onsdag 31 oktober 2012

Onsdag och månadens sista dag.

Man skall inte klaga, men idag när jag vaknade tyckte jag synd om mig själv en bra stund. Men inte längre stund än att jag sedan började aktivt söka efter ledtrådar tillbaka till friheten.

Jag är sedan i måndagsmorse längst ner i kroppsskiten igen! Vaknade på måndag morgon av att hela sängen snurrade och det gick inte att lyfta, eller vrida huvudet innan karusellgången var ett faktum. Alltså kunde jag glömma, att sätta mig i bilen och åka iväg till Hagabadet för att träna i bassängerna. Den första halvtimman fick jag ligga still, som en fiskpinne i sängen. Jag började nästan se u-båtar flimra förbi och höra skvalet mot relingen och hann nog i sista ögonblicket in i lilla tronsalen.

Ty, jag tillhör inte de "fina flickornas skara", som gör sina världsliga behov genom att bara lyfta upp ett finger i luften, så är den saken avklarad.

Igår vaknade jag med en infernalisk huvudvärk, som höll i sig hela dagen och på kvällen, när jag precis hade slumrat till, small det till i nacke/huvudet, som om ett pistolskott hade träffat mig rakt i huvudet. Jag trodde till en början, att jag hade fått en blodpropp eller något ditåt. Ensam hemma, eftersom dottern och Herr H var på det föredrag, med Göran Hägg på Redbergsteatern, som jag själv skulle ha varit på. Dubbelt skit! 

Men de hade njutit av föredraget, som varit både riktigt intressant och underhållande. Precis som jag trodde, när jag bokade platserna. Förlagan till föredraget fanns i hans bok "Ett alldeles särskilt land - 150 år i Italien"
http://www.bokus.com/bok/9789113038827/ett-alldeles-sarskilt-land-150-ar-i-italien/

Herr H brukar brukar normalt vara svårflörtad, men han hade njutit av föredraget. Alltid roligt att kunna glädja andra i alla fall. En liten tröst i kråksången.

Men det var nog ingen blodpropp, eller någon annan dynga, som hade drabbat mig. Antagligen bara den gamla nackskadan från tingsrätten och de nya, som är och bökar runt. Roligt är det i alla fall inte att åter vara i ett tillstånd så att man tror att man löst evig Lisebergs-karusell-biljett. Speciellt inte då jag varit i icke-läge i flera veckor. Sedan med livlinans hjälp vid bassängkanten under två veckors tid, åter mödosamt hade tagit mig tillbaka till mitt gamla träningsprogram full ut och även simmat en timma det sista jag gjorde förra onsdagen. Den här veckan trodde jag verkligen på, att livet kunde få en nystart på egen hand och utan livlina. Men så blev det inte. 

En hastig blick i dagens GP fick mig dock att snabbt inse, att allting i livet är relativt. De här stackarna som råkat ut för monsterstormen Sandy och allt vad nu eländena heter, de skulle jag inte för ett enda ögonblick vilja byta liv med. Då känns mina egna kroppsproblem som tämligen världsliga, nästan ett lyxproblem. Därför att någonstans där framme öppnar sig åter livet upp i dess fulländning. Det gäller åter att bara inse, att tålamod faktiskt är en dygd, som man så där lite till mans bör ägna sig åt. Man blir onekligen lite mer ödmjuk inför livet, när det inte är två räkmackor fastklistrade under vardera fotsula.

Idag åker en av mina nyfunna väninnor till Grand Canaria på tre veckors välbehövlig uppladdning. Det känns gott att veta. Bonusbarnbarnet har höstlov och höll på att bygga Lego med en kompis, när jag ringde. Själv drar jag mig in i paulun och försöker att pilla in kontakten till radion, som blivit utdragen. Så får jag höra vad som bjuds för öron-nöjen idag. Det gäller att sitta upprätt, gå och ligga på flygspaning i väl valda proportioner. Till det krävs ett stort mått mod - när det i vissa stunder känns som mest förjävligt.

Det är nog som Nalle Puh säger: man skall vara både listig (Puh pekar på sin arm) och stark (Puh pekar på sin hjärna).

tisdag 30 oktober 2012

I LKAB: s samhällsomvandlingsfotspår följer mycket trams..

