torsdag 30 april 2015

Jag har en god vän som tagit hand om en öststats gatuhund - Jiiises säger jag bara....

De här valparna hade det väl allt annat än gott om jag förstått saken rätt. Men där hunden däremot är nu måtte vara rena himmelriket. - Det hela skedde genom någon form av räddningsgrupp för dylika hundar. Så långt är allt gott...

Problemet är bara att den hunden är pest och pina, därför att det är ett himla liv på den i tid och otid. Det måste vara något inprogrammerat fel i knoppen på den pga. den uppväxt den haft. Den hunden hon lever tillsammans en annan större hund och en himla massa kattor, som stryker omkring i huset. Djuren lever som envåldshärskare i huset. De går i första hand och gästerna eller besökarna är en andrahandsfråga, inkl. ägaren själv...

Det går liksom inte att få pli på den här hunden, jag har verkligen försökt under lite längre vistelser. En natt när jag blev tvungen att stiga upp för att sömndrucken vingla mig ut till badrummet. Då satt hundskrället igång att skälla så till den milda grad, så hon fick den andra tokstollen till hund att också skälla som en besatt. Hundägaren som låg och sov tillsammans med de här två sakerna, sov lugnt vidare. Bara det säger ju hur avtrubbat det är med det eviga skällandet! - Men då rann tålamodet över för min del:


- NU är du TYST! vrålade jag och kände när jag satt på den vita tronstolen, att huvudet höll på att trilla i bitar av det plötsliga vrålandet och upprördheten.

Men de båda hundarna hade tystnat tvärt, över mitt plötsliga och helt uppenbart oväntade utfall och krupit tillbaka och lagt sig igen bredvid hundägaren.

Den evigt skällande hunden hon är en ren och skär pina. Själv skulle jag inte stå ut med, att ha den ständigt vedervärdigt låtande hunden:


Hon skäller som en besatt, när hon hör en knappnål falla. Troligtvis att någon passerar ute på gatan.

Hon skäller som en besatt när folk hon känner mycket väl kommer in genom ytterdörren.

Hon skäller som en besatt när man rör sig i huset.

Hon skäller som en besatt åt ta´ me´ faktiskt precis allt! Dvs. i tid och otid och helt utan att man kan se någon som helst anledning till det.

Är man där känns det som om huvudet håller på att trilla av tillslut av allt skällande, som hon åstadkommer. - Talar man med hundägaren i telefon, vilket är väldigt frekvent, så nog kan man ge sig fallerulingen på att hundskrället hinner stämma upp så många och långa skall, att det känns som om hela huvudet skall lossna. Hundskall genom telefonlur är inte heller speciellt trevligt. Våldsamt Tinnitusanfall är bara förnamnet.

Jag läste ett forskningsresultat för bra länge sedan där neurologen Giorgio Vallortiagara vid ett universitet i Italien påstod, att svansens rörelse är uttryck för en kognitiv asymmetri, då en hjärnhalva styr motsatt sida av kroppen.


Ser man hunden rakt framifrån så kan man se att hunden rör svansen lite mer åt höger om det är ett uttryck för otrygghet eller upplever hot.

Rör den svansen däremot mer åt vänster är det ett uttryck för entusiasm.

Nu är det ju inte så att vi människor kan se i ultrarapid, men det hade verkligen varit roligt att veta om det är någon som har en hund som är lagd åt något av ytterlighetshållen och kunde med blotta ögat se svansföringshållet, när hunden viftar på svansen.

MEN framförallt hur i hela helsefyr skall man få ordning på det här skällande hundskrället - Mötet med den här hunden, vare sig det är på plats eller via telefonlur, det är lika välkommet som att träffa på ett barn som sparkar en på smalbenen frenetiskt och spottar en rakt i ansiktet. Men förklara det för  hundägaren.... PHEW, nejdå, den hunden är sååååååå  fiiiiiiiiin sååååååå... även om hundägaren själv hinner få åtskilliga frispel av detta eviga skällande.

Men det är väl precis med dylika hundägare, som föräldrar till odrägliga barn = Hemmablind så det sjunger om det och inte ens medveten om sitt eget agerande.

PS. så är det väl med oss allihop - man blir hemmablind. DS.

Den här hundstatyn på Kaserntorget i Göteborg är en betydligt stillsammare variant. Den är garanterat skäll och hoppfri.
När min dotter var liten var den fina hunden alltid hennes och den fula hunden den var alltid min. Jag frågade henne nyss om hon tycker, att det var gudomlig rättvisa, att jag alltid skulle ha den fula hunden och hon alltid den fina hunden. Jodå, det tycker hon fortfarande! GLURP....
 

onsdag 29 april 2015

Leif G W Persson har ett smula ansträngt förhållande till personer som bär förnamnet: Göran - Med underrubrik "I skuggan av massmördaren Thomas Quick".

http://www.expressen.se/kronikorer/leif-gw-persson/leif-gw-att-gora-det-obegripliga-begripligt/

Så räknar den mestadels underhållande kriminologiprofessorn emeritus upp en skara Göran-spaning 1-3, som han haft en komplicerat förhållande till mer än män, som burit andra förnamn:

Först ut i Göran-spaningraden är Göran Lindberg, juristen, polischefen, rektorn för polishögskolan och länspolismästaren, som talade sig varm för jämställdheten och därför fick smeknamnet, Kapten Klänning. HUR sjukt det hela varit inser man när man betänker, att denne person mässade om etik och moral i alla upptänkliga sammanhang!

Men när hans kollegor inom poliskåren tillslut insåg, att det var inte något missförstånd och påbörja en
spaningsinsats mot Göran Lindberg. Insatsen hade kodnamnet "Operation Värdegrund", något som han själv hade som ledord i sina föreläsningar. Den värdegrunden var inte ens vatten värd, eftersom han i själva verket var en person som var kapabel till de mest groteska kvinnoövergreppen och slutligen också dömdes för dessa brott.

Fastän sona sina brott gentemot offren, som inte hade haft något att sätta emot, där stupade det svenska rättssystemet i vanlig ordning. Skadestånden blev som brukligt är i denna företrädesvis, förhärskande gubbärld ett riktigt hån mot offren. Så lite var offrens förstörda liv värda! Det är ett märkligt rättssystem och människosyn vi har i det här landet. Hade de här offren istället varit direktörer eller högt uppsatta ämbetsmän hade ljudet i skällan varit betydligt annorlunda.


- OK och avbockad även av mig på "Göran-utvisningsbänk", antagligen i samma veva som Leif GW Persson placerade honom där.

Anledningen är mycket simpel: min magkänsla är helt osviklig, när vibbarna väl är mottagna så är de.

Andre ut i
Göran-spaningraden: Göran Persson f.d. statsminister.

- OK och avbockad även av mig på "Göran-utvisningsbänken". Dock hamnade denne Göran där långt innan Leif GW Persson förpassade honom dit.

Anledningen: sunda förnuftet sade mig, att där kunde det knappast röra sig om den ärligaste tillika skarpaste kniven i lådan. Hans tilltrasslade privatliv och förhållande till i synnerhet kvinnor talade sitt tydliga tecken, att här travde en riktig machogris omkring och att det sannolikt inte behövdes skrapas så mycket mer, innan ännu mer oönskade saker skulle se dagens ljus. Mao min magkänsla hade haft rätt även när det gällt honom.

Tredje ut i Göran-spaningraden: Göran Lambertz fd. Justitiekansler (JK) och sedan 2009 justitieråd i Högsta domstolen.

