Google+ Followers

tisdag 28 oktober 2014

Den tysta diplomatin med diktatorn i Eritrea, när skall Sveriges regering inse, att den inte funkar i Dawitt Isaaks fall.

Enligt landets president Isaias Afwerki pågår ingen tyst diplomati, sanning eller lögn. Tja, det är väl ingen vanlig dödlig, som egentligen vet.

Carl Bildts samröre med Lundin Oil i Sydsudan och Etiopien, hans krigslobbying, vapenaktier och sanningen om den tysta diplomatin. Det lär vi aldrig heller få veta.

Men nog förefaller det märkligt, att Kanada lyckats få stopp på Eritreas utpressningsskatt mot medborgare i andra länder, där 2 % av nettoinkomsten begärs in, med så enkla medel som att ambassadören utvisas om inte den här typen av verksamhet upphör.

De som inte betalar utsätts för repressalier, som av allt att döma handlar om alltifrån, att man från Eritreas ambassad vägrar lämna ut nödvändiga dokument till, att släktingar i hemlandet råkar illa åt.

Har man inte nått den punkt där man på allvar måste börja ifrågasätta biståndet till dylika diktaturer. Money always talk.


Hur man än vrider och vänder på saken, är det alltjämt så att Dawitt Isaak också är svensk medborgare. I Domkyrkan i Göteborg, hans svenska arbetsplats, brinner ljuset alltjämt för honom. Den Eritreanska ambassadens vägran, att ta emot 50 års hälsningar tillställda Dawitt Isaak genom Amnesty International talar väl också sitt tydliga tecken för hur man ser på saken, eftersom inte någon adress dit de kunde skickas inte heller uppgavs av ambassaden. 




Skall man tolka det som, att han inte längre är i livet, eller är han alltjämt fullständigt rättslös i den diktatur, som fängslat honom.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Dawit_Isaak


måndag 27 oktober 2014

Inte nog med att årets influensa verkar vara i hästväg. Det verkar gå kraftiga snuskbaciller också!

Jag satt och läste bilagan "Bostad" till Göteborgs-Posten. Så läste jag högt för Herr H, att tidigare ägare till Bryngenäs slott hade år 1904 låtit bygga en pampig trävilla i nära anslutning till slottet till sin älskarinna. Den pampiga trävillan hade på den tiden hetat "Ullebo".

Genast så undrade Herr H varför villan hette "Ullebo".

- Hon hette säkert Ulla, svarade jag. Men drog mig samtidigt till minnes att ordet "Ull", som i Ullevi, var ”spelens och lekens gud” i den fornnordiska mytologin.

Herr H log ett underfundigt leende medan han reste sig från köksbordet och gick ut mot hallen. Plötsligt återvände han och viskade med ett flin på läpparna:


- Det kanske egentligen kallades för "Knullebo", sa han och försvann snabbt ut i hallen igen, medan jag satt kvar där halvt chockad och trodde knappt mina öron!

- Så säger man INTE! ropade jag efter honom.

Senare under dagen var vi ute för att jaga reda på nya konsoler till fönsterbrädan, som behagade ramla ner med buller och bång en natt för flera veckor sedan.

Det var dottern som burit in alla citrusträd för att rädda dem från frysdöden. Jag vet att jag tittade på kruksamlingen på fönsterbrädan och tänkte, att det där såg lite väl tungt ut. Men eftersom jag var på väg till Gotland i all hast, så lät jag det bero. Vilket naturligtvis var helt galet. Sålunda blev det ett nattligt äventyr med att skotta jord, krukskärvor och avbrutna växter mitt i natten.

Dagen därpå ställde Herr H den nedrasade fönsterbrädan på ett par pallar och sedan vad som var kvar av de kraschlandade växterna. Så har allt stått sedan dess och idag var det hög till att få lite ordning och reda. Sålunda var det tvångskommendering idag ut på jakt efter nya konsoler. Naturligtvis så fanns de inte kvar. Men det idoga och långvariga sökandet gjorde, att vi tillslut hamnade ute i Bäckebol.

DÄR slog hungern till rejält så vi hoppade in på restaurangen vid Coop där de har både thaimat, men även indisk mat, som man kan äta buffe av. Det är bara att man då få lägga upp av taibuffén först och sedan bege sig en trappa upp, där den indiska buffén finns. Men vad gör man inte för den goda smakens skull.

Herr H var vid det laget rejält urspårad och trött och DÅ blir han som han blir, men idag var det något sagolikt extra. Nästan så jag funderade var den här utomjordingen hade kommit ifrån.

När vi var på väg ut ut restaurangen och passerade den permanenta bokrean, som håller till mellan restaurangen och mellangången till Bauhaus, lade Herr H märke till, att expediten hade en röd reaprislapp i pannan. Han sa till mig:


- Undra vad det var som ingick i det priset? Skall jag fråga?
- Nej, tack, gör INTE det, svarade jag och tänkte på morgonens Hallsbergsurspårning om "Ullebo".

