tisdag 31 december 2013

2013 års sista skälvande timmar.

sista skälvande för mina tankar mig oundvikligen till Malmberget. 

Där har styrkan på skalven börjat tala för att en helt annan och skrämmande riktning är under uppsegling.

Nämnas kan i alla fall för att bilda sig en uppfattning om hur värdelösa LKAB:s egna glädjemätningar är, att när LKAB:s egen mätning uppmätte maxvärdet:

15 december: 5,6 mm/s
och 20 december till 1,7 mm/s


Medan den utomstående, tillika oberoende mätfirmans värden hamnade samma dagar:


15 december på V12T 18.6 mm/s
och 20 december på 21.5 mm/s V12V.

Konklusion: den utomstående och tillika oberoende mätfirmans uppgifter är uppgraderad till nutidens teknik och har ingen dold agenda inför svensk riksdag och Sveriges befolkning.

Det är rätt märkligt och för övrigt helt rättsvidrigt, att man som statligt ägt företag får utsätta byggnader och människor för dylika saker, trots att man ännu inte gjort två knop för att ordna med likvärdiga boenden som ersättning.

Något som den alltid leende VD:n Lars-Eric Aaro intygade inte skulle vara beroende av det för LKAB högst vinstgivande avtalet mellan LKAB och Gällivare kommun skulle inverka på. Han skrockade ju så fryntligt att avtalet gällde ju inte tredje part, dvs. hyresgäster och fastighets/bostadsrättsägare, utan enbart LKAB:s förehavanden med Gällivare kommun.

Det är mycket snack och väldigt lite verksta´ på den leende järnhandlarsonen, Lars-Eric Aaro, som tycker sig ha gjort en klassresa: Från burgen till burgen. En klassresa som ingen annan, än möjligtvis han själv, tycker sig noterat.

Det finns mycket att fundera över så här på nyårsafton.

Mord är numera en småsak, det blir 12-14-16 års fängelse för mord numera. Lagens skrivna livstidsfängelse för mord, vekar ha upphört. Man är lika fort ute för tjuvjakt som för mord, eftersom man också får en märklig form av straffrabatt, som ingen normalhjärna ens kan följa tankegången i.

Köra mot rött verkar numera vara en rekommendation än ett förbud, i alla fall om man bor i det korrupta Göteborg, vilket jag gör.

Matlagningsprogrammen, hur många är de egentligen i förhållande till hur mycket sund mat som egentligen tillagas i våra svenska hem. Livsmedelsverk och Socialstyrelse har samma steglängd som branschens lobbyister. Så är det också mer klister, nitriter och annat jox än rena råvaror. Mat utan mat borde ha en särskild avdelning i livsmedelsbutikerna. Men det är klart. Då skulle det väl skramla rätt tomt i den andra avdelningen Rena matvaror.
Youtubeklipp, matlagningsprogram i alla dess former och varianter, för att inte tala om att våra kök fått ett rejält uppsving av värre, värst. Varför behöver man så dyra och flashiga kök, när man ändå lagar riktig mat i allt mindre omfattning?


Igår bevistade vi ännu ett till födelsedagskalas mitt i det övriga julfirandet. Där ingick även det obligatoriska snacket om nyårsmenyer. Genast halades mobil fram och recept inhämtades, både på receptwebbsidor och från youtube.

Jag skall inte göra reklam för vare sig det ena, eller andra och några rekord i youtubeklipp kommer jag inte att bjuda på, inte heller några näringsmässiga höjder (snarare tvärtom). Men ändå är det allt annat än det vita pulver, som Nigella Lawson har begagnat sig av och som man får förmoda är något annat än bakpulver. I vart fall har det skapat rubriker i den tabloida genren: skitig skilsmässa, hur vit än den angivna substansen har varit.

Här har Ernst Kirchsteiger mycket att lära sig. Liksom hur finesserna i köket och råvaruhanteringen och näringsvärdet uppgår till. Jag lutar mig dock alltjämt lugnt och tryggt tillbaka mot Bonniers stora kokbok, som jag förärades julen 1968.

Dagens rubrik i NSD: Mjölk dödar mer än kött, kunde dock inte undgå att fånga mitt intresse.

http://www.nsd.se/nyheter/mjolk-dodar-mer-an-kott-8143156.aspx

Jag satt en stund och stirrade rakt ut genom fönstret, efter att jag hade läst artikeln. Många märkliga argumenteringar har jag läst, men va´fasen var det för tankefel hos artikelskrivaren. Det är väl djurhållningen/djurhanteringen, som mestadels är åt skogen, inte mjölken.

Faktum är att kalciumintaget är speciellt viktigt under tillväxtsåren då skelettet byggs upp. Tillräckligt med kalcium under uppväxtåren ger ett starkt, motståndskraftigt skelett med fyllda kalciumdepåer och hög bentäthet.

Under hela livet är livsstilsfaktorer, såsom rökning och motion avgörande för skelettets kvalitet. Mjölk och mjölkprodukter innehåller båda dessa två viktiga kostfaktorer. 75 procent av vårt kalciumintag kommer från mjölk, fil, yoghurt och ost. Resten kommer från vissa grönsaker t.ex. broccoli, grönkål, vitkål och spannmål.

Personer med ett lågt kalciumintag får lägre peak bone mass och riskerar att drabbas av osteoporos. Läkemedelsintag talas det väldigt lite om, när det gäller benskörhet, trots att det kan orsaka just detta. Ungdomar och unga kvinnor är i sig ingen riskgrupp för osteoporos. Det är särskilt viktigt att ungdomar har ett tillräckligt intag av kalcium och fysisk belastning på sitt skelett för att uppnå sin genetiskt styrda maximala bentäthet och därmed ha en ökad chans för att inte drabbas av osteoporos senare i livet.

Ungdomar som lever ett stillasittande liv riskerar en benstomme med sämre kvalitet. Unga kvinnor som dessutom röker och/eller bantar hamnar också i riskgruppen för att senare i livet utveckla osteoporos.

Själv tillhör jag inte de som är i riskzonen och mjölk har definitivt ingått i mitt liv. Under min uppväxt drack jag nog mjölk som en kalv och rörligheten och motionen var det sannerligen inget fel på, ända tills den där ödesdigra dagen jag jag klev in på mitt jobb på tingsrätten. Föga anande om att nu skulle livet aldrig mer bli vad det hade varit. Men det går att både simma och springa i bassäng, livet har inte mer begränsningar än man själv är villig att avstå ifrån.

2012 konstaterade opererande ortopedläkare, att mitt skelett i benen såg ut som en 18 årings. 18 år var jag 1969, vilket väl säger en hel del om det märkliga påståendet om att "mjölk som dödar mer än kött".

Allt osunt dödar, eller förgör.


Vad skall man då dra för slutsatser mer än, spola kröken och "röken". Var noga med innehållet i vad som passerar genom foderluckan. Motionera i den variant som är glädjefyllt. Se varje dag som en gåva och möjligheter till nya upptäckter, det kan låta klyschigt, men är ack så sant.


Förhoppningsvis skall det inte heller ramla ner någon komet i huvudet, av undergångsvariant och vi kan se fram emot ett sedvanligt år (2014) i en tidsanda där girigheten slagit rot och de medmänskliga krafterna jobbar i motvind. Ungefär på samma sätt som de allt mer våldsamma väderleksomslagens orkaner gör med det där de drar fram.

Själv har jag inga nyårslöften att ge. Men jag skall nog i vart fall försöka, att ge mig själv lite mer utrymme. 


Vågskrället då? Ja, jag skall helt enkelt göra januari till testmånad. I februari får jag göra en resumé av utfallet. Jag skall under januari äta precis som jag gjorde på 50--70-talet. Jag har helt enkelt fått nog av alla reformerande dietformer och lobbyister med förankringar allra högst upp i hierarkin.


                                            Gott Nytt År!

Händig mans nötknäckare....

söndag 29 december 2013

LKAB i Malmberget fortsätter sitt nervkrig mot dem som bolaget drabbar och de gör det med regeringens och departementens goda minne.

Det visar också på att inte ens kulturminnesmärkta byggnationer, eller uppväxande barn är fredade från statens diktaturfasoner!

http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/julen-firas-med-hot-om-tvangsinlosen-8130254.aspx

Men den här följetongen om det blå huset i Malmberget är betydligt längre än så och det finns åtskilliga inslag från Nord-Nytt om hur prekärt detta är skött. Det är precis som jag i många år skrivit i min blogg, redan på den tiden den fanns i NSD, det är fråga om fördrivning av ortsbefolkningen och inget annat.

Det är många drabbade som tagit kontakt med mig genom åren och det är inga uppbyggliga historier som kommit till mig. En del har t.o.m. hunnit dö och fått sina sista år demolerade av det statligt ägda gruvföretaget LKAB. I ett av fallen håller jag dem ansvariga för hennes plötsliga död. Påfrestningarna blev helt enkelt för stora för henne pga. hennes ålder och den långvariga och allvarliga stress hon varit utsatt för av bolagets samhällsomvandlare. 

Må Elsas minne lysa över familjen Lundqvist och må de aldrig fördrivas från sitt hem, som Elsa gjordes under hennes sista år i livet. Min innerliga önskan är att familjen Lundqvist skall få ett likvärdigt boende och en ursäkt för vad de har utsatts för under alla dessa år.

OCH må de som drabbat familjen Lundqvist, själva tvingas hämta sitt dricksvatten i vattendunkar åtskilliga år framöver...




Arja Saijonmaa sjöng även på begravningen i Malmberget av en av de folkhjältar, som aldrig gav upp kampen mot LKAB:s misshandel av de drabbade boende. Det var hemskt att än en gång stå vid sidan om och inget kunna göra. Det är inte det sista en människas liv skall fyllas av, kampen mot ett statligt ägt bolag, som saboterat livsvillkoren. Han borde istället ha fått ägna sitt liv åt det han själv älskade som mest, fiske och miljövård.




lördag 28 december 2013

Alla de här som höjt Zlatan Ibrahimovic till skyarna, de kan nu ta och rannsaka sig själva.

Det må vara så att en fotbollsspelare utmärker sig, som en duktig spelare. Men jag vet inte. Jag har hängt på åtskilliga fotbollsmatcher i mina dar´och ett har jag lärt mig: en duktig fotbollsspelare är inte något annat än en i laget.

Det är inte bra att sätta etiketter på folk, men det är inte första gången som Zlatan Ibrahimovic har visa klara drag av en ohälsosam hybris och en otrolig nonschalans.

Under all kritik är det, att fotbollsförbundets ordförande Karl-Erik Nilsson, lägger sig flat för det inträffade och inte har någon kommentar alls ang. Zlatans kvinnofientliga och kvinnoförnedrande uttalande. 

Jag hoppas verkligen att sponsorerna lägger sina pengar på spelare värdig att vara riktiga förebilder, det är inte Zlatan.

Barn och ungdomar, av båda könen, behöver inga dåliga förebilder: http://www.svd.se/sport/zlatan-kritiseras-av-huvudsponsorn_8853514.svd



Dåliga förebilder som Zlatan behöver ingen.
 

onsdag 25 december 2013

Julklappar kan verkligen betyda överraskningar - Kvast-Hilda var en sådan.

Den största och mest oväntade julklappsöverraskningen var nog trots allt en tjock gammal tidning, Kvast-Hilda, som Herr H hade sopat nätet på för att finna. Han har gått och klämt på den ett bra tag för att jag skulle få den i julklapp.




Det har inneburit att jag mer än en gång sänt den där må öknens alla kamelloppor hemsöka era armhålor besvärjelse till flyttfirman från Luleå, som antingen förstörde, eller försnillade mina saker. En försvarlig hög Kvast-Hilda tillsammans med Gustaf Frödings samlade verk var nog den största förlusten i slutändan och så här med handen i backspegeln.

Men det var t.ex. inte så upplyftande, att bli av med en hel flyttkartong skor, eller allt annat som man inte ens från början insåg, att det också saknades. Jag och dottern stod och gick i det skor vi hade haft på oss på flyget och inget annat. Det där sendraget som ägde flyttfirman, skall vi inte ens tala om. Svarade han mot förmodan i telefon, kunde man lika gärna gå in och snacka med badrumsväggen. Smidig och talför som ett järnspett. 

Han kunde inte ens tala om vem det var som han hade samkört vår flytt med, bara att flyttbilen hade stått i Luleå under helgen och där hade det snöat. - Nej, men så förunderligt, kan det ha varit därför inget i flyttbilen hade den plats vid ankomsten till Göteborg, som den hade vid avfärden från Malmberget och böcker som stått i kassar helt plötsligt var gröna av mögel och såg ut som om de hade gått igenom en dusch. De stora blommorna hade frusit ihjäl. Jag kunde inte packa upp allt med en gång och upptäckte försent vad som hänt med de tunga böckerna, som varit packade i pappkassar istället för kartonger. Men innan dess for omkring som en sniffande blodhund och undrade varifrån mögellukten kom. Tills jag fann bokkassarna. Det var soprummet nästa!

Att allt hade packats om i flyttbilen behövde man inte heller vara atomklyvare för att inse heller. Från att min nya breda Duxsäng hade stått på högkant längst in i flyttbilen vid inpackningen i Malmberget, så låg den vid framkomsten till Göteborg, underst med en massa kartonger över sig. Gissa i vilket tillstånd den resårsängen var vid framkomsten till Göteborg...

Nå, skit i oseriös flyttfirma, som tog hutlöst betalt dessutom.

Vad är det då, som jag är så fascinerad över med just Kvast-Hilda? Själv behöver jag inte fundera på vad svaret. Inte ett enda ögonblick...
http://seriewikin.serieframjandet.se/index.php/Kvast-Hilda


tisdag 24 december 2013

Jul, jul strålande jul. Gläns med vind och regnrusk över taken... och det är inte enbart tomten som är vaken....

Får man häda vackra julsånger, när man vaknat och har ätit skitdåliga Aladin praliner, det smakar inte choklad längre och läser man innehållsförteckningen inser man att man aldrig ens borde ha tänkt tanken, att falla för den årliga frestelsen, men gett upp pralinkäkandet och istället kastat sig över den nygriljerade skinkan och gjort en skinkknäckemacka, druckit ett glas kall mjölk till, bakat porterlimpa till långt in på småtimmarna, suckat djupt över de dåliga julklappsrimmen, släpat sig i säng som siste vaken man i huset (...nja, jag ÄR kvinna) och vaknat av att hela benet känts som om det höll på att trilla av i nervsmärtor, som fortplantade sig från nackskadorna.

Jag blev t.o.m. tvungen att gå och skramla fram Tigerbalsam ur badrumsskåpet. Då ÄR det verkligen illa, jag är inte den som ger upp i första taget, men jag stod bara inte ut. Följaktligen stinker hela jag Tigerbalsam, med det hjälpte inte. Naturligtvis inte. Det var bara att knalla omkring och försöka undvika de ställen på golvet där det knarrar, sätta sig ner för att inte störa resten av husets sovande själar av vankandet. Motionscykeln ger för mycket ljud ifrån sig för att funka nattetid.

Med desperationen självlysande ur ögonhålorna till vindens och det piskande regnets ljud, som viner runt hus och trädgård, går det att finna frid i de spökande skadade nervtåtarna. Det är bara att ge det lite tid och ha förtröstan. Snart går det att återvända till sängs igen, peppar peppar, utan att ligga och kasta sig fram och tillbaka. Lugnt somna om när de hela lagt sig något. I värsta fall haka på hörlurarna för att somna till musik, avslappnings-CD, eller rent av en pågående ljudbok. 

Jag fick köpa nya hörlurar igen, för två dagar sedan. Men väl hemma med dem insåg jag att jag gått på en nit, när jag kollade på internet. Jag hade lika gärna kunnat köpa nya Koss hörlurar igen. Det var väl sorgen i hjärtat, att jag hade saboterat stackars Herr H:s dyra utanpåliggande Koss hörlurar, sedan jag tagit död på mina egna, som fördunklat mitt omdöme. Men hur katten kan det skilja så mycket i pris, när man köper Koss i butik och alternativet via internet.

Det är inte bra för tåtarna att somna med hörlurarna på. Kanske jag borde slå mig på att bli professionell hörlursfixare... på min sängstolpe hänger nu ett gäng hörlurar uppgillrade, som är saboterade därför att jag har somnat med dem på.

Se där, mitt i allt när jag sitter nu och skriver, så inser jag att jag kan återvända till sängen, nu känns det bara som tandvärk i hela högra benet. Inte för att jag någonsin haft tandvärk, men jag kan förställa mig att det är samma erbarmliga känsla.

Somna om ett par timmar och hoppas att telefonen inte ringer med det man mest befarar skall komma snart. Vill man eller vill man inte att hon skall bara få somna in utan att vakna mer, när det inte finns mer att göra. Allt är slut och utan återvändo.

