söndag 10 juli 2011

Torsdag 14 juli 2011 kl 13:00 i radions P 1, sommarpratar VD:n och koncernchefen för LKAB, Lars-Eric Aaro. (Med repris senare på kvällen + på webben).


- den 10 juli 2011, kl 18:09


- I mitt Sommarprogram kommer jag prata om att vilja slår klass, utlovar Lars-Eric Aaro via Sommars hemsida.

Jo, tack, Lars-Eric Aaro. Vi vet idag mycket om konsekvenserna av den viljan som slår klass.

Inte bara att styrkeföretaget LKAB tänker mer än fördubbla uttaget från den redan sargade Malmbergsgruvans många malmkroppar.

I Malmberget där människorna fortfarande har sin hemvist. Fullkomligt bor ovanpå en tung och giftpyrande gruvindustri, till ett pris som kan vara svårt att förstå för den som själv inte är drabbad, eller har anhöriga som är drabbade.

* Där målen i Miljödomstolen svällt ut och blivit allt fler, problematiska och avslöjande. Där den lilla människan som drabbats, skall tvingas slåss mot statens ägda bolag, LKAB, inköpt solidarisk Stockholmsadvokat med en hel juristsvärm i baken. Men också myndigheternas och domstolarnas tröghet.
* Där processtiden brukar överleva den mest seglivade människan. Utan där även "knähunden" Länsstyrelsen börjar sitta obekvämt, eftersom det aggressiva uttaget börjar få riktigt otäcka konsekvenser, med tilltagande skalv och mark som rämnar i allt snabbare takt där folket bor och marginalerna är diskutabla.
* Där hängvägg och hålrumstak i Prinzsköld, förväntas rasa in under 2011.
* Där nu insikten och oviljan måste ge vika för verkligheten, att LKAB:s egna beräkningar börja komma på skam, igen. Den här gången gäller det hängvägg och hålrumstak i Fabian.  

Kvar står fortfarande stadigt experten Graham Swans scenario, som inte ens utesluter en utblåsning av gruvan!

http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=6266708

I vilket annat svenskt företag som helst skulle skyddsombud och fackföreningar reagera kraftfullt över det scenariot, eller när verksamhetens medarbetare ger uttryck för dylikt, som här i dessa tre ur ovanstående artikels kopierade inlägg:

- Blir det ett ras på Fabian så kommer många att dö. Blir ett sådant lufttryck i ortarna att folk som vistas där kommer att dö av tryckvågen. Tänk så och inte bara på att fasaden spricker. Vid ett ras kommer folk dö både ovan och under jord. Kan inte fatta hur cheferna tänker då de inte ens förberett räddningstjänsten.

- Vi får väl se......Jag har jobbat 40 år i LKAB under jord och har under dessa år inte kunnat undgå att snappa upp både det ena och andra beträffande gruva och gruvbrytning. En massa snorvalpar som inte vet ett jä...skit om gruva och gruvbrytning är chefer (kompis utnämnda) och kan inte på egna meriter se skillnad på malm och gråberg. Det är dom som ska vara vår "livlina" oavsett man jobbar under jord eller om man är husägare nära gruvkanten.

-Att LKAB inte kan tänka sig en katastrofsituation är helt absurt. Det finns en lite risk att tryckvågen kommer in i gruvorterna, Där är vi och arbetar. Vi kommer ha lika stor chans att överleva som om en flodvåg skulle komma mot oss.

Synd att inte regeringen bryr sig om norrlands inland och befolkning.

Berör dylika inlägg, en sådan vars vilja slår klass?

NIX!

LKAB:s nya propagandaapparat ställer sig bredbent, enfaldigt och lydigt än en gång och skriver om till en ny sanning, när den gamla inte höll här heller.

Det är konsekvensen av denna vilja som slår klass. En livsdröm där egots NHL-hockeydrömmar, yrkesdrömmar, karriärkliv och giftermål med ungdomskärlek, sammanskrivet med ägaren statens penning- och maktbegär, slår sönder en hel ortsbefolknings levnadsvillkor.

2009 blev Lars-Eric Aaro, VD och koncernchef för LKAB. Med en utmaning om att få gruvföretaget att fördubbla sin omsättning, samtidigt som två orter, Kiruna och Malmberget påverkades.

Det är nästan så jag blir spyfärdig, när jag tänker på, att här skall Lars-Eric Aaro sitta och sommarprata i en gemytlig berättarton i "Sommar". Rakt ut i etern till hängmattornas Sommar-Sverige. Ett Sveriges befolkning som i hög grad är förd bakom ljuset och inte heller känner till vad den viljan, präktigheten och "Riktintressets" sluga baksida för med sig för katastrofer.

Den 1 juli 2011 i NSD:s papperstidning bekände Lars-Eric Aaro färg för första gången. Det var när kommunalrådet Tommy Nyström, försiktigt satte ner "tån" igen och föreslog, att Malmsta och Ormkullen blir ett LKAB-ägt område. Dvs. att LKAB löser in och hyr ut husen. Eftersom boendemiljön blir en regelrätt instängslad hundgård, med endast en (1) smal utfart till friheten i form av en ständigt omlagd utfart till Gällivare. Den sönderskakade och sjunkande miljön är det inte ens lönt att föra på tal.

- Frågan är för tidigt väckt!

Tyckte LKAB:s VD, tillika koncernchef, Lars-Eric Aaro.

- Hur i helvete är karln´funtad, sa en mycket upprörd god vän till mig, som sannerligen inte brukar ha det uttryckssättet.

Jag svarade bara:

- Du känner ju redan till hans strategi: "Vilja slår klass". Man slår uppåt och sparkar nedåt! Det säger väl allt man behöver veta.

Den som eventuellt hade några visioner om denne mans etik och moral, måste känna sig rejält blåst. Alternativet är att dra dumstruten över huvudet och sätta sig i hörnet. Själv anade jag mig till att så kunde vara fallet. Därför att män som tiger i avgörande frågor och situationer, skall man se upp med. De har alltid en dold agenda.

Därför utspelar sig också en helt annan "Sommar" med skarpt läge i verklighetens Malmberget.

Den vilja som slår klass och Riksintresset bryr sig inte om den vanmakt och oro som slagit rot i alltför många människors medvetande. En helt befogad oro över vad framtiden har med i sitt sköte. En mycket Rysk rouletteartad framtid med den som håller i vapnet är totalt oberäknelig. Dessutom saknar verklighetsuppfattning och inte bryr sig om ifall de lämnar "Goddag Yxskaftsvar" till berörd allmänhet.

Där viljan som slår klass och Riksintresset inte ens bryr sig om sina egna medarbetares väl och ve. De väger lätt i jämförelse med denne "vilja slår klass" i kombination med ägarens "Riksintresse".

"Det är till att ha sålt sig till djävulen", som min gamle mentor skulle ha uttryckt det hela.

När det gäller en samhällsplanering, kan man inte leva från den ena dagen till den andra.

Men man måste också ovillkorligen i det här fallet ha olika planer, dels för ett värsta scenario och ett i bästa fall scenario. Det saknar LKAB fullständigt och kommunens tjänstemän inkl. förhandlare. Skulle det värsta inträffa står de fullständigt oförberedda och någon plan B finns inte!

Nonchalansen är fullständig hos LKAB. Man har inte ens brytt sig om att föra överläggningar, eller samtal med Räddningstjänsten, som är det första ställe som kommer att få verklighetens återverkningar att hantera. Oavsett om det blir allra värsta scenario av total utblåsning av gruvan, som experten Graham Swan, varnat för kan ske. Eller om det blir det allra mest "smärtfria" scenariot. Det är ändå dit allmänheten kommer att ringa. Då kan man inte än en gång sitta helt ovetandes.

 (OBS! Det här är ett många år gammalt reportage 2006. Det är helt andra förutsättningar och kaliber idag av både skalv och sprängningar).

Vi som upplevde "Gropens" tillkomst kan inte ens i vår livligaste fantasi inse vad det här kommer att bli fråga om. Just med tanke på hur det var när "Gropen" blev till. Jag har en väninna som fick för tidigt värkarbete av rena chocken och fick åka in till sjukhuset. Hon var fullständigt övertygad om att det inte fanns någon mark kvar runt huset, när hon ringde mitt i natten och hade inte ens vågat titta ut genom fönstret. Det kom skalv även senare. Nere i Gällivare på Lasarettsgatan skallrade fönsterrutorna, så man trodde att de skulle rämna.

För alla ljushuvuden som nu betraktar den utgrävda "Gropen". Vill jag poängtera, att "Gropen" från början inte alls såg ut så. Resultatet av den utgrävningen som företogs efter "Gropens tillkomst", den åker man på när man färdas på leden ner till Gällivare. Men också hela Bäckenområdet är utfyllt av massorna från "Gropen" och endast gudarna kommer väl ihåg vart alla dessa massor skyfflades undan. De kanske också täckte de gamla enorma gråbergstipparna, som numera kallas Tippsta-fritidsområde.

Det kanske inte är en slump att lilla Sverige är världens mäktigaste vapenleverantör...

PS. Nu blir det ett längre uppehåll från bloggen i sjukhuset "hängmatta". Men mina innersta och innerligaste tankar befinner sig hos er, både ni som befinner er under och över jord i den "ombonade" verkligheten Malmberget. Jag hoppas vid min... (ja, vadå, när man är ateist) att allt skall sluta väl. Det är redan tillräckligt många offer som LKAB skördat. DS.


Bilden den bedårande utsikten Österlånggatan i Malmberget.

lördag 9 juli 2011

Vinn en blomsterresa för två till Gotland.

- den 9 juli 2011, kl 11:47

Ett av årets Uno Wibellstipendiater, Botaniskas Vänner, var fyra elever vid Lagmansgymnasiet i Vara. http://botaniskasvanner.se/stipendier-2/utdelade-stipendier/uno-wibell-stipendier-2011/


Ungdomarna har gjort ett arbete i biologisk mångfald. Nu vill de utmana alla botanikintresserade personer i Sverige, att hitta platser som är artrikare än de som de hittat på Kinnekulle i Västergötland. Där fann de 37 arter per kvadratmeter. Eftersom de hört talas om att det skall finnas ännu artrikare områden i Sverige undrar de var de finns.

De vill ha in bidrag från hela Sverige, landskap för landskap. De poängterar att även om ditt bidrag inte vinner första pris är det ändå viktigt. De vill därför utse en vinnare i varje landskap. Med de övriga bidragen vill de skapa en lista över alla "smultronställen" runt om i landet. http://www.botaniktavling.se/

Så skicka gärna in ditt bidrag. Varje landskapsvinnare får boken "Mångfaldsmarker".

För tävlingsregler se http://www.botaniktavling.se/tavlingsregler.pdf

Skynda nu ut i sommar-Sverige till just ditt smultronställe, tävlingen pågår t.o.m. 15 juli.

Vem vet, du kanske inte skrapar ihop de flesta sorterna, men du kanske kan bjuda på något, som är väl värt att ta fasta på.

torsdag 7 juli 2011

Leif G W Persson om Appojauremorden.

