Google+ Followers

torsdag 30 maj 2013

Jag blir riktigt förtvivlad av att konfronteras med förtryckande muslimska män & traditioner.

Det här har varit en vecka som lämnat stora in- och avtryck i mitt inre. Jag insåg det när jag simmade runt min sedvanliga timma idag. Simma det är mitt sätt att sätta tankarna på plats, låta reflektionerna komma, ställa mig in i andra människors tankesätt och liv. 

Tänk så oerhört tragisk människan är. Leva så kort tid och ändå hinna med att ställa till så mycket elände. För att inte tala om dem, som aldrig får bli något annat än en ouppfylld längtan.

Jag skänker postumt en tanke till min pappa och hans bröder, som omhuldat mig och uppmuntrat mig, att bli den jag själv ville bli. Även om min pappa snubblade runt bland gamla inbitna fördomar i min tidiga tonårstid. Konstnärsutbildning, det var inget riktigt yrke. Då ett förtret, senare en välsignelse, att han drev mig vidare. Utan det hade jag aldrig kunnat försörja mina barn. Få konstnärer kan leva och försörja sig själva och sina barn på ett konstnärsyrke. Jag lever med konsten, som en välsignad hobby istället.

Veckan började med att jag äntligen kom till skott och läste (ja, egentligen lyssnade, till ljudboksvarianten av) Khaled Hosseinis bok "Flyga drake". En så´n där bok som länge funnits med på min läslista som "kanske". http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9146219358 

Khaled Hosseini lämnar ingen oberörd. Det finns många anledningar till att jag vill att du läser den, om du inte redan gjort det.

Romanen är dessvärre inte något påhitt, även om den till visst mått bara innehåller självbiografiska influenser. Khaled Hosseinis ingående beskrivning av Hazarerna, som härstammar från mongolerna gör mig verkligen illa berörd. Detta folkslag har behandlats illa och ansetts som mindre värda och "smutsiga". 

Men också hans beskrivning av kvinnans underdåniga plats i tillvaron berör mig på djupet. Ändå är det inte längre bort än att när jag själv började arbeta på tingsrätten konfronterades med "gamla äktenskap". Dvs. där det var männen som bestämde över kvinnan.

Det skrämde mig att tänka på, att kvinnorörelsen och den svenska kvinnan med blod, svett och tårar kämpat sig till allmän rösträtt. Kämpat sig till möjligheten att förvalta sin egendom. Kämpat sig till rätten att kunna studera, arbeta och själv bestämma över sitt eget liv vad det skall innehålla. Gifta sig, eller välja att inte gifta sig, skaffa barn, inte skaffa barn.

I all denna frihet att själv kunna utvecklas och bestämma, helt plötsligt vara omgiven av och leva sida vid sida med flickor, kvinnor, där det inte alls är någon självklarhet, att äga rätten över sina liv. 

Jag tänker på 4-åringen, som förra veckan sa något tankeväckande klokt: "Jag kan inte titta fram i baktiden". - Jag tänker likadant om dessa kvinnors livsvillkor. Acceptera att veva utvecklingen bakåt i Sverige, det kan inte sluta väl. Kanske är det därför vi ser hela bilparker eldas upp och barn springa runt som herrelösa ylande hundar.

Jag har mött det i mitt arbetsliv, de bottenlösa avigsidorna. Idag när jag mötte dessa insvepta damer kunde jag inte låta bli att tänka på de två TV-program jag sett de senaste dagarna och upprörts så mycket av. Manlig enfald är väl det vänligaste omdömet jag kan ha om det hela. Jag och Herr H satt på gamla Swenheimers konditori i Gamlestan över varsin kopp kaffe och diskuterade programmen jag hade sett. 

- Det finns en anledning till varför jag inte ser dylika program. Jag vet vad det hela handlar om efter att ha jobbat och levt i Saudiarabien så många år, svarade han.

Det finns dagar när jag verkligen tänker på min egen rikedom, att själv kunna välja, eller välja bort.

Så långt ifrån mitt eget liv och ändå väldigt nära, bär jag dessa kvinnor inom mig, som jag konfronterats med genom TV-rutan. Jag tänker på dem med en ömhet. Dessa viljestarka kvinnor, som jag hoppas skall föra arvet vidare till sina döttrar. 

Ja, jag tror att det är precis, som jag själv kommit till slutsats idag, medan jag simmade runt. Det är dessa kvinnor som skall förändra världen, tillsammans med de insiktsfulla männen. Det är där vi skall lägga pengarna och hjälpen. Allt annat är bara bortkastat.