Jag läste för en liten stund sedan ett inlägg på FB:
Vill upplysa om att vi kallas av högre styrande för "Den vanliga klagomuren". Det är ett moget sätt att hantera kritik!
Vi, i det här fallet, det är FB-gruppen "Vi som vill att LKAB löser in ALLT i Malmberget"
Tja, vad tänker man. Vad säger man, efter att ha läst ett sådant inlägg.
Det är redan övertydligt, att de här fjantarna kring makten, inte kan hantera det som de håller på med. De springer runt som pinknödiga byrackor och skvättar på allt vad tyget håller.
Men de har så grundläggande mänskliga brister, att jag sanning att säga inte vet om jag skall skratta eller gråta. Jag hade nog enbart valt det första alternativet, om det inte hade varit så mycket mänsklig tragedi inbäddat i det hela.  
Alla de här människorna med både makten och ansvaret, de leker med människors liv, utan att förstå så grundläggande saker.
Men onekligen har det väl gått upp ett (1) "Liljeholmens" för de "högre styrande". Även om jag är rätt så övertygad om, att de inte denna gång heller har förstått vad det är som de kläckt ut sig. 
Därför att klagomuren flyttar man inte så himla lätt. 
Den är dessutom vida känd och något säger mig, att det kommer även LKAB i Malmberget och regeringen att bli efter att det här har harvats färdigt. Ett inhemskt dvs. statligt ägt gruvbolag, som driver mål i svensk domstol mot den drabbade ortsbefolkningen.
Jag väljer att ta etiketten: "Klagomuren", som en REN komplimang! Därför att "det är inte hur man har det, utan hur man tar det", ren och skär, gammal vanlig hederlig psykologi på grundläggande nivå.
Och det är precis som i alla operor av dignitet:
än har tjocka tanten inte sjungit för sista gången och det verkar vara en och annan vers kvar att sjunga:  
http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?ArticleId=7239957 
http://www.nsd.se/NYHETER/ARTIKEL.aspx?ArticleID=7057509 
http://www.nsd.se/NYHETER/ARTIKEL.aspx?ArticleID=6236286 
 http://www.svt.se/nyheter/regionalt/nordnytt/lkab-betalade-inte-lika-till-husagare




 
 
 
 
 

måndag 29 oktober 2012

Alla dessa personlighetsdrag - Nu är det HSP som är i ropet.

HSP = highly sensitive persons. Det var psykologen Elaine Aron, som redan på 90-talet kallade fenomenet för just det: HSP. Dvs en starkskör personlighet. 

Men man behöver inte granska texten så mycket för att inse, att det handlar om att man är intuitiv, eftertänksam, lärt sig att analysera och lyssna in på egen hand. Oftast det som inte sägs, men går att uttyda mellan raderna av det outtalade. http://sv.wikipedia.org/wiki/Highly_sensitive_person

Inte heller har man något behov av att tillhöra en av alla dessa fanklubbar för inbördes beundran.

Till skillnad från de här bulldozers, som finns i alla tänkbara vardags- bekantskaps- och arbetsgrupper, vars förträfflighet aldrig tycks vara sinande. 


De är som rinnande slaskbäckar, de här åtråvärda människorna, som tror sig om att vara så mycket mer än alla andra människor. 

Jag påstår att det inte är ett personlighetsdrag alls, att vara en HSP, utan en begåvning. Där man måste prioritera sin tid och lära sig att säga NEJ TACK!



söndag 28 oktober 2012

Hitler får veta att Kiruna ännu inte flyttats

Så här solig söndagmorgon har det dimpt ner ett meddelande på mitt FB konto i FB:s gruppen: Vi som vill att LKAB löser in ALLT i Malmberget.

Spelevinken som satt in den skriver: Kul ironi, proffsigt gjort med en twist av verklighet



lördag 27 oktober 2012

Sommartiden tar äntligen slut inatt - för den här gången..

Imorgonbitti vaknar jag nöjd och har fått tillbaka den där timman, som någon stulit av mig under 32 år. Med höstens tidsomställning infinner sig en inre frid inom mig. 

Många säger att de alls inte känner av tidsomställningen, men jag ser att all möjlig statistik talar emot det påståendet. Så det är inte bara jag och kossorna, som inte är fullt lika anpassningsbara, även om det bara gäller en ynka timma, som klockan ställs om i fel riktning. Våra kroppar talar sitt tydliga språk.

Jag är som de där långresenärerna, som klagar över jetleg. Jag har ständigt sommartids-jetleg i kroppen. Min kropp kan ingen smälla i vad som helst av påhitt.

Ibland inträffar det ovanliga. Som den här sena eftermiddagen i onsdags, när solen var på nedåtgående. Nästan lite lyriska normala norrlandsfärger, som omväxling:
utsikt från köksfönstret vid 18-tiden i onsdags
 Själv var jag på väg tillbaka till Hagabadet, eftersom jag upptäckt att jag hade glömt kvar mina läsglasögon i badrocksfickan. Som tur var så var de en person kort på det sista passet och de hade därför inte hunnit köra ihop alla badrockar och handdukar, som skickas iväg för tvätt. Tok, med huvudet under armen, skall ha tur också.

Morgonen därpå äntrade jag och Herr H danmarksfärjan Stena Darnica till Fredrikshamn och blev underhållen av Sveriges Elvis, Henrik Åberg. Det blev vi även på hemresan. Rätt trevligt avbrott från vardagslunken:
Henrik Åberg god imitatör av Elvis, men han skulle hålla sig från skriklåtarna. Därför att där klarar han inte av att komma upp i Elvisklass. Men alla de andra låtarna funkar alldeles utmärkt. Dessutom har grabben av egen förmåga en solklart bra sångröst. Den räcker långt utan att han behöver segla under Elvis-flagg.

