Google+ Followers

torsdag 31 oktober 2013

Meddelande på FB "NN har inbjudit dig att gilla Leif GW Persson". Gilla och gilla...

Han är en sån´ där person, som jag är lite i valet och kvalet: gilla, inte gilla.

JO, jag gillar verkligen hans rättframma stil och underfundiga humor. De passar mig som hand i handske och att han talar i klartext, hur in i pillefitten huvudstupa galet det blivit inom många offentliga områden. Det är verkligen alldeles åt skogen.  

Jag tycker precis lika i många stycken.

Men ibland tycker jag nog, att han trampat rakt i klaveret. Speciellt de gånger han nått hybrisnivå. Jag har alldeles för gott minne för att vara en helhjärtat fan av någon person. Även han har ett par stora minus:

Ännu, trots så många år sedan, har han inte tagit itu med de handlingar han fått sig tillskickad från ett föräldrapar, som minst sin dotter och därigenom även sitt barnbarn. Där är polisen övertygad om att det är hennes man som är förövaren. De har i ett tidigt läge förstått att han arrangerat det så att det skall se ut som ett självmord. Det är bara det att det finns inga möjligheter i världen, att hon skulle ha kunnat klara av det med tanke på övriga omständigheter. Inget annat heller som talar för ett självmord.

Jag skulle nog inget ha sagt, om den gode professorn inte hade pratat med dem och sagt till dem, att han skulle hjälpa dem. Han har t.o.m. gett dem den speciella adressen dit han ville ha handlingarna skickade. Han ville väl kuckelura över dem på fritiden. Det gör mig verkligen ont att veta hur ensamma de varit i den kampen. Etter värre har det blivit av att de inte fått behålla kontakten med sitt barnbarn.

Inte var det väl så kul heller med hans sanslösa omdömena om de superduktiga kvinnliga åklagarna i Carolinrättegången, när han fanns uppe i Gällivare, som någon form av expertbisittare till media under rättegången. 

Därför kände jag verkligen något, som jag lätträknade gånger känt här i livet: skadeglädje, när de rodde målet i land. Sedan fanns en sak till, som också gick hans näsa spårlöst förbi. De jobbade verkligen häcken av sig för att de anhöriga skulle få veta vad som verkligen hade hänt Carolin. Det var nog en sorg hos dem båda två, att de inte lyckades föra den biten iland.

Glad var jag också den dagen de fick en speciell utmärkelse över sitt jobb med Carolinmålet, det var de verkligen förtjänta av.

Till skillnad från Leif GW Persson är jag rätt säker på vad som förevarit och varför gärningsmannen tiger.

Hans böcker är väl si så där mellan varven. Den språkglädje som återfinns i hans första bok, de höjderna har han aldrig senare åstadkommit. Synd, kan jag tycka, eftersom han säkert har det ordförrådet i behåll.

Vissa saker är inte så bra, att de har åkt in i mina öron och lagrats i min "hårddisk". Leif GW Perssons egen biografi, visar på vilka allmänmänskliga blottor han trots allt har. En vuxen människa som inte gjort upp räkning med en tillkortakommande förälder, tror jag har en bit kvar att vandra på den egna utvecklingsvägen. När jag läste hans biografi, tänkte jag osökt på dikten av Svetlana Haak Koschinsky:

Människan har två ögon, ett ont och ett gott,
eller om man så vill, ett sjukt och ett friskt.


Med dessa ögon ger hon av sig själv och tar emot av andra.


Någon gång inträffar det,

att hon vågar viska till sin omgivning:

Lägg märke till mig!
Säg att jag duger!
Tyck om mig!


Ty människan kräver att få bli iakttagen och bedömd
för det som är gott och friskt hos henne,
inte för det som är ont och sjukt,
att få bli uppmärksammad för det hon kan,
inte för det hon inte kan.


Årtusenden och släktled igenom
hörs därför hennes oföränderliga bön
som ett naket rop ut ur dimman:


Stränga medmänniska,
barmhärtige domare och bödel!


Dröj inte vid det som är ont och ofullgånget hos mig,
utan bli varse det goda i mig!


Se mig inte i det öga som är ont och sjukt,
utan se mig i mitt friska öga!



Favoritbild i repris, denna underbara nebulosa, som ibland går under beteckningen "Guds öga".

Jag noterade 13.12.2014, att youtubeklippet inte finns med, dock här på min egen inloggade sida, vill jag istället sätta in länken, så att var och en kan klicka fram den på Youtube om rutan skulle vara tom... och långt ner bara få fram texten "en del går ränderna aldrig ur... etc"
https://www.youtube.com/watch?v=C1_scjrB3zo
Bloggen lever ibland sitt eget liv, men det kan nog bero på var domänägaren befinner sig...
En del går ränderna aldrig ur...eller i det här fallet man skall säga rutorna, pga. skjortvalet.








onsdag 30 oktober 2013

Är det undra på att fettbomben började i USA?



Studera bilderna från den stora affärskedjan Wal-Marts kundhyllor och fundera sedan en stund med vad man nu äntligen har slagit fast om vad som verkligen är god kost. Dvs. som Sverige var förr i tiden i vart fall när jag växte upp.


Dessvärre vet ju alla hur det har gått, som har några år på nacken. 



Smedbergs läskedrycksbil, som rullade runt på gatorna i Malmberget och där det inhandlades en back läsk, det var udda företeelser. I vart fall i mitt eget föräldrahem. Det inhandlades en back läsk enbart till jul, påsk och till någon sommarvecka. Men det är länge sedan den företeelsen fanns. Det har numera ersatts av svenska affärers och myndigheters fullständiga idioti, med läsk i enorma förpackningar.


Första hjärntvätten som drabbade Sverige var nog trots allt Coca-Cola i små glasflaskor. Sedan var rullningen igång med resten som har följt som en ren farsot från storebrorslandet USA, guds utvalda. I alla fall om man nu skall tro alla presidenter som stått där med flimrande ögon och hjärntvättat människor.



Jag minns att det började på allvar, när min son som är född 1969 var tämligen liten. Det var då man smart nog införde hjärntvätten: "lördagsgodis".


Jag var tämligen upprörd över det smarta försäljningssättet "lördagsgodis", förstod att de vuxna skulle gå i ännu en ny fälla. 

För vad är det för nödvändigt med att sitta med handen nedstucken i godispåsar, eller chips? Jag ville portförbjuda det helt enkelt. Mina "stackars" barn har av mig fått mandlar och russin i en liten påse. Synd om barnen, har det stått i omgivningens anleten. 

Jag själv kom från ett hem som varit tämligen restriktiv med godis och lösgodiset tämligen frånvarande. Hade man tur något sommarlov kunde det bli ettöres för 50 öre. Rena rama brakfesten. Jag kan inte påstå att jag saknat eller förlorat något på det, det har funnits gott om apelsiner, clementiner, annan frukt och bär tillgänglig allt eftersom säsongerna har kommit och gått.