- den 7 juli 2011, kl 02:33


Vore det hela inte så djupt tragiskt, hade jag kunnat rent av le åt den käre kriminologprofessorn, när han mässade på inför TV-kameran igårkväll.

Okey för inledningen och slutsatser i ett dubbelmord, som redan är preskriberat. Men när han på fullt allvar vräker ur sig att personen ifråga var i 30 årsåldern, när personen ifråga begick morden. Då börjar det bli lite väl mycket kristallkula över det hela. Snacka om gärningsmannaprofil som heter duga för en roman.

Det var nästan så jag halvliggandes där i TV-soffhörnan förväntade mig, att han skulle fortsätta kristallkulegärningsmannaprofilen med:

"Gärningsmannen besvärades av liktorn på vänster lilltå, gick ofta omkring i en brun och en svart socka, udda veckor, när sista söndagen inföll före annandagpingst mellan klockan 6.37 - 6.43."

http://www.kuriren.nu/nyheter/Default.aspx?articleid=4984967

Den här 30 års träffsäkerheten i hans gärningsmannaprofil, den är häpnadsväckande. Den är i samma kaliber, som när Leif G W Persson i sin bok, "Den som dödar draken", beskriver hur polisen beger sig ner i ett bankfack och en av dem lägger beslag på en del av pengarna som finns i bankfacket, genom att stoppa upp dem i något gudsförgätet ställe. Det är väl inget konstigt med det, kanske du tänker. Nej i och för sig inte. Men när man på fullt allvar tror att omgivningen är alldeles puckad, då går det för långt. Det finns nog inte en enda bank, som tillåter att ett bankfack låses upp, utan att en banktjänsteman är närvarande och upprättar en förteckning vad som finns i bankfacket.

Jag kan svårligen tänka mig att det skulle vara några andra bankfacksrutiner vid ett dödsfall, även om så hela Rikspolisstyrelsen, SÄPO och alla höjdarna från Kronobergskvarteren på Kungsholmen stod där i egen hög person och talade om att nu var "farbror blå" intresserad av innehållet i bankfacket efter den mördade. I samma bok sveper han också med sig själv i egenskap av landets enda kriminologprofessor.

Samma raljans var det när han drog om "Palmemordet" i TV.

Då kallade han alla andra som gjort en egen slutsats åt vissa håll, för "knäppgökar", eller något ditåt. Än värre uttalande blev det om spekulationerna kring "familjedrama", där uttalade han sig så korkat, att man häpnade. Det vet nog även Sveriges ende kriminologprofessor, att det är det första där man söker för att kunna utesluta. För att det här nu var en statsministerfamilj, betyder inte det att det hade kunnat vara precis lika troligt som i vilken annan familj och vänskapskrets som helst.

Det som blev så lustigt med hans tvärsäkerhet, var att han själv i slutändan kom att tillhöra det här gänget "knäppgökar". Det finns trots allt inte så vidare värst många tänkbara scenarier för mordet på Olof Palme. Fråga är väl snarare bara vem som hann först.

Men är det något som berört mig personligen ända in i grundvalarna, så är det Appojauremorden. Fortfarande händer det att jag funderat över alla de oförklarliga händelser, som inträffade i mitt och barnens liv, sedan uppgifter hade läckt från polishuset och helt plötsligt fanns i pressen. Vad som varit vad, är svårt att ens våga sig en kvalificerad gissning på.

Hur Leif G W Persson och även hans vapendragare Jan Guillou, gjort sig till talesmän för denna mordutredning, när det gäller Thomas Quick, det är nästintill svårbegripligt. I synnerhet som de båda herrarna år 2002 köpte genom firman Guillou & Persson Research var sitt ex. av Dan Larssons bok "Mytomanen Thomas Quick". Kanske lider Leif GW Persson av lillebrorssyndrom gentemot Jan Guillou och därför har han bestämt sig för att ge stjärnglans åt just Appojauremorden. De andra av Thomas Quicks mordfall, är minst lika tragiska för de anhöriga, att han dömts.

Vad jag menar är, att det blir lite väl udda, när de som gått i täten och hävdat att de aldrig trott på Thomas Quick, aldrig har synts till på någon av de sju rättegångarna. Speciellt den i Piteå 1994 samt 1996 angående Appojauremorden. Det finns mycket tragik kring alla de här rättegångarna och mordutredningarna, det förstår man också när man läser Dan Larssons bok. Det enda som överhuvudtaget inte går att tvivla på är att åklagaren, Christer van der Kwast, gjorde egen kometkarriär på Thomas Quick. Han drog sig inte ens för att "frisera" bevisningen och belade sina utredande poliskollegor för regelrätta order, där de inte fick skriva vad de hade kommit fram till. Avhoppen var många under mordutredningens cirkusår.

Christer van der Kwast, lade energi på att utse Quick till massmördare tillsammans med Ku Kux Klan på rättspsyk där Quick var inskriven, med fri tillgång till tunga droger. Ju mer Thomas Quick erkände desto mer matade man honom med det han ville ha i pillerväg. Man lade tillrätta hans berättelser och hjälpte honom, när han vallades och inte kunde göra rätt saker.

Kan verkligen åklagaren Christer van der Kwast gå helt fri ifrån det han fabricerat har många undrat. Ja, jag tror det. Så mycket stake lär inte det finnas i det här sk. rättssamhället. Dessutom lär man även i hans fall skylla på att eventuella begångna brott redan är preskriberade. Ingen utpekad medhjälpare till mord, eller någon annan som drabbats oförskyllt, lär heller kunna få ersättning för vad de har fått utstå i det här s.k. rättssamhället. Det är ju det stuket på både JK och annan rättsordning.

Domaren i Appojauremålet, lagmannen Roland Åkne, gav sig t.o.m. ut i debatten i SvD. Högst anmärkningsvärt med tanke på bevisningen i målet och då det överhuvudtaget inte är brukligt inom rättsväsendet.

Tyvärr var det inte första och enda gången som Gällivare tingsrätt inte var vaken, när det gällde Appojauremorden. Därför finns en ej namngiven rådman med i Dan Larssons bok, men också lagmannen Roland Åkne i egenskap av domare i målet. Jag enbart i de delar jag fanns med i utredningen, som hört vittne i tjänsten och om ett annat förhållande på min arbetsplats, som då var just tingsrätten. I boken finns många av de människor som funnits/finns i samhällena namngivna. I berättandet håller sig Dan Larsson enbart till faktauppgifter och där fungerar han som bokskrivare.

Appojauremorden grundmurade Thomas Quick, som en seriemördare. Det behöver man inte vara raketforskare för att förstå. Vore jag i Dan Larssons kläder skulle jag göra nytryck av boken. Den är om något ett systematiskt uppradande, men även utförligt berättande av hur det gick till, när ett helt rättssamhälle rasade i småbitar.

Är Thomas Quick verkligen skyldig går flera personer fria som mördat och hjälpt honom att utföra morden.

Är han oskyldig har han och andra förlett ledamöterna i flera domstolar, att döma en oskyldig för mord. Då har de verkliga mördarna gått fria.

Personligen hade jag istället varit djupt tacksam, om Leif G W Persson hade lagt ner energi på den bibban handlingar han fått sig tillsänt för bara länge sedan till sitt sommarställe och som han utfäst löfte om.

Någonstans i det här landet sitter ett par förtvivlade föräldrar vars dotter togs av daga av sin make, som hon ville skiljas från. Han hade många gånger varit en mycket våldsam natur och misshandlat henne.

Han hängde henne i ett träd i skogen, där fick hon hänga ett bra tag därför att där fanns en polis, som tyckte att det inpinkade reviret gick före sökandet efter den försvunna kvinnan.

Mannen påstod att kvinnan hade hängt sig själv, trots att hennes glasögon återfanns hemma och hon själv inte ens kunde klara sig i sitt eget kök utan glasögon. Ta sig åtskillig sträcka till en skog, in i skogen, för att där klättra upp i ett träd, ankra tåtar och sedan hänga sig, faller på sin orimlighet.

Efter mordet på hustrun, såg mördaren till att avskärma barnet från sina morföräldrar, det skedde redan vid jordfästningen. Polisen är och har alltid varit övertygad om att han är mördaren. Idag är flickan totalt hjärntvättad, inte bara av fadern. Det finns frivilliga krafter som bistått flickans fortsatta elände och mot bättre vetande. Den här morddagen förlorade hon inte bara sin mamma, hon förlorade även sina morföräldrar, som sedan dess för en kamp om att få träffa sitt barnbarn. En riktig pappa misshandlar inte sitt barns mor, mördar inte sitt barn mor och får inte hjälp av samhället, att förstöra sitt eget barns liv och framtid genom att avskärma barnet från en hel släktsida. Det är något allvarligt fel på en dylik person.

Skärpning Leif G W Persson, här är ett mord som inte är preskriberat. Bara inte så fullt spekulativt och skapar inte heller några rubriker för en kändistörstande kriminologprofessor, med sinne för underfundig humor.

tisdag 5 juli 2011

Kan man inte förvänta sig, att de som tycker sig ha bra utbildning skall koppla på hjärnan innan de öppnar foderluckan?


- den 5 juli 2011, kl 05:03

Svenskt Näringsliv, dvs. som de förut hette Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivarföreningen. Den sistnämnda som ansåg att svenska arbetare stod i ett regelrätt slavförhållande till överhögheten inom Svenska Arbetsgivarföreningen i SAF-borgen. De har nu åter vässat klorna och än en gång ser man att girigheten inte har några anständighetsgränser.

Eftersom det ingått en del på senare år med skärskådning av gamla svenska företag i mitt skrivande. Har jag också fått ta del av en hel del material där Svenska Arbetsgivarföreningen agerat. Lortigare läsning om strejker, arbetarrörelsen som motarbetats etc. det är svårfunnet.

De här potentaterna i SAF-borgen, de sitter fortfarande på sina höga hästar och tror sig om att tillhöra någon form av elitmänniskor. De har tydligen inte ännu förstått, att dylika kvarlevor som § 7 etc., sedan länge skrotats och det arbetande folket har rest sig ur den massiva förnedringen, som Svenska Arbetsgivarföreningen i SAF-borgen och det svenska styret stod för. Utan arbetstagare skulle den här klicken gräddfilsåkare få det svårt att överleva själva. Men den ekvationen har de ännu inte lyckats lösa.

Direktörerna och de redan mest besuttna har senaste året fått ca 30% lönehöjningar. Bonusavtal och annat ej medräknat och oavsett om de här priffarna lyckas, eller misslyckas belönas de efter sin avgång. Samtidigt manar de till ansvar vid löneförhandlingarna för fotfolket. Jag tycker att det tyder på en viss galghumor och intelligensbefrielse.

Utspelen är verkligen tröttsamma. Inte nog med att de här inom Svenskt Näringsliv stjäl våra pengar. Nu vill de bestjäla oss på vår kultur och valfriheten vad vi vill ägna våra liv åt också.

