tisdag 31 mars 2015

Skatteverket och Försäkringskassan de är fullständiga katastrofer!

I år igen har jag fått restskatt (inkomståret 2014), trots att jag inte har jämkning och dessutom har skattereduktion p.g.a.. huslån/bil etc.
 
Jag har nyss talat med Försäkringskassan, som säger att de hämtar automatiskt upp ur samsystemet vad som skall dras i skatt.
I vart fall kan jag på den förtryckta blanketten ang. preliminär skatteuträkningen för inkomstdeklaration för inkomstår 2014 läsa i rutan kommunalskatt 32,25 %, medan killen på Försäkringskassan räknade ut att de hade dragit 26,99%!

Men HUR inkompetenta system får man egentligen prestera i den här bananrepubliken Sverige egentligen. Hade det varit fråga om en vanlig arbetsgivare hade det företaget suttit i utvisningsbåset för länge sedan.
 

Dessutom beläggs man med högre skatt trots att detta är fråga om en godkänd arbetsskada. Jag förmodas väl tacka och ta emot för att jag jobbat under rätt vidriga arbetsförhållanden på tingsrätten, där inte ens min säkerhet har kunnat tryggas och sålunda med nöd och näppe klarat livhanken. Tacken för den långvariga arbetsinsatsen är i vart fall, att det fortsätts att sparkas på mig i all oändlighet och att jag idag lever med en handikappad kropp, det är tydligen helt ok.

Det här är precis som när Skatteverket själva och Försäkringskassan, inte vet att vid retroaktiva utbetalningar från försäkringskassan, då har man rätt till en särskild deklaration där man kan begära beräkning av skatt för ackumulerad inkomst. Istället så skickar man folk ner i skiten utan att blinka, eller inse vart felet ligger någonstans! 

Är det fråga om så stora summor som det varit för dessa drabbade är det säkert fråga om utbetalningar som gällt under flera år och då har man rätt till en annan uträkning av skatt.
Sedan är det bara kvalificerat skitsnack, att det skulle vara "få" som drabbats av Försäkringskassans och Skattemyndighetens fullständiga rättshaveri. Jag skulle tro att vi är rätt många som drabbats av myndighetsutövningen i Sverige, som är så makaber över lag, att man inte kan bli annat än mörkrädd.

Skatteverket tillsammans med Försäkringskassan har till dags dato kostat mig mer eller mindre en hel normal årslön p.g.a. deras fullständiga inkompetens.

Inte nog med att man får vänta i väldigt många år innan man får ut sina berättigade ersättningar, man skall dessutom sponsra staten med en massa pengar. Då har jag inte ens räknat vad Försäkringskassan kostat mig genom att fastställa felaktig livränta! Då snackar vi flera årslöner så här långt. Inkompetensen inom förvaltningsdomstolen skall vi inte ens tänka på, för trots massvis med intyg från mitt fackförbund, så sitter de där och kliar sig i huvudet och fattar beslut så man funderar om de fått ett större hjärnsläpp, när man läser deras motiveringar i beslutet.

Det här samhällssystemet är så ruttet att jag helt saknar ord.
 
Men i år har jag bara fått nog av dårskapen, när det gäller den följetongen restskatt. Jag tänker inte bara acceptera att jag än en gång beläggs med restskatt. Nu får de sluta upp med att ha huvudet under armen. Här kan man verkligen med all rätt snacka om amatörernas afton.
Jag skickade i anledning av den nya pålagan med restskatt ett mail till dem (Skatteverket) med en undran hur de har tänkt lösa det här, som de trots så många år ännu inte fått någon ordning på. 
Jag fick en bekräftelse i min mailbox på mitt insända mail till Skatteverket:



Långa svarstider på mejl

Just nu har vi längre svarstider än normalt. Tack för ditt tålamod!

Han visste nog vad han gjorde, Eddie Meduza, när han skrev: "Hoppla lilla åsna". Vi är många åsnor i det här landet och resten är lika dum som åsnan.


måndag 30 mars 2015

Skavlans säsongsavslutning - Urk, säger jag bara, efter att ha sovit på saken ett par dygn nu.

Fortfarande känner jag mig illa berörd över hur Fredrik Skavlan agerade mot Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, dvs. en person som åter tar sina första försiktiga steg in i arbetslivet igen, efter att ha gått in i väggen rejält. Dvs. ännu befinner sig en mycket skör sits, som lika gärna kan få rätt vittgående konsekvenser, efter att på nytt ha blivit mobbad i en talkshow, som förväntas vara ett fredagsnöje!

Är det här fredagsnöje i SVT:s anda, då avstår jag helt enkelt för all framtid!
http://www.svtplay.se/video/2787169/skavlan/article2787169.svt?start=auto


Det är åtskilliga personer som jag sett Fredrik Skavlan haft i sin talkshow, som förtjänat betydligt tuffare frågor, men dessa har helt uteblivit! Jimmie Åkessons medverkan skiljer sig så markant från hur Fredrik Skavlans program brukar vara, att det inte kan lämna annat än en väldigt bitter smak i munnen.

I vanliga fall brukar de medverkande i Skavlan få berätta från sitt eget perspektiv. I Jimmie Åkessons fall fanns det flerfasetterade infallsvinklar, som det hade varit bra att TV-tittarna ENBART fått ta del av, eftersom så många människor blir utbrända, har blivit utbrända och som har en mycket svår väg tillbaka, dvs. OM de överhuvudtaget någonsin klarar av det.

Visste man inte bättre skulle man tro att Jimmie Åkesson var av samma kaliber som Adolf Hitler, Josef Stalin,
Augusto Pinochet, Idi Amin, Pol Pot, (född Saloth Sar), Mao Zedong, Francois ”Papa Doc” Duvalier, eller några andra av mänsklighetens svin som nu satt i TV-stolen hos Fredrik Skavlan.

Francisco Franco, mera känd som General Franco - Bild: © Pictorial Press
Skenhelighet har jag aldrig varit någon anhängare av. Förstår man inte allvaret i att någon har varit utbränd, vars hälsotillstånd man faktiskt inte vet något säkert om idag, vittnar det inte bara om ett osedvanligt dåligt omdöme, det vittnar också om en likgiltighet, som gränsar till hybris för någon annans lidande. Det vittnar också om ett behov av att framhäva sin egen präktighet, något som en programledare i en talkshow absolut inte skall besitta.

Jag tycker att det är dags att ta farväl av den halvstammande programledaren Fredrik Skavlan, som inte ens verkar på det klara med hur han skall föra samtal med sina gäster. Man skulle kunna tro att han alltjämt ständigt kommit inglidande på ett bananskal, utan att ha kunnat förbereda sig inför mötet med sina gäster.

Hur dåligt omdöme han visar sig besitta blir övertydligt, eftersom han bl.a. haft  Norges statsminister Erna Solberg, i sin talkshowstol. -  Så grattis Norge, ni har nu inte bara ett främlingsfientligt parti i regeringen, som t.o.m. vill språktesta 4-åringa invandrarbarn, ni har även en programledare, som ni för mitt vidkommande kan få i retur med det allra snaraste.

