det ha rört sig om åtskilliga hundra poliser. Undra hur politikerna har räknat ut att de skall ha råd med detta år ut och år in? Det är en miljonnota hos polisen varje gång det spelas derbymatch! Vad kostade enbart helgtillägget för polisen? När skall denna kostnad börja läggas på arrangörerna? Vilken annan verksamhet är så "välprioriterad"? Det brister i huvudräkning bland politiker.

http://www.nsd.se/nyheter/kiruna/artikel.aspx?ArticleId=4648369 Mattesnillena i LKAB:s styrelse har föreslagit årsstämman, att öka aktieutdelningen från 2 857 kr/aktie till 4 000 kr/aktie. Det innebär i reda pengar en utdelning på 2,8 miljarder kr. Det har man råd med, men man har inte råd med, att göra rätt för sig mot lokalbefolkningen, kommuninnevånarna, eller behålla normal lönenivå till sina anställda.

Enligt LKAB: s nya flashiga information har LKAB satsat 400 miljoner under en 40 års period på Malmberget. I det fallet är faktiskt värt att nämna att Kiruna fått 700 miljoner.

Men LKAB har "minsann" betalt. Där finns uppräknat: Allhelgonakyrkan, som flyttades och som LKAB tycks ha stått för fiolerna vid bygget 1944. Det står också angivet att Folket Hus i Malmberget är flyttat genom LKAB: s försorg och att man raderat ut Centralskolan och Läroverket och ersatt det med Välkommaskolan. Jag ifrågasätter inte LKAB: s uppgifter, men de känns "tunna" i förhållande till det som ägt rum i Malmberget och hur de även påverkat kommuninnevånarnas gemensamma kassa.

Jag tillhör den delen av befolkningen, som är tillräckligt gammal för att minnas bebyggelserna i Dennewitz och Robsam. Men också hur vi sprang, som små kalvar på grönbete där gamla (Maria) silvergruva har funnits. Det var oändliga markytor vi fritt kunde röra oss över i skog och mark. Det som jag ändå undrar mest över, är när det gäller Allhelgonakyrkan, Folkets Hus och Välkommaskolan, hur i jisses namn kunde man flytta allt bara några kvarter bort? Vilka mattesnillen var det som räknade ut allt detta? Vem är det som stått för resten av kostnaderna och hur mycket har LKAB gått i vinst i förhållande till dessa 400 miljoner under dessa 40 år?

Nej, hela den ekvationen känns mer som en jämförelse med en brakfis i hela universum.

En tydlig uträkning och redovisning av de här 400 miljonerna under de 40 åren hade faktiskt varit önskvärd. Inte bara önskvärd, utan helt nödvändig. Motsvarande borde också Gällivare kommun satt sig ner och räknat ut. Det är inte längre läge, att föra folk bakom ljuset och behandla dem som om de är "dumma kusinen från landet". Jag tror dessutom inte att man behöver vara något större mattegeni för att räkna ut vad som är vad och förstå vem som egentligen stått för fiolerna av årtionden av samhällsomvandling pga. LKAB:s gruvbrytning.

När jag läste på akademien, fick vi studerande lära oss något, som den vanliga lärarutbildningen helt saknar i sin utbildning. Vi fick lära oss att ta reda på hur eleverna tänker, när de kommer fram till ett resultat, för att förstå hur deras hjärnor fungerar. Dvs. avancerad hjärnforskning helt enkelt och för att individanpassa undervisning. Men ibland inser jag, att vissa saker tillhör den "högre vetenskapen", dvs. sånt som är totalt obegripligt att förstå sig på.

Sånt som t.ex. att det här är min 212:e blogg.

lördag 23 maj 2009

Partybibel och kretslopp.

den 23 maj 2009, kl 11:35


Visste ni om att det finns en encyklopedisk partybibel?

Inte?

Ni menar alltså på fullt allvar, att ni struntar i att fira årsdagen av t.ex. Bing Crosbys blindtarmsoperation, den 14 mars 1950?

Då är ni väl förstås sådana där som firar egna händelser, som t.ex. att:

- Svärmor lyckats säga två meningar, som innehöll idel vänliga ord om dig.
- Maten inte blev vidbränd trots att telefonen ringde, grannen stod i köket och gnisslade tänder över att det funnits fyra av dina löv i hans trädgård, tonårsungarna hade hela grannskapet på heavymetalparty, minstingen kom gråtandes in och uppvisade en blödande mun, där en tand saknades.
- Rotdiskborsten äntligen blivit ombunden av nya bomullssteksnören, eller fyllts på med en annan diskborste, som redan är lite tunn och slokörad.

Nej, visst ja, vad dum jag är. Jag borde ha tänkt på att det är bara jag och alla andra uråldriga tanter från förra stenåldern, som använder gammal hederlig rotdiskborste i det här slit och slänglandet.

Det här med diskborste, det hade jag och "hushänget" några års tjabbel om innan han var övertygad. Han köpte "såna där" äckliga plastborstar, som liknar en spretande tandborste tillslut och ser allt annat än "aptitliga ut". Jag gjorde det också under något år men insåg snart vilken fullkomlig idioti det var på alla tänkbara sätt.

Jag får riktiga frossbrytningar av att studera de här spretande plastdiskborstarna och får mig att tänka: "undra just om det är med den diskborsten den här koppen är diskad med som jag just nu dricker ur"?