Se de båda dokumentärerna:

"Konstnär bakom slöjan": I äktenskapet med sin konservative man förvandlar analfabeten Akram sin vilja och längtan till kraftfulla tavlor. I Konstnär bakom slöjan har barnen ordnat en utställning med verken i Paris. Kommer maken att ge henne tillstånd, att lämna Iran för att resa dit? 

http://webb-tv.nu/konstnar-bakom-slojan-ur-play-dokumentar/ 
  
"Why Poverty? -Ljusets mödrar":  Tillsammans med kvinnor från hela världen får fattiga beduinhustrun Rafea en unik chans till utbildning. På "The Barefoot College" i Indien ska kvinnorna få lära sig att montera solpaneler. Tanken är att de ska ta sina kunskaper med sig till sina hemorter för att förbättra livet för sina grannar samtidigt som de tar kontroll över sina egna liv. 

http://urplay.se/Produkter/172108-Why-Poverty-Ljusets-modrar


onsdag 29 maj 2013

Vem är värst egentligen. Ljushuvudena på Trafikkontoret, eller egoisterna som inte kan parkera?

Igår hände det igen.

På morgonen när jag körde in i p-huset vid Axessmottagningen höll man fortfarande på att måla om, så det var en hel del p-platser som var avstängda. Dock fanns det en enda ledig, som saknade blockerande koner: LYCKAN genomfor mig!

Jag såg till att parkera i mitten av p-rutan, eftersom nu hin håle har rekryterat de bestämmande till Trafikkontoret i Göteborg. De har väl själva inga handikapp, inga körkort, eller tror att det snurrar omkring Trabanter på Göteborgs gator. P-rutorna är inte anpassade efter dagens bilar. Ändå tillhör jag den personkrets som kör omkring i en mindre bilmodell.

Lagom slut i kroppen efter rehabträning på Hagabadet suckade jag djupt när jag närmade mig bilen. En svart Volvo hade parkerat snett. (Borde egentligen börja skriva ut registreringsnumren och även ta reda på ägare till bilen). Bakdäcket hade passerat en bra bit in över vitstrecket och stod sålunda inne på min p-ruta med ett par centimeter. Det såg inte precis roligare ut vid min förarplatsdörr heller, TROTS att det faktiskt INTE finns en p-plats till, till vänster om den p-plats som Volvon hade kört in i. 


Jag fick sålunda pressa in mig mellan bilarna framifrån, men när jag lyckats prångla upp en liten glepa i min bildörr märkte jag, att jag hade pressat in mig mellan bilarna åt fel håll. Kroppen skulle ha varit vänd åt andra hållet för att om möjligt kunna slinka in genom dörrspringan. Men med mina kroppsskador, skulle jag verkligen kunna det?

Jag klämde igen bildörren. Men eftersom jag stod på tvären så var det ingen bra "arbetsställning". Ett våldsamt hugg i ländryggen fortplantade sig. Tur att jag är fastkilad mellan bilarna i annat fall hade jag väl varit golvad, tänkte jag och insåg att ryggen inte medgav ett förnyat försök att ta sig in i bilen.

Killen som stod och målade taket längre fram i garaget, insåg jag inte skulle vara till någon hjälp. Han var både längre och bastantare, så han skulle inte kunna komma in i bilen, ingen idé att fråga ens en gång. Två bilar kom infarande med korta mellanrum i garaget och jag noterade kroppsformen på dem båda. Jag insåg att räddaren i nöden nog befann sig i en av bilarna.

Jag gick fram till gallerdörren som hade stängts bakom de två bilarna som kommit nedfarande till det förhyrda etaget. Jag insåg hur ynkligt min röst lät:

- Hallå, du där i den vita bilen, skulle du möjligen kunna komma och hjälpa mig?

Visst kunde han hjälpa mig, vad ville jag. De båda bilförarna var nog i sällskap, därför att även den andre killen kom lunkade på bakom den räddande ängeln.

Han stirrade klentroget på mellanrummet mellan min bil och den svarta Volvon och insåg, att det skulle inte gå. 

- Det är risk att jag skrapar bilarna, försökte ängeln.

- Den risken står jag för, svarade jag och så klämde han in sitt supersmala jag mellan bilarna. Vete gudarna hur det gick till, med tanke på att ett huvud inte går att pressa ihop. Men in kom han i min bil och ut backade han.