I seminariet "Konsten att strula till ett liv" på söndagskvällen i Almedalsveckan, försökte Svenskt Näringsliv backa sig ur vad för slags grodor, som studsat ut ur munnen på dess företrädare i Media, om humanvetenskaperna och de konstnärliga utbildningarna. Dessa studier ansågs att man inte skulle få fullt studiestöd för. Jag vet inte, men borde man inte bara ha knipa igen, när man nu måste insett att det redan gått åt pipsvängen med det första uttalandet.

Men icke. Nu sa man istället att:

"Finansieringen av framtidens välfärd kräver att vi arbetar längre, men lika viktigt är att vi börjar arbeta tidigare". Uttalandet kom från Tobias Krantz, Svenskt Näringsliv.

Personligen måste jag säga att jag är himla glad åt att mitt yngsta barn skaffade sig en gedigen konstutbildning, innan studierna på universitetet påbörjades för en betydligt krassare utbildning, som Svenskt Näringsliv höjer till skyarna som det "enda rätta studievalet". Det var samma med mitt mellanbarn, som valde att ha dubbla utbildningar i annan inriktning än som nu arbetas med. Dubbla utbildningar är sannerligen inte helt fel av många olika anledningar. Och är det något som livet lärt mig, så är det att studier aldrig någonsin är bortkastade. Snarare handlar det väl om att växa som människa också. Själv har jag väl egentligen aldrig slutat att studera och är glad att jag fortfarande äger nyfikenheten om livets ting.

Oavsett vad man väljer för yrke i slutändan, är jag rätt övertygad om att det är helt rätt, att "låta själen växa med" om man nu har en möjlighet, att kunna få den förmånen att göra det. Det kräver naturligtvis sina ekonomiska och andra uppoffringar, men det kan det i slutändan vara väl värda. Sedan lär väl inte ens potentaterna inom Svenskt Näringsliv ha tänkt ut hur länge svensken i framtiden, skall behöva jobba innan en pension, som går att leva på finns i sikte. OM det nu överhuvudtaget finns någon pension kvar till dem, efter alla dessa giriga 30-40-talister tagit sitt och strulat till den svenska ekonomin. De lär väl snabbt tömma hela systemet, när fantasisiffror skall betalas ut.

Det snackas vidare vitt och brett från Svenskt Näringsliv om pensioner och ansvar. Ungefär som om svensken är något dumhuvud. Men de tycks i det sammanhanget sakna fullständig insikt om var pensionsåldern i Europeiska länder ligger och annan anledning till uppkomna prekära situationer i ländernas ekonomier. Ta t.ex. krisen i Grekland. Den har uppkommit av att girigbukarna inte gjort rätt för sig och betalat in till systemet det som de borde ha gjort. För mig är det en gåta att den grekiska befolkningen i högre grad inte förstår det.

Den politiska hjärntrusten i Sverige har snart förverkat varenda insparad krona, som det arbetande folket tjänat och sparat till sina pensioner, medan de byggt upp det här landet. Hur man har tänkt sig att finansiera alla dessa girigbukar, som åker i "gräddfil" med fantasilönehöjningar och bibehålla det som byggts upp av det arbetande svenska folket, det är också verkligen en smärre gåta för mig. De här "intelligenta" varelserna på Svenskt Näringsliv, de får det dessutom att låta som om det är några allmosor, som det arbetande folket får ta del av när de pensioneras. Medan sanningen är att det har arbetstagarna själva under ett långt arbetsliv sparat in till sig själva. Många gick dessutom ut i arbete direkt efter en mycket kort utbildning, oftast direkt efter folkskolan.


Det vore verkligen på sin plats, att man återför de regler, som tidigare fanns om en andra chans till studier vid KomVux, yrkesskolor och Folkhögskolor. Det är inte alla som vare sig kan, eller orkar ha siktet inställt på "vad man skall bli", eller klarar av högre studierna i den takt som fordras i dagens samhälle. Vi lever inte heller längre i ett dylikt samhälle, där "skomakare bliv vid din läst" är en gångbar sanning. Svenska utbildningsväsendet har också försämrats radikalt, trots att den blivit allt längre. Sålunda ligger inte problemet vid att man studerar längre, utan problemet ligger vid något helt annat:

Normalbegåvade kallar det för att ha ett helhetsperspektiv. Där gäller det att se orsak och verkan av ett hafsigt och slafsigt styre, som alltför ivrigt bara pillar i det egna navelluddet och räknar sina egna pengavinster, istället för att ägna sig åt det man verkligen borde göra.

Jag vill verkligen inte kalla de som valt att studera längre, eller inom humanvetenskapen, eller inom konstnärliga yrken, för "Konsten att strula till ett arbetsliv". Är det några som strular till samhället, är det Svenskt Näringsliv själva och alla dessa dåliga politiska beslut, där det bara är en del som skall sitta och kika ut från "gräddfilen" i slutändan.

Sluta att betrakta människor som "duktiga idioter". Varje människa har ett egenvärde, som är svårt att göra en rättvis jämförelse av. Jo, jag vet, jag känner också till många som tycker sig utföra ett bättre jobb i jämförelse med arbetskamraten i nästa rum. Dessa personer har dock alltid gjort mig himla bekymrad över vilken livssyn de besitter. Därför att sanningen är den, att det är lika enfaldigt som att diskutera vad intelligens är.

Vad anser du att intelligens är?


söndag 3 juli 2011

Jippot Almedalsveckan och den frispråkige "Duracellkaninen" Thomas Bodströms bok "Inifrån: makten, myglet, politiken".

- den 3 juli 2011, kl 11:30


Ja, jisses säger jag bara, så är det åter dags för det politiskt kostsamma jippot Almedalsveckan. Sveriges största förtalsjippo, där man hänger ut sin egen förträfflighet och mycket sällan inser, att man kanske borde ha en skyldighet, att medverka till att det här landets befolkning vore värd ett bättre öde än vad som blivit.