"Bakteriepåläggare", kallade jag dem vid ett tillfälle och "hushänget" vrålgarvade åt mig och sjöng "mamma är lik sin mamma"!

Men sedan började han studera plastdiskborstarna hur de såg ut bara efter ett tag och så sneglade han på mina gamla hederliga, rekorderliga sakerna i olika storlekar, som jag kör med. Det hann bli många små samtal om diskborstar. De "dör" liksom aldrig och blir inte heller en bakteriesamling. Antagligen tycker han numera detsamma, jag har i alla fall inte sett honom bära hem någon de sista 10 åren. Men det kan också vara så att han helt enkelt kapitulerat för "det zoologiska könet", som han snubblar över orden och kallar "eliten av mänskligheten" för. För de som nu inte förstod det där, föreställer det manlig humor, över att vi kvinnor är "så logiska" i jämförelse med det manliga könet.

Jag tror hur som haver, att det är lätträknade rotstrån, som åkt raka vägen i retur under de sista 20 åren. Men om de nu skulle göra det, känns inte som någon större förlust, därför att då ingår de rötterna igen i kretsloppet. De ingår inte i sopberg som skall hanteras.

Bestämt får det nog bli den gamla hederliga rotdiskborsten, som tar plats i min egen hemsnickrade partybibel, tänkte jag när jag satt och filurade på det här med egen "partybibel" häromdagen. Någon sketen gråmulen dag kanske jag kunde passa på att fira den i brist på annat? "Rotdiskborstens dag". Dvs. det var då det. Idag är en annan dag och läget ser inte helt likadant ut. Det är liksom inte läge längre för "Rotdiskborstens dag" i någon partybibel längre.

Därför att igår när jag och "hushänget" var på trädgårdsmässa på Wapnö, passade jag på att köpa en ny. En riktig fluffig sak. Men när jag väl slängde fram den idag, blev det ett klart moln på rotdiskborsthimmelen. Jag insåg att nu har jag ett inneliggande lager av rotdiskborstar tills jag blir 150 år, eller något ditåt. "Det är till att vara åpen", tänkte jag när jag stod och studerade min samling i korgen ovanför diskbänken.

Jag får allt hitta på något annat att fira, eftersom man knappast kan fira att jag blivit ett glömskt pucko, eller kan man kanske det?

torsdag 21 maj 2009

Mail från Maud Olofsson Näringsdepartementet

den 21 maj 2009, kl 01:31


REGERINGSKANSLIET
Näringsdepartementet

Näringsministern

N2009/205/Brev

Hej Gun!

Tack för ditt brev med dina synpunkter på hur vänner och anhöriga upplever situationen i Malmberget med anledning av LKAB:s gruvdrift på orten. Jag blir bekymrad av att läsa detta, varför jag vill svara dig följande.

LKAB är ett helstatligt bolag som utvecklats mycket positivt under åren vilket varit till stor nytta för samhällena i Malmfälten, företagandet, de boende i regionen och anställda i bolaget. Enligt min uppfattning har LKAB skapat optimism och framtidstro i regionen. Genom bl.a. stora investeringar i gruvdriften skapar LKAB förutsättningar för en fortsatt god utveckling och därmed möjlighet att leva och bo i regionen. Givetvis är jag medveten om att detta på olika sätt påverkar människor som bor i samhällena i Malmfälten. Det är min förhoppning att LKAB på bästa sätt agerar i den nya situationen så att det råder harmoni mellan bolagets positiva ambitioner och människors möjligheter att bo i regionen. Jag vet också att LKAB har satt upp en speciell organisation med en person i koncernledningen som enbart arbetar med samhällsfrågorna.

Jag vill också informera dig att de frågor du tar upp i ditt brev är av operativ karaktär där ledning och styrelse har det yttersta ansvaret. Jag kommer att ta upp detta i den s.k. Malmfältsgruppen, där samtliga berörda parter i strukturomvandlingen i Malmfälten deltar, för att höra hur de ser på det du tar upp.

Avslutningsvis har jag förstått att det i regionen råder stor enighet om betydelsen av fortsatt gruvdrift i Malmfälten. Pågående och kommande strukturförändringar måste givetvis skötas på bästa sätt för de människor som påverkas av gruvdriften.


Stockholm i maj 2009
Med vänlig hälsning


Maud Olofsson

-------------------------------------------------------------------------
Postadress: 103 33 Stockholm
Besöksadress: Mäster Samuelsgatan 70
Telefonväxel: 08-405 10 00
E-post: registrator@enterprise.ministry.se
Webb: http://www.regeringen.se/naring
-------------------------------------------------------------------------
Ni som läser min blogg förstår säkert vad som stått i mitt mail till näringsminister Maud Olofsson dvs. samma saker som har framkommit i mina bloggar om LKAB kontra Gällivare kommun. Mail till näringsdepartementet sänds iväg från deras hemsida och inget som går iväg från min egen mailbox och också är anledningen till att jag inte kopierat in mitt eget mail.

Intressant blir dock att se hur detta hanteras i Malmfältsgruppen och nu är det faktiskt på tiden, att det blir full insyn i vad som sker vid dessa möten och hur valserna dras, med tanke på det fullständigt oacceptabla läget ur många aspekter. LKAB själva anser sig vara de inkännande och kunna hantera situationen. Det som sker i miljödomstolen och i kommunen i övrigt talar för, att det rimligen inte kan vara så det verkligen förhåller sig.

