måndag 31 december 2018

I "Min Sanning" berättar David Lagercrantz för programledaren Anna Hedenmo att huvudpersonerna i hans nästa projekt kan komma att ligga närmare honom själv och hans egen personlighet.


Aha, tänker jag då, han skall skriva om hur det är att vara en neurotisk gravplundrare.

Ja, det är han nog klippt och skuren för!


http://gun-m-ek.blogspot.com/2016/09/gravplundraren-david-lagercrantz-som-pa.html

Shame on you:  Eva Gedin, förlagschef hos Norstedts som gjort rov på Stieg Larssons livsverk och när det gäller Stieg Larssons far och bror kan jag bara säga: "Må öknens alla kamelloppor hemsöka era armhålor"  hur kunde ni besudla Stiegs livsverk med denne oseriöse pajas? 

Det är totalt obegripligt!
En del personer behöver man ha en spypåse till hands för att överhuvudtaget kunna åse, fortfarande saknas självinsikten.

David Lagercrantz ger sig själv omdömen som föga överensstämmer med verkligheten och vad spelar det för roll att han bär en svindyr kostym, när strumporna får den mest färgblinda att haja till och skjortkragen ser ut som om det är en uteliggares som hastigt blivit väckt.

David Lagercrantz försöker omskriva sig i termer om att han är en som vet hur man för sig. Han försöker krampaktigt att vara något som han inte är och sannolikt aldrig varit i närheten av att vara trots sin småadliga börd. 
David Lagercrantz sitter där och åmar sig som om han har hela rumpan full i springmask, slår ständigt ut armar och ben och påminner mer om en havererad marionettdocka med tilltrasslade snören, som får byxbenen att ständigt blotta bara benen och de groteska strumporna.
Som om det inte kunde räcka. Han är begåvad med samma hybris som sin far!
Sordin dröjer sig kvar när jag blir sittande kvar i TV-soffan och har knäppt av TV:n och tänker: Jag som haft Anna Hedenmo på min favoritlista - men det här bekräftar bara att man aldrig skall ha det. Den dagen kommer alltid när man kan känna ånger över att man hade just det.

Inte ens när Anna Hedenmo försöker pressa David Lagercrantz på hur mycket pengar han oförtjänt tjänat på Stieg Larssons livsverk, lyckas hon reparera den skada hon själv bidragit till genom att ge David Lagercrantz 59 minuter av bästa sändningstid.

https://www.svtplay.se/video/20478728/min-sanning/min-sanning-sasong-11-david-lagercrantz

lördag 29 december 2018

Ibland gör livet att jag står mig väldigt slätt


och jag upptäcker att jag inte kan göra något alls. Kan inte ens bestämma mig för vad som är rätt eller fel att göra.
Det var många liv sedan vi båda stod där utanför mitt barndomshem i Malmberget i Bäcken där vi båda växte upp som de två okuvliga flickor vi var. Flickor som alltid gått sina egna vägar utan att be om lov.
 Jag i totalt obegripligt lockigt hår, jag som alltid haft spikraka lockar, endast en sida av huvudet som har någon form av fall i  håret. Men min klänning och jacka dem minns jag fortfarande, en mörkgrön smårutig klänning med vit krage och röd jacka med stora vita knappar.
Skall jag stoiskt invänta igen, precis som jag brukade få vänta på henne hemma hos henne innan hon var klar för att kunna bege sig iväg på våra egna äventyr -  där vi var fria i ande och själ. Där vi själv bestämde över vad vi ville göra...
Känslan av att inte veta vad jag egentligen skall göra är inte bra. Detta eviga kalkylerande som pågår uppe i huvudet dygnet runt. Vakna till det och somna med det. Det är verkligen ingen bra känsla alls.

Orden blir hängande på evighetsrepris.

Skall jag resa till henne nu och bara finnas där, eller mår hon bäst av att bara få vila, komma ikapp livet igen efter ett så våldsamt ingrepp med komplicerade efterspel.

Vad blir rätt och vad blir fel?

Tänk om jag hade en kristallkula, när det intuitiva inte kan bestämma sig för vad som blir rätt eller fel. 
Rätt märklig känsla eftersom jag i svåra stunder i livet alltid satt min tillit till min magkänsla.

Men den här gången vet jag verkligen inte. Min magkänsla säger mig helt olika saker som är helt stridiga mot varandra.

