tisdag 30 juli 2019

Vad är det för vettvillingar som hemsöker mig på min mailadress?

Idag blev måttet rågat!

Efter att ha fått tips i flera månader nästintill dagligen om hur jag skall tillfredsställa min kvinna, få en 8 cm längre kuk (ja, det stod så)
så trillade som grand final detta in i min mailbox idag, man kan tappa andan för mindre. Det var droppen som fick bägaren att rinna över eftersom jag verkligen inte är intresserad av att "träffa någon" och definitivt inte är inne på några dylika webbsidor. Jag sitter "nöjd" sedan mer än 23 år tillbaka och kan överhuvudtaget inte tänka mig någon annan vid min sida och definitivt ingen kvinna! Blotta tanken får det att vända sig i magen:



Från: Tender Ekaterina [mailto:durrftyraql@outlook.com]
Skickat: den 29 juli 2019 21:21
Till: här stod min mailadress
Ämne: Gun Ek


Halsning!
Hur mar du?
Jag skulle vilja traffa dig. Jag letar efter palitlig relationer pa webben Network. Jag heter Katya. Jag ar kul och latt att kommunicera kvinna. I jag foredrar en halsosam livsstil|jag har inga daliga vanor|stod for sund livsstil}. Jag roker inte och anvander inte alkoholhaltiga drycker. Jag gillar att gora fitness. Om du ar intresserad i fortsattningen av var dating, skriv mig svaret. Om du har en onskan, jag kan skriva till dig mer om dig sjalv. Jag har aldrig haft en man och jag har inte barn. Snalla, tell mig mer om dig. Jag ivriga att {traffa|bekanta dig och ta reda pa du battre. Om du kan snalla bifoga dina image. Och da jag skickar min image.
Jag vantar svarbrev med enorm otalighet.
Basta halsningar, Katya.


Vad är det för stolpskott som finns på nätet. Gun är ingen mansnamn, i så fall vad skulle det betyda? Revolver? pistol? Visserligen har jag skojat och haft rätt roligt när jag bokat hotellrum utomlands och man svarat mig med "Mr Gun" att reservationen är mottagen.

Jag jag undrar på fullt allvar:


Sitter det nu någon där ute på nätet och tänker Ah, vilken man, han vara hårdkokt (minus försök till längre kuk, eller hur jag skall tillfredsställa min kvinna) heter GUN (revolver!)

Glöm det!

Gun är ett namn på bl.a. en Valkyria som är fullt jämförbart med en amazon.

Jag hoppas att min pappa och min moster Alice, som envisades med att jag skulle bära detta namn, ber mig om förlåtelse där de nu finns i sin himmel sedan väldigt många år tillbaka! Jag har aldrig känt mig bekväm med detta namn, utan det har känts som en kvarnsten runt min hals. Tydligen har inte omgivningen heller tyckt att det varit ett passande namn, därför att otaliga är de namn som de har försökt att döpa om mig till. Den ende som kunde uttala mitt namn, Gun, var min pappa utan att det lät som ett skällsord! Hur kul är det på en skala 1 - 100? = 0,72 minus!

Människor med andra språk kallar mig för GON - kul va? Låter som de fått en tupp i  halsen.



Är det nu någon som sitter inne med några tips hur man havererar någons mailadress, så kom igen! Förklara för mig hur jag skall bära mig åt därför att nu står jag inte ut längre. Stänga ner min mailbox är inte något alternativ överhuvudtaget för den som nu tycker att det är en enkel och smart lösning.

Jag har aldrig trott på hämnd tidigare i mitt liv, men de sista åren har jag på allvar börjat ompröva min inställning även till det. Inte så jag har lust och springa och döda folk "men just ge igen". Det tog mig 68 år att ta mig hit men nu ÄR jag verkligen där!

Jag har dessutom tagit fast att pennan är mäktigare än svärdet! Så huk er alla som vet med er att ni inte varit det ni borde ha varit. Stort som smått.