De levande och döda i Malmberget är lämnade åt sitt öde och som om det inte kunde räcka, detta kommer på sikt, att bli kännbart för Gällivare kommuns skattebetalare, om läget inte dramatiskt förändras och LKAB tar sitt fulla ansvar.

måndag 18 maj 2009

LKAB:s monolog ter sig fullständigt orimlig

den 18 maj 2009, kl 09:58


och kommunrevisorernas granskning och kritik av beredskapen inför demografiförändringarna är svidande. Både utredning och analys, följt av åtgärder, måste ske enligt kommunrevisionens slutsats. Annars hotas både skatteunderlag och kommunal service.

Jag tror nog att det är betydligt allvarligare än så.

Det är hårresande saker där kommunen systematiskt hållit på, att laka ur sin egen kassa till förmån för LKAB. Mer ensidigt än så här kan det knappast bli.

Jag tror att nu måste det till ett totalt samarbete, inventera alla tänkbara möjligheter och att man måste få slut på det eviga och politiska tjafset. Samarbete är ett måste om man skall kunna klara ut den allvarliga situationen, eftersom vi i Sverige också har drabbats av finanskrisen, som har sitt ursprung i USA. Det finns alldeles för många gamla "politiska surdegar", som härskar i Gällivare kommun och det kan aldrig funka. Det har det hittills aldrig gjort. Här behövs visioner som är väl förankrade i verkligheten och framförallt: att man genast slutar upp att gå i LKAB:s ledband.

Förut hade LKAB någon form av anständighet trots allt de faktiskt hållit sig med: t.ex. egen företagsläkare, som "intygade" att gruvisarna var friska som nötkärnor. När de kort efter pensionering dog i stendammslunga, insåg man rätt snart att det knappast kunde ha varit så himla "nötfriskt". Detta var något som även min pappa, som arbetade vid försäkringskassan i Malmberget, var rosenrasande över. Därtill kommer alla dessa barn som förlorat sina fäder i gruvolyckor. Där har familjen sedan varit hänvisade till ett fortsatt liv i mer eller mindre misär. Drabbade av samma öde var även familjer där fäderna överlevt med ett nödrop. Deras möjligheter var också tämligen utsiktslösa.

Hemma i vårt kök på Barongatan i Malmberget har åtskilligt skrivmaskinsknatter hörts ifrån min pappas gamla mörkgröna Halda, där han privat försökt att hjälpa utsatta människor, som råkat i klorna på "systemet". Ibland kan jag inte låta bli att tänka: "det är nog tur att mina föräldrar inte lever längre, hade de överhuvudtaget "överlevt" det samhälle som är idag"?

Ja, inte blir jag glad när jag tänker på somt, som jag hunnit uppleva.

Men aldrig hade jag väl trott, att jag t.ex. skulle få läsa: http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?ArticleId=4638470 Nu är det så allvarligt att skalven anmäls och att jag dagligen läser, eller lyssnar till människor, som känner sig fångade i ett Moment 22 av dignitet. Människor som känner sig grundlurade av LKAB och svikna av kommunen. Som om det inte kunde vara nog: en del i omgivningen, som inte begriper bättre och bara viftar bort det hela med "men flytta då"....

Hur har de styrande vid LKAB blivit, när de t.o.m. tycker att det är skäligt, att de tagit över människors tillvaro? LKAB gör precis allt i profitens och ägarens dvs. statens intresse. LKAB talar nu om säkerhetsmarginaler på 100-300 meter! De anser också att det är skäligt, att folk skall leva och bo mitt i jordskalv och toxida utsläpp!

Men ursäkta hur står det till under hatten?

fredag 15 maj 2009

Jag har fått portvinstå,

den 15 maj 2009, kl 16:29


dvs. gikt hade han skrivit i mailet.

Han hade också lagt till: "jag som trodde att det bara var gamla gubbar som får gikt".

Tja, vad svarar man då?

När man är i den här åldern, som han och jag är i, då måste han väl ändå förstå, att han räknas som "grumpy old men"? Eller har han tappat greppet fullständigt och tror, att han rent av fortfarande är en "fjortis på moppe, fjunet på hakan, med jätteprillan på sne i garnityret och på väg upp till "Unkas" i Malmberget för lördagens Tio-i-top med mentometerknappar"?

Nu visserligen med det lilla tillskottet: "konstaterad portvinstå", dvs. "försurad".

Inte gick det heller att skylla på någon kvinnlig livskamrat, som hade börjat ledsna på honom och därför sneglat på livförsäkringar värd någon mille? Men det kanske hade skett innan hon avflyttade? Han kanske var blyförgiftad? Lite molybden i morgonkaffet kanske? Eller så hade han helt enkelt kanske bara råkat tugga i sig någon kvicksilvertermometer vid något obevakat ögonblick?

Själv vet jag att jag bitit av åtskilliga febertermometrar, när de trott att de kunde uppväcka morgonzombies kl. 05.30, eller vilken tid det nu var, när det skulle morgontempas på sjukan i Gällivare. De slet upp dörren, forsade fram genom sjuksalen och det var sanning att säga inte lätt att avgöra, om vinddraget kom ifrån den hastigt uppslitna dörren, eller när tornadon själv kom infarande i sjuksalen med ett: "GOOODMORGON"!!! som fick nackhåren, att resa sig på givakt och "innevånarna" på kyrkogården en halv kilometer bort, att vända sig runt ett helt varv. Sedan stoppade denna virvlande tornado in en febertermometer i min mun och försvann ut lika hastigt, som hon kommit in.

