lördag 30 april 2011

Valborgsmässoafton & höjdhopparen Patrik Sjöberg.

- den 30 april 2011, kl 13:09

Valborgsmässoafton den blir aldrig vad den varit, inte heller för höjdhopparen Patrik Sjöberg.

Nej, Valborgsmässoafton den har utbytts till årets absolut längsta väntan, där man står tillsammans med ca 250 000 andra människor, trängs längs vägarna och försöker att se något. Man väntar och man väntar och väntar. Står på tå och sträcker på halsen mellan varven för att försöka se om det börjar hända något. Utsatt tid brukar aldrig stämma.

Förtruppen brukar vara lite ridande poliser och hästbajs längs spårvagnsspår och asfalterade vägavsnitt. Sedan fortsätter väntan och trängseln, i all oändlighet har det känts som en del år. Ben och rygg har hunnit domna bort fler gånger om, medan man väntar på att Chalmers Cortègen, som ringlar sig genom stan skall dyka upp.

Ungefär som BD-tåget i Malmberget på den tiden det begav sig, när man häcklade kommunens alla händelser bland lastbilscortègen. Det här är bara snäppet 10 dubbelt så många fler lastbilar med underfundigheter, musikkårer och löst folk dessemellan av badkar (Bad - Car) som kör runt på hjul, toalettstolar, sittsoffor, kontorsstolar, resväskor, sängar "Baja-Major" etc., alla med osande motorer, som hackar, snedtänder och stannar upp för att sedan återuppstå och köra vidare längs cortègevägen.

http://www.youtube.com/watch?v=00lrwQfD20g&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=JJWXn74YPPA&feature=related
http://www.cortegen.se/?p=historik

Ett och annat år har det fåtts till något snärtigt bland plakaten och det som händer uppe på lastbilsflaken. Men ibland är det gammal skåpmat, ungefär som ICA:s köttfärs, som bara fått nytt datum, med fortfarande samma gamla innehåll. Det betyder att man både vill och inte vill bevista årets Chalmers Cortège.

När det hela är över och Cortègen passerat, töms gatorna till förmån för krogar, barer, restauranger, uteserveringarna och kvar finns så mycket skräp, att man tror med ens att man hamnat på soptippen! VAD är det för stuk på folk nu för tiden? Det hävdas att det finns slumområden i Sverige. Jag vill påstå att det finns inga slumområden i Sverige. Utomlands har jag sett slumområden så jag vet hur ett slumområde ser ut. Nej, sanningen är att det finns bara slummänniskor i Sverige nu för tiden och inga slumområden. Det verkar som om ordet papperskorg inte ingår i de normala vokabulären längre. Än mindre vad man använder dem till. Allt man har i händerna släpper man bara rakt ner på backen/gatan.

I år känner jag att jag avstår hängandet och väntandet, det funkar inte på kryckor helt enkelt. Längtan efter korvgrillning på öppen brasa, det är en ouppfylld längtan. I Göteborg anordnas det inga majbasor, det är restriktioner med eldningsförbud och gud vet vad. Snöhögarna i Malmberget och korvgrillning ute längs Kalixvägen, under helgerna, där man låg nedgrävda i snöhögarna och kastade käft, det tillhör en svunnen tid. Borta för att aldrig mer återvända.

Livet har gått vidare i annan tappning. Det är inte längre snöhögar, majbrasor och grillad falukorv och tjattret med vänner och bekanta kring majbrasan.

Löjtnantshjärtanen har dragit i höjden och de första blomknopparna är synliga. Syrenernas blomklasar är under tillväxt. Körsbärsträdet står i blom och de blekgulvita tulpanerna har slagit sig fram bland alla vårens lökar. På TV drar GP Speedway igång ikväll, det tänker jag inte missa. Den 14 maj är nästa tävling och det är på Ullevi.

"Hushänget" laddar i eftermiddag upp vid utegrillen, men jag är måttligt förtjust i utegrillar och dess mat. Då föredrar jag hellre elgrillat kött, eller spisplattegrillad Halloumi(ost) med rostade grönsaker från den italienska rosten.

Jag får åka upp till Trollsjön i Rannebergen och grilla mina falukorvskivor och pinnbröd på en riktig vedbrasa, när det nu kan tänkas bli av. För fy farao för utegrillar!