Så vad hjälpte det att gästerna: underbara
kämpekvinnan Gunhild Stordalen bjöd på sig själv, liksom Jimmie Åkesson gjorde. Sjukdom som sjukdom. Med fanns ju också den 
brittiske forskaren Tristram Stuart, de brittiska skådespelarna Phyllis Logan och Lesley Nicol, kända för tv-tittarna som mrs Hughes och mrs Patmore, chefshushållerskan och kocken i "Downton Abbey" och inte minst, som var anledningen till att jag själv slog mig ner i TV-soffan: musikgurun Mark Knopfler. Gästerna gjorde att man på något sätt ändå kunde mentalt överleva som människa.












söndag 29 mars 2015

Ibland kommer det de mest oväntade ur min dotters mun och sanning att säga, börjar nog jag bli lika oförutsägbar.

Vi var ute och gjorde Allum i Partille idag, hon och jag (igår, ser jag nu att det är, eftersom klockan just precis har gjort det här förödande skuttet fram och hävt tiden ur led, igen.)

Dukarna jag brukar ha till påsk hade fått fötter och den enda av de stora dukarna, som jag återfann till matsalsbordet i vardagsrummet var en som låg i tvätten, bortglömd med tre stora fläckar och en del småprickar, efter några som haft hål i hakan vid matbordet. Däremot förstår jag inte hur den hamnat i tvätten, utan minsta lilla ansats till preparering av fläckarna.

Börja tvätta en enorm linneduk, som legat länge med fläckar, nix, det gick bara bort. Det föresvävade mig inte ens i tanken. Jag kände verkligen hur slutkörd jag var, när jag började rumstera runt för att fixa lite påsk här på hemmaplan. Inte hitta dukarna blev liksom bara toppen på isberget. Alltså stötte "duktiga Annikasyndromet" på rejäl patrull, med en enda tanke surrande i mitt huvud: NEJ jag vägrar pressa mig till sista droppen, igen!

Sanning att säga är jag rätt stolt över mig själv, att jag äntligen börjat släppa det där ohälsosamma "duktiga Annikasyndromet" t.o.m. i tanken. Det går bättre och bättre att tänka NEJ. Inte ett dugg dåligt samvete stormade över mig. Vilket inte vill säga lite. Jag känner inte ens att jag tänker känna något dåligt samvete, om jag inte fixar påskhare med äggjakt osv. ute i trädgården under påsken och en massa uttänkta maträtter.

Jodå, jag känner förväntningarna och jag har hört frågeställningarna: men hur blir det med påskharen då....Hela mitt inre bara skriker: NEJ tack - jag får se hur dagsformen är och om jag känner något annat någon av påskdagarna. Men just nu gör jag det inte.

Det får bli vad det blir och vad jag helt enkelt känner för att dona med. Dagsformen och vad jag själv vill göra, är det som får råda. DET är en nyhet, när det gäller mig, som brukar pressa ut sista droppen krafter för att fixa till det.

Jag beslutade mig för att det fick bli ett nytt inköp av påskduk, strunt samma att den gamla spegelbyrån är knôkfull av just bordsdukar i alla de storlekar och färger, antikgamla som nya.

 

Men det satt väl någon hornprydd sak där uppe bland molnen för att testa om jag verkligen menade allvar, med att inte börja tvätta och fixa med den enda påskduken jag hittade till matsalsbordet. Efter att jag och dottern kopplat av med att äta i Allum, lämnade jag tillbaka en klänning, som jag kommit på passade rätt sjavigt. Efter att ha traskat runt på två olika etagen med affärer och fönstershopping med avsikten, att vara på jakt efter en ny stor påskduk och lite nytt påskpynt, började det se rätt utsiktslöst ut.
 

I mitt huvud kände jag bara att det inte var något alternativ att ge tappt med duken i tvättstugan och ta ned påsklådan, som står på hyllan i Beirut (=klädkammaren).
När jag och dottern var nere i nedersta etaget och jag hade slagit mig ner på en bänk för att vila rygg och ben för hundrade gången i ordningen, satte hon sig ner bredvid mig på bänken och funderade över sitt impulsinköp på Glitter, det var bara hårklämmor hon egentligen skulle ha köpt:


- Det måste bo en skata i mig, det spelar ingen som helst roll hur jag än tänker att jag bara skall köpa hårklämmor, så är det något annat som lockar mig och som jag köper.

Jag skrattade och svarade henne, att det var nog kanske inte någon skata hon hade inom sig. Min mamma, hennes mormor hade också varit väldigt förtjust i  smycken av allehanda slag. Själv har jag aldrig känt något behov av att hänga på mig ditten och datten, utan jag känner helt enkelt för att vara mer sparsmakad.


Smycken saknas sannerligen inte, men själv har mina egna inköp varit tämligen moderata genom alla år.
Bara ring och små pärlörhängen är det jag använder. Ibland ett halsband och möjligen en brosch ibland, beroende på vad jag har på mig. Men t.o.m. klockan är bortrationaliserad redan när jag jobbade på tingsrätten i Gällivare. Klockor finns det överallt ändå och den inre klockan fungerar alldeles utmärkt, det är inte mycket som brukar skilja mellan min egen klockkänsla och den verkliga tiden.

Men så fick hon fundera en liten stund till och så kom hon på, att det var nog inte bara smycken, det var nog också skor, som hon var förtjust i... sedan blev det tyst en stund och sedan kom hon på, att det var nog halsdukar också....

- Nej, vad säger du, sa jag och flinade, det var ju en nyhet! Var det inte en sak till du glömde... alla kläderna i klädkammaren.

När vi reste på oss så tänkte jag också böcker, men bestämde mig för att nu skulle vi inte dra upp alla snedskär och krumsprång här i livet.

Påskdukar var det liksom ett intet av. Det var fula dukar, eller för långa, eller för korta, eller alldeles för grylliga. Man skall ju inte bli vindögd av att se på en duk. Tillslut hade vi kommit till det plan där bilen stod parkerad utanför och nu var sista hoppet Åhléns. Lika illa där. - Nu var goda råd dyra!

Men på väg ut med en stor suck från husgerådsavdelningen, så föll mina ögon på en stång med fleecefiltar, som dottern drog handen över, som för att konstatera att det var filtar och inte dukar.

En mörk apelsinfärgad fleecesfilt fick bli skärskådad lite närmare och måtten var nog inte helt bra, men skulle täcka hela bordsskivan med alla inläggsskivorna i. Det är vår nya påskduk och jag tänker inte ens lägga ner någon energi på att söka reda på de andra stora dukarna, som "Mållgan" tycks ha lagt beslag på!

Men vi missade förargligt nog Blomsterlandet i Partille. Det var bara tre minuter kvar innan stängningsdags när vi kom fram, så det får bli ett nedslag imorgon (idag) hos handelsträdgården, som ligger en spottloska bort från vårt hus. Det är lika bra det, att än en gång gynna den lokala affären, när det går därför att lite nytt får det allt bli i den stora glaskrukan på matsalsbordet och i krukorna utanför ytterdörren.

Till köket lär det inte behövas bytas ut några lösa blommor, även om den inte direkt ser påsklik ut. Men den buketten lär stå sig ett tag till trots att den nästan har en vecka på nacken.

fredag 27 mars 2015

Eva Hamiltons styrelsepost i det statligt ägda LKAB - det bådar inte gott!

En dylik person med dylika värderingar är nog faktiskt det sista, som det statligt ägda gruvbolaget LKAB behövde i nuläget.

Det vore också tacknämligt om LKAB:s styrelse inte blev en avstjälpningsplats för människor, som är van att håva in feta ersättningar. Här krävs sunda tankar och en helhetssyn över vad gruvverksamheten betyder och står för. Det har Eva Hamilton absolut inte!
 