En annan julafton för länge sedan var det min mormor det gällde, jag hade precis släpat mig hem från vaket på sjukhuset och somnat efter att ha legat och vridit och vänt mig ett par timmar i sängen. Det är de här tidiga telefonsamtalen, jag alltid har avskytt mest av allt i mitt liv. Det är aldrig bra saker som det rings om tidigt om morgonen. 

Men det är så livet är. Livet fortsätter ändå så länge man själv är i liv.

Det återstår nu bara att slå in julklapparna till julklappsspelet, de vuxnas röverispel istället för att byta julklappar mellan oss vuxna, som kostar skjortan. Men även de små barnen gillar faktiskt spelet lika mycket, eftersom det är ett tjuv och rackartygspel på tid. Första rundan går ut på att alla inslagna julklappar skall erövras genom att slå rätt antal på en tärning, tills alla inslagna julklappar är tagna. Sedan öppnar var och en julklapparna och sedan börjar det verkliga sjöslaget! Därför att får man rätt antal prickar på tärningen, kan man stjäla en julklapp från vem som helst. Det brukar alltid utkristallisera sig en favorit bland julklapparna, som alla vill ha. Det gäller att ha fart på tärning och stjälande av julklappar, därför att tiden är begränsad.

Det blir alltid lite av hela havet stormar över det hela, men himla roligt!

Mesta av det jag och Herr H köpt till årets julklappsspel på julafton är inköpt på Asian Taste i Gamlestan. Äldste sonen ringde igår från Malmö och lät avslöja, att han var på Biltema och hade hittat bra saker för årets julklappsspel. Men han hade ingen tejp hemma, så han funderade på om han skulle köpa fyra rullar tejp för x-antal kronor, eftersom en rulle tejp kostade nästan lika mycket som fyra rullar.

- Vad gör man med resten av tejpen, som jag inte använder, sa han. 
- Enkelt svarade jag, du slår in resten av rullarna i en julklapp till julklappsspelet, eller så slår du in julklapparna där i deras julklappsinslagning där både papper och tejp finns gratis....

Han stönade, slå in julklapparna i affären med så mycket folk, nej det orkade han inte ens tänka på att göra. Då stod han i valet att köpa tre rullar julklappspapper för.... eller en rulle för....

Natti natti, eller är det rent av godmorgon för en del av er, klockan är 08:31, den här natten var det tre timmar av vaknande pga. nervsmärtor. 

Men för mig är det John Blund nästa, förhoppningsvis. Lika förhoppningsvis börjar jag denna julafton med en varm kopp choklad, gjort på äkta kakao och i min vackra ryska höga kopp i kobolt och guld (som jag fick på min 30-årsdag). Koppen kommer från den Kejserliga Porslinsfabriken i Leningrad. Den varma chokladen är toppad med en klick vispgrädde.  

Choklad Puskin, efter den kände ryske författaren, som mamma i vart fall kallade denna skapelsen och som är en tradition som överlevt i den här familjen. Om det funnits en verklig förlaga till Choklad Puskin, har jag ännu inte kommit på, trots att jag försökte utröna den saken när vi var i Leningrad häromåret.



God Jul på er, som läser min blogg!

lördag 21 december 2013

Finansmarknadsministern Peter Norman har helt uppenbart alla "pållar ute på grönbete" och LKAB och Gällivare kommun är dessvärre inte bättre bemedlade med förstånd de heller.

Hela situationen är som att hälla vatten på en gås och i Sveriges regering och riksdag fortsätter lekstugan med folks privatliv, bara för att kunna håva in vinsterna till det statsägda LKAB.

http://www.svtplay.se/klipp/1690241/familjeflytt-blir-regeringsfraga
 

För mig är det helt obegripligt, att vi har en finansmarknadsminister, som har mycket övrigt att önska. Man kunde väl tycka att man i den positionen åtminstone skulle besitta normalt förstånd med att hantera information, som ges från riksdagens talarstol verbalt, eller via nyhetsrapporteringen via Nord-Nytt. - SVT riksnyheter tiger still, de har väl sin egen dolda agenda och dunkla motiv. 

Man kan inte dra någon annan slutsats än, att den arme finansmarknadsmistern Peter Norman inte heller är läskunnig, så många propåer som både han, näringsdepartementet och regeringen fått om de rådande förhållandena i Malmberget!

Lika obegripligt är det att journalister, som norrlandsfödde Martin Schibbye och Johan Persson behöver bege sig ut i världen för att avslöja maktmissbruk. När det hänger och dinglar mitt framför deras näsor i det egna hemlandet. Här riskerar de dessutom inte att bli skjutna eller skenavrättade.

Vi har en alldeles egen bananrepublik här hemma i Sverige uppe i Malmberget. Det hela har urartat rejält. Hela gruvindustrin med aktieklipp på regeringsnivå saknas inte heller, som inslag. 

När svensk domstol, kammarrätten, lutar sig tillbaka på ett utlåtande från en (1) extern sakkunnig ang. oskäligt avtal mellan Gällivare kommun och LKAB, har definitivt en situation uppkommit, som är mer än prekär. Det faller på sin orimlighet att mark med malm, som har ett värde av mellan 4-700 miljarder inte kan ersättas med 450 miljoner. I avtalet har kommunen inte ens fått återanskaffningsvärdet av t.ex. vägkostnader mm.  http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/gront-ljus-for-samarbetsavtalet-mellan-lkab-och-kommunen-8125536.aspx

Dessutom är det märkligt att Gällivare kommun inte ser om sin egen verksamhet och värnar sina egna skattebetalare. LKAB fortsätter dessutom att oavkortat exploatera privatpersoners ekonomi och liv utan att kommunledningen ser något problematiskt i det hela. Svamlet om att LKAB skulle ersätta byggnader, som rivs i samband med gruvbrytningen, det är en lögn så magstark att man baxnar. = http://www.svt.se/nyheter/regionalt/nordnytt/huskonflikt-i-malmberget


Det här är mitt 201 blogginlägg om de s.k. samhällsomvandlingen i Malmberget och en hel del som gruvbolaget LKAB utsatt och alltjämt utsätter människor för. I dessa bloggar har jag haft åtskillig källhänvisning.

LKAB:s vd Lars-Eric Aaro bedyrade i samband med att avtalet mellan LKAB och Gällivare kommun, inte avsåg att gälla tredje part, dvs. drabbade boende i Malmberget. Han intygade att LKAB skulle "göra rätt för sig". DET väntar jag och många med mig ännu på! Men istället fortsätter de dåliga ursäkterna och missförhållandena kring LKAB:s gruvbrytning i Malmberget. Dessutom en regelrätt miljökatastrof av dignitet.


Det varmaste stället i helvetet är reserverat för dem, som under djupa moraliska kriser upprätthåller sin neutralitet, skrev Dante Alighieri.

LKAB fortsätter att frisera sanningar med skalven, som nu slagit i taket i styrka. Det är inte svårt att förstå varför tillsynsmyndigheten vill stoppa LKAB:s gruvbrytning i Malmberget till dess befolkningen är evakuerad. Men svensk byråkrati är inte svensk byråkrati för ro skull. LKAB fortsätter att begagna sig av en föråldrad variant av mätningar, som ingalunda motsvarar verkligheten. Men det funkar ju tydligen bra att spela dum. Å andra sidan var det inte så länge sedan LKAB begagnade sig av mätmetoden: stoppa ner ett järnspett i backen, som poppar upp och ner beroende på tjäle m.m. Så varför ens förvånas.


Vibroakustik Sverige AB, har på Kaptensvägen 4 i Malmberget en mätare uppsatt, som mäter i tre olika riktningar. Att det inte är några bra förhållanden för t.ex. Höghuset med 13 våningar m.fl. byggnader eller människor, det förstår t.o.m. en byfåne, utom regering, näringsdepartementet m.fl. inkl. finansmarknadsminister Peter Norman och LKAB:s ledning.

Den 15 december 2013 kl. 09.59 uppmätte Vibroakustik Sverige AB på Kaptensvägen 4:

V12V
4.42 mm/s

V12L
11.6 mm/s

V12T
18.6 mm/s



Den 20 december 2013 kl. 01.04 uppmätte de:

21.5 mm/s V12V

V12L
6.15 mm/s

V12T
0.02 mm/s


LKAB:s "Gropen", som har förbindelse med resten av gruvan på km:s djup. Bebyggelsen som finns i dess omedelbara närhet och de olika malmkropparna har underminerat all mark. Det är gruvbrytning i bästa bananrepubliknivå! Resten av befolkningen är instängslade, som i en enorm hundgård, under vidriga förhållanden. Är det fortfarande någon som läser det här och som tittar på bilderna, som tycker att LKAB för en sund gruvbrytning?
Fotot: taget av journalisten Dan Larsson.