Den som ett enda ögonblick betvivlar vad jag skriver, tycker jag skall läsa Thomas Bodströms senaste bok: "Inifrån: makten, myglet, politiken". Den är ett bra sätt att få upp korkgluggarna. På något sätt blir det svenska politiska livet och maktens korridorfikonspråk nedkokat till något, som varje människa kan förstå hur det hela hänger ihop.

Man kan väl knappast anklaga Thomas Bodström för att försuttit tiden i USA. Så sent som i oktober 2010 begärde han föräldraledighet för ett av sina barn för sin vistelse med familjen i USA och när boken gavs ut satt han här på Frölunda Torg och signerar sin nyutkomna bok, där smockorna duggat tätt.

Ibland tror jag rent av att det är bra att rensa, luft och ha storstädning i allt det unkna. Därför att politik är unket, i vissa fall väldigt unket. Men den här boken är på intet sätt unik för Thomas Bodström. Han har några fler i sitt lager, som går under samma teman och där man kan ana sig till att det inte precis är plockat ur luften. Men den här boken är definitivt en käftsmäll tillbaka, som tack för senast.

För faktum är att socialdemokraternas affischpojke nr 1 i god tid före höstens val tydligt deklarerade, att han skulle lämna Sverige efter valet av familjeskäl. Ändå fick Bodström sina väljares förtroende i form av en ansenlig mängd personkryss. Jag tycker att det är bekymmersamt, att väljarnas personkryss väger så himla lätt på vågen, när det uppstår ett skarpt politiskt, konspiratoriskt läge. Det är inte särskilt tilltalande ur demokratisk synvinkel.

Som bekant avslogs den ledighetsansökan och i boken är inte Thomas Bodström nådig mot Vernocia Palm (S), som i TV uttryckte sin upprördhet över hans ansökan, om att få ledigt ett halvår från riksdagen. Ungefär som om hela riksdagen skulle hinna gå under på detta halvår utan Thomas Bodströms närvaro. Skrattretande blir det också med tanke på hur många som aktivt är med vid varje omröstning. Thomas Bodström klassar därför Veronica Palm, som "politisk tondöv" och det ligger nog en stor sanning i det hela.

I vart fall tror jag att socialdemokraterna hade vunnit på att inte hasta iväg med partiordförandeposten så panikartat som det nu blev. Det hela slutade i någon form av fars och spektakel och att det var fråga om en kupp, är inte Thomas Bodström ensam om att tycka, eller känna. Men varken Håkan Juholt, eller Carin Jämtin vill kommentera anklagelserna/uppgifterna i Thomas Bodtröms bok. Medan Heléne Fritzon och Morgan Johansson, som utpekas som ett par av kuppmakarna mot Mona Sahlin, vänder sig i ett uttalande mot Bodströms historieskrivning, som de anser är "grovt felaktig". Jag tror jag aldrig har varit så förvånad över något, som detta utspel från socialdemokratiskt håll.

Det som kan tyckas bedrövligt är att inom de allra flesta politiska led förekommer ett maktspel och en högst personlig maktkamp, som känns rätt avskyvärd faktiskt. Thomas Bodströms angreppet på SSU i boken är ett radikalt angrepp. Men svaret låter inte heller vänta på sig. Daniel Suhonen, chefredaktör för SSU:s tidningskrift "Tvärdrag", recenserar förre justitieministerns Thomas Bodströms nya bok. Ur SvD: "Den kanske tydligaste beskrivningen av honom själv är när han berättar att han aldrig ens läste de propositioner han lämnade till riksdagen för godkännande". Daniel Suhonen sågade Thomas Bodström jäms med fotknölarna och liknade honom vid en politisk naiv 12-åring.

Ja, vad säger man? ... Suck?

Uppföljaren till Mona Sahlin, ger jag inte heller ett vitten för: vindföljet och Åsa-Nisse-typen, Håkan Juholt. Ja, jisses säger jag bara. Är det någon åsikt som han hittills haft som han inte ändrat. Måste jag rösta på honom, går jag hellre och hänger mig!

Frågan kommer definitivt att bli aktuell vid nästa val. Jag gissar att jag då bara åter kommer att få konstatera: att livet innehåller ibland bara olika mått av jävlighet och då gäller det att "gilla läget" och välja det minst jävliga. Därför att ännu har det här landet inte infört "demokrati". Man räknar inte blankröster, dvs. vi som vill ha utbildade människor på rätt poster. Inte en samling vettvillingar som håller på att göra slavsylta av landet, som våra gamla mödosamt byggde upp. Tacken för att de har gjort det och offrat så mycket för. Det är en regelrätt spark i baken.

I det här landet föredrar man att sparka nedåt och slicka uppåt. Det är fint amerikaniserat på alla tänkbara sätt. Så närmar sig också gränsen, när bluffen krackelerar och endast den nakna och avskalade sanningen återstår.

Thomas Bodströms kräkbok, tycker jag är en så utmärkt barometer på hur illa ställt det egentligen är i det här landet. Han har inte missat ett enda hörn, eller politiskt parti, eller betydande person i dessa skitiga hörn. Även Säpo, LO, KU, m.fl. m.fl. "institutioner" har inte heller gått fria från hans granskande öga. Det finns olika grader av skit och elände, att upptäcka på i princip varje sida i boken. Bara just därför kan jag inte annat än bara hoppas, att det här landet inom en mycket snar framtid, kommer att styras av enbart utbildade människor för ändamålet. Inte som nu: ett gäng som hellre tittar ner i det egna navelluddet, än funderar ut hur det skall bli maximalt bra för alla medborgare. Villiga att "casha" in svindlade summor och förmåner, som en svensk arbetstagare aldrig ens skulle våga drömma om.