LKAB har inte hamnat i den ställning av en ren slump, som de nu har idag. Precis som andra svenska storföretag så har man under en rad följd av år slagit in på den bana, som är Eva Hamiltons specialområde:


att anlita bemanningsföretag av besparingsskäl. - Förutom att det är det mest oetiska så är det för övrigt det allra sämsta sättet att överhuvudtaget spara!

Min mamma brukade säga, att man skall tänka längre än näsan räcker och i det här fallet är det ett mycket gott råd. Kortsiktighet är något för snabba klipp och inget för något, som skall vara och verka även under en lång och oöverskådlig framtid. Den långsiktiga planeringen lyser alltjämt med sin frånvaro inom LKAB.


Sedan kan var och en fundera över att TV-avgiften överhuvudtaget tillåts generera vinster i bemanningsföretagen, dessutom till priset av otrygga anställningar och ojämlika anställningsförhållanden. Det är varken värdigt SVT eller det statligt ägda gruvbolaget LKAB.


Slutar man upp med att göda bemanningsföretag, som aldrig någonsin kan konkurrera med egna anställda. Egna anställda som har ett eget yrkeskunnande och kan få utvecklas i företaget, det är först då man tar vara på det som skall bära frukt även in i framtiden. Honnörsordet inom svenskt näringsliv borde rimligen vara att anställa själv. Något som bemanningsföretag aldrig någonsin kan komma upp till rent kvalitetsmässigt, varaktigt, etiskt eller vad gäller framförhållning. 

Sälja ut människor som regelrätt slavhandel är nog den värsta formen av mänsklig, ekonomisk- och samhällsförslösning, som överhuvudtaget går att uppbringa. Men med tanke på Eva Hamiltons adliga ådror, så är det väl måhända något som hon är uppfödd med, vad vet jag. Men det finns ju en anledning till ohälsan inom SVT och det är nog det sista som LKAB behöver påfyllning av.

Hävda att man bott i Kiruna, när man bossat runt på Radiotjänst det ger knappast några meriter för styrelseposten i LKAB. Jag misstänker att det är nog precis raka motsatsen. 'En del mockasiner måste man nog ha traskat runt i rätt lång tid för att förstå helheten och framförallt problematiken.



Så låt oss nu för Guds skull slippa ännu en dagslända inom LKAB. Förse oss istället med en styrelsemedlem, som förstår att stabilitet, symbios och framförhållning är hållbara ledord. Finns inte den 100%-iga symbiosen till de egna anställda och den av gruvbrytningen drabbade ortsbefolkningen då är det inte heller ett hållbart varumärke som når kunderna. Ett statligt ägt gruvbolag måste vara jordad långt ner i avgrunden för att kunna stå stabilt, när det blåser förändringens vindar.
Gruvstrejken i Malmberget har sin egen historia och den som kan och förstår sin egen samtidshistoria har ett stort försprång.
Här en malmbergsprofil under gruvstrejken: Harry-Castro-Isaksson.

torsdag 26 mars 2015

33 procent av Sveriges yta blir lekplats för militärjätten NATO:s övningar i maj och det fastän Sverige inte är medlem i NATO.

Nu börjar det bli snårigt värre att hänga med i svängarna om VAD man egentligen menar och framförallt på vilken fot den svenska regeringen skall fortsätta att hoppa på.

Det hela påminner mig om kryss och blindskär vid runda bordet här hemma, när vi egentligen inte kan bestämma oss för vilket ord i korsordet som egentligen passar in. Skiter det sig rejält så kan dottern hitta på ett ord, som hon tycker låter konstruktivt och bra. Hon borde nog vid närmare eftertanke vara ämnad för en befattning i översta toppskiktet.


Jag har skrivit om "Stjärnornas krig i Robotbyn Vidsel" i min blogg redan 1 mars 2012. Då låg bloggen i NSD (Norrländska Socialdemokraten) http://gun-m-ek.blogspot.se/2012/03/stjarnornas-krig-i-robotbyn-vidsel.html
 
Nu är hela min blogg från NSD överflyttat till mitt eget "inpinkade bloggrevir", som USA förvaltar åt mig. De är i alla fall flitiga läsare av min blogg i Silicon Valley.

För ett tag sedan anklagade utrikesministern, Margot Wallström, Ryssland för regelbrott när deras militärflyg flyger utan transpondrar. Det märkliga var att jag själv befann mig på Gotland, när USA sket högaktningsfullt i vad Sverige tyckte och flög över Gotland, vilket förblev en illa dold "militär hemlighet". Läckaget var väl lika stort som hos polisen i Gällivare, även kallat "sållet" inom initierade kretsar.


Tänk sedan vad märkligt, att som ett litet trollslag så kan man i dagens blaska läsa, att Svenska regeringen nyligen beställde två ubåtar av typen A26 av Saab Kockums. Men de är billiga! Kostar "bara" 8,2 miljarder kronor, de skall väl ha dem i plaskdammen Östersjön och jaga ryssar, något annat hot mot världsfreden finns det ju inte, eller...


Sandlådan och plaskdammen är stor. Jag har en kompis som i sin tur har en kompis, som har ett hemman i Vidsel, han tycker inte det är kul att alla leker på hans tomt.


Problemet är bara att vi närmar oss ett världskrig med stormsteg. Upprustning istället för att besinna sig.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article20511014.ab

Säljer vapen det gör Sverige allt vad tyget håller och problemet är väl bara, att ena dagen står Sveriges utrikesminister, Margot Wallström och kritiserar Saudiarabien för att vara en diktatur och leva kvar på medeltiden, vilket hon har alldeles rätt i sak, eftersom de nu bara har hunnit fram till 1394, enligt deras tideräkning. Dagen efter att hon sprungit på pumpen, drar man in vapenavtalet med Saudierna, fastän de torde vara de enda som har något att sätta emot IS:s framfart och fastän det är så mycket annat av vapenslag, som man ändå skall fortsätta att sälja till Saudierna.

Är det något som Sverige gjort sig känt för så är det just dunkla vapenaffärer.

Konklusion: logik saknas!

Så här inför den stundande Kinaresan, som statsministern, Stefan Löfvén skall göra, kommer ett nytt blindskär i den svenska logiken/politiken, då journalisterna undrar om inte Kina är en diktatur.

Statsministern, Stefan Löfvén svarar kortfattat:
- Det är en enpartistat som inte har allmänna val.


Utrikesministern, Margot Wallström, som plötsligt dykt upp från sitt gömställe där hon legat och tryckt sedan Saudiarabien kallade hem sin ambassadör och inte längre beviljade nya arbetsvisum för svenska affärsmän, svarar lika undvikande på samma fråga:  
- Jag förstår att det är frestande att komma med sådana frågor om lista alla olika länder. Jag tycker inte att vi ska göra det.

Nähä... det var väl kanske inte det som sades av samma dam från talarstolen i Sveriges Riksdag.

Amnesty har en förhoppning om att statsministern, Stefan Löfvén, skall lyfta frågan om dödsstraff, yttrandefrihet samt tre särskilt ömmande fall av politiska fångar.

Listan är tankeväckande: http://www.barnsrattigheter.com/manskliga-rattigheter-i-kina/


Oavsett vad man tycker så tror jag att det är rätt skarpsinnigt, att hålla sig till EN(1) uppfattning, som skall gälla fullt ut.
Feministiskt Initiativ stöttade hijabaktionen och tog på sig hijab för en dag (Foto: F!)
Personligen skulle jag varken välja att leva i Saudiarabien eller Kina och det har sin förklaring i att det skulle passa mig personligen väldigt illa. Besök är något helt annat, eftersom jag är van att ta seden dit jag kommer. Mötet med andra människor, kulturer och religioner har mycket att tillföra mig på ett personligt plan.