Jag tycker verkligen inte om det eftersom jag bar på samma känsla när det gällde min syster, som blev en solklar felkalkylering från min sida. Då avstod jag att kasta mig i bilen direkt och göra en enkelresa med bil på 150 mil och det slutade istället med en fullständig katastrof, eftersom det skyddsnät i samhället som borde ha funnits där brast. Fanns inte där överhuvudtaget.

Inte hänga fast vid det förflutna, säger mitt förnuft. Men sedan är det tyst inom mig och ältandet fortsätter:

Invänta en förbättring - eller åka direkt...

Helt plötsligt kommer jag på mig. Jag har en riktig kristallkula som jag fick när jag fyllde jämna år för ungefär fem liv sedan, men det enda jag ser när jag tittar på den är damm och det känns som om jag själv är i samma läge som kristallkulan, eller skall jag våga tro än en gång...



tisdag 25 december 2018

Jag har fått en ovanlig stalker - en katt!

Det hela tog sin början i somras då jag satt vid matbordet i vardagsrummet och bara kände att "det är något/n som tittar på mig", utan att upptäcka någon.Eftersom jag efter läckan från polishuset i Gällivare till NSD (Norrländska Socialdemokraten) och trots att jag avlagt mitt vittnesmål mot löfte om att jag aldrig skulle bli röjd, bara finnas med där som hjälp i mordutredningen i dubbelmorden i Appojaure, så är det här inget jag någonsin efter det har tagit lätt på, eftersom det fick så katastrofala följder.

Man kan väl kanske med lätthet påstå att jag blivit hyperkänslig på just den punkten och det fick till följd att jag även för något år sedan blev varse samma känsla och vände upp blicken där jag stod ute i trädgården och höll på med något. Jag hade igen känt mig betraktad under lång tid utan att upptäcka något. I samma veva som jag vände upp blicken just den här gången såg jag blixten och personen som stod i grannens hus och helt uppenbart fotograferade mig!

Varför han gjorde det vet jag inte, men han jobbade åt ett bevakningsföretag och vid just den tidpunkten kändes det inte som någon överraskning att bli fotograferad. Dock finns det inget i mitt liv som jag behöver dölja eller dunkla så jag brydde mig inte dess mer. Så här i efterhand så har jag till viss del ångrat att jag inte gick och ringde på och frågade av vilken anledning jag helt uppenbart blev smygfotograferad och granskad.


Men i somras minns nu inte längre vad det var jag höll på med där jag satt vid matbordet, men ideligen kände jag mig granskad ända in i fotknölarna och gjorde avbrott och tittade upp. Tillslut fick jag syn på ett intensivt par ögon där mellan blombladen. Men det var inte lätt att upptäcka den då, eftersom den låg helt blickstilla:

Katten låg på utsidan uppflugen på fönsterblecket och följde varje rörelse jag gjorde och mina förehavande. Våra blickar möttes och katten måttade mig och vartenda rörelse jag gjorde men avvek inte trots att jag gick och hämtade min mobil och tog några bilder på den. Sedan dess har den här katten blivit en del av min tillvaro.
mitt eget foto av katten, när jag väl upptäckt vem det var som iakttog mig.
Sitter jag i arbetsrummet så kan jag ibland känna att nu är jag iakttagen igen och visst är det så. Är jag i sovrummet så är den där på utsidan av fönsterblecket även där, är jag i köket så är den också där. T.o.m. när jag höll på inne i dotterns fd rum var den närvarande på utsidan och iakttog vad jag hade för mig. Det är inga små stunder det handlar om, utan den verkar ha hur mycket tålamod och tid som helst att granska mina förehavanden.

På julafton höll jag på att göra en västerbottenspaj till sen gemensam frukost, när dottern kom inklivande. Trots att jag berättat om katten och även visat fotona jag tog i somras på katten kände jag, att hon nog inte riktigt hade trott mig om min ständiga/e följeslagare/iakttagare.

Nu förstod hon digniteten av det hela eftersom katten låg lugnt kvar på köksfönstrets fönsterbleck och följde varje rörelse jag gjorde i köket.

Hon undrade vems katten kunde vara och jag svarade att jag hade ingen susning om det, eftersom den här trädgården är en hemvist för traktens kringstrykande katter.

Jag föreslog att det kanske rent av var en vildkatt som på det här sättet skaffat sig en viss social gemenskap med mig. Det trodde inte min dotter på. Hon tyckte att katten såg alldeles för stor och välmående ut för att vara en vildkatt. Medan jag tyckte att vara vildkatt och vara högst välmående inte behövde innebära något diametralt. Stor stämde faktiskt mer in på en vildkatt än en tamkatt. Den är rätt gigantisk för att vara en vanlig huskatt. I vissa lägen ser man inte hur stor den verkligen är, men ibland får man syn på det också.