 

onsdag 18 december 2013

Bland julklappsrim, strejkande tvättmaskin och livets vanliga krusiduller.

Jag satt imorse och lyssnade lite förstrött till två andnupna damer. Jag förstår inte riktigt vitsen med att sitta med uppslagna bärbara PC:ar vid frukostbordet och ändå vara involverad i diskussioner. Det känns som om det varken blir hackat eller malet. Enbart något halvdant över det hela.

Själv blev jag bara matt av att se och höra skiten. (Fö´låt, jag skall allvarligt försöka att göra något åt mitt bristfälliga vokabulär.)

Väl hemma igen sitter jag nu och funderar över hur min egen dag egentligen är, borde jag nu också egentligen vara andnupen och till mig i trasorna?

Det var jättekön Lurban och tvärnit mellan varven i alla filer på väg in till centralstationen, där jag skulle släppa av Herr H, som är på väg ner till Skåne till sin dödssjuka mamma. Jag satt och funderade om jag skulle komma försent till mitt eget sjukvårdsbesök, men insåg att det är bara att gilla läget och ingen idé att hetsa upp sig. De går liksom ändå inte, att pressa sig förbi fem filer med ett läskpappers mellanrum mellan varje bil.



När jag kom in till mottagningens kassa var det en herre, som skulle avresa till Panama idag på eftermiddagen, som ansåg sig kunna gå före alla kölappar till kassakön. Han hade fått något i ögat och fick det nedslående beskedet att han fick vända sig till sin vårdcentral, när han knôdde sig före och hasplade ur sig sitt ärende. Okey, tänkte jag, jag kan inte vara så tyken att jag hävdar min rätt i egenskap av rätt könummer, som stod på displayen. 


Jag tänkte vidare i mitt stilla sinne, arme sate du kommer att få bege dig till Panama med något skit i ögat, sjukvården i Göteborg där finns det ingen rim och reson, smidighet eller medmänsklighet. Med så många specialistläkare samlat på ett och samma ställe borde de ha kunnat skaka fram någon, som hade kunnat hjälpa honom det korta ögonblick det skulle ha tagit.

Väl avbetad vårdtid körde jag stora champagnegaloppen för att ta mig till Hagabadet. Jo, det är ju så trafikplaneringen funkar i Göteborg, skall du ett hack tillbaka, så måste du köra åt motsatta riktning, köra avsevärd sträcka innan bilen går att köra över till andra sidan vägen, därefter vända tillbaka och köra en stor omväg tillbaka. Istället för att ta bort betongavspärrningar och att kunna köra något femtiotal meter, så måste man köra ett par kilometer!


Det kallas miljöplanering!

Jag käkade frukost och drog mig sedan ner till bassängen. Där konstaterade jag enbart, att jag hade glömt att kolla vilka vattenpass, som skulle gå av stapeln på förmiddagen. Jag hann sålunda bara simma en kvart och inte den sedvanliga timman. Lite Murphys lag över det hela igen. Hasade mig över till Filipsons folkbad och gjorde mitt reguljära träningspass med hantlar i vattnet. I brist på den timslånga simturen, sprang jag istället i vattnet i en lemiskata, sedan jag hade gjort mitt träningspass. Man blir rätt flåsig av att springa i vatten också. Vatten i brösthöjd.

Skulle jag kanske någonstans så här långt hetsat upp mig....

Innan jag plockade upp bilen, gick jag in på den nya Eko-affären vid Hagabadet. Naturligtvis hade de inte allt jag ville ha. Kunde jag komma tillbaka om ett par dagar kanske? Så åkte jag på en tillrättavisning. Det låg kölappar i plast vid kassan, som jag skulle ha tagit. Inte så lätt att upptäcka det bland allt brôte på kassadisken, tänkte jag, men sa inget. Dessutom var det ingen som var före mig, utan de kunder som fanns inne i affären höll fortfarande på att plocka på sig varor när jag ställde mig vid kassan och plockade upp mina varor.

Det räckte inte med tillrättavisningen, jag fick mig en föreläsning till livs också av en dam, som sällade sig till kassakön och hoverade om hur ekologiskt det var med plastkölapparna, som gick att återanvändas. BAH! tänkte jag, men teg, de har gamla hederliga kartongnummerlappar hos Knapp-Karlssons, dessutom hänger de väl synliga så att det inte råder någon som helst tvekan vad som gäller för att kunna expedieras, eller betala.

Så fick jag än en gång köra stora champagnegaloppen med bilen för att ta mig till Saluhallen i Linné. Jag köpte bl.a. blod och krokfjälster hos Briggens Chark & Delikatess. Där råder det inga norrlandspriser direkt. Men här skall fixas blodpalt och blodkorv, medan Herr H är i Skåne och man slipper höra och se gnället över den norrländska menyn!


Bara det gör att tvättmaskinen som ständigt stannar och blinkar rött och får köras om i det oändliga (den har väl antagligen ännu mer i sig än den metallgrunka som trillat av min gamla, fula hemma-i-trädgården-jacka) känns ok ändå. Fastän den är som en norsk variant av vindrutetorkare fungerar- fungerar inte- fungerar - fungerar inte. 

Herr H ringde reparatören igår och reparatören skulle ha 800:- enbart för att komma hit. Skit i det, sa jag. Jag försöker ett tag till, det kanske löser sig av sig självt den här gången. Jag har ju inte tvättat sonens jobbarbyxor fulla i spik, den här gången.

Man hinner inte bli andnupen av tomgången i tvättmaskinsprogrammet, utan man hinner fila på många julklappsrim under tiden, som tvättmaskinen tröskar på fler varv, innan den behagar vara klar. Den är just nu lika smidig som Göteborgs stadstrafik alltid är. Så vad finns väl att hetsa upp sig över?

Det är bara att fortsätta att idissla på.... En intelligent ko-min går inte att hetsa upp i första taget, då skall man ha varit mer enveten och idog än så. Det är bara i dylika fall som proppskåpet kan ryka och ångan pyser ut ur mina öron!
 


måndag 16 december 2013

Inledning på bedrägerimailet ang. "skatteåterbäring" löd: "Kära skattebetalare" - för att inte tala om slutfinal på det nya bedrägerimailet: "Upphovsrätt © 2013 Skatteverket Sverige. Alla rättigheter förbehålles."

Men ursäkta hur står det egentligen till där uppe i hjärnkontoret? 

Ni är så fullständigt puckade i huvudet, att man funderar vilket hål ni egentligen gjorde entré genom till detta jordeliv.

Den dagen skatteverket skriver Kära skattebetalare till mig, den dagen bor jag inte längre i det byråkratiska Sverige. Jag vet inte om ni ännu inte har förstått det, men lägg inte ner energi på mig. Det är enbart en överloppsgärning. (Få se nu om ni hittar det ordet i någon svensköversättning???)
  
På en skala ett till tio: hur sannolikt är det att jag skulle skicka läskvitto, eller ens höra av sig ang. nedanstående mail:

Procenthalten är obefintlig, den existerar inte ens på nanonivå, pikameternivå eller ens på femtometernivå! 


Jag hoppas att alla som kan läser detta intelligensbefriade mail som kom i min mailbox idag:


----- Original Message -----
From: Skatteverket
To: min mailadress stod här
Sent: Monday, December 16, 2013 1:53 PM
Subject: ID88399: Skatteåterbäring: 5840,00 SEK

Kära skattebetalare,

Våra register visar att du är berättigad till en skatteåterbäring på:
5840,00 SEK

Var vänlig och fyll i formuläret innan 2013-12-18.
Det snabbaste och enklaste sättet att få din återbäring är en direktinsättning på ditt person/sparkonto.
* Klicka här för att få åtkomst till din skatteåterbäring.

Adressen till vårt huvudkontor hittar du på vår webbplats:
http://www.skatteverket.se/

Upphovsrätt © 2013 Skatteverket Sverige. Alla rättigheter förbehålles.


****************


Lyssna nu noga alla ¤*#^l@.... pappskallar, som skickar bedrägerimail till mig, hackar sin in i mitt privatliv, skickar upplästa sms till min bostadstelefon etc.: Lägg ner! Skit ner er! Därför att några skarphjärnor kommer ni aldrig att bli!

För övrigt är ni dåligt uppgraderade ang. min skatteåterbäring också, hönshjärnor!

fredag 13 december 2013

Sankta Lucia - ljusbäraren som ständigt minner oss om världens mörker.

Lucia är kvinnan med en hisnande historia och legenden om henne kan beröra vem som helst, som har en normal kvinnosyn. http://www.folkhalsan.fi/startsida/Aktuellt/Lucia/Luciatraditionen/

Dvs. där kvinnan inte betraktas som en handelsvara, eller mindre värd än mannen. Trots att Lucias föddes 283 e.Kr. är det inte mycket som har förändrats ute i stora delar av världen. Fortfarande är kvinnan underordnad mannen och fortfarande väger kvinnans öde lätt i mannens händer. Längre än så har inte den mänskliga utvecklingen hunnit.

Man kan väl någonstans tro, att hon efter sin död borde ha fått vigas i gravens eviga vila, som det så vackert heter. Men så var det inte. Hennes öden och äventyr stannade inte där och det var med förundran jag betraktade henne där hon låg likt törnrosa i sin glaskista i kyrkan San Germemia i Venedig. Det var svårt att inte känna tystnaden och ömheten lägra sig inom sig, när man betraktar hennes lilla rörande gestalt.



Hennes resa efter döden har varit lång och stundom synnerligen äventyrlig.

Lucias reliker flyttades från Sicilien till Konstantinopel, där venetianska korsfarare helt enkelt stal hennes reliker, under ett av de många korstågen på 1200-talet. Relikerna förvarades därefter i en kyrka i Venedig, som fick ge plats för en järnvägsstation. Järnvägsstationen döptes efter henne och fick namnet Venezia Santa Lucia. 

På 50-talet placerade patriarken av Venedig, Angelo Giuseppe Ronacalli, sedemera påve Johannes XXIII, en silvermask över hennes ansikte för att skydda kraniets håligheter från damm.

1981 stal beväpnade, fumlande män hennes reliker och begärde en lösensumma. Men det bar sig inte bättre än att de tappade hennes kranium, när de skyndade bort från kyrkan med hennes reliker. Resten av relikdelarna återfanns senare i en jaktstuga, utan att förövarna fått någon lösensumma.

Nu ligger hennes kvarlevor där i sin glaskista och den lilla nakna foten kikar fram.

 

torsdag 12 december 2013

Besikta bilen är nu för tiden som att ta sig in i Fort Knox, ursch och fy för privatiseringens stolpskott!

Igår trillade "Viktig information till dig som fordonsägare  - säkerställ att du får en inbjudan till besiktning", ner i min brevlåda. Avsändaren var Bilprovningen.

Vad är nu det här för nymodigheter, tänkte jag, eftersom jag besiktigat den här bilen en gång och då fått en kallelse i brevlådan, som jag kunde tacka ja till, eller avbeställa, eller välja annan bilbesiktning. Jag tyckte att det var praktiskt att ta den tid jag erbjudits, eftersom det är samma lokaler som tidigare Svensk Bilprovning haft före den idiotiska avregleringen 2010.

Jag loggade in på deras hemsida, eftersom jag var fundersam över, när min bil skulle besiktigas igen. Men väl på deras hemsida insåg jag rätt kvickt, att jag skulle bli översvämmad av en massa skräpmail, eftersom de delade min mailadress med sina "samarbetspartners". Sålunda var jag så idiotisk att jag ringde det telefonnummer, 0771-600 600, som man också kunde välja att ringa och som ledde till "kundtjänst".

Klockan 08.30 ringde jag och eftersom det var ca 15 minuters väntetid i kön, insåg jag rätt kvickt, att det här skulle inte bli någon snabbhistoria precis. Väl framme undrade jag när det var dags för bilbesiktning för min bil. På den frågan följde en sagolik utläggning, som var föga uppbygglig och som avslutades med, att det låg på mitt ansvar att hålla reda på det själv!

Rätt snopen av det avsnoppande svaret undrade jag hur jag skulle få reda på det, därför att det utskicket som jag hade fått mig tillsänt, tänkte jag ingalunda svara på, eftersom det klart och tydligt framgick, att skulle jag svara på det, skulle min mailbox dränkas av en massa reklam från övriga "samarbetspartners" och det var jag inte intresserad av.

Inledningen hos Bilprovningens kundtjänst, tillhörde den mer tålamodsprövande varianten och slutligen hamnade vi i en rejäl skyttegrav av Babels torn.

- Jaha, du har fått en inbjudan, svarade den avsnoppande damen med utländskt påbrå och med ett inslag av papegoj-DNA och även med ett tonfall, som påminde mer om att hon hade fått en större uppenbarelse så här i arla morgon. 

På det följde ÄNNU en lååång utläggning om Nix och en förklaring, som jag redan hade fått via deras hemsida och som hon redan hade upprepat två gånger, MEN som saknade allt utom det enda som jag var intresserad av att få veta, men jag svarade än en gång tålmodigt:

- Jamen jag är inte intresserad av att svara på det som står på er hemsida, därför att jag vill inte dränkas av en massa reklam i min mailbox. Så nu undrar jag fortfarande, när det är dags för mig att besiktiga min bil, svarade jag.

- Det ligger på ditt eget ansvar, svarade papegojan ännu en gång.

Nu rök det i säkringsskåpet på mig och jag höjde rösten och sa:

- Det enda jag vill ha upplysning om är NÄR jag skall besikta min bil, inget annat som jag inte har frågat efter.

- Skrik inte, svarade papegojan.

- Men kan du inte förstå vad det är jag säger till dig, det enda jag är intresserad av är när det är dags att besiktiga min bil igen, jag har tidigare varit på Bilprovningen i Tagene.

- Det ligger på ditt eget ansvar, svarade papegojan för vilken gång i ordningen vete gudarna.

- Men herre gud hur svårt kan det vara egentligen att få ett rakt svar, undrade jag. Det enda jag vill veta är, NÄR det är dags för bilbesiktning av min bil.

Den serviceminded papegojan slängde då på luren rakt i örat på mig!

Jag suckade djupt och tänkte på det där om öknens alla kamelloppor, som skulle hemsöka hennes armhålor och goolade mig fram till Trafikverket. De pappskallarna kanske eventuellt kanske har något vettigt läsning på sin hemsida, tänkte jag. Glad i hågen hittade jag en klickruta, där jag kunde få reda på alla uppgifter om min bil. Aha, tänkte jag nu artar det sig, när jag började skrolla igenom alla uppgifter om min bil. Allt fanns där UTOM, när jag skulle besiktiga bilen nästa gång! 

Jag hittade dock en klickruta på Trafikverkets svårsökta hemsida, där kom jag till ett annat företag, SWEDAC, som var länkade när det gällde fordonsbesiktning.

Men redan här borde jag ha förstått vad det skulle ända ut i. När jag kom till en klickruta där jag skulle få information om besiktningen av mitt fordon och klickade mig vidare, insåg jag att Sverige blivit en lekstuga för kompletta idioter! 


Det började naturligtvis med att jag kom rakt in på en ruta där jag skulle svara på en massa frågor om deras hemsida! Jag klickade snabbt bort den rutan och trodde i min enfald att nu var jag nära ett svar. Snart skulle jag nog få reda på när min bil skulle besiktigas. Det som hände var att jag klickade snällt i att det gällde mitt fordon och jag länkades nu vidare till nästa i systemet SVERIGE I MOMENT 22!

Det som hände borde jag ha kunnat lista ut med knävecket så här långt gånget på morgonen. 

Jag fick upp en filhänvisning om besiktning av mitt FARTYG! Av någon outgrundlig anledning så valde jag att INTE klicka upp den bifogade filen... tänka sig!

Jag såg hur klockan tickade iväg och hur Hagabadet kom allt längre bort från att vara en verklighet denna morgon. Jag googlade "hur vet man när det är dags att besikta bilen" dvs. svaret på universums gåta! - Jag såg då att både Trafikverket och SWEDAC inkl. Bilprovningen var en tänkbar sökvariant, men den hade inte gett något resultat, så jag valde istället denna länk:

http://korkortonline.se/teori/besiktning/

Jag föll ut i ett frustande som nog mer påminde om ett hästgnägg, när jag såg vad det var för bild, som fanns där på länken: Ett foto på "Bilprovningen". 

- Jovisst, sure baby och kyss mig långsamt.Ty min pappa är precis som Pippi Långstrumps pappa "negerkung" på söderhavsön Kurrekurreduttön, liksom han är sjörövarkapten med skepp och allt. Papegoja ingår nog också i hela kittet och avknoppningen finns på Bilprovningens kundtjänst.

En ny bil ska besiktas första gången när den är 3 år gammal och andra gången 2 år efter första besiktningen.


Sålunda skall jag inte besiktiga min bil i år. Det tog mig alltså 45 minuter att få veta när min bil skulle besiktigas och det tack vare att jag kunde addera ihop information som jag snubblat över i Trafikverkets databas om min bil.

Länge leve dårarna paradis SVERIGE! 
AMEN.....



 

tisdag 10 december 2013

SVT är en korrupt historia ända ut i fingerspetsarna.

http://www.nsd.se/nyheter/lulea/landshovdingen-i-mote-med-svt-lulea-8090930.aspx

Inte nog med att tidningsvärlden jobbar frenetiskt på att lägga ner övre Norrland, toppstyrt som det är av stiftelse, som leder rakt in i statsministerns lilla gemytliga kammare. Nu har draghjälpen kommit från SVT. Men det var ju förstås ingen större nyhet, eftersom det som händer i Norr knappast ger en krusning i Riksnyheterna på SVT.

Ruttet är landet och ruttnare blir det, samtidigt som orättvisorna blir alltmer kännbara och utbredda. 

Handen på hjärtat... 

Undra vem det är som egentligen äger och styr det här landet och vem det egentligen är till för. Det var länge sedan det var till för oss som betalar skatt här. Den saken är i alla fall helt solklar.
En del saker är svåra att ta ifrån oss fotfolk. Men det fixar de säkert också om det skall fortgå så här. De här klimatmötena de håller och reser runt som ekorrar till, kan man dessvärre skratta sig harmynt åt. Sicka loosers det är som leder världen!



måndag 9 december 2013

Jaha, Sverige ägnar sig åt industrispionage också.



Hur många "lingon" finns det i skogen?


http://www.friatider.se/fras-bedriver-industrispionage-mot-ryssland-at-usa

Berätta något mer som jag inte redan hade förstått...

Det var många år sedan jag skrev en del bloggar om just den soppan och hur illa kvick man stod på tåspetsarna och lagändrade om det största intrånget i privatlivet i mannaminne FRA, sedan följde blogginlägg på blogginlägg: http://gun-m-ek.blogspot.se/2011/12/pirate-bay-rattegangen.html


http://gun-m-ek.blogspot.se/2012/03/stjarnornas-krig-i-robotbyn-vidsel.html


Jag funderar allvarligt på att skriva en roman. Det kan inte vara så svårt att få ihop ett manus, det är bara att följa det verkliga livet och sätta in en person, som stiger upp om morgonen och börjar idissla hur han sitter på UD eller i regeringsplanet och bloggar. Med sig har han den ständige följeslagaren, sitt luftiga sinne som medresenär i aktieportföljen.

Vad romanen skall heta?  

Godnatt Sverige!  

Vad annars....

lördag 7 december 2013

En man som heter Ove,

av Fredrik Backman, visade sig bara ett bra och underhållande inköp.

http://cdon.se/b%C3%B6cker/backman%2c_fredrik/en_man_som_heter_ove-22575757

Det är stor igenkänningsfaktor på den mannen, Ove... 

och inte bara han/honom.

HA HA HA.

I say no more.






Vilket fick mig på ljusare tankar, så här i decembermörkret. Jag skall nog sjösätta nästa rundreseberättelse här i bloggen, men eftersom boken "En man som heter Ove" hade ett avsnitt om språkförbistring etc. i  Spanien, väljer jag istället Italien och återkommer vid ett senare tillfälle till en av våra rundresor i Spanien.

Jag gör det därför att just nu känner jag mig rätt mätt på politisk och händelsevillervalla ute i världen. Dårskapen har liksom helt och hållet spårat ur fullständigt. Bättre då att rikta blicken inåt och håva ur det som känns gott inombords.

onsdag 4 december 2013

Kocken smällde handuken kring mina fötter där jag satt och åt frukost.

Jag tittade förvånat upp och tänkte, jisses honom skulle jag då rakt inte anställa som fläkt vid varmt väder. Det var inte så att jag blev träffad av handduken, utan kände bara det hastiga och oväntade vinddraget.

Ända sedan jag var liten har jag tänkt på de där vackra damerna, som ligger utsträckta på schäslong och en man som står och viftar lite svalka med ett stort palmblad. Men det här påminde verkligen inte om min inre tjusiga bild. 

Sedan tillkommer den där andra lilla petitessen. Någon underskön dam är jag verkligen inte och schäslongen lyser med sin frånvaro. Även om jag de senaste åren varit alltmer inställd på, att jag skall bygga en egen schäslong. Då får jag den precis som jag vill ha den.
  
Melkers glasögonprydde ansikte hastade sig in bakom mig efter det snabba utfallet med handduken, sedan avlägsnade han sig värdigt, efter att han hade tagit sig en titt under bordet och väggsoffan.

AHA, tänkte jag, det här är som ett klipp ur Fawlty Towers, där gästerna inte skall vara medveten om vad personalen har för sig, även om så hela restaurangen håller på att falla ihop, eller brinna upp.

Det blev därför stiltje i hjärnkontoret på mig och jag stannade mitt i en tugga. Tankarna virvlade runt i mitt huvud, vad var det egentligen fråga om.... Sedan fortsatte jag att tugga, medan tankarna virvlade runt över vad det var som hade utlöst det snabba utfallet med handduken och det tysta gluttandet under bordet och väggsoffan.

Men så brast herrarna i bordet intill ut i ett rungande skratt. De visste på besked, det var en liten mus, som hade förirrat sig in på den gamla gatustenbelagda bakgården, som man bara satt ett glastak över.

Vid upplysningen om musen, lyfte jag upp båda fötterna på två röda och höll dem kvar i luften. Det var trots allt mellan mina fötter och under mitt bord, som musen helt uppenbart hade passerat. Nu vet jag inte om möss direkt klättrar på människor, eller passerar över deras fötter. Men bäst att ta det säkra före det osäkra.

Jag insåg rätt snart, att lite maggympa, medan jag intog min frukost var verkligen ett steg i rätt riktning. Man blir rätt snabbt en hösäck även om man försöker att ligga i kontinuerlig träning, när det blir för många operationer, rehabiliteringar och år dessemellan. Det går liksom inte att hälla YES över sig, även om det är effektivt fettlösande.

Nya herrar bärande på sina frukosttallrikar strömmade till, den ena av dem sa undrande:

- Det var väl ingen råtta?

Nej, intygade de skroderande herrarna, en lite mus bara. 

Det var väl för väl, att det bara var en liten mus och ingen råtta, som hade förirrat sig in genom de stora tunga dörrarna till bakgården. Lätt hänt och med det varma vädret dessutom. Var det inte ett märkligt väder egentligen, resonerade de sig fram. Inget stämmer liksom.

Mitt i allt kom dirren inglidande, bärande på en hög papper och intet ont anande över vad som hade utspelat sig sekunderna innan. Han fick sig naturligtvis en samling underfundiga ord till livs över musens existens på bakgården. Jag är inte helt övertygad, att han uppskattade musens existens på bakgården. Men spirituella herrar som startat dagen med lite morgongympa och dusch och nu satt och intog frukost, de var uppe i högvarv och tämligen bekymmerslösa över musens existens. Det är sånt som händer även i de bästa av alla världar och speciellt, när man sitter på en bakgård där dörrarna mer eller mindre står öppna ut i gränden, visste de.

Det glada gänget, som väl mest tillhör inventarierna de också, fortsatte att ordbajsa på till dirren, som nu blivit helt tyst.


Skulle det vankas ormar nästa vecka HÖ HÖ HÖ, eller vad blev det för tillskott till djurlivet i det zoologiska hägnet? HÖ HÖ HÖ....

Vore nog bättre med en katten Jansson, efter husmusens snabba inträde, tänkte jag. Men avstod ifrån några kommentarer och tänkte på Herr H, som brukar säga, att vi fruntimmer (jag och dottern) vi är så logiska, naturligtvis med ordalydelsen som är förvillande lik vid uttalet: zoologiska.

I brist på den riktiga musen får vi ta till musen, som Liza gjort av en tom toarulle.



tisdag 3 december 2013

Bedrägerierna och hackningarna blir allt allvarligare. Nu är det Sahlgrenska sjukhusets it-system, som helt uppenbart blivit hackat.

Men varken Göteborgs-Posten, eller Sahlgrenska sjukhuset tycks ta det på fullaste allvar. 

Göteborgs-Postens reporter Ann Johansson tyckte inte att det har något nyhetsvärde, utan tyckte att jag fick väl vända mig till Patientnämnden istället! Jag som trodde att en dagstidnings primära uppdrag var att rapportera om och därigenom förhindra brottslighet.

Sahlgrenskas verksamhetsansvarig betvivlar, att någon skulle kunna ha hackat sig in i deras system, under uppgivande att de har brandväggar och system som gör att de skulle upptäcka om så varit fallet. 

Själv ville jag tala med it-ansvarig för Sahlgrenskas verksamhet. Men si den gubben gick inte, utan det var genom verksamhetsansvarig som allt skulle gå och JA, det skulle ta sin tid, de måste ju först få indikationer om att fler varit utsatta.

Helt uppenbart anser sig Sahlgrenska sjukhusets verksamhetsansvarig ha ett system, som är säkrare än Pentagons, eftersom t.o.m. Pentagon fått sitt system hackat. 

Skall man skratta eller gråta... Lilla Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg har lyckats med något, som inte ens Pentagon har lyckats med!

Det var också därför jag tog kontakt med Göteborgs-Posten, men deras intresse var noll. Man kan väl bara hoppas att reportern Ann Johansson själv råkar ut för samma sak, då kanske det blev annat ljud i skällan.

Du som läser det här, nu vill jag att detta sprids till varenda människa, som kan tänkas bli utsatt för samma sak, som jag blev igår. Vad jag kan förstå måste det gälla alla som överhuvudtaget besöker sjukvården, vars patient- och journalsystem har något form av data-system.

Helt uppenbart har det blivit populärt att hacka/sabotera regeringens, polisens etc. data-system. Jag har här i min blogg rapporterat om många bedrägeriförsök och också fått det dokumenterat att bedrägeriförsök även nått åklagarmyndighetens mailboxar. Genom åren finns det många bevis på hur organiserad denna avart av verksamhet trots allt är. Därför blir det rätt förvånansvärt, att världens regeringar och operatörer/leverantörer, i mitt fall Telia, inte gemensamt gör något åt problematiken.

Igår kl. 12.30 hade jag en tid på mammografimottagningen vid Sahlgrenska sjukhuset, efter en remiss från min vårdcentral. Jag hade sålunda blivit kallad via snigelpost till Sahlgrenska. Man gjorde en mammografiundersökning och efter den var utförd, träffade jag en läkare, som även gjorde ett ultraljud på båda brösten, inkl. den knöl som är fullt kännbar i ena bröstet. Läkaren försvann rätt snabbt ur rummet med det korta meddelandet, att det var helt ok. Det var ingenting, allt såg helt ok ut, inkl. knölen i bröstet!


Jag hämtade upp Herr H och dryga metersgrabben, som varit på Leklandet under tiden jag var på sjukhuset. Vi hade anlänt hemmet och satt och fikade alla tre, när telefonen ringde. En inspelad röst meddelade, att det fanns ett SMS meddelande på min hemtelefon, dvs. min fasta telefoni! Bara därför lade jag på telefonluren, utan att ha hört meddelandet, eftersom jag vet att ingen någonsin skulle skicka mig ett sådant sms meddelande, via min hemtelefon varken någon myndighet eller någon annan som jag har någon samröre med.

Jag återgick därefter till mitt fika tillsammans med Herr H och dryga enmetersgrabben.

- Eftersom jag nu fått den typen av bedrägeriförsök, sms-meddelanden på min fasta hemtelefon tidigare. Då gällde det ett upplästa meddelande om något mer än lovligt "flummigt protokollsmeddelanade", som tyder på att någon kan ha hackat sig in på min mail, eller fasta telefon, eftersom det var aktuellt för tillfället. Jag valde därför att göra en rätt tidskrävande undersökning via Telia, som är min operatör. Det ändade naturligtvis bara ut i ett intet! Jag fick veta att det skulle kosta mig 600:-, att ta reda på vem som stod bakom meddelandet och vem teleoperatören var. Då tyckte jag att det inte riktigt låg på mitt ansvar, att än en gång befatta mig med skiten och dessutom betala 600:-för något som Telia tillhandahåller och som de helt uppenbart lämnar hela farstun öppen för. 

Sålunda visste jag igår, att även om jag uppfattat hela telefonnumret och verkligen ringt upp, så hade det sannolikt enbart kostat mig skjortan, att komma vidare till ytterligare ett nonsensmeddelande, på sin höjd! -


Drygt en timma efteråt ringde det igen och jag svarade, men denna gång lyssnade jag till meddelandet....

Meddelandet lät ungefär så här:

Vi har upptäckt knölar... bla.bla.bla... men det brukar gå bra om man tar bort dem med en gång. 

Sedan hänvisning till ett telefonnummer som började på 070..... som jag kunde ringa. 

Jag blev så chockad, att jag naturligtvis inte hann uppfatta resten av numret. Men insåg att detta kunde rimligen inte vara Sahlgrenska som låg bakom, men tanken fanns där ändå:  

Fanns det nu någon stressad läkare inblandad. Vilka var Sahlgrenska rutiner. Inte bara Sahlgrenska, utan längre upp i landet hade sjukvården sina brister. Men ändå, uppläst sms meddelande till ett fast telefonnummer, med hänvisning till ett mobilnummer för att få veta mer om mitt allvarliga tillstånd, som i efterhand uppdagats via röntgenplåtar, efter mitt läkarbesök (det brukar gå bra om man tar bort dem med en gång). 

Eller... jag drog mig till minnes, att det hänt oss i familjen, att man missat att tyda röntgenplåtarna rätt vid första anblicken och att när en annan, röntgenläkaren, granskat plåtarna i efterhand hade man uppdagat sådan som först missats... 

Jag försökte genom Sahlgrenskas växeln, att få tag i någon på mottagningen, men de hade slutat för dagen. Så växeltelefonisten skickade mig till sekreteraren, men där var det ingen som svarade. Jag skickade därför ett meddelande till den mailadress, som är avsedd för av- eller ombokning med kort varsel, eftersom jag förstod att de läser den mailen rätt omgående, när de åter är på plats. 

Jag hade bett dem i mailet, att omgående höra av sig till mig. När de ännu inte hade ringt upp mig och telefontiden gick igång, ringde jag därför själv upp dem. Jodå, de hade läst mitt mail, men det tillhör inte deras rutiner försäkrade de, att de skickade dylika meddelanden, något som sedan även  verksamhetsansvarig också lät meddela, att något dylikt kommunikationssätt med patienterna, sms-röstmeddelanden via hemtelefonnummer, hade de inte
Jag fick tala med läkaren jag hade träffat igår och han intygade än en gång att det såg helt ok ut. Inte något som förvånade mig, eftersom det hela verket alltför suspekt för att kunna vara sant. 

*********
Till er/dig som tycker att det här är så skruvat roligt/lukrativt, att ägna sig åt, vill jag tala om att ni nog lyckades förträffligt med ert uppsåt på det mänskliga planet. Men misslyckades helt om det var pengar, som ni hade bespetsat er på.

För min sambo som helt nyligen och än en gång bara för några dagar sedan, fått beskedet, att hans egen cancer, som både är opererad, återkommen och strålad, inte visade några tecken på återkomst, blev det nog en riktig pärs! Han satte sig ner mitt i leken med sitt barnbarn och stirrade rakt ut i luften. För den unge blev det helt obegripliga saker, som vi vuxna diskuterade, även om vi försökte hålla honom utanför hela resonemanget! Min sambos nattsömn har varit minimal inatt och det lilla han sovit har varit tämligen oroligt, eftersom han t.o.m har pratat i sömnen flera gånger!


Även om ni/du inte förstår det har jag anhöriga runt omkring mig, som inte är likgiltiga inför ett dylikt meddelande!
Jag har jobbat med kriminella i nästan hela mitt vuxna liv och vet hur skruvad uppe i huvudet vissa kan vara. Bara just därför utgick jag ifrån, att detta bara var ännu en variant av fulländad dårskap. Men det hindrade inte att jag blev oerhört illa berörd!


OM det överhuvudtaget finns någon gudomlig rättvisa, hoppas jag att det finns en speciell reserverad plats för er, där ni får möta er egen ondska fullt ut!
 
Den fallna ängeln, Satan - Bild ur Gustaf Dorés bibel.

söndag 1 december 2013

Det är nog mycket som kommer att falla mellan granskningens maskor: f.d. JK Göran Lambertzs beslut i Thomas Quickutredningen, Socialstyrelsens inblandning, som lyser med sin frånvaro.

Jag själv har inte några högre förväntningar alls. Jag är luttrad vid det här laget. Möter jag någonstans på vägen en ljusglimt är jag glad!

Socialstyrelsen håller de som de är satta, att kontrollera om ryggen, ingen har hittills saknat Socialstyrelsens inblandning vid diskussionerna om Säters sjukhus exceptionella sektisktiska metoder, som förekommit i Thomas Quickfallet.

Fö är det från Socialstyrelsens sida tillåtet för sjukvården, att utan några följdkostnader, eller reprimander att medverka till patienters död. Läkare kan dessutom skriva vad f-n som helst i patienters journaler, utan att ändringar skall ske.

För vad spelar det för roll om åklagar, eller socialstyrelse, eller några av de här andra verksamheterna utvidgats med ännu ett kontrollsystem: 

Åklagarverksamheten har fått en utvidgad verksamhet: Utvecklinsgscentrum.

Socialstyrelsen har fått ännu ett till kontrollsystem: IVO. Med i denna svans finns Patientförsäkringen, LÖF, som friskriver sig från ersättning trots patienternas enorma lidande, som de har utsatts för av sjukvården, innan de avlidit.

Livsmedelsverk, Läkemedelsverk, Bergsstaten, Trafikverket etc. Men herre gud skrota skiten! De bryr sig inte om människors hälsa och sköter inte heller seriöst sitt uppdrag. Det tillåtande är så vidlyftigt, att det saknas existensberättigande av dessa myndigheter.

Nej, jag blir faktiskt bara arg och besviken, när jag tänker på att allt detta fluff som ständigt blivit allt fler och har blivit sådana mastodonter, att det helt tappat greppet, förutom att det kostar oss skattebetalare allt mer. Det är kosmetik på hög nivå, men under ytan växer eländet. Det finns bara en enda summering över läget: Det är same shit just different names till ett mycket högre pris för skattebetalarna.

Riksåklagarens funktion kan man skarpt ifrågasätta, eftersom den granskande myndighetsfunktionen kör efter låt-gå-principen, oavsett om begångna brott har fängelsestraff som påföljd och som har underlåtits att åtalas.

Försäkringskassan är också en maktfaktor av sällan skådat format. Det är vattentäta skott mellan samtliga samhällsfunktioner t.ex. skola - socialtjänst - försäkringskassa - migrationsverk - vården - m.fl. För att inte tala om överst i hierarkin: domstolarna.

Den här uppräkningen kunde egentligen bli hur lång som helst,jag hoppas att du inser det, du som läser det här.

Därför kommer det inte heller att bli speciellt förvånande om Göran Lambertz i egenskap av dåvarande JK, även slinker undan i maskorna, när man nu skall utreda Thomas Quickskandalen. Själv höll Lambertz hela den taffliga mordutredningen bakom ryggen, trots alla dessa indikationer även från polis & mordutredare, om att här var allvarliga och ett otal fel begångna.

Alla anmälningar som inkommit till JK och som hör ihop med dessa morutredningar har sålunda negligerats av JK. Det lär inte någon utredning ändra på.

Alla de här s.k. systemkontrollsystemen går finfint att kringgå hur enkelt som helst. Den finns alltid någon fin stämpel att daska på pappershögarna. Har det gått riktigt långt, så kan de på sin höjd säga att de skall se över sina rutiner.

Jag skall käka upp min trädgårdshatt
Min trädgårdshatt på väg mot matbordet, men ingen risk att den hamnar på tallriken.
om näringsdepartementet gör patrull för LKAB:s nya bearbetningskoncessionen i anslutning till Malmbergets kyrkogård, eller om de fördrivna människornas rättigheter vinner gehör hos regering, näringsdepartement eller justitiedepartement. Statskassan har många tillskott av det högst tvivelaktiga slaget.

Idag tänder vi det första adventsljuset i Sverige. Anders braskade inte igår, det var + 4 grader på kvällskvisten, sålunda skall julen bli kall allt enligt Bondepraktikan. Det allt mer utbredda mänskliga mörkret sänker sig allt tätare i Svea Rike, samtidigt som orättvisorna ständigt ökar.

Om en vecka tillträder justitierådet Göran Lambertz sin nya tjänst som lagråd. Han skall sålunda granska lagförslagen åt riksdagen fortsättningsvis, de högt uppburna i Sverige har ordentliga fallskärmar som ständigt löser ut. Men denna kursändring har ingenting att göra med hans inblandning i rättsskandalen Thomas Quick, intygas från initierat håll, därför att detta beslut kom redan i augusti... 

Sverige börjar bli känt för amsagor av det mer yvigare slaget. Inte ens med hela handen i kakburken är någon garanti för någon rättvisa.







lördag 30 november 2013

Karl den XII:s fältbibel är väl förlagan till min gamla fältbibel, som trycktes upp för soldaterna.


Bilden är suddig men det har nog ingen större betydelse, därför att det är nog få som kan läsa texten. Det är inte precis det här århundradets typsnitt eller stavning för den delen. Gåvogivaren lät berätta för mig, att den hade soldaterna i fält och den fanns i en speciell ficka i uniformen, därav det lilla & smala formatet. Jag kan mycket väl tänka mig att tjockleken var en garant för att inte bli skjuten i hjärtat med dåtidens taffliga vapen.

Soldaterna kunde knappast sakna sysselsättning även om inte kulorna ven - 330 sidor lång och de hårda pärmarnas insida berättar en del av ägarnas egen historia. Här på bilden är mittuppslaget som övergår till just bibelsångerna.

Från det ursprungliga blogginlägget har försvunnit en hänvisning till youtube: om Fältbibeln, som man tagit bort från min blogg. Men den går säkert att återfinnas för den som känner sig hugad.

  http://www.bibeln.se/skolan/amnen/amnen_religion_bibeln6a.html


Kungens egen bibel var som framgår av youtube inslaget betydligt större än soldatens enkla. Men krigarkungarna hade säkert andra som transporterade ett betydligt mer yvigt personligt arsenal än den vanlige soldaten hade med sig ut till fält.

Krigande kungar har vi haft en hel del av i det här landets historia. Det är bara de sista i ledet, Bernadotte, som inte haft någon större fascination för regelrätta krig:

http://www.rished.se/Sveriges%20Kungalangd1.html

Hur många gånger som helst har jag bestämt mig för att ta reda på ursprung och historik till alla mina gamla ärvda böcker. Sanning att säga har jag inte ens hunnit det med de egna gjorda fynden och det hela stupar alltid på, att orken bara tar slut och jag tänker: är det egentligen så viktigt att veta. Jag vet svaret på det redan när jag tänker tanken: NEJ, jag har ändå ingen som helst tanke på att slå mynt av dem, utan allt mellan varven skänker de mig sann läsglädje.

Bland alla de gamla böckerna har jag ett riktigt sorgebarn: Gustaf Dores bibel (gamla och nya testamentet) i rekorderligt format och dessvärre är lädret numera rätt skört. För att inte tala om ena pärmen som lossnat. Inte pga. min egen oaktsamhet, utan på min egen första och absolut sista inhyrda överambitiösa städtantens verk. Hon hade inte så mycket till övers för alla de gamla dammiga böckerna, som hon uttryckte det.

Det var i den stunden jag insåg, att det var en alldeles förryckt idé, att ha någon annan som städade hemma hos mig. Man skall inte släppa in en Kalle Anka läsare bland böcker och speciellt inte bland kulturhistoriska sådana.

Gustaf Dores bibel har blivit barnens och barnbarnens favorit, därför att bilderna går inte av för hackor, att botanisera runt bland. Det blir bibeln i snabbspolning att ta sig genom bilderna.


Så finns även det alster, som var den första egentliga skolboken: Luthers katekes. - Den var mina skolbarn väldigt imponerad av. Mina egna däremot har haft ett ljumt intresse av den.

Den roligare saken är dock den handskrivna boken med gamla skillingtryck. Det var väl det som var det folkliga inslaget istället för tidningarna, som inte många hade råd att hålla sig med. Betydligt trevligare kan jag tycka, vid närmare eftertanke.

Skillingtrycket om Axel Oxenstierna kanske jag borde diskutera med någon av mina mer gedigna musikvänner. Kanske dags nu eftersom tanken har funnits där ända sedan början på 90-talet.