Allt här i världen går inte att göras till antingen svart eller vitt. Därför att t.o.m. den Saudiska rättvisan tycker jag har sina poänger, som inte går att diskutera bort som en stor fördel, oavsett vad man tycker om mycket annat. Därför att i Saudiarabien där är det familjen, som väljer vad straffet skall bli, om någon ur familjen blivit dödad. Exempelvis trafikolyckor där sitter alla kvar på polisstationen tills det hela är utrett.

- I Sverige där får man mellan några års fängelse för mord och straffrabatt, även om offret har styckats! Maximistraffet är livstidsfängelse, men t.o.m. det är förhandlingsbart. - Trafikolyckor utreds numera av försäkringsbolagen. Det har inte polisen tid med längre, eller några andra brott riktat mot allmänheten, trots att poliserna utåt sett gått "Polishögskolan.


Men det där med Högskola, det är bara ljug. Polisyrket är ingen högskoleutbildning. Men det är mycket annat som inte är som det skall vara inom den svenska rättsvärlden, så varför ens lyfta på ögonbrynet. Enligt en kammarrättsåklagare vid Utvecklingscentrum i Stockholm får man ljuga t.o.m. skriftligen och den uppgiften har jag till min stora häpnad fått vetskap om att den faktiskt gäller. Det var ingen liten domarklan vid Malmö tingsrätts utvecklingscentrum, som nyss fastslog det. - Dvs. den grupp inom domstolsväsendet som skall granska åklagarnas beslut finner inte att det är skäl för åtal, eller ens en ordentlig brottsutredning.

Inom svenska domstolar är det nu allmän vedertaget, att man får ljuga t.o.m. skriftligen trots att det i lagboken enligt Brottsbalken 17:15 är klassat som ett solklart lagbrott =
Giver sig någon obehörigen ut för att utöva myndighet, dömes för "föregivande av allmän ställning".

Det känns därför liiiite frestande att skriva dit, Riksåklagare, som min titel under min namnunderskrift! Från en riksåklagare till en annan riksåklagare...

Men kom nu inte och fråga mig hur jag egentligen menade, för det vet jag verkligen inte. Jag är bara medborgare i Sverige.


NU går jag och drar täcket över huvudet, eller så kanske jag rent av går och kokar mig två ägg till min avokado, som jag tänkte inta som sen frukost. Sedan får jag bestämma mig för vilket titel jag skall inneha idag. Man kan aldrig så noga veta i dessa tider, då allt är föränderligt. Jag kanske rent av kan bli hjärnkirurg, de verkar numera ägna sig åt patienternas katetrar enligt eget intyg i en rättsprövning.

onsdag 25 mars 2015

Filmen "The Imitation Game" är baserad på den biografiska boken om Alan Turing och andra världskrigets Bletchley Park, krigshemligheter som varit hemligstämplat under 50 år.

Filmens handling tar sin början 1951 då polisen tror sig vara Alan Turing på spåren med att han skulle vara spion. I själva verket är han homosexuell, vilket också får orimliga konsekvenser. Redan där får jag ont i magen, eftersom jag känner till hans biografi och känner till mänsklighetens fullständiga och kompletta idioti!

Det här är en film som varenda människa borde se, om inget annat så för att fundera över sitt eget varande och maktstrukturer, speciellt i det uppskruvade världsläget som vi idag har. Där långt ifrån allt är det som det kan verka vara. Det är mycket som alltjämt pågår under ytan, likaväl som det gjorde då.



Alan Turings insats under andra världskriget tar sin början på Bletchey Park redan två dagar efter krigsutbrottet i början av september 1939. Han blir kvar där ända till krigsslutet då hela gruppen upplöses och man lägger locket på och allt är hemligstämplat under 50 år.

Idag är det inte längre någon hemlighet att på Bletchey Park hade engelsmännen samlat sina bästa och smartaste kodknäckare, som var satta att knäcka tyska koder och chiffer. De gör också det omöjliga och knäcker den tyska Enigmamaskinens koder, som ändras en gång per dygn. Det gör man tack vare att Alan Turing äger en besatthet och inte ens drar sig för att vända sig direkt till Winston Churchill, när hans överordnade sätter käppar i hjulen med hans egen vision om att konstruera den första förlagan till nutidens dator. Alan Turing har inte så mycket till övers för den vanliga kodknäckningen på papper, eftersom variablerna är alltför många för att kunna knäcka tyskarna koder.

Jag gissar mig till att det är troligt, att Alan Turing haft någon form av bokstavskombination/diagnos, eller så kommer det sig av det fakta, att hans uppväxt varit udda och att han träffat rätt person under skoltiden, som fritog honom från hans mobbare och såg de kvalitéer som Alan Turing hade. Det är i stora delar en mycket smärtsam historia där inte så mycket kommer fram i filmen, som i Alan Turings egen biografi, men man får en glimt och insyn i den och även hur det vara att vara kvinna på den tiden.

Visserligen tubbas det på just historiska fakta, eftersom hans medarbetare inte riktigt är så oförstående som de framställs i filmen. Faktum är dock att Alan Turing och hans grupp Hut 8 gör det omöjliga och käcker den tyska Enigmamaskinens koder, som ändras varje dygn. Efteråt har historiker sagt att det var ungefär som att få tillgång till Himmlers snabbtelefon. Engelsmännen läste snart hela tyskarnas ordergivning, medan tyskarna & Hitler inte anade någonting och det får sin speciella twist i berättelsen.


Däremot är det helt ostridigt att Alan Turing och hans grupp Hut 8, förkortade andra världskriget med ett par år och sparade därmed in åtskilliga miljoner mänskliga liv. Men trots det leder det till en halsbrytande matematisk ekvation, som sannolikt varit orsaken till att allt varit hemligstämplat i 50 år och därmed var andra världskrigets mest förborgade hemlighet.

Sedan att drottning Elisabeth postumt upphävde Alan Turings dom år 2013 för homosexualitet, det känns bara som ännu ett slag under bältet från den s.k. mänskligheten.


The Imitation Game nominerades till 8 priser, men vann bara en Oscars 2015 för Bästa manus, skrivet av Graham Moore och är baserad på den biografiska boken Alan Turing: The Enigma.
Jag tycker nog att det är en av de bättre filmerna jag sett på väldigt många år. Skådespelarinsatserna är över lag väldigt höga, vilket inte gör filmen mindre sevärd.


SE filmen, den kan inte lämna dig oberörd på något plan!

söndag 22 mars 2015

Termen "århundradets tidvatten" är en rejäl överdrift, eftersom dessa tidvattentoppar kommer ungefär vart 18:e år.

Månen är just nu väldigt nära jorden och när den dessutom ställer sig i linje med solen blir gravitationskrafterna ännu starkare och visst är det både fascinerande som skrämmande.

Det hela handlar om tidvattenvågor på ca 15 meter, vilket motsvarar fyra-femvåningshus´ höjd. Mot normal tidvattenhöjd om drygt 8,5 meter. Men det är verkligen inte lite det heller, det normala.

Den plats som det talas mycket om just i dessa dagar, när det höga tidvattnet slagit till, är världsarvsklassade Mont-Saint-Michel http://sv.wikipedia.org/wiki/Mont-Saint-Michel
Dock tycker jag att det finns annat fascinerande att fundera över, när det gäller just den platsen. 

