lördag 30 maj 2009

Musikliv & nostalgi.

den 30 maj 2009, kl 15:55


Vi som har lite mer ålder i nacken, minns ett enormt rikt musik- och kulturliv från den egna kommunen.

Det är inte alltid som ungdomen har ett försprång (bara för det mesta). Jag vet att ortens kulturådra inte dött ut och det hade varit roligt om man faktiskt hade memorerat allt detta på något sätt inom Gällivare kommun, eller gör man det redan? Något nytt projekt för Lars Israelsson, "Kåkstans pappa"? På tal om min gamle klasskompis Lars. Jag läste ett mindre trevligt inlägg om just kåkstan.

Problemet med att lägga ett nutidsperspektiv i något som tillhört en annan tid: är att det alltid blir helt fel. Man kan inte dra saker och ting ur sitt sammanhang! Sedan spelar det ingen roll vad det än handlar om, så kan man inte just det. Det är ett universalfel, som vi människor gör. När kåkstan blev till, var det "rätt tid" just då. Därför säger jag om igen, passa på att njuta av det som kåkstan har att erbjuda i år. Vem vet om det blir något fler tillfälle.

Egentligen är det helt otroligt så mycken musik, som strömmat igenom öronen genom årens lopp, när jag växte upp och var tonåring i Malmberget. Men även när jag var vuxen.

Vem minns väl inte de här banden, som vi flesta "stolpat runt" på dansgolven till:

Fops, Accord, Lazy Bones, The Butchers, Dundrets (eller om det möjligen stavades Dundretz, vilket jag såg på Kent Larssons sida på Stay Friends, att han hade gjort), Fyra Toner, Nord Nytt, SCHACK-LIC, Star Six, Wostoks, Lenneståls med Ann-Kristin, Beppo Q (med Obol-mannen), Malish.

Vad blev det av alla "musikaliska genier"?

"En gång musiker, alltid musiker": Svante Lindqvist han försvann senare till "J P Nyströms" och Håkan "Målle" Nilsson, numera Vestling, till Paradox i Umeå, nu egen "musikfirma". Gudarna vet vart resten tog vägen.

Jo, förresten, Ove Kalander han kursade både filmer och fortsatte med musiken, medan jag bodde kvar i Malmberget. Han lär väl bli kvar till dödagar antar jag. Christer Holmqvists bana rann iväg till tidningens värld för att hamna i TV-rutan. Bröderna Wilén flyttade till Skellefteå med egen studio, Göran i bandet som fick slagdängan "Så gick det till när farfar var ung"- Yngve Forsells, men numera är Göran hälsoguru. Liksom Lars-Göran Nyström också är inne och snurrar i just de tassamarkerna med hälsa. Man får lite vinkling av vad som hänt människor vidare i livet, när man "häckar" på Stay Friends (blink..blink).

För den som undrar, är det ett forum, där man kan hitta gamla klasskamrater och bekanta i största allmänhet. Helt gratis för "lite tillträde" och med betalning för "fullt tillträde", man väljer vilket som. Många på forumet önskar verkligen återskapa, eller få nya kontakter med människor de känner igen från "förr". Men långt ifrån alla, skall väl också tilläggas.

Sedan fanns förstås hela Hjertbergs familjen och alla jazzjammare, Curt Bornström & Co och vem minns väl inte "mannen med den ständiga glimten i ögat" Egon Öström! Det finns många profiler som dyker upp i minnet, när man skrapar om bara så där lite på ytan. Det finns ett batteri av dragspelare: läste t.ex. igår att "tidningsmurveln" Olle Öhman bytt estrad till den himmelska. Han var också dragspelslirare, liksom min egen alltid glada morbror Tore, som idag har lagt alla elkablar och dragspelet på hyllan, fråga mig inte varför.... Fler dragspelare som dyker upp i minnet nu när jag skriver, Häreskog, som till vardags "krängde" försäkringar.

Musikkåren! Självklart musikkåren. Det är något speciellt med en musikkår, som traskar gatorna fram! Vi bodde granne med en av dessa musikkårens medlemmar, "Bäck-Lasse". Ibland om söndagmornarna gick "Bäck-Lasse" tidigt runt kvarteret och spelade på i sin bastuba "Ompa Ompa Ompa Ompa Ompapapa".... Ja, för hans del var det inte tidigt, han hade inte gått och lagt sig ännu, fram på morgonkvisten! Jag minns ännu hur det kittlade i magen vid ljudet av hans "OmpaOmpa". Det kittalde så mycket att jag blev alldeles full i skratt. Det var på den tiden det fanns inte mindre än två estrader i Svanparken, som hade en hel del roliga saker för sig under sommarhalvåret. Det var mycket LKAB, som dragit sitt strå till stacken där, liksom det fanns "Gruvans Dag", även för oss som inte hade någon anknytning till gruvan.

När jag och Larsson (ni vet, "Thailand calling") helt nyligen, pratade med varandra om det rika musik och kulturliv, som funnits i Gällivare kommun, berättade han skrattande: Hur han hade kört "Lazy Bones", i hans röda Ford Fairlaine till Kiruna för en spelning. Det var "Roxy-Hellström" som ägt den bilen innan.

- När det skulle bli autografskrivande av, ville de att jag också skulle skriva autograf, sa Larsson och skrattade och fortsatte historien:


- Men jag kör ju bara bilen och skall väl inte skriva några autografer, hade han sagt.

Strunt samma, här skulle skrivas autografer och genast kom man på, att han var ju deras "Road Manager". Han fick också skriva autografer för brinnande livet. I ett snömoln körde han sedan hemåt från Kiruna, i sin röda Ford Fairlaine, inte så lite stärkt över den nya rollen som "Road Manager".

På Malmsta hade vi "Geniet från Malmberget": Bo Nilsson. Hans udda pianoklink kunde man höra strömma ut ur huset, när man passerade på väg upp till kyrkogården. Men då var jag ännu bara en "brakskit stor". Men hur "stor" han egentligen blev, det tror jag inte många förstår. Eftersom de flesta malmbergare tyckte, att det lät som om "kattorna sprang över tangenterna".

Jag glömmer aldrig heller en kulen morgon, när jag var på väg till skolan, dvs. läroverket och närmade mig Nordan. Jag undrade varför alla stod med näsorna tryckta mot glasrutorna, där hängde normalt bioaffischer. Nu hängde där en massa foton istället. Det hade varit "fest" på Nordan, en riktig "rotblöta" av bilderna att döma. På fotona fanns Bo Nilsson och "Göteborgs Doris Day" Sonya Hedenbratt "in action". Jag vet att jag tänkte, när jag stod där och granskade fotona: "så där vuxen, tänker jag ALDRIG bli"!

Det fanns teater förstås. Där kom också människors andra ådror fram, som man så där till vardags inte kunde ana sig till. Jag minns naturligtvis "Slöjd-Anders" stora teaterbegåvning. "Slöjd-Anders" affär, vem minns väl inte den? Där "Slöjd-Anders hänger upp hinkar i taket". Det var en typisk ordvrängarramsa, som fick en annan ordalyldelse, när man sade ramsan fort. Min egen släkting Ulla Greta Landström, "Landströms på Kilen", dyker upp i mitt minne, när Slöjd-Anders kommer på tal. Så många som gått ur tiden! Hur gammal är jag egentligen?

Eftersom jag nu gjort "reklam" för kåkstan här och tidigare i blogg om Lea Wikström, vill jag verkligen slå ett slag för några andra, som fortfarande håller glädjen i liv. Det är Midnight Sun Meet 13-14 juni 2009. Men varje onsdag kl. 18-22 är det Nostalgi Café i Gällivare Folket Hus, "Gamla Fiket", ingång danslokalen. Gällivare Folket Hus, även känt som "Blodiga Yxan". Enligt "storyn" hade det hängt ett anslag, dvs. reklam för nästa danstillställning, på anslaget stod i alla fall: "Medtag egen kniv, slipsten finnes"! Hur yxor och knivar och slipstenar hänger ihop med dans, det vete gudarna. Men allt här i världen behöver väl inte vara ordagrant sant, för att det skall bli "en bra story", eller hur?

Är det någon som vill se en hel del nostalgibilder på en del av dessa orkestrar, kan man logga in sig på "nostaligsidan" http://www.msmeet.com/ och bläddra på. De finns blandat med en massa andra bilder. Sista nostalgibilden, taget från utsidan av "Kaffe Tysta Maria" Ungdomsgården i Malmberget, lär alla som var med på den tiden, känna igen damerna som sitter på bänken.