I takt med tiden så har idiotin runnit fram till riktigt dåliga kostråd och produkter, trots det sk. "säkra" myndigheterna, som säger sig "veta bäst". Jag själv gick på den niten lightprodukter. 

Något som jag hade all anledning att ångra den dagen jag verkligen satt mig ner och på allvar tog reda på vad ersättningarna i maten egentligen var och hur bl.a. leveranser av olja i stora tankar gick till och hela vägen till genmanipulation, vad det egentligen var. 



Idag är jag av den uppfattningen att det är svårt att skilja på färdigrätter och en uppkastning. Båda två känns precis lika delikat. 

T.o.m. restaurangmaten har börjat ta emot, det är i regel för mycket salt och det finns också oftast en fadd smak av något som inte finns i min egen mat. Sålunda torde det vara någon form av tillsatser, som är inblandat i maten.


Jag tycker att det är hög tid att vi slipper kött som är fyllt av vatten inkl. nitriter för att det skall inbringa så höga priser som möjligt.

Alla Sveriges skolbespisningarna borde ha närodlat och kött i alla dess former från den egna närmiljön, något som är i det allra närmaste en omöjlighet pga. någon totalgalen EU-regel och kommunernas egna regler! Man håller på att göra oss totalt beroende av omvärlden, är inte det en samhällsfara, då vet jag inte vad en samhällsfara skulle kunna vara.

Istället skall allt vi stoppar i oss åka så många mil och helst flera gånger kors och tvärs ute i världen, trots snacket om miljöförstöring. 

Resten skall vi inte ens tala om. Men själv börjar jag bli frustrerad över att jag inte med säkerhet vet att jag kan köpa matvaror, som är garanterat fri från allsköns skit eller producerade på fel sätt.

Jag gillar verkligen inte tanken att någon annan tagit över makten över mitt liv och livets förutsättningar för mina medmänniskor. Hela det politiska systemet har blivit så sunkigt att det i det allra närmaste känns vämjeligt.
Eget bröd i lagom storlek är ingen egentlig konst, det går att baka enligt LCHF eller med grahams/råginslag. - Vatten är en bra produkt, dvs. innan man saltat ihjäl allt grundvatten genom att salta och slänga ut en massa farliga saker på vägar och i vår natur. Vatten är en mycket billig produkt, som går att smaksätta med frukt, bär, eller grönsaker, om man nu har behov att ändra smaken. Drick ett badkar vatten om du så vill, istället för sockervatten med div. tillsatser, som enbart förstör din kropp.
PS. är nu radavstånden och skiftningen till nytt stycke fortfarande knepiga, skall gudarna veta att jag gjort mitt bästa för att det inte skall vara så. Men det är helt uppenbart tröghetsnissarnas lilla julafton på bloggen igen. DS.

tisdag 29 oktober 2013

Den utlovade stormen Simone, som kom av sig.

Igår eftermiddag när jag skjutsade hem bonusbarnbarnet låg centrala delarna av Göteborg i det allra närmaste öde och det var enbart lederna utifrån stan som var vältrafikerade. 

Man hade förvarnat alla föräldrar, att barn skulle hämtas hem tidigare från förskolorna (dagis), tågen från Göteborgs central skulle ställas in, likaså SF bio där kvällens alla föreställningar skulle ställas in, Hagabadet sms:ade och talade om att de beslutat sig för att stänga kl. 17.30 pga. den annalkande stormen. Det var en märklig stämning inne i stan igår, något ödesmättat över sig. 

Men egentligen är det lugnande att konstatera, att folk tar varningarna på allvar och inte beter sig dumdristigt.

När jag tillsammans med dottern var på väg hem vid 19-tiden låg de flesta gator i mörker. Centrum påminde mest om filmen I am a legend, där rollfiguren Robert Neville, tror att han och hunden Sam är de sista levande varelserna. Alla andra har flytt hemsökelsen. Den här hemsökelsen beräknades nå Göteborg vid 20-tiden.

Men den här hemsökelsen, stormen Simone, den uteblev och det hela blev ett litet antiklimax. Fastän handen på hjärtat så är jag glad över att det inte blev någon storm. Det räckte med den kraftiga blåsten. Framemot 21-snåret hörde jag hur paviljongställningen stod och hoppade ute på altandäcket. Det var nog tur att vi beslutat oss för att trots allt inte skruva fast den i trädäcket, tänkte jag, medan vinden piskade på. Men varken någon storm eller orkan syntes eller hördes till.

Imorse när jag skjutsade dottern till tentan, var en del gator och svackor i vägarna vattenfyllda, det var det enda spår av lite mer extraordinära väderleksförhållanden som gick att spåra. Men väl inne på Hagabadet var det precis som vilken morgon som helst.

Jag åt frukost i lugn och ro, lämnade skrapet av frukosttallrikar bakom mig och tog mig upp till övervåningen för att duscha och byta om. Det är så himla skönt att börja dagen med att flyta ut i bassängen. Ibland slås jag av hur illa det skulle passa mig om jag inte kunde få utlopp för mitt stora rörelsebehov. Jag tror att min knopp skulle korka ihop fullständigt om jag inte skulle ha hittat något sätt att kunna vara "normal" på...

Jag brukar tänka ibland på de experter som sa, efter jag hade fått mina våldsamma kroppsskador. Det där kommer du aldrig mer att kunna göra... Men jag håller med Winston Churchills ord, som Biggan fångat i sitt högst personliga scrapkort...  (PS. lånet av hennes bild är medgivet av henne och återfinns på hennes bloggsida: http://bigganed.blogspot.se/ DS.)



Nytt bedrägerivmail från "kort@sparbankensyd.se" och något som påstår sig heta "ceredo@cerdo.se", men till hör samma fifflare!

Bara ämnestitel får mig att flina: Vi har ett problem med ditt Visa-kreditkort.

Jo, det kan jag mycket väl tänka mig att ni har, pappskallar. Problem med mitt Visa-kreditkort. Speciellt som jag inget VISA-kreditkort har i Sparbanken Syd!
Så här ser de båda bedrägerimailen ut:
----- Original Message -----
To: min mailadress
Sent: Tuesday, October 29, 2013 8:13 AM
Subject: Vi har ett problem med ditt Visa-kreditkort

Kära kund,

Ditt Visa-kreditkort har spärrats då ett fel upptäcktes i din kreditkortsinformation.
Anledningen till felet är osäkert men för säkerheten har vi tillfälligt blockerat ditt kreditkort.

Du behöver uppdatera din information om för att fortsätta använda ditt kort.
För att lyfta spärren (begränsningen):
* Klicka här och följ stegen på skärmen.

NOTERA: Om detta inte åtgärdas inom 72 timmar måste vi permanent spärra ditt Kreditkort då det kan användas bedrägligt.
Syftet med denna bekräftelse är att säkerställa att ditt kreditkortskonto inte använts bedrägligt.

Tack,
Kundservice.

© Sparbanken Syd. Alla rättigheter förbehålles.

*********
----- Original Message -----
To: min mailadress
Sent: Tuesday, October 29, 2013 9:57 AM
Subject: Ditt kort har spärrats (4590-28xx-xxxx-xxxx)

Kära kund,

Ditt Visa-kreditkort har spärrats då ett fel upptäcktes i din kreditkortsinformation.
Anledningen till felet är osäkert men för säkerheten har vi tillfälligt blockerat ditt kreditkort.

Du behöver uppdatera din information om för att fortsätta använda ditt kort.
För att lyfta spärren (begränsningen):
* Klicka här och följ stegen på skärmen.

NOTERA: Om detta inte åtgärdas inom 72 timmar måste vi permanent spärra ditt Kreditkort då det kan användas bedrägligt.
Syftet med denna bekräftelse är att säkerställa att ditt kreditkortskonto inte använts bedrägligt.

Tack,
Kundservice.

© Sparbanken Syd. Alla rättigheter förbehålles.

**********
Nu börjar jag bli så less på alla idiotiska bedrägerimail, som var och varannan vecka dräller ner i min mailbox. 

Ynkligt av er Telia att bistå bedrägeriemail och kapningar av konton, någon större kapacitet eller skicklighet har ni faktiskt inte, om ni inte kan stoppa dessa ofog, som era kunder drabbas av!

Till er skraphjärnor som tydligen inte har något bättre för er, vill jag ge ett gott råd, eftersom ni inte har mer finess än en ett välanvänt dasspapper. Knalla iväg ut och köp er varsin hink och spade och sätta er ner vid första bästa sandlåda och gräv istället. Uppenbarligen lider ni någon brist sedan barnsben, som ni inte fått utlopp för.

Det är vuxna människor ni skickar ut dessa mail till, inte Kalle 2 år med skorna på fel fot!

söndag 27 oktober 2013

Nu gick det fort, som flickan sa..... Ändringar på bloggen igen.

Numera skall man vara nästintill atomklyvare för att kunna komma in på den egna bloggen, eftersom den normala startsidan flugit all världens kos.

Det är väl det amerikanska kontrollsystemet, som tagit över helt och hållet även här. Det är lika smidigt som att försöka att göra något på FB. Man riktigt känner tummen instucken i ögat, när man försöker att göra något personligt, eller som avviker från mallen. Det är riktigt så man kan förnimma ordern:

- OCH så var det inrättning i ledet! Tro inte att du skall komma här och komma och göra något som du själv tycker!

Men söndag och vintertid som infann sig inatt igen, med klockan tillbakaställd till min och kossornas fungerande tid, det glädjer mig och alla kossor. Så till den milda grad, att det inte finns något som kan lägga sordin på min glädje.
  

- Utslagen för en enda ynka timma, säger en del och ser skeptiska ut, när de hör mig beklaga mig över mitt kroppsliga tillstånd varje gång det övergått till sommartid.
- Ja, just det. Helt ur schack för att behöva stiga upp kl. 05.00 istället för kl. 06.00, säger jag medan jag känner hur tröttheten darrar ikapp med asplöven.

Jag känner nog mig ovanligt till freds idag, vid närmare eftertanke. Helledig och inga krav på några måste. Jag har släntrat omkring i nattsärken hela dagen, medan höstrusket pågått utanför fönsterrutan. Men jag tror att det är varmt ute ännu ändå. Jag noterade att jag t.o.m utan minsta tanke på pust, urk, stön torkade spis & ugn och röjt i köket efter Herr H´s middag igårkväll.

Fastän vid närmare eftertanke, kanske det beror på fler orsaker:

Jag slog Herr H med 3-0 på högskoleprovet!!! Större segrar är svåra att finna...

Sedan inser jag att det finns mycket mer att glädjas åt, bara jag gör ett hastigt svep bland mina tankar:

Jag behöver t.ex. inte tillåtelse av svenske kungen, att få köra omkring ensam i min bil. De saudiska kvinnorna de kan inte trotsa kung Abdullah bin Abdul Aziz och hans problematik med att hantera kvinnor, som mannens jämlike. http://www.mynewsdesk.com/se/amnesty_international__svenska_sektionen/news/saudiarabien-kvinnor-kraever-raett-att-faa-koera-bil-69338  

Men det här med att köra bil, det är bara toppen av isberget: Fatwan och körförbudet är bara ett av många sätt som kvinnor i Saudiarabien nekas grundläggande mänskliga rättigheter. Inte är Saudarabien enda landet heller, som övergreppen på kvinnorna tillåts fortgå. 

Övergrepp på människor är som en evig farsot runt om i världen.

Men det hjälps inte. Jag kan ändå inte låta bli att tänka på det här maktfullkomliga männen, som tror att kvinnorna är en andra sorteringens människor i vår herres hage. De är uppfinningsrika de här maktmännen, när de skall argumentera för sitt fredande. Ärligt och uppriktigt talat, skall man skratta eller skall man gråta:
http://www.svt.se/nyheter/varlden/saudiprast-kvinnor-som-kor-bil-blir-sterila

Det är nog snarare så, att både bäckenövningar och knipövningar är bra både för herrar och damer. Det är väl bara för eunucker som det väl kan kvitta, om de tänkt sig att på äldre dar försörja inkontinensfabrikörerna.
 

Jag såg Skavlans program i fredags, med bl.a. Bianca Jagger, som bytte jetsetlivet mot att arbeta för mänskliga rättigheter och Malala Yousafzai, som överlevde mirakulöst efter att ha blivit skjuten av talibaner på väg hem från skolan. Hon sköts p.g.a.. sin kamp för flickors rätt till utbildning.  http://www.svtplay.se/video/1553508/del-7-av-12

Idag är det den fängslade svensk/eritreanske journalisten Dawit Isaaks födelsedag. Men efter att han suttit fängslad sedan år 2001, utan vare sig någon formell anklagelse eller rättegång, lär det inte vara fråga om någon födelsedagstårta. Själv undrar jag om han ens är i livet, med tanke på vilka rapporter som kommit från förhållandena i just det fängelset, som han förts till. Sveriges tysta diplomati och EU:s tafatthet, lär inte fria honom.

Men det är fler ställen i världen, som håller sig med fängelser, där man bara förvaras utan varje form av mänskliga rättigheter.

President Obama är den person som jag minst av allt har något förtroende för. Man behöver bara studera honom, när han står i talarstolen för att inse vad det hela handlar om. Han har samma nackspärr som vår gallskrikande granne. Man skall inte säga så om människor, men hon är en genomeländig människa, som inte ens backar för att ge sig på småbarn. När hon släntrar förbi med sina sopkassar, då har hon också konstant nackspärr i bästa Obama stil.