Jag har förstått att den infekterade stämningen flöt upp till dagern under sensommaren 2012, när nämnde Göran debatterade i SVT:s Aktuellt med Leif GW Persson och då Göran Lambertz försvarade vissa av de fällande domarna mot Sture Bergwall (alias Thomas Quick m.fl. hitta-på-namn, under den här tiden då det begav sig med massmordserkännandena, som var betydligt fler än de 8 som åklagaren som gjorde karriär på en chimär. Quick som även understundom gick under namn som ”Nana”, ”Cliff” och ”Ellington” de namnen och handlingarna, lät hämtat ur vilken välskriven fantasybok som helst. Men Quack-gänget gillade väl fantasy.) Göran Lambertz menade i en artikel i Dagens Nyheter s.d., att det "finns utomordentligt övertygande bevis om Bergwalls skuld". Redan journalisten Dan Larssons ifrågasatte Thomas Quick 1994 och även senare i mer detaljerad form i boken "Mytomanen Thomas Quick", som utkom 1998. Redan där måste det ha framstått för Göran Lambertz, att här stod det inte rätt till. Inte blev det väl mindre välgrundat av att Leif GW Persson bemötte och förkastade vad Göran Lambertz pekat på som bevis.

Kriminologprofessorn blev senare så upprörd över Lambertz inställning, att han vid en intervju med b.la. Expressen sa att han skulle "säga upp vänskapen med Lambertz". Mer skulle det bli under TV-debatten, när Leif GW Persson uppgav att Sture Bergwalls tidigare försvarare, Claes Borgström, var en av Lambertz bästa vänner, varför Lambertz enligt Leif GW Persson skulle ha varit jävig, som granskare av Quickutredningarna då han gjorde detta år 2006. Låter som en helt rimlig slutsats, men i Sverige förekommer ett otal liknande jävsfall.

I "Veckans Brott" hade kriminologiprofessorns tålamod nått sitt slut och det var det mer uppfriskande inslaget i en debatt som hörts inom svenskt media.

Så nu när Göran Lambertz i dagarna gav ut boken "Quickologi" där han anklagar den avlidne Hannes Råstam för att ha haft fel om Thomas Quicks oskuld, blev det nog bara droppen som fick bägaren att rinna över. Den numere emeritus kriminologiprofessorn m.fl. titlar, skall ha stor eloge för att han ingriper med att ekonomiskt och ombudsmässigt hjälpa Hannes Råstams anhöriga att föra ev. förtalstalan.

De allra flesta människor, som inte är åtalade för brott, står helt ensam mot en motpart som har betydligt större muskler (läs ekonomi), eftersom samhället har undergrävt varje form av möjlighet, att kunna få rättshjälp. Alla andra "möjligheter" som man kan vända sig till, är betalda av sina uppdragsgivare dvs. motparten. Det är sålunda fullt jämförbart med ett rejält och präktigt jävsförhållande. - Statsverket har mao aktivt medverkat till, att det inte längre finns någon likhet inför lagen. Det är enbart den som har tyngsta börsen, som kan sitta tryggt.

- OK och avbockad även av mig på "Göran-utvisningsbänken". Dock hamnade denne Göran där långt innan Leif GW Persson förpassade honom dit. Jag som alltid tidigare betraktat Göran Lambertz som en rådig och klok jurist, som visat prov på att han vågade sätta sig emot dunka-varandra-i-ryggsystemet i början av år 2005 och att han även ifrågasatt, att polisen inte DNA-testat en person i Catrine da Costa-fallet, som tidigare varit känd för styckmord (Catrine Bäckström var född -56 i Luleå).  


Med flera klipp på youtube...1-11.
 Göran Lambetz hade även gjort sin notarietjänst vid Gällivare tingsrätt och var därför inte någon helt främmande fågel för mig.

Men när Göran Lambertz under 2005, i egenskap av justitiekansler inte yrkade avsättning av justitierådet Leif Thorsson, som genom ett strafföreläggande bötfällts för brott mot sexköpslagen, då föll Göran Lambertz definitivt & obönhörligt ner från den piedestal jag hade placerat honom på. - Det betyder att jag redan då insåg att Göran Lambertz i sitt ämbete ingick i den vida klanen ryggdunkare, beroende på åt vilket håll vinden vände. Poliser gick tydligen bra att hänga ut, däremot inte den krets han själv tillhörde.

Justitia utan ögonbindeln=symbolen för likhet inför lagen, viftar lite oseende med sitt svärd och vågskålar som får svaja fritt åt vilket håll som vinden blåser.

måndag 27 april 2015

Blott BLOTTARE blottast...

http://nyheternasverige.se/blottare-i-gallivare-gackar-polisen/

Det var ju en intressant variant av blottare. Man kan ju inte anklaga blottarna för att vara fantasilösa personer i vart fall.

Den korta lilla mannen (dvärg utklädd till ett litet barn) har lurat äldre kvinnor till sig genom att ropa på dem och be dem hjälpa till att dra ner gylfen, eftersom han är kissnödig.

Hjälpsamma äldre damer finns det helt uppenbart gott om. En av dem berättade för Nyheterna24:


- Han stod ju och trampade pojken och sa att han var ju så nödig. Så jag hjälpte han ju av med byxan och ut trillade ju en fullvuxen pitt! berättade en av de äldre hjälpsamma damerna upprört.

Min första blottare stötte jag på en gång, när jag var tämligen ung och gick med min mamma genom en park. Mamma gick och pratade med mig, när vi passerade en man, som höll något i sin ena hand.


Vi passerade mannen medan mamma fortsatte att prata, men helt plötsligt tvärnitade hon och sa:

- VAD var det han hade i handen?

- Men mamma då, det såg du väl, svarade jag helt omtumlad av den chockartade upplevelsen.

Jodå, hon hade noterat det hon också. Men det tog väl en stund innan synintryck hade ramlat ner i medvetandet, som för tillfället var fullt sysselsatt med att berätta något invecklat för mig.

Det hon höll på att berätta om fick stå tillbaka och nu blev det istället en förklaring från min mamma om sinnesrubbade människors behov.

För några år sedan, en otroligt varm sommar i Göteborg, var det som om alla galningar på en och samma gång hade Centralstationen, som sitt vattenhål, vilket i och för sig inte är något ovanligt. Det man inte kan stöta på där är bara inte uppfunnet.

På en och samma dag lyckades jag passera två tillskruvade saker, med bara några stegs mellanrum:

I en fotoautomat drogs helt plötsligt gardinen åt sidan och där satt en kille med en uppblåsbar Barbara i sitt knä och tog foton på sig och sin "käresta".


Jag hann inte gå många steg innan nästa avvikare var ett fullbordat faktum:



Det var också en tämligen ung kille, som satt på en av de gamla vackra bänkarna, som Centralstationen har. Han hade enormt vida mycket korta shorts i byxbenen och satt med ena benet uppslängt på bänken och visad hela klockstapeln. Han vickade, skevade med benet lite av och an, så att alla förbipasserande inte skulle missa något! - Man behövde inte betvivla att det skedde med uträkning, den förnöjda minen han hade när han såg de passerandes reaktioner gick inte att ta miste på.

Herre min skapare, tänkte jag, när väggen av hettan slog emot mig, när jag väl kom på utsidan av Centralstationen, värmen har tydligen lyckats dra till sig alla dårar samtidigt. PHEW!
Ibland blir man sannerligen överraskad, när det ligger mail i mailboxen, som man funderar hur avsändaren egentligen tänkte.
 Därför att det som inträffar är ett svårare fall av plötslig blindhet, sedan man väl hämtat sig från chocken!

söndag 26 april 2015

Lustigt egentligen att vi är alltfler, som blivit mer och mer medvetna om vilken funktion tarmarna har i våra liv.

Jag satt och läste Carin Hjulströms "Den tänkande tarmen" i dagens "Världens gång" i Göteborgs-Posten imorse, medan jag läppjade på mitt morgonkaffe. http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2695164--tarmen-slapper-inte-in-vem-som-helst-

Någonstans har jag i mitt eget liv gått från klarhet till klarhet, en ny pusselbit på tarmens betydelse kom medan jag var sysselsatt att läsa in en hypnosutbildning då det framkommit, att just hypnos var ofta till stor hjälp vid IBS, irritable bowel syndrom. Inte för att jag själv lidit av den åkomman, men det som händer i magen är ofta "grannar" på något sätt, eftersom det hela handlar om en obalans.