- Samma sak har hänt mig i Nordstans parkeringsdäck. Fastän jag har inte kunnat komma ut ur bilen, sa hans polare (av normalstorlek), som stod bredvid mig och åsåg akrobatnumret. 



De har så smala p-rutor i den här stan och då behövs det bara, att någon står det minsta lilla snett, eller inte prick i rutan, eller har en större bil, då är det kört. 


- Det är sådana här gånger jag på allvar funderar på, att begagna mig av det som en kille som jag känner brukar säga. Han säger sig skall börja köra omkring med en laddningsbar borrmaskin och borra hål i alla fyra däcken på alla bildrullar.


*******

- Varför ringde du inte till p-bolaget, så hade de fått komma och lappa idioten, sa Herr H när jag kom hem och beklagade mig över vilket p-elände det hade varit igen.

- Kan så vara, men ibland har man nog med att bara överleva det man råkat ut för!


Dessutom en rundpall i Solarplexus är det mot oss allihop, som har några kroppsliga tillkortakommanden. Men det är klart svenskar  och funktionsnedsatta är det väl fritt fram att diskriminera hur mycket som helst.





fredag 24 maj 2013

Hammarkullefestivalen med riktigt färgsprakande karnevalståg med över tusen dansare.

Den går av stapeln i år precis som varje år sedan 1974 i Göteborgsstadsdelen Hammarkullen. Ändå måste jag med skammens rodnad på mina kinder erkänna, att jag även i år kommer att missa det hela.

Synd därför att jag har sett en del av dansgrupperna i lite andra sammanhang och det är verkligen så festligt, som man ser att det är i karnevalen i Rio, bara i en light-light-light-nivå. Men ändå färgsprakande flärd och dansande vickande bara magar och rumpor, samba-toner etc. En väldigt medryckande stämning. 

Vi får hoppas att vädergudarna är med dem i år. Alltför hett och gassande sol, inte bra för dansarna. Regn, alls inte bra. Lagom är bäst.

I år hade jag verkligen föresatt mig, att ta mig dit under själva karnevalståget. (Festligheterna pågår i dagarna tre.) Men ibland vill det sig verkligen inte. Det blev en överraskningsresa istället, som jag fick i födelsedagspresent av Herr H och dottern. Något som jag verkligen sett fram emot. Vuxna barn med på resor är inte någon självklarhet. 

Tjuvar som nu läser det här och vädrar morgonluft, skall inte ta ut någon seger i förväg. Borgen är befäst ändå!

Jag log lite när jag läste vad som stod på biljetterna: två vuxna och en pensionär. De vuxna är jag och dottern. Pensionären... tja, det törs jag inte ens skriva ut vem det är. Det klassas som missfirmelse av sambo, påstår Herr H.

Halva hjärtat befinner sig i Berlin, där mitt Berlinbarn skall ingå det äkta ståndet, med sitt hjärtans kär i helgen. Hon har varit precis så lyckligt snurrig, som man skall vara inför ett bröllop, som skall äga rum i dagarna två, med vidhängande bröllopsresa efter festligheterna. Ett resmål som hon ända sedan hon var liten längtade till.
En av de flera vita färgsättningarna bland tulpanerna, som bloggar/blommar i vår trädgård just nu. Inkl. "besökare", förstås.








torsdag 23 maj 2013

Artisten Sofia Jannoks dilemma.

Jag kan förstå hennes irritation med det hon framför:

http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?ArticleId=7669660

Någonstans måste varje yrkeskunnig människa få bli tagen på allvar. Sofia Jannok har verkligen visat att hon kan, av egen förmåga, trots eller tack vare sitt samiska ursprung



I tidigare intervju har hon sagt att hon är less på att sjunga på samiska under tillställningar, iförd i kolt medan folk äter renfilé, totalt omedvetna om villkoren för rennäringen som fått fram den där renfilén. Hon är också medveten om den problematik med gruvnäringen, som svenska staten är villig att offra vad som helst för.

Eftersom hela havet stormat har drabbat min mage och spyhinken får vara nära till hands, hade jag planerat att lyssna och se till debatten i Riksdagen på TV om de negligerade rättigheterna, som de svenska samerna fortfarande har. T.o.m. vår grannland Norge har godkänt dessa. 

Men istället blev det nyhetsutsändning och uttalande från statsministern Fredrik Reinfeldt om bil & andra bränder i Husby m.fl. ställen. Någon samisk debatt var väl av underordnad betydelse.

Men det är väl ok, att samerna fortfarande har negligerade rättigheter. Det här har landet har ju utvecklat sig till en riktig bananrepublik, så varför inte vara konsekvent även där.

Bara de nu kunde låta bli att vara så enfaldiga, att ständigt peka finger åt andra länders förehavanden och göranden. Men all hybris gör ju att de ständigt faller i den fällan och präktigheten. 
Sverige håller på att bli en soptipp t.o.m. i naturskyddade områden




 

onsdag 22 maj 2013

Trängselskatten i Göteborg - Elin Adler, hon med det "blå skåpet"!

Förlåt Elin Adler, jag brukar inte häckla privatpersoner i min blogg. Men nu har du banne mig gjort dig förtjänt av det!

Nu citerar jag direkt ur dagens Göteborgs-Postens reportage "Principfrågan som splittrat Göteborg", eftersom den nyheten inte går att länka. Det må vara att jag får på nöten av Göteborgs-Posten med det må vara hänt. 

Den präktiga Elin Adler hon är frisk ung och stark, en riktig hejare på att ta sig fram via cykel och vill ha en helt bilfri stadskärna i Göteborg. Jodu, läsare du läste rätt!

Den stackars genompräktiga Elin Adler hon har ingen aning om vare sig sträckor, stadskärnans utbredning, eller hur kollektivtrafiken fungerar för dem som den inte fungerar för. (Det har väl trasslat till sig i det egna navelluddet för Elin Adler kan jag tänka mig.)

Hör nu upp alla som betvivlar, att skolans läroplan misslyckas totalt med vissa individer.

Citat ur Göteborgs-Posten:

-  Folkomröstning behövs, men den här frågan är inte viktig nog. Alla aggressiva gråhåringar borde engagera sig i äldrefrågor istället, säger Elin Adler.

Skall man gapskratta, eller skall man rent av bara falla ihop i gråt? 

Den här frågan är inte viktig nog. En fråga som riskera att försätta hela Göteborg i konkurs, eller enorma kommunalskatteuttag i slutändan. Inte viktig nog?!

En demokratisk rätt att ha åsikter skall alltså finnas, bara man nu delar "rätt åsikter" annars kan gråhåringarna sticka och brinna! Det är inte bara åldersdiskriminering utan verklig diskriminering av alla som inte är i samma form som hon själv är, eller har ett centralt boende, eller inte har samma räkmackor fastklistrade under båda fotsulorna som hon har.

Kära Lilla Elin Adler och alla ni andra, som vill ha ett trafikfritt centrum. Jag vet ett ställe där ni kommer att få ett betydligt trevligare boende, helt trafikfritt och med hur mycket frisk luft som helst, bullerfritt dessutom: Flytta ut på landet in the middle of nowhere. Där kan ni cykla bäst ni vill, andas hur mycket frisk luft som helst. Ni behöver inte se någon trafik på flera månader om ni väljer rätt ställe! Ta med er stadsarkitekten också, han som vill ha getter i Brunnsparken. Ni kommer att få det jättetrevligt!

Jag är helt övertygad om att massor av människor, mer än gärna vill överta era boenden i centrum! 

Ni behöver inte ens flytta ut i bushen. Redan i förorterna är det minimalt med trafikproblem och dålig luft. Ni kan få en hur trevlig och lång cykeltur som helst om ni vill in till centrum, därför att de flesta har sedan Västlänkeländet drog igång, väldigt bristfälliga allmänna kommunikationer, om de alls har några!

Vi gråhåringar vi fick lära oss, att vill man ha en boplats utan trafik och buller då väljer man landet! Sedan finns det en sak till som vi gråhåringar lärde oss: addition och subtraktion i skolan. Det lärde vi oss redan på folkskolenivå! Vi förstod att handlar det om så många miljarder, att ingen ens känner till den rätta slutsumman, då är det upplagt för problem. I synnerhet som man redan har sprängt budgeten! 1 miljon om dagen är den beräknade kostnaden idag bara på "karusellerna" och detta skall pågå i hur många år....

Vi gråhåringar förstår precis det, som Riksrevisionen förstått, att man kan inte gå in i en affär och shoppa på, utan att veta om man har pengar till det man har tänkt inhandla. En vacker dag, oftast snarare än man kan ana sig till, har man hamnat i ruta 1, som i det här fallet innebär betalning av "hela kalaset Västlänken". Har man då slagit på så stort, att man inte ens har gjort riktiga kostnadsberäkningar. Tja, vad tror du händer då lilla fröken Elina Adler?