Varje dag får jag rensa min mailbox från dryga 50 vedervärdiga saker som jag inte bett om att få. Det finns en ständig varning från Telia att min mailbox är nästan fylld. Men Telia själv kan inte göra något åt denna hemsökelse! Den s.k. hjälp de kunde bistå med är bara skrattretande. AMATÖRER!

Jag har vänner som inte längre kan skicka mig saker och ting som de vill göra därför att några kompletta galningar har bestämt sig för att skicka mig allsköns skit som de tror att jag är intresserad av: Bitcoin, låna pengar, banta medan jag sover, köpa allsköns salvor, vitaminer, mineraltillskott, kosttillskott, de skall spå mig, utöva woodokrafter och svart magi, några knäppgökar tror sig t.o.m. ha knäckt mina lösenord och skickar mig riktiga hotelsebrev för de fall att jag inte skickar dem en rundlig summa pengar, sedan erbjudande av allsköns goja från coop som har några idioter som skickar mig allt möjligt från diverse konton, flygbolag som ger mig ditten och datten - den här listan kan göras väldigt lång och så avdelningen förstås: det djupt personlighetskränkande = det som blogginlägget började med! För det mesta skickar det mailen i dubbel upplaga, för att håret verkligen skall lätta när jag öppnar min mailbox!

Jag inser nu när jag börjar räkna upp allt som dräller in i min mailbox börjar bli tröstlöst mycket. Inkl. rena rama bedrägeribrev där man utger sig från att vara jag som är avsändaren till människor jag har en relation till på ett eller annat sätt och där man ger sken av att mailet kommer från mig och jag har något att tipsa de stackars mottagarna om.

Jag har också ett att erbjuda alla dessa som hemsöker min mailadress:

MÅ  ÖKNENS  ALLA  KAMELLOPPOR  HEMSÖKA  ERA ARMHÅLOR!


Det är en betydligt lindrigare form än i den
kusliga sången där Gun är en av tolv valkyrior som på en makaber vävstol, med avhuggna huvuden som tyngder och tarmar som varp väver utgången av slaget vid Clontarf. Något som satte slut på något vedervärdigt som pågick!

Eller i nordisk mytologi där valkyriorna är kvinnliga väsen som förde döda på slagfältet till gudarnas värld. En valkyria var en psykopomp (=
ansvarig för att slussa över nydöda själar till livet-efter-detta), en religionshistorisk term som betyder "Själaförare".

Nej, jag tror inte att det finns något egentlig död, bara kroppens fullständiga sönderfall och död. Vi är inte blott endast "kött och blod", det blir man varse första gången man körs in i en Magnetkamera och av ren och skär nyfikenhet trillar över i kvantfysikens mystiska värld, där man kommer till en viss punkt och sedan är allt plötsligt oförklarligt, dock evigt och utan synbart slut.

Vi är energi och energi kan aldrig utplånas, endast omvandlas. Det får vara bra med den kunskapen för min del.




fredag 26 juli 2019

Termometern i pergolan visar + 46 grader och jag håller på att flyta ur skalet!

Tidigt imorse vid femtiden studsade jag iväg in till tvättstugan och ställde om pannan till att den bara producera varmvatten, ingen värme överhuvudtaget.

Jag trodde i min enfald att om jag bara hade sovrumsfönstret öppet och fönstret i badrummet och stängd balkongdörr så skulle den tryckande värmen inte kunna komma in. - De svarta persiennerna nedvickade på solsidan så att solens strålar inte når insidan, det går bara att se ut ändå.

Men totalt felkalkylerat!

Herr H undrade vad jag ville äta till lunch vid 14-tiden, själv var han inte sugen på något lagat. Det har låtit som om det blev ett glas mjölk och fyndet från Cloetta, som  han hade med sig när han, ena barnbarnet och dotter var ute på en kanalresa i lördags. Han låter som en stenkross när han sitter och tuggar i sig dessa tingestar framför TV:n.