Jag har för länge sedan förstått, att många av våra sjukdomar tar sin början just i magen. Psoriasis, halsmandlar och så den här blindtarmen, som man förut trodde inte hade något funktion att fylla, hör om något ihop med immunsystemet.

Själv har jag åkt på en del hälsosmällar mot just magen. Min mage som jag dessförinnan trodde att den kunde tåla att käka plåt, om som behövdes.

Den första riktigt stora attacken fick jag i samband med min dotters alltför tidigare entré i livet, då jag smittades av mördarbakterier vid det akuta kejsarsnittet. Något som sjukvården själv valde att ignorerar trots mina funderingar om vad det var som inte stod rätt till. Det var först när jag kommit till Göteborg, som någon smart sak på Gynmottagningen gjorde kopplingen över mina problem. Jag fick käka tabletter och antibiotika, som fick hela mig, att tro att jag faktiskt livnärde mig på metall/plåt. Det smakade metall i hela jag av den våldsamma medicineringen. Men samtidigt gjorde det att dessa angripna vävnader systematiskt stöttes ut av kroppen.

Nu var det frid och fröjd i mitt liv. Förutom då att jag enligt proverna alltid hade ett nedsatt immunförsvar. Varför det var så grubblade jag i åtskilliga år över. Tills förklaringen kom och man kommit på att blindtarmen hade en viktig funktion: den hängde ihop med immunförsvaret. - Min blindtarm hade akut opererats bort i allra sista ögonblicket, redan när jag var barn. Febern hade hunnit längre upp än man egentligen skall klara av, enligt den gamla vetenskapen i vart fall. Själv var jag då redan borta i ett töcken.

Det gick många år och så in på 2000-talet åkte jag på en synnerligen svårartad och långvarig luftvägsinfektion där den ena antibiotikakuren efter den andra sattes in utan resultat. Efter ett par månaders hade det hela upptrissats till en medicineringen som slutligen blev totalt ohållbar. Jag hade då dragit på mig ett blödande magsår, som var något alldeles vidrigt. Den dagen min dotter skulle ta studenten och sällskapet som skulle åka till mottagningen av studenterna satt i bilen och väntade, bad jag om ursäkt och talade om att jag måste gå på toaletten innan jag kunde sätta mig bakom ratten. Väl där kräktes jag så mycket blod att hela toalettstolen såg ut som ett slakthus. Jag tvättade av mig, borstade tänderna och tänkte: "Ja, jag fick i alla fall uppleva hennes studentexamen".

Sahlgrenska hade inte så mycket till övers för mig och hade det inte varit för min husläkares och Herr H:s ingripande, som förde mig bort från Västra Götalandsregionens "vanvårdomsorger", vete gudarna hur det egentligen hade slutat.
Efter magsårsbehandling och en fortsättning på Omeprazol och TrioBe, levde mitt liv vidare. Men jag började ana mig till att Omeprazol var långt ifrån någon bra lösning och valde att istället se över kosten och enbart hålla mig till TrioBe för att få ordning på resten av symtomen, att kroppen var i olag.

Tillslut var jag till ända med även TrioBe, eftersom håret och huden kändes alldeles normala igen. Så bar det sig inte bättre att jag råkade ut för en lindringare variant av trafikolycka i Barcelona vid ett övergångsställe, som adderade nya kroppsliga skador, där knä behövde opereras. Axelfrakturen avstod jag ifrån att låta operera, eftersom det inte var något bättre utfall mellan operation eller träning, det är lika eländigt vilket som, men skulle jag avstå operation skulle axeln inte riskera att i tid och otid åka ur led. Jag bet ihop och tränade på, trots våldsamma smärtor. Tufft beslut eftersom jag inte kunnat låta magen påverkas av några smärtstillande tabletter inte ens i krisläge.

Eftersom jag varit sövd vid första knäoperationen och det hänt mer under den operationen än jag ville vara ovetandes om, vägrade jag att sövas vid efterföljande knäoperation. Det var helt ok för den utbytta överläkaren vid ortopedin, han hade nämligen inte samma inställning som den som slutat, utan tyckte att det blev lättare för alla parter om jag var vaken och bara hade lokalbedövning. Själv tyckte jag det var intressant, att ta del av den stora TV-skärmen och själva operationen.

Jag kan idag känna mig som en mästare på knä, eftersom jag sett allt på skärm och jag haft en duktig läkare som visat och förklarat under operationen. Jag vet också vad det är som ger den gnölande värken. Det är de där förföriskt vackra dimslöjorna som hänger som tunna flor inne i knäet, som måste dammsugas bort, eftersom det är inflammerad vävnad. Så snart detta är gjort, känns det "bara" som om benen skaver mot varandra och knäet är i praktiken tomt, efter så många ingrepp är där inte mycket återstår helt enkelt. - Nya packningar behövs!

Stå på knä, eller ens lägga sig ner och leka med småttingarna på golvet, det kan jag bara glömma, så länge jag inte har en ställning som kan lyfta upp mig från golvet. Skulle ha behövt vara som Karlsson på taket med propeller därbak.

Jag ser hellre tiden an, trots mina ännu mer minimala sträckor att kunna gå, eftersom jag tror starkt på både brosktransplantation och att man säkert också snart kan transplantera menisker, än att jag låter någon bensågare såga av mig benen och pillar dit knäproteser. Proteser i all ära men det kan gå riktigt illa och dessutom är det inte någon permanent lösning, utan kräver nya, när jag själv skulle ha hunnit till en kritisk ålder där det kan bli svårt att sega sig upp på benen igen. Det är ingen lätt väg jag valt, men alternativet med avsågade ben har jag inte sett som något alternativ överhuvudtaget. Det räcker så himla bra med skadorna från tingsrätten.

Jag som vägrat allt var piller heter och smärtlindring mot de skador jag fick på tingsrätten, var skeptisk mot den molotovcocktail som man ville servera mig inför knäoperationen. Men en dum en lät sig övertygas, att alla andra piller som jag plockat ut medicinkoppen (dvs. sådana som mina klienter på anstalten brukade knapra i sig, som sockerpiller) nu var eliminerade från biverkningar. I medicinkoppen skramlade det runt 4 Panodil till slut. Till dessa fick jag två Panacod till kvällen och vid 22-tiden på kvällen var ett akut blödande magsår ett faktum. Den här var dock av ett betydligt våldsammare slag och hela sovrummet blev dekorerat i det som sprutade ut i kaskader. Det blev ambulans till sjukhuset på stört, än en gång trodde jag att det var sista gången jag såg min dotter.

Men jag är helt uppenbart en seg typ och i det här fallet sattes en massiv motattack från sjukhuset sida mot magsåret.


Efter det följde ett rent helvete med magens obalans. Östra sjukhusets kirurgläkare föreslog som åtgärd: slå någon form av rundslag halvknut på magsäcken, med passusen "men det brukar bli värre för en del efter det". Men det var egentligen först sedan de fått min husläkare att gå i taket, sedan jag berättat för honom att sjukhusets läkare sagt: att det var husläkaren som fick stå ansvaret och vården för mig. För egen del blev det för mycket.

Jag bad om en remiss från husläkaren till Vidarkliniken i Järna istället. Där fick jag en läkare som gick med samma steglängd som jag och tillsammans med min kloke husläkare fanns det åter hopp om livet, även om det skulle bli en lång ökenvandring. Efter ytterligare ett halvår hade jag en tre veckors sväng till på Vidarkliniken. Sedan dess har jag sakta men säkert ställt magen på rätt köl, men det har inte varit lätta dagar och framförallt nätter.

Min livlina & akupunktör
HIEP - AKUPUNKTURKLINIK på Karl Johansgatan 60 i Göteborg har under de här årens lopp, sedan jag anlände till Göteborg med mina kroppsskador från tingsrätten, tidvis hjälpt mig genom smärtdimmorna. Det kan dock reta gallfeber på mig, att jag själv får helt och hållet betala dessa akupunkturbehandlingar ur egen ficka, eftersom man vägrar att låta hans verksamhet ingå i högkostnadsskyddet och man inom Göteborgsregionen helt och hållet lagt ner allt vad smärtbehandling heter redan en bit in på 90-talet. Dvs man har ingen smärtvård att erbjuda själva!

Anledning till att man ser den duktige akupunktören med misstro och inte godkänner honom trots mitt eget val, dvs. man skall kunna välja sin egen vård, sägs det ju, men Icke sa Nicke! det kan gå mig att slå mig för pannan, både socialstyrelse och politikerna de saknar helt enkelt riktiga kunskaper om var akupunkturkunskapen finns! Han har haft med sig sin utbildning från klostermunkarna i gamla Indokina och redan som mycket ung. Eftersom han visade prov på fallenhet för detta lät man honom följa med modern till klostret, när hon deltog i deras behandlingar av människor. Hans mamma och munkarna kunde nog det mesta som överhuvudtaget fanns att veta om kroppen. - Jag har under min tid då jag gått hos honom, sett hans patienter av diverse mycket svåra slag, där den vanliga sjukvården gått bet. Jag har sett vad han gjort även med dem under tid.

Det var också han som slutligen tog mig ur den segdragna luftvägsinfektionen som sjukvården inte kunde hantera och som även ändade ut i mitt första magsår.

Naturligtvis var det också han som berättade för mig, när jag berättade om mina problem med magen som tillkommit vid det nya magsåret, att ren rå blåbärsjuice av visst märke, dvs. helt osockrat, det skulle jag ta ett ½ glas av + utspätt med ½ glas vatten och en tsk gurkmeja (jag valde att ta gurkmejan direkt i munnen) och så dricka blåbärs/vattenblandningen i små små klunkar tillsammans med gurkmejan, vid behov. Bättre recept kunde jag inte få och han talade också om hur viktigt det var med födan och så fick jag veta vad jag skulle äta och vad jag skulle låta bli.
Idag har jag gjort en total översyn av vad jag stoppar i mig och jag har också lyckats klura ut vad min mage mår bra av och vad som blir katastrofer.

Jag har också noterat att laktosfria produkter varit till gagn för magen, något som jag anat länge.
Idag kan ingen slå mig på fingrarna när det gäller mina allvarliga kroppsskador, eller hanteringen av smärta. Jag känner idag min kropp till fullo och jag förstår precis hur allt hänger ihop.
Men jag vet idag också att hela mitt sinnessystem sitter i magen. Det som hände mig på tingsrätten är så mycket mer än enbart kroppsliga skador, det som hänt mig efteråt och tärt på mitt sinnessystem har både kostat mig mycket i ett personligt lidande och gett mig nya kunskaper och insikter:

Min mage är den 7 km långa sambandscentralen/spindeln i nätet till min hjärna, som ligger där ensam och skvalpar runt i sin isolerade skål.  När min hjärna inte förstår vad magen förmedlar om de övriga av kroppens alla system det är också då det indikerar: ERROR!

Det är i min mage som jaget sitter, det är därifrån som 90 % av nervimpulserna till hjärnan skickas.
Jag har lärt mig att lyssna på vad min mage vill och mår bra av. Leva i symbios med sin egen kropp är på något sätt en förutsättning för att må bra i övrigt, oavsett kroppsliga skador och då gäller det verkligen att känna sin egen mage. Lita på sin egen magkänsla.
Så visst har även Carin Hjulström förstått vad det är den unga tyska forskaren Giulia Enders i den lilla boken "Charmen med tarmen" samlat ihop om ny revolutionerande information. Köper du inte hennes bok, så kan du lyssna på henne här i länken till Skavlans talkshow: http://www.svtplay.se/video/2675018/skavlan/skavlan-sasong-13-avsnitt-6


41:02 in på programmet kommer Guilia Enders
.

Och tror du inte på det så får jag väl bjuda på den där historien om när kroppen skapades och alla kroppsdelar ville vara chef:

Hjärnan sa: 
- Eftersom det är jag som kontrollerar alla delar och tänker för oss alla, så måste jag ju naturligtvis bli chef.

Benen sa: 

- Eftersom det är vi som bär människan dit hon vill och utför det som hjärnan säger till oss så vill vi bli kroppens chef.

Sålunda fortsatte ögonen, händerna, hjärtat och lungorna på samma sätt. Alla hade sina skäl till varför de skulle få bli kroppens chef.

Slutligen tyckte arslet att man skulle välja honom till chef. Alla de andra skrattade och tyckte att idén var fullkomligt absurd - att ha ett arsle till chef. Det kunde de samtliga enas om att så ville de inte ha det. Då blev arslet mycket ilsket, slöt ihop sig, tjurade och vägrade överhuvudtaget att fungera.

Till följd av detta fick hjärnan feber, ögonen skelade, benen blev svaga och händerna hängde slappt ned. Ja, till och med hjärtat och lungorna fick svårt att fortsätta arbetet. Till slut vädjade alla till hjärnan att trots allt låta arslet bli chef.


Och så blev det. Alla andra uträttar nu arbetet, medan arslet sitter och endast åstadkommer en massa skit.

Sensmoral: För att bli chef behöver man inte vara ett geni - bara ett vanligt arsle.

Flashbackforum - Där kan man hitta det mesta, som får en att sucka djupt mellan varven. - Den här gången är det avdelningen Bibliotikarier.

Jag sökte en bok på Googles och hamnade av någon anledning på Flashback forum. Det är inte första gången jag har hamnat där, när jag sökt något specifikt. Men den här gången kan jag inte låta bli att klippa in en del texter, som stod där att läsa på FLASCHBACK.SE:

Medlem
colds avatar
Bibliotekarier!!!!!!!!! Finns det något så osexigt? Har dessa kvinnor(för det mesta) överhuvudtaget någon vagina? Är det plastpattar som hänger och slänger?
Varför blir man bibliotekarie överhuvudtaget?

"Jo, jag tycker om att sätta in böcker i hyllor, men det roligaste av allt är att stämpla böcker när folk lånar, jag ska nog ta och 3,5 år på högskolan för att lära mig detta" Bara det säger ju mycket om personen!

"Nej, Arvid ingen sex i dag, jag ska sortera böcker på Sport och Spel hörnan i morgon"

Alltså. Gå flera år på en skola för att lära sig detta. Snart så startar väl "Pant och sånt" på högskolan. "Lär dig att panta, så att du inte blir pantad"

Jag har aldrig sett någon sexig bibliotekarie överhuvudtaget. En av antagningsvillkoren på skolan bör således vara att "du bör vara oerhört ful och oerhört tråkig"

Denna yrkesgrupp, har enligt mig, det klart sämsta sexlivet. De vill inte ens ha nåt sexliv, de vill bara stå bland hyllorna och sortera in "Bröderna Lejonhjärta" under "L" som i Astrid Lindgren. Om nån av dom var tvungen att ha sex med en person så skulle det självklart vara med någon författare, helst känd" Samlaget skulle ta 3 sekunder, och bibblankärringen skulle ropa ut "lämna tillbaka boken i tid", när det gick för författaren.

Vad tror ni? Finns det yrkesgrupper som har mer eller mindre sex än andra?