Maktmänniskor står inte högt i kurs hos mig, vare sig de sitter i ett svenskt företag/svensk myndighet eller finns ännu högre upp i världshierarkin.

Avlyssnar man sina s.k. "vänner" känns det något udda. Men det är klart har man förföljelsemani, som väl är lätt hänt, när man tror sig om att vara Guds utsände överallt i världen, då är väl inget udda antar jag. 

Statsministern Fredrik Reinfeldt däremot han tog avlyssningen med lugn och ro, han vet ju vilka avtal som Sverige slutit med USA. Vi går ju lydigt i tvångskopplet och gör stora vågen åt alla former av dårskap medan världsekonomi sakta men säkert sjunker som en sten. Det märkliga är att de här som sitter vid rodret, inte ens har basala kunskaper i ekonomi och orsak och verkan.
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/merkel-kan-ha-avlyssnats-sedan-2002_8660500.svd

Eller är de rent av så förhärdade därför att de tror sig om, att inte själva kunna bli drabbade...


torsdag 24 oktober 2013

Hovrättens tre manliga domare, som anser det "socialt accepterat" att lägga ut samlagsfilmer till allmänt beskådande.

De tre gubbarna måste nog Domstolsverket skicka iväg till någon psykolog, eftersom domarna inte ens reflekterat över att den skadelidande inte varit med om det beslutet, att visa sexlivet inför vidöppna dörrar. 

Det var det hennes perverse kille som beslutade om. Inte hon!

Hon är dessutom ung med allt vad det nu innebär och där allt har en oerhörd ryktesspridning. Gamla hederliga skvallertanter är distanserade för årtionden sedan. Har det som hände här i Göteborg och som skapade upplopp i stan, lärt de här gubbsen i hovrätten någonting?

Sänka skadeståndet med 80% och använda sig av den skrivningen, att det är socialt accepterat att lägga ut en samlagsfilm till allmänt beskådande. En film som dessutom spelats in utan den skadelidande partens kännedom. Det är verkligen ett bottennapp av det svenska rättssystemet!

Det perversa ljushuvudet som lade ut filmen lär ju knappast vara medveten om någonting, så den flanen skall vi inte ens tala om. Men nog borde det skicka ut ett varningens finger till alla former av samröre med en sådan typ.

Domen och skrivningen i domen talar verkligen för vilka det är som sitter i våra domstolar. De har inte ens en s.k. vetenskaplig utredning att falla tillbaka på i sin groteska skrivning om att det skulle vara socialt accepterat.

Domstolsverket tog ett grabbatag för några år sedan att försöka komma tillrätta med hanteringen av våldtäktsmål. Men denna hovrättsdom visar verkligen att det är de perversa männen inom domstolarnas väggar, fortfarande är de som har kvinnornas öden i sina maktfullkomliga händer. 

Domstolsverket har ett grovt jobb kvar att göra med att hantera sin domarpersonal. Men nog måste vi få ett slut på alla perversa snuskgubbar som återfinns i domstolarnas korridorer. Det är ju tyvärr så att det inte bara är de normala männen som återfinns bland domarpersonalen, den här andra kategorin finns där i allra högsta grad där, liksom ute i övriga samhället.

Tar inte Högsta Domstolen upp detta mål till prövning visar det enbart vilket totalt rättshaveri som Sverige råkat ut för.
Domstolsverket bord lära sin domarkår sophantering!





söndag 20 oktober 2013

Akvarellmuseet i Skärhamn - Martin Jacobson "Excursioner" och "Bilderbokens nya skepnader"

med konstnärerna: Rikke Bakman, Danmark, Gry Moursund, Norge. Hanne Bartholin, Danmar, Klara Persson, Sverige, Joanna Hellgren, Sverige.Kamila Slocinska, Danmark, Stian Hole, Norge, Virpi Talvitie, Finland, Mats Jonsson, Sverige, Rui Tenreiro, Sverige, Mari Kanstad Johnsen, Norge och Øyvind Torseter, Norge.
 
Naturens egna konstnär breder ut sig utanför Akvarellmuseet i Skärhamn.


Lejonparten av utställningsrummen bestod av Martin Jacobsons verk. Här i det inledande rummet fanns som vanligt en video och på ena väggen en beskrivning om hans verk, tankar och kort biograri.

Bro i akvarell (minus ljusprick på räcket, som är en spegling i glaset)

Samma bro fastän i annan ljusskala (minus ljusprick på räcket, som är en spegling i glaset)

De fösta rummen var det mycket i grönt, så grönt att jag blev smått sjösjuk. Här bjuder han dock på annan färgskala. (ljusprick här också = det kanske gick ett UFO jämsides?)

En katt bland hermelinerna. Denna är gjord i olja och hänger på Akvarellmuseet...

Den andra katten bland hermelinerna också en tavla i olja som hänger på Akvarellmuseet.

Skall man se Martin Jacobsons verk skall man nog trots allt välja, att se dem in natura och inte genom en kameralins. Detta är är enbart ett axplock ur hans utställningsobjekt. En hel del spännande färgsättningar fanns också, förutom det sjösjukegröna, men dem väljer jag att inte avslöja. Godsakerna bland hans verk skall trots allt upplevas.

Bilderbokens konstnärer hängde gemensamt i det stora utställningshallen.

Intressant att se att denna bilderbokskonstnären återanvänt samma teknik och utformning av berg, som berg på ikoner har!

Konstnären själv berättar om sina verk för besökarna.

Dessa verk var av de bilderbokskonstnärer, som jag absolut tyckte var mest intressanta.


...de tilltalar i vart fall fantasin. Nu blir det ett uttryck av smaken, ni vet den som är som baken, delad och ej egentligen borde diskuteras. Men de allra flesta av resten av bilderboksverken och konstnärerna har jag nog i sanningens namn sett i barns teckningar som går på mellanstadiet.

När vi anlände till Akvarellmuseet vid lunchtid hade vi bespetsat oss på att inleda med att äta lunch där. Men det kunde vi glömma. Hela restaurangen var uppbokad av ett bröllop, som skulle gå av stapeln helt uppenbarligen efter Akvarellmuseets stängningstid. Det är inte första gången precis som vi stått där med långnäsa. 

Så vi traskade istället iväg till grannhusen och åt en mycket god lunch hos Port Sud Restaurang, eftersom en räkmacka, eller bullar inte var det vi hade bespetsat oss på. Eftersom caféet var öppet när vi tänkt oss äta lunch på Akvarellmuseet, bestämde vi oss för att dricka kaffe efter att vi hade sett utställningen.

DET kunde vi ju bara glömma! Trots att klockan var före 16 och Akvarellmuseet stänger kl. 17.00, så gick det inte att ens få sig en kopp kaffe i Akvarellmuseets café, under hänvisning till att de skulle ha bröllopsbokningen, som man inte ens kunde se antydan av var på ingående! 


Jag vet inte hur ledningen för Akvarellmuseet tänker, men nog måste de väl ändå förstå, att det inte är Skärhamnsborna som i huvudsak besöker Akvarellmuseet, utan besökare som ofta har åkt en bra bit & för att ta sig dit. Man kan ju undra varför Akvarellmuseet har en hemsida, som inte är uppdaterad för dagen. Så märkvärdigt kan det väl ändå inte vara att sätta in det som är dagsaktuellt och gäller både för restaurang och café....

- Nu skiter vi i det här, sa jag och så åkte vi hem och fick den där efterlängtade koppen kaffe hemma istället. Vissa saker lägger onekligen en sordi över det hela, när man bespetsat sig på en gemensam trevlig utflykt.


Summa kardemumma, utställningen får godkänt däremot inte Akvarellmuseets hantering av sina besökare!  

Sedan kan man fundera en stund över varför inte samtliga lokaler i byggnaden inte nyttjas för utställning. Det är en tanke som slår mig varje gång jag besöker Akvarellmuseet.


fredag 18 oktober 2013

14 september var jag inbjuden på kvinnokonferens i Emigrantens hus i Göteborg av Ukrainsk Svenska Kulturföreningen.

Jo, jag medger att det är lite långt efteråt, att halka tillbaka till den nu, men ämnet i sig är ingalunda inaktuellt på långa vägar.
Inledningsvis medverkade Folksams mångfald och integrationschef, Mikael Petersson, där han gick igenom pensionssparande, reseförsäkringar etc.
Lejonparten av samtliga närvarande vid konferensen hade överlåtit till banken, att låta dem välja ppm-fonder (det orange kuvertet som dimper ner mellan varven och som alltid får mig att sucka djupt). Det fick mig att inse hur stort förtroende folk har till bankerna, trots att bankerna i allmänhet inte är förtjänta av något dylikt förtroende. 

Själv skulle jag inte kunna tänka mig att låta någon bank, hänga på näsan vilka fonder jag skulle välja. Läsa kan jag fortfarande själv. Även om jag numera behöver läsglasögon till det, för att ta mig igenom denna fullständiga idioti, som det svenska folket har blivit tvångsanslutna till: papperspengar för storbluffarnas marknad.

Nästa konferenstalare var Rashin Fardnicklasson (fd. Forotan fard)
Advokat och egen företagare med ett ursprung i Iran, som enligt programmet skulle tala om sin egen erfarenhet i egenskap som ung kvinna med utländsk bakgrund, inom en bransch där personer med utländska bakgrund är en minoritet.

Jag kan väl ärligt och uppriktigt erkänna, att det var just detta som hade lockat dit mig denna lördag. Därför att jag har en förutfattad mening: utlänningar tror att de har det mycket värre än den vanliga svensken, att ta sig genom nu-dunkar-vi-varandra-i-ryggen-Sverige & vi-som-har-de-rätta-

känningarna-har-en-egen-gräddfil i alla lägen. Därför att sanningen är den att har du inte rätta de känningarna, eller är född med rätt namn/släkt, så har du det jädrans så knepigt, speciellt i tider som dessa.

Jag lutade mig tillbaka och jodå, det var precis den historia jag på förhand hade räknat med skulle berättas: Trygg bakgrund i Stockholmsförort, chockupplevelse när hon kom till universitetsvärlden.

Nickarna började bölja fram bland deltagarna och till min förvåning, så yttrade sig ett uppenbart svenskt par, att det var så viktigt det hon hade att berätta. Hon borde verkligen gå ut i skolorna och berätta hur det var.


Där gick gränsen för min del och jag hade fått nog, det här höll på ta alldeles fel väg, precis vad jag hade befarat!


Naturligtvis beklagade jag, att jag nu var tvungen, att ta dem ur den största myt som överhuvudtaget existerar om svenskar kontra invandrare.

Det finns absolut ingen som helst skillnad att vara invandrare i den situationen, eller vanlig "Svensson". Vid högre studier räknas du inte om du inte har ett namn, eller några känningar, som ger dig en särskild gräddfil. Så är det bara.

Jag har ett väldigt bra exempel, som är väl värt att saluföra och fundera över VEM vi egentligen är som människa oavsett yrke eller etnisk tillhörighet: En högt uppsatt och höggradigt berusad jurist satt och halvgrät en kväll på ett hotellrum, där vi hade samlats, en tämligen intim klick som var där i egenskap av våra arbetsplatser. Han halvsnorade över hur han skämdes över att hans mamma var en helt vanlig städkärring! 

Hans mamma hade städat sig till hans examen på juristlinjen, fullständigt på sina bara knän och där satt han och skämdes över sin mamma! Det är vid dylika tillfällen som mitt förakt inför vissa människor uppkommer.

På något sätt är det här så himla talande för vad det hela handlar om. Det hela handlar om yta hur sedan inkråmet är, om det så är ruttet, det tycks inte spela någon som helst roll för en del människor.

Fastän det har gått så väldigt många år sedan den här händelsen utspelade sig, har jag aldrig glömt denna underbara mamma, som aldrig fick den uppskattning av sin egen som hon var väl värd. Hon hade helt enkelt gjort sitt yttersta för en skithög till unge! Jag hoppas att hon aldrig någonsin fick inse det.

Sedan finns en sak till, som tycks vara fullständigt irrelevant att tala högt om:
På den svenska arbetsmarknaden måste du som kvinna vara minst dubbelt så duktig, som männen behöver vara, för att överhuvudtaget få någon kredd för det man gör. Det handlar absolut inte om man är svensk kvinna eller någon annan nationalitet kvinna, den sistnämnda förutsatt att du behärskar svenskan.

Det riktiga Sverige, som dessvärre snart är helt nedmonterat, det byggdes av vanliga svenska hederliga, hårt arbetande människor. I många fall under stora umbäranden och fattigdom. Trots detta så lyckades de skapa ett kulturliv, fackföreningsliv och ett socialförsäkringssystem som är unikt. Bara en sådan sak, att det var ABF (arbetarnas bildnings förbund), som stod bakom kvinnokonferensen, borde ha stämt till någon form av eftertanke. Jag undrar hur många av deltagarna på kvinnokonferensen, som lade märke till ABF loggan. Svenskarna själva har inte åkt på två räkmackor fastklistrade under skosulorna, som invandrare över lag tycks ha fått för sig.

Jag såg istället omedelbart, att hon i egenskap av kvinna med ett ursprung från Iran i den yrkeskategorin, snarare dragit ett betydligt bättre kort än en vanlig svensk jurist. Vilket också bekräftades av henne, eftersom hennes man också var jurist och hade det betydligt svårare att ta sig fram i yrket.