Förresten på ungdomsgårdens "Kaffe Tysta Maria", där huserade "pladdertanten" Märta Strandgård runt. "Stor Göte" och "Lill Göte" var de som skötte skutan i övrigt. De två herrarna var varandras motsatser, "Stor Göte" var som en ilsken pitbull, när det strulat till sig. Medan "Lill Göte", var idel solsken och vänlighet, han var lite av "som att hälla vatten på en gås" och kunde verkligen komma till tals med "strulet". "Stor och Lill" förresten, det var nog bara "rundören", som det hela handlade om. Men ursprungsfiket, som varit namngivare, det fanns trots allt i Gamla Malmberget. En kopia av "fiket" finns i kåkstan. 

Undra vem "Tysta Maria" var? Någon som vet? Hilding Ollikainen tillhör också numera de "himmelska härskarorna", så den "uppslagsboken", går inte heller att längre fråga.

PS. Dagens bloggfoto, har jag "lånat" ifrån "Målles" hemsida. "Är detta den fulaste idolbilden"? har han skrivit under den. Nej, det tycker jag verkligen inte! Det var tider det. DS.

2 kommentarer:

  1. Det finns 7 kommentarer.

    Framifrån: Stefan Mäkimaa, Thord Thurström, Håkan Nilsson, Mats Öström och Ove Kalander.
    Anmäl >Gun (2009-06-02 11:05:08)

    Åhh mitt favouritämne... så kul att läsa andras minnesglimtar från förr. Då sken alltid solen känns det som.
    Och en bild därtill - kul! Är det inte Egon Öströms Mats som står mellan Molle och Ove?
    Mer sånt, Gun, jag älskar det!
    Anmäl >Majsan (2009-06-01 08:52:23)

    HEHE HOHO!!!
    En liten"nisse" har trätt fram. En "rumpnisse" måntro?
    Anmäl >Staffan stalledräng (2009-05-31 19:45:11)

    SvaraRadera
  2. Staffan, vad fattas dig? Du är negativ till allt och alla.
    Gnäll på Aimo, Holma, Danne och Tommy i varje inlägg.
    Varför?. Har du något recept på allt?.
    Kliv fram som Staffan stalledräng så blir säkert kommunalpolitiken och drogproblem lösta.
    I vanlig ordning attacker du nu också Gun, kanske du skulle skära ner på "rökningen"?.

    Anmäl >Nisse (2009-05-31 02:01:47)

    Jag
    ...ooops! Nu ändrat till rätt klockslag i själva bloggen. Men hur blev det, skulle ni ha öppet under sommaren, när de i förskingringen återkommer och folket på hemmaplan är lediga? Eller sommarstänger ni efter Midnight Sun Meet 13-14 juni? (fick inget svar från JR om det).

    Staffan.
    Jag har förstått att du hyser agg mot Aimo, Danne och Holma. Kommunalrådet verkar också stå på din häcklingslista? Jag däremot är fullständigt övertygad om att alla fyra bespottade herrar gör så gott de kan. Ibland är man inte fullkomlig. Det tror jag inte ens du är.
    Anmäl >Gun (2009-05-31 00:22:25)

    18-22 är caféet öppet...
    Anmäl >Jag (2009-05-30 23:45:41)

    Mycken fin musik serveras än idag. Tänker på Aimos strålande musik i närradion. Han har en sådan mångfald. Ena stunden drogmusik, andra stunden sitter han med Holma och fabulerar om insatser mot just droger. Undrar vad dom inmundigat? För inte länge sedan försåg denne eminente radioman en alkis med öl och lät denna sedan sjunga i berusat tillstånd i radio. Gav sedan ut CD-skivor på alkisens sång o historier. Holma har vid månget fikabord berättat om det lustiga kring detta. Verkliga hjältar dessa Aimo och Holma. Så Gun, musiklivet flödar än idag. Danne, bloggaren, har säkert mycket att skriva om saken då tid ges. Tommy, statsministerämnet, har med sitt musiköra mycket att tillföra kommunens musikliv.
    Anmäl >Staffan (2009-05-30 22:49:14)

    SvaraRadera