Mvh
Cold
*******************
Intelligensnivån påminner starkt om vitsarna om "snillen spekulerar". Här följer några andra inlägg apropå bibliotekarie:

Medlem
sneakydudes avatar
Varför i hela jävulen är en bibliotekarieutbildning 4 år lång? Gör bibliotekarier något annat än sitter och registerför böcker och stämplar lånekort? Innebär yrket något extremt ansvarsfullt område, eller kräver det några sorts avancerade kvalifikationer som man endast kan uppnå efter 4 års studier? Jag lever tydligen i villfarelsen att vilken samhalling som helst kan sköta jobbet efter max 1 veckas intensivkurs. Upplys mig.
 
Medlem
Om du är bibliotekarie måste du kunna massor av olika böcker och författare. Kunna hjälpa andra människor att hitta något dom söker etc...
Men jag håller med dig om att 4 år lät lite mycket. Vad har du hört det förresten?
Men en veckas intensiv kurs är alldeles för lite.
 
Medlem
Limenys avatar
Tror man ska ha mycket sakkunskap om litteratur och böcker inom alla olika områden. Sen tror jag utbildningen innefattar en del informationskunskap, men kan tycka att fyra år låter mycket.
 
Avstängd
RealBads avatar
Jobbet är nog mer ett kall för torra insöade oskulder med kultur i blicken. Min erfarenhet av att knulla bibliotekarier, är att dessa borde lagt mer utbildning på annat.

Jag tror att utbildningen syftar till att leda dessa individer rakt in i ett knastertorrt korrekt förvaltande av ord i ordning och moral.

Dessutom tjänar en bibliotekarie sämmre än en kassörska på Coop.
 
 

lördag 25 april 2015

LKAB:s framfart i Malmberget mitt bland människorna, det finns det bara ett att säga: Parental Guidance Advised!




Typ... Men det är väl det som politikerna i den svenska Regeringen, Riksdagen och LKAB:s ledning har saknat i sin uppväxt, eftersom man utsätter människorna i Malmberget för detta.

torsdag 23 april 2015

Tanten är underskattad och borde uppgraderas i betydelse i dagens samhälle.

- Du är som min mormor, hon löste också alltid korsord, sa Herr H, när han kom in i köket och fann mig i vanlig ordning med ett numera nästintill dagligt korsord framför mig.

Är jag nu en gammal tant med läsglasögonen nere på näsan och som bara kan lösa korsord och knalla omkring med handväskan i ett stadigt grepp runt handleden. Dvs. har jag förvandlats till en riktig tant.


Nej, ingalunda. Snarare är det så att korsordslösandet är ett symtom på djup självkännedom. Helt enkelt när det är hög tid, att dra åt stora bromsen i tillvaron. Helt varva ner, därför att omvärldens brus blivit för högljutt, närgånget och för krävande för att det skall vara hälsosamt.

Jag förklarade för honom: när jag löser korsord, då är det inget från omvärlden som kan nå mig. Det är bara då min hjärna helt kan koppla av. Faktiskt mer oslagbart än mina försök till meditation, där bruset har en tendens att nästla sig in och störa min önskan om total tystnad och inre frid.


Det jag ser och hör av omvärlden tycker jag alltmer illa om. Den är komplett omänsklig på alla plan och kanske är det därför, som människor mår allt sämre, springer allt snabbare runt i ekorrhjulet. 

Kanske var det t.o.m. lättare förr, när jag mångfaldigt dubbelarbetande inte hade tid att reflektera, därför att jag själv sprang runt i ekorrhjulets hastighet och krav. Men tillräckligt ofta kände jag hur udda jag verkligen var som person i jämförelse med omvärlden, som tycktes vara helt besatt av sitt eget och inte lade märke till andra runt omkring sig. Aldrig tycktes reflektera över något, bara ta emot vad de matas med. Vad de än matas med för gallimatias. 

Imorse när jag satt i bilen lyssnade jag på P 1 i vanlig ordning - skvalkanalerna har jag sedan länge slutat lyssna på, jag uthärdar helt enkelt inte all reklam. Då berättade en kvinna om hennes eminenta syster, 40 år, en kvinna som hade en helt otrolig yrkesmeritlista bakom sig. Dagens status hon hade var: noll ute på arbetsmarknaden!

Lika illa var det när man började avhandla invandrare, man gav exempel på idiotin som pågår i det här landet. Det försökte jag framföra i ett samarbete länder emellan, Nordic Innovation, där man skulle komma med nytänkande om en omvandling inom offentliga sektorer. Men helt uppenbart tyckte man att andra impulser var betydligt mer innovativa!

Trots att det finns massor av läkare, tandläkare och andra med yrkeskompetens, som mycket väl skulle kunna fungera för sina egna landsmän medan de förkovrar sig i svenska språket, eller har några tilläggskursen. Man fortsätter att tala över huvudet på funktionshindrade, åldringar och patienter. Felbehandlingarna och rättshaveriet är totalt och ändå NIX man är inte intresserad av några nya tänkta tankar, att koppla ihop olika samhällsfunktioner. Idiotin skall fortsätta att vara konstant. Priset är högt, eftersom allt det här kostar enorma summor, samtidigt som alltfler sitter fast i ett ingenting och oskyldiga människor drabbas allt värre!

I radioprogrammet var det en kvinna som var utbildad psykolog i sitt hemland, hon hade också arbetat som psykolog. Men vad hände när hon kom till Sverige, hon skulle vara tvungen att läsa in 120 poäng. Men det är bara det att någon sådan utbildning finns inte. Sålunda var hon nu tvungen att läsa in en fem år lång psykologutbildning, dvs. läsa in den utbildning hon redan hade fått i sitt hemland!

Inte vet jag men nog känns det som om det här landet har blivit ett hopplöst fall av komplett idioti. - Jag undrar om det trots allt inte är vi tanter över 40, som borde få vara de som ställer landet på fötter.

Väl i bilen igen satt jag och lyssnade på nyheterna om Finansinspektionens tillbakadragande om amorteringskrav. Så kom ljushuvet som inte behöver fundera över några ekonomiska marginaler, Annika Falkegren VD i SEB, till tals. Hon talade om att folk måste ta ansvar och amortera på sitt boende.

Ha´ tänkte jag, är den damen verkligen rätt person, att tala om vad folk skall göra. Lätt att tycka när det flyger in 25-30 miljoner varje år i den egna börsen, då är det lätt att tappa greppet om hur den vanliga människan har det.
Med tanke på de snikna bankerna och aktieägarnas girighet kan bankerna rannsaka sig själva. Det är trots allt inte så fjärran sedan boräntorna var uppe i 6-7 % och för en hel del människor ännu mer. Bankerna kunde ju själva ha tagit lite ansvar för sin girighet så hade nog betydligt fler ha amorterat ner sina bolån. Men att börja amortera ner lån när ett ynka mediokert boende ligger i mångmiljonklassen....

Phew inte ens ett väldigt långt liv kan säkra det, i synnerhet inte som man efter en viss tid får sig till livs, att lånen inte längre kan förlängas då förfaller de till betalning. Men det talas det också tyst om. Hur många pensionärer som inte längre får lån på det boende där de bor, det talas det i väldigt små bokstäver om. Inte ens pensionärerna själva får tycka om de har råd att bo kvar eller inte. Nej, då räknar bankerna ut om de anser att pensionären kan klara av lånen.

SUCK säger jag bara det är till att vara högtflygande långt ovanför den verklighet som människor har, som inte har ett gammalt boende. Inte ens de som hyr sitt boende sitter i någon bättre sits. Hyreshöjningarna är ständigt konstant, trots otaliga räntesänkningar, Rot-avdrag osv. Sverige har verkligen blivit de girigas och egoisternas förlovade land, hänsyn till andra människor det existerar överhuvudtaget inte längre. Träffar man överhuvudtaget på människor som kan sända sina medmänniskor en tanke får man vara hjärtinnerligen glad.