Egentligen hade jag skrivit en mastodontserieblogg i anledning av Thomas Bodströms bok. Därför att även om jag är tämligen garvad tappar jag i vissa delar andan. Min första reaktion var egentligen att bära iväg boken till återvinningsstationen sedan jag läst den färdigt: "never to be seen again". Men när jag väl sovit åtskilligt på saken, beslutade jag mig för att: det här måste vara en av de bättre inslagen, som vi försetts med i det här landet. Jag föredrar en otäck sanning, än en massa staplade lögner.

Man kan väl bara hoppas att varje gymnasielärare antar Thomas Bodströms bok som studielitteratur. Naturligtvis med att det förs uppföljande resonemang eleverna emellan. Dvs. utan att hjärntvätta eleverna, som är det sedvanliga. Läraren bör i det här fallet endast vara moderator i regelrätta diskussioner i klassrummen.

Men det kastas också sten i glashus i Thomas Bodströms bok:

Den förre länspolismästaren i Uppsala, Göran Lindberg, dömdes för flera grova sexbrott hösten 2010. Den s.k. "Kapten Klänning" hade parallellt med sitt engagerade arbete för jämlikhet begått väldigt grova brott mot unga kvinnor. Flera av dem vittnade om förnedrande våldtäkter och våldsamma övergrepp. Thomas Bodström var en av dem som såg till att Göran Lindberg fick förlängt förtroende, som länspolischef i Uppsala. I boken skriver Bodström hur Linda Romanus varnade honom för Göran Lindberg och hon ville inte att Lindberg skulle få ett nytt förordnande.

- Han ger mig dåliga vibbar. Du får lita på min intuition, citeras hon i boken.

Thomas Bodström tyckte inte att någons intuition kunde vara ett tillräckligt starkt skäl, som grund för ett sådant beslut. Det hade varit något slags protestaktion bland poliser i Uppsala och förstår man inte av en sådan sak, att det ligger mer i botten än enbart en fråga om någon chefs många resor och föreläsningar, då vill jag nog påstå att man själv är rätt "tondöv".

Thomas Bodström tyckte att det bara var hans pressekreterare, som var negativ mot Lindberg på hela departementet. Sålunda valde han att inte lyssna på henne. Göran Lindberg dömdes till sex års fängelse för bland annat grov våldtäkt, koppleri och köp av sexuella tjänster. Så, så var det med den engagerade jämställdhetskämpen. Sådana ljusskygga figurer har vi allt skådat på alltför nära håll, som i sitt yrke är en fin chefstitel/yrkestitel, men som privatmänniska är något helt annat.

Man behöver inte betvivla att Thomas Bodström förkroppsligar i all sin ytlighet den svenska kaviarvänstern. Socialdemokratin är slut i Sverige, som på så många andra håll inom EU. Men död är även allt vad rättvisa och likhet inför lagen heter. Thomas Bodström är en egensinnig glidare, som varken är fågel eller fisk. Det förstärks delvis av hans egna uppgifter i boken. Bl.a. erkänner han, att han aldrig brytt sig om att läsa igenom någon proposition han skrivit under. Det kan förklara en del kritik han drabbats av genom åren.

I egenskap av advokat, borde Thomas Bodström kickas ur advokatsamfundet, liksom alltför många av samfundets medlemmar! Han avslöjar också den allmänna inställningen till det som rättsvärlden betraktar som "rättshaverister". Människor med fullt av papper, som visar hur den ena orättvisan efter den andra drabbat dem oförskyllt. Det är något som "flotta advokater" skyr som pesten enligt Thomas Bodström och det blir bara en bekräftelse på vad jag redan vet. Det betyder att här har vi ännu ett skrå, som hellre för penningens skull ställer sig upp och försvarar en mördares förslagenhet, än man väljer att hjälpa människor, som råkat illa ut under statens vingar.

Å andra sidan kan Thomas Bodström luta sig tillbaka med sin garantilön från den skyddade verkstan, politikerkåren i Fjolltäsk, där han lyfter en garantilön på 44 000:-/månaden. Det är mer än de flesta svenskar har i lönekuvertet varje månad. Det normala är att man får reda sig själv ekonomiskt, när en anställning upphör och får man dessutom sparken är det hårda bud som gäller och inga gräddfiler. Det här behöver inga politiker bekymra sig om. De har en omhuldad värd, som man kan bli kräkfärdig över bara vid blotta tanken. Det är mer än svårt sjuka fått känna av från Försäkringskassan, en av statens alla styrmedel, att fortsätta sparkandet nedåt.

Man kan väl bara hoppas, att det inte blir några fler 100 000:- penningbrännare att skåda i årets upplaga av Almedalsveckan: den skyddade "ankdammen och stora pajkastarveckan".

fredag 1 juli 2011

Idrottsprofil som langar sprit, bolagsdirektörer som kör över dem de drabbar, pampar i korruptionshärvor och en utbredd allmän dekadens.


- den 1 juli 2011, kl 16:40


Det som känns så otroligt är, att det tycks vara helt ok. Många har blivit så avtrubbade, att de inte ens reagerar på det längre. Ungefär som om de tycker att det finns grader av kriminalitet och förslagenhet. En form av kriminalitet är acceptabel medan annat inte är det.

De här individerna som överträder sina befogenheter och gränser, gör det numera helt öppet. Utan att ens blinka. Förut fanns i alla fall vissa spärrar. Men inte längre.

Jag värjer mig. Det är inte i ett dylikt samhälle jag vill leva. Därför att det här verkligen gäller i stort som smått.