Hela Västlänkspaketet med trängselskatten har på så många punkter sådana brister, att det är precis lika bra att backa hela eländet tillbaka till ruta ett och använda förståndet den här gången.

Här följer några mycket simpla frågeställningar om trängselskatten, som Elina Adler kan träna sig på. En liten tankegåva från oss gråhåringar:

* Varför skall utländska bilar/långtradare/företagare inte betala trängselskatt? Det får alla utan undantag göra så snart man hamnat på en betalstation i vilket annat land som helst!
Den lilla texten nedanför ordet Zepro på lastbilen där står det: Chauffören i denna lastbil betalar skatt i Sverige.

Av vilken anledning skall inte alla färdriktningar, som kommer åkande in till stadskärnan betala trängselskatt?

* Varför skall man betala trängselskatt, när man inte passerar själva stadskärnan? 

Nu skall jag inte göra överkurs för stackars Elin Adler, eftersom jag förstår att hon redan kommer ha problem, att sätta sig i in ovanstående tre enkla punkter.

Men jag kan inte låta bli att ändå ställa endast ett par enkla frågeställningar:

* Av vilken anledning behöver vi t.ex. en underjordisk tågstation vid Järntorget? Vi har massor av spårvagnar och bussar, som går kors och tvärs genom stan. Det är dessutom förbundet med risker för alla stenbyggnader, som står ovanpå lerjorden. Inte enbart väldigt dyrt. En sak till som hybrisplanerarna inte tänkt på: Göteborg är trots allt en småstad i jämförelse med andra Europeiska städer. Vadan detta pompösa utfall?
 
* Varför har man ännu inte börjat bygga de broförbindelser som är alldeles nödvändiga? Hisingsbron har under väldigt många år redan hängt på en skör tråd med provisoriska lagningar. Hur många fler utredningar på utredningarnas utredningar behövs det för att de handlingsfattiga politikerna & Trafikverket skall sätta igång med dessa nödvändiga förbindelser? Varför i hela friden prioriterade man brobygget av "Röde Orm" och allt annat som hade kunnat anstå? Ett i taget, hade nog inte varit helt fel. Vad blev vinsten med allt detta?! Det är som att börja äta glasstruten i ändan.


* Varför överhuvudtaget dra in genomfartstrafiken in i centrala Göteborg?

* Varför har man prioriterat, att gräva upp precis hela stan till oigenkännlighet och smala av redan nog smala vägar? Grädden på moset: stillastående gatuarbeten precis överallt! Hela stan ser ut som ett fullständigt veritabelt haveri, som nu lett till den konsekvens, att var och varannan kör mot rött ljus, förutom att de kör till höger och vänster om kvastarna.

* Vi som redan betalar trängselskatt och höjda p-avgifter varför är det vi som skall betala cykelbanor och kollektivtrafik också, eftersom vi redan är diskvalificerade att nyttja desamma? Kollektivtrafiken är inte anpassad för alla, men jag förstår att de här som hurrar för trängselskatt ännu inte har förstått något så elementärt som att: Trängselskatten är ett orättvist och odemokratiskt system i dess nuvarande skepnad!

Folke Johansson, professor emeritus i statsvetenskap, har sällat sig till den yttersta dumhetens skara. Han påstår att de som bosatt sig i Haga och Linnéstaden har ingen egen bil. På den punkten håller jag med honom. Det hade inte jag heller, när jag bodde mitt i smeten. Det var mer till besvär än nytta att ha bil, dessutom väldigt dyrt. Jag kunde hyra bil istället de gånger jag skulle bege mig längre ut än spårvagnar och bussar gick. Men sedan fallerar den gode professor emeritus i statsvetenskap. Hans förklaring är att de också har högre utbildning. Nu skall jag berätta för den käre professorn hur det ligger till:

De som sitter på de åtråvärda lägenheterna i t.ex. Dicksonska husen i Haga, de är inte precis de som gått i den normala bostadskön! Där osar det som vanligt svavel kring hur stiftelsen följer testartorns skrivning ”mindre bemedlad” http://www.gp.se/nyheter/1.814306
Sedan kan jag och många med mig vanlig svenska, vi både vet och förstår vad "mindre bemedlade" betyder.

r jag själv en gång i världen fick min centrala fluffiga lägenhet med högt i tak, två balkonger runt hela lägenheten och hela kittet, var det verkligen uppgiften om min arbetsgivare, som gav mig förkörsrätt! Hade jag varit ensamstående flyktingkvinna från Somalia med 13 barn, hade jag knappst fått någon central lägenhet med den hyresnivån!