Jag mindes när jag i början på 80-talet en ljus sommarnatt kommit körande från kusten på väg hem till Malmberget och i ett skogsbryn fått syn på något som jag först trodde var stor samling lodjur säkerligen ca 15-20 djur och därför saktat in med bilen tills den nästan stod stilla. Samma intensiva ögon mötte mig och följde mig med blicken utan att man kunde skönja den minsta lilla rörelse hos någon av dem, eftersom de var så otroligt många och stora valde jag att avvika. Jag blev helt enkelt livrädd även om jag satt inne i bilen. Det var i det ögonblicket jag verkligen förstod vad det var min mamma hade försökt förmedla till mig när jag var liten. Själv var hon livrädd för dem men förmedlade däremot aldrig varför hon var det. Jag fick bara en känsla av att det var något ruskigt som hon antingen själv hade upplevt eller hört berättats om.

Ännu en sak som gått mig förlorad eftersom jag inte ställde de rätta frågorna medan tid ännu fanns.

Min dotter tyckte att det var konstigt att katten ute på fönsterblecket inte avvek fastän hon hade kommit in i köket, dessutom tagit fram sin mobil och tagit ett tämligen närgånget foto av den. Det är det normala för de andra katterna som brukar stryka om kring i vår trädgård, att de blir stående blickstilla i en rörelse för att överväga situationen, men sedan avviker snabbt.

Men katten låg stoiskt lugnt kvar och fortsatte att granska mina rörelser i köket.

- Är det inte lite märkligt, sa min dotter.

- Jag vet inte, svarade jag, jag har accepterat att den ligger och iakttar mig i evigheter. Den verkar dessutom veta exakt var jag befinner mig i huset.
- Men den verkar ju acceptera att jag finns här, svarade hon, eftersom den bara ligger kvar och trots att jag nu krupit så nära fönstret och fotograferat den.
- Den kanske har full koll på din existens också. Har du tänkte på det, svarade jag.


Jag hoppas i alla fall att jag inte blir betraktad av katten som något som den tänker ge sig på, precis som det var med iakttagaren som definitivt hörde samman med det läckande polishuset, som fick katastrofala följder och bara med Guds försyn skonade somt. Däribland min dotter. 
Min dotters foto på katten - min märkliga stalker -  taget på julafton 2018 och sett mellan adventsstaken i köksfönstret.

Det hade varit intressant att veta om det är någon där ute i etern som har liknande erfarenheter av någon katt.



lördag 22 december 2018

Stefan Löfvén (S) gav sina väljare en rejäl fet smäll i julklapp!

Snacka om maktgalen när man t.o.m. är villig att sälja ut arbetsrätten till Centerpartiet, då är man desperat och har fullständigt hamnat på haverikurs eftersom just arbetsrätten alltid varit socialdemokratins käpphästar.

Jag är bara glad och tacksam över att Byggnads och även LO-bossen nu rutit till. Det är verkligen inte upp till Stefan Löfvén att avskaffa arbetsrätten för att kunna sitta kvar vid makten. LO bossen ser dessutom fram emot en extra val, det är minsann inte små ord från någon som varit lierade med socialdemokraterna i eviga tider.

När man tänker på det fullständigt wallraffande pensionssystemet som socialdemokraterna också stått för och allt annat som de har haft för sig, sparkat på de mest utsatta, då är jag fruktansvärt glad över att jag aldrig någonsin lagt min röst på det partiet.

Det enda jag har kunnat konstatera är en korruption utan dess like. Det var precis som min pappa, den gamla kommunpolitikern, sa redan på 60-talet:
- De låter sig smörja kråset på hotell Vassara över gratis sprit och mat. Makt korrumperar.

Nu hoppas jag verkligen att det blir ett extra val och att det svenska folket skall vakna upp.

onsdag 19 december 2018

Sverige måste snart ligga i topp för vänskapskorruption - Nu står Svenska Akademien i rampljuset.

Enligt ständige sekreteraren i Svenska Akademien Anders Olsson så är det förhandlingar om att tillgodose Katarina Frostenson med en ekonomisk uppgörelse för att hon skall lämna sin stol vid den Svenska Akademien.

Men hur mycket vänskapskorruption skall egentligen få förekomma i det här landet?

Det faller på sin orimlighet att den som misskött sitt jobb dessutom skall kunna utfå kompensation för det! Det kan nog vara på tiden att normala regler gäller för högdjuren också. Missköter en vanligt löntagare sitt arbete så är det en fot i baken med omedelbar verkan dessutom. Det är inte ens snack om någon ekonomisk kompensation. 
Nu hoppas jag innerligen att Konungen som är högsta hönset för Svenska Akademien sätter stopp för dylika dumheter. Jag kan inte tänka mig att instiftaren av den Svenska Akademien, Konung Gustaf den III hade det i åtanke.

Vi vet dessutom inte ännu om det ligger något i den ekonomiska brottsutredning som dessutom inte är klar, där verkar det ju inte vara fråga om jämförelsevis söndagens kyrkokollekts i  storlek i en bykyrka.

Inte är det heller betydelselöst att paret Arnault & Frostenson fö har erhållit omkring 8 miljoner i bidrag från bl.a Svenska Akademien, Stockholms läns landsting, Stockholms stad och Statens kulturråd under de senaste 10 åren och de båda kan ha tagit ut kring 1,2 miljoner i vinst bara mellan 2010-16 och som då har hamnat i deras egna fickor.

Om Katarina Frostenson vill fortsätta att vara gift med en man som i hela sitt liv helt uppenbart levt på att tafsa på förhållandevis unga kvinnor och även våldta dem så är det upp till henne, men låt oss andra normala människor slippa anamma en sådan pervers typ.

Nu räcker det med både det ena och det andra!

söndag 16 december 2018

Tredje Advent och det tredje ljushuvudet är tänt!

Hon heter Anna Johansson, (S), socialdemokratiskt broiler, överförd till den berömda elefentkyrkogården sedan hon fick sparken från tjänsten som Infrastrukturminister/Transportstyrelsen blev det som blev hennes fall.

Nu tycker hon att det är oansvarigt att lägga ner Jämställdshetsmyndigheten som är belägen i Angered. Sanning att säga är det nog inte där som jämställdheten börjar, utan det är faktiskt när man kommer som nyanländ till Sverige. De här herrarna och damerna som på fullt allvar tror att barnäktenskap, könsstympning, hedersförtryck m.m. skall vara accepterat borde Regeringen rimligen ta itu med innan vi får detta importerat.

I Sverige har vi nog av jämställdhetsproblem med lönediskriminering, machogrisar och en kvinnofientlig syn.

- Tiotusentals tonåringar i Sverige lever under hedersförtyck av sina familjer. Hur många det rör sig om i Göteborg måste vi ta reda på. Det är nämligen vår uppgift att motverka hederskulturen och ge alla tonåringar rätt att leva som andra jämnåriga vänner, skrev en gång Göteborgspolitikern Helene Odenjung (FP).

Ungdomar som växer upp i hedersmiljöer får inte leva som sina jämnåriga.

De är starkt begränsade i sin rörelsefrihet. "Familjens heder" vidmakthålls av bröder, fäder och manliga släktingar inte sällan påhejade av de kvinnliga släktingarna som inordnat sig i denna totalskruvade miljö.

Jag har faktiskt lessnat på att se flickor, kvinnor besöka badhusen i en mundering så man funderar över förståndet. Hur många fler mördade eller framtvingade självmord skall vi åse innan sådana som Anna Johansson, skall förstå att problemet faktiskt vuxit oss över huvudet och kräver helt andra saker: mota Olle i grinden, är ett bra svenskt uttryck och det handlar varken om rasism, nazism eller några andra floskler som det beläggs med så snart man bara opponerar sig mot den baklängesvandring som skett i det här landet på alla tänkbara plan.

Trots att jag är äldre kvinna möter jag dagligen ett enormt kvinnoförakt från främst män från andra länder med en dylik kultur, jag bor mitt i hela härligheten jag vet vad jag talar om. Jag bara säger använd pengarna på något bättre sätt än att kasta dem i sjön i ännu ett slag i luften.

Det säger sig självt att varje flicka, varje kvinna själv skall kunna välja sitt sätt att klä sig & leva, utan några religiösa pekpinner. Det gäller även pojkar och män när man lever och bor i landet Sverige. Här har vi haft nog med egen diskriminering i bästa kolonisationsstil.

Jag fick Lärararnas tidning innan helgen i brevlådan, där förfasade sig man över att det är mindre pengar till modersmål i kommuner där SD styr. Det är inte mer än helt riktigt, det är det svenska språket man i första hand behöver kunna ordentligt om man bor i landet Sverige. För det fall att man sedan vill underhålla en annan kulturyttring så får det ske på annat sätt. Likhet inför lagen efterlyser jag!