När vi hade rafsat runt bland Bauhaus konsolhyllor utan att hitta något, dragit en repa in till Claes Ohlsson och åter var på väg att passera förbi bokrean, så stannade jag till vid kokböckerna för att se om de möjligen hade "Brasiliansk kokbok", eftersom Herr H poängterat, att det stod "bokhandeln i Ullared" på en skylt. Jag hade tidigare i höstas sett, att de hade haft en dylik kokbok på sin hemsida. Medan jag letade bland böckerna stegade Herr H fram till expediten och jag hörde hur han frågade om de hade en Brasiliansk kokbok.

- Nej, det hade de inte svarade expediten och så hörde jag Herr H fråga vad som ingår i priset, eftersom hon hade en reaprislapp i pannan...

Hennes förklaring skall jag av hänsyn till henne hoppa över. Men jag tror man skall fundera både en och två gånger, dels INNAN man slänger en realapp i pannbenet på sig själv och dels VAD man svarar en man, som helt uppenbart drabbats av en våldsamt kraftig släng av snuskbaciller!

 
mamma hjälp!


torsdag 23 oktober 2014

100 steg från Bombay till Paris.

Igår tog jag och Herr H en välbehövlig time out, innan vi båda nådde ubåtsläge (se vad tidsenlig även jag kan vara, så har jag också Lappländsk humor, kvinnlig sådan, dessutom:) http://www.svd.se/naringsliv/allt-det-senaste-om-kockums_3306746.svd?sidan=13

Det såg länge ut som om vi skulle missa det hela, men så tog telefonsamtalen äntligen slut i rättan tid. På fjäderlätta steg (också Lappländsk humor) tog jag mig in i duschen och med ett simsalabim stod jag sedan färdigklädd ute i hallen beredd för avfärd i sista momangen.

Jag hade valt ut den tämligen förutsägbara, men väldigt avkopplande och fullt njutbara vuxenfilmen: "100 steg från Bombay till Paris". Naturligtvis var den vanliga kryddan fransk raffinerad rasism med, men det förlåter man så gärna, eftersom filmen också hade en behaglig sensmoral. Ibland är det rätt skönt att bara välja film lite på magkänsla, utan närmare introduktion om innehåll och regissör etc.

Sålunda blev det blev en överraskning, när eftertexten visades. Det visade sig att det var en Lasse Hallström film. Imponerade att han helt lämnat den svenska filmskådespelareliten bakom sig och hade tråcklat dit Helen Mirren i en av huvudrollerna och den givna ögonfägnaden,
Manish Dayal, som vi antagligen kommer att få se mycket av i framtiden. Helen Mirrens kombattant Om Puri i rollen som familjefadern var ett "säkert matchande kort" och jag har numera ytterligare en fascinerande näsa i min nässamling: en jordgubbsnäsa.


Med i eftertexten efter Lasse Hallströms namn återfanns bl.a. namn som Steven Spielberg och fenomenet Oprah Winfrey, som båda producerat filmen, så naturligtvis är filmen baserad på en bestseller från 2010: The Hundret-Foot Journey.

Syftet med biobesöket: fullständig avkoppling, uppnåddes med råge och det berodde inte minst på vyerna i filmen och den underhållande dialogen.

Men eftersom vi båda hade missat lunchen och bara ätit frukost tidigt på morgonen, var ett besök hos den lilla restaurangen "Tre indier" vid Skanstorget ett måste direkt efter filmen. Av alla tillgängliga indiska restauranger i Göteborg föll kortet på detta hittills oprövade indiska cusine-kortet. Herr H undrade om det kunde vara Hassan, som stått i köket i
"Maison Mumbai" och vars kockjakt varit tillfälligt inställd på Michelin-stjärnor, som nu hade lagat den indiska maten på "Tre indier"
-
Skulle inte tro det svarade jag med ett flin. 

 
Två av mina väninnor har blivit förälskade i Indien och har återvänt med jämna mellanrum, själv har jag ännu inte vågat språnget. Men höll på att bli ditskickad av Herr H på fyra veckor, när kroppen såg ut att inte orka mer för något år sedan. http://www.ayurvedayogavilla.com/ Något som jag så här i efterhand kan tycka var rätt korkat av mig att motsätta mig. Det var det den där eviga dumheten, att jag inte skall ta så stor plats av allas behov, som åter var hindret.
Jag borde ha tänkt på att Ayurveda inte någon tillfällig dagslända, än sett till att det var jag som kostade pengar.


AUM är Indiens heligaste och starkaste symbol, beskriven redan i de hinduistiska vedaböckerna för femtusen år sedan.

tisdag 21 oktober 2014

Den svenska ubåtsjakten i Stockholms skärgård - du milde skapare vilket pådrag!

Av nyhetsrapporteringen att döma, måste vi väl snart vara invaderade av självaste Vladimir Putin. Han kanske tänkt sig att stiga iland direkt på Lejonbacken för att göra en flott entré.

Det är ju inte på något sätt så, att jag inte inser världslägets allvar. Men nog börjar det här ha ett löjets skimmer över sig, eftersom man helt uppenbart inte ens vet var man skall leta. När jag läste en krystad förklaring om att de hade "skickat ut dimridåer" för att mörka var det egentligen var, då tappade jag fullständigt intresset. Sicket högklassigt svammel!

Vore Putin överhuvudtaget intresserad av något om svenskt marinförsvar så hade de väl synts till kring farvattnen kring Muskö i så fall.