Mest fascinerande än ändock de här människorna, som på fullt allvar talar om att månen och andra planeters inverkan på jorden och våra liv saknar betydelse. Jag förstår helt enkelt inte hur de ens för ett enda ögonblick kan tro det.


Jag tänker på ostronexperimenten av Frank A Brown, som lagt märke till att ostronen vid Atlantkusten i New Haven öppnade och slöt sina skal efter tidvattnets rytm. 1959 flyttade han en del ostron från New Haven till inlandsstaten Evanstone i Illinois, där det inte finns tidvatten. Ostronen placerades i ett kar med vatten i en mörk källare. - Efter en tid började de öppna och sluta sina skal efter tidvattenrytmen på den nya platsen, som om det hade varit tidvatten där. - Påverkan från vattnet var nu utesluten, återstod sålunda endast månen, eller....

Det går att göra ett eget månexperiment: Ställ ett glas vatten i fria luften exakt vid fullmåne. Glaset måste vara fyllt till randen. Efter ca två timmar rinner vattnet över glaset. Antingen kan du lägga till titeln illusionist, eller så kan du inse att månen haft sitt inflytande.


Ett annat experiment är om man har ett glas fyllt till hälften med vatten, det görs på samma sätt, sätts ut i det fria exakt när fullmåne inträder. I glaset läggs en ärta (sålunda inte prinsesstestet med ärtan i madrassen). Efter ca två timmar börjar ärtan gro, ett litet skott på någon cm väster ut. Kort därefter att man tagit glaset ur månskenet, gulnar grodden och rullar ihop sig.

Det här är en av anledningarna till att jag sedan väldigt, väldigt, väldigt många år tillbaka sätter min tillit till Så- och skördekalender, när jag skall så något. http://www.biodynamisk.se/2015-ars-sa-och-skordekalender/

Det är gäller inte bara planering eller skörd, det finns många andra fenomen som kan inhämtas kunskaper om och för den som har ett eget öppet sinne och vetgirighet är detta en intressant infallsvinkel.

När jag arbetade på kriminalvårdsanstalten Sagsjön, gjorde jag och de intagna ett experiment för att se om det fanns en realitet bakom, eller om det gick att hänföras till fullständigt nonsens. Vi handräknade 100 frön ur samma fröpåse och även separata fröpåser, men med samma datummärkning.


Utfallet lät inte heller vänta på sig på de fröer som såtts enligt Så och skördekalendern. Medan de frön som såtts under Så- och skördekalenders streckade perioder eller icke gynnsamma, fick ett utfall därefter. Nu visste jag redan på förhand

Min mormor som var en klok kvinna hon visste hur man skulle bära sig åt för att få visst kön på barnet och annat som kunde inträffa i människors liv och hälsa. Jag funderade en period mycket över detta varifrån hon kunde ha fått dessa kunskaper, liksom annat som hon visste utan att finna någon ledtråd.

Av en ren slump förde dessa tankar mig vidare till en astrologisk orienterad psykiater, Dr Eugen Jonas, som kommit fram till ungefär samma sak som min mormor kände till.

Dr Eugen Jonas var däremot mer specificerad än vad mormor hade varit. Enligt honom är en kvinna fruktbar i varje månad fram till klimakteriet omkring den tidpunkt då månen och solen bildar samma fas och vinkel, som de gjorde vid den aktuella kvinnans födelse, dvs. när månen har samma "ålder" i dagar som vid kvinnans födelse, med en marginal på två dagar före och två dagar efter. Han hade funnit att det slår in helt i nio fall av tio.

Den andra regeln är att flickor blir resultatet av befruktning som ägt rum medan månen passerat genom jord- eller vattentecken. Medan pojkar följer som ett resultat av måne i luft- eller eldtecken.
Men också en tredje regel, som visar om barnet blir defekt vid födelsen, eventuellt blir döfött.

Vill man ägna sig åt "intressant överkurs" kan man studera fenomenet Stjärntvillingar/Tidtvillingar, eller vad Madame L. Kolisko har gjort under en rad år med s.k. kristallisationsbilder. T.ex. den märkliga "stegbild" man får av blysalter vid konjunktion mellan Saturnus och månen (bly är Saturnus metall).
När jag gick på akademien gjorde vi stegbilder på ekologiskt odlat och icke ekologiskt odlat. Men också andra ämnen, som vi stoppar i oss. Fascinerande är nog bara förnamnet. Men dylikt kullkastar läkemedelsindustrins tillbedjare/troende.

lördag 21 mars 2015

Idag lördag är det internationella Downs syndromdagen och hela Facebook är fyllt av folk med omaka strumpor på fötter (och djur som har omaka strumpor på tassarna).


Igår hade ett av bonusbarnbarnen omaka strumpor på fötterna, men jag tror inte han riktigt hade förstått grejen med udda strumpor, eftersom han förklarade för oss, att han visste vilken en fot som var den vänstra och vilken fot som var den högra. - Vilket han också visste.

Eftersom ingen av oss är en sån´där nymodighetsperson, som går omkring med ena handflatan klistrad med någon form av ständigt uppkoppling hade vi inte ens susning om att omaka strumpor var ett event för Downs syndrom.
 
http://www.metro.se/nyheter/darfor-har-alla-i-ditt-flode-pa-sig-omaka-strumpor-i-dag/EVHoct!adGUBQ6WXqBp/
För att uppmärksamma Downs syndrom, skrev Nathea Anemyr ett inlägg på Facebook för hennes syster Noelle, 13, som har Downs syndrom. Eventet går ut på att ha olika strumpor på sig för att sprida budskapet: ”Det är bra att vara annorlunda!”


Men man behöver inte vara annorlunda alls för att det skall komma skit i maskineriet. Det visade hela gårdagen.

Barnbarnets farfardag blev ingen lätt historia för det arma barnbarnet. Han hävdade bestämt att idag skulle hans födelsedagskalas vara. Saken är den att han fyller år i juni så den gubben gick inte hem hos oss korkade vuxna, som saknade större inlevelseförmåga och egentligen borde ha insett, att här låg en hund begraven (en gravad hund, som Hasse Alfredsson uttryckte det i en travesti till uttrycket).
Arma barn säger jag bara, det spelade ingen roll hur många gånger han förklarade, att det skulle vara hans födelsedagskalas "imorgon" dvs. idag. Det gick helt enkelt inte hem. Inte ens efterhörandet vem han skulle åka till på kalas fick någon klocka att ringa, eftersom han faktiskt inte visste vart han skulle åka på "sitt" födelsedagskalas...

När han åter tog upp det här med hans födelsedag i bilen, när vi var på väg att skjutsa hem honom, frågade jag om han blev ledsen över om vi inte kom imorgon på hans födelsedagskalas och det lovade han att han inte skulle bli.


Med skammens rodnad hängande på våra kinder fick vi sedan veta, när hemleveransen av det arma barnet väl var genomfört, att förskolan (dvs. det som vi korkade vuxna fortfarande håller på att tjata om att det heter dagis) skulle fira alla barn som skulle fylla 4 år i år. Det skulle man mycket riktigt göra under lördagen, en dag då förskolan (dagis) överhuvudtaget inte brukar vara öppet. Han hade haft helt rätt hela tiden!