På torget i Fredrikshamn hade någon gjort "förbättringar" av statyn av Peter Wessel Tordenskiold, med att ha kletat dit toy under vardera näsborre. Undrar vad han hade gjort om han hade varit vid liv ännu. Man påstår nämligen, att han var modig, listig och påhittig. Men hade han varit så påhittig själv, att han skulle ha kletat dit ett par toyblaffor under snorkranen och gått omkring så? Dvs om toy nu hade funnits på 1600-1700 talet, de gick väl omkring och tuggade på kåda på sin höjd.
 Här hemma hade det i alla fall blivit rätt så trist avlövat ute i trädgården. Så trist att
det  bara var vindruvsklasarna, som hängde där ensamma och övergivna. Löven hade trillat av/blåst bort och gjort grannens sjösjukegröna hus där bakom lövmuren synligt igen. Inte undra på att längtan efter vårens lövverk kom plötsligt...
Man kanske skulle göra som de här vinodlarna. De låter frosten nypa klasarna och sedan blir det allmän vindruvsfottrampning till någon god och aromatisk vinsort, där man kan klistrar dit beskrivningen på systembolagshyllan av det mer påhittiga slaget. Det vete gudarna var ifrån de får alla smakbeskrivningar ifrån: Fruktig, ungdomlig, nyanserad doft med inslag av fat, gröna äpplen, örter, aprikos och citrus.

Men i det här fallet kommer det nog i så fall att stå: Väl så mogen, något bedagad, med en svag syra av gammalt avskavt tånagellack, viss smakförnimmelse från en hel dag i ett par Gaborskor på resande fot, örtduschtvål för åtskilliga timmar sedan och en svag doft av både svettig båtlokal,  Smørrebrød och avslagen italiensk bergamottparfym.

Undra vad man skulle kunna ta för en sådan flaska vin? 

Prisidé?



onsdag 24 oktober 2012

Maj-Britt Theorin (s) talade på FN-dagen i Göteborg.

Det hade jag planerat in men när vi lämnade Hagabadet hade det fullständigt runnit ur huvudet. Men som av en slump kom vi att hamna inne på Allégården, därför att Herr H ville visa mig var det fanns en målarateljé på andra våningen. Precis när vi var på väg till hissen fick jag syn på Maj-Britt Theorin som stod framme vid podiet i samlingslokalen och så kom det sig, det som så här efteråt liknar allt annat en slump.

Ljusgestalten där framme är Maj-Britt Theorin. Är hon fortfarande en ljusbärare, eller är även hon en chimär?

Maj-Britt Theorin inledde sitt anförande "Ge makt åt kvinnor i fredsprocessen" om FN:s resolution 1325, http://operation1325.se/resolution-1325 med att läsa upp ett stycke och ställde samtidigt frågan till publiken och någon visste vem det var som sade så och framförallt fick det svaret. Texten kändes inte främmande, eftersom jag åter kastades tillbaka till min studietid på akademien och talgestaltning på olika versmått. Just den här var träning i sexfotad jambisk vers. 

Stycket som Maj-Britt Theorin läste ur (dock ej i takt av sexfotad jambisk vers) var komedin Lysistrate skriven 411 f.Kr och handlingen är kort och gott hur Lysistrate tillsammans med de andra kvinnorna i Aten och Sparta sexstrejkade för att få slut på det pelopnonnesiska kriget. Men vad som kommer ur kvinnomun är egentligen mindre viktigt i detta perspektiv. Däremot svaret på den långa utläggningen: Lägg dig inte i!

Lägg dig inte i! - Ett typiskt machosvar från människor utan egen substans. Ett svar som en av hennes socialdemokratiska partifränder, kommunalrådet Tommy Nyström i Gällivare och hans kackelsvärm sagt mig: Lägg dig inte i!

Egentligen borde jag lägga krut på Maj-Britt Theprins anförande, men efterspelet blev betydligt viktigare idag. Därför nöjer jag mig kort med att konstatera det som hon var upprörd över, att det är en SKAM att Nobelkommittén gett EU fredspriset i år. Det strider helt och hållet i det som Alfred Nobel skrev i sitt testamente. En union av länder som skickar ut soldater i regelrätta strider och deltar i någon annans påbörjade krig, kan knappast förtjäna Nobels fredspris. Det är ett regelrätt hån mot Nobels testamente! 

Jag instämmer också fullständigt i hennes klander av svenska regeringen, som inte har utarbetat en ny förhandlingsplan ang. genusperspektivet. Man anser det inte viktigt alls utan tänker köra på i samma hjulspår, som man körde in på för TOLV (12) år sedan! T.o.m. Nepal är mer framåt än vi i Sverige. Det tycker jag säger det mesta, som behöver sägas.