Något senare på väg längs väg 190 mot Gråbo i jämnhöjd med  Industriområdet i Linnarhult, klockan var då 12.30, kom en vit skåpbil, som det stod Skanska på, utdundrande inifrån industriområdet. Chauffören bar någon form av glasögon och det satt en till snubbe i passagerarsätet. Trots att jag kom körande på huvudled, så kör knäppgöken ut rakt ut framför mig. Jag stod på bromsarna och kastades fram i bilen med en våldsam kraft av den tvära inbromsningen. Med nöd och näppe hann jag få stopp på bilen. När jag tutade åt honom så trodde jag knappt mina ögon över hans reaktion: en fullvuxen karl, som representerar Skanska, räcker ut tungan åt mig!

Vissa dagar i mitt liv blir mitt behov av att konfronteras med andra människor rätt snabbt botat. Just nu känner jag mig verkligen trött på människors egoism.


tisdag 21 april 2015

Skalven i Malmberget börjar ju bli fruktansvärda - hur länge har ägaren staten tänkt att LKAB skall få fortsätta så här.




Trots allt är bl.a. ett 13 våningar högt hus (syns på bilden, som är taget av journalisten Dan Larsson). Här kan man se vad det är LKAB schakrar med. Är det någon som frivilligt skulle vilja bosätta sig i detta område med tanke på att prognosen ser rätt illa ut, skalven har inte blivit mindre eller färre med åren, snarare tvärtom.

Jag tror att det börjar bli dags, att tvångsförflytta både regeringen och LKAB:s styrelse till Malmberget, så kan de få känna på hur det är att bo inom ett tungt industriområde med gruvstaketet och avgrunden strykande förbi knuten. Det är inte precis någon säkrare mark under fotsulorna heller, därför att där är en myriad av vägar, snedbanor och hålrum under jord.



måndag 20 april 2015

Var jag helst badar? - Ja, inte lär det vara i Europas största kyrkogård: Medelhavet.

Nu har det hänt igen, en massa döda människor som flyter omkring i Medelhavet på flykt undan eländet och så de stackarna som skall försöka att bringa någon ordning på den kringflytande liken, de har sannerligen ingen avundsvärd uppgift.

Har man sett en drunknad människa en gång, är det baske mig en drunknad människa för mycket. Minnesbilden sitter där etsad på näthinnan, när man än bara nuddar vid minnesbilden. Jag kan inte ens föreställa mig i min vildaste fantasi hur det är att se denna mängd drunknade människor, stora som små.

De där stora tänkarna i EU, undra just när de skall komma på, att de måste göra något åt alla dessa människosmugglare, som gör storkovan på folks elände och sluta att titta bort inför kalla fakta över vad som sker.

Varför bestämmer man sig inte för att skicka räddningsnotan till de länder vars medborgare man tar hand om eftersom de tvingats att fly från sina hem. p.g.a. krig.

Själv vet jag egentligen inte vilka jag tycker mest illa om:

- de som krigar och är upphovet till eländet, eller
- de som tjänar storkovan på andra människors elände.

På något sätt känns det som om det blir dött lopp i det racet. De är lika unkna hur jag än vrider och vänder och tänker på saken.

Vad är det för fel på människor, som inte kan sträcka ut sin hjälpande hand till en annan medmänniska i nöd, eller förstå det meningslösa med makt och girighet.

 
Själv tycker jag att det man förlorar på gungorna, det tar man igen på karusellerna på något underligt sätt. Man måste verkligen inte alltid tjäna pengar eller maktpositioner på allt man företar sig. Finns det verkligen inte andra värden här i livet än pengar och makt som korrumperar...

Ena bonusbarnbarnet hävdade bestämt häromdagen, att det fanns utomjordlingar på vår jord, det hade hans mamma sagt till honom.

Jag sa då till Herr H:

- då är jag nog en av dem, därför att jag känner mig allt mindre som en människa som tillhör jorden.
Herr H svarade:

- Det håller jag verkligen med om, du är ingen vanlig människa, du är nog en utomjordling.

VAD säger man åt en dylik kommentar, eller VAD tycker man. Jag har inte bestämt mig än.

lördag 18 april 2015

De nysvenska och totalt obegripliga ord i Svenska Ademiens (Akademiens) ordlista.

Nya ord i ovanstående ordlista fick mig att klia mig rejält i huvudet. Nu har jag sanning att säga inte gått igenom de 13 000 nya ord som tillkommit, eller ens de 9 000 ord som strukits.

I bilen på väg till Sveriges baksida, frågade jag Herr H om han visste vad orden kunde betyda. Men han hade inte heller en enda susning:


vobba
överklassafari
hen = (jo, jag har både hört och läst det ordet, men jag tycker att det låter så utomordentligt korkat, att jag vägrar ta det i min mun). Vi har i svenska språket personliga pronomen: t.ex. han, hon, den och det, sedan finns alla andra varianter av helgarderingar: jag, vi, honom, henne, oss, hon, dem..

Så vad är då en hen? Är det någon jäkla UFO, eller är det en sån där typ som framlever sitt liv i bur och när äggproduktionen väl är över så mals den ner levande.


Bland de borttagna orden finns t.ex.:

brandstation


bastionssystem

lagutskott 

tingsfrid

Är det inte rätt korkat att ta bort ord, som faktiskt alltjämt existerar, eller tänker man nu sig att man i framtiden inte skall kunna slå upp och förstå vad det är man läser om, eller befinner sig vid.

Det kanske är så att jag är jädrans arbetsskadad i dubbel bemärkelse, men borde man inte på fullt allvar uppdatera tingsfriden med tanke på hur det ser ut i samhället idag.

Förr i tiden utlyste Häradshövdingen (dvs. nuvarande yrkestiteln Lagmannen = högsta hönset på en tingsrätt) tingsfrid, inför stundande rättsförhandlingar. Brott som begicks under friden medförde strängare straff än annars. Syftet var att den som deltog i tinget skulle kunna göra det utan risk.

Tingsfrid var en av de edöreslagar som självaste Birger jarl instiftade på 1200-talet. Birger jarl ville att alla i tinget skulle kunna komma till tinget. Man fick möta döden om man inte lydde tingsfriden. - Nu har man ihjäl varandra istället, eller så slipper man helt enkelt undan, därför att det kostar ingenting.

Så finns det snart inte en enda själ, som frivilligt vill vittna om något överhuvudtaget. Själv kan jag bara ärligt säga, att skulle jag ha vetat vad jag vet idag, hade jag aldrig i livet varit ett presumtivt vittne i en dubbelmordutredning. - Icke sa Nicke och speciellt inte med ett polishus som läckt som ett såll.

Men han som felaktigt tog på sig alla morden och häromdagen blev helt fri, han här lär JK säkert rikligt belöna- Vi andra vi kan ha det som vi har det.

När kvällen när jag gick in i badrummet, som tillhörde det rum vi hade hyrt på Herrgården, fick jag syn på en skylt, där jag satt uppflugen på den vita tronstolen:


När jag kom ut i rummet frågade jag Herr H hur han skulle tolka det hela om jag bar en skylt runt halsen där det stod: Ei saa peittää!

Herr H som inte kan uttala, eller minnas ett enda ord på finska, visste helt plötsligt vad det betydde. Jag drog mig då till minnes hur vår granne under tiotalet år försökte lära Herr H en enda mening, utan att lyckas. Nu var det visserligen inte därför grannen gick och dog knall och fall, men det kanske var en bidragande orsak, eftersom grannen ständigt skakade på huvudet, när den totalt ton- och språkdöva Herr H försökte att hänvisa till, att NU hade han lärt sig säga meningen på finska:
Suomen pojat haisee paska.På Herr H-finska lät det ungefär så här: Somi pojalat haska pajsa.


Innan jag somnade den kvällen tänkte jag, att jag borde egentligen genast skicka in ett ordförslag till Svenska Akademien och förorda en nysvensk mening som heter så:  Somi pojalat haska pajsa.