Jag satt och pratade med en underbar kvinna, som bl.a. jobbade i radion med utländsktalande program och hade ett yrke, som gjorde att hon träffade många människor. Hon höll med mig, det handlar om vem man själv är som människa. För en dylik människa, som är medveten om sig själv finns ingen "Jantelag", som också diskuterades felaktigt, att den var en svensk företeelse.

Romanen "En främling korsar sitt spår", är skriven av dansken Aksel Sandemose, som växte upp i danska Nykøbing Mors, en stad han i boken kallade Jante. Romanen gavs däremot ut i Norge dit han sedermera flyttade. Hans son Jørgen Sandemose har skrivit en biografi om fadern, som heter "Mannen från Jante". Den går inte av för hackor, eftersom sonen begår ett karaktärsmord på fadern. Fadern beskrivs som ett våldsbenäget fyllo.

Sålunda finns inget här i världen, som är det som vid en första anblick kan verka vara. Det gäller att fundera över vem man själv är och vad man står för. Genvägar till att vara människa finns inte. I vart fall inte om man vill vara en riktig människa med etik och moral.


I vanlig ordning fanns det god mat och underhållning. Det är alltid lika roligt att bevista några av Ukrainsk Svenska Kulturföreningens tillställningar. Det är många underbara möten som skett genom åren på deras tillställningar. Viktigt är det att möta andra människor med andra erfarenheter, det är först då man egentligen möter sig själv och får anledning att fundera över sitt eget varande.

Skönsång av sånggruppen "Blommiga Sjalen", som är betydligt fler än på det här fotot.

onsdag 16 oktober 2013

En dag av stilla tankar, när inga förtret når mina hjärnvindlingar.

När jag vaknade kändes det som om jag hade kunnat fortsätta att sova minst en vecka på raken.

Det är med viljekrafter en del dagar i mitt liv går av stapeln.

Jag fiskade upp min frukost vid Hagabadets restaurang och hade bespetsat mig på att avnjuta den i stilla ensamhet, någonstans i byggnaden. Men det visade sig att det var fullt på övervåningen i alla sköna fåtöljer. Ingen undandragen plats ledig att slå sig ner och äta en mycket sen frukost på. Så jag knallade ut på Solterassen på taket istället. 

Det visade sig att det varit ett lyckokast. Precis vad jag och mitt genomtrötta jag behövde. Inte en enda själ på solterrassen, bara jag och zumbamusiken som strömmade ut genom det öppna fönstret och skuggfigurer som dansade på därinne i Studio 2.

När jag hade ätit lutade jag mig tillbaka, blundade och kände den uppfriskande luften samsas med solens strålar, som var alldeles lagom. Inte i ansiktet och inte sommarhett. 

Det kändes som om det var mina sista viljekrafter som rök, när jag övertalade mig själv att resa på mig och gå bort till VIP-omklädningsrummet.

Jag simmade i stilla mak min sedvanliga timma, såg att dörren till Curmans bassäng stod öppen, så jag tog med mig hantlarna och fullkomligt rann ner i vattnet. Milde himmel vad varmt vatten kan vara skönt för en trött och genomvärkt kropp! Hela jag flöt ut som utskiten äppelmos. Där låg jag och guppade omkring säkert en kvart innan jag insåg, att nu fick jag ta mig samman och greppade hantlarna och göra det som kroppen behöver och kräver för att kunna fungera någorlunda.

Med vattnet droppande från håret, när jag kommit ur duschen, ringde jag till Salong Noblesse och hörde om de möjligen hade en tid för att klippa håret på mig. Visst, men inte omedelbart. Vad göra en timma?

Precis när jag passerade under lyktstolpen vid spårvagnshållplatsen, såg jag hur något vitt kom neddalande. Snacka om att tröttheten gör en okoncentrerad. Det där att aldrig passera under markis eller lyktstolpar på Grönsakstorget existerade inte i mitt huvud.

Jodå, en stor blaffa duvskit hade landat på kappa och poncho. Jag insåg att jag fick sitta på Café Kanolds med en stor blaffa duvskit på mig, inte vad jag tänkt mig precis. Men vadå, skulle jag dö av duvskit på mina kläder? Knappst. Det var först när jag kom till frissan, som jag kunde gå in på toaletten och tvätta av duvskit både på kappa och poncho.

Nyklippt ringde jag Herr H och meddelade att nu var jag på väg hem. 

- Jag sätter på maten, hörde jag honom säga....

Livet är rätt skönt, när man bara kan flyta omkring och knuffa undan allt annat av det som pockar på uppmärksamhet. Post och samtal fick bli liggande, det är en dag imorgon också. Ingenting varar för evigt och det gäller att prioritera när man kan. Det insåg jag när jag betraktade nässelfjärilen, som hade förirrat sig in till sovrumsfönstret. Men en del är överlevare, trots allt.


tisdag 15 oktober 2013

Nollningen med strykjärn vid Lundbergs exklusiva internat för samhällsgräddan, där kan åklagaren inte åtala.

Därför att det är inte sagt, att det fanns ett uppsåt att tillfoga skada. Det säger åklagaren på fullt allvar, trots att en av de utsatta eleverna fick uppsöka sjukhus för sina skador.

Nähä, men ok då... Läst men absolut inget förstått!

Då vet samhället i stort var ribban har lagts. Det är bara att knalla ut med det heta strykjärnet i hand och stryka på:

- Men ojdå, så det blev! Det var ju inte meningen att det skulle bli någon skada med ett varmt strykjärn!

Jag vet inte vilka det är som egentligen är mest puckad i det här fallet:

åklagaren?
eleverna? - som påstår att de inte insett vad ett varmt strykjärn leder till. -
föräldrarna? - som i sten vägrar inse att det är ett allvarligt grundfel på den skolan!

Jag vet inte men finns en ständig underton av närvarande pennalism och misshandel eleverna emellan, någon form av "flugornas herre", då måste man verkligen ifrågasätta var vuxenvärlden håller hus, eller vad det är för fel på de s.k. vuxna människorna.

Vad har skolledningen denna gång för ursäkt?
 
Var det kanske ett nyinsatt ämne på skolschemat, som utövades efter skoltid av de flitiga eleverna: klädvård. 

Man kanske bara skulle räta ut den skrövliga klädseln på sina nya kamrater, så att de har vett att inte gå omkring i skrynkliga kläder bland den övriga noblessen.

I inledningsskedet fanns det flera tänkbara åtalsalternativ: Grov misshandel, alternativt misshandel, alternativt vållande till kroppsskada, alternativt ofredande och alternativt olaga hot, det sa åklagaren Niclas Wargren.

Allt detta har sålunda ändat ut i ett: Nääää det GÅR inte! De här eleverna är så förståndshandikappade att de trots sin ålder inte förstår, att det kan leda till kroppsskador när man använder sig av ett varmt strykjärn....