Jag har aldrig någonsin hört dessa som skriker högst på barrikaderna att man sett det som en självklarhet att alla vi som har en samisk bakgrund skulle besitta den rätten till bevarandet av den egna kulturen, istället har vi tagits ifrån det som var vårt eget arv av svenska kungar, som ville dra in skatt på samerna (=lapparna)och annekterade det ena landområdet efter det andra i norr. Ändå är vi Sveriges urbefolkning!

Skärpning i leden alla ni skenheliga hycklare - jag har lyssnat mig till och passerat kräkgränsen!

Här är en av anledningarna:  https://www.facebook.com/sverigedemokraterna/videos/vb.676246449160270/254142228620205/?type=2&theater

och inte minst det här: https://www.youtube.com/watch?v=i5YdeX5tzy4

torsdag 13 december 2018

Vad är det för fel på en del män. Blotta tanken på att SVT-profilen Lasse Kronér skall tillbaka i TV-rutan får mig att inse att det måste vara något fel på SVT:s ledning.

Hur är man funtad när man håller på att sextrakassera en ung kvinna som varit praktikant på SVT och man själv haft en ledande ställning?

Jag är personligen kräkless på det här samhället som tittar under lugg när det gäller den här sortens män. Sådan som Lasse Kronér, eller i ännu finare kretsar Svenska Akademiens Horace Engdahl, en företrädare för suspekta kvinnoåsikter och kompiskorruption med den s.k. "kulturprofilen" m.fl.https://www.svtplay.se/video/20257522/det-slutna-sallskapet

Måste det inte bli problematiskt för kungen med tanke på drottningens och prinsessan Madeleines engagemang, att bibehålla en dylik sammanslutning med omoraliska män och män som tittar under lugg, för att inte tala om den totalförvirrade Kristina Lugn. Hon verkar ha de flesta pållar ute på grönbete.

Man kanske skulle fixa en egen färgskala för dessa män, i likhet vad de själva klassat kvinnor som. Fråga är bara om man kan hitta en färg som man avskyr så hjärtligt. Det skulle i så fall vara grannen ommålade sjösjukegröna husfärg, det är inte gó att stirra in i. Nästan så jag ibland funderar på att göra som Kalle Anka på julafton när han campar på en soptipp och har en stor solfjäder som han fäller ut med en helt annan bild på.

Om man nu dessutom är en officiellt person som syns i TV-rutan och skall föreställa en förebild ute i samhället, borde man då inte som privatperson t.o.m. ha ett högre moralkrav. De borde rimligen stå för ett klanderfritt leverne. 

Om jag ser Lasse Kronér, eller reklam för något program som han är med i så kommer jag oavkortat tänka på att han skickat bilder via mobilen till en ung kvinna föreställande hans snopp! Han saknar mao trovärdighet hos mig.

Jag tänker också på hur han brukade kalla alla barn för "vännen" i "smartare än en femteklassare" redan det kändes gränslöst obehagligt då det skedde. 


Jag undrar om Lasse Kronér och framförallt SVT:s ledning verkligen tänkt hela varvet runt när de tror att han kan återkomma i TV-rutan som om inget har hänt?

Det kommer aldrig att hända i min värld, som fått nog av dylika s.k. män. Men de är inga riktiga män i mina ögon, de är något som krälar runt där kackerlackorna håller till. Det konstiga är att de är som kackerlackor. Det är samma princip på dem finns det en så finns det plötsligt en hel hord av dem som dyker upp!


Vem vill ha med ohyra att göra?

Inte jag i alla fall vare sig personligen, eller via TV-rutan, eller på ledande ställningar i samhället, där man borde kunna kräva betydligt mer.


För mig kommer Lasse Kronér inte bli något annat än knäppgöken som skickade sms med foton av sin snopp och massor av sms med sexuella anspelningar till en mycket yngre kvinna, en praktikant dessutom.

Inte samma sak men helt plötsligt finns många mäktiga män. Ta bara cigarrpresidenten Bill Clinton vars praktikant, Monica Lewinsky fick hela sitt liv förstört och fick löpa gatlopp i pressen, medan han själv satt lugnt kvar i skutan som om inget hade hänt.


Hillary Clinton: Bill's Affair With Monica Lewinsky Was Not An Abuse Of Power, What About Trump?
Ja, en del kvinnor är också en gåta för sig.... "Kulturprofilen" har samma typ av fru som Hillary Clinton. Jag har ett speciellt namn på dessa kvinnor.

Jag har själv mottagit ett sms en gång innehållande ett foto av en snopp som hölls upp med hela klockstapelpaketet. Jag kan bara säga att det var en chockartad upplevelse trots att jag sannerligen inte varit befriad ifrån dylika oönskade män tidigare i mitt liv. Man blir liksom aldrig garvad av den här sortens övergrepp där någon tar sig egna friheter. Det har en tendens att krypa under skinnet och bita sig fast.


Men jag skall säga att jag var väldigt frestad att skicka över ett sms inkl. bifogad foto till hans fru och fråga om inte bilden kommit fel, var det inte hon som skulle ha den?

Nej, jag vet, jag skulle nog avstå. Men jag filar på ett manus som börjar ha svällt ut till kolossalformat och blivit alltmer nödvändigt att sätta på pränt. Jag längtar till att kunna ägna mig åt det helhjärtat utan avbrott. Det har blivit alltför många inslag av allehanda slag under mitt liv, som inte är på det sätt man skall leva och agera om man vill kalla sig för människa. 


Det var som min son försökte förklara för mig om hårdiskar: Ibland blir det överfullt i hårddisken och då behöver det rensas.


Stora delar av mänskligheten är något som jag aldrig slutar att förvåna mig över.

tisdag 11 december 2018

En del dagar gäller det att ha ett oändligt tålamod när man bor tillsammans med en nästan heldöv golfidiot.

Igår steg jag upp i ottan och skjutsade Herr H till Danmarksfärjan. Golfgänget skulle till Danmark över dagen. Frid vare över deras beslut!

Strax efter kl. 15 satt jag åter i Stena Lines P-hus och inväntade den återvändande golfaren. Det gäller ju att vara ute i god tid när man skall kryssa sig igenom ett Göteborg, som mer liknar det sönderbombade Beirut än något annat.


Det var en fascinerande syn att invänta Herr H, som tog god tid på sig att komma ut från terminalen. Mestadels herrar var tydligen passagerare på färjan och antagligen bedriver de stora krogrörelser med tanke på mängden alkoholhaltiga drycker som var staplade på regelrätta lastpallskärror som de körde omkring med!

Hemresan tog sin lilla tid eftersom det vid den tiden på dygnet börjat köa på rejält. Bara kröken nere vid kasinot och Residentet tog sin lilla tid, de hava ju den goda smaken att gräva upp precis varenda gata i den här stan förutom då det totalt obegripliga "Västlänken", som redan nu tillsammans med massinvandringen förpassat hela staden i konkurstillstånd.


Hade han ätit något på båten förutom frukostbuffé, undrade jag. Nej, det hade han inte men han var sugen på pizza?

Budskapet mottogs och jag satt nog och tuggade igenom det i hjärnan en bra stund utan att förstå något: pizza?

- Varför är du sugen pizza av allt man kan äta här i världen? undrade jag tillslut. 
Det visade sig att två i sällskapet hade tagit en pizza som de delat på på hemvägen till Sverige. Men båtpizza hade han inte trott på och avstått.


Då bilen stod still i bilkön vid Operan passade jag på att ringa pizzerian hemmavid, det skulle ta 15 minuter innan den skulle vara klar. Det lät som en bra tidsfrist. Trodde jag min dumskalle!

Ner mot Centralen var kaoset fullständigt. Det tog 20 minuter att enbart ta sig förbi den kröken! Å andra sidan hann jag få en utförlig reseupplevelse från Herr H som mest bestod av "nej, jag hörde inte vad de sa", när jag frågade om något.

Väl vid kvarterspizzerian så var vi 40 minuter sen! Jodå, de undrade om vi hade råkat ut för något. Det kan man väl lugnt säga att vi hade gjort, vi hade råkat ut för trafikplaneringen i Göteborg! Ett Göteborg där politikerna bygger ett cykelgarage under jorden vid Haga för 144 miljoner, samt 5,5 miljoner årligen i kostnad och som ändå bara är en delpost i hela Västlänken!

Jag som inte hunnit äta något överhuvudtaget under dagen beställde också en pizza mot bättre vetande.

Framemot 23-tiden då magens kaos lagt sig något kröp jag till sängs, tog med mig Herr H:s golftidning som hade kommit med posten. Jag löser numera korsord istället för att läsa innan jag somnar. Det är för mycket jobb och brus i mitt huvud och enbart korsord som får alla tankar att tystna.

Jag blev inte så lite förvånad när jag slog upp korsordssidan i Golftidningen. Gissa vem som stod som vinnare. På första plats dessutom: c'était moi!

Herr H sov redan som en gris, alltså ingen att förmedla det häpna budskapet till.