Det hela får mig, att dra mig till minnes hur det var vid förra ryska ubåtsjakten och inte minst upplösningen av det hela:


Två svenskar delades ”ig Nobelpris” i biologi med en kanadensisk forskargrupp. Deras forskning avslöjade efter förra främmande ubåtsjakten, som hade kostat svenska skattebetalare multum, att sillar pratar med varandra genom att prutta. http://www.nyteknik.se/nyheter/it_telekom/allmant/article239618.ece


Det får mig också att undra vad det nu är för fenomen, som de inte har insett, eftersom de trots idogt sökande inte funnit något tecken på "främmande ubåtar", vilket det torde vimla av i Östersjön! Det funkar ju inte alltid med, att något högklackat Stureplanshäng till advokat stolpar upp på UD och pekar med hela handen, men troligtvis i allra flesta fall.

När jag imorse återvände från varmvattenträningen, satt Herr H och åt frukost och läste Göteborgs-Posten. Jag undrade då vad det var för givna rubriker på första sidan, "främmande ubåtsjakt" kanske?

- Japp! svarade Herr H, medan smörgåsen åkte runt i foderluckan, som i en cementtombola, innan han fortsatte: det vore kanske bättre om Putin skär ner på vodkan hos sina ubåtskaptener. Om det nu verkligen är någon rysk ubåt, som förirrat sig igen på svenskt vatten. Men det lär vi väl se om det är fråga om, eftersom de har en viss förmåga att krascha rakt upp på land under Vodkans menliga inverkan.
 
Det var i alla fall ett skönt avbrott från den eviga nyhetsrapporteringen om Sverigedemokraterna. För att inte tala om damen med "de tomma ladorna, det avdukade bordet och ofinansierade skattesänkningar.", Magdalena Andersson (Såssialdemokratisk finansminister), som fick gubbarna vid bassängkanten att skratta högt, efter en livlig diskussion om hur damen ifråga hade haft något högröda kinder, efter att ha blivit bemött i söndags av en rad experter på ekonomifronten.

Herrarna i plurret tyckte att det hela varit allmänt pinsamt, att en finansminister står sig så slätt i en debatt. Det hela var uppenbarligen så pinsamt, att de istället övergick till att diskutera hur Svennis numera är  utblottad. De undrade hur man kunde bli avlurad 900 miljoner.

Tja, det har funnits många mysterier att lösa.

http://gun-m-ek.blogspot.se/2011/12/denna-dags-tankar.html

söndag 19 oktober 2014

Alice Teodorescu, jurist och som även kallar sig för "debattör" i Göteborgs-Postens "Krönika", hon ger den dåliga delen av juridikens utövare ännu ett ansikte.

Numera kan hon på sannolika skäl lägga till ytterligare en titel: allmänläkare, som ställer diagnoser på väljarna. http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2520556-kronika-korkat-tro-att-asikter-kan-tigas-ihjal

Bara ännu en förvirrad sommarfluga, som inte vet vari de grundläggande problemen finns, eller vad som alltjämt saknas i det här samhället i alla dess olika skikt. 

För att imponera på mig kommer man inte särskilt långt med att slänga fram rasismen, som någon universalproblematik, när det i själva verket rör sig om grundläggande felhantering över lag.


Jag förstår helt enkelt inte hur det överhuvudtaget skall kunna komma något ut den fortsatta förvirringen. Speciellt inte efter att vi fått en fackpamp, som statsminister och som med all övertydlighet uppvisar, att statsministerkostymen har mycket dålig passform. Inte blir det heller så mycket bättre med resten, eftersom de tycks sakna varje form av grundläggande insikter från både arbetsliv. Med tanke på vilka uttalanden som ibland förekommer kan man inte annat än slås av tanken, att grundläggande livserfarenheter också torde saknas.

Hela Sverige ligger åter i ännu ett väntläge. Från regeringskansliet meddelas enbart att: 

Statsministern och regeringen sitter kvar på sina befattningar till dess en ny regering har tillträtt, men en sådan övergångsregering anses endast kunna handlägga löpande eller brådskande frågor.
Näringsdepartementet, som är en del av myndigheten Regeringskansliet, arbetar fortsatt med stöd åt sittande regering. När en ny regering har tillträtt kommer Regeringskansliet att biträda den regeringen.

Efter att ha goda insikter i vilka brister, som hela det svenska samhället uppvisar, känns det enbart alltmer frustrerande att konstatera, att det är amatörernas afton som alltjämt råder. Därför att sanningen är den, att det bara läggs till nya tillkortakommanden i de olika samhällsfunktionerna.

Bygger man ett land, ett helt samhälle på dålig grund, så kan det inte heller bli annat än pannkaka! Det är bedrövligt att tänka, med tanke på hur bra mycket mer välfungerande det här samhället faktiskt skulle kunna vara och bli, med grundläggande förändringar och synsätt på vad som faktiskt ÄR viktigt.
Men till det krävs att man gör grundläggande förändringar och det går inte, att göra "en(1) tankefrågeställning" av något (barnhälsovård, skola/diverse utbildningar, kriminalvård, domstolar, polis, militär, socialenheter, droghantering, utanförskap, migrationspolitik, samhällsfunktioner etc.) Dvs. det som i själva verket kräver betydligt fler radikala förändringar.

Idag saknas grundläggande insatser för en god utveckling för människan och därmed även för naturen.

Gör man inte rätt insatser redan för barnen, ser på de små barnen på det synsätt som det faktiskt krävs för en bra utveckling. Jamen, då skiter det sig i resten av samhället också, ända fram till när en äldre människa börjar sjunga på sista versen. Kan man inte bygga för ett sunt liv, sunt samhälle, sunda samhällsfunktioner hela vägen, från vaggan till graven, sunt miljötänkande. Ja, då kan det också bara bli fråga om lite yttre polityr, som i själva verket inte förändrar någonting överhuvudtaget.

Hittills har jag INTE hört något parti, som haft bråkdelen av något annat än ännu en ny sommarfluga.

När jag ser på barn jag möter i min vardag och tänker på andra barn som också finns, det är då undrar jag vad de egentligen kommer att mötas av och det bekymrar mig en hel del.


vad är det för värld de var och en skall ta sig igenom?

lördag 18 oktober 2014

Klappjakten på Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson - kontra hans sjukskrivning - är i själva verket urbilden för ett samhälles dysfunktion.

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.2520552-akessons-franvaro-oppning-for-lofven

Så har det inträffat det jag länge varit övertygad om måste komma tillslut. Den våldsamma klappjakten på Jimmie Åkesson har nu krävt sina tribut.

Jag lägger inte några politiska aspekter på det hela, utan utgår helt och hållet från ett medmänskligt perspektiv.

Vad människor i allmänhet haft för synpunkter, som de genom denna masspsykos ägnat sig åt lämnar jag därhän. Därför att uppsträckta långfingrar från politiskt engagerade personer, partipolitiska valvakor, som tycker sig kunna kräva bättre rätt till åsiktsfascism lämnar jag bara därhän. Det är egentligen inte ens värt att ägna tankeenergi åt i synnerhet inte som vi har yttrandefrihet, den fria rätten att välja det parti man önskar etc. etc.

Men det finns arbetskamrater till Jimmie Åkesson, som bär ett stort och tungt ansvar och det är människorna i Sveriges Riksdag, som är att betrakta som Jimmie Åkessons arbetsplats och hur ogärna man än vill tillstå det, hans arbetskamrater. Därför att när man som partiledare, i ett fritt och demokratiskt land vägrar, att i en TV-studie stå bredvid någon, inte vill närvara i samma rum, vägrar hälsa etc. måste det trots allt klassas, som mobbing av diger kaliber och är en arbetsmiljöfråga, som man hittills fullständigt negligerat.

Sveriges Riksdag i sig är en spegelbild av hur det svenska samhället fungerar och det får man aldrig någonsin för ett enda ögonblick negligera.

Jag skriver det eftersom jag själv varit föremål för Försäkringskassan i Göteborgs massiva angrepp allt sedan 1992 och den klappjakten pågår faktiskt alltjämt, min godkända arbetsskada till trots. Under något år var det t.o.m. så allvarligt att jag inte ens kunde se försäkringskassans emblem, utan att må fysiskt illa. Min handläggare på AFA berättade, att hon haft ett samtal med sin chef om Försäkringskassans märkliga handläggningsturer och agerande och de hade kommit fram till, att jag ordentligt måste ha trampat någon högt uppsatt på tårna.

Jovisst, det vet jag att jag har gjort, eftersom jag efter utebliven livränta under 4 års tid och månadslånga försenade utbetalningar av sjukpenningar tillslut vägrade, att lämna försäkringskassans lokaler i Arkaden, förrän jag fått ett muntligt löfte om att de nu skulle vakna upp och handlägga min innestående livränta. Försäkringskassan gjorde det därefter rent tillfälligt men fann sedan godtyckligt, att de åter kunde dra in den. De konfiskera dessutom mina garantidagar, som jag hade innestående för min då lilla dotter,  helt utan hänvisning till något lagrum eller vari de ansåg sig ha rätten att göra det. DEN kampen pågår fortfarande och trots att tillsynsmyndigheten återremitterat detta till försäkringskassan. 

Idag för jag enbart en segdragen och nyss avslutad rättsprocess om, att få rätt livränta fastställd, sedan en handläggare från försäkringskassan lämnat felaktiga uppgifter och trots att jag har facket bakom mig, som lämnat diverse intyg, så har det skitit sig inom svenskt rättsväsendet. Jag har nu sålunda att åter vända mig till AFA för att om möjligt få rättvisa skipad. Inte heller helt lätt, eftersom jag igår fick ett smällfett brev från försäkringskassan, där de lät meddela, att de saknade uppgifter om vad de hade utbetalt till mig under en rätt vital del av år, som det här trots allt är fråga om och som ligger långt tillbaka i tiden!

Ja´herre jävlars säger jag bara, vilken lekstuga svenska myndigheter är. De ligger i den ena rättsprocessen efter den andra och som varat sedan anno dazumal och helt plötsligt så saknar de adekvata uppgifter om sina egna handlingar!

Med det i bagaget och det som hände mig den där dagen på tingsrätten i Gällivare 24 maj 1989 har gett mig djupa insikter om hur man som person fungerar, när man utsätts för massiva mobbningsdrev och utevaron av saklighet och sakargument saknas. Rent tillfälligt kan man dunka rejält i backen, tills man återvunnit sina normala själsegenskaper och inser vilken usel kaliber det är på motparten.