Det är till att stryka eliten medhårs i alla lägen och man riktigt hör ryggdunken mellan raderna. Hade det här hänt på en vanlig skola någonstans i Sverige, hade det obönhörligen lett till åtal!

Ja, suck.....säger jag bara. Man kanske skulle slå sig på att skriva pjäser om det allmänna hälsotillståndet i landet, som går i strykklass.

Strykjärnen på bilden har inget med texten att göra. Det är väl bäst att tillägga om någon förvirrad typ med kontakter till strykhistorien vid Lundsberg hittar hit och utbrister: - Men det var ju inte så strykjärnet såg ut, som vi använde!
De här strykjärnen återfinns på museet i Skövde....





måndag 14 oktober 2013

Nytt bedrägerimail. Denna gång från SwedBank noreplay@swed.se

----- Original Message -----
From: SwedBank
Sent: Monday, October 14, 2013 3:25 AM
Subject: Kungörelse


Nya säkerhetsfunktioner, vänligen logga in och bekräfta ditt konto.


http://www.swedbank.se/privat/index.htm


RIKTIGA Swedbank:s svar, som fanns att läsa på webben:

Swedbank Sverige Hej! Vad bra att du hör av dig till oss. Det här mejlet kommer inte från banken utan är ett bedrägeriförsök. Just nu finns falska mejl i omlopp med uppmaning att klicka på länkar och/eller ange personliga koder och inloggningsuppgifter. Vi är medvetna om dessa mejl och arbetar kontinuerligt med att få stopp på dem.

Varken vi eller någon annan bank ber dig att lämna sådan information till oss så klicka aldrig på några länkar i mejl som uppmanar dig att lämna ut personliga och ekonomiska uppgifter. Lämna heller aldrig ut dina personliga koder och/eller inloggningsuppgifter till någon. Swedbanks produkter och tjänster bygger på att det endast är du själv som känner till dina koder och lösenord.

Läs gärna mer om internetsäkerhet på swedbank.se under Säkerhet i vänstermenyn. /Carina
 
Helt onödigt att nedgradera svin med att jämföra dessa typer med svin...
 

På Åland och Schweiz har man inkomstbaserade fortkörningsböter.

http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.2128629-korde-for-fort-far-bota-800-000-kronor

Men det skulle inte fungera i Sverige, som kör med nolltaxerare, "målvakter" http://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%A5lvakt_%28brottslighet%29 eller att det inte är bilen som binds vid diverse trafiköverträdelser.

I Sverige hyllar och premierar man istället kriminalitet och att en utvald klick får tillgodoräkna sig förmåner och rättigheter, som den etiska & moraliska människan inte ens skulle överväga. Vi har mao ett rättssystem som har havererat och visar tydliga tecken på allvarlig dekadens.

De som satt i system att parkera precis där andan faller på, riskerar inget, eftersom det är "målvakten" som inget äger som åläggs p-boten. En p-bot som förblir obetald. Hade man istället beslagtagit bilen vid utebliven betalning av p-bot hade det genast blivit rättning i leden. http://www.expressen.se/nyheter/obetalda-boter-for-30-miljoner/

Det är hyllandet av brottslighet i det här landet, som får mig att få hjärnsläpp mellan varven. I vissa lägen kan jag även själv känna mig själv väldigt utsatt och distanserad av samhället, det har blivit alltmer tydligt vilket "vi och dom"system som är förhärskande.

Förra veckan dristade jag mig till att vilja gå på bio. Men eftersom jag haft en ny period med rätt häftigt känslobortfall, lät det sig inte göras så där helt enkelt eller smärtfritt. Det kan jag tacka min hängivna arbetsinsats för vid tingsrätten. Samhällets godtyckliga rättssystem gjorde det möjligt, att jag  tillfogades allvarliga kroppsskador. Vara arbetsskadad ger inga favörer, snarare har jag ständigt under de här 24 åren utsatts för samhällssystemets obarmhärtighet, eftersom jag dessutom systematiskt förvägrats det som finns omtalat i arbetsskadelagen. 

Samtliga kvarter kring Biopalatset i Centrala Göteborg, där är det begränsad parkering i 2 timmar. Alla som varit på bio vet att det inte finns en enda film som har den verkliga filmlängdens tid, eftersom man kör reklam i varierande längd och hur mycket är svårt att veta.

Hade jag nu föredragit att ha min bil registrerad på en målvakt, istället för på mig själv, hade jag åkt i det kriminella Sveriges gräddfil. Nu blev resultatet istället ett helt annat. Priset betalades i mänskligt lidande, på gränsen till att jag var på väg att ge upp, förutom att jag också fick betala ett högt parkeringspris och trängselskatteavgift. Naturligtvis också alla andra avgifter och skatter jag betalar i egenskap av bilägare.

Eftersom vi alldeles nyss varit i Oslo, har jag fått skrivet på näsan vilken enorm skillnad det är på trafikvett, trafikplanering, hänsyn och omdöme, i vårt grannland. 

Står det 30, 50, 70, 80 osv. på skyltarna så är det också det som är maxhastigheten som trafiken rör sig i. Man riskerar inte heller att få hälsenorna avkörda, eller mötas av ett illvilligt tutande och viftade, översköljd av en massa otidigheter för att man inte kan springa över vägen, som väl antagligen förväntas här i Göteborg. De är ju så himla viktiga personer de här människorna i den göteborgska bil- och cykeltrafiken!

Jag har inte alltid varit Guds bästa ängel när det gällt hastigheten, men aldrig någonsin på ställen där det varit olämpligt eller betett mig hämningslöst. Jag har också betalat utan knot, även när p-vakterna sett att jag missat p-anvisningen flera hundra meter bort i gatukorsningen och uppsatt högt på en vägg, där vägen svänger in i trånga gränder. Tala om att det är p-förbud det ligger inte för p-vakternas läggning, även om man så knallar rakt över dem sedan de sett att man löst p-biljett och lagt den i bilrutans fönster under deras överseende.

Trafikläget börjar bli väldigt allvarligt och nog måste man börja fundera på allvar att göra något åt de vettlösa hastigheterna och bristen på både omdöme och hänsyn. Kan man inte ta steget från det vettlösa samhället, som alltmer är förhärskande är det illa. Väldigt illa. Jag har börjat få allt svårare att se skillnad i ett diktaturland och vad som dagligen sker i Sverige.

Sedan går det an för hjärntrusten, att sitta och snacka på miljökonferenser och spänna sig sprickfärdig över hur miljövänlig man är i det här landet. Det är mycket snack och lite verksta´, det behöver man sannerligen inte vara kunnig i atomklyvning för att kunna inse. Kan man inte åtgärda det hela så att det finns förutsättningar för att landet skall bli laglydigt, miljövänligt och människovänligt över lag, är det i mina ögon inte mycket till intelligens. Även om nu statsminister säger sig vara ett riktigt stridslejon, eller hur det nu stod på Text-TV igår i anledning av de vikande förtroendet hos väljarna.

vem som verkligen finns bakom masken kan man fundera en liten stund över....