Naturligtvis somnade jag om på "två röda" bara för att vakna till av knastret inne i munnen, när jag bitit av termometern!

Men vad kunde jag ge för råd, att han kunde "piffa upp" en portvinstå med? En portvinsnäsa kanske? Då är det hela perfekt! Jag kan riktigt se hur han skall saluföras i framtiden: "Old mean men med portvinstå och portvinsnäsa öskar kontakt med en vän kvinna, med sagolikt stort och rikligt tålamod."

Tja, vad som nu än blir hans följeslagare i framtiden, kan man väl ta det från den positiva sidan istället:

Han kanske också kan bli en historisk person pga. sin portvinstå?

Tänk bara på den där guvernören, tillika kuckeluraren, Ankarström, som i början på 1800-talet, pga. sin portvinstå blev kvar hemma istället för att medverka i upproret på S: t Barthélemy. Den lilla västindiska ö som sedan 1784 tillhörde Sverige. Tack vare denna portvinstå, stannade han hemma och blev istället övermannad av stadsmilisen. Berömd pga. en portvinstå!

Han var ingen dumsnut, han Ankarström. Han fixade hela skivan, antagligen genom ett batteri av jädrans bra lögner och dubbelspel. Däremot hans stackars "fabbo portvinstådoktorn" Samuel Fahlström, han tvingades lämna ön och blev senare dömd av kuckeluraren till döden för landsförräderi. Men den "fabbo portvinstådoktorn" han var minsann inte bara doktor, det var han som gjorde stadsplanen till staden Gustiavia, som växte fram på ön. Den till S:t Barthélemy landsförvisade anjalamannen Robert Montgomery hade dock inte så mycket till övers för Fahlberg, utan beskriver honom som en "slät medikus, lite fadd men mycket tjänstaktig". Med andra ord "duktig idiot!"

Men hur svenskarna kom till den lilla ön, fick vi sitta och traggla i skolbänkarna en gång i tiden, det har väl knappast någon glömt? Det var faktiskt en av de få inslagen som var värd att minnas, pga. den "täta intrigstoryn". Det var ju Gustav III som i Paris lyckats förhandla sig till att Sverige fick en koloni, dvs. ön S:t Barthélemy i Västindien. Svenskarna var väl inte så "brighta" redan på den tiden. Glädjeyran blev något kortvarig, därför att det visade sig att det var typ "grisen i säcken", som man väl får lov att betrakta en ö utan färskvatten, eller?

Men det hann bli en väldans massa "ärtsoppa" iaf, därför under konflikterna mellan England och Frankrike under revolutions- och Napoleonkrigen, liksom det amerikanska frihetskriget, utgjorde den svenska frihamnen på S:t Barthélemy en smidig omlastningshamn för de krigförande.

Svensk lagstiftning var det som gällde på ön, men antagligen var det traditionell västindisk "Martinique-lag", som hade det mesta att säga till om. Något som jag filosoferat fram så här på lite äldre da´r, när jag tänkt tillbaka på denna story från skolbänkens utkikspost. Det här var ett riktigt getingbo, som Sverige hade hamnat i. Det var mitt bland kaperier, slavhandel och andra stormaktsintressen. Pröjset på ön var dessutom spanska "piastres gourdes", det säger nog en hel del om vad det handlade om. "Dimman låg nog rätt tät mellan varven". Jag syftar på både portvinstår, portvinsnäsor pga. bristen av färskvatten, alla motsättningar och krigsmaskineri som ständigt fanns på ön.

Det var hit Sverige skickade iväg alla usla och kriminellt belastade soldater. Man kanske kunde utlokalisera kriminalvården igen, eftersom man satsar stort på att lägga produktion i utlandet? Det blir ju billigare så.

Det var i alla fall ett ynka gäng, som anlände till S:t Barthélemy, därför att de varken tålde klimatet, eller tjänstgöringen. Tänk dig själv att bli droppad från kalla norden till det svettiga klimatet, utan takfläkt och soft liv nere på beachen, utan istället i full krigsmundering under den glödheta solen!

"Fabbo portvinstådoktorn" Fahlberg berättade i en rapport i början på 1800-talet att av 23 soldater var endast fyra friska! HÄPP! Det var en story av "tio små negerpojkar karaktär", därför att några år senare fanns två friska soldater kvar, tillsammans med sju "vanföra krymplingar". Resten döda. Krämporna rubricerades oftast som lungsot, tvinsot, bensår, synsvaghet och sinnessvaghet. Ungefär en komplett beskrivning av "dagens svensk", har du tänkt på det?

Som komplement till denna föga imponerande försvarsstyrka fanns också en milis med uppgift, att utföra vakttjänst såväl i Gustavia som på den övriga ön.

Jädrans soppa, om du frågar mig! Men en rätt rolig soppa, om man ser "knorren" på den.

Där ser man vad ett mail med en portvinstå, kan leda till?

onsdag 13 maj 2009

Konstfackeleven som fått snurren,

den 13 maj 2009, kl 10:11


tyckte jag kändes märkligt att möta i TV-rutan igårkväll. Hon med de här uppspärrade ögonen, som gjorde att man helt plötsligt kunde förstå, hur de hade lyckats svälja hela "den konstnärliga föreställningen" och därför snott in henne på psyket över natten.

Men trodde man nu att det skulle räcka med hennes närvaro i TV-rutan, då trodde man helt fel. Man borde ha anat sig till att "här kommer mera!"

När så konstkritikern vid Sveriges Radio uttryckte sin mening, att skulle nu en mördare fotografera sitt offer, så var det också att betrakta som konst. Då satte jag kaffet i vrångstrupen och insåg, att kontakt med mediavärlden i drickande tillstånd, det kunde snabbt bli min död, om jag inte passade mig. Men om då någon ur familjen hade sinnesnärvaro, att fotografera mitt döda jag och hela härligheten med utsprutat kaffe, då skulle det hela ha förvandlats till "konst".

Jag kan förstå det från det plan, att det finns många fotografer, som just genom att beskriva världen som den är, blir konstnärer. Men steget till att en mördare hux flux skulle bli det. Där är nog min gräns av fattningsförmåga sprängd. Exploderad! Detonerad!

Personligen tycker jag nog att Anna Odell fullständigt missuppfattat vad hennes utbildning går ut på. "Hon vill sätta fokus på den totalitära psykvården", säger hon. Det uttalandet får mig att tänka, att det vore nog bra om hon fortsatte sin utbildning inom annan genre och försökte förändra, där saker och ting skall förändras.

Om inget annat kunde hon ju bli politiker, de har onekligen lite udda uttrycksvägar, när de framför sina budskap och hettar det till i det som de kommits på med "med hela handen i syltburken". Då har de passande nog: "ingen aaaaaaning om vad som har hänt". De påminner faktiskt ganska mycket om alla vittnen som dök upp vid tingsförhandlingarna mellan varven. De hade inte heller sett nåt, hört nåt, eller blivit medveten om något heller. Fastän de bevisligen hade varit högst närvarande, hade de ändå varken hört, eller sett något! Totalblinda! Totaldöva!

Nej, bli kriminell det är verkligen inget, som konsten skall ägna sig åt. Det är att förlöjliga hårt arbetande konstnärer och ge dem dåligt rykte.

Det är inte utan att jag undrar över vart vi är på väg. Med tanke på den sista kullen elever på konstfack, med låtsad psykpsykos och nedsprejad tunnelbana: Vad blir nästa "konst" som vi skall mötas av?

Världen blir bara sjukare och sjukare och det är inte utan, att jag undrar vart yttre gränsen egentligen går.

Finns den överhuvudtaget?

Man borde kanske testa?

Om jag förser mig med lite olika sprayfärger och en sån´ där kramgo tröja från psyket, en sån´ där med ärmarna ihopdragna på baksidan. Skaffar mig hjälp till att fånga in rektorn på Konstfack och sprayar hans näshålor med graffitifärg. Det måste väl ändå vara höjden av konstig konst?!

Jag kanske rent av kunde använda dessa bilder och söka in med dem på konstfack i Stockholm? Göteborg är det ju ingen idé, där målar eleverna bara enorma vaginor och penisar, som elevarbeten. Alltså sån´ där konst som barnen på dagis ibland får för sig att pyssla med, när de upptäckt den "vuxna världen". Skall jag nu vara helt ärlig och det försöker jag alltid att vara, så ger jag nog dagisbarnen full pott på sina "alster". De har många gånger "det" i sina bilder. Det är mer än man kan säga om Valands elever.

Undra om rektorn på konstfack i Stockholm skulle vilja ha rosa, eller gult i näshålorna?

Han kanske rent av skulle tycka, att det blev mer "konstnärligt uttrycksfullt" med rosa färg i ena näsborren och gult i den andra?

söndag 10 maj 2009

Drömmar och marodörer.

den 10 maj 2009, kl 15:33


Ibland har jag perioder när jag drömmer de mest underliga drömmar.

Just nu har det varit en sådan märklig drömperiod. Därför att antingen har jag ingen dörrnyckel, eller så vet jag inte vart jag bor, eller så har jag ingen biljett, eller så vet jag inte vart jag är, eller så har tåget eller flyget gått, eller så har jag massor av saker att packa ner och tåget eller flyget går snart. Ibland har jag återvänt till Malmberget på besök och vet i drömmen, att mitt hus här hemma inte längre finns kvar och alltså inte har någonstans att ta vägen.

En del påstår att det är budskap till oss själva från oss själva. Vad det här skulle vara för budskap är verkligen svårt att ens gissa sig till. Men nog är det allt inte så lite "schizo" det här med att vi ens sover, kan jag tycka och att vi ständigt pendlar mellan olika medvetandetillstånd t.o.m. när vi är vakna.

Ibland har jag sådana drömmar att jag verkligen önskade, att jag bara kunde somna om och få fortsätta att drömma samma dröm, men det brukar helt enkelt skita sig. Alltid är det något utanför som hindrar mig att göra det.

Det hela påminner mig om att Jansson berättade, att han blivit väckt i världens häftigaste dröm den första lediga dagen på länge. Det hade knackat och knackat på hans ytterdörr. "Knacka på ni", hade han tänkt och vänt sig om i sängen. Efter en liten stund hade han hört hur dörrklockan hos grannen hade ringt.

- Säkert någon kokosbollsförsäljare, tidningsförsäljare, eller någon annan marodör, som tycker att man inte skall få sova, den först lediga dagen på några fjuttiga dagars ledighet. Har de inget att tänka med, de här som ställer sig och knackar på folks dörrar tidigare än bara den, undrade han rätt uppgivet.

- Men om de nu knackade på din dörr och ringde på de andras dörrar, måste de väl ändå betyda att de kanske känner till att du jobbar mycket och njuter av din ledighet, undrade jag lite stillsamt.

Nu slängde Jansson upp ett rågarv på andra sidan telefonluren. Sedan berättade han vad han hade gjort. Saken var den att han ledsnat på att bli väckt av dessa allsköns försäljare, som är ute och nasar i okristlig tid, när han är ledig och vill kunna sova ut för en gångs skull. Han har helt enkelt monterat lös ringpluppen från ringklockan, så det är bara den lilla stålpinnen som är kvar.

- De små ligisterna kom naturligtvis på att de kunde ringa på ändå, även om dörrklockan fungerade taskigt värre. Men den där stålpinnen kärvade alltmer och kom inte ut direkt och det blev värre med tiden. Då kunde det hända att stålpinnen åkte ut när som helst på dygnet och metallklinget hördes, även om det nu lät som en strypt tupp som försökte gala. Det kunde inträffa när jag låg och sov, eller satt i soffan framför TV: n och var halvdöd, berättade Jansson skrattande. Då monterade jag bort metallklockan på insidan, fortsatte han. Så nu när jag sitter i soffan kan jag höra hur det låter "flupp", när stålpinnen åker ut och då vet jag att nu har ligisterna varit och ringt på medan jag varit borta. Jag får nog ta och olja den lite, så att det blir heltyst på den, konstaterade Jansson förnöjt.

När jag berättade för "hushänget" om Janssons dörringklocka och vad han hade gjort, utbrast "hushänget":

- Jag skall genast ringa honom och ge honom lite tips. Det har alltid varit min önskedröm, att montera fast ett häftstift där plastploppen på ringklockan egentligen skall sitta. Jag skulle vilja se den som ringer på dörren mer än en gång!

De är lite småsadister de här männen i mitt liv, eller?

lördag 9 maj 2009

Weine Backman eller Tommy Nyström,

den 9 maj 2009, kl 17:53


vem av dem har rätt?

Hade nu spelmonopolet inte funnits, hade jag genast öppnat vadslagning om vem som har rätt. Inte hut tal om annat!

Men nu äger "farbror" staten spelmonopolet och genast har den goda affärsidén grusats. Sucka, mitt hjärta. Sucka...

http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?ArticleId=4620181

Solklart är att det beror väl på hur man räknar ut saker och ting, dvs. på vilket sätt man gör sina beräkningar. Det kan väl vara därför som herrarnas åsikter går vitt och brett isär.

Kommunalrådet Tommy Nyström kanske räknar vad som i skattepengar och intäkter kommer in till kommunen genom gruvnäringen och vad gruvnäringen kostat kommunen i reda pengar. Men också gör den jämförelsen vad övrigt som finns i intäkter för kommunen och som inte har med gruvnäringen att göra. Tar man hänsyn till detta är jag nog benägen, att hålla ett starkt kort på att kommunalrådet har alldeles rätt och faktiskt vet vad han talar om.

På vilket sätt som Weine Backman däremot har räknat ut saker och ting har jag lite svårt att greppa. Är det så att han suttit med LKAB:s och Aitik:s årsberättelser i sitt knä och filosoferat, då kan jag förstå det bättre. Men vad det resultatet däremot skulle ha med Gällivare kommuns kassa att göra, det är däremot en smärre gåta för mig.

Önskvärt i det här fallet vore väl att båda herrarna, presenterade någon form av uträkning för allmänheten, hur de var och en kommit fram till sina resultat. Då skulle nog också denna debatt mellan herrarna kunnat förstås av gemene man och inte bara bli ett nytt pajkastande.

Sedan behöver man knappast betvivla, att det här är fråga om det vanliga, som förekommer inom politiken och som kan bli nog så tröttsamt, att lyssna till för dem som inte är intresserad av politiskt tjabbel och interna strider.

fredag 8 maj 2009

Samelandspartiets politikerblogg

den 8 maj 2009, kl 10:52


går det tydligen inte att få in något inlägg i. Därför skriver jag i min egen blogg.

Välkommen Ingrid Inga, till Gällivaresidans bloggarskara, som mest påminner om barnramsan "tio små negerpojkar".

Eftersom det fortfarande saknas "beskrivning" av Ingrid i form av en presentation av henne själv och den politik hon uppenbarligen tänkt sig framföra här i sin blogg, slutade det hela med att jag själv gav mig ut på Internet. Men jag gav helt enkelt upp. Jag gör därför "min egen resa i den samiska snårskogen".

Svenska samernas riksförbund har ett delikat och grundläggande problem, att ta itu med, innan man överhuvudtaget ägnar sig åt något annat: Här i det här landet finns till största del samer, 90 % faktiskt, som saknar fullständiga rättigheter i förhållande till denna lilla procent samer som sitter på rättigheterna. Man ägnar sig åt segregering. Största delen samer förvägras rätten, att få vara just de samer, som de är födda som.

Samebyarna har mao blivit en totalitärstat i staten. Är man trovärdig då? Nej, jag tycker verkligen inte det!