Vad det betyder. Vet du verkligen inte det... -  Finska pojkar luktar skit.

tisdag 14 april 2015

Förut var vi"Norrlänningar", eller lappjävlar, de som alltid var utsatta och bespottade. Nu är vi det när det passar dunkla agendor.

Därför har jag svårt att emellanåt hantera "tycka synd om"syndromen, som mest liknar diverse modeflugor och som också verkar skifta över tid och sammanhang.

Det finns alltid en gräns, när åtminstone jag blir immun mot dumheter. Av samma anledning blir jag rätt förvånad över personer, som helt uppenbart inte kan hantera situationen med att vara den bespottade.

Än mer irriterad blir jag över människor, som försöker att stoppa ner någon annans verklighet i min hals, eller pådyvla mig tankar som jag inte ens tänker, eller det värsta av allt: alla dessa människor som sitter i maktposition och bara stillatigande tittar bort! - Finns det överhuvudtaget något försvar för dylika handlingar. - Jag tycker inte det!
 
Kanske är det därför jag så starkt motsätter mig den nya modeflugan: hysterin mot Sverigedemokrater och negerbollar. Medan slavhandlare, människosmugglare och kända kriminella, får fortsätta på inslagen bana i ett samhälle som fortsätter att tala förbi utsatta människor, som dessutom får förbli några som man kan tala över huvudet på. Ungefär som om de inte existerar.

Det är ett märkligt samhälle vi fått, där märkliga samhällsfenomenen tillåts att friska på och byta fokus: dit vinden blåser för tillfället. Hanteringen av människor är lika osäkert och ombytligt som vilket aprilväder som helst.

När någon hamnat i ett underläge, är den som blir bespottad, uttittad och omtalad den som måste komma ihåg, sin egen betydelse och roll och förpassa det hela: till där det hör hemma. Rena dumheter, eller någon annans rena oförstånd och maktmissbruk förtjänar inte att få någon som helst status. Ändå är det precis det som sker.

Jag föddes inte som någon dussinvara och därför kommer jag aldrig, att betrakta mig själv som en sådan. Hur många föds med den stora insikten.


Försvara mig, eller göra mig ouppnåelig för översittare, det fick jag lära mig tidigt och dessbättre har jag aldrig varit mottaglig för rena dumheter. Mer än förundrats över dem och ibland har de sårat djupt, eftersom de inte ens haft insikt eller tillstymmelse av förstånd att tillgå.

Det är det första jag skulle vilja lära alla som blir offer för mobbare, eller godtyckliga människor, som utöver sin makt: - Du har ingen som helst anledning, eller ens skyldighet att godkänna det.

T.o.m. en bödel kan göra mycket, men i slutändan är det i vart fall ett enda stort nederlag för en dylik person. En sådan seger som krävt en så horribel hantering, vad finns annat än tycka än att ännu en ynkrygg har skådat dagens ljus.

Världen är full av skitstövlar, som lever/när/suger ut på andras bekostnad. Så vad är nyheten?


Jag har under mitt yrkesverksamma liv mött människor, som inte haft de mest basala av trygghet runt omkring sig. Hur skall jag då kunna döma, eller ens  välja att titta bort. Kan man då förändra: Nej, det är svårt, speciellt inte då uppdrag alltid går till dem som dunkar och kliar någon annan på ryggen. Ryggkliarna har börjat bli lite för många, för att det skall vara hållbart.

Dumheter och dumheten lyser och skiner igenom överallt, så har det alltid varit. Så intet nytt under stjärnorna skulle jag vilja påstå, men nog har det allt blivit betydligt värre.

Varje människas liv är okränkbart - den som inte förstår så basala kunskaper har mycket att lära. Ändå är det just dylika människor som sitter i maktpositioner. Är inte det märkligt så säg. Ett ruttet system som kan få fortgå- HUR länge då. När blir det stopp....




Själv minns jag en insnöad smålänning, som i början på 90-talet tyckte att man kunde lika gärna kapa Sverige vid Dalälven, vi i norr var bara en samling bidragstagare. Smålänningarna hade alltid minsann klarat sig själv, tillverkat vispar och andra redskap, lade han till med emfas!

I det läget komma från en landsända, där gruvor, skog och vattenkraft alltid varit Sveriges kassako, där folket alltid varit utsatt för vad som bestämts i maktens högborg och belagts med nya pålagor, VAD kan man annat göra än skaka på huvudet.
1965 var det "norrlänningar", som var i allra högsta mode att vara i strykklass. 2015 är det de som har annan hudfärg eller annan kultur. Vad kommer att ske 2020 - har vi då hunnit se hur en ny "Quisling" sålt ut Sverige bakom våra ryggar: till NATO och USA, som redan har hela foten inne i regeringsnivå. FRA-lagarna var bara en uppvärmning inför det som komma skulle med stjärnornas krig i Vidsel m.m. Hur var det ens möjligt att låtsasmänniskorna med låtsaspengarna kunde få guldgarantin för valutorna, att upphöra. Allt försvann med ett jätteplask: rakt ner i avgrunden och på väg nedåt det är vi nu med rasande fart och tro inget annat.

En nation som har spaningsplan ovanför Östersjön och hotar en annan nation, som verkligen gränsar till Östersjön, som dessutom har mage att skicka diplomatiska varningsnoter, trots att de själva gör sig skyldig till motsvarande övertramp. Världen är verkligen ur led, inte bara tiden.  - Men tänk ändå vad skolans värld var nyttig på den tiden, när jag gick i skolan. Trots att sanningar ändrades och mycket förtegs, så fick vi i vart fall lära oss att Amerika inte gränsar till Östersjön heller.


Putin och hans gäng de lär väl, som bäst vara fullt sysselsatta med att skratta sig harmynta, nu när finländarna yrvaket har vaknat till liv. Vad de ännu inte har förstått i Finland inom försvarsmakten: det är att i alltför många området där tillhör större delen av egendomarna av värde redan ryssar och enligt uppgifter, som vem som helst har kunnat ta del av: kretsen kring Putin är överrepresenterade.

- Liera sig med USA och skruva upp en hotbild, som enbart kommer att leda till en farlig provokation, som sannolikt kommer att bli till en given urladdning. Vänta bara när hon, som såg till att den homosexuelle diplomaten i Libyen offrades, blir first lady Over there. Då får ni se att kvinnor inte står för några mjukare linjer.

Vad skall då provokatörerna inom den svenska regeringen ta sig för härnäst. Tja, säg det. Men faktum kvarstår har man inte dragit sig för att göra skumraskaffärer, när Sovjetunionen föll, så har man. Allt har sitt givna pris och Estonia var ett av de graverande spåren, som inte gick att sopa igen. Åtminstone inte för någon av oss som läsförståelsen var A och O i skolans värld.



lördag 11 april 2015

Rödvin skall hindra kvinnor från att bli dementa - men det senaste rönet är att kvinnor dricker för mycket vin.

Det "rönet" om rödvin, det fick mig i vart all att osökt att tänka på min egen gamla mormor.

Därför att när hon ringde och ville tala med min pappa, var det bara en enda sak hon hade på hjärtat. Det var för övrigt det enda, som hon tillät honom att administrera i hennes liv. 

Jag vet att pappa vid något tillfälle var ute på tomten och jag ropade till honom genom det öppna köksfönstret: 

- Pappa, mormor vill tala med dig, hon är i telefonen!

Mamma kommenterade det hela, med munnen full av knappnålar:

- Hon behöver väl fylla på rödvinsförrådet.

Min syster, som stod uppställd på en pall och fick en klänning nålad, svarade mamma:
- Ja, det är enda gången hon ringer och vill prata med honom på telefon, utan att prata med någon annan.


När mormor ringde och helt kort bara ville tala med honom, då visste man att nu skulle den där "väl förborgade hemligheten", som ALLA kände till, åter gå av stapeln. Nu skulle här bli inköp av rödvinsflaskor på Systembolaget och det dög inte med vilken sort som helst. Detta var alltid ett mycket kort samtal. Hon sa antagligen samma sak och jag och min syster brukade mima vad pappa skulle svara och det sade han också.