Jag och Herr H beslöt oss för att ta en kopp kaffe i fiket efteråt. Det bar sig inte bättre än att Maj-Britt Theorin slog sig ner i bordet bredvid. Jag teaterviskade till Herr H, att nu blev frestelsen alltför stor, jag hade något som jag ville fråga henne om. Men gör det innan hon blir upptagen av någon annan, svarade Herr H. Just då plockade hon upp sin rosa mobil och jag förstod att hon både läste ett sms och försökte att nå någon. Gå då, manade Herr H. Nej jag ville inte tränga mig på när hon var upptagen, utan när hon pluttat färdigt med mobilen, reste jag mig och frågade om jag fick störa henne en stund. Visst det gick bra. 

Jag slog mig ner i stolen bredvid henne och sa:

- Får jag vara så påträngande, att jag ställer en högst personlig fråga till dig?

Visst det gick bra.

- Du som är gammal socialdemokrat, känner du verkligen igen socialdemokratin idag? sa jag.

Nej, det gjorde hon inte. Vi hade ett rätt långt samtal om det och hon berättade då, att hon just hade fått meddelande, att hon skulle vara med på sin 19:e partikongress. Det var det hon hade varit upptagen av med sin mobil, när jag avvaktade. Samtalet ledde vidare och jag berättade för henne att jag tyckte att Sverige i mångt och mycket hade utvecklats till en diktaturstat, som kör över sina egna medborgare. Dålig lyhördhet råder t.o.m. på de mest elementära plan. 

Hon protesterade vilt och talade om att det fanns mycket gott i många olika partier, dock förstod jag att moderaterna hade hon inget till övers för, eftersom hon dels gjorde ett alltför långt andningsuppehåll, dels tvekade, innan hon helt enkelt uteslöt att framhålla någon fördel som de hade. Vilket hon hade gjort med alla de andra partierna. Jag hävdade att Sverige var på allvarlig väg utför eftersom framtiden i många fall sprungit ifrån de styrande. De hade ingen framförhållning för den framtid som vi gick tillmötes i allt snabbare takt.

Hon såg rätt frågande på mig. Jag fortsatte att berätta att jag kommit fram till något som jag aldrig i hela mitt liv skulle ha trott att jag skulle någonsin ha kommit fram till. Vid nästa val tänkte jag med största sannolikhet blankrösta. Nu blev hon fruktansvärt upprörd och förklarade för mig, att i det fall att jag blankröstade så skulle jag aldrig mer kunna klaga på något.

Nu var det min tur att förklara något för henne. Jag frågade henne om hon hade hört talas om LKAB i Malmberget. Jo, det hade hon. Jag undrade då om hon överhuvudtaget visste hur man behandlade folk under rena diktaturformer och hur hennes egna partikamrater agerade. De drabbade hade fråntagits rätten över sina egna liv. Hon undrade då om jag kom från Malmberget. Jag svarade att jag hade bott i Malmberget mina första 40 år och på intet sätt kapat av mitt liv fastän jag hade flyttat hit av olika anledningar.

Jag frågade henne om hon tyckte, att det är rätt att Sverige skall upplåta sin fjällvärld och natur till Kinas behov. Landet ligger nu öppet och blottat för allsköns rovdrift, det skulle inte räcka med allt det förskräckliga som LKAB i Malmberget har för sig. Förstod hon verkligen vad sitt eget parti hade medverkat till. Redan nu finns planer för enorma områden över hela övre Lappland med idag obruten fjällvärld. Där utländska bolag tagit hjälpt av Svensk statlig prospektering som genomförts! Vari låg vårt ansvar. 

Det var faktiskt det hon många gånger poängterade i sitt anförande och hon talade också om att man skulle kosta på sig ett frimärke och ett brev till politikerna i riksdagen, därför att det är ingen människa som är opåverkbar.

Jag frågade henne om hon inte tyckte, att det var rimligt att svenska statens eget bolag först och främst tog ansvar och löste in Malmberget och gjorde rätt för sig gentemot dem de hade drabbat, innan man ens övervägde möjligheterna till att tillåta fler gruvor i Sveriges ömtåligaste naturområden och dessutom till utländska bolag!

I det läget kändes det som om någon försatt min hjärna i högvarv: Gamla Elsas förtvivlade ord och öde gjorde sig påmind om och om igen. Det var som om Elsa sträckte sin hand emot mig och talade till mig igen. Alfs kamp in i det sista. Alla de andra som har uttryckt sin förtvivlan, när de ringt mig under årens lopp. Alla dessa mail, alla dessa samtal. Allt det här kom vällande över mig som en stormflod.


Jag reste mig och avslutade det hela med, att jag tyckte att hon skulle läsa på hur folket har det i Malmberget med svenska statens eget bolag LKAB.