Jag vaknade imorse med en ohjälplig känsla av fullständigt elände inombords: arma barn hur han hade haft det igår med oss. Först det här med de omaka sockorna på fötterna, som vi inte förstått ett jota av. Sedan misslyckandet att övertyga oss om att han faktiskt skulle ha födelsedagskalas idag. Som om det inte skulle räcka:

Det här är en liten bestämd herre, som har ett högst begränsat urval matsorter, som han släpper över sina läppar. Kinkig med maten om man så vill. Inte är han ensam om den saken heller, det är likadant med 2 åringen, som skall bli 3 år i juni. Vilka är stora skillnader från 6-åringen, som skall bli 7 år i år, som alltid ätit precis allt som man ställt på matbordet framför honom. En gång kom det till uttryck i form av ett enda långt stön: 

- Du ger mig så mycket mat!

Varvid jag förskräckt sade: 


- Men du behöver inte äta mer än du känner att du vill äta, även om det finns mat kvar på tallriken! 

Den 3-årige kinkige med maten hade förra farfarsdagen inköpt exakt den form av pasta han ville ha inkl. det som skulle serveras till. Varav gurkan, melonen och mjölken är det enda som jag egentligen gör stora vågen till, som han godkänner att det också plockas med i varukorgen. Men sedan är det tvärnit på försöken att utvidga variationerna av intag. Ett tag fungerade färska bär också, men där är det också numera tvärnit.

Eftersom han nu brukar gilla Lasagne så hade jag gjort en separat köttfärsröra igår till hjulpastan, som han förra gången hade inköpt och som jag dumt nog trodde skulle funka även igår, eftersom han inte ville höra talas om något i potatis eller grönsaksväg eller något annat heller för den delen.

Han kom springande till matbordet, glad i hågen i sedvanlig 

springa-till- matbordet-tävling med farfar. Glatt hoppade han upp i barnstolen. Stirrade ner i tallriken. Utstötte ett kvidande ljud. Föste undan tallriken och lade sig raklång över bordet, som om han hade förvandlats till en död pinne.

Det gick liksom inte att få ur honom vad som var felet, eller vad han helst ville ha på tallriken till mat. Inte ens att blanda in förhandlare gav något resultat, inte ett pip kom över hans läppar. Det var inte förrän han hade rasat under matbordet och börjat nypa oss i fötterna, som jag fick honom på andra tankar. Det var nog ett spöke som nöp oss i fötterna. Då blev han åter glad och kommunicerbar.

Den sagolika lunchen skulle bestå av enbart hjulmakaroner och ketchup! Sucka mitt hjärta sucka, men sucka djupt. Det är i dylika stunder jag tackar gudarna för att det går att muta honom med gurka, nätmelon och mjölk också. Enahanda med samma saker jämt, men liiiiite variation i alla fall på den i övrigt så strikt näringsfattiga maten han har en fascination för.

 
Vad gäller Downs syndrom, eller något annat vad det än vara månde, är det inte personen som är problemet: det är alltid omgivningen!
Varje människa är unik. Låt varje människa få fortsätta att vara unik. Det finns överhuvudtaget ingen mening med att göra oss till några dussinvaror, eftersom ingen är född till det.


Herr H:s morbror Pelle.
Skulle världen bestå av enbart "Pellar" skulle vi ha en betydligt trevligare värld. Därför att i Pelle fanns överhuvudtaget inget som var ont. Han var en alldeles genomsnäll person, som fick ett alldeles för kort liv.



fredag 20 mars 2015

Finansminister Magdalena Andersson (S) blev tillsagd av vice talmannen Tobias Billström, att inte ”käfta” i talarstolen.

Det är inte första gånger det händer sedan valet, att man för en debatt med talmannen av slag som är under lågvattenmärket. Det här barnsliga ofoget kunde man hoppas, att ministrar och riksdagens ledamöter kunde lägga ner omgående.

http://www.svt.se/nyheter/minister-kaftade-i-talarstolen


Man tror knappt sina öron.

Trots allt handlar det här om vuxna personer, som är folkvalda och skall representera och företräda det svenska folket. Dvs. de skall vara förebilder.

Det passar sig helt enkelt inte, att man inte förstår sin roll i förhållande till talmannen, oavsett vilket parti talmannen har i förhållande till det egna partiet.

Skall det verkligen vara så himla svårt att förstå?

Sveriges riksdag                                Foto: Melker Dahlstrand
Det kanske börjar bli dags att riksdagens ledamöter och regeringsmedlemmar får någon form av utbildning i vett och etikett.

I Sveriges Riksdag och Regering där skall det inte var lekstuga. Stå i Sveriges Riksdag eller regering det kräver faktiskt viss eftertanke vad man slänger ur sig. Förstår man inte så elementära saker, då har man definitivt hamnat på fel plats!



 

 

torsdag 19 mars 2015

Albert Eistein hade fullständigt rätt om tiden - allting är relativt.

- VA? Det tar två timmar dit med flyget och det tar en timma tillbaka -  Men hur hänger det ihop? sa hon och såg ut som ett livs levande frågetecken.

Just frågan fick mig att inse, att hon trots allt var rätt trött.

Hmmm... skulle jag nu vara snäll eller ironisk. Men så tog mitt bättre jag överhand och jag svarade:

- Du vet du nog om du tänker efter. Det var som när du och jag var på Kreta och tiden ställts om till vintertid och den förväntade bussen till Heraklion inte dök upp. Tiden är ju inte likadan i Sverige som i England just nu.

Hon såg ut ungefär som om hon gjort en luftfärd och kraschlandat, när hon mumlade: 

- Självklart, det borde jag ha tänkt på.

Men på väg hem från Landvetter satt jag och lyssnade på bilradions tidiga nyhetssändning och hörde, att inga plan gick från Arlanda eller Landvetter. Nu var det Lufhansas piloter som strejkade. 

Genast tänkte jag på hur trött hon varit och körde på sidan av vägen och ringde henne och undrade vilket bolag de åkte med. SAS, visade det sig.

Jag hade väl kanske önskat så här i efterhand, att jag inte är som jag är och bara låtit allt passera. Men så hörde jag mig själv säga:

- Du, kolla vad klockan är i London, när du kommer fram. Det underlättar när du skall hem sedan!

- Haha... svarade hon bara.

Jag diskuterade händelsen med Herr H och det rann ut i, att jag kom ihåg hur det varit när vi reste från St Petersburg häromåret. Då landade vi på Landvetter flygplats innan vi egentligen hade påbörjat flygresan i Sankt Petersburg.




Allting är relativt. Det beror bara på vad man jämför med.



tisdag 17 mars 2015

Vi har helt enkelt två divor i Sverige: Zlatan Ibrahimovics och Benny Andersson.

Zlatan Ibrahimovics uttalande i söndagskväll kan ni säkert vid det här laget, som han inledde med att skrikande tala om att han hade minsann spelat fotboll i 15 år och fyllde på med:

– Jävla idiot! Jag har aldrig sett en sån här domare i det här skitlandet. Det här landet förtjänar inte PSG.

Nu har inte bara Nationella Frontens ledare Marine Le Pen reagerat, som naturligtvis tycker att:

– Den som tycker att Frankrike är ett skitland kan åka härifrån, så enkelt är det.

Utan nu har uttalandet även chockat Frankrikes premiärminister Manuel Valls, som uttryckte det:

- Jag chockades av det här uttalandet om domarkåren och om Frankrike. Som fotbollsspelare bör man alltid uppföra sig föredömligt. Han måste inse att varenda ord räknas i sådana här lite oroliga tider då vi alla har förlorat fotfästet.