Imorse när jag och dottern satt och käkade frukost på Hagabadet, ramlade det fram ytterligare en till dylik typ, vars moral är obefintlig. Kärringhelsicket langade fram en tom juiceflaska och utan att bry sig om hon var observerad, fyllde hon juiceflaskan till brädden från Hagabadets frukostbuffébord. Den stoppade hon sedan ner i "dramaten," som hon hade krängt med sig vid bordet. Det enda hon var noga med var, att hon stod med ryggen vänd mot de numera uppsatta kamerorna, när hon fyllde på juiceflaskan.

Men de här skrupelfria personerna gör, att man hela tiden ser hur det blir ett samhälle, som är allt annat än önskvärt.

Det är åtskilliga mornar jag suttit och iakttagit dessa mattjuvar, som langat ner ägg, bröd, frukt, pålägg etc. i medhavda plastkassar eller bagar. Det finns inte längre några anständighetsgränser. Det har t.o.m. hänt att de här skrupelfria frågat efter mer pålägg, helt i avsikt att bara stoppa på sig det. Hela tiden noterar jag hur kampen mot tjuveriet accelererat och kostat onödiga pengar i verksamheten: Det har kommit upp larmbågar vid ena utgången, eftersom badrockar, träningskläder etc. också "fått fötter".

I VIP-omklädningsrummet har man provat många olika strategier för att stoppa det utbredda tjuveriet. Där har man kunnat läsa små lappar, att det inte är meningen att man skall bära iväg uppställda cremer etc. I Hagabadets restaurang har det nu dykt upp en skylt på frukostbuffébordet: "Högst två ägg, resten 5:-/styck". Imorse när jag satt barrumpa på badrocken, funderade jag vad det var som stack in i rumpan på mig. Jag kände mig som "prinsessan på ärten". Vid närmare granskning upptäckte jag att det var en insydd larmknapp.

Allt det här tjuveriet får jag vara med och betala i slutändan i form av högre kostnader. Vill jag verkligen det?

Fy fåglarna säger jag bara, skulle jag kunna emigrera till ett samhälle, som är i total avsaknad av tjuvar & parasiter & skrupelfria i alla dess former, skulle jag genast packa väskan för gott och dra.

En del dagar blir det liksom bara nog inom mig. Jag blir helt enkelt ursinnig, när jag inser hur utbrett det blivit: Man dopar sig för att låtsas vara bättre och också något som man inte är. Man snyltar, stjäl, lever allmänt ohederligt i en roffarmentalitet, som hela tiden sker på någon annans bekostnad. Inte sällan är det på någon svagares bekostnad, eller i beroendeställning.

I Göteborgs-Posten har man under en längre tid haft reportage om den ohämmade spritsmugglingen och försäljningen, som bara blir fräckare och fräckare och fräckare. Det är inte bara så att de har ett kriminellt beteende, de lurar försäkringskassa, staten etc. på svindlande summor och åter drabbar det i sin tur någon annan i slutändan.

I dagens GP kan man läsa om den mångfaldigt prisbelönade, hedersordföranden i Sävefof: Invald i idrottens Hall of Fame i Göteborg, Gunnar Quist 79 år. Han som även startade Partille Cup, världens största handbollsturnering. Det puckot langar och säljer illegalt sprit sedan 7 år tillbaka!!!


Efter uppmaning av GP-fotografen visade Gunnar Quist upp vad som fanns kvar av smuggelspriten, som han höll på att köra ut och sälja. Jag studerade bilderna och kände hur det började pysa ur öronen på mig. Han hade inte ens vett att göra det med sin egen bil, nej, är man kriminell så har man också helt tappat varje form av anständighetsgräns. Det här är ett typiskt beteende. Det blir bara värre och värre. Det finns inga gränser på vad man är villiga att göra för att nå sina egna syften.

Fy f@n säger jag jäkla gubbtjuv! Jag hoppas att han åker in på vatten och bröd på jädrans lång tid och blir fråntagen precis varenda utmärkelse han någonsin fått!

Vara fräck och hämningslös tjuv i fina märkeskläder på Hagabadet, det är en sak. Men skall man vara någon i samhället, som skall föreställa en förebild, som dessutom inte missat att sola sig i glansen, där går gränsen för vad som skall göra oss lika inför lagen.

Nej slå gubbtjuven i gammaldags fotkula, som han får släpa med sig till döddagar, sedan han avtjänat ett långvarit fängelsestraff. Å låt honom nu för guds skull betala tillbaka precis varenda krona han undandragit sig, att uppge som inkomst och fläska dit en rejäl straffskatt. Det måste bli åtskilliga miljoner han förtjänat under dessa 7 år på sin kriminella verksamhet.


Utplåna dessa löss ur vårt samhälle oavsett hur gamla de än må vara, som dessutom tror sig om att vara "finare" än det vanliga buset, som de också har mage att se ner på!

GP har jag förstått kommit att betyda "Göteborgs-Polisen" och inte "Göteborgs-Posten". Därför att varje form av kriminalitet, som GP skrivit om, har senare blivit föremål för polisutredningar. Det som är det bedrövligaste av allt, är att polisen fått åtskiliga tips och känt till det hela, men inte agerat förrän Göteborgs-Posten granskat och skrivit om det.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/sprithandeln/1.664814-har-langar-idrottsprofilen

Sicket jädrans loosersamhälle det här vackra landet har förvandlats till.


PS. Ursäkta det fula språket. Jag brukar försöka hålla mig från dylika ordval, men idag brann hela säkringsskåpet, när jag läste det sista i smuggelhärvan. DS.