När vi kommit ut i friska luften, drog jag efter andan och tänkte. Hit har alltså tiden fört mig:
Jag som är född i ett politiskt hem och trott på förändringen av samhället till det bättre. Den enorma skillnaden som blev för människorna när rösträtten blev allom given.
Jag som hela mitt liv vigt åt att försvara de mindre lyckligt lottade människorna, slagits för alla människors lika värde. 
Jag som så många år ägnat tid och energi åt att säkerställa barns rättssäkerhet och vägrat ett olikt rättssamhälle.
Jag som fackligt försökt att säkerställa arbetsrätten, för att i slutändan och i högre position bara konfronterats av att halvfulla fackligt arbetande män, som knackat på min hotelldörr mitt i natten och förklarat: att jag som är så söt skall väl inte bry mitt lilla söta huvud med såna allvarliga funderingar.  
Jag som i mitt arbete inom rättsvärlden blivit sextrakasserad på det allra grövsta av lagmannen under nära nog 15 år och där JK ansett det kunna viftas bort, som ett litet dammkorn på axeln. Trots de följder detta fått kring händelserna på min arbetsplats och den allvarliga arbetsskada jag dras med!
Jag som funnit att samhället blivit alltmer ruttet och korrupt, där helhetsbilden om det mesta helt försvunnit.
Jag som satt och såg programmet igår "Min sanning" med Carin Götblad http://www.svtplay.se/video/369829/del-8 och tänkte på det hon sade hur riktigt det var. Sådan genomklok och ödmjuk människa hon blivit genom egna erfarenheter om hur världen fungerar. Hade hon varit partipolitiker i eget uttänkt parti hade jag lag min röst på henne!

Därför att jag har insett att ledande politiker inte ser, att de med full kraft inte har hunnit längre i sin utveckling än svaret i Lysistrate från år 411 f.Kr:  

Lägg dig inte i!






tisdag 23 oktober 2012

Usch, så snärjigt det är när man vill ha roligt.

Almanackan börjar se ut som Putte Kocks tipskuponger med helgarderingar på var och varannan match.

Dessemellan när jag en längtan om att få kroppen i spelbart skick igen. Vilket inte låter sig göras lika enkelt. Det hinner bli många dip i horisontalläge dessemellan. Så normalt det nu går för min del. Men skulle jag nu suttit och inväntat enbart kroppen, hade jag lika gärna kunnat kasta in handduken. Sålunda satsar jag friskt på att det går att fixa till det ändå. Det kräver bara lite mer planering och en ängels tålamod. Sedan får vill det till att man har kroppens största muskel, Gluteus maximus, i topptrim (trots tantsladdrig konsistens).

Det finns så många roliga/intressanta föredrag som jag har bokat in mig på under hösten. Igårkväll var vi på ett, som jag skall skriva lite extra om, när jag i tankarna har kommit fram till vad jag skall skriva.

Den här veckan har de Elvis-vecka på Stena Line till Danmark. Herr H gillar Elvis och någon resa till Danmark blev det inte denna regniga sommar, så varför inte nu, när vi normalt inte brukar åka. Eftersom årstiden att ta med sig bilen till Danmark är fel, parkerar vi bilen i Stenas parkeringshus här i Göteborg istället. Man stiger rakt in i Fredrikshavn från terminalen, t.o.m. mina kryckförsedda ben fixar det, så det funkar bra.

1 vuxen och 1 pensionär: 198:- t.o.r. Göteborg-Fredrikshavn. Hyfsat pris för en utrikesresa. Även om det nu inte är någon längre sträcka utrikes det handlar om. Käka skall man ju göra ändå även om man hade varit hemma, så det går ungefär på ett ut. Sedan är det inte helt fel att ta tillfället i akt och låta någon annan stå i köket och svettas och ta hand om disk och allt det där andra.

Nu är jag med handen på hjärtat ingen fanatisk Elvis-fan, men det kan väl duga det också i brist på annat. En och annan låt är väl helt ok. Men min Elvis-allergi, hänger nog i sedan min syster spelade King Creole 798 gånger per dygn. Sedan blev nästa slagdänga med Elvis lika flitigt spelat och så där höll det på under hennes tonårstid. Toalettslaget om Elvis har jag redan skrivit om i en blogg, 19 mars 2010, så den skall jag inte rapa en gång till.

Det fick till följd att under många år blev jag kräkfärdig när jag hörde Elvis.

Igår när vi var på väg in till föredraget berättade Herr H om cancerträffen de hade haft under dagen på Sahlgrenska. Då hade en av herrarna som fått metastaser i skelettet berättat, att om det fanns medicin som gjorde att man kunde leva 4 månader mer, så ville han gärna ha den. Sedan hade han frågat om Herr H tänkte mycket på sin cancer och vad han hade tänkt när han fick sitt cancerbesked år 2005.

Herr H hade förklarat att han då hade tänkt på hur många somrar han kunde tänkas ha kvar. Då hade metastas-farbrorn sagt: ja, men det är ju en vinter också som skall räknas in. Varvid vi åter kom att tala om vädret. Jag vet inte vad som hänt med Herr H, men han har blivit en livs levande väderleks-gubbe. Visste man inte bättre skulle man kunna tro att han blivit lobbyist för SMHI. 