Sedan Frankrikes idrottsminister uttryckt sitt missnöje, bad Zlatan om ursäkt. Till landet Frankrike men inte till domaren, vilket SAFE noterar i ett öppet brev som de skrivit: ”Det är så lätt att göra sig till offer och vända på rollerna, så mycket enklare att torka sina fötter på domaren än på hela landet”..

SAFE organiserar proffsdomare i Frankrikes två högsta divisioner, men man påpekar att det öppna brevet har skrivit lika mycket till förmån för alla de domare som finns på lägre nivåer ute i landet: ”där domaren ofta är ensam och utsatt”.

”Med detta brev vill vi uppmärksamma alla er som älskar fotboll att det är dags att utvärdera mentaliteten... Det är dags att förstå att man inte kan säga, göra och acceptera allt. Det finns gränser man inte får gå över”, skriver SAFE i sitt öppna brev.

De dåliga ursäkter från fotbollskungen Zlatan Ibrahimovics lär sålunda inte bita.

Har man spelat fotboll i 15 år, dessutom under divaliknande förhållanden, då borde man vid det här laget veta vem det är som bestämmer.

Det är bara att ställa sig den enkla frågan vad domaren har för funktion:

- När är det mål?
- Är det när bollen ligger i mål, eller är det när domaren säger att det är i mål?


Nästa person, som jag inte ifrågasätter om han är en bra person, dock måste jag tillstå att mitt hårfäste lättade, när jag läste vad som Benny Andersson, musikgurun i bl.a. ABBA, anfört till Förvaltningsrätten, där han nu helt riktigt riskerar att bli av med körkortet.

Den 4 december 2014 stoppades Benny Andersson av polis i Enköpingstrakten. Han körde då i 138 kilometer i timmen på motorväg med 110-gräns. Nu återkallas hans körkort av Transportstyrelsen, något som Andersson överklagat till Förvaltningsrätten i Stockholm.

Sedan är det inte så att den här fortkörningen var en ren tillfällighet, utan Benny Andersson har blivit bötfälld för fortkörning vid två tillfällen under 2013, vilket också är ett av skälen till att Transportstyrelsen nu vill dra in körkortet, därav bötfälld den ena gången där hastigheten var nedsatt till 30 km/H.
 

Den som själv kör bil frekvent vet också vad det i klartext betyder. Herr Andersson borde byta skor till de utan blysula på gaspedalen.
Benny Anderssons ombud skriver, att musikerlegenden behöver körkortet på grund av många resor i jobbet och att det gått lång tid sedan den senaste förseelsen. 

Jag har aldrig tidigare varnats eller varit föremål för körkortsindragning. Jag har haft körkort i cirka 50 år och använder min bil dagligen.” skriver Andersson själv i ett yttrande till Förvaltningsrätten dit ärendet nu överflyttats för ett avgörande.

Min mamma brukade alltid säga: börja aldrig förklara något som redan gått snett, det blir bara värre. Det är en devis som jag tror att både Herr Ibrahimovics och Herr Andersson borde ta till sig.
Justitia avbildas oftast med en balansvåg (står för rättvisa) i ena handen och ett svärd (en symbol för makt) i den andra. I modern tid har det också blivit populärt att förse Justitia med ögonbindel. Ögonbindeln skall symbolisera allas likhet inför lagarna.

måndag 16 mars 2015

TV-tittande barn blir medelålders soffpotatisar.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20476557.ab

Ord och inga visor!

Själv minns jag ännu hur det var under min egen uppväxt, framförallt under vinterkvällarna, när temperaturen var dräglig. Då gick vi ofta ut på promenad hela familjen: mamma och pappa i armkrok med varandra och så barn förstås, som gick sträckan tre gånger så långt som de vuxna p.g.a.. alla små kringelkrokar kring de vuxna. Hela Malmberget var uppe på fötterna och utomhus. Det tog sin lilla tid att ta sig upp och ner från "stan", eftersom de vuxna skulle prata med allt och alla som de mötte.

Men mestadels var vi barn ute och lekte, året runt ända tills det var sängdags. Var det kallt ute om vintern skulle de förhatliga vadmalsbyxorna på, det gick liksom inte att förhandla bort dem överhuvudtaget. På med vadmalsbyxorna och de bruna stickiga strumporna, eller var inne. I det fallet var min annars så timida mamma helt obeveklig. De och de stickiga bruna strumporna till livstycket. Herre Gud om dagens barn skulle veta hur det var att ha linne, livstycke, strumpor. De vet inte hur bra de haft det med kalasbyxor.

De vita strumporna däremot till livsstycket gick an och när man åker in på operation och får de vita operationsstrumporna på sig, är det som att återvända till barndomen igen. Det är något speciellt med de där vita strumporna. Dock saknas livstycket, som skulle hålla upp strumporna.

Jag har faktiskt sparat ett livstycke, som jag använt som väst till min dotter när hon var liten. Dock har inga band för att hålla fast strumporna funnits kvar. En knapp under strumpan som skulle nästlas fast i själva resårbandet, framtill på livstycket.

Jag minns hur skönt det var att som barn komma in på kvällen, dricka en kopp varm choklad och äta en limpskiva med prickig korv eller ost på, borsta tänderna och hoppa i flanellpyjamasen och så raka väg i säng för en saga eller något litet pyssel innan det var dags att sova. Fortfarande kan jag slås av hur gott jag alltid sovit som barn!

Kanske är det därför jag varit så beroende av frisk luft i sovrummet innan jag skall somna, som vuxen. Gärna har jag fönstret öppet på glänt ända tills jag skall somna och även är det första jag gör om morgonen, när jag vaknar till liv: öppnar fönstret om det varit för kallt, att inte ha det öppet på glänt hela natten.


Den kvällen 1957 då man såg den ryska sputniken med hunden Lajka ombord, var nog hela kvarteret på fötterna och det diskuterades och tittades på den där lilla stjärnliknande saken som rördes sig över kvällshimmelen.

Jag är glad och tacksam över att min mamma aldrig talade om att Lajka inte förväntades kunna återvända till jorden, eftersom farkosten inte var byggd för att ta tillbaka passageraren levande tillbaka till jorden. Något som ingen 6-åring i hela världen skulle konfronteras med. 


Men år 2002 fick jag ändå veta vad som hade hänt lilla Lajka, som varit mycket lik hunden i min ryska favoritsaga: Kasjtanka, av Anton Tjechov. Lajka hade dött redan 5–7 timmar efter uppskjutningen till följd av överhettning, sannolikt av värmeslag, eftersom man inte hade hunnit utveckla tillförlitlig temperaturreglering.

En bok jag hade fått, som 5-åring av pappas bror, min egen sagofarbror Nisse och därför genast såg likheterna i Lajka, som skulle snurra runt i rymden helt ensam, vilket bekymrade mig en hel del. Farbror Nisse försedde mig också med alla Elsa Beskows böcker och ett rejält barnbibliotek där även Oscar Wildes sagor ingick. Pappa bidrog med H C Andersens samlade verk, en hel sagoskatt för en liten vetgirig flicka.

När jag tänker tillbaka på min egen uppväxt och mina barns uppväxt så är det långt ifrån soffpotatisarnas värld. Men vad vi blivit idag, det vill jag inte ens tänka på.

Dock har jag lovat mig själv, att jag skall nappa tag i mitt liv och förbli en liten strimma av vad jag varit förut, innan alla dessa år av rehabiliteringarna efter alla operationer är förbi. Ty, somna i soffhörnet framför TV-n om kvällen är bara något som passar för grumpy old men....

söndag 15 mars 2015

Timsjel = "Du må" - Det fria valet.