Ett tag funderade jag om lådan inte snart kunde vara slut, det är trots allt fredag idag. Men icke. Sådana små mintknappar i en låda om dryga 2 kg är dryga - öronbedövande dryga! Pust urk stööön...

För min del blev det en tallrik Kefir på morgonen vid 8-tiden, lagom till fredagens Quiz i Göteborgs-Posten som brukar gå av stapeln då. Nu när klockan börjar närma sig 16, känns inte tanken på mat alltför påträngande. Men en svag känsla i magtrakten att jag kanske är lite hungrigt ändå gör att jag nu sitter här och funderar. Eftersom det är för varmt att överhuvudtaget företa sig något vettigt....

Ett tag funderade jag på något mer yvigt som:


Men det vete gudarna. Det kommer antagligen att sluta med att jag hänger krokig arm i kylskåpsdörren och undrar om det skall hoppa fram något som känns överkomligt.

Risken är väl att frukosten får gå i repris... Kefir!

onsdag 24 juli 2019

Det snackas alltid högt om rasism. Ungefär som om det bara gällde utlänningar - men sanning att säga är det normalläge på en del folk i Sverige nu för tiden.

Själv har jag vid en del tillfälle bemötts av folk som varit irriterad av någon outgrundlig anledning. Ibland verkar det räcka med att man bara finns och när jag har svarat så har man naturligtvis hört att jag kommer "norrifrån" de som nu är svenskar och mer van med svenska dialekter.

Jag måste tillstå att jag är rätt häpen varje gång över att mötas av:


- Åk hem för helvete din lappjävel!

Tror du nu att det bara är yngre människor som sagt det?

Nix, det är faktiskt människor i min egen ålder som fällt denna kommentar.

Är det någon "nysvensk" man så låter det alltid: 


- Jag skall knulla din morsa!

Helt sanslöst vilken mentalitet det har blivit.


Nej, du får inte kopiera bilden - den har min dotter ritat åt mig och den tillhör BARA mig och ingen annan!

måndag 22 juli 2019

Vill man skriva rena rama avhandlingar som skickas till min mailbox skall man nog fundera lite på vad man egentligen har för syfte.

De två senaste blogginläggen, som bestod av två mail som trillat ner i min mailbox och som fått mig att tappa andan, de är nu raderade av mig personligen. Jag är ingen allmän soptunna och ha rätt är en sak, vilja ha rätt till varje pris en helt annan.

Skicka inget till mig om det bara är ämnat att vara en ensidig monolog som jag varken har kraft eller ork att engagera mig i. All jordens problem kan jag dessvärre inte bära på mina axlar hur gärna jag än skulle önska att jag kunde göra det.

Jag har gjort mitt på den fronten och skall bara avsluta det jag åtagit mig, inget mer, inget annat!

Jag är ingen fordrande människa när det gäller mig själv, har alltid lågprioriterat mig själv liksom en del människor gjort. Men lite vanlig hyfs och omtanke går alldeles utmärkt att skicka till mig.


Är t.o.m. uppskattat....




onsdag 10 juli 2019

Sommaren som aldrig kom igång.... men det är lika kyligt ute i landet som tidigare och än värre skall det nog dessvärre bli.

Jag är ingen favorit av musikproducenten och artisten Alexader Bard, men en del gånger så är vi av helt samma uppfattning:
http://se.laowl.com/bard-totalsagar-greta-thunbergnbsp-gar-till-attack-mot-hennes-initiativnbspsa-vansinnigt-ytligt?fbclid=IwAR3OPicd4boZFfc9OYqm0-Iv0SJGANIHYvCVP-9zN_3unkMLYLu1rE8EYNw

Solklar analys:  Det är så vansinnigt ytligt. Det är bara Stureplan en gång till. Brilliant minds är inget att ha, jag tycker inte att ”sankta Greta” är det minsta intressant, säger Alexander Bard i podcasten. 