 




söndag 13 oktober 2013

"Snälla inled mig i frestelse, men gör det fort!"

sa, dottern när vi kommit innanför dörrarna till chokladorgien, Fassbender & Rausch, som ligger på en sidogata till den vackra paradgatan Unter der Linden i Berlin. 

OBS! har du tänkt ställa kosan dit, boka bord genom internet för säkerhets skull. Vissa sittningar är populärare än andra. I annat fall kan du stå där med långa chokladnäsan, medan tankarna om en riktig chokladorgie bara stannar vid en kladdig chokladdröm. Ibland har det varit sanslös kö t.o.m. till cafésidan, medan det ibland har varit enkelt att få bord i stort sett bara vänta på bordsplaceringen och sedan trava rakt in till första bästa lediga bord.

Nu beskrev jag kanske läget lite galet. Tja, sidogata och sidogata, Charlottenstraße (Charlottenstrasse med tyskt dubbel ß) är inte precis någon bakgata eller trång gränd. Men hela den här företeelsen med en affär/café/restaurang, som ligger på Charlottenstraße 60, där hela kittet går ut på choklad får mig att tänka, att här är de fullständigt "torsk" på choklad. De måtte drömma om choklad, tala om choklad, tänka choklad, vara choklad, bada i choklad, leva omgiven av choklad.

Folk irrar alltid omkring i denna syn och doftorgie. Stirrig chokladblick är en rätt bra beskrivning. Liksom förekomsten av vässade och osäkrade armbågar, som på vilken fyndrea som helst där de vet att de vill ha, men bara inte vad! En skillnad dock. Här snackar vi INTE reapriser direkt!

Det här med affärer med övermåtta. Jag vet inte men jag måste ha något universalfel uppe i min knopp, därför att när jag ser dylika mängder, spelar liksom ingen som helst roll vad det än må handla om. Jag hinner av någon outgrundlig anledning alltid titta mig mätt och tänka, nää... jag tror jag skiter i det här!  


Det fick till följd att när vi väl stod där och väntade på kyparen, undrade jag om vi verkligen skulle äta en chokladmeny. Jag kände att jag redan var mätt på choklad, efter att ha kastat en hastig blick genom affären. Se Brandenburger Tor, Gedächtniskirche, Reichtagsgebäude, atlantångare mm. i choklad, hade gjort att jag kände chokladkänsla ända upp i halsmandlarna och min tidigare hunger var som bortblåst! 

Jag kände att en L I T E N behändig smakmeny med minisaker hade varit betydligt bättre. Det där med förrätt, varmrätt och en efterrätt, eller kasta i sig en stor blaffig chokladbakelse, det kändes överhuvudtaget inte frestande längre. Det blir liksom samma känsla som att ösa med tesked ur ett helt hav. Man kan onekligen tappa sugen för mindre.

Det är ungefär som ett dignande julbord. Det finns nog inget som är så avtändande i mina ögon som ett dignande julbord, eller komma in på några av de här helt hysteriska matvaruaffärerna där delikatessdiskarna sträcker sig flera kvarter, typ Harrods, KaDeWe m.fl. Jag BLIR mätt av att bara se det hela och känner, att jag inte ens vet vad jag verkligen VILL smaka på. Även om jag varit döhungrig innan, blir jag plötsligt proppmätt av att bara betrakta det hela. Sedan undra jag alltid VAD gör de av all maten. De kan väl knappast hinna sälja allt innan det är utgånget datum. Jag törs inte ens fundera på hur mycket, som kommer att fylla soprum, medan folk i största allmänhet knappast har råd att handla på dessa ställen.

Jag har nog överfört den genen till dottern, därför att vi bestämde oss tämligen omgående att helt enkelt avstå. Vi hade båda två blivit mätta av åsynen av all choklad i affären och faktiskt rätt äcklad av en skapelse, som skulle föreställa en jättechokladpudding. Man skall inte säga eller skriva något dylikt om sådant som går att äta, men den såg rent äcklig ut, eftersom den såg ut som en brun, glänsande fettklump! IÄCK!!! 


Inte blev det hela så mycket bättre av att hela lokalen var impregnerad av en chokladdoft. Snålvattnet hade liksom hunnit torka in fullständigt och känslan av "försöker du ens inleda mig i frestelse, smäller jag dig på käften" var ett faktum, efter att ha befunnit sig i chokladdoften alltför länge och inte heller kunnat bestämma sig för något i vanlig ordning. 

Jag undrar kan man verkligen bli mätt av "mättade" dofter? Vid närmare eftertanke verkar det inte bättre och när jag tänker ännu mer på det, är jag övertygad om att så är det.

Innan vi steg in i hissen för att åka ner igen, bestämde vi oss för att istället återvända in i butiken och göra ett mindre inköp av choklad Men inte ens den köplusten tycktes ha varit alltför stark. Därför att åtskilliga timmar senare kom vi på att "javisst ja, vi skulle ju återvända in i affären och köpa något med oss". Vi hade istället valt utgången från hissen, som gick rakt ut på gatan istället.

Så var det med den frestelsen. Hade vi tagit hissen upp till restaurangen först, hade vi säkert fallit för frestelsen. Sanning att säga har jag bara fikat där, dvs. ätit chokladbakelse, längre än så har jag inte kommit trots åtskilliga besök. Men det är hissen upp direkt, eller så blir det ingen "affär", även om så självaste Pomperipossa står där och frestar med hela Tyskland återgiven i choklad. 


Nu skall jag tala om vad jag tycker om chokladorgier. Om chokladorgier tycker jag inte!
 
VAD är det med folk som går igång på choklad? En sak till... hur skall de göra om helvetet nu verkligen slår till. Enligt larmet från chokladkonferensen i London är chokladen slut redan om sju år. 

En expert menar att det finns anledning att frukta att det redan inom ett decennium kommer råda kakaobrist världen över. Den allt högre kakaoprocenten i chokladen, torka i Västafrika och att det är mer lönsamt att odla gummiträd än kakaobönor Kina uppges ligga bakom den dystra prognosen.

Brandenburger Tor i chokladvarianten...

Reichtagsgebäude i chokladvarianten...

Gedächtniskirche i choklad och kexvarianten...
Vem känner sig hågad, att hugga in på den här chokladpuddingen, eller vad det nu kan tänkas vara....
Själv gör jag mer än gärna ett nedslag i Göteborgs eget chokladeldorado, någon gång emellanåt, hos café Kanold på Grönsakstorget. Det är lite mer "lagom"... http://www.goteborg.com/sv/s/View/Eat-View-Cafes/Cafe_Kanold_189644
och sitter fint efter ett biobesök!