En enda cell i den mänskliga kroppen utför ungefär sex biljoner saker per sekund och den måste dessutom veta vad varje annan cell gör samtidigt. 

Är det så att egentligen är våra kroppar rena rama sinnebilden för kontrollfreaks och vad är det som egentligen har hänt, när den uppvisar obalans, eller rent av löper amok och för ett regelrätt inbördeskrig.
 
Einsteins fysik lär oss att varje mänsklig kropp vi uppfattar som solid, egentligen till 99,999 % består av tomrum. Mer chimär än så kan det knappast bli.


Men det är nog inte svårare än att jämföra med de mänskliga agerandena och just nu är det inte mycket till innehåll av substans.


Den svenska regeringens dikeskörning börjar tangera gränsen till ypperligt pinsamt och mest likna amatörernas julafton. Man kan undra vad Sverige har förvandlats till eftersom vi fått en statsminister som alltjämt tror, att han sitter i verkningslösa fackföreningsförhandlingar. En finansminister som ibland ser att ladorna ibland är tomma och ibland finns det så mycket pengar, att man inte ens behöver hålla ordning på finanserna.

En utrikesminister som av allt att döma tror, att posten som utrikesminister inte kräver stor eftertanke och mer långsiktiga strategier.  

Vapenförsäljningen från Bofors skall inte upphöra, för den som nu för ett enda ögonblick fått om bakfoten om att Sverige bestämt sig för att bli ett verkligt fredsälskande land, genom att säga upp vapenavtalet med Saudiarabien. Dock skedde detta beslut dagen efter att utrikesministern personligen blev persona non grata i arabvärlden. Tänk vilken märklig slump...
 

Det hela handlar om VILKA man skall sälja sina mänsklighetsförstörande vapen till och vilka man skall trappa upp tonläget till. Det gäller därför att bokstavligen kasta miljarder i havet, genom att trappa upp jakten på u-båtar i Östersjön!

Det är till att ha fokus på rätt saker. - (Heliga morötter och vilda kaniner!)


Ryssen kan ju komma... den där andra motpolen behöver man inte bekymra sig om. Motpolen som är ute och krigar i hela världen och har varit insyltad i varenda konflikthärd jorden runt sedan 50-talet och som inte ens har ordning i det egna landet.

Som vanligt fortsätter den svenska regeringen att tala med kluven tunga. I ena stunden är man för mänskliga rättigheter, i nästa sekund är det av underordnad karaktär och det är inte ens sopat framför den egna dörren.

Själv upptäcker jag till min förskräckelse, att jag mer och mer undviker världens ondska och maktbegär. Jag vill helt enkelt inte längre vara en del av den delen av världen.


Men jag tänker inte bli så högtravande, att jag kommer att låta som en högmässa, där halva församlingens tankar redan försvunnit ut genom fönstret till den förrädiska vårsolen, som också lovar mer än den verkligen håller.

Jag låter bara hälsa denna söndag 15 mars Anno Domini 2015:

En liten punkt i hjärtat kan expandera och befria världen från dess själsliga armod. Rikedomar och makt är dessvärre ingen garanti för att den punkten verkligen existera i varje människas hjärta. Snarare verkar den minska i takt med att rikedomarna och att makten tilltar.


Timsjel...





tisdag 10 mars 2015

Min kära syster... lilla My, som för en stund sedan lyckats fly...

eller det kanske vid närmare eftertanke inte var för en stund sedan.

Hon försvann ur verkligheten en vårdag 1974. Ändå har hon inte slutat att förvåna omvärlden, som är stum av förundran.

Det var hon som t.ex. slet upp ytterdörren, när några småbarn ringde på, inte på hennes dörr utan på någon annans dörr där hon var på besök och så sa hon med en hög och påfordrande röst, medan småbarnen utanför darrade av förskräckelse:

- VAD gör ni här!

Sedan smällde hon igen ytterdörren med en sådan våldsam kraft, att dörrkarmarna gav upp en suck och utan att småbarnen ens så mycket som hade hunnit få något ord ur de vidöppna munnarna.


Sucken kom inte bara från dörrkarmarna, skall jag villigt erkänna.

Man saknar inte uppslag på händelser precis, när man väl stött på en sådan person som min kära syster... lilla My.










 


söndag 8 mars 2015

Idag den 8 mars är det Internationella kvinnodagen.

Dagen proklamerades 1910 med syfte att verka för kvinnlig rösträtt och att visa internationell solidaritet kvinnor emellan. En fin gest och tanke utan att man behöver förvandlas till en militant rödstrumpa för den saken skull.
 

Det som alltjämt känns beklämmande är, att en del kvinnor inte kan känna någon solidaritet med andra kvinnor, som befinner sig i utsatta lägen av olika anledningar. Det är som om den etiska kompassen saknas.

Under mellankrigs- och krigsåren var kvinnodagen förbjuden i länder där fascister och nazister tog makten. Ändå skulle det dröja ända fram till 1977 innan Förenta Nationerna bestämde, att dagen skulle bli en av FN:s högtidsdagar.
http://www.fn.se/press/kalender/fira-internationella-kvinnodagen-med-oss/


I år, 2015, kan man sorgligt nog bara konstatera, att vi alltjämt lever vi i en värld där mäns våld mot kvinnor är en mycket vanlig företeelse. För bara 10 år sedan var exempelvis den vanligaste dödsorsaken bland europeiska kvinnor mellan 15 och 44 år misshandel till döds av den egna manlige partnern.


I väpnade konflikter har systematiska våldtäkter alltid använts som vapen. Massvåldtäkter betraktas idag som massförstörelsevapen, eftersom de påverkar hela samhällen ekonomiskt, socialt och moraliskt.

Varje år omskärs tre miljoner flickor. I resten av sina liv får dessa flickor brottas med mer eller mindre allvarliga fysiska och psykiska problem som en följd av den tortyr de utsatts för. 


Man vet också av erfarenhet, att hjälper man kvinnor i fattiga länder, till egen utbildning, eller till familjens egenförsörjning, att det är då man får till stånd ett verkligt hållbart förändringsarbete. All forskning visar också på att mer jämställda länder är starkt förknippade med fred.
 

Därför borde man i Sverige göra som man gör, när man utbildar/satsar i mindre bemedlade länder, t.ex. länder i Afrika, i Indien: man skulle satsa på kvinnorna/mödrarna, som kommer hit till Sverige som invandrare. Det är genom kvinnorna, som den största förändringen alltid kommer till stånd, när man vill göra ett förändringsarbete. 

Dessutom borde svenska kvinnor i alla möjliga sammanhang komma samman, även med utlandsfödda kvinnor/mödrar. Vardagsbekymren om familjen ser trots allt väldigt lika ut. Det är enbart religion och kultur, som skiljer. Vi borde rimligen kunna finnas där tillhands för varandra. Förändra världen till en plats för de mjuka värdena och omtanken om varandra. Vi mödrar har en viktig uppgift även när det gäller fostran av våra söner, inte bara våra döttrar.
Jag och min dotter i början på 90-talet. 
Min dotter som kom att få Internationella kvinnodagen en helt personlig och mycket viktig innebörd. På Internationella kvinnodagen är det än viktigare, att minnas min egen pappas resonemang över jämställdhet och det faktum att vara till kvinna född: Du kan bli precis vad du vill. - Det finns inget självförverkligande i att leva ditt liv genom en man, eller någon annan som tagit sin rätten över ditt liv.