Ju mer jag ser och hör av politik och maktmissbruk, därför att de två sakerna går ständigt hand i hand, ju mer har jag lärt mig att avsky det. That´s it!

För mig är det och förblir fullständigt absurt, att man inte på ett yrkesmässigt och professionellt sätt handhar saker och ting och att alla människor har lika värde. Verkligen är lika inför alla lagar.

På något sätt blir det här nya med sameting osv. bara ännu en maktuppvisning i mitt tycke. Ännu en till elit som vill få egen makt i maktens kaka.

Jag har svårt att ta till mig dylika tankegångar, eftersom jag tycker att det här landet istället borde handhas med varsam hand, dvs. att man tar sikte på varje människas rättighet, oavsett vilket "kapital" de än må bära med sig. Jag saknar helt enkelt rätt "man" (naturligtvis kan denna man vara en kvinna) på rätt plats. På så sätt skulle vi också med automatik bli av med alla glada amatörer, som faktiskt saknar kompetens och skapar våldsam problematik.

Det är dessutom ingen hemlighet i att ju kortare led ju mer effektivt blir varje företag. Sverige borde därför också skötas som ett företag, utan det här systemet som vi har, med chef på chefens chef, som i sin tur har en chef som är chef över chefen. Är det att undra på att saker och ting är som de är?

Antagligen är jag född dysterkvist på politikerfronten, min tes om det hela är kort och gott: "man störtar en diktator från makten, bara för att finna efter ett tag, att man hjälpt en ny diktator till makten". Jag kan bli trött för mindre!

Dessutom är jag så korkad att jag inte ens begriper vad det är för solidariskt i, att vi som inte vill tillhöra något parti inte räknas. Vi som hade föredragit att Sverige skulle skötas som vilket annat proffsföretag som helst, vi som anser att alla borde värnas om på lika villkor.

Demokrati det betyder i praktiken i det här landet, att man faktiskt får sitta och lyssna på det ena politiska käbblet efter det andra, utan att själv kunna påverka! Jag undrar hur länge det företaget skulle fungera och överleva, som sköttes på samma partipolitiska principer som Sverige sköts av?

Nej, jag kan verkligen inte låta bli att tänka, när jag lyssnar till detta evinnerliga politiska käbbelet, som jag dessutom tycker hör hemma i sandlådenivå: "Men ursäkta har det här landet drabbats av någon form av kollektiv haschpsykos? En sån där som kommer att vara livet ut."

torsdag 7 maj 2009

Hallo! Thailand calling!

den 7 maj 2009, kl 10:38


Häromsistens berättade Larsson, att han äntligen hade skaffat sig den där CD-spelaren, så att han kunde lyssna till de svenska CD-böcker som jag hade skickat till honom.

Ett smärre tekniskt problem hade dock uppstått, eller kanske rent av ett "svårare fall av Babels torn". Bruksanvisningen var nämligen på enbart thailändska och hur han än hade mixtrat med CD-spelaren, valde den slumpmässigt spår.

Det betydde i klartext att CD-boken, "Hjärtat får inga rynkor" av Mark Levengood, funkade bra att lyssna till, eftersom den innehåller små korta och avslutade episoder.

Men när det gällde den andra CD-boken "Munken som sålde sin Ferrari" av Robin Sharma, skulle den funka mindre bra, eftersom kapitelhopp i en roman kan te sig något förvirrande för själva handlingen. Hoppa från kapitel 5 till kapitel 1 för att nästa gång hamna på t.ex. kapitel 12, det tyckte Larsson var en given flopp!

Vad kan man invända mot en sådan åsikt? Inte mycket kunde jag spontant tycka.

Det är något annat också. Faktiskt något riktigt mystiskt, som har börjat inträffa när Larsson ringer från Thailand.

Även om jag sitter där och riktigt försöker att spjärna emot in i det längsta, simmar tillslut den ena U-båten framför den andra förbi i mitt synfält! Tillslut känner jag, att om jag inte går på stört och "pudrar näsan", kommer jag att konkurrera ut hela Mekongfloden. Jag frågade därför Larsson om han trodde, att han hade fått någon psykosomatiskt inverkan på mig, sedan han hade flyttat till Thailand.

Larsson la upp ett asgarv, så att det lät ungefär som en pingpongboll, som studsade fram och tillbaka på Skypelinjen. Han kunde avslöja att jag inte var den enda som fick trängande behov vid hans blotta närvaro.

Sedan berättade han om en herre, vars namn osv. jag väljer att här hoppa över. Men han får ett annat mer "tryckande behov", varje gång de talas vid på telefon. Uppstarten hade faktiskt varit "live" och hade till Larssons uppenbara förskräckelse och avsmak konstaterats vara i alltför "frisläppt form". Det hela hade utspelat sig på väg ut från Larssons hotellrum, i just Thailand, för många år sedan!

Herrn i fråga hade bara hastigt kommit över till Larssons hotellrum och skulle låna något av Larsson. På väg ut hade herrn ifråga lagt av jordens mest illaluktande och högljudda rökare.

- Jisses, vad det stank! sa Larsson.
- Det låter som om du har trevliga polare, sa jag och fnittrade högt. Fnittret återvände snabbt till mig själv i rundgången på Skype.
- Som om det inte vore nog, fortsatte Larsson och lät nu starkt illamående, han hade endast på sig en kimono.
- Men hur vet du det? undrade jag.
- Hur jag vet det, sa Larsson och lät nu upprörd värre, hur tror du annars att det skulle kunna rinna ur honom så mycket skit överallt där han rörde sig fram? Det riktigt skvätte runt omkring honom!
- Vad gjorde du då? undrade jag spänd av förväntan på upplösningen.
- Jag ropade åt honom, att nu fick han kvickt som fasen komma tillbaka och ta reda på skiten själv! sa Larsson.

