Google+ Followers

torsdag 7 maj 2009

Hallo! Thailand calling!

den 7 maj 2009, kl 10:38


Häromsistens berättade Larsson, att han äntligen hade skaffat sig den där CD-spelaren, så att han kunde lyssna till de svenska CD-böcker som jag hade skickat till honom.

Ett smärre tekniskt problem hade dock uppstått, eller kanske rent av ett "svårare fall av Babels torn". Bruksanvisningen var nämligen på enbart thailändska och hur han än hade mixtrat med CD-spelaren, valde den slumpmässigt spår.

Det betydde i klartext att CD-boken, "Hjärtat får inga rynkor" av Mark Levengood, funkade bra att lyssna till, eftersom den innehåller små korta och avslutade episoder.

Men när det gällde den andra CD-boken "Munken som sålde sin Ferrari" av Robin Sharma, skulle den funka mindre bra, eftersom kapitelhopp i en roman kan te sig något förvirrande för själva handlingen. Hoppa från kapitel 5 till kapitel 1 för att nästa gång hamna på t.ex. kapitel 12, det tyckte Larsson var en given flopp!

Vad kan man invända mot en sådan åsikt? Inte mycket kunde jag spontant tycka.

Det är något annat också. Faktiskt något riktigt mystiskt, som har börjat inträffa när Larsson ringer från Thailand.

Även om jag sitter där och riktigt försöker att spjärna emot in i det längsta, simmar tillslut den ena U-båten framför den andra förbi i mitt synfält! Tillslut känner jag, att om jag inte går på stört och "pudrar näsan", kommer jag att konkurrera ut hela Mekongfloden. Jag frågade därför Larsson om han trodde, att han hade fått någon psykosomatiskt inverkan på mig, sedan han hade flyttat till Thailand.

Larsson la upp ett asgarv, så att det lät ungefär som en pingpongboll, som studsade fram och tillbaka på Skypelinjen. Han kunde avslöja att jag inte var den enda som fick trängande behov vid hans blotta närvaro.

Sedan berättade han om en herre, vars namn osv. jag väljer att här hoppa över. Men han får ett annat mer "tryckande behov", varje gång de talas vid på telefon. Uppstarten hade faktiskt varit "live" och hade till Larssons uppenbara förskräckelse och avsmak konstaterats vara i alltför "frisläppt form". Det hela hade utspelat sig på väg ut från Larssons hotellrum, i just Thailand, för många år sedan!

Herrn i fråga hade bara hastigt kommit över till Larssons hotellrum och skulle låna något av Larsson. På väg ut hade herrn ifråga lagt av jordens mest illaluktande och högljudda rökare.

- Jisses, vad det stank! sa Larsson.
- Det låter som om du har trevliga polare, sa jag och fnittrade högt. Fnittret återvände snabbt till mig själv i rundgången på Skype.
- Som om det inte vore nog, fortsatte Larsson och lät nu starkt illamående, han hade endast på sig en kimono.
- Men hur vet du det? undrade jag.
- Hur jag vet det, sa Larsson och lät nu upprörd värre, hur tror du annars att det skulle kunna rinna ur honom så mycket skit överallt där han rörde sig fram? Det riktigt skvätte runt omkring honom!
- Vad gjorde du då? undrade jag spänd av förväntan på upplösningen.
- Jag ropade åt honom, att nu fick han kvickt som fasen komma tillbaka och ta reda på skiten själv! sa Larsson.

Meh... jag kanske kan utelämna resten. Närmare förklaring kanske inte behövs? Men där kan man alltså snacka: "fartrand".

Alltså "fart" i engelsk tappning.

Inga "farthinder" där inte!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar