måndag 30 juni 2014

Det som de har vid Kyrkeruds folkhögskola i Värmland, det har de sannerligen!

Tänk att man alltjämt vidhåller traditionen, att leva i den gamla hederliga folkbildningens anda. Vi kan än en gång inte göra annat än att lyfta på hatten och gratulera till, att förståndet är det som gäller i de hemtrevliga värmländska skogarna där folkhögskolan med internat, flankeras av den stora sjön Västra Silen, tre kilometer utanför värmländska Årjäng. Folkhögskolan har stora och välutrustade ateljéer/verkstäder till alla sina verksamheter.

Jag och "hushänget" (här i min blogg kallad Herr H) vi kunde grotta ner oss i vårt ikonmåleri än en gång och få friheten, att utestänga omvärlden totalt. Bara en sådan sak att kunna gå från det ena färdiglagade matbordet efter det andra. Det är som att bli lite barn på nytt igen, där man bara kan pilla russinen ur kakan.

Ändå är Kyrkeruds folkhögskola i allra högsta grad väldigt populär och sommarkurserna ligger, som ett välhängt pärlband under sommaren. Varje kurs har sitt eget hemvist och det är bara under måltiderna, som man lyfter på huvudet och upptäcker, att hela folkhögskolan är ett myller av kreativa människor.
http://kyrkeruds-folkhogskola.regionvarmland.se/kurser/sommarkurser-2012/sommarkurser-2012

Det finns alltid en gemensam tillställning den sista hela arbetsdagen, då inleder man med att gå runt och titta på/uppleva vad andra kurser haft för sig och då inser man rätt snabbt, att här skulle man kunna tillbringa hur mycket tid som helst och många gör så. De stannar kvar och fortsätter med nästa sommarkurs.
I år får det bli detta lilla axplock, som får ge en glimt av vad som en annan sommarkurs sysslat med och nog kliar det allt i mina gamla keramikfingrar...
En lärare, Ulf, som ställt sig till förfogande och slutresultatet lät inte heller vänta på sig.
Här är dock två alster lite på sidan om ikonkursen, som den energiska damen höll på att provhänga en kväll inför en utställning, som hon skulle ha i Arvika (vill jag minnas att det var). Det fick mig att minnas hur det kändes, när jag ännu kunde vara energisk och ha 100 järn i elden. Men det var före alla mina kroppsskador och hoppet om att kunna förbli en "normal människa". Ibland kan det kännas som om det måste ha varit i något tidigare liv. Så många olika liv jag levt bara i detta enda liv.

Trycket fick mig att återuppleva bilden av min egen morfar på väg någonstans med häst och vagn. Det hände mig också någon gång för mycket
länge sedan... 
 
Själva trycket av ljusen var väldigt vackert, som synes, men jag undrar om inte kopparplåten trots allt var ännu vackrare än själva trycket.
Vår ikonmaster, Alexander Deriev, www.deriev.se som även kommit att bli vår familjs gode vän. Här sitter Alexander med sedvanlig frukost: en mugg kaffe och en cigarett...
Alexander visar hur man lägger på "bladguldet" på glorian på ikonen. Ingen sysselsättning för nysande personer precis, om man inte vill ha bladguld yrande runt i lokalen, förstås.
Min röriga hörna av rummet och så förstås Herr H:s och mitt bord där vi brukade diskutera igenom dagen över en kopp kaffe. Men den där ljudboken jag pretentiöst hade släpat med mig till Kyrkeruds folkhögskola, den återvände hem igen i osprättat skick.

Vad jag målade, eller rättare sagt skrev ikoner, som det faktiskt heter... Ja, jag fortsätter på min inslagna bana. Jag vill sätta kvinnorna på världskartan och har ett alldeles speciellt mål, som jag hoppas att jag kan nå fram till så småningom. Det får ta den tid det tar och det är svårt, eftersom livet självt alltid tycks komma emellan med en massa sidospår.

Efter att ha gått min första ikonutbildning 2007, har jag hunnit ett helt tankevarv och jag inser, att skriva ikoner det är att kliva rakt in i en annan människas värld. Det är minst lika avskalat och naket, som att måla av en annan människas porträtt. Här är det dessutom fråga om en människa som av olika anledningar blivit en förebild, inte helt sällan med ett våldsamt levnadsöde.

För det fall att ikonen rör sig om någon ärkeängel eller någon/några med enbart kyrklig förankring, ser jag inte längre några stridigheter i det heller. Var börjar vi själva och var befinner sig våra egna själsliga drag, som vi är bärare av, eller i vart fall borde vara bärare av.

Det som är så fascinerande är att se hur människor, när de kommer till sin första ikonkurs förefaller göra ett slumpmässigt val över vilken ikon de skall skriva. Men med tidens facit i hand kan jag bara ställa mig frågan om de själva inte var ett med just den ikonen, eller om det var ikonen som valde dem av en alldeles speciell anledning.

Länge, länge, länge kände jag en ocean av avstånd till ikoner, som varandes något religiöst påfund. Men så fel jag hade. Så fel jag tänkte då. Det visade sig att jag så småningom även skulle upptäcka, att det finns en fin folklig tradition med skyddshelgon för i stort sett varje yrkesskrå.

Den upptäckten kändes verkligen, som en fin och ömsint tanke. Den funna traditionen har lett mig själv vidare på min egen utveckling: och naturligtvis skall det som präglat min uppväxt i ett gruvsamhälle även flyta ut ur mina fingrar så småningom: Sankta Barbara (skyddshelgon) för murare, matematiker, gruvarbetare, artillerister, brandmän, vid åska, för döende att motta nattvarden och sista smörjelsen.
 

Med risk för att jag nu kommer jag att låta som Alfons Åberg, men först ska´ jag bara gestalta de kvinnor, som varit betydelsefulla i historien och inte minst ta fasta på den ikon, som Alexander denna gång funnit ut till mitt blivande galleri av kvinnliga ikoner.

Alexander har förstått och även jag själv, att jag håller på att knyta ihop hela mitt liv och själv har jag insett, att det finns en betydligt djupare mening med ikoner i ett tidevarv då människan blir alltmer vilsen i tillvaron och är i behov av mental återhämtning.

Det finns så många hemligheter och tecken i ikoner, att det är en hel värld i sig att upptäcka och förstå.

Men det hindrar inte, att jag har kvar mina ungdomstankar över hur mycken död och hur mycket våldsamheter, som ägt rum i just Guds namn.

lördag 21 juni 2014

Imorse vaknade jag med världens huvudvärk. Nej jag har inte intagit något olämpligt i dryckesväg på midsommaraftonen,

bara druckit citronvatten, San Pellegrino och kaffe under hela midsommaraftonen, inte ens ett glas cider till maten.

Ändå känns det som om hela hjärnan ligger och riktigt dallrar i sin skål och känslan av ögonmigrän, som jag förr om åren hemsöktes av har en lätt föraning.

Normalt sett brukar den här känslan betyda, att det är åska i farten. Men jag kan inte se några tecken på, att det skulle vara åska på ingående, även om det känns som om hela huvudet sitter fastskruvat i ett järnställning.


Egentligen hade jag tänkt gå ut och göra ett ryck i mina upphöjda odlingar (i bra höjd för mina rygg och nackskador), innan det är dags för 2-års kalaset. Men just att det är 2-årskalas idag får det mig att inse, att jag gör bäst i att gå och lägga mig i mörklagt sovrum och fönstret på vädring med lite frisk luft.
När tiden närmar sig för kalaset skall jag gå ut i trädgården och göra honom en liten nätt blomsterkrans att ha i håret.

Tänk att jag blivit lite klokare med åren i alla fall, prioriterar bort sådant som inte är alldeles livsnödvändigt. Jag har kortat ner min lista av alla "måste först." Det kan jag känna är det största vinsten med att ha hamnat i mitt kroppsläge och kanske också i min ålder. Jag ställer inte så höga krav på mig själv längre, utan kan se på mig själv med lite förmildrande drag: "jaja, du gör så gott du kan och det får nog trots allt räcka".

Denna midsommar har ägnats åt något, som jag aldrig trott var möjligt, att jag skulle ödsla tid åt. VM-fotboll i Brasilien. Inte ens något besök kring någon midsommarstång i den sociala yttervärlden.

Handen på hjärtat. Det är nog hög tid, att det engelska och italienska fotbollslagen åker hem och ber om lönenedsättning, tills de lärt sig att högmod går före fall. Svenska spelare skall vi inte ens tala om och jag nämner inte han som tror, att fotboll består av en spelare.

Jag som har speedway på min favoritlista, sedan jag flyttade från Malmberget, där jag var på många fotbollsmatcher, även ute i byarna runt omkring, jag blir rätt irriterad över dessa fotbollsspelare, som verkar ha gått den förlängda kursen på Dramaten, eller är det möjligen Cirkus? Är de inte ens medvetna om att det finns kameror, som kan återskapa situationen i slowmotion och då ser man exakt vad som hände.

imse vimse spindel klättra uppför trå....

Nej, tacka vet jag speedwayförare, de stiger upp från en våldsam vurpa i höga hastigheter, de spelar inte skadade...

fredag 20 juni 2014

"Midsommartiden, Johannitiden, ni lysande intelligenta sommarmoln,

i vilka jordens blåaktiga kristallbildningar här nere speglar sig uppåt, på samma sätt som de lysande intelligenta molnbildningarna speglar sig nedåt i jordens blåaktiga kristallbildningar, i er, ni lysande molnbildningar, träder under högsommaren imaginativt koncentrerat världsförståndet fram med allvarligt anlete."

Ja, så skrev en mycket intelligent herre i början på 1900-talet. Namnet utelämnar jag då det mest får räddhågsna, att gå till attack och jag genast blir behängd med diverse glåpord. Så var det i alla fall när jag bloggade för NSD. Här är inläggen mycket få på både gott och ont.

Det allvarliga anlete lyser verkligen med sin fulla kraft: 50 miljoner människor är på flykt i världen undan krig och förföljelser. Flest är barn under 18 år.

Listan blir lång vilka länder man flyr ifrån: Syrien, Sudan, Afghanistan, Somalia, Kongo Kinshasa... snart kan vi lägga till ytterligare oroshärdar där USA tänkt sig regelrätta bombningar, igen.


Hälften av de flyktingar, som i slutet av 2013 befann sig under UNHCR:s beskydd har levt i exil i över fem år. Vad har du själv gjort de senaste fem åren?

Här i Sverige är dubbelmoralen otrolig, när skall vi t.ex. bevilja ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan svenskt medborgarskap, eftersom vi inte ens godkänner passen som utfärdats av Afghanska ambassaden i Oslo, som en gällande rättslig handling.

När man som ungdom ännu inte efter fem år får möjligheterna, att få bli en del av det här samhället har det blivit till ett anmärkningsvärt och allvarligt hycklande från den svenska regeringens sida. Men huvudsaken är att de inte är Sverigedemokrater, så är allt ok.

Inte heller stegar dessa utsatta ungdomar, som kom hit som nyblivna tonåringar, i flykt från Afghanistan, runt på gator och torg och saluför sina enorma lidanden. Men den präktige svensken som fått ett nytt modeord "rasism" på sin tunga, klampar ivrigt på helt omedveten om de egna kunskapsblottorna.
Jag undrar när de på allvar skall lyfta på sina förstockade huvuden och inse vilken oerhörd cynism, som den svenska regeringen är omgärdad av. Den där godheten, att ta emot människor blir enbart ett hycklande slag i luften.

Vi som ännu inte drivits på någon flykt kan gläds åt midsommaren, sillen, färskpotatisen, jordgubbarna. Jodå, det finns människor i Sverige, som också drivits på flykt av det statligt ägda LKAB och likt andra flyktingar är det ett högt pris man får betala, för att svenska statskassan inte vill göra rätt för sig.

Men det är väl försumligt när vi kan glädjas åt, att tågen åter går och facket gjort ett tvivelaktigt framsteg för anställningar.

För en del är det en stilla och rofylld midsommar, för andra en midsommar fylld av fylla och därtill hörande diverse inslag.


Mina tankar är något spretiga, det är så mycket som tynger mig ända ner i knävecken. Man kan undra över ödets lotter, som ibland drabbar skoningslöst.

Var du än befinner dig önskar jag dig en skön midsommar och början på sommaren i Sverige, eller där du befinner dig när du läser dessa enkla rader.

Än så länge ligger jag inte i sommarens skönaste ställe: hängmattan, den är under reparation... men kanske snart. Ett fång pioner plockade jag nyss in och själv förärades jag med en knippe röda rosor av Herr H, som tackade för att jag stod ut med honom.

 

onsdag 18 juni 2014

Konstbråket i Sveriges Riksdag.

Någonstans tycker jag att det är förunderligt, att det alltid skall bli ett sådant spontantyckande, utan närmare eftertanke.

OM jag tycker att en stor vagina är en väggmålning, skall finnas på en högstadieskola?


NEJ!

Absolut NEJ!


Trots att jag är en stor konstälskare, säger jag med bestämdhet: NEJ. 


I det nejet finns det en stor eftertanke bakom, som jag tycker att debatten i Sveriges Riksdag gick spårlöst förbi. Åtminstone det lilla vi sett av den. Jag har sanning att säga inte orkat ta mig in på Riksdagens hemsida för att kolla upp debatten.

Konstnären Carolina Falkholt började det inledande arbetet med väggmålningen med, att skriva en massa nedsättande ord mot kvinnor.

Hur det på något sätt skulle vara kvinnor till någon form av bistånd, har jag verkligen mycket svårt att begripa. Men så har jag också erfarenhet hur grovt och nedsättande språket kan vara i den åldern mot kvinnor/flickor/tjejer. Om vi från vuxenvärlden tycker att det är okey och väljer att ducka, då har jag svårt att förstå hur vi ens kan kalla oss för vuxna med en god omdömesförmåga.


Sedan att konstnären inte upplyser skolledningen om, att hon hade för avsikt att måla upp detta tema med en stor könsbild, i och för sig en vacker slutbild, men just att det ännu en gång blivit en exponering av det kvinnliga könet och att den återfinns på en högstadieskola, känner jag att man sprängt alla tänkbara gränser.

Den som någonsin varit i kontakt med dagens högstadieelever vet mycket väl vad jag talar om. Dock verkar Vänsterns Lars Ohly starkt omedveten om detta, eller hur verkligheten ser ut ute i dagens samhälle, där kvinnor i många fall räknas som någon form av handelsvara. http://www.sn.se/nyheter/nykoping/1.2067783

I ett tidevarv där det kvinnliga könet verkligen på allvar är utsatt för diverse godtycke, finns verkligen ingen som helst anledning, att underblåsa den lilla udd av sans som alltjämt finns kvar i samhället.

Ta bara alla dessa gruppvåldtäkter, våldtäkter,
filmer som läggs ut, den unga kvinnans ovetande om en tämligen intim sexualakt. Ungefär som om ett kärleksliv mellan två människor, oavsett om det är två av lika kön, eller av vardera kön är något, som skall vara till allmän beskådan.

Sedan tillkommer det alltmer tilltagande fallen av av
Grooming och eländet med pedofili, som inte sällan är väldiga nätverk med tekniken, som blivit vår tids värsta fiende mot mänsklighetens fredande. Dvs. samhällets anammande av snedvriden medmänsklighet, där vi ständigt matas av sex.

Ser någon bra ut, så skall det genast graderas med ordet SEX. Hur skruvat är inte bara det? Finns det verkligen inga andra ord i svenska språket att använda längre? Jag känner i alla fall till mängder av ord, som kan beskriva en person, eller hennes karisma.


Inte ens de små barnen är längre fredade av sexfixeringen, utan ständigt skall även de få nedstoppat i halsen om någon är lagd åt det ena eller det andra hållet. Det är skrämmande att gå in på en barnavdelning för kläder. Nej, det här vill jag verkligen inte skall bli en normalnorm. Den här normalnormen har blivit helt dysfunktionell. Det finns inget sunt alls i den.

Det värsta av allt med den här debatten i Sveriges Riksdag, den pågår samtidigt, som det stora pedofilimålet startat, med små oskyldig barn på en svensk förskola, som är offren.

NEJ fy f@n för vuxna människor i detta samhälle, som inte har bättre förstånd än att de inte förstår hur saker och ting hänger ihop och vad som triggar saker och ting.


Hugo Simbergs målning "Sårad ängel".


tisdag 17 juni 2014

Ibland är polis och försäkringskassan så flata att man slår sig för pannan - de här spritlangarna hur länge skall de få fortsätta?

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2400765-gp-avslojar-domd-langare-har-skaffat-egen-buss

Polisen säger att de inget kan göra? När någon kör omkring i en oförsäkrad buss, som dessutom har körförbud och langar mängder av alkohol från Tyskland, utan att ha tillstånd för alkoholförsäljning.

Är polisen alldeles snurriga nu för tiden?


För att inte tala om tullen, som känner till att man langar till minderåriga!

Varför Försäkringskassan jagar svårt sjuka människor och nekar dem sjukersättning, men helt uppenbart inte dessa individer, det måste man trots allt starkt ifrågasätta.

De här personerna kan absolut inte ha de problem de säger att de har, då skulle de inte kunna ägna sig åt denna verksamhet överhuvudtaget. Det behöver man knappast vara raketforskare för att förstå.
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2403154-panik-och-social-fobi-men-klarar-spritresor



Själv blir jag bara rent ut sagt heligt förbannad, när jag läser om den här dyngan än en gång och för vilken gång i ordningen har jag faktiskt tappat räkningen på!

Nog har vi fått ett underligt land, när kriminalitet får fortgå, men svårt utsatta människor sparkas det på den ena gången efter den andra.





måndag 16 juni 2014

Media, SVT och SR kan man lika gärna stoppa ner i en tunna, som det står inbördes beundran på.

Av 58 sommarpratare råkade Sveriges Radio snubbla över 37 från Stockholmstrakten. Det måste betyda att ute i övriga landet så måste det finnas mest knepiga typer, närmare bestämt dryga 7.2 miljoner människor, som inte har mycket att lägga till etablissemangets finkultur.

Tidigare har jag skrivit i min blogg, så länge den fanns kvar i den norrländska pressen, över hur hela övre norrland stryps på media. Först blev det neddragningar och inskränkningar hos NSD och NK och sedan följde Nord-Nytt, som ett brev på posten. 

Det betyder att det nu är öppet för rejäl radioskugga och naturligtvis kan korruptionen, godtycket och de dunkla vrån jobba på i det fördolda. Risken för uppmärksamhet är därmed tämligen obefintlig.

Som vanligt sänder SVT repriser på reprisens repris även över sommaren, trots att det finns massor av människor, som aldrig får se utsidan av husväggarna, eftersom de inte omfattas av de djurlagar vi har i Sverige. Men TV-avgift det skall alla betala flera gånger om, trots att utbudet blivit alltmer avskalat och anmärkningsvärt.

Det är välfärdssamhället Sveriges ansikte på något underfundigt sätt: istället för att de som vill komma till ett boende med lite mer gemensamhet och omvårdnad, sitter de nu istället isolerade och ensamma. De som de kan se en skymt av, i bästa fall under dagen är en hemsjukvård, som far runt som skållade råttor och i bästa fall hinner öppna ytterdörren och slänga in lite mat för en vecka.

Mörkertalet har blivit enormt över vanvården, som florerar fritt med samma steglängd, som "vinster i välfärden" blir allt större och allt fler och arbetsförhållandena urartar till en tid, som fanns vid feodalsamhället Sverige.


Samtidigt som bostadsbristen hos de unga människorna är oroväckande. Man kan undra hur de skall kunna klara en nybyggnations hyra om ca 
11 000:-/månad och samtidigt ha osäkra arbetsförhållanden, där de inte ens vet från den ena veckan till den andra om de har någon anställning, eller att hyresbeloppet vida överskrider deras löner. Det är ju också så att bemanningsföretagen (vinster i välfärden) skall ha sin del av kakan innan resten hamnar hos arbetstagarna. Några anställningsförmåner finns naturligtvis inte.

Men Svenskt Näringsliv är ju dessbättre så saliga, att de nästan pinkar på sig i byxorna av glädje, eftersom den svenska arbetsrätten äntligen strukit på foten!

Hur de här ekvationerna går ihop rent affärsmässigt för landet Sverige, är lite svårt att begripa sig på. Men så är jag också bara en enkel malmbergare, som genomskådat samhällsstrukturernas unkna värld och kan vid det här laget skriva en hel Nationalencyklopedi över mänskliga beteenden, rättssystemets totala kollops och hur man skjuter ett helt samhälle i sank, till förmån för de som redan har mer än nog.

bilden lånad från http://bigganed.blogspot.se/ med hennes medgivande.

söndag 15 juni 2014

Missade ni radionovellen i P 1 igårkväll av vårt eget malmbergsgeni, Riksspelemannen och dramatikern, Svante Lindqvist.

1 maj i Malmberget 1983 var det enligt novellen en fantastisk första maj. Inte en sådan där sedvanlig snöig variant, där snålblåsten kunde blåsa genom märg och ben. Beskrivningen av musikkårens färd får mig att förstå, att Svante Lindqvist skriver om den Kaptensväg, som inte längre fanns 1983. Men vad gör väl det.

De konstnärliga genierna från Malmberget är ett minne och en saga blott.

Självklart blev jag lite sorgsen, samtidigt kände jag hur mycket Malmberget lever i mitt hjärta. Precis som när man tänker på någon älsklig person, som inte längre finns.


Svante Lindqvist har än en gång, genom sina bokstäver och berättelser fört oss tillbaka till något som lever kvar i många av oss. Här i en blandning av verkliga personer och lite "omdirigerade", men fortfarande fullt igenkännbara.

Härligt är bara förnamnet för är det något, som lever i mitt minne så är det Malmbergets Musikkår.


http://sverigesradio.se/sida/tabla.aspx?programid=132&date=2014-06-14




torsdag 12 juni 2014

Det är något galet med tandläkare, tandhygienister, läkare och svenska myndigheter. Ja man kan nog lägga till forskningen också.

Om nu tandsten innehåller 40 olika potentiella sjukdomsframkallande bakterier. Dvs. vilka mag- och tarmsjukdomar, samt om immunsystemet, varför i hela fridens namn har man inte uppdaterat sig till 2000-talet?

Man kan t.o.m genom att analysera tandstenen se om bl.a parodonitbakterier, som bryter ned käkbenet finns i tandstenen.

Själv har jag aldrig någonsin tidigare i mitt liv haft tandsten. Men när magen hakade ur och läkarna medicinerade mig inte mindre än två gånger till akut blödande magsår, så började jag få tandsten. Jag har försökt att föra samtal med min tandhygienist, att det måste ju bero på en rubbning, som hör samman med det som händer i min mage. Men hon ser bara ut som ett levande frågetecken... Ungefär som jag är ett UFO, som landat i hennes tandläkarstol.

Hur i hela fridens namn är detta möjligt, att de som har som yrke inte har kunnat greppa det, som jag som vanlig novis har lyckats lägga ihop...

Men framförallt, varför förstår inte läkarvetenskapen, att de rön som arkeologiska genetiker/forskare vid Zürich universitet har kommit fram till, vid ett "mikroskopiskt Pompeji" i ett 900 år gammaltandsten, måste i allra högsta grad kunna förbättra sjukvården för att inte tala om folkhälsan!




tisdag 10 juni 2014

Styckningsdråp och andra blindskär.

Högsta domstolen nekade prövningstillstånd och därmed är fallet med den unga styckade kvinnan i Boden, Vatchareeya Bangsuan, avslutat. Vi har med andra ord fått något nytt begrepp i lagen, som måste gå under benämningen styckningsdråp. Helt uppenbart ett litet förargligt olycksfall si så där i förbifarten, som bara råkade hända, ett styckningsdråp...

Det stora antal rena avrättningar som ägt rum där offret varit en fru, flickvän eller har hunnit bli en dylik fd sådan, genererar inte längre några kännbara straff. Betänker man då att det sker en straffreducering av den egentliga utdömda strafftiden, blir det totalt obegripligt. Det kostar inget att avrätta en annan människa, ta hela livet och framtiden ifrån en annan person, ta sig rätten.

Jag trampade på och kände hur vinden rasslade i löven, det var skönt när det fläktade. Korna som betade på ängarna, eller låg loja och tittade upp när jag susade förbi med cykeln, iakttog mig ungefär som om de tänkte: Fara fram på en grunka med några runda saker som rör sig, kan det vara något?
De otäcka tankarna fladdrade bort i vinden ju längre jag hann längs det nerlagda järnvägsspåret.
Vatchareeya Bangsuans liv fladdrade bort i vinden. Men kommer hon att förbli där i det bortglömda. Kanske ändå inte. Hon försvann samma dag, som jag firade födelsedag. Säkert går det väl inte att vara, men för mig känns det troligt att det var den dagen hennes unga liv utraderades av någon som ansåg sig ha den rätten.

En firar födelsedag och en annan förringas rätten, att någonsin kunna göra det i framtiden. Så olika våra liv kan gestalta sig och ändå inte. Jag har också varit en ung flicka med alla mina drömmar om framtiden. Mina drömmar grusades men smulades inte sönder till ett intet, som hennes gjorde. Vad var det sista hon tänkte? Jag vet själv av egen erfarenhet, att man hinner tänka mycket, när man inser att livet håller på att flykta ifrån en. Allt blir så glasklart, så kristallklart, så enormt medvetet....

När jag nått de ängarna där en pilgrimsfalk brukar stå och ryttla, eller göra sin uppvisningstur i luften, skärpte jag blicken och trodde för ett ögonblick, att jag inte skulle få se den idag. Men den kom där än en gång, precis när jag gett upp hoppet. Dock så gjorde den en lång svepande tur innan den återvände och försvann bland klipporna vid skogspartiet. Det var något nytt beteende.

Jag cyklade vidare en bit, men inte längre än att jag kunde slå mig ner och plocka fram en flaska vatten ur cykelkorgen och ändå hålla blicken mot klipporna där den hade försvunnit. Kråkorna kraxade lite längre ner kring klippartiet i skogen och det hördes också något, som jag uppfattade som ljud av fågelungar och plötsligt dök pilgrimsfalken upp igen, men nu var den i sällskap.

Det måste vara ett par
tänkte jag. Ögonblicket därpå trodde jag nästan inte mina ögon och förbannade mig själv över, att jag inte hade lagt ner min pappas gamla kikare i cykelkorgen. Helt uppenbart fick jag bevittna något som jag dessförinnan aldrig någonsin har sett: Pilgrimsfalkungar som sannolikt var ute på sin första flygtur.

En svettig man stannade sin cykel bredvid mig och frågade efter en liten ort. 

- Ojdå, svarade jag, då har du cyklat alldeles för långt och får vända tillbaka. 

Efter ett väldigt dividerande var han inte längre säker på ortsnamnet och tillade att det var något med red.

- Jamen då har du hamnat på alldeles rätt sida av Sverige, svarade jag, därför att här kryllar det av ortsnamn, som innehåller ordet red. Du kan nog ta dig en tur förbi Ulricehamn också och ändå hitta ortsnamn, som innehåller ordet -red.
Jag talade om för honom att kunde han inte precisera sig lite bättre var det nog en svårare historia att reda ut, eftersom i den här nejden finns skyltning för gårdsnamn. Han tackade för sig och vände på cykeln och försvann, som i ett sporrsträck.


Själva ordet red
lär betyda "röjd mark", eller "röjning i skog". När man tänker på Ullared, köpparadiset nr 1, så förstår man att ordet i det fallet har fått dubbel bemärkelse både naturmässigt och även företagsmässigt. Ständigt går det shoppingresor till Ullared och TV-program om just Ullared har det inte heller saknats. Men än så länge lyser både Knipared, Bingared, Björsared, Dockered, Dansered, Kappered, Gullered och Angered med sin frånvaro på pengahimmelen.

Tankarna på alla red-namn avstannade och jag klev av cykeln för att studera hur ett UFO-ägg blir till. Det är något helt annat än när jag som liten fick vara med resten av släkten hemma hos mormor och morfar på slåttern och räfsa hö, som hängdes upp på långa hässjor för att torka, innan de kördes hem med häst och vagn till den stora höladan.

Jag hade precis börjat trampa på igen, när den förvirrade cyklisten körde förbi mig, han hade helt uppenbart varit på någon avtagsväg, eftersom han kunde passera mig en gång till. Hittat hade han också det han sökte, ett hus som han skulle titta på. Konversationen skedde i hans cykelfart och två ögonblinkningar bort så var han åter försvunnen, medan de sista orden dränktes av suset från trädens löv. Medan jag steg av cykeln igen och fotograferade midsommarblomster, som är min uppväxts blommor.

Det är ett spännande landskap att cykla omkring i. Det är inte bara en unik bygd, utan här finns även djurarter och växtarter som är unika, så är det också klassat som ett Natura 2000. Men det hindrar inte, att ett av våra större byggföretag med myndigheternas goda minne för härja fritt och dumpa allsköns goja rakt ner i backen. Man kan undra vad flodmusslorna, bävrarna och salamandrarna kommer att tycka om det här i framtiden.

http://stadsmuseum.goteborg.se/wps/wcm/connect/2340ad37-1418-421f-b62b-ce0b04dee20d/Bergum_pilotstudie_v%C3%A4rdefulla_odlingslandskap.pdf?MOD=AJPERES&CACHEID=2340ad37-1418-421f-b62b-ce0b04dee20d

Sverigeleden går från Göteborg till Stockholm längs det nedlagda tågspåret och har diverse avkrokar, som leder in på andra cykelleder. Så här i ljuvliga sommartider passeras jag mellan varven av cykelturister. Några småkillar i förskoleåldern, eller möjligen förstaklassare, undrade vad jag hade i cykelkorgen. Jag som gillar att gäcka barns fantasivärld, talade om att i den finns det alltid stora hemligheter. Jag möttes av två foderluckor på vid gavel och ögon stora som tefat. De såg ut att tänka: Milde himmel det är nog en riktig häxa, som drar runt längs cykelleden. 

När jag kom hem och ställde upp den återanvända mineralvattenflaskan på köksbordet, tog jag på mig läsglasögonen och helt plötsligt förstod jag varför den här pantflaskan aldrig lyckas pantas på ICA. Flaskan kommer från resan till Leningrad och följaktligen står det på ryska på andra sidan. Den blir nog bra att ha med sig till Angereds Arena i fortsättningen, så smälter jag bättre in i den multikulturella miljön i det gigantiska plurret, som t.o.m. har bassänggolv som går att höja och sänka. Dvs. varmvattenbassängen.

Jag har gått från träning i Hagabadets Jungentmiljö till Angereds Arenas ultramoderna, där man bara förväntar sig att någon rymdvarelse kliver rakt in i den gigantiska sportanläggningen, eller ner i någon av de otaliga bassängerna.

Lady in a Green Jacket - August Macke

torsdag 5 juni 2014

Undra om jag börjar ha dåligt minne, eller gick det verkligen så livat till, när man tog studenten på "min tid"?

Hela tiden fylldes fontänen på med nykläckta studenter, som i sina finkläder rumlade runt i fontänens kalla vattnen. De var således dyngblöta från topp till tå. Poseidon, dvs. Kålle med torsken, tycktes betrakta det som föregicks vid hans fötter med förundran, när några studenter försökte få tag i hans genitalier och klappa honom i rumpan, utan att kunna nå upp. Ty Poseidon är en reslig man, även om han är rätt ärgad och nog har sett det mesta som går att se, där han står mellan Stadsteatern och Konserthuset, med baken vänd mot Konstmuseet och ser ut mot Kungsportsavenyn, eller ser han rent av ner i vattnet i fontänen och undrar vad mer fångst han fått.

Hela tiden fylldes Götaplatsen på, med det ena lastbilsboggiesläppet efter det andra, med nykläckta studenter. De hoppande studenterna fick hela boggivagnarna att riktigt studsa. Vårt sällskap från Berlin tittade förundrat på det hela och sa:
- Jasså, är det så här ni firar studenten i Sverige.
Det var nog inte bara statyn av Poseidon, som kände en form av stum tystnad. Ernst Josephsons "Näcken", där han sitter i forsen och spelar allt sedan 1882, hade denna dag fått ett rejält uppsving i själar som låter sig förföras.

Medan Carl Fredrik Hills "Blommande fruktträd" och Pierre-Auguste Renoirs djupa och hemlighetsfulla grönska stod där i sin tystnad och viskade rakt in i våra själar.

onsdag 4 juni 2014

Akvarellmuseet i Skärhamn - Lars Lerins utställning

besökte vi förra onsdagen.

Sanning att säga var jag nog liiiiite besviken över, att Lars Lerins akvareller inte fyllde alla utställningsrummen, utan de hade låtit en del ur tidigare utställares verk dröja sig kvar.

Visserligen besökte jag den stora Lars Lerinutställningen i Borås för några år sedan (den finns här väl någonstans i min blogg) och visst har jag också besökt hans egna museum Sandgrund i Karlstad, http://sandgrund.org/ hittat en och annan tavla på diverse museum, men det hjälps inte: jag kan inte se mig mätt på hans alster! Vill bara ha mer och mer och mer. Det är starkt vanebildande.


Både hans konstnärskap och person fascinerar mig verkligen. Jag får en känsla av att det är så hudlöst på något nära och naturligt sätt och kanske... kanske är det dragen hos min förlorade homosexuelle vän, Ole, som jag ser i Lars Lerin och som jag saknar så in i vassen.
Men kanske är det andra drag i hans målningar, som speglar mitt egna inre jag. Vad det än är så får det mig bara att önska mer... och mer och mer...Kan jag någonsin få ett tillräckligt fyllt lager av Lars Lerin?

NÄÄÄÄ... phew... jag tror inte det!
Tänk om jag kunde få vara tyst mus och sitta i samma rum och se på hur något alster kommer till. Från att först ha varit ett blankt papper till en komplett skapelse. - Ja, drömmar det är det enda, som inte kostar här i livet.
Skärhamn och havet kan jag inte heller bli mätt på:




Men "dagens fångst" på restaurang Vattnet var det inte svårt att bli mätt på. Dessvärre så hade vi oturen att komma just den dagen när "dagens fångst" var lax. Nu skall jag skriva vad jag tycker om lax nu för tiden...

Nej, det skall jag förresten inte. Du har nog redan listat ut vad jag tänkte skriva.

Men restaurang Vattnet kan jag ändå varmt rekommendera: god mat och väldigt väldigt fin atmosfär, där det ligger vid det kluckande havet.

Möta havet det är som att inse hur oändligt allt är. Det är som att ligga i en snödriva en mörk vinterkväll och se på hela stjärnhimmelen.

tisdag 3 juni 2014

Här får svenska folket och också svenska regeringen i allra högsta grad en rejäl åthutning!



Själv rekommenderar jag att läsa boken ""True Story of the Bilderberg Group" and What They May Be Planning Now" av Daniel Estulin. Författaren har studerat och forskat i Bilderberggruppen i snart två decennier.

Där framgår med all tydlighet agendan sedan Bilderbergsgruppens första möte på Hotel Osterbaek 1954, vem det är som styr världsordningen.

Det är inte en slump att lobbyisterna i EU är betydligt fler, än de bakom ljuset förda politikerna, typ Marit Paulsen (FP), som folk kryssade in i EU, dvs. kvinnan som inte ens visste att hon skrivit i en lobbyisttidning!


Den 14-19 maj 2009 hade Bilderberggruppen ett möte där man bl.a. talade om två världsstrategier.

Så det där att i demokratisk anda gå och rösta i höstens val, det är på något sätt lika livgivande som att sticka ut tungan genom fönstret och vifta en liten stund. Åtminstone är det lika inflytelserikt. 
 
Bilderberggruppens roll är och har definitivt hela tiden varit en världsomfattande kartell, som ersatt det demokratiska samhället.
Vilka som finns med i denna pakt råder delade meningar om, men ju mer man gräver desto mer mörkrädd blir man onekligen.
 
Gräver man lite djupare över vilka av våra egna politiker, som varit med på Bilderbergsgruppens Fort Knoxmöten, kan man inte annat än bli uppgiven. Man förstår också att underordnar de sig kan de få hjälp att sitta kvar vid makten, som någon form av marionett.

Här följer en länk, som är lite gyttrig att läsa, men det vore kanske idé att svenska befolkningen läste den och funderade en stund innan de gick till valurnorna till höstens val.


http://uppenbar.info/uppenbar/rev/nvo.html

Så sent som idag kunde man läsa på text-TV att EU, denna samling som styrs av kluvna tungor, vill att man begränsar avdragsrätten på bostadslån i Sverige, en åtgärd som skulle kombineras med höjd fastighetsskatt.

Utfasning av hyresregleringen och ökad avtalsfrihet för enskilda hyresgäster är ett annat av kommissionens förslag, vilket antas kunna öka effektiviteten på bostadsmarknaden.

En åtgärd som talar sitt tydliga språk: Det skall bli fritt fram för kapitalet att sträcka sina giriga fingrar ännu mer in i folks plånböcker tills inget återstår att leva eller bo av/med.

De senaste avslöjandena där de kluvna tungorna är avslöjade fick mig så när att le, om det nu inte hade varit så djupt tragiskt allvarligt. 

http://www.svd.se/naringsliv/avslojat-nazisternas-slavarbetare-tvingades-bygga-bilar-at-audi_3616722.svd
 
Men har man en gång i livet stått och läst listorna, som finns i Berlin,utomhusmuseet kvarteret Terror, över vilka som bidrog med pengar till att Hitler skulle få hjälp att komma till makten, så kan man aldrig någonsin mer bli grundlurad. Man har för evigt förlorat sin oskuld.
Det enda som krävs av människan är att vara läskunnig, så löser sig också resten.