Nu får du inte tro att min mormor var någon fyllkaja, för det var hon sannerligen inte. Hon drack inget förutom denna rödvinsskvätt varje morgon. Denna morgonritual hade hon, mig veterligen under hela sitt liv och det blev ett låååångt liv. Kan inte minnas att hon överhuvudtaget var sjuk en enda dag i sitt liv, förutom dagarna innan hon slutligen bytte tillstånd, som hon valde att kalla döden för.


Sedan hon gjort morgontoalett var det dags att stänga in sig ensam på kammaren, där "medicinskåpet" var beläget. Då fick man inte längre hänga henne i kjolarna. Utpuffad blev man vänligt men bestämt. Jodå, jag var en riktig fönstertittare, som resten av mormors barnbarn var och säkert hennes egna barn varit före oss. Man skall ju som bekant inte dö nyfiken och det gör man, om man inte tar reda på hur saker och ting förhåller sig och som man undrar över.

Vi barnbarn brukade stå på tå och trycka våra näsor mot fönsterrutan och se hur mormor sträckte sig upp mot överskåpet i garderoben i sovrummet, tog fram det minililla glaset och rödvinsflaskan, korkade ur och fyllde glaset med rödvin dvs ca 4 cl rödvin. Svepte innehållet, stod alldeles stilla en lång stund och tycktes begrunna livet och tillvaron, innan hon ställde tillbaka rödvinsflaskan och glaset upp i "medicinskåpet". Sedan brukade hon fläta det redan kammade långa vackra, svarta håret i en lång fläta, som hon sedan snurrade upp i en knut uppe på huvudknoppen. Slätade till klänningen och gick emot dörren, öppnade den och försvann ut ur vårt synfält. 

Varje gång jag hör något nytt rön som rör sig om just drickande, tänker jag på min mormor. Hon var en förnuftig kvinna som förstod sig på, att man varken röker, eller dricker, när man är gravid och att det går direkt över till barnet. 

Under årens lopp har jag hunnit lyssna till den ena tröttsamma teorin/rönen efter den andra om både det ena och det andra. Själv har jag kommit fram till, att det jag lärt mig av min mormor, det är fortfarande gångbart. I det fallet är gammal äldst.
I mitt kök hänger ett foto av min mormor, där hon sitter vid kortsidan av arbetsbänken, som var hennes plats i det stora lantköket. Jag kan bara minnas att hon satt vid köksbordet, när vi spelade kort hon och jag. Hon var en lika förhärdad kortfuskare som Herr H är. Jag minns att jag en gång tog till lipen, när hon fuskade som bara den och då sa jag till henne med gråten i halsen, medan stora tårar rullade utför mina kinder:
- Men mommo man får inte fuska!
Mormor svarade:
- Om inte jag lär dig hur det är att möta människor som bedrar dig, hur skall du då kunna klara av det, när du blir vuxen?
-
Men det där med 4 cl rödvin. Det går bara inte. Den ritualen får mormor behålla för sig själv. Hon sitter där säkert och tar sin lilla 4 cl rödvinshutt och drar en spader, medan hon vänligt men bestämt kört ut Sankte Per på något fluffigt moln, att spela på sin harpa.

fredag 10 april 2015

När mammor dör

                    När Mammor dör
      Då förlorar man ett av väderstrecken
       Då förlorar man vartannat andetag
                Då förlorar man en glänta
      När Mammor dör växer det sly överallt

                                          -  Göran Tunström - 
Ett suddigt fotografi där jag sätter upp ett finger över fotots vänstra sida över öga och mungipa - det är då det åter blir hon.

torsdag 9 april 2015

Juckare eller Newtons gravitationslag?

Newtons gravitationslag säger att två kroppar dras mot varandra med en kraft, som är proportionell mot kropparnas massor.

Lagen gäller bara för kroppar som inte går in i varandra. 


Två människor som står tätt ihop dras mot varandra med en kraft på i storleksordningen 0,01 millinewton. Det är jämförbart med tyngdkraften av ett sockerkorn.

Det jag läser har hänt mig för flera år sedan och anledningen till att jag läser, är bara därför att jag håller på att rensa, gallra, makulera i mitt liv för att kunna göra en nystart i tillvaron, befriad från det som jag är behängd av. Men fastän det här är så många år sedan själva händelsen inträffade, kan jag själv känna hur ilska tornar sig upp ur bokstäverna, när jag läser vad jag skrivit då: 

När jag står där på den trånga spårvagnen och den kränger fram och tillbaka, känner jag kroppen, som står där tätt bakom min. Jag tänker då att det måste vara något galet med Newtons gravitationslag och jämförelsen med tyngdkraften av ett sockerkorn.

Här är det inte fråga om ett sockerkorn, utan fråga om en grov sockerbeta!

Jag innehar i det ögonblicket världsrekord i att vända sig om snabbt. Jag spänner ögonen i personen ifråga och väljer några väl valda ord i en inte alltför tystlåten skala.

Kan man verkligen skriva så många och så fula ord, som jag här har gjort... Då har jag helt uppenbart kunnat det. Det ligger väl för nära i tiden då. Då som inte längre är NU.

Men jag tror att det dröjer ett tag innan testaren av Newtons gravitationslag gör något nytt försök. Slokörad droppade han av vid nästa spårvagnshållplats och medresenärernas gapskratt och pekande fingrar var talande nog. 

Men fy fasen säger jag bara, hur många gånger skall jag råka ut för dylika knäppskallar. Borde det inte installeras gnuggstolpar för plötsligt påkomna behov för de här perversa gnuggjuckarna. - En elpistol i det läget hade varit en ren triumf!
Foto: Malin Thelin/Sveriges Radio

lördag 4 april 2015

Det är inte alltid som recepten motsvarar resultatet? - Törs man då slå sig på att måla/dekorera påskägg?


Dottern skulle vara snäll och fixa ett påskrecept, som jag hittat i Matdagboken http://www.matdagboken.se/?p=start&PageID=5där jag löst ett års medlemskap, eftersom jag tycker att jag kört fast i gamla vanor, när det gäller att variera maten.

Matinspiration finns det så det räcker och blir över på webben, men recept utan eftertanke det passar jag mig för. Utvidga med en kamp på vågen var liksom det sista jag hade tänkt mig. Därför tyckte jag att det lät bra att ha koll på dagsintaget genom Matdagboken. Det behöver inte bli en alltför avancerad handling, eftersom jag bara kopierar matlistor och recept från medlemssidorna och har dem utskrivna, både som inköpslistor och recept liggande i köket.
    
Jag tyckte att det såg både gott ut, som signaturen Jan, hade skickat in och gällde LCHF-recept. När jag läste receptet blev jag ännu mer övertygad om att det var gott. Visst låter det gott:
Supergoda omelettrullar a la LCHF med en fyllning på valnötter, äpple och fransk senap. Perfekt till påskbuffén!
Energifördelning per port:
Kcal: 304
Fett: 29 g
Protein: 6 g
Kolhydrater: 4 g

Ja, det var så här de skulle ha sett ut egentligen, men det kanske går att lägga pussel på något sätt med det dottern kämpat sig fram med...
Jag som hade tänkt föreslå henne, att vi skulle måla lite nya påskägg till den inneliggande samlingen vi har dragit på oss genom åren och som förvaras i äggkartonger i påsklådan. Bilden här nedan är dock hämtad från TLC Polska:



Den här bilden är också uppfångad hos TLC Polska på FB och är en närbild av påskäggsträdet. Det är inte utan att jag funderar om hela byn/staden har varit medverkande till denna äggsamling om 10 000 ägg!

Alla dessa fantastiska människor med kreativitet, som finns runt om i världen. - Är det inte fantastiskt så säg.....