Han tycks ha snöat in sig på regnet. Fastän det inte är så att det regnar jämt. Det kan vara regn ett tag, sedan upphör regnet. Men det verkar han inte greppa. Han lägger inte ens märke till solen, som avlöst regnet. Även om det skett stunden efteråt. 

Jag tror det beror på, att de här sörlänningarna de har inte vett att klä sig efter den väderlek som råder.

Jag för min del tycker fortfarande, att varje årstid har sina fördelar och sin egen tjusning. Vilken av årstiderna jag egentligen tycker bäst om har jag fortfarande inte kommit fram till, därför att varje årstid är fylld av så olika kvalitéer. Men det är klart sommaren är den mest förtrollande årstiden, men å andra sidan skall så mycket hända, att jag kan tycka att det är rätt skönt, när höstrusket drar in och man kan kura ihop sig inomhus.
Sedan följer den där bladlösa tiden, som jag alltid fyller med så mycket annat att göra. Nej, jag har nog fortfarande inte greppat vilken årstid jag egentligen tycker bäst om.



måndag 22 oktober 2012

Det magiska ordet "Plateau" och genast så infinner sig smaklökarnas placeboeffekt.

Jag funderar hur det egentligen är ställt med våra smaklökar. Är förväntningarna inställt på en lyxkrog, har nog placeboeffekten redan inträtt, utan att man ens hunnit till första tuggan.
korv och pinnbröd på eld i skogen har en särskild inverkan på smaklökarna
Är det restmat från kylskåpet är siktet inställt på något mystiskt i smakväg. Sannolikt inte ens ätbart. Så tänker jag att det nog är. Med tanke på hur det egentligen smakade enligt mitt eget tycke och hur Herr H reagerade, när jag hade lagat sen lunch av kylskåpsrester till honom och mig i lördags.
Herr H betedde sig på ett ungefär, som min äldste son brukar göra, så snart han närmar sig en mattallrik och vars kockursprung är jag. Man skulle nästan kunna tro att han blivit partikelfysiker med ens. Sonen sitter där och tittar tvekande ner i tallriken, samtidigt som han försiktigt petar med gaffeln ungefär som om han förväntade sig att något levande farligt djur helt plötsligt skulle dyka upp bland ingredienserna. Han sitter där och petar tills han förvissat sig om vad det är för beståndsdelar som finns i maten.  
Herr H hade ungefär samma beteende så jag frågade honom:
- Smakade det bra?
Jag vet inte hur det kommer sig med helt plötsligt så började Herr H upplysa mig om Michelinguidens varande i Göteborg, istället för att svara på min fråga
Jag ställde om frågan:
- Smakade det bra?
Då gled han in på att i Göteborg var högsta bedömningen en stjärna i Michelinguiden.
Vilket fick mig att fokusera blicken, böja mig över bordet och än en gång upprepa frågan:  

- Smakade det bra?
Tyst en stund. Sedan kom frågan:
- Vad är det?
- Kylskåpsrensning för att slippa slänga bort mat, svarade jag.
- Jag menar vad är det för innehåll i maten, rättade han sig med en harkling.
- Ja, gissa det du, svarade jag med ett flin. Du kan ju börja med att räkna upp alla saker du känner igen.
Så började han rabbla upp vad det var för ingredienser han kände igen på smak, färg och form.
- Du missade squash och ditt gamla potatismos, lade jag till med ett ännu bredare flin.
- Jasså, svarade han, är det därför det är så puréaktigt. Han lät lika utfluten som sitt gamla potatismos.      
- Just det svarade jag, jag vet att puréaktigt mättar betydligt längre och jag hade inte tänkt stå i köket och långföda barn idag. Det är därför jag står för denna kulinariska sensationen innehållande diverse matrester ur kylskåpet.
Herr H hade fullständigt snöat in sig på Michelinguiden och fortsatte att mässa på:
  • En stjärna – "en väldigt bra restaurang i sin kategori"
  • Två stjärnor – "utomordentlig matlagning, värt en omväg"
  • Tre stjärnor – "exceptionellt bra kök, värt en egen resa"
- Jaha, svarade jag och vad jag förstår måste det här köket vara 
3-stjärnigt ++ eftersom du slagit ner bopålarna här och det således var värt mer än en egen resa.
Nästa gång jag serverar diverse matrester skall jag ropa till Herr H, där han står och rör om i sina golfbollshinkar ute i trädgården:
- Kom in och ät, maten serveras snart. Det blir en sån där "Plateau" dvs. hänt i veckan/skåprensning, som de brukar ha på Swea Hof till ordinarie pris av 570:-. Nu däremot till extrapris för endast 395:-. Kan ej kombineras med andra erbjudanden eller rabatter.
Det gäller väl att vara innovativ...

söndag 21 oktober 2012

Populärvetenskapligt föredrag Chalmers Café-å-lär nr 145 av Dipl. homeopat Evald Lindqvist ” Vad är homeopati"”