Är då de folkvalda politikerna mer förnuftiga, än Elin Adler, som är ute och cyklar. Nej, det skall man verkligen inte anklaga dem för att vara.


http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1685093-sa-sager-partierna-om-trangselskatten 

Sucka mitt hjärta... sucka...

   

tisdag 21 maj 2013

Följderna efter LKAB:s gruvbrytning i Malmberget börjar få oöverstigliga konsekvenser.

En del dagar blir jag sorgsnare än andra, när jag öppnar min mailbox. Idag var åter en sådan dag och min största besvikelse är trots allt på Regeringen, som låter det här fullständiga och helt omänskliga spektaklet fortgå.

Bergsstaten har nu beviljat en ny bearbetningskoncession, som ligger i anslutning av Malmbergets kyrkogård och kommer att försvåra situation ytterligare i Malmberget. Det behöver man inte vara raketforskare för att förstå

Jag hade igår skickat ett mail till andra berörda med delvisa innehåll:
 
Håkan Selldén (han sitter i Kiruna) har idag 20.5.2013, meddelat mig när jag ringt upp honom, eftersom han inte svarat på det mail jag skickat, att LKAB har ingen skyldighet att bistå med dessa uppgifter, eftersom de anser att det inte är relevant för den bearbetningskoncession det nu är fråga om. Detta klämde han i sedan han hade försökt sig på jordens dåligaste ursäkter under en stund.
 
Att det inte är relevant det påstår och hävdar han TROTS det rådande läget i Malmberget, som gruvbrytning fört med sig! Undra om det är på 20 meters nivån som den hissen har stannat?
 
Jag har därför ringt och talat med Bergmästaren Åsa Persson, Bergsstaten. Gången är att det lämnas in en miljöprövning till Mark och miljödomstolen, som LKAB lämnar in! LKAB tar kontakt med alla som berörs, sålunda kommer ett nytt godtycke att tas av bolaget, som i det här fallet är de som står för problematiken. Handen på hjärtat och med det resultat som redan finns i Malmberget och LKAB:s gruvbrytning. Det vore precis lika att man överlåter till maffian, att själva bestämma vad som skall hända med deras offer.
 
Jag frågade henne varför man skickar iväg detta till regeringen/näringsdepartementet, eftersom de verkligen inte har rätt underlag för ett beslut! Jamen, det var ju den gången det var.... "att regeringen sitter och fattar ett beslut utan att ha all tillgänglig fakta", fyllde jag i.
 
********
 
Jag skall inte öda mer energi på vad detta mail innehöll, som jag hade skickat. Men svaret som anlände idag var från boende i Östra Malmberget och var inte roligt att läsa. Är det verkligen kommunens och kommunpolitikernas fulla allvar, att de fortfarande tror på LKAB:s amsaga, att det finns utvecklingsmöjligheter i Östra Malmberget?  
 
Finns det verkligen inget vettigare att slänga pengarna på? 
 
Det finns saker som gör en utveckling av Östra Malmberget omöjlig:  
 
* Sprickzon
* skalv 
* industristängsel som omringar och avskär bebyggelsen 
* marken som rämnar 
- hur skall det då bli efter att ytterligare bearbetningskoncession startar i anslutning till kyrkogården, som kommer att påverka Östra Malmberget ytterligare.

******
 
Svaret som anlände i mailet:



Det är verkligen trist hur LKAB och Bergsstaten beter sig, men så har det varit under lång tid. Man blir bara så trött....!

Kommunen har skickat brev till alla hushåll i Östra Malmberget. Kommunen anlitar ett företag, TM i Norr:

http://www.tminorr.se/ . Specialiserat på marknadsundersökningar, särskilt försäljning av tidningsprenumerationer. Detta bolag har har redan börjat ringa runt och fråga om hur vi vill utveckla Östra Malmberget. Det är kryssfrågor (0 - 5) om man instämmer i olika påståenden typ "Tycker du att service är viktigt?", "Tycker du att det är viktigt att det byggs nytt?", "Tycker du att det är viktigt med bra kommunikationer?", osv. Dom som intervjuar har ingen som helst aning om hur det ser ut i Östra Malmberget. Dom vet inget om miljöstörningarna här. 12-14 juni kommer bolaget att genomföra "dialogmöten" med alla hushåll i Gunillaskolans aula.

Vansinnet breder ut sig alltmer.

Var ska det sluta?/

Hugo Simberg: Sårad ängel, 1903. Konstmuseet Ateneum i Helsingfors