Man behöver nödvändigtvis inte dela en persons åsikter, men man har ta me fan en skyldighet i egenskap av myndighetsutövare ställföreträdare i en demokratisk stat, att följa normala medmänskliga etiska normer.

Med nyhetsflödet, som inte visste några gränser om Jimmie Åkessons sjukskrivning och Sveriges nya finansminister Magdalena Andersson (S), som igårkväll gjorde intrång i svenska folkets helg-TV-soffor i Skavlans talkshow och berättade utan omsvep, med ihopsnörpt mun, om hur hon t.o.m. dragit för gardinerna och därmed dolt utsikten till Sverigedemokraternas lokaler.  http://www.svt.se/skavlan/se-program/avsnitt-5-132?autostart=true

Magdalena Andersson borde kanske lyssna lite till vad den amerikanske psykiatriprofessorn James Fallon (själv psykopat) hade att berätta om psykopater och borderlinepersoner, som också medverkade i samma program.

Bevare oss för dylika personer, som Magdalena Andersson, i våra svenska TV-soffor en kväll då vi varit inriktade på nöje och istället får nedstoppat fortsatt smutsig partipolitik där också!


När det gäller främlingsfientlighet är det dessvärre ingen finare yta, som Sveriges regering har att visa upp. http://fof.se/tidning/2011/3/de-undflyende-romerna  Jag har också själv varit engagerad i den praktiska invandringspolitiken, som bedrivs som klappjakt av svenska myndigheter. Därför känner jag också till den svenska dubbelmoralens och skenhelighetens mynt, som sannerligen har två sidor!

- Antingen är svenska politiker och många svenskar fördummade, eller så väljer de att titta bort när helst det behagar.


Skall man åtgärda ett sjukdomstillstånd i landet Sverige, vad det än må bestå av och vem/vilka som är drabbade och hur det hela yppar sig, måste man först göra en analys och inse att varje dysfunktion/tillstånd har sitt alldeles eget ursprung. Det finns inget som bara uppkommer av sig självt. Inte ens Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkessons sjukskrivning.


 

torsdag 16 oktober 2014

Jag trodde nästan inte mina ögon, när mannen halade fram ett jättepäron, som han började att knapra på

medan han stod nere i varmvattenbassängen, som är tillgänglig för allmänheten under två (2) timmar. Det var dessutom bara en timma kvar av den två timmar långa badtiden.

Hur är man funtad, när man bara MÅSTE äta mitt i ett badande och inte ens kan häva upp häcken ur vattnet, utan skall till varje pris stå där och se ut som en välfylld cementblandare i foderluckan.


Badvakten som helt uppenbart var landsman, eller i vart fall tillhör samma religion av huvudduken att döma, sa ingenting. Naturligtvis inte, det finns en rangordning mellan kvinnor och män det behöver man inte vara raketforskare för att inse.

Jag fortsatte vevande med mina hantlar i varmvattnet, men så såg jag att ätandet hade urartat och jag sa då till mannen:


- Du kan inte äta, när du är nere i bassängen, det är förbjudet att göra det.

Det var ingen trevlig stämning som uppstod och han kom emot mig och talade om att han kände minsann till reglerna och han kunde äta hur mycket han ville.


- Nej, svarade jag igen. Nu med enfas: du får inte äta här!

Det utbröt en väldig diskussion mellan de två, som talade samma språk, badvakten och han. Efter ett väldigt huverande kom han emot mig igen.


Han förklarade, att han inte kan äta smörgås i bassängen, det förstår han nu, men han kan få äta det han vill.... Aha, tänker jag och det blir kortslutning i mitt huvud. Jag är för trött, jag är för smärtbehängd för att också klara av dylika konfrontationer, eller Pippi-Långstump-argument.

- Nej, det kan du inte, säger jag. Det är förbjudet att äta något i bassängen och speciellt, när det dessutom är en varmvattenbassäng. Du behöver inte argumentera emot mig, därför att jag vet att det är så det förhåller sig. Det var det redan på den tiden min mamma var simskolelärarinna. Vill du äta kan du göra det hur mycket som helst, när du badar i havet.  Men inte här! Det är en stor skillnad.

Han tänker inte ge sig, han är väl van att anföra tonen gentemot kvinnor. Han har antagligen fått sig till livs, att han faktiskt inte kan äta i bassängen. Men jag förekommer honom och tillägger, trots att jag inser att hur förklaringen har låtit blir dessvärre en smärre gåta. Så jag säger, eftersom jag inte är intresserad av någon debatt huruvida man kan ha en ätorgie i en varmvattenbassäng:

- Det är inte jag som skapat reglerna, men det är så de är. Du kan inte äta nere i bassängen!


Nu ändrar han riktning och börjar tala om, att regler är till för att åtlydas. Finns det regler så skall de följas. Trots det han säger, vänder han tillbaka och plockar upp päronet igen, som han lagt på bassängkanten och nu stoppar han i sig hela skrutten också! Jag förväntar mig bara. att något skall komma i retur i bassängen, eftersom hela hans ansikte är uppsvällt av den enorma tuggan.... och inte minst: Äter han hela kärnhuset i päronet???

Man kan undra om det går hans manliga ära förnär, eller om han verkligen inte förstår, att reningen inte är gjord för att hantera matrester. Minsta lilla skräp och det är kört, jag vet det eftersom jag blivit upplyst om hur dessa reningssystem fungerar. Han torkar sig om den päronplaskiga munnen och sänker den kladdiga handen ner i vattnet!

Jag bara blundar och tänker "varför kan man inte få vara fredad någonstans? Denna eviga kamp om självklara och därmed helt onödiga saker".


Just den här dagen är det dessutom helt uppenbart, att det är allsköns goja i reningsanläggningen till varmvattenbassängen, därför att redan när jag kommer in i varmvattenbassängrummet luktar det helt sonika skit och jag blir tveksam över, att överhuvudtaget stiga ner i den högst blandade kompott badande som finns.

Men hela min kropp skriker om lindring och jag vet, att jag inte kan återvända hem i oförrättat ärende. Smärtor som inte kan lindras på annat sätt är inte lätta saker, att hantera det vet varje människa, som liksom jag inte har annan smärtlindring att tillgå, när det inte finns obegränsade likvida medel.

Gårdagen hade förflutit i nästan i en enda stor sörja av kroppssmärtor, så jag hade inget val idag. Jag kan inte göra, som de klämkäcka infantila individerna på Försäkringskassans, mot bättre vetande, tycks få hävda. De som tycks veta så mycket mer än mina dryga 25 år med digra kroppsskador bittert fått erfara.


När jag går upp ur bassängen, känner jag hur resignationen har brett ut sig, som ett tjockt kletigt täcke över hela min själ. Jag ser dessa kvinnor, som bär heltäckande kläder från topp till tå och med dubbla huvuddukar i varmvattenbassängen, arma kvinnor tänker jag.

Men så finns sådant som jag inte känner något förbarmande över. Någon annan kvinna, som har på sig BH:n under baddräkten. En annan har helt uppenbart trosor under bikinin, men det är bara jag som har fullgod syn trots att jag håller sakta men säkert på att bli blind. Det där med att duscha utan baddräkt, eller bada i enbart badkläder det går helt enkelt inte hem.


                                             

                     Jag befinner mig ohjälpligt i Inshallah-land.

onsdag 15 oktober 2014

Idag sitter jag mest och grubblar,

jag byter i stort sett bara plats i huset, alltmedan grubblandet fortsätter, som ett evigt långt tjärat stråk. Tror du nu, att jag bara är allmänt slapp slö och likgiltig? Icke då.  

Det är mycket jag håller på att ladda upp inför. I dylika lägen är det då jag verkligen behöver de här dagarna av ett ingenting, då kroppen får sina behov tillgodosedda och det egna jaget får träda tillbaka.

Låter det schizofrent?

Det är det faktiskt inte hur konstigt det än må låta. I vart fall är det något som varje människa, som lever i en mycket skadad kropp förstår. Jag är rätt övertygad om, att det är då man verkligen får de djupare insikterna, om hur många olika plan man, som människa egentligen finns på.


Jag tittar också ut genom fönstren mellan varven. Det regnar ibland. Ibland inte.

De stunder när jag ligger på rygg i sängen och lyssnar på min nya CD-bok, ser jag hur trädet utanför sovrumsfönstret börjar se rätt avlövat ut. Ett efter ett försvinner löven, trots medioker regnblåst. Nu hänger det bara två löv kvar, som ser ut att vinka till varandra.

Fåglarna i pergolan har blivit fler och fler, saknar de mat funderar jag en stund över. Det är fågelarter vars namn jag inte vet något om. Nya fågelarter som jag aldrig sett här tidigare, mer än koltrastparet som väl funderar hur det blir med alla äpplen, som det så här års brukar vara i rikliga mängder av till dem. De kanske också grubblar. Kan fåglar grubbla?


Eller det kanske inte är direkt grubblande, utan kanske lite mer av konsekvensinventering där sinnena skall skärpa sig.


Imorse var jag en kvinna, som visste mycket om konsekvenserna av för lite av konsekvensinventering. Jag blev då varse, att det måste finnas små varelser, som sitter i garderoben och syr in kläderna lite mer för varje natt.

Men samtidigt kom jag att fundera över den där mannen, som föga hade använt sig av konsekvensinventering, eller kanske det var just det han hade ägnat sig åt?


Var det kanske därav det kom sig, att en kvinna i Segeltorp ringde till polisen och berättade, att en man hoppade runt och juckade mot träden, så våldsamt att ett av dem föll till marken och kvinnan hade varit nära att bli träffad. Södertörnspolisen sade sig dock inte ha någon misstänkt gärningsman.

Aha, du trodde kanske nu, att det bara var en skröna. Icke sa Nicke...



http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11268523.ab

söndag 12 oktober 2014

Den nya svenska regeringen.

Ännu fungerar tydligen masspsykosen över Sverigedemokraterna, eftersom man inte kan skönja en enda krusning på Facebooksidorna, eller några märkbara farhågor för det som nu återfinns i vår "nya svenska regering".

Anfall är tydligen en gångbar metod, vilket förvånar mig ypperligt, eftersom man tagit fokus ifrån de verkliga problemen under rätt ansenlig tid. I det här fallet har hjärntvätten med Sverigedemokraterna, som ett allvarligt hot mot Sveriges interna problem grasserat i fritt fall. Vilket syftet än må ha varit så har man lyckats alldeles utomordentligt!

 
Jag och Herr H satt i bilen och lyssnade på bilradion, när sista hyllningshälsningarna och presentutdelningen direktutsändes och den då avgående statsministern Fredrik Reinfeldt än en gång utdelade hjärntvättsmantrat "öppna våra hjärtan" och man sparkade igång på allvar den "nya politiska eran inom svensk historia". Jag väljer att avstå från egen utförligare recension, utan använder mig av Peter Hjörne Göteborgs-Postens ledarkrönika: https://www.gp.se/nyheter/ledare/ledarkronika/1.2514850-peter-hjorne-vems-ar-ansvaret-

 
Den nye statsministern Stefan Löfven han talade dock hela tiden om de andra partiernas ansvar, dvs. han har nu lagt in ytterligare en till hjärntvätt i svenska folkets medvetanden. Mao är det dåligt med egen eftertanke i det Löfvenska huvudet. Det han egentligen sa var, att OM man nu röstade mot den nya regeringen hade man bristande ansvar. Ett märkligt uttalande med tanke på vad som pågår inom det socialdemokratiska partiets innersta kretsar, sedan väldigt många år tillbaka.

I mitt stilla sinne undrar jag hur länge Vänsterpartiet skall agera dörrmatta till socialdemokraterna, som ohämmat fortsätter att torka av fötterna på vänsterpartiet trots att deras medverkan hjälpt socialdemokraterna, att ta sig till regeringsmakten.

 
Det finns mycket att oroa sig över. Ta bara ett sådant exempel som ABF, vilket jag hoppas att jag inte behöver någon närmare presentation över vems folkbildningsfalang de tillhör, de bl.a. inbjöd inte för så länge sedan ett seminarium om Irak, Palestina och Afghanistan, en av talarna var Gilad Atzmon. Han är en internationellt ökänd antisemit med en världsbild bland förintelseförnekarna och vars propaganda är grov helt avklädd och omöjlig att missförstå. I SVT:s "Uppdrag granskning” 2.5.2006 framgick det, att organisationen har ett nära samarbete med extrema, islamistiska grupperingar. http://www.expressen.se/debatt/socialdemokrater-bjuder-in-kanda-antisemiter/ 


Men det finns nog inget längre som kan förvåna mig.

Jag vet inte riktigt heller hur Expressen har tänkt, när de jämför Memeth Kaplan med Jimmie Åkesson http://www.expressen.se/debatt/kaplan-regeringens-svar-pa-akesson/ På ett seminarium om islamofobi jämförde Mehmet Kaplan svenska jihadister, som strider i Syrien med svenska frivilliga, som stred i finska vinterkriget 1939-1940 mot Sovjetunionen! Mig veterligen har partiledaren Jimmie Åkesson, Sverigedemokraterna, aldrig någonsin gjort den kopplingen.

Sedan är det väl upp till svenska folket och dess skvallerpress, som journalistiken numera har utvecklats till, att bedöma, Memeth Kaplan, som blev Sveriges nye Bostads- och stadsutvecklingsminister. Personligen är jag för ett totalt avskaffande av både politik och religion, med rätt till påverkan i ett nutidssamhälle.

 
Det är lite tal om fred och bilden av Sverige, som en förebild för fredsförebyggande åtgärder känns alltmer fjärran. Det ivras för att Sverige skall gå med i NATO och dåliga omen förekom helt nyligen under Carl Bildts gudomliga överseende då visselblåsaren Edward Snowden fick det alternativa Nobelpriset, Right Livelihood-priset. Utnämningen uppges ha lett till att utrikesminister Carl Bildt, M, portade organisationen från UD:s lokaler, enligt SVT. 

 
Samtidigt pågår sådant, som ger dåliga vibbar bara här i Göteborgsregionen.

Hur Göteborgs tingsrätt resonerat är ett smärre mysterium:
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2513018-29-aring-falls-for-hot-mot-gp-debattor Man kan med fog undra vad domstolen anser, att en villkorlig dom med samhällstjänst i 220 timmar, skall förändra ett beteende, som varje normal personundersökare skulle klassa som något helt annat. Den 29-årige mannen dömdes här i veckan för olaga hot efter en debattartikel i GP av Gun Holmertz, föreståndare för Caritas, som delar lokaler med föreningen.

Gun Holmertz hävdade i debattartikeln, att några av dessa män i föreningen, tidigare uteslutits ur Bellevue-moskén för wahhabism och att hon oroade sig över den växande religiösa extremism, som hon tyckt sig kunna iaktta i Hjällbo.


Åklagaren hade yrkat på ansvar för, att den nu 29-årige mannen hade dödshotat Gun Homertz. http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2199424-28-aring-atalas-dodshotade-holmertz Själv minns jag Gun Holmertz debattartikel väldigt väl, eftersom den gav uttryck för något, som de flesta skulle ducka för att överhuvudtaget föra fram offentligt. Samme man som enligt åklagaren dödshotat Gun Holmertz är identisk med en av de tre män, som i december 2011 åtalades för förberedelse alternativt stämpling till mord mot konstnären Lars Vilks vid konstbiennalen på Röda Sten i Göteborg. Utredningen rubricerades initialt som terrorbrott. Dock så friades samtliga tre såväl i tingsrätt som hovrätt.