Under alla dessa år jag mer eller mindre troget gått och lyssnat på dessa föredrag, har jag aldrig tidigare mötts av en svallvåg i förhand, innan ens föredraget hållits. http://www.cafealar.se/

Kvällen innan anlände ett mail från professor Per-Olof Nilsson av följande innehåll:

Bästa Café-å-lär-besökare!
En presumtiv kafé-gäst har uttryckt sin förvåning över torsdagens ämne. Jag hoppas det är ett missförstånd att Café-å-lär (inkl mig personligen) skulle ta ställning till homeopati ! Det måste väl vara Chalmers uppgift att delta i debatten om vetenskap kontra pseudovetenskap, något som jag vigt mitt liv åt. Av de 144 kaféer jag anordnat, nu med över 100 gäster/tillfälle, tycker jag nog kommande kafé blir ett av de mest intressanta och förhoppningsvis fruktbringande. Vi har haft kaféer tidigare på temat pseudovetenskap med mycket stor uppskattning, t ex av Prof Olle Häggström, Chalmers.

Förra året kom jag etta i Europa (av 22 bidrag) vad gäller vetenskaplig kommunikation. Jag är också medlem i VoF (Vetenskap och Folkbildning) som i sin programförklaring bl a skriver: "Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) har till uppgift att främja folkbildning om vetenskapens metoder och resultat. Särskilt tar föreningen som sin uppgift att i en fri opinionsbildning bekämpa de felaktiga föreställningar som förekommer i frågor som kan avgöras vetenskapligt."
Jag har inbjudit två läkare till publiken, som förhoppningsvis kommer att bidra till en intressant och givande debatt.
En sann vetenskapsman är ödmjuk och lyssnar till andras åsikter. All kritik bör baseras på sakkunskap och inte bara vara ett amatörmässigt avfärdande (hur var det nu med akupunktur,…..).
Väl mött på torsdag!
Med vänliga hälsningar
PO


Detta ledde också till att PO såg sig manad, att höra sig för med rektorn om det populärvetenskapliga föreläsningsämnet. Innan föredraget började läste därför PO upp svarsmailet från rektorn. Jag noterade att rektorn tyckte att det bara var bra, att det fanns dylika föredrag i ämnet kvasivetenskap, det var dessutom helt i linje med Chalmers att, underförstått, undanröja dylika uppstickare. 

Det är sånt det kallas för, kvasivetenskap, det vetenskapen inte orkar studera och behandla på ett seriöst sätt. Däri ligger väl antagligen rädslan att slå sig an ett dylikt ämne och inte blir det väl så mycket bättre av att läkemedelsindustrin långa lobbyarm når långt in i många verksamheter.

Själv svarade jag därför PO via mail, kvällen innan:

Jag kommer mycket gärna och lyssnar på det Café-å-lär, som handlar om Homeopati. Ser t.o.m. fram emot, att höra de hånfulla argument jag tycker mig höra redan i detta mail. Liksom hånet över akupunktur. 
Om man nu vill bidra till en intressant debatt, så hoppas jag att det har inbjudits en antroposofisk läkare och en värdig motståndare genom att ha inbjudit någon från Weleda, som framställer homeopatiska preparat och bättre kan matcha slakten, som sannolikt kommer att äga rum av denna arme stackare, som inte förstår vari han stuckit in sin näsa.
Felet med världen är att de dumma är så tvärsäkra på allting - och de kloka så full av tvivel. / Bertrand Russel

Men jag behövde inte bekymra mig så mycket om föreläsaren. Det visade sig att den dipl. homeopaten Evald Lindqvist var en 92-årig herre, som både visste vad han talade om, dessutom praktiserat detta antagligen längre än en del av åhörarna kunde räkna i livsår och höll sålunda inte detta föredrag för att finna någon ny kundkrets. Han hade fullt upp i sin verksamhet och mer därtill och kunde relatera till en 97% lyckad behandling. 

Nu är det definitivt inte så att jag på något sätt ringaktar skolmedicinen, men den har fått en övertro och många är de människor som varje år av olika anledningar stryker med just pga. denna. De här två olika skolorna skulle nog må bra av en korsbefruktning, eller rättare sagt skolmedicinen skulle nog må bra av att vara mer lyhörd, varför man inte väljer att underlåta att behandla en patient, vilket sker i vanliga läkemedelsstudier. Utifrån det utvärdera och analysera.

Vad hände då efter fullföljt föredrag. Jo, först tog en manlig läkare ordet och sanning att säga var det svårt att förstå, vad det han talade om, hade med föredragsämnet att göra. Hans resor i Indien och och aborter i Indien, eller tiden före man kände till om bakterier, skall man nog bara rätt friskt innovativ för att överhuvudtaget kunna länka ihop med de hållna föredragsämnet, som handlade om HOMEOPATI och dess ursprung, dvs läkarvetenskapens fader:
Hippokrates (ca 460 - 370 f.Kr). Hippokrates var av den uppfattningen att "lika botar lika" och det är från den ursprungspunkten, som homeopatin tar sitt avstamp ifrån. Men även Paracelsus fördes på tal.

Det där med att Lika botar lika, det är något som varje utbildad waldorfpedagog tar fasta på, ur en pedagogisk synvinkel. Man placerar helt enkelt  två likadana elever bredvid varandra, så slipar de av varandra. Dvs. de blir tillslut kräkless på att möta sin like, därmed har det haft sin funktion, utan att läraren ens har behövt lyfta ett finger.
 
Vari hemligheten med detta enormt utblandade preparatet inom Homeopatin däremot hämtar sin kraft ifrån, eller ens fungerar det kan jag känna egentligen inte har någon som helst betydelse, huvudsaken är väl att den fungerar. Det överlåter jag dessutom med varm hand till vetenskapen, när den är mogen för det.

Sedan tog en ögonläkare till orda, hon hade varit ögonläkare i 50 år och därför undrade hon över irisdiagnostik, eftersom hon själv inte kunde se något sådant i folks ögon. Debatten kom då att hamna hos Evald Lindqvist igen, som sa sig kunna se i iris t.o.m. om något hade haft ett brutet ben. Svaret från ögonläkaren lät sig inte vänta. Det var då hon talade om att hon hade arbetat som ögonläkare i 50 år och inte kunnat notera något annat än ögonsjukdomar i ögat. 

Jag vet inte, men om jag hade jobbat som ögonläkare i 50 år och det tillkom ett ämne som hette irisdiagnostik, nog katten hade jag tagit reda på vad det hela rörde sig om. Men så är jag inte svenskutbildad ögonläkare heller. Nämnas skall väl i detta sammanhang, att den moderna irisdiagnostikens egentliga upphovsman är den österrikisk-ungerske läkaren Dr. Ignaz von Peczlsy. Vad jag har kunnat förstå var han i botten en helt vanlig skolmedicinare till yrket. Därför blev den här kvinnliga ögonläkarens kommentar än mer förvånande, det måste också betyda att hon inte ens tar intryck av sina egna kollegors upptäckter.

Jag vet inte hur det står till med homeopatiska preparat. Jag har bara under två veckor i min utbildning satt mig in i hur det hela går till och vad det är man sysslar med. Men en sak vet jag: en antroposofisk läkare kan vilken dag som helst kliva in på ett sjukhus och arbeta. Däremot kan inte en vanlig läkare kliva in på Vidarkliniken och ta sig an patienterna där. Det borde kan jag tycka stämma till någon form av eftertanke, än det man vanligtvis möts av från läkarkåren, där dessa antroposofiska läkare i bästa fall räknas till något som katten har släpat in. 

nder man näsan utanför Sveriges inskränkta skolmedicinläkarvetenskap finner man häpnadsväckande verksamheter, överallt i världen, flera av dem flera tusen år gamla. Överallt utom i Sverige! I Sverige där man till helt nyligt hade en övertro till överskrivning av penicillin och lobotomering, man genomgår en snabbkurs på 6 veckor när det gäller akupunktur. En verksamhet som det i övriga länder tar åtminstone 4 år att utbilda sig i. Idag är man av Socialstyrelsen och sjukvården hänvisad till dessa 6 veckors utbildade, däremot kan man själv inte välja den som har en längre utbildning i akupunktur!

Det kanske inte är undra på att de sjukgymnaster som behandlat mig med akupunktur har varit lika resultatlösa, som att sticka ut tungan och fladdra en liten stund. Medan de på andra sätt överlag har varit väldigt bra.

Medan besöket hos "Dr Bla" som vi här hemma kallar Duc Hiep Nguyen för, är något helt annat. Duc Hiep Nguyen är utbildad av munkarna i det kloster i  gamla Indokina, dit han följde med sin mamma som jobbade tillsammans med munkarna. Duc Hiep Nguen ansågs redan som liten särskilt begåvad för detta och fick därför undervisning av munkarna i klostret. Hans omhändertagande är något helt annat än det jag mött inom svensk sjukvård. Trots det kan jag själv inte välja honom inom de sjukvårdsregler som gäller.

Tänk vilket bra land vi skulle bli, bara vi var lite mer ödmjuka och tänkte och såg lite längre än näsan räcker. Inte bara drog ner rullgardinen med tanken om att ingen annan har något som kan vara något att studera närmare.

Naturligtvis fick Evald Lindqvist frågan om homeopatiska preparat kan bota cancer. NEJ, svarade Evald Lindqvist och så talade han om vad botemedlet var.

PS. Mitt råd är ändå: var aktsam med vem det är du vänder dig till, när det gäller homeopati. Man skall vara alldeles på det klara med att det finns många lycksökare inom denna bransch, som låter så förtroendeingivande. Dock är inte Evald Lindqvist någon selvesmade eller lycksökare, han är utbildad enligt konstens alla regler och har bedrivit sin verksamhet under så många år, att det finns ett enormt stort antal resultat. DS.