Meh... jag kanske kan utelämna resten. Närmare förklaring kanske inte behövs? Men där kan man alltså snacka: "fartrand".

Alltså "fart" i engelsk tappning.

Inga "farthinder" där inte!

tisdag 5 maj 2009

LKAB:s lönestrategi,

- den 5 maj 2009, kl 14:52


http://www.nsd.se/nyheter//artikel.aspx?ArticleId=4605675

verkar LKAB-folket ha tagit emot betydligt mer lojt än Volvo-folket gjorde.

Därför att Volvochefen möttes med slagord och burop. Där tyckte arbetarna att det var totalt obegripligt, att Volvo de senaste åren har betalat ut 35 miljarder i aktieutdelning och att man nu senast betalade ut fyra miljarder, samtidigt som man varslar. Skulle man nu ha dristat sig till en matematisk jämförelse, då hade det inte räckt med slagord och burop. Det var trots allt inte fyra miljarder, som LKAB delade ut i aktieutdelning vid den senaste stämman, som nyss gick av stapeln.

Vid Volvo där gick IF Metall med på lönesänkningar, bakom hela fackföreningsrörelsens rygg inkl. LO:s. "Tjusigt handling", tänkte jag och tänk vad rätt man kan få, trots att man inte begriper sig på vilken kulram dessa fina chefer och Stefan Löfgren, metallbossen, begagnar sig av. Därför hur slutade det hela? Jo, just det. Det behöver man inte ens ha tillgång till den här fina kulramen, eller vilket räknepåfund de här "räknenissarna" nu använder sig av, med att räkna ut saker. Det hela blev som vi nu alla vet, både lönesänkningar och uppsägningar!

Men ändå sitter jag här och fortsätter att filura, eftersom nu ställföreträdaren Lars-Eric Aaro tf VD vid LKAB, fortsätter att köra med den totalt obegripliga ekvationen, som den ryggonde VD:n Ola Johansson slagit an, innan han tog sin lilla timeout. Detta gjorde han dessutom minuterna efter att han haft årsstämma och förnöjt, som den bäste, välkammade, lille skolgossen på examensdagen, delat ut en aktieutdelning, som fick mig att sätta morgonkaffet i vrångstrupen!

Detta gjorde han trots att folk inte ännu fått skälig ersättning för vad LKAB åsamkat både boende i Malmberget och faktiskt hela Gällivare kommun. Från kommunhuset har det trots allt strömmat obegripligt, givmilda håvor till miljardsvinstföretaget LKAB. (Det går an att läsa i avtal och protokoll, man behöver inte bli något riktigt rikskoko!)

Jag vet inte, men jag måste nog vara ovanligt korkad ändå, eftersom jag inte ser någon logik alls i dylika förhållningssätt.

Jag undrar i mitt stilla sinne hur mycket arbetslöshetskassan kommer att bli då, efter inkomstminskning och ytterligare nedtrappning, som nu en utbetalning från eventuell arbetslöshetskassa blir. Blir det ens kvar till den numera smått berömda slagords-korvringen?

Eller finns här någon hake som jag ännu inte insett? Är det så att LKAB-chefen går ut med en garant, att alla får behålla sina tjänster, om de gör denna deal?

Skulle jag ha varit LKAB-anställd hade jag nog krävt en bankgaranti för en dylik överenskommelse och löneökning till den nivå den skulle ha befunnit sig på, när världsläget åter är stabiliserat. Jag tror man skall syna den andres kort, när man spelar ett parti kort med någon "sprungen ur den djupa avgrunden".

Nej, sanning att säga, den senaste veckan har jag verkligen försökt, att sätta mig i hur VD: n Ola Johansson tänkte, när han gick ut med sin egen "gentila lönesänkning" à 600 000: - dvs. 20 %, av hans stackars svältlön.

Vad jag kom fram till?

Jag tänker fortfarande. Men ett tag funderade jag på att starta insamling till honom så att stackaren inte svälter ihjäl. Men så insåg jag att det enda jag möjligen kunde få insamlat var nog de allra ruttnaste tomaterna och eftersom jag inte tror på någon ansiktsmask med ruttna tomater, avstod jag helt enkelt. Damerna på SPA hade fö inte heller hört talas om någon "livgivande ansiktsmask med ruttna tomater".

Dessutom tillkom det lilla "leveransproblemet": hur fraktar man upp ruttna tomater till Luleå?

Därför fick jag tröstlöst börja om i tankeruta ett igen.

Men inget har hjälpt mig på traven, trots idogt tänkande och bollande med siffror.

Jag drog t.o.m. fram min dotters sparade matematikbok från åk 1, utan att finna någon som helst lösning på hur karl´n hade tänkt. Framför allt med vad han har tänkt!

Har man någon matematikbok för nyfödda? Kan lösningen finnas där?

Det hjälps inte. Jag kommer inte på hur karl´n tänkt. Hela mitt hjärnkontor ser ut som en ekg-kurva vid hjärtstillestånd. Ett rakt sträck och en ihållande pip:
Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii