Google+ Followers

söndag 28 februari 2010

Söndagsutflykt med mycket gammal god vän,

- den 28 februari 2010, kl 23:06


som knoppat av sig i hustru, för nästan ett helt vuxenliv sedan. Liksom jag också gjort. Bara inte för lika länge sedan och inte i en hustru förstås.

Vi åkte till Borås. Staden där det alltid sägs regna. Sanning att säga har jag aldrig varit i Borås, när det regnat och ändå har jag varit där ibland flera gånger varje år sedan flytten för snart 19 år sedan. Om inget annat så passerat Borås på väg någon annanstans längs "Jönköpingsvägen".

Dela de inre smultronställena har blivit något av en form av "tradition". Idag ville jag visa en del av det som finns inom mig i allra högsta grad. http://images.google.com/images?um=1&hl=sv&tbs=isch:1&q=lars+lerin&sa=N&start=0&ndsp=21

Jag känner ett släktskap med konstnären Lars Lerins sätt att blanda känslor & tankar med färgpigment. Inte helt sällan finns ett skrivet budskap i målningen. Allt flyktar utmed pappret, innan det bryts av en annan stilla tanke som bryter fram en annan bild. Precis som det sker inom oss själva. Tankar flyger fritt. Vi är sällan enbart på ett plan. Vi skiftar ständigt. Även i en pågående tanke, gör sig något annat helt plötsligt sig påmint. Det är så det är med Lars Lerins akvareller & konst. Mitt i en tanke kan man se hur han skiftar. Byter tema. Byter tanke. Inriktning. Det finns inget som blir rätt eller fel. Det finns inget rätt eller fel, när bilden är klar.

Just därför blir det som om jag läser hans tankar, som flutit förbi bland färgpigmenten. Hans bilder är inte sällan kvälls eller nattbilder.

- Han är en "fluktare", skojade min vän och "hushänget", när de stod där och betraktade en av akvarellerna, som föreställde ett hyreshus om kvällen. Ljuset i lägenheterna avslöjade vad som pågick i var och en av lägenheterna. Ungefär som att stå i mörkret och skåda in i ett upplyst akvarium. Vi damer gick i ett helt annat tempo genom utställningshallarna i mer tyst begrundan och bara ibland kom ikapp herrarna, när de hade fördjupat sig i någon diskussion.

Men jag känner igen den känslan Lars Lerin förmedlar genom akvarellpappret. Det är en stilla ton i hans akvareller. De ropar inte högljutt på uppmärksamhet. Inte sällan är det ett mörker som på intet sätt skrämmer, eller känns oroande. Jag tänker på Erik Blombergs dikt som tonsatts:

"Var inte rädd för mörkret. Ty, ljuset vilar där. Vi ser ju inga stjärnor där intet mörker är".

Natten. Den där rofyllda tiden på dygnet. Då allt är stilla. Då telefoner inte längre ringer. Då man helt plötsligt kan höra en fläkt, som funnits där på dagen, men inte kunnat tränga igenom. Då syn och hörselintrycken inte längre belastas på maxstyrka och där plötsligt en enda bils ljud, eller ett enda rop kan tränga igenom medvetandet. Om natten då egna tankar kan fortgå i tysthet på ett helt annat sätt.

Så har jag också levt i detta nattlandskap, stora delar av mitt vuxna liv. Då dagens brus har stannat av. Barnen somnat för natten och jag därefter har haft tid att avsluta vardagspysslet för att inte inkräkta på den dyrbara tiden tillsammans med dem. Sedan: med mig själv på ensamt besök i mig själv. Mitt i det pågående livet.

Men det är inte bara Lars Lerins akvareller som berört mig, hans böcker är ytterligare ett steg i det som är han. Det är där hans skira björkdungar genomgår en metamorfos och blir till en blandning av högst levande livets prosa. Jag känner igen hans tankar han klär i ord.

När han inte finns i form av ord i böcker, delar han dem med en god vän sedan många år. Det är en kvinna. Jag förstår så väl hans behov av att dela just dessa tankar, just dessa upplevelser med henne, trots att han lever tillsammans med någon annan.

Kan man verkligen göra så, kanske någon spontant tänker. Ja, det kan man. Jag vet det av egen erfarenhet. Någonstans tror jag varje människa har någon tvillingsjäl, som är ämnad att dela just de innersta tankarna, brottas med funderingarna, som inte är ämnade att belasta den man lever tillsammans med. Någonstans tror jag vi alla har en kärna som har ett helt annat behov. En helt annan närhet än till dem vi lever helt nära. Vi består av så många olika delar, olika skikt, olika plan, som människa.

Den tid vi har med våra nära och kära blir ibland alldeles för dyrbar för att vi även skall dela just detta som också är vi. Jag tror det vore helt annorlunda om vi levde avskilt tillsammans. Men just detta att det ständigt pågår ett enormt brus där vi hela tiden skall vara delaktiga. Dem vi delar liv med blir oftast ett möte mellan här och där, även om man är aldrig så bra på att finna dessa stilla stunder tillsammans där det finns riklig tid för reflektion och samtal. Jag tror att det lätt skulle kunna bli en överbelastning för den vi lever närmast, så länge vi lever i ett samhälle där yrkesliv och annat kräver sina tribut. Kanske är det därför jag intuitivt känner, att de som lever helt utanför det vanliga samhället har något som vi andra saknar.

Men riktig närhet till den vi lever tillsammans med, exkluderar inte det andra skiktet, som också är vi. Den människa vi också är, på ett helt annat plan.

Efter Lars Lerinutställningen gick vi till "Café tant Grön". Namnet är som hämtat ut en saga av Elsa Beskow, där även en flitig tant Brun tycks finnas i köket. Där fortsatte samtalen och skratten, långt ifrån allt vad alla "måste" och klockor heter.

Våra vänner vi får med oss i livet är väl värda att vårdas. De tillhör också ett helt annat plan av det som också är vi själva. Ibland är de helt nära. Ibland långt ifrån. Periodvis är det helt tyst och stilla om dem. Men ändå är de alltid där i ett sammanhang där tid och rum inte existerar. Precis som om ingen tid dessemellan har passerat.

fredag 26 februari 2010

Håhåjaja, det är "spartider" på LKAB?

- den 26 februari 2010, kl 12:03



Nyss stod LKAB:s miljöansvariga och beklagade sig inför reportern vid radio Norrbotten, att det är pågående lågkonjunktur och LKAB har därför inte haft möjligheter, att hantera miljökonsekvenserna. Istället tycker bolaget att det är ok, att folk fått andas in ofantliga mängder sedan 2004 när detta miljödirektiv kom. Sedan finns den andra aspekten också, nu ligger det enorma mängder utspritt i naturen. Värst drabbade av LKAB:s miljöförstöring är Svappavara och Vitåfors/Malmbergsgruvan.

Kiruna är av någon förunderlig anledning mer förskonade, där är värdena enormt mycket mindre. Kanske beror detta på förhållningssättet hos Kiruna kommuns politikerkår, vad vet jag, men det oroar mig i vart fall. Jag tycker att det är oförsvarbart att man börjar i fel ända hela tiden. Det kan inte vara så att miljöaspekten kommer som en "ren överraskning" för LKAB, varje gång!

Samma sak stod att läsa om häromdagen. Då rådde förbistring över att Naturvårdsverket sätter stopp för ny gruva så länge det inte finns en rimlig miljöaspekt från LKAB:s sida. Är detta inte förunderligt så säg? LKAB som uppger att de har sådan järnkoll på sitt företag! Jag tycker att det är rätt allvarligt om Sverige nu dessutom hotas av höga EU-böter pga. detta. Vi som dessutom suttit med ordförandeklubban i vår hand just på miljöfronten. Jag brukar inte skämmas för att vara svensk, men i det fallet gör jag faktiskt det. Rejält dessutom!

Nedanstående intressanta mailkedja har ägt rum mellan mig och LKAB:s kommunikationsdirektör Lotta Fogde. Dock utan att något uttömmande svar kommit från henne. Uttröttningsmetoden är uppenbarligen LKAB:s käpphäst nr 1.

Men jag var inte den ende som inte fick svar: http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5205921

Jag vet inte hur LKAB:s styrelse där den käre landshövdingen i Norrbottens län, Per-Ola Eriksson ingår och LKAB:s koncernledningen diskuterar. Men jag känner faktiskt inte till ett (1) enda storföretag i Sverige, som reser iväg med en sådan personalstyrka, som just statsägda LKAB gjort och uppenbarligen gör. Därför som ni kan se i mailkedjan, så sker detta årligen i LKAB. Jag kan förstå om man vill göra det som någon form av "förmån" eller "uppmuntran", eller "teamwork", men för guds skull tala då om det istället!

Kommunikationsdirektören Lotta Fogde må ha vilken personlig åsikt som helst om vem detta angår och inte angår. Men detta är faktiskt en fråga som kräver ett rakt svar av både LKAB:s styrelse liksom dess koncernledning! Förklaring, därför att detta skiljer sig bjärt emot vad alla andra storföretag har som arbetsmetod, oavsett om det riktar sig mot en privatkund, eller en regering.

Dessutom är det så att alla stora företag i stort sett nästan strypt allt vad reseverksamhet heter, som följd av den ekonomiska krisen. Man inriktar sig istället på att ha en god uppföljning av kundens behov och ställda krav och i en minimerad "kostym".

Det hade också varit intressant att veta hur de här s.k. samtalen egentligen gått till, med LKAB:s personalstyrka om 21 personer. Till detta skall dessutom läggas till de, av Lotta Fogdes lämnade uppgifter, säljansvariga för Asien. Säljansvariga tyder på plural antal. Skall då alla dessa 23-30 personer, vad det nu kan ha blivit fråga om i slutändan, diskutera med Quatars representant/er, blir det i alla fall blankruta uppe i mitt huvud, hur det rent praktiskt var genomförbart. Kunde alla verkligen göra sin röst hörd? Men framförallt VARFÖR?

Mailkedja (i omvänd datumordning):

----- Original Message -----
From: Gun Ek
To: Lotta Fogde
Sent: Tuesday, February 23, 2010 11:05 PM
Subject: Re: Fw: Förfrågan

Alltså mer än de 22 personer som jag räknat upp?
--------

----- Original Message -----
From: Lotta Fogde
To: Gun Ek
Sent: Tuesday, February 23, 2010 11:00 PM
Subject: Re: Fw: Förfrågan


Styrelsen och koncernledningen + säljansvariga i Asien

------------

"Gun Ek"
2010-02-23 21:56 To "Lotta Fogde" <Lotta.Fogde@lkab.com>
cc
Subject Fw: Förfrågan



Du kanske missade att detta var en frågeställning från min sida?

Jag önskar besked om vilka som är med på denna resa!

----------
----- Original Message -----
From: Gun Ek
To: Lotta Fogde
Sent: Sunday, February 21, 2010 5:12 PM
Subject: Re: Förfrågan


Ja, nu är jag inte helt främmande med den formen av kundbesök, eftersom sådan kompetens finns inom den egna familjen. Men jag måste säga att jag blev inte så lite häpen över ditt svar: 22 personers delegation!

Det låter mer som en gratifikations eller kombinerad semesterresa, om nu alla dessa skall vara med:

Lars-Erik Aaro
Leif Boström
Lotta Fogde
Anders Fubeck
Anders Kitok
Per-Erik Lindvall
Grete Solvang Stoltz
Björn Sprängare
Christer Berggren
Stina Blombäck
Per-Ola Eriksson
Maija-Liisa Friman
Lars-Åke Helgesson
Ann-Greta Sjöberg
Egil M Ullebø
Tomas Nilsson
Harry Rantakyrö
Karl Vikström
Malin Sundvall
Hans Fängvall
Tomas Kohkoinen
Torsten Thorenus
PS. Jag hoppas att inte revisorerna också är med på resan. DS.

---------
----- Original Message -----
From: Lotta Fogde
To: Gun Ek
Sent: Sunday, February 21, 2010 3:33 PM
Subject: Re: Förfrågan


Ja. LKABs styrelse brukar göra en resa för att besöka en kund varje år.

Mvh
Lotta
----------

"Gun Ek"
2010-02-21 14:58 To "Lotta Fogde" <Lotta.Fogde@lkab.com>
cc
Subject Re: Förfrågan




Är alla i styrelsen med?

---------

----- Original Message -----
From: Lotta Fogde
To: Gun Ek
Sent: Sunday, February 21, 2010 12:08 PM
Subject: Re: Förfrågan


Hej

LKABs styrelse och koncernledning besöker Qatar Steel i Doha, Qatar, 22-25 februari, för ökad kännedom om en viktig och långvarig kund.

Mvh
Lotta Fogde

----------

"Gun Ek"
2010-02-20 14:56 To <lotta.fogde@lkab.com>
cc
Subject Förfrågan



Jag läser i landshövdingens program för vecka 8-9 att det står
Måndag 22 februari - torsdag den 25 februari, 2010
LKAB:s styrelseresa.

Jag undrar vart den resan går och vad som står på agendan, dvs. syftet med den resan. Men också vilka som finns med på den resan.

Mvh
Gun Ek

torsdag 25 februari 2010

Skolans historieundervisning,

- den 25 februari 2010, kl 15:26


tedde sig i mina ögon bitvis som armerad betong. Den serverades med ett enda stort schafs... splatt... av årtal och datum.

Ungefär som om det var årtal och datum som varit viktiga och händelserna i sig oväsentliga. Man satte också fokus på vilka krig de här herrarna utkämpat, ja, för det var ju herrar som det berättades om. Vad de i övrigt hade tillfört mänskligheten var det betydligt tunnare av. Gustav Vasa var en hejare på skidor, men inte ett enda ord nämndes om hans utrensning av oliktänkande. Men alla de som i historien verkligen försökte förändra till det bättre gick spårlöst förbi.

Vad jag minns av skolans historieundervisning? Det är väl mellan tummen och pekfingret ett sammelsurium av Stockholms blodbad, maskeradbal, ärtsoppa, gästabud, likfärd, inkvisition, armador och en himla massa dimma, krig och intriger. Ja, så en och annan lustighet.

Jag tänker på rappkäften/filosofen Frans von Schéele, som uttryckte det så att "Sveriges största insats i filosofins historia" var när drottning Krisina inbjöd den franske filosofen Descartres.

Ni vet han med tankebubblan "Cogito, ergo sum" ("Jag tänker, alltså finns jag"). Men det sistnämnda är jag rätt övertygad om att jag på egen hand har läst mig till någonstans, inte fått mig berättat.

Drottning Kristina tvingade Descartres att hålla föredrag tidigt om mornarna i det vinterkalla Stockholm. Men eftersom han var en fransk klen typ och inte van vid kylan, var han sannolikt inte lika väl påpälsad som svensken i gemene man. Det gick inte bättre än att han fick lunginflammation och avled.

Sedan tar den ena huvudstupa saken vid efter det andra. Kistan som tillverkades till honom var för liten, därför kapade man helt sonika av hans huvud. Spårlöst försvinner huvudet och är borta en sagolik lång tid. Två mansåldrar närmare bestämt. Men är det hela egentligen så märkligt?

Det känns nästan som om det ligger en tanke bakom det hela, eftersom Decartes teori om själslig tankesubstans och kroppslig substans och dess åtskilda verkan blev uppfyllda. De är uppfyllda bildligen och bokstavligen, eftersom hans kropp och huvud fortfarande är åtskilda.

Man kan undra om han själv inte hade ett finger med i spelet? Eller blir en dylik tanke alltför konspiratoriskt tänkt av mig?

Kristina var en tämligen utsuddad figur i skolans historieundervisning. Därför blev hon för mig en ren happening, när jag insåg vilken helt otroligt "outstanding" kvinna hon i själva verket hade varit. Hon var inte heller ensam om den saken.

Jag minns en strålande stjärna ifrån historieundervisningen och den är från läroverkstiden. Det var min högt älskade klassföreståndare Ragnar Sundberg. Han kom glatt infarande på lektionerna med att sjunga "Jag är sköna Helena, sköna Helena..." ur Operetten "Sköna Helena" av Offenbach. Halvt snurrigt var det allt, eftersom han drog upp ena byxbenet och blottade ett hårigt ben, som han likt en cancanflicka vickade på när han kom inhoppande i skönsång genom dörren och därmed inledde lektionen.

Men att sitta och vänta på att han skulle komma in genom dörren var alltid lika intressant. Därför att antingen kom han in som ett åskmoln, eller så var det idel sol och sprudlande, spirituell glädje! Det var med inlevelse han berättade om historiska händelser med mycket dramaturgi, men ack, ack, ack, även alla dessa årtal och datum som skulle memoreras. Just den delen av historieundervisning fungerade lika väl på mig, som att försöka övertyga mig om att jag gillade havregrynsgröt.

För några dagar sedan lyssnade jag till ett inslag på P 1 om det bekymmersamma läget, att det var så få kvinnor som överhuvudtaget nämndes i den svenska historieundervisningen. Den var endast fylld av en massa män och kvinnorna var lätträknade i historien. Det var i princip en hastig visp över Drottning Kristina och Heliga Birgitta. Det lovade den ansvarige ministern ändring på, men han gjorde en tjusig passning:

"Det är de som skriver läromedlen som är ansvarig över det".

Visst så klart.

Men det är också så att varje lärare äger friheten att frångå föråldrade och i inte alltför få fall, inaktuella läromedel. Utanför dess gränser finns mycket som verkligen är värd att berättas.

Det märkliga är att medan jag haft detta blogguppslag liggande rätt långt fram i ledet för att ev. publiceras i form av en blogg, har en ny vinkling om Descartres dykt upp. Nu i form av nyhet i mediavärlden
http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=5204234

Inatt startade bokrean. Gå ut och gör nya fynd och fyll din själ med! Själv håller jag på att avsluta Dan Browns "Den förlorade symbolen", i CD-bokform. Även om själva storyn verkligen är påhittad, där Harvardprofessorn i religiös symbolik, Robert Langdon, drar handlingen vidare, finns allt det där andra runtomkring, som faktiskt existerat/r i allra högsta grad. Jag blev rätt glatt överraskad att någon äntligen med en annan infallsvinkel skrivit om den tunga "sanningen" om jordens undergång det specifika datum 21.12.2012, som i alla läror och profetior utpekats som jordens undergång i form av Apokalyps.

Problemet är bara att ordet Apokalylps är grekiskt och har felöversatts/feltolkats.

Ordet betyder egentligen något helt annat: "avtäckelse" eller "avslöjande". Apo = "bort" och kalyptein = "dölja".

Jag hoppas och tror att mänskligheten skall komma in i en bättre tid. Jag har genom mina ständigt återkommande besök på Chalmers och bland vetenskapens värld i övrigt, förstått att många saker nu står i ett helt annat genombrottsskede. Jag hoppas och tror att lögnens och maktfullkomlighetens tidevarv snart kan avslutas och en helt ny insikt kommer att komma i dagen. Ett bättre förhållningssätt med nya insikter om verkligheten.

Jag tror lika lite på jordens undergång år 21.12.2012, som jag trodde på någon större katastrof i datavärlden år 2000. Men vi står inför mycket stora omvälvningar, både vad gäller naturen, vädrets makter och vår inställning till varandras existensberättigande. Mycket land kommer att duka under vattnet, stora vulkanutbrott är högst troliga, samtidigt som landhöjningar också kommer att vara ett faktum.

Planeten Tellus gör bara ytterligare en ut och in andning i dess historia. Jag hoppas att samma sak sker med männniskan. Det finns mycket mörker, men man får inte heller glömma att det finns mycket ljus!

----

Bilden. Drottning Blanka en målning av Albert Edelfelt. Drottning Blanka har inspirerat till barnramsan "rida rida ranka hästen heter Blanka". Dock har även hon sin egen spännande historia.

onsdag 24 februari 2010

Fotot.

- den 24 februari 2010, kl 22:49



Ja, det kan man undra en liten stund över, när man betraktar det.

"Fridlyst område" (?)

och "vite" om man beträder marken. (?)

Men varför är grinden öppen och varför är det så mycket snö, som hindrar grinden att vara stängd? Varför finns det ett rep som t.o.m. hindrar grinden att slå igen?

Sedan tänker jag på vad som står angivet om "fridlyst område" och då blir det en stor förvåning som sprider sig inom mig.



Men så kommer jag på mig, att det är nog ändå en helt passande skylt. Den är lika talande som det gamla ordspråket: "När fan tar sitt - tar han ränta och den är dryg".

Länsstyrelsen har nog fridlyst hela LKAB och allt vad de än må göra i tid och evighet:

http://www.sr.se/cgi-bin/norrbotten/nyheter/amnessida.asp?programID=98&Nyheter=1&grupp=3596&artikel=3459719

http://www.sr.se/cgi-bin/norrbotten/nyheter/amnessida.asp?programID=98&Nyheter=1&grupp=3592&artikel=3464895

http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=1466342

AMEN!

PS. Det är tur att den gula fläcken i snödrivan befinner sig på rätt sida av stängslet, i annat fall hade det blivit en kostsam historia. DS.

lördag 20 februari 2010

Detta eviga snöande utan ände,

- den 20 februari 2010, kl 10:16


fick mig att fundera på en pytteliten artikel jag läste ur den dagstidningshög, som samlat på sig medan vi var i Berlin med början av december och som hann randa lucia med råge.

Där stod det att norrmännen hade i Norge medverket i ett experiment med högfrekventa strålar i ett USA-projekt, kallat HAARP. Projektet går ut på att punktera jonosfären, genom att bilda hål. Ni förstår väl allvaret av experimenten, eftersom ett sådant hål inte lagar sig självt. Dessutom är det så att en lång påverkan av de skyddande lagren kan förorsaka en dödlig strålning, när den återkastas till jorden.

HAARP har blivit presenterad för den allmänna opinionen, som ett vetenskapligt och akademiskt undersökningsprogram. USA:s militära dokument föredrar dock att framhålla HAARP som ett viktigt anfallsvapen:

"för att utnyttja jonosfären för försvarsdepartementets räkning".

De har också deklarerat att HAARP potentiellt kan användas av den amerikanska militären för att i begränsad utsträckning förändra klimatet i någon "ovänligt sinnad nation" eller " svårforcerad stat" i avsikt att försämra dess inrikespolitiska ekonomi.

Förutom vädermanipulering kan HAARP medverka till klimatförändringar genom att intensivt bombardera atmosfären med högfrekvent röntgenstrålning. För att återgå till lågfrekventa vågor med hög intensitet, kan man även påverka människornas hjärnaktivitet och man kan inte utesluta denna tektoniska förändring.

Låter inte det "upplivande" så säg?

Aha, tänkte jag, norrmännens Sverigevitsar har besegrats av våra superba Norgevitsar och USA är gramse för att vi inte formellt ansluter oss till NATO, sedan vårt ordförandeskap i EU-miljö och turerna med GM, där svenska regeringen plattat till USA:s höjdare, igen. Ja, det vore en anledning god som någon annan" och så flinade jag mest åt hela saken när jag läste artikeln.

Men en del saker arbetar onekligen hjärnan med utan att jag är medveten om det hela. Därför att helt plötsligt när jag låg där och höll på att somna igårkväll, rann den här miniartikeln upp i mitt minne. Kanske berodde det på att jag läst väderleksprognosen, att det skall snöa även hela nästa vecka också.

Under alla de här åren jag bott i Göteborg har det aldrig varit så här mycket och långvarigt snöande, som inte tycks ha någon ände heller för den delen. Det normala är att de gröna gräsmattorna kikar fram mellan varven, de få år det har varit snö som valt att ligga kvar ett tag. Nu rasar byggnader som plockepinnshus därför att takstolarna inte kan bära snötäcket. Jag kan inte påminna mig att det heller skett tidigare under våra år här.

Ja, jag medger att det låter väääldigt långsökt det som sysselsatte mina tankar där på nattkvisten. Men trots allt var det under den här tiden (december), när de korkade norrmännen medverkade i det här USA-experimentet. Det var då som kylan och snön slog till för att, som det tycks, inte vilja ge med sig. Dessutom förlägga kylan på ett märkligt sätt. Inte vet jag om jag börjat bli gammal och gaggig, men har köldkurvorna verkligen varit fördelade så här mysko tidigare år?

Det som är rätt typiskt var att jag inte kunde komma på vad USA-projektet hette och jag kunde därför inte kolla vad hela projektet egentligen gick ut på. Vilket fick konsekvenser för John Blunds inträde. Ligga där och ha namnet förarglig nära, utan att man kommer på det. Finns det något mer irriterande? Tja, om vi nu bortser ifrån, att slåss med mygg halva natten.

Efter att ha studsat runt i sängen som en guttaperk, försökte jag tillslut uteslutningsmetoden. Ni vet när man börjar med A, sedan går vidare till något på B osv. För att med en djup suck befinna sig vid Ö, utan att han kommit sanningen ett enda steg närmare. Jag drog lätt förbi H, flera gånger innan jag började närma mig tanken:

"var det inte något som påminde om bröderna Marx på något sätt"?

Inte en tillstymmelse till att någon "Liljeholmens" skulle tändas. Inte var det någon idé att konsultera "hushänget" heller, eftersom han inte brytt sig om att ögna igenom tidningshögen när vi återkommit.

Tillslut tråcklade jag på mig hörlurarna och slog på CD-spelaren för att få tyst på hjärnbruset och jag äntligen kunde somna.

Naturligtvis vaknade jag till insikten av vad projektet hette. Alltså var det Harpo Marx jag hade tänkt på, när jag läste artikeln. Lika "spooky" var den.

Det är onekligen en kuslig värld vi lever i och det får mig att fundera om det är detta, som fått jordens magnetfält att så radikalt byta plats. Därför att USA är inte de enda som håller på att manipulera vädret etc.

Borde man inte införa "skyddsjakt" på en del människor också? Den här delen av mänskligheten arbetar stadigt och starkt för allt livs undergång, inkl. de själva. Men det är de inte tillräckligt smarta för att inse.

http://lege.net/politiken.biz/klimatforandring.htm

torsdag 18 februari 2010

Fabianhålrummets tak, som förväntas rasa in

- den 18 februari 2010, kl 01:37


och Bergsstatens plötsliga oro över "att Fabiantaket kan rasa in", den begriper jag inget av.
http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5186391#forum

Jag har kollat i mitt USB-minne där jag förvarar lämnade uppgifter och div. handlingar och jag ser att det är precis som jag ville minnas. Det här har LKAB själva gått ut med som ett fullt möjligt scenario. På den punkten finns det uttalanden som t.o.m. styrker att så kommer att bli fallet. Det har inte varit några hemligheter om den saken från LKAB:s sida!

Jag kan inte förstå hur det INTE skulle kunna vara sanningen som LKAB har gått ut med tidigare. Är det möjligen så att Bergsstaten börjat spana mot land och inte längre vill sitta med på skutan.

Hittills har myndigheterna varit duktiga på att dunka folk i huvudet och mer eller mindre idiotförklarat dem, när de den ena gången efter den andra kontaktat beörda myndigheter.

Är det så att "råttorna nu lämnar skeppet" och man inte längre vill vidkännas samarbetet med LKAB?

Jag känner mig inte speciellt imponerad av Bergsstatens plötsliga handlingskraft, utan tar det mer som om de gör detta utspel för att gardera sig själva. I annat fall hade väl de ansvariga myndigheterna reagerat tidigare, eller har de inte samma information som vi vanliga dödliga kan läsa oss till?

Den här uppgiften har Christina Dahnér, verksamhetschef vid bergmekanik hos LKAB gått ut med redan i oktober 2008 och det är därför ingen nyhet alls. Men först NU har Berggsstaten och övriga ansvariga vaknat till liv! Borde de inte ha gjort det redan när marken vid de övre delarna av Kaptensgropen gav vika och man kunde iaktta fotspår i snön precis där. Eller när skalven började eskalera för flera år sedan och sprängningarna blev alltmer kännbara. Först i efterhand påstod LKAB, att det stora hålet i övre delarna av Kaptensgropen var förväntad.

Den ena gången efter den andra tycks det brista i informationen. Det är under all kritik att inte ens Räddningstjänsten suttit inne med den informationen. Inte den övriga kommunala verksamheten heller, som nu LKAB utger sig, också den ena gången efter den andra, att ha så gott samarbete med. Det samarbetet känns onekligen vara ett envägssamarbete.

Men känslan av "vad var det jag sa", finns onekligen där och det hela känns verkligen obehagligt. Även om det nu tycks florera skrönor om någon från LKAB, som förevisat en skolklass och inför dem berättat att det skedde på exakt samma dag som blockningen skedde. Jag tar dock denna uppgift som ett för tidigt aprilskämt, eller den skröna den förefaller att vara. Mitt förtroende för LKAB är sedan mycket länge förbrukat och det vill till en rejäl upprakning om de skall få tillbaka det förtroendet.

Men LKAB är inte ensam om den saken, därför av vilken anledning man vaknat till först nu hos Bergsstaten, det känns nästintill obegripligt. Det finns sannerligen en bra anledning till varför vi är rätt många, som anser att man bör skaffa ersättningsboenden till dem som inte känner att det längre känns tryggt att bo i gruvans påverkningsradie. Det här är bara en av dessa anledningar.

Sedan blir jag inte så lite förvånad över varför LKAB nu själva vid denna plötsliga uppmärksamhet från Bergsstaten börjat darra på målet och tycks vara villiga att kalla in internationell expertis.

Nedanstående uppgift var bara ett av dem jag hittade i mitt USB-minne och dateringen på denna är oktober 2008 och det är Christina Dahnér som står för den:

Det är framförallt i fyra skilda områden - Printzsköld, Alliansen, Parta och Fabian - som vi kan vänta oss framtida skalv. Fabianhålet ligger cirka 200 meter under markytan, mellan Kaptensgropen och bostadsområdet Kilen i Malmberget. Under Fabianhålet finns ett hålrum som avskiljs från Fabianhålet av "ett tak", en skiva. Eftersom ett ras kan inträffa mäts bergrörelserna vid Fabianhålet kontinuerligt. De senaste dagarna har bergrörelserna varit kraftiga.
- Det här har hänt två gånger tidigare sedan vi började mäta den seismiska aktiviteten, i maj 2005 och i juni 2007. Den överhängande rasrisken för Fabianhålet ser ut att vara över - åtminstone för den här gången.


När man undrade vad som händer om det blir ett ras, svarade Christina Dahnér:

- Då märker malmbergsborna av det. Det blir en kraftig smäll. Det blir troligen flera skalv och rörelser i marken och det kommer också att synas ett stort dammoln. Enligt henne finns det ingen säker metod för att kunna säga när det blir ett ras.

- Men vi vet att när den seismiska aktiviteten är förhöjd så ökar riskerna. Det är därför vi vidtar de här säkerhetsåtgärderna.


Vilka åtgärder då, kan man undra? Eller är det någon som sett röken av något dylikt i informationsväg?

Mellan Kapten och Fabian finns endast en smal gråbergspelare, som av LKAB uppges till endast 75 meter.

Det finns enligt VIAK:s utredning (med datering år 2000) en längsgående spricka, som de varnat för att man måste hålla ögonen på vad som händer med den. Jag har inte lyckats läsa mig till att någon sådan uppföljning har skett, därför undrar jag vad för slags uppföljning det är med den sprickzonen? Senaste gångerna man hört talas om den, har den blivit enbart förlöjligad av LKAB i media! Är det ett bra förhållningssätt av LKAB?

Det här s.k Pritzschöldshålrummet, som håller på att rasa in ovanför "Gräddhyllan", hur kommer den och de andra hålrummen att påverkas av en större blockning, antingen därifrån, eller från Fabian, eller något annat hålrum, eller rent av från allihop på en gång i detta schweizerostsystemet under jord? Är en dominoeffekt otänkbar?

De här vibrationsmätarna som är inhyrda av Nitrokonsult AB är konstruerade för att mäta endast vertikala rörelser. Är det någon form av säker, säkerhetsåtgärd? Men framförallt vad händer med husen om det blir en rejäl smäll på Richterskalan? Redan har de skakats om kontinuerligt.

Nej, det hela känns som om jag åter kan höra min mammas ord, när hon sa:
 
"på kvällen får den late brått".

Men i det här fallet verkar de inte ens ha speciellt brått. "Framemot sommaren" verkar de ha jäspat klart, trots att det tycks ha varit ett nytt skalv i just Fabianhålrummet och många frågeställningar kring fyllnaden kring Gropen tycks finnas och det verkar vara aktivitet = ras i alla de andra hålrummen. Har man dessutom påverkat grundvattnet i hela schweizerostsystemet, finns det kanske en och annan anledning till att vakna till liv fullt ut. Eller?

-------

Fotot är en repris och föreställer handen av en utflyttad malmbergares och Gubben Rosenbom: "Ödmjukt jag Er ber. Fast rösten är nog matt".

Det är så en del får ha det. Be om "omvärldens" uppmärksamhet för något som borde vara en självklarhet.

tisdag 16 februari 2010

Ja, så här var det:

- den 16 februari 2010, kl 10:36


Idag steg jag upp. (Jag brukar göra det ibland).

När jag satt på filosofiska tronen och dinglade med benen, funderade jag på hur det skulle vara att plötsligt få krystvärkar. Eftersom jag läst lite bloggar insåg jag att mens & dambindor & magont är det som jag nog också förväntas skriva om enligt en del "nog så närgågna och självutnämnda experter". (Det kan nog också vara bra bloggämnen). Men så slog det mig att jag är 58 år och rent tekniskt inte har kunnat föda barn de sista 23 åren. Alltså utgick krystvärkar som tänkbart inlägg.

Alternativet hade varit att skriva om jakt på lo, varg, noshörning, buffel etc. Men blotta tanken på lofällor, där djuren plågas långsamt till döds, fick mig att få ont i magen på riktigt. Det var inte det blödande magsårsonda, utan verkligen ont i magen vid blotta tanken på de stackars djuren. Därför att det är inte bara lodjur som fastnar i dessa groteska fångstfällor. Utan även andra djur går en långsam och kvalfull död tillmötes.

Det här dödandet för dödandets skull, utan att det sker till eget husbehov, är totalt obegripligt för mig. Jag anser att djuren har precis lika stort existensberättigande som vi människor. Men tanken som sådan är tänkvärd, att man skall bevilja "skyddsjakt på de som dödat". Det finns många som dödat, såväl fyrbenta som tvåbenta. Vart går gränsen för levande varelser? Det finns också olika former av "dödande", när vi nu ändå är igång med att rättfärdiga det som inte låter sig rättfärdigas.

Är människan verkligen det ultimata av Guds skapelser? Jag tvivlar när jag ser till den ondska och det maktbegär som finns, även om jag nu inte tror på någon "Fix-Gud", utan tillber konstens och vetenskapens "altare".

Gud sägs ha misslyckats första gången när Adam skapades. Det blev bara en prototyp och Gud fick börja om igen med att skapa mannen. Kanske är det därför så många män är maktlystna. Det var först vid Guds tredje försök, som Gud ansåg att fulländandet var ett faktum. Han hade skapat kvinnan. Nåja, det kan sannerligen klicka även där på fulländningen. Jag håller ett starkt kort på att Gud var så förbi av trötthet efter allt skapande, att Gud egentligen var den förste som gav utbrändheten ett ansikte.

Gud "gick helt enkelt in i väggen". Människan blev därför Guds största misstag som skapats (den "mänskliga faktorn").

Guds vila borde ha inträtt redan på den sjätte dagen. På den sjunde dagen var antagligen Gud föremål för försäkringskassans åtgärdsprogram. Men å andra sidan, då hade nog försäkringskassan redan utförsäkrat Gud. Försäkringskassan gör inga undantag. Det gör inga enfaldigt enväldiga.

Jag tror också att jag bäddade sängen imorse.

OM jag gjorde det. Tror jag att jag måste ha gjort det innan jag steg upp, eftersom jag inte har något minne av hur det gick till. Fö är jag en morgonzombie.

Sedan satt jag och stirrade ut genom fönstret på "lappvantarna" som åter singlade ner. Medan jag funderade på om det var tisdag (eller möjligen torsdag).

Endera dagen kommer jag att hänga här i bloggen i någon ny infallsvinkel. Vem säger att enbart män klär i klarblåa trikåer, röda pjuck & luva, som bevis på oändlig styrka.

Men vid närmare eftertanke. Det blir nog en sedvanlig blogg om något som är alldeles uppåt väggarna. Jo, jag tror att det får bli så. Därför att nu svämmar det över av haltande "sanningar", som inte alls går ihop och därför behöver jag fundera vad det är jag skall lyfta fram ur sörjan och kolla ett par saker först. Det börjar bli môcke nu. Liiite väl môcke.

PS. Jag förstår äntligen varför jag fått ihärdiga "troll" i min blogg. http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=latestbroadcast&Id=3391&BroadcastDate=&IsBlock= Det måste bero på att jag är hyfsat påläst och inte låtit mig hjärntvättas & duperas. Jag har sannolikt dragit på mig en klick "män" med mindervärdighetskomplex, som inte kan hantera de hot de upplever ifrån mig, i egenskap av kvinna och därmed underställd dem dvs. "mannen".

Mjaä, så mycket till "män" kan jag inte tycka att de är. Jag vet nämligen hur riktiga män är, de är anständiga människor. Tänk jag som alltid gått omkring och trott att jag varit en tämligen medioker person, nu förstår jag att det är just precis det jag inte är för de här mycket speciella personerna. DS.

PPS. Till er andra säger jag bara, fortsätt att värna det raka och ärliga samtalet i det offentliga rummet. Hela vår framtid bygger på det. På uppkommen fråga: Jo, "troll" kommer hädanefter att rensas bort helt och hållet från min blogg. Jag tycker att vi lever i ett tidevarv där vardagen måste genomsyras av stor ärlighet. DDS.

http://www.libresse.se/Pages/General/FlashContainer.aspx?id=57416

Bilden. Väggmålningen har min dotter gjort till en lycklig 7 årings stora förtjusning.

söndag 14 februari 2010

LKAB får bistånd från kommunansvariga med

- den 14 februari 2010, kl 08:15


"hjärntvätten"!

Det är som vanligt, tänker jag, när jag läser om den åter "nya" vägdragningen där man klippt av ytterligare väg för de som numera är på "fel" sida om Malmberget.

http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?ArticleId=5178898

De kommer snart att sitta som fångarna på Guantánamobasen, omringad av stängsel och inte en sportslig chans till ett normalt liv. Bunden till händer och fötter och prisgiven åt andras godtycke.

- Nu tar du väl i så du kräks, säger kanske den ouppmärksamme.

Nej, faktum är att jag inte alls gör det. Visserligen önskar jag i många stycken, att det verkligen var så det egentligen förhöll sig. Men fakta kvarstår. Många av de drabbade hålls faktiskt kvar mot sin vilja. De har inte några alternativ att själva välja. De sitter fast i ett Moment 22 av dignitet och det tycks inte ansvariga kommunaltjänstemän, politiker, eller inte ens för den delen, staten genom Näringsdepartementet inse.

De drabbade har inte ens rätt till ett juridiskt ombud, som bekostas av staten. Är du mördare, eller inte ens medborgare i det här landet, har du t.o.m. den rätten på din sida, men inte dessa människor. Den numera berömde, tidigare, svenske fången på Guantánamo, han har fått rikligt bistånd från det svenska rättssamhället. Så hur är det egentligen ställt med rättssäkerheten och godtycket? Från statens sida har man, när det gäller den egna verksamheten, dessutom gjort det legitimt, genom att utse "Malmfältsgruppen". En grupp, vilkens absolut enda syfte är att främja gruvdriften. Inte alls ta hänsyn till de människor som drabbas av gruvbrytningen!

"Money talks!"

Det som är så märkligt med de här ansvariga människorna för hela den uppkomna situationen, det är att de själva verkar höggradigt hjärntvättade. Så höggradigt hjärntvättade, att de inte ens verkar inse VAD det är de egentligen säger. Den ena grodan efter den andra flyger ur deras munnar. De verkar helt enkelt tro på vad de säger! Därför att de säger det om och om igen, som ett mantra som är inlärt. Devisen om att:

"upprepar man en lögn tillräckligt många gånger, blir den självuppfyllande",

verkar i allra högsta grad fungera.

Med handen på hjärtat, är det verkligen ett smart uttalande, eller något genialiskt uttalande, som t.ex. Inga-Maj Backman, förvaltningschef hos service- och tekniknämnden har. När hon säger om den åter nya vägdragningen, dvs. den ytterligare försämringen. För vilken gång i ordningen försämring har ägt rum, det har jag sannerligen tappat räkningen på för länge sedan.

Men hur genialiskt är följande uttalande av en högst ansvarig chef:

- Jag tror egentligen inte att vi har något att påpeka eller anmärka på.

Jag tänker på min förste boss på tingsrätten, den gamle lagmannen, Fredrik Rekke, en man vars helhetssyn inte gick av för hackor. Han sa alltid:

- att tro, det är att icke veta! Det är inget man skall syssla med som ansvarig!

Det är det Inga-Maj Backman, förvaltningschefen vid service- och tekniknämnden, har att säga om den senaste försämringen, hon tror, att de tror. Det är en himla massa av godtyckligt "tro" i denna "LKAB-soppa". Hon får det att låta som om det inte finns en massa historia innan detta ens inträffade!

Jag själv kan väl bara säga, att det är en himla tur att jag sitter ner, när jag läser nyheterna från norr och inte står upprätt. I annat fall skulle det ta en ände med förskräckelse.

Men förvaltningschefen är ju tyvärr inte den enda i anksången. Därför att påhejad av nästa, i samma reportage, som uppenbarligen också är hjärntvättad spär bara ytterligare på eländet och empatibristen:

- Det rör sig om cirka 850 meter enkel väg som vi har nydragit, säger Elena Ström.
Och om två år, när det åter behövs en ny vägdragning, kan den sträckan komma att fördubblas ytterligare.

VAD de övriga har att tillägga, eller vad den nye VD:n, vid LKAB, "hedersknyffeln med det självuppgivna mediokra ursprunget", säger. Det vill jag inte ens veta. Med tanke på VD:s häpnadsväckande uttalande i samband med det extra fullmäktigemötet. Det bådade inte gott vad gäller hans egen insikt om vad som egentligen har utspelat sig. Jag undrar om devisen, om den upprepade lögnen, inte funkat på honom också. Det verkar banne mig inte bättre. Men hur stämmer då hans uttalande om att han inte gillar oärliga människor? Därför att det tycktes vara skrivet i stjärnorna vad det är som skall gälla för de här människorna som LKAB:s gruvbrytning har drabbat och faktiskt även samtliga skattebetalare i Gällivare kommun.

Men hur oansvarig kan man egentligen ha lov att bli som människa och ändå besitta en chefsposition? Dvs. ha makten över andra människor! Eller gör man sig dum därför att "Money talks", igen? Eller är det så erbarmligt, att så länge det drabbar någon annan, "inte mig", är det legitimt?

- Men HALLÅ! Stopp och belägg, säger åtminstone jag.

Jag vet inte vart ni ansvariga människor har befunnit er. Ni, ansvariga, som skall ansvara för att alla, utan undantag, skall bo i ett rättssäkert samhälle. Vart har ni befunnit er? För det fall att ni nu mot förmodan inte varit med under den här försämringen som stegvis har pågått, ni måtte väl för katten vara läskunniga! Det som LKAB åstadkommit för de drabbade är inte enbart en total hälsomiljö som är under ALL kritik. Den har dessutom åstadkommit avklippta vägar, avklippta människor, avklippt sammanhållning och synnerligen avklippta livsbetingelser. "Härska genom att söndra" är verkligen det rätta ordet i detta sammanhang och det visar sig om och om igen, att det är så det har blivit. Kan man verkligen som människa känna sig nöjd, när man betraktar ett sådant facit?

Har ni ansvariga fullständigt tappat greppet om hur Malmberget egentligen sett ut? Hur helheten egentligen sett ut?

Innan LKAB:s härjningar, då gick man raka vägen via Kaptensvägen, Österlånggatan, Tingvallsgatan osv. beroende vart man var på väg och vart man kom ifrån. DÅ var det sannerligen inte tal om någon långvandring från en öde ö via en VÄLDIGT lång omväg! Det talades det aldrig om att det var så det skulle bli i framtiden, när man bebyggde t.ex. Malmsta. På den tiden fanns ett levande samhälle även på den sidan av Malmberget, som nu lämnats till total isolering och åt sitt öde!

Men även den andra delen av Malmberget, som snart är av med precis allt av det som skall finnas i en bostadsmiljö. Det finns nedläggelse som man verkar ha förträngt fullständigt: Tingvallskulle, Robsam, Dennewitz m.fl. Det är faktiskt DÄR man måste börja jämförelsen. INTE efter den senaste försämringen! Man måste börja från hur det sett ut från början, där LKAB:s gruvbrytning började utarmningen för människorna och dräneringen av den kommunala och tillika samägda kommunala skattekassan. Den kassa som i allra högsta grad påverkar livsbetingelserna i en betydligt vidare omfattning, än som en del tycks förledas att tro.

Man kan inte börja jämförelsen sedan man väl gjort en hel samhällsdel, hela östra Malmberget, FULLSTÄNDIGT AVKLIPPT och isolerad från det övriga samhället! Det här har fått pågå i det tysta, alldeles på tok för länge. Utan att någon haft sinnesnärvaro eller ansvaret över helhetsläget!

Ni ansvariga vid LKAB, staten, myndigheter och ni ansvariga i Gällivare kommun, ta nu och vakna upp och gör er inte mer infantila än ni redan framstår som!

Nu räcker det med svammel, LKAB och övriga belackare! Ta nu och se till, att de som inte vill bo kvar under dylika livsbetingelser, omgående återfår sina rättigheter. Tänk om vad gäller det informationscentra som skall inrättas i Gunillaskolan. Det informationscentrat bör, om ni överhuvudtaget har någon form av skam i kroppen, informera om hur ni skall ersätta de som LKAB drabbat och för var och en av dem uppvisa en skälig plan, beroende på om de vill få ett ersättningsboende omgående, eller om de anser sig kunna invänta er samhällsnedläggning. Därför att så fina ord som "samhällsomvandling" är det inte fråga om, eller "utveckling".

Dölj inte heller hur många mål LKAB egentligen har i domstol mot dem som de har drabbat och vad LKAB där strider om! Eller de som känner sig grundlurade av LKAB i de uppgörelser, som de träffat med drabbade och där LKAB bara rycker på axlarna och säger att det "råkat bli olyckligt", ungefär som om det vore en omöjlighet att backa bandet och göra rätt för sig!

Benämn saker och ting i dess rätta ordalydelse: att LKAB, förutom gruvdriften, sysslar med "samhällsavveckling" och förhoppningsvis i framtiden en anständig "ersättning för denna avveckling". Då har ni ansvariga åtminstone kommit ett steg närmare den grad av anständighet, som ni faktiskt ägde förut i en inte alltför fjärran tid.

Sist men inte minst kan så äntligen "gök-äggläggnings-fenomenet" upphöra. Att självsvåldigt bereda sina egna syften plats på någon annans bekostnad, det tillhör inget som någon, någonsin bör ägna sig åt, oavsett vad det än må gälla.

fredag 12 februari 2010

Efterlysning! Är du kvinna och utflyttad från

- den 12 februari 2010, kl 14:50


Gällivare kommun? Då finns nätverket DundretQvinnor som en glad och rolig överraskning för dig.

DundretQvinnor är en grupp kvinnor som träffas en gång per år, helt ideellt, sista torsdagen i februari. Anledningen till att man valt en torsdag är för att man hoppas att det kan underlätta för tillresta till Luleå.

Nu är det inte så att alla kvinnor som bor kvar i Gällivare kommun är exkluderade. Om man har en syster, väninna eller kanske rent av en fd. arbetskamrat, som fortfarande bor kvar i Gällivare kommun, kan man som kvinna i förskingringen bjuda med denna som "gäst".

Historien om nätverket DundretQvinnor tog sin början redan 1997 då den första träffen gick av stapeln. Initiativtagare till träffarna var Birgitta Westerlund och Anita Vilkund. Träffarna kallades då för "Malmfältsträffen" och de var ca 8-10 st kvinnor som träffades. År 2003 ändrades namnet till DundretQvinnor. Under åren har olika kvinnor varit värdinnor för träffarna. Margareta Holmström, Vivianne Jönsson och många, många fler. År 2007 gick stafettpinnen över till Ann-Helen Lunneberg och hon har två medhjälpare, Britt-Marie Ejnestrand och Mia Viltok. De hjälps åt att hålla ihop det hela. Antalet kvinnor har ökat och idag är det ca 170 st som vill få en inbjudan. De senaste åren har DundretQvinnor varit mellan 80-110 på sin årliga träff.

DundretQvinnor har en gästbok där man kan se vilka som varit med under åren och som följer med på träffarna. DundretQvinnor träffas och äter en bit mat på någon trevlig restaurang, exempelvis Kulturens hus i Luleå, de minglar och umgås, kanske hittas gamla och nya vänner. Det finns alltid lite olika aktiviteter under kvällen. DundretQvinnor är ingen förening och har ingen hemsida.

Syftet med detta nätverk är rätt enkelt och man har valt att inte göra det alltför tunggrott och vidlyftigt. Det finns inga medlemsavgifter odyl. utan man försöker att hålla det på en okomplicerad nivå. Även om man bara träffas en gång om året kan det många gånger vara givande under resten av året också. Som människor kan vi ha en himla massa utbyten med varandra och vi har en gemensam bakgrund, vilket man sannerligen inte skall underskatta. I nätverket finns t.ex. många kvinnor som har egna företag.

Men det kan vara så att man kanske flyttar och behöver av någon anledning kontakter för jobb, bostad etc. Helt enkelt sådant behov som kan uppstå, när man rör på sig, byter boende och jobb. Ideer och tankar kan bollas sinsemellan. Vänner såväl blivande, som nya, liksom gamla, kan man dessutom aldrig ha för lite av! Nätverket är också öppet för alla åldersgrupper. Det finns kvinnor från ca 25 års ålder och uppåt. Nätverket är intresserad av en föryngring, men det finns ingen ålder som är "bätte eller sämre" för medverkan. Förra året när temat var "hattar", dök det upp en dam som fyllt 90 år, iförd en hatt från Alfa. Det ni, det var ett tag sedan den affären var igång!

Årets inbjudan ser ut enligt följande:

DUNDRET QVINNA 2010

Torsdagen den 25 februari är du, DundretQvinna, välkommen till vår årliga träff.
Årets tema är "Pink Ladies", dvs om du kan och vill får du gärna vara klädd i rosa eller med någon rosa assessoar.

Klockan 18.00 inleds kvällen i Kulturens hus med mingel, bildvisning mm.

Ca klockan 19.00 serveras en buffé till en kostnad av 180 kr exkl. dryck.

Då årets kväll har temat "Pink Ladies", kommer de som bär någonting i rosa att premieras med en lott.

Under kvällen kommer det att bjudas på underhållning.

Liksom i fjol kommer ni att kunna köpa DundretQvinnors fina knapp i ny tappning för 2010 och som finns till försäljning för 30 kr under kvällen, "DQ 2010".

Samla på knapparna, det kommer en ny varje år.

Och du... kom ihåg att istället för årlig medlemsavgift har vi försäljning av lotter med möjlighet till fina priser!

Välkommen!

Anmäl dig senast fredag 19 februari. OBS! anmälan är bindande efter den 22.2.

Ann-Helen Lunneberg 0920-25 62 93 eller 070-344 36 14

Britt-Marie Ejnestand 0920-26 10 39 eller 070-672 53 54

Maria Viltok 0920-190 50 eller 070-357 31 67


Mailadress: dundretqvinnor@live.se

------------

DundretQvinnor behöver ditt namn adress och telefon och ev. mailadress, för att kunna skicka dig en inbjudan. Du som redan läst den här i bloggen behöver kanske inget utskick. Då ringer du bara någon av de ovanstående telefonnumren, eller mailar. Tänk på det ni som läser denna blogg, att skicka detta vidare till de kvinnor ni känner i "förskingringen".

Har du fler frågor ring eller mejla.

Malmbergstösen filosoferar vidare...

- den 12 februari 2010, kl 01:58


Ebba Lindsö sparkad boss i Svenskt Näringsliv är aktuell med boken "Livet, makten och konsten att våga vara sig själv".

http://www.e24.se/kvinna/karriar/jag-baktalades-en-gang-for-mycket_1818875.e24

Det lustiga är att hon är mer i ropet och anammad som sparkad boss i Svenskt Näringsliv, än hon var medan hon ännu hade jobbet kvar. Då hängde den andra varianten journalister, som någon form av asgamar i hasorna på henne och beskrev hennes person på ett sådant sätt, att det fick vem som helst att sätta frukosten i vrångstrupen och tro att det var en beskrivning ur någon sexistisk tidning. Nu utser man också "De tio mest bråkigaste kvinnorna", ungefär som om det är toto-tävling.

Undra just när det dyker upp en dylik lista över bråkiga karlar? Eller blir det månntro i någon machovariant "Män som klär i bonus", eftersom det aldrig lär stå: "Jägare med den brutala Halley Hansen-Looken, sågs irra runt på Malmskillnadsgatan".

Medge att det vore rätt kul att få mötas av någon sådan rubrik som omväxling. I vanliga fall mörkas det både prostitution och diverse oegentligheter allt vad tyget håller. Minns ni förresten hur det var när Olof Palme ställde sig upp och försvarade hela Geijeraffären. Helt otroligt att han gång efter annan kunde komma undan med regelrätta lögner, det var inte heller i små ordalag som han försvarade eländet!

Nåja han är ju inte ensam om det. En hel del av den här politikerkåren och även en hel del av näringslivets höjdare, de har jag aldrig begripit mig på. De är och förblir en gåta och jag undrar också varför de ibland vill framställa sig som en "helt vanlig", oftast med gimmicken att de kommer från helt enkla förhållanden. Riktig "hedersknyffel". Riktigt så är det ju inte, eftersom de inte ens förstår hur livet ter sig för en vanlig dödlig, som drabbats av deras beslut.

Det får mig också att tänka på de minst sagt skrattretande situationer som kan uppstå i dessa sammanhang, när man skall göra arbetslivet jämlikt. Vi försökte införa "viss" jämställdhetsarbete inom arbetsplatsen efter en propå av Domstolsverket och det var jag som var satt att ansvara för det hela. Detta mottogs som ett smärre aprilskämt av lagmannen och han blev så kränkt över att han blev uppsatt på kaffekokningslistan, att han skrev:  

"Jag dricker hädanefter te!"

Vilket förorsakade en störtvåg av flabb ifrån det kvinnliga gardet och de övriga männen, som insett att vara en riktig karl det innebar, att man kunde inhandla lite fikabröd och fixa lite kaffe för den allmänna trevnadens skull på arbetsplatsen. Naturligtvis fortsatte lagmannen att pimpla i sig kaffet som vi andra hade fått koka. Han blev inte heller så lite förnärmad, när jag frågade gång efter annan om hans te hade smakat gott, sedan han dunkat ner den urdruckna kaffekoppen på diskbänken och var på väg ut från fikarummet.

För någon tid sedan såg jag Ebba Lindsö i Skavlans Talkshow. På SVT Play, är väl bäst att tillägga, eftersom det oftast pågår räkfrossa & munkäftande i det här huset, vid den tidpunkten när programmet går av stapeln. Men ärligt och uppriktigt tror jag inte att Ebba Lindsö riktigt greppat hela problematiken, jag tror att hon enbart ser det från sin egen utsiktspost i tillvaron och det skiktet yrkesliv som hon företrätt. Därför att det spelar inte någon roll om man heter Ebba Lindsö och varit VD åt Svenskt Näringsliv, dvs. varit VD i det gamla, hierartiska, gubbstinna Svenska Arbetsgivareföreningen, eller varit städerska åt något privatägt städbolag.

Problemen är desamma ändå. Därför att så länge som kvinnor inte har laglig rätt att få samma lön för lika arbete, eller kvinnodominerande yrken är längre betalda än mansdominerande yrken, kan man knappast tala om jämställdhet. Trots allt är det så att synen på kvinnor är starkt ihopkopplad med detta fenomen. Det kommer aldrig att talas i samma termer, så länge diskriminering inom arbetslivet fortfarande är accepterat. Vilket säger en hel del om arbetsklimatet i Sverige. Under förra regeringen gick man stort ut och talade om att nu hade man gjort Sverige jämställt.

Men hallå tänkte jag när jag på bilradion hörde hur "Nivean", stolt spände tuppkammen och talade om att "nu hade jämställdheten infunnit sig i Sverige". Det var "Såsseregeringens" förtjänst, gu´bevars.

Nej, jag ger inte ett vitten för någon jämställdhet så länge de inte åtgärdat den viktigaste posten: jämställdhet inom arbetslivet och synen på kvinnan har förändrats. Ser man till betyg och studieresultat är kvinnorna faktiskt ett strå vassare än männen. Det kan man inte tro när man tar sig en titt inom Svenskt Näringslivs styrelser och höga positioner!

Skulle jag vara Ebba Lindsö skulle jag verkligen inte begråta att jag sluppit ifrån det inkrökta gubbsällskapet. Det är nog lika bra att Svenskt Näringsliv har flaggskeppet Urban Beckström i ledningen, så blir det inga intressanta skriverier om han har fått ett stänk av isterband på slipsen, eller travar omkring i Armanikostym, eller hur han håller benen när han sitter, eller om han har plockade ögonbryn och vilken färg hans läppar har för att inte tala om ögonens glans! Likt den här stormen i vattenglaset:

Mona Sahlins uppmärksammade handväska, en Louis Vuitton Antigua Cabas, som kostar i runda slängar 6 000:-, eller om det nu var 40 000:- . Vem bryr sig... (bilden är samma väskfabrikat, dock inte Mona Sahlins väska.)

Jag bara lyfter lite trött på ögonbrynet åt den "nyhetsrapporteringen" och tänker:

"Vill nu damen traska omkring med en paltslunga á 6, eller 40 papp på armen och säger sig företräda de minst bemedlade innevånarna, så är det väl upp till henne. Så länge hon inte fyller den med Toblerone etc. som betalats med medel som hon inte skall disponera".

På tal om det, sist vi satt på flyget och det var "shoppingtime" hörde jag en herre, som ropade till flygvärdinnan, som var på väg att hämta upp något som saknades på shoppingvagnen:

- "... och så tar jag en stor Mona Sahlin också".

Undra just vad det kommer att stå på hennes minnessten? "Här vilar en Tobleroneälskare".

Vore det rim och reson så skulle det på den manliga upplagan av minnessten stå: "Här vilar en Green Pellets specialpralinälskare". Det var också på befolkningens bekostnad.

torsdag 11 februari 2010

Den icke rumsrene gjorde entré i

- den 11 februari 2010, kl 00:24


finsalongen och succén Eddie Meduza var åter ett faktum.
Göteborgs Filmfestival det är där man anses kunna njuta av "finsmakskultur". Kultur med stort K. Bara just därför var dokumentären "Eleganten från vidderna, filmen om Eddie Meduza" ett givet val, när vi satt och bläddrade igenom den tjocka filmfestivalskatalogen. Men vi var inte ensamma om det valet. Alla föreställningar var utsålda.

Vi gjorde endast tre val till årets filmfestival och kan därför inte alls på långa vägar mäta oss med de som köper sig ett filmfestivalpass, tar med sig matsäck och har efter avslutad festival att se fram emot en avvänjningskur för att få ögonen normaliserade till mandelformade istället för bioduksformade. De här riktiga filmentusiasterna de hänger på bio från tidig morgon till midnatt. Rena maraton i film helt enkelt.

I dokumentären om Eddie Meduza får man en inblick om vem egentligen Errol Norstedt, alias Eddie Meduza, alias en massa andra namn var http://sv.wikipedia.org/wiki/Eddie_Meduza Det är svårt att inte känna sympati för denne man Errol (bara man tagit sig förbi Eddie Meduzas allra värsta texter). Han var en mångsidig människa med en start på livet som inte precis var någon given autostrada och väl antagligen gjorde honom till det han blev och som också ledde fram till hans alltför tidiga död.

Efter filmen blev det ett rätt innehållsrikt samtal med filmmakarna själva och nu i slutet på februari släpps ytterligare några timmar av Errol Norstedts liv. Han hade en sagolik egen produktion i allsköns genre. Det fullkomligt hoppade idéer ur hans huvud och hur många låtar han till råga på allt annat har skrivit är det ingen som egentligen vet. Därför att han kunde lika gärna betala med en kassett med egna skrivna låtar som tack för skjutsen. Alltså kan det runt om i stugorna finnas skatter som ännu inte har dykt upp i ljuset.

Vad man glömmer bort i det hela med alla snusklåtarna är att han skrivit en herrans massa låtar till de vanliga artisterna och populära banden. Man skall inte heller glömma bort att det här inte var någon kille som var tappad bakom vagnen precis, även om det kan vara lätt att förledas att tro det. Det är egentligen få ämnen som han inte kunde diskutera och han har dessutom gjort det med glimten i ögat. Ta bara en sådan sak som argumenteringen kring "Såssialdemokraterna", som även tog sig uttryck i en låt http://www.actionext.com/names_e/eddie_meduza_lyrics/sassialdemokraterna_eddie_meduza.html

Errol Norstedt i egenskap av Eddie Meduza censurerades av Sveriges Radio, men hans konserter var alltid knôkfulla. Likväl spreds låtarna från kassettband till kassettband och till slut lyckades Eddie Meduza ta sig in på Svensktoppen. Klart sevärd dokumentär och jag kommer att försöka att se tilläggsmaterialet som kommer ut i slutet av februari.


Den andra filmen vi såg var "Agora" som är en filmatisering av ett verkligt människoöde. Temat som sådant är intressant och i allra högsta grad fortfarande aktuellt. Huvudpersonen är matematikern, astronomen och filosofen Hypatia, som undervisar i Alexandrias berömda bibliotek/forskningsinstitution i antikens Egypten. Maktkampen står mellan vetenskapen som Hypatia företräder och tror på, men också de kristna, judarna och naturligtvis avgudadyrkarna: egyptierna. Religion som blir politik är en given apokalyps. Det fick mig åter att känna hur mycket elände som egentligen rent historiskt kommit ur just religionen. Man dödar i gudens/gudarnas namn. Jag tycker att det är en sevärd historisk film, även om filmskaparen tagit sig rätt stora historiska friheter.

Den tredje och sista filmen vi såg var ännu en filmatisering av ett verkligt människoöde. Den här gången om nunnan Hildegard von Bingen, som var en tidig medeltidsberömdhet. http://sv.wikipedia.org/wiki/Hildegard_von_Bingen
Filmen bar namnet "Vision" och det var just precis det som Hildegard von Bingen hade i allra högsta grad. Däremot så kom det inte riktigt fram allt det som Hildegard von Bingen egentligen hade sysslat med och det kan jag ju känna att det var lite synd. Men filmen tycker jag ändå har sitt eget värde i allra högsta grad.

tisdag 9 februari 2010

Vem ser till barnens behov?

- den 9 februari 2010, kl 10:34


Striden kring den mördade Frida Stenbergs två barn har ännu inte lagt sig. Det här nutidssamhället har ännu inte ändrat den syn på barn som rådde tidigare. En tid som jag i min enfald trodde välbehövligt skulle gå i graven för gott. Men så är det verkligen inte. Fortfarande är det så att barn behöver man inte lyssna in, eller ta hänsyn till. Barn skall underställa sig vuxnas maktbehov, utan att man tar hänsyn till vad barnets eget behov egentligen är.

http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5169437

Jag blir fruktansvärt upprörd när jag läser om socialens handläggning i hela ärendet. Därför att barn lever inte i tidsperspektivet. Det tidsbegreppet som vi vuxna har, det gäller absolut inte för barn. Barn måste faktiskt ha kommit upp i rätt hög ålder för att verkligen ha det. För barn är här och nu det enda som verkligen existerar! Barn lever i känslans och viljans värld och det viktigaste för barnet är dem de knyter an till. En del vuxna har inte ens lämnat den världen, utan lever fortfarande i det här barnperspektivet dvs. det egna behovet och känslan är det som räknas i första hand. Vad barnets behov är blir sålunda en andrahandsfråga.

För ett barn kan t.o.m. en dag te sig som en hel evighet. Att dessutom sätta ut ett litet barn i "väntrummet" det är inte bara oacceptabelt, det är verkligen inhumant och ovärdigt ett välfärdssamhället. Eller i vart fall ett samhälle som vill räkna sig dit. Det har länge funnits ett skriande behov av att granska socialbyråernas roll, därför att det är helt odiskutabelt ett pärlband av märkliga handläggningar som sker år ut och år in. De sitter dessutom i en maktposition som är helt outstanding och jag börjar faktiskt bli otroligt less på hur lite insatta de egentligen är i barns behov och barns behov av trygghet.

Jag saknar helhetsperspektivet. I det här s.k. välfärdssamhället är vi snara på att lyfta näsan uppåt, tycka att vi i Sverige är förmer än andra länder. Sanningen är den att det är allt annat än rättssäkert sett ur barnets perspektiv. I Spanien t.ex. är det så att även mor- och farföräldrar har det rent juridiska ansvaret när det gäller barn. Man kan alltså inte handla godtyckligt med barn, vare sig man är myndighet eller enskild förälder.

Den andra märkliga diskussionen som också pågår just nu, är att man som förälder behöver åka till fjälls utan sina barn på ledigveckorna.
http://www.kuriren.nu/lokala/gallivare_artikel.aspx?ArticleId=5250065&place=G%E4llivare#forum

Nu har även facken trätt in på estraden som maktfaktor över barns behov, utan den minsta tanke på att det faktiskt är enbart den vuxnes behov man vill säkerställa! Det skulle inte förvåna mig det allra minsta om det är den typ av föräldrar, som anser sig vara "barnvakt" till sina egna barn.

Jag begriper ingenting av detta som förekommer i det ena inlägget efter det andra. Varför skaffar man barn om man känner att det är sådan belastning, att de inte kan få vara med sina föräldrar i möjligaste mån?

Jag har liksom de allra flesta av nöden varit tvungen att arbeta för att kunna försörja mig och mina barn. Alltså har de också fått känna på hur det känns att få gå hemifrån och vistas i helt andra miljöer än det som torde vara det normala. Dvs. att vistas större delen av sin vakna tid med sina föräldrar. Som förälder har jag tvingats till att trixa till arbetssituationen i möjligaste mån för att få mertid med barnen. Av mina tre barn är det min dotter som faktiskt fått mest närvaro av mig. Jag brukar ibland tänka, att hon förlorat mycket eftersom jag blivit handikappad, när hon var 2 ½ år. Jag har inte kunnat göra saker med henne som jag kunnat med mina söner. Men det finns något annat som följt med denna svåra sits. Därför att tack vare denna svåra livssituation fick hon och jag mer tid med varandra än jag annars hade haft.

Det är i stort sett enbart när jag varit på läkarbesök/undersökningar, som hon inte har kunnat hänga på. Ha barn ensam sittande i en korridor funkar inte, eftersom det fanns undersökningar och behandlingar som hon inte har kunnat vara med på. Ta detta nu inte som om det skulle vara vanliga läkarbesök, utan det har varit fråga om specialistvård, magnetröntgenundersökningar, speciell sjukgymnastik, besök hos neurologspecialistläkare, odontologbesök etc.

Jag hade med henne även under min första rehabilitering på rehabiliteringshemmet. Visserligen fick jag utkämpa ett helt fältslag mot socialbyrån i Gällivare för att få detta att komma till stånd. De ansåg att jag borde familjehemsplacera min dotter istället. Det skulle hon må mycket bättre av, tyckte de! Så har jag också alltid haft svårt att förstå hur de resonerar i många olika lägen. Remitterande läkare tillstyrkte dock i slutändan, att hon kunde medfölja om jag kunde ordna upp det rent praktiska. Men även där försökte socialbyrån sätta käppar i hjulen, ville visa sin makt att bestämma.

I Göteborg gick det lättare att få till stånd en acceptabel nivå för både henne och mig, utan att jag behövde starta upp ett smärre fältslag igen. Medan jag höll på att lära mig att stå och gå igen på ett nytt sätt då var hon på dagis. Men då var det ombytta roller mot för vad som råder just nu inom Gällivare kommuns barnomsorg. Här i Göteborg ville de att hon skulle vistas längre på dagis än hon nu verkligen gjorde. Sa att man inte kunde ha barn så få timmar på dagis per vecka. Men jag stod på mig, hämtade henne så snart jag var klar hos sjukgymnasten, eller uppföljningen hos neurologen etc.

Så här med handen i backspegeln inser jag verkligen vilken helt underbar tid vi fick tillsammans, tack vare det jag hade drabbats av på min arbetsplats. Sedan när jag åter satte mig på skolbänken för att kunna komma tillbaka till arbetslivet, blev det helt perfekt. Hon började skolan det året jag satte mig åter på skolbänken. Alltså fick vi även där mycket mer tid för varandra än vad barn normalt får med arbetande förälder.

När jag tänker tillbaka på min egen situation i förhållande till den diskussionen som pågår. Då inser jag att jag faktiskt haft med mig mina barn i allra möjligaste mån istället för att exkludera dem. De har alltid varit van att röra sig i de mest skiftande miljöer. Som förälder tror jag att det viktigaste man har som uppgift är att respektera sina barn fullt ut och så långt det överhuvudtaget är möjligt.

Alla mina barn har fått vara med mig på jobbet bara för att ha insyn i vart jag befunnit mig på dagarna, när de inte har kunnat vara med. Min yngste son brukade som förskolebarn t.o.m. hänga med på styrelsemöten i Umeå och Luleå. Han satt tyst som en mussla och gjorde karikatyrteckningar av de närvarande, medan sammanträdena pågick. Han visste att sedan när det är avklarat då hade han och jag vår tid, vår stund, som anpassades helt och hållet efter honom.

Det argumentet att barn behöver träffa lekkompisar framför sina föräldrar känns onekligen märklig. Jag tänker på min dotter som på många sätt inte haft det så himla förspänt, när hon växte upp med en handikappad mamma. Men hon hade något som aldrig gick att ersätta med pengar. Hon fick ha mertid med mig och framförallt jag fick ha mertid med henne. Jag tror verkligen inte att hon saknat något av de argument som nu finns. Istället har jag fått ge henne så mycken tid och uppmärksamhet, att jag många gånger med sorg i hjärtat tänker, att det hade jag verkligen önskat att mina två äldre barn också hade fått ta del av, när jag var en arbetande mamma. Även om jag vet med mig att jag varit så mycket mamma som bara möjligt är med dem också.

Själv har jag haft förmånen att få växa upp under en tid när starka släktband funnits och barn varit en helt naturlig del i vardagen. Jag har sålunda fått vara med på slotter och räfsa hö, ut i ladugården, åkt hölass, åkt timmersläp med häst och kärra, men i allra högsta grad fått känna av den trygghet som varandet i helt vardagliga situationer betyder för ett barn.

Det är också det jag burit med mig genom hela livet och jag är helt övertygad om att det är detta som gjort, att jag i än högre grad funderat över barns varanden. Därför att nu när allt detta har försvunnit för mycket länge sedan, lever jag fortfarande gott på all denna gemenskap och trygghet som funnits i vardagslivet. Jag är inget rö för vinden trots att jag alltför tidigt miste min egen mamma med allt vad det nu innebär för det fortsatta livet.

Det är få situationer som barn verkligen inte kan finnas med på sina villkor. Den här småbarnstiden är dessutom så flyktigt kort, att det känns som om jag förevigt hade önskat att mina barn hade varit barn längre än de verkligen var innan de blev vuxna. Trots allt är det en mycket värdefull tid som aldrig kommer åter. Aldrig går att återskapa. Den varar enbart ett kort ögonblick. Sedan följer ett annat liv, i en helt annan tappning, därför att de har sina egna liv, även om jag fortfarande får hänga kvar i deras kulisser.

lördag 6 februari 2010

Specialpralinen Green Pellets

- den 6 februari 2010, kl 10:14


har LKAB själva valt att presentera i sin tidning. Så den där korvgalningen, som fullständigt spårat ur i alla sina inlägg i allsköns forum och t.o.m. påstått i ett av inläggen att styrelsen sponsrar honom, är nog så mycket vilda fantasier det kan bli. Liksom korvsorterna han fabulerar om.

Jag och blogg-Danne borde väl buga och bocka för att ha fått nya korvsorter uppkallade efter oss, liksom kiosker etc. Det är liksom ingen hejd på det hela. Danne i mindre skala. Jag i rikliga mängder och i alla möjliga och omöjliga tåtar, som handlat om helt andra saker. Men det bryr sig denne hemsökelse inte om. Han sitter stadigt där som ett fastklistrat flugpapper, vare sig det gäller insamlingar eller LO-tidningar, så nog fasen finns jag med där i hans inlägg.

Korvdystert är det. Det är bara minnet av de vackra vårdagarna, när vi ungdomar brukade sitta nedgrävda i snöhögarna och grilla korv längs med slänten ut efter Kalixvägen, som får mina tankar om korv att åter rycka upp sig och känna glädjen komma farande igen. Dessa korvminnen är långt ifrån allt vad stalkers heter.

Rätt märkligt egentligen, därför att jag tycks vara det sista mina stalkers somnar till och det första man vaknar med. Hela deras liv tycks ha flutit ut till att analysera vad jag tänker, om jag tänker, hur jag tänker, om jag överhuvudtaget skall tillåtas tänka, vad andra tycker och tänker i förhållande till mig, vad andra gjort i förhållande till mig. Det blir bara värre och värre. Nu är den här korvfiguren inne i grova svep tidsmässigt till före 1900-talet! Alltså långt innan mina sedan länge avlidna föräldrar ens var påtänkta. Där har han funnit ut att jag gjort mig skyldig till något, som någon annan tyckt, tänkt och gjort. Ja, jisses säger jag bara.

Han är och förblir enbart en till prillig stalker, en stackare som t.o.m. min dotter (lugnet självt) börjar fundera på om det inte finns något samhällsansvar att ta hand om honom. Men nej, han är nog tyvärr inte något annat än den byfåne han har utkristalliserat sig till. Det rikliga intaget av korv han uppger sig att ha, tycks nu ha ändat ut i våldsamma hallucinationer.

Som om det nu inte kunde räcka redan innan. Han hävdar med bestämdhet, att jag är en norsk man vid signatur Ole! Alltså är jag nu förvandlad till en transa också. Förutom alla andra signaturer han tillskrivit mig. Han tror också att jag sitter och skriver inlägg till mig själv, precis som han själv gör. Undra vad man kan klassa det som han råkat ut för. Multipla personligheter? Korvsjuka? Eller befinner han sig alltför nära LKAB:s utsläpp och omskakande tillvaro?

Maken till tokigheter det får man länge söka efter.

Därför, gott folk, akta er för ensidigheter och alltför rikligt korvintag! Ta istället en god specialpralin "Green Pellets", därför att någon verklig Green Pellets från LKAB, det existerar det inte. Den finns bara i LKAB:s sjövilda fantasier, eftersom de med råge sprängt vad som kan anses falla inom anständigheternas gränser och de måste fixa mer utsläppsrätter. De egna räcker inte till på långa vägar. De skall dessutom fortsätta med det i åtskilliga år till! Man har från LKAB:s styrelse prioriterat ägaren, staten, istället för den lokalbefolkning, som man drabbat!

Fy, för den lede säger jag bara. Man kan undra om de själva har några barn eller anhöriga, som de skulle vilja offra hälsan på.

Man får väl förmoda att Naturvårdsverket, som lämnade yttrande till Miljödomstolen, med tanke på att de inte har uppdatera sina listor sedan 2006, har somnat över resultaten. De skrev väl i sitt yttrande till miljödomstolen:

"ZZZzzzzz", eftersom inte en enda siffra redovisades
http://kur.naturvardsverket.se:7001/kur/start.do

Kungen höll ett jultal som jag tagit intryck av. Jag tillhör som ni kanske redan vet den del av befolkningen, som uppskattar det hästjobb som kungahuset gör. De bangar inte heller för att möta och lyssna in olika människors budskap, oavsett vilka allmänna åsikter som flyter runt. T.ex. KRIS http://www.kris.a.se/ har varit inbjudna till slottet, eftersom kungahuset tagit del av deras idoga arbete.

Därför undrar jag också om inte kungen kan vara intresserad av att ta barn i Koskullskulle och Malmberget under sina vingar? Rädda dem från Green Pelletsbolaget LKAB och där myndigheterna själv misslyckats! I sitt tal avslöjade kungen även en gemensam dröm han och drottningen länge haft om att samla alla ledande barnorganisationer och utbyta erfarenheter kring barn och ungdomars rättigheter och hur de kan stärkas i praktiken - ett möte som går under benämningen World Child and Youth Forum.

- World Child and Youth Forum ska inspirera och stödja så att FN:s barnkonvention efterlevs. Just nu efterlevs den väldigt dåligt, dvs. inte alls i Koskullskulle och Malmberget. Miljödomstolen har fallit till föga för LKAB:s advokats bevekelsegrunder om hur många miljarder som investerats i det här pelletsverket, som fullkomligt pumpar ut gifter. Det absurda har blivit legitimt.

Kungaparets engagemang har vuxit fram under de resor de gjort under åren. Under dessa resor har de bevittnat de orättvisor barn och ungdomar runt om i världen utsätts för.

- Med vår position följer ett stort ansvar och en förpliktelse att bidra till att bättre liv för barn och ungdomar världen över, sade kungen.

Man får väl utgå ifrån att detta inbegriper landets egna barn. Man kan fara illa på många olika sätt. Staten må dra in stora pengar på gruvverksamheten, men hur stämmer det med barnkonventionen och mänskliga rättigheter? Illa. Mycket illa.

Gå och lyssna på det extra kommunalfullmäktige, måndagen den 8 februari kl. 11.00 i Gällivare Folkets Hus. Det skall diskuteras Malmbergets UTveckling. De måste ha skrivit fel i annonsen. Det är väl Malmbergets AVveckling de skall diskutera.

Men vi kan väl alltid hoppas i alla fall, att Bergsstaten och LKAB har tagit med sig rätt karta över Malmberget. Trots allt så visar alla skisser att det inte är raka, upprättstående sugrör ner i backen som malmen sugs ut ur, eftersom det finns både häng och liggväggar och gruvbrytningen består av skivrasbrytning. Umeå Universitet som gjorde den epidemiska undersökningen är också representerade. Det återstår väl att se om de ens belyser barnens, i Koskullskulle och Malmberget, hälsosituation med Greenwashingföretaget LKAB. De "bortglömda barnen" i den epidemiska undersökningen, liksom vad barnläkaren vid Gällivare lasarett varit högst oroad över: barnhälsan. De har också glömt vilka enorma slitningar människor råkar ut för i sina förhållanden, när man dessutom har LKAB:s gruvbrytning att mala runt med.

En epidemisk undersökning som inte ens presenterar sjuk och dödsorsaker känns märklig. Eller en sådan sak att de inte ens tagit med SGU:s kartor över 3 radioaktiva ämnen i Malmbergets berggrund. Vet de ens vilka gruvarbetare och f.d. gruvarbetare som dött i lungcancer, eller i andra cancerformer? Ledningen i LKAB har vetat och vet om vad berggrunden som gruvan består av, men har gjort detta till ett radonproblem därför det går att ventilera ut. Källan till radonet har LKAB blundat för. Borde de inte haft helt andra skyddsåtgärder som kostar? Eller åtminstone är villiga att satsa på fri lejd för de, som inte vill spela rysk roulette med hälsan på alla tänkbara sätt. LKAB behöver själva förnya sitt bostadsbestånd, pga. gruvans utbredning. Alltså bör det kunna ske utan större pålagor. Jag kan inte befria mig från obehagskänslan, som vuxit sig allt starkare, att LKAB enbart är ute för visa vem det är som har makten. Inte har den känslan blivit mindre av att de nu låtsas gnugga några geniknölar. Är "bekymrade" över att kanske hälften vill flytta och resten skall möta öde tomter. Det måste ju bli ypperligt att få så stora ytor till sitt förfogande för de som nu vill hänga kvar i tandköttet till varje pris.

Så LKAB:s ledning glöm snacket om geniknölarna, de sitter inte på era huvuden i det fallet. Sköt er gruvbrytning det är det som står i er verksamhetsbeskrivning att ni skall göra och inget annat. Det enda lilla geniknölen behöver ta itu med är att snarast lösa ut de här drabbade människorna med likvärdigt boende, eller har geniknölen tagit intryck av evakueringen till planeten Novus? Dvs. lika sannolik. Nej, jag är precis som LKAB:s nye VD, jag tappar respekten för folk som är oärliga! Men just pga. denna "geniknölsdebatt" känner jag, att går nu kommunalrådet LKAB:s ärenden även i denna debatt, 8.2, då gör jag som Magnus Uggla sjöng:  

"Då lägger jag en pizza och går ut."

Förutom kännbara skalv och sprängningar (på en del ställen mer, andra mindre), inhägnaden av bebyggelsen, giftutsläpp från gruvbrytning och förädlingen finns en annan problematik, som inte heller berörts i den epidemiska studien: Stor del av fyllnadsmaterial som kommer från LKAB har förhöjda strålvärden och förmodligen partier med höga värden. Det är det som de flesta hus i Malmberget har under sina hus. Kanske inte undra på att radonvärden i en del hus är höga som höghuset på Torget i Malmberget och vida överskrider EU-reglerna! Därtill har det brustit på andra sätt också. Det har inte funnits någon kontroll av försäljningen av sand från Sarkasvaara med höga kalium 40 värden. Har ens sandlådan utanför skolan uppmätta värden? Vad gick den här epidemiska undersökningen egentligen ut på?

Nej, när det gäller Greenwashingföretaget LKAB och deras avveckling av Malmberget, ger jag inte ett ruttet lingon för den än så länge.

Men så har jag inte heller någon större fascination för maktmänniskor. Jag prioriterar levande människor framför makten, korven och geniknölshärligheten. AMEN!

Du som inte har möjligheter att knalla iväg till Folkets Hus i Gällivare kan lyssna på direktsändningen i radion, Gällivare närradio MHZ 97,7.