Almedales ordbajsartävling är också till ända och den klara analysen av Jimmie Åkesson, SD, medan vår käre stadsminister Stefan Löfvén hade bättre saker för sig, han var på Ullared, än fundera över Sveriges alltmer tydliga totalhaveri!

Jag hoppas att alla förstår frånvaron av allvaret i det som Sverige står inför med en statsminister som beter sig som en förvirrand tonåring, som vill så mycket men kan så lite egentligen.

Trots att jag inte gjort många knop i tillvaron mest ägnat mig åt småttingarna, blodvärdena är inte de allra bästa ännu och därmed snurrar världen lite mer oönskat och krafterna är inte på topp, så har jag inte ens lyckats lyssna till sommarpratarna i P 1 alla dagar. Återsändningen då jag skulle kunna ta igen det på kvällen har varit lika givande som att tro att det skall fungera, när man dragit ur sladden ur vägguttaget. Ibland har jag inte ens hört den inledande viljetten klart innan jag varit borta i John Blunds värld.


En till som inte alls tillhör min favoritskara är Jonas Gardell, men hans sommarprat i P 1 uppskattade jag till 100 %. Lyssna du också om du inte gjorde det: 
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1319491?programid=2071

Det hela börjar med "knorren" i den speciella vänskap Jonas Gardell fick med Ernst Hugo Järegård när de jobbade ihop på 90-talet. Den excentriska nestorn gav ett råd som blir hela sommarpratets mening: världen är full av idioter, du kan inte ta hänsyn till dem!

Helt riktig analys av gamle Ernst Hugo Järegård.


Berättelsen om Jonas Gardells mamma tar jag till mig och känner igen hur herrelöst hjärtskärande men stundom helt skruvad det kan bli, när han också berättar om att "morsan" blev dement och var det i 14 år. Det varken kan man eller skall bortse ifrån, man kapar mycket riktigt inte bort 14 år av en människas liv för att hon blivit dement. Det är bara i en annan upplaga som inte alls har med något rationellt längre att göra.

Jag känner igen det där genom att jag själv idag får känna av det smärtsamma, men ständigt närvarande det är att sitta på en stol på besök på ett demensboende. Det blir en hel del vändningar som man aldrig kan vara förberedd på. 


Men på något sätt har jag funnit mig i att den där älskade människan som ligger där i sängen mestadels fortfarande har samma tanke i huvudet som Jonas Gardells "morsa" hade: Jag måste vara fri!

Det har nog också varit min lilla Elsa devis i livet precis som min egen. Elsa har bestämt sig för att klara av det här! Det sa hon uttryckligen när vi hade ordnat ett litet 87 års kalas i förkortad familjeandan. Elsas ord stärkte mig verkligen och jag förstod att oavsett hur det blir så skall jag också klara av det här!

Helt rörande blir det när Jonas Gardell berättade om "morsan", som i demensens världs förvillande värld uttryckte:


Som alla vet ledde jag de allierades styrkor genom alperna under andra världskriget, höggravid och där fann jag Mark och förde honom till Sverige som krigsbarn! - ONEKLIGEN...

Rätten att få behålla, ända långt in i demensen:

- Evakueringsplan, från demensboendet!


Jag måste vara fri, måste hitta vägen ut!



Den har min älskade lilla Elsa också kvar i full styrka.

Det var bara när jag läste högt ut min Bäckenbok, som hon var högst närvarande. Första gången jag läste högt ur den avbröt hon mig ständigt med att säga:
"Men vad är det för fantastiskt människa som har skrivit det här, det är ju precis som det är"!
Mitt lugna svar var ständigt detsamma: 

Men Elsa, det är ju jag, Gun som har skrivit det här.
För att gångerna efteråt när jag fortsatte högläsandet, så var demensen som bortblåst! Det var otroliga samtal som vi förde sins emellan medans jag läste om vår gemensamma bakgrund i Malmberget.

Vi, Elsa och jag, fick en liten friad stund tillsammans från glömskans inverkan och tillkrånglade verklighetsuppfattning som demensen nu en gång för alla innebär.