Någon annan där livet också gått vidare, men verkligen i en helt annan tappning, är höjdhopparen Patrik Sjöbergs. Myterna om den till synes ständigt kaxige Patrik Sjöberg håller som bäst på att raderas och omprövas i Göteborg och kanske runt om i hela idrottsvärlden. Själv minns jag Patrik Sjöberg från den tiden vi var nyinflyttade i Göteborg. Han brukade hänga på samma lilla kvartersfik, där jag också gärna sträckte ut mina ben och hjärna till en stunds vila. Föga anade jag då att han i framtiden skulle skriva en biografi "Det du inte såg", som skulle släpa fram avigsidorna, som även finns inom idrottsvärlden, inte bara inom den privata sfären och barns kontaktytor. Det jag såg på den tiden, var en allt annat än kaxig kille. Jag har behållit den bilden och inte låtit tidens tand gnaga på den.

Men Patrik Sjöberg är Patrik Sjöberg, genom raderna och hans varande i övrigt lyser en annan kille genom Markus Luttemans pennan och det blir inte bara "bedrövelse och elände och änkors klagan". Men mycket över mina egna funderingar kring denne kille, har äntligen fått sin förklaring. Mötena med andra barn vars omgivning "inte heller såg", många fall mycket väl visste men valde att inte se. Det är svårt att radera dem ur medvetandet, dessa tunga bitar ur mitt yrkesverksamma liv. Det är också svårt att bära omkring på de mer långtgående konsekvenserna, där en kaxighet och utåtagerande, eller inåtvändhet och isolering, eller verklighetsflykt kan finnas så många anledningar till och därför egentligen bestå av så mycket gömd sorg. Där sveket i många fall från en vuxenvärld runtomkring, blir totalt obegripligt. Såg man verkligen inte, eller ville man inte se. Varför valde man att vända bort blicken från det helt uppenbara, kan jag inte låta bli att undra.

När det blev känt om boken och dess innehåll dök en annan och ganska ny minnesbild upp inom mig: En Patrik Sjöberg, där han och hans dotter kommer gående i sakta mak vid Gustaviiskolan längs med spårvagnsspåren. En skola där min egen dotter gick de första 5 åren i skola och därför blivit ett kontrasternas minne. Skolan och dess verksamhet, som en "Bullerbybarns idyll" och utanför där vuxenvärlden, politikerna och högste polischefen inom Göteborg, tyckte att det var fullt acceptabelt, att prostitutionen pågick utanför staketet även dagtid och där vaktmästaren fick inleda morgonen med att söka kanyler och kondomer, innan barnen anlände till skola och fritids. Där erbjudandena föll som ett duggregn, där man kom gående med sitt barn i handen. Det fick de uppretade mammorna att ställa sig med dammsugare på trottoaren med skylten "Vi suger Gratis!" sedan även höggravida kvinnor fått erbjudanden.

Våra protester föll genom alla tänkbara maskor, vi föräldrar fick en uppläxning av socialtanterna och polismästaren. Det var att stigmatisera en redan utsatt grupp och vi försökte att göra våld på "världens äldsta yrke" enligt polischefen. Barnombudsmannen, BO, "kunde inte engagera sig i enskilda fall."

Konklusion: prostitutionen tillhörde gräddfil, kanske därför att polisen själv ertappats med byxorna nere under tjänstetid. Medan barnens värld var mindre viktig. Det står inte heller "pedofil" i pannan på en pedofil, de smyger sig listigt in precis vart som helst där barn finns.

Patrik Sjöberg är nu själv en pappa sedan rätt många år tillbaka. Han är en pappa i allra högsta grad, som bär på många erfarenheter. Kanske är "Kurt Olssons" frågeställning till Patrik Sjöberg äntligen i hamn: "Hur högt du kan hoppa det vet vi, men hur brett kan du hoppa?"

Vi vet det nu. Väldigt brett och förhoppningsvis har Patrik Sjöberg och de andra kända höjdhopparna, som också valt att träda fram och bekräftat sina egna upplevelser, som de tragiskt nog delat med Patrik, banat väg för läkning till alla de andra som ännu bara tillhör "toppen av ett verkligt och stort isberg". Jag minns så väl en barnpsykologs ord vid en rättegång, om det komplexa. De orden går aldrig att radera, inte heller mina möten med dem som drabbats och som korsat mina yrkesår. Man lär sig att pedofiler återfinns precis överallt där det finns barn, även inom "de bästa familjerna" sas.

Den gångvägen som finns i närheten av Friidrottens Hus, Viljo Nousiainens Gångväg, den känns helt enkelt inte längre gångbar.

Men minns nu istället alla andra hängivna tränare och vuxna som finns i barnens värld. De ruttna äggen i en korg, skall bara göra oss medvetna och uppmärksamma, inte tillåtas ta framtiden från någon enda unge. Det är varje vuxens ansvar att se. Låt Patrik Sjöbergs ord bli en varningsklocka, där han idag sitter i Göteborg och signerar sin nyutkomna biografi: "Det du inte såg"