Golfidioten steg upp i gryningen. Han skulle spela golf i simulatorn med sina golfpolare vars hela värld består av det livsviktiga ordet: GOLF! Eftersom han inte hade tagit på sig hörapparaterna när han började rumstera runt i sovrummet tecknade jag åt honom att öppna fönstret och så slängde jag över golftidningen till honom och pekade på platsen i tidningen där mitt namn stod. Sedan tog det ungefär ½ sekund så sov jag igen!

När jag nu väl hasade mig in till köket, låg Golfbladet på bordet och Herr H hade fyllt i med kulspets, skrapa, istället för det jag hade skrivit dit innan jag somnade och hade lämnat en del olöst eftersom John Blund hade släckt ner mig.

Den pappskallen hade inte sett att jag stod som vinnare i förra numrets korsord, utan trodde att jag bett om hjälp med att lösa korsordet!

Margaritas ante porcos!





lördag 1 december 2018

Idag borde jag väl egentligen ha vaknat till någon form av julstämning eftersom det är första advent imorgon.

Men det är bara att inse att allt som händer runtomkring mig har stor inverkan, allt ifrån grannarnas förb-de myseldning som fyller huset med stickande röklukt så snart det blivit några grader minus, eller när det är inversion (rått ute) det är också ett populärt läge att "myselda", så att röken absolut inte kan stiga uppåt utan ligger kompakt kvar som ett lock!

Helt obegripligt att man snackar om miljö och i nästa ögonblick så beviljar stadsbyggnadskontoret/politikerna tillstånd till braskaminer, utan att fråga vad jag i egenskap av granne tycker, dessutom i ett så tättbebyggt villaområde att det mer liknar en kåkstad i Afrika där grannarnas stuprännorna hänger in på nästa tomt! Dessutom har alla hus på området värme som sker genom frånluftsintag! Mao går det inte ens att plugga igen alla ventiler och hoppas att man skulle kunna minimera rökstanken inne i huset.

Jag är glad att min dotter som föddes alldeles för tidigt och utan färdigutvecklade lungor äntligen lyckades få egen bostad och slipper idiotin. Men hon hann ta rejäl skada av detta myseldande. Själv har jag uppgraderat min överkänslighet mot gräsklippning/dofter/rök etc. från allergi till astma pga. "myseldarna".

En del dagar mår jag så dåligt sedan "myseldarna" startade upp igen efter sommaruppehållet, att jag funderar hur länge till jag skall orka hänga kvar. Lite förkylning till denna molotovcoctail gör inte saken till det bättre.

Igår blev det rejäl påfyllning i de sura molekylerna, ibland så önskar man att det man läser bara är den skröna. Men med Västlänken, massförstörelsen ute på Lerjedalens golfbana, som banchefen och fd. ordförande fixade till där man nu som bäst håller på att förstöra våtmarken genom att bunkra upp enorma schaktmassor av diverse kaliber mitt i Lerjedalens dalgång, dvs. mitt i ett Natura 2000 område. Till det skall läggas NCC:s deponi strax ovanför golfbanan, där man vräkte ner massor av kontaminerat material och sedan bara fyllde på schaktmassor av tvivelaktigt innehåll.

Det är ungefär samma strategi som det som göms i snö. Fastän här gömdes det undan under schaktmassor. Lakvattnet har läckt ut och runnit över vägen i strida strömmar, som naturligtvis samlas upp i resten av vattenflödena. Sedan undrar de varför flodmusslor och salamandrar inte längre finns i den omfattning som fanns tidigare. JA, gissa det ni miljögenier!

Jag satt och lyssnade på bilradion från Vetenskapsakademien, tror jag att det var, här i somras om vad som händer i våtmark som skadas av just dylika inslag. De är för evigt förlorade, det går inte att reparera den skada som åsamkats. GRATTIS banchefen vid Lerjedalens golfbana, du tillsammans med profitörerna har lyckats med något som få klarar av att göra.

Igår kom ännu ett nytt slag under bältet på alla som värnar barn och miljön på allvar och inte är låtsasmiljökämpar, som de lismande politikerna i Göteborg och uppe i Regeringskansliet/Riksdagen/EU är.

Dessvärre räcker det inte med miljöförstöringen utan det kommer nu uppenbara livsfarliga trafikfaror, det förstår nog vem som helst som vet hur smala vägarna som det är fråga om är. Rena rama kostigarna faktiskt. Åka mellan Olofstorp och Lerum det är en väg som är slingrande gammal kostig helt enkelt. Vägen är otroligt smal och det är en väg som jag faktiskt även om jag är mycket van bilförare fasar inför varje gång jag skall bruka den. Blotta tanken att möta stora tunga lastbilar med schaktmassor får mig att få direkt ont i magen. Det finns helt enkelt inte plats för dylika möten!

Bara tanken på att dessa lastbilar som vi sett nog av uppe vid Gunnilse/Lerjedalens golfbana nu skall börja husera på den enda lilla fristat som fanns kvar. Däruppe vid Gunnilsse/Lejedalens golfbana har det i årtionden varit jordmassor som ständigt legat ute på vägen och gjort den såphal! Det är helt ofrånkomligt att det är så det blir. Det får mig också att fundera hur Göteborgs centrum kommer att bli nu när Västlänksarbetet kommer att köra igång på allvar med massorna som skall transporteras därifrån genom stan och dumpas!

Den här gången med deponi i Vråssered så gäller det att dessa lastbilar skall passera jäms med den otroligt smala vägen, som dessutom är avsmalnad på flera ställen vid skolan/förskolan i Olofstorp. Lerums centrum är ju inte heller sinnebilden för tunga lastbilar, eftersom vägarna inne i centrala Lerum där transporterna skall passera är allt annat än lämpade för dylik trafik med anslutning till Olofstorpsvägen vid skola och Vattenpalats! Jag undrar om de ens kommer runt i rondellen, eller om det kommer att vara hjulpar uppe i rondellen.

Jag läste ett upprop på FB som man kunde skriva under och det har jag naturligtvis gjort. Men kommer det att stoppa idiotin? Tveksamt eftersom Västlänken pågår som bäst med att förstöra hela Göteborg för tid och evighet amen!

HUR kan man ens kan få tillstånd att transportera och förlägga inerta massor i ett Natura 2000 område där man satsar stort på odlingar, djurhållning och ekoodlingar, som man gör i hela Lerjedalens dalgång. Hur nya verksamheter som startar upp sker med omtanke om miljön. Dvs. där det alltjämt är ett av få områden inom Göteborgs stad, som fortfarande är en levande jordbruksmiljö och som arbetar utifrån stora miljöskyddande verksamheter och där miljöpåverkan skall vara så liten som möjligt, det är en livs levande gåta för mig. Leva i symbios med naturen verkar inte ingå i profitörers, politikers eller myndighetspersonernas världsuppfattning.

Så här såg uppropet ut  som jag hittade i FB:s flödet igår:

Massoptimering Väst AB planerar att anlägga en inert deponi för schaktmassor i Vråssered - Olofstorp, Göteborg.
Omkring 5 500 transporter (tunga fordon) med schaktmassor ska årligen gå till och från den planerade deponin. Detta ska pågå i 20 år. Lastbilarna ska köra genom bla. centrala Olofstorp, Göteborg och Lerums centrum. Transporterna utgör en uppenbar miljöbelastning och är direkt farliga sett ur ett trafiksäkerhetsperspektiv.
Den smala vägen kantas av skolor, förskolor och andra inrättningar för barn. Verksamheten kommer att ha en negativ inverkan på trafiksäkerheten för barn i de områden där transporterna sker. Särskilt då de sker på vägar där barn rör sig till och från skola och på fritiden, som i det aktuella fallet. Också vid vilka de tex. vistas i skola dagtid. Det inskränker barnens rörelsefrihet. Barn är också särskilt känsliga för buller och luftföroreningar från trafik.
Vidare, tillstånd för inert deponi innebär rätt att ta emot ganska höga föroreningsgrader – upp till Farligt Avfall. Det kommer att ha en betydande miljöpåverkan!
I det stora hela bör detta stoppas!
Obs! Underskrifterna är tänkta att skickas till Massoptimering före den 20/12 2018.

Jag funderar hur mycket längre till vi kan få njuta av den sällsynta miljön som finns här ute i Lerjeåns dalgång, något unikt som finns inom Göteborgs stad. Hur länge till kommer det att ta innan rovfåglarna också är en saga alla förutom den enorma växtrikedomen som ännu finns här.

Jag ber dig därför som läser min blogg, att skriva under och stoppa åtminstone en idioti av dem alla och innan någon fått sätta livet till. Jag tror att vi vuxna har ett enormt moraliskt ansvar att tänka till och inse att det finns ett liv efter business as usual. Vi har inte ens rätt att ständigt blunda och rycka på axlarna och därmed fortsätta att ta ifrån dem som framtiden tillhör.

https://www.skrivunder.com/contact/217635