den 23 maj 2009, kl 11:35
Visste ni om att det finns en encyklopedisk partybibel?
Inte?
Ni menar alltså på fullt allvar, att ni struntar i att fira årsdagen av t.ex. Bing Crosbys blindtarmsoperation, den 14 mars 1950?
Då är ni väl förstås sådana där som firar egna händelser, som t.ex. att:
- Svärmor lyckats säga två meningar, som innehöll idel vänliga ord om dig.
- Maten inte blev vidbränd trots att telefonen ringde, grannen stod i köket och gnisslade tänder över att det funnits fyra av dina löv i hans trädgård, tonårsungarna hade hela grannskapet på heavymetalparty, minstingen kom gråtandes in och uppvisade en blödande mun, där en tand saknades.
- Rotdiskborsten äntligen blivit ombunden av nya bomullssteksnören, eller fyllts på med en annan diskborste, som redan är lite tunn och slokörad.
Nej, visst ja, vad dum jag är. Jag borde ha tänkt på att det är bara jag och alla andra uråldriga tanter från förra stenåldern, som använder gammal hederlig rotdiskborste i det här slit och slänglandet.
Det här med diskborste, det hade jag och "hushänget" några års tjabbel om innan han var övertygad. Han köpte "såna där" äckliga plastborstar, som liknar en spretande tandborste tillslut och ser allt annat än "aptitliga ut". Jag gjorde det också under något år men insåg snart vilken fullkomlig idioti det var på alla tänkbara sätt.
Jag får riktiga frossbrytningar av att studera de här spretande plastdiskborstarna och får mig att tänka: "undra just om det är med den diskborsten den här koppen är diskad med som jag just nu dricker ur"?
"Bakteriepåläggare", kallade jag dem vid ett tillfälle och "hushänget" vrålgarvade åt mig och sjöng "mamma är lik sin mamma"!
Men sedan började han studera plastdiskborstarna hur de såg ut bara efter ett tag och så sneglade han på mina gamla hederliga, rekorderliga sakerna i olika storlekar, som jag kör med. Det hann bli många små samtal om diskborstar. De "dör" liksom aldrig och blir inte heller en bakteriesamling. Antagligen tycker han numera detsamma, jag har i alla fall inte sett honom bära hem någon de sista 10 åren. Men det kan också vara så att han helt enkelt kapitulerat för "det zoologiska könet", som han snubblar över orden och kallar "eliten av mänskligheten" för. För de som nu inte förstod det där, föreställer det manlig humor, över att vi kvinnor är "så logiska" i jämförelse med det manliga könet.
Jag tror hur som haver, att det är lätträknade rotstrån, som åkt raka vägen i retur under de sista 20 åren. Men om de nu skulle göra det, känns inte som någon större förlust, därför att då ingår de rötterna igen i kretsloppet. De ingår inte i sopberg som skall hanteras.
Bestämt får det nog bli den gamla hederliga rotdiskborsten, som tar plats i min egen hemsnickrade partybibel, tänkte jag när jag satt och filurade på det här med egen "partybibel" häromdagen. Någon sketen gråmulen dag kanske jag kunde passa på att fira den i brist på annat? "Rotdiskborstens dag". Dvs. det var då det. Idag är en annan dag och läget ser inte helt likadant ut. Det är liksom inte läge längre för "Rotdiskborstens dag" i någon partybibel längre.
Därför att igår när jag och "hushänget" var på trädgårdsmässa på Wapnö, passade jag på att köpa en ny. En riktig fluffig sak. Men när jag väl slängde fram den idag, blev det ett klart moln på rotdiskborsthimmelen. Jag insåg att nu har jag ett inneliggande lager av rotdiskborstar tills jag blir 150 år, eller något ditåt. "Det är till att vara åpen", tänkte jag när jag stod och studerade min samling i korgen ovanför diskbänken.
Jag får allt hitta på något annat att fira, eftersom man knappast kan fira att jag blivit ett glömskt pucko, eller kan man kanske det?