SÄPO har dock i en annan tidningsartikel gett uttryck för det komplexa i hela situationen, liksom även i nuläget:
http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.2514166-sapo-ser-ett-exceptionellt-stort-resande



Vad finns mer att sucka över i den svenska regeringen, ja kanske att Åsa Romson, som i valet utmärkte sig som mer eller mindre analfabet i ekonomi, nu är Sveriges vice statsminister. Dessutom ska hon vara Klimat- och miljöminister, vilket får mig att lyfta lite på ögonbrynet, eftersom damen ifråga knappast lever som hon lär.

I Sverige finns ett upparbetat och accepterat företagande, som är förankrat av svenska regeringar. Man fortsätter flygandet hit och dit, man skickar t.ex. svenska räkor för skalning till länder som har slavliknande löner, för att räkorna sedan kan hamna på de svenska konsumenternas bord bara för att nämna ett (1) av alla galenskaper, som äger rum. Men det är inte slut där.


Utan det kommer mera: Ardalan Shekarabi, mannen som dels/alt. trots sin juristexamen inte klarar av att fylla i deklarationer rätt, dels har ett anmärkningsvärt förflutet inom SSU = manipulering av konton. Han blev Civilminister.

Så den evige Duracellkaninen, Ibrahim Baylan, såväl misslyckad utbildningsminister, som misslyckad partisekreterare till Mona Sahlin under valet 2010. Han kan numera titulera sig som Energiminister. Man undrar vad den olyckan nu skall ställa till med inom energiområdet. Vi kanske skall börja betala ännu mer för elöverföringen, som sedan länge tangerat kostnaderna för själva elräkningarna och vars ledningar & business man kan ha all anledning att fundera över och på kuppen bli rätt gråhårig av vid blotta tanken.

Anna Johansson blir statsråd i Löfvens regering och får hand om Infrastrukturfrågorna.
Dvs. hon kommer att ha hantera folkomröstningen i Göteborg, som sa NEJ till trängselskatten här i Göteborg, dvs. en av hennes egna käpphästar inom det egna partiet, som varit för trängselskatt. Hennes egen far den f.d. socialdemokratiske kommunalrådet Göran Johansson, var den som över en fikapaus fick till detta med, att även Göteborg skulle ha trängselskatt trots de stora skillnaderna mellan Göteborg och Stockholm.

Hela projektet Västlänken är en katastrof i sig och det finns inte heller några likheter där mellan Stockholm och Göteborg, som det från Socialdemokratiskt håll mot bättre vetande har hävdats här i Göteborg. T.o.m. Riksrevisionen har slagit bakut, men inte ens det har blivit en varningsklocka för de göteborgska politikerna.

Margot Wallström, som fanns på Aftonbladets framsida, när jag äntrade planet från Visby. Hon näpsande av president Obama i Aftonbladets rubriksättning, denna trötta EU-kommissionär, som hon med tiden blivit och som gjort märkliga politiska ställningstaganden, utan att i övrigt ha önskat blanda sig i svensk politik och tagit avstånd ifrån under ett stort antal av år. Hon titulerar sig numera "Utrikesminister". Jaha, vad mer är att tillägga, än att det hade ju kunnat bli ett betydligt värre val. Det är i vart fall glädjande att Carl Bildt är ute ur bilden innan han försatt oss i en riktigt bedrövlig krigssituation! Det är redan illa nog som det är.

Resten av regeringsfolket känns, som en synnerligen vinglig historia: Man slår sig t.ex. för bröstet och hävdar den svenska skolans framgångar, trots att alla undersökningar visar på katastrof. Finnarna utvärderat/analyserat, att den svenska skolans undergång beror helt och hållet på alla lgr som stått som spön i backen, sedan man monterade ner hela det tidigare fungerande svenska skolväsendet. Det skedde samtidigt som man började på stort allvar, att lägga ner hela den svenska landsbygden.

Som bäst pågår massuppsägningarna inom byggbranschen, de svenska girighetsföretagen vädrar morgonluft och vinster, när man istället slänger ut alla svenska byggnadsarbetare i en arbetslöshet, vänder nosen till tidigare öststatsländer, där man kan anställa och köpa in dessa tjänster under slavliknande förhållanden.

Den svenska åkeribranschen har redan tilldelats dödsstöten och är utom all räddning. Det makabra är att det nu sitter en fackpamp på statsministerposten, vars parti och fackförening LO godkänt den totala nedmonteringen av svensk arbetsrätt dvs. man har medverkat till en massarbetslöshet, som vi ännu inte ens sett konsekvenserna av.

Själv har jag fullständigt gett upp hoppet om mänskligheten och beundrar dem som alltjämt orkar översköljas av all världens ondska, som är under stark frammarsch. Så mycket till "öppna hjärtan" är det i vart fall inte fråga om, vare sig här i Sverige eller runt om i världen.


ibland verkar inte kontakten nå fram...