Inte?
Ni menar alltså på fullt allvar, att ni struntar i att fira årsdagen av t.ex. Bing Crosbys blindtarmsoperation, den 14 mars 1950?
Då är ni väl förstås sådana där som firar egna händelser, som t.ex. att:
- Svärmor lyckats säga två meningar, som innehöll idel vänliga ord om dig.
- Maten inte blev vidbränd trots att telefonen ringde, grannen stod i köket och gnisslade tänder över att det funnits fyra av dina löv i hans trädgård, tonårsungarna hade hela grannskapet på heavymetalparty, minstingen kom gråtandes in och uppvisade en blödande mun, där en tand saknades.
- Rotdiskborsten äntligen blivit ombunden av nya bomullssteksnören, eller fyllts på med en annan diskborste, som redan är lite tunn och slokörad.
Nej, visst ja, vad dum jag är. Jag borde ha tänkt på att det är bara jag och alla andra uråldriga tanter från förra stenåldern, som använder gammal hederlig rotdiskborste i det här slit och slänglandet.
Det här med diskborste, det hade jag och "hushänget" några års tjabbel om innan han var övertygad. Han köpte "såna där" äckliga plastborstar, som liknar en spretande tandborste tillslut och ser allt annat än "aptitliga ut". Jag gjorde det också under något år men insåg snart vilken fullkomlig idioti det var på alla tänkbara sätt.
Jag får riktiga frossbrytningar av att studera de här spretande plastdiskborstarna och får mig att tänka: "undra just om det är med den diskborsten den här koppen är diskad med som jag just nu dricker ur"?
"Bakteriepåläggare", kallade jag dem vid ett tillfälle och "hushänget" vrålgarvade åt mig och sjöng "mamma är lik sin mamma"!
Men sedan började han studera plastdiskborstarna hur de såg ut bara efter ett tag och så sneglade han på mina gamla hederliga, rekorderliga sakerna i olika storlekar, som jag kör med. Det hann bli många små samtal om diskborstar. De "dör" liksom aldrig och blir inte heller en bakteriesamling. Antagligen tycker han numera detsamma, jag har i alla fall inte sett honom bära hem någon de sista 10 åren. Men det kan också vara så att han helt enkelt kapitulerat för "det zoologiska könet", som han snubblar över orden och kallar "eliten av mänskligheten" för. För de som nu inte förstod det där, föreställer det manlig humor, över att vi kvinnor är "så logiska" i jämförelse med det manliga könet.
Jag tror hur som haver, att det är lätträknade rotstrån, som åkt raka vägen i retur under de sista 20 åren. Men om de nu skulle göra det, känns inte som någon större förlust, därför att då ingår de rötterna igen i kretsloppet. De ingår inte i sopberg som skall hanteras.
Bestämt får det nog bli den gamla hederliga rotdiskborsten, som tar plats i min egen hemsnickrade partybibel, tänkte jag när jag satt och filurade på det här med egen "partybibel" häromdagen. Någon sketen gråmulen dag kanske jag kunde passa på att fira den i brist på annat? "Rotdiskborstens dag". Dvs. det var då det. Idag är en annan dag och läget ser inte helt likadant ut. Det är liksom inte läge längre för "Rotdiskborstens dag" i någon partybibel längre.
Därför att igår när jag och "hushänget" var på trädgårdsmässa på Wapnö, passade jag på att köpa en ny. En riktig fluffig sak. Men när jag väl slängde fram den idag, blev det ett klart moln på rotdiskborsthimmelen. Jag insåg att nu har jag ett inneliggande lager av rotdiskborstar tills jag blir 150 år, eller något ditåt. "Det är till att vara åpen", tänkte jag när jag stod och studerade min samling i korgen ovanför diskbänken.
Jag får allt hitta på något annat att fira, eftersom man knappast kan fira att jag blivit ett glömskt pucko, eller kan man kanske det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar