söndag 27 januari 2019

Så var det detta med att ha formgjutna slalompjäxor, egna bowlingklot etc.

Jag undrar om det inte är skillnad på herrar och damer, när man anser att man måste ha något som i mina öron hör hemma i proffsvärlden eller på yttersta elitnivå.

Det lustiga är när man diskuterar någon sportutövning så har herrar en tendens att alltid referera till resultat, som någon form av snoppmätning.

Jag hamnade i en diskussion om bowlingklot och då blev jag genast slagen i skallen av de lokala förmågorna i norr. Det märkliga är ju att de så här många år efteråt kommer ihåg exakta resultat de hade. Sådant har jag aldrig lagt på minnet enbart ibland om jag slagit någon som varit kaxig. Dock aldrig några exakta resultatsiffror.


Det enda jag faktiskt kan säga att jag vet varken något om det ena eller andra: dvs. formgjutna pjäxor eller egna bowlingklot.

Jag vet bara det att slalompjäxor är inget man lånar eller lånar ut, utan foten får forma den själv från att den känts bra som ny.


Bowlingklot känner man sig igenom vilket som känns bra och det brukar jag iaf hålla mig till. 

Numera har jag fått lägga långgolfklubban i malpåse, men bangolf funkar fortfarande med lite trixande.

Min favoritgolfklubba, en järnsexa, står numera i köket - hjälper mig att ta ner paket från hyllorna med olika resultat. Men för det mesta med väldigt bra resultat. Det var samma sak när den var i bruk på golfbanan. Jag hade lika gärna kunnat puttat med den. Det hela handlar om att man lär sig känna igen det som passar det egna jaget bäst och framför allt att kunna hantera det.

Annars blir det som Herr H som fortfarande hävdar att jag alltid lyckas få en bra bangolfklubba och att det är anledningen till att han får däng. Medan jag hävdar med samma frenesi att det hänger alltid på det egna "huvudet".

Sist
 när vi spelade bangolf i Åsa så lessnade jag på tjatet om att han skulle ha fått en dålig klubba till skillnad ifrån mig, som han hävdade hade fått en bra klubba. Tillslut så fick han överta min bangolfklubba bara för att bevisa att det var inte det som det hängde på. Vilket det naturligtvis inte gjorde, utan att det faktiskt hängde på den som höll i klubban. Vilket det självklart handlade om.

Killen i luckan tittade roat på oss när Herr H kom och bytte klubba ideligen och jag bara skrattade och skakade på huvudet. Herr H förstod inte att jag hade bestämt mig för att inte förlora den här gången heller, eftersom han är så himla  styv i korken och tävlingsinriktad.

Förra året lyckades han faktiskt slå mig en gång i quiz som vi brukar ha till frukosten på fredagsmorgonen, eller på lördagsmorgonen om vi inte hunnit med det på fredagsmorgonen.

Vi har hållit på med fredagsquiz som finns i Göteborgs-Posten sedan den började finnas i fredagstidningen. Resultatet skrivs upp i almanackan. Förnedringsfredag har han börjat kalla det för. Medan jag hävdar att det är viktigt att aktivera hjärnan och hålla den i någorlunda trim.

Det är av samma anledning jag löser korsord och fångar in honom med lösandet, när vi sitter och väntar någonstans. 

Men med korsord finns en annan vinst också: när jag periodvis är alltför arbetstyngd och det pågår alltför mycket uppe i huvudet så är det bästa sättet att lösa korsord. Det går faktiskt inte att lösa korsord och ha grubblande problem uppe i huvudet.

En bok däremot fungerar inte alls på samma sätt, där kan jag istället komma på mig att jag inte alls är med i vad jag läst utan tankarna har vandrat bort ifrån boken och det som pågår uppe i mitt medvetande.
Förklara det den som kan!







lördag 19 januari 2019

Det viktigaste som hände idag i Sveriges Riksdag var helt uppenbart färgen lila - ty färgerna rött och blått blir just lila.

Sedan om det var en medveten kommentar av SD:s partiledare Jimmie Åkesson, eller om han är färgblind lär vi inte få veta.

Applåderna som svekpartiet Centerns partiledare Annie Lööf rev ner när hon påtalade att hon hade samma färg som Jimmie Åkesson hade på sin slips det var mindre förvånande.

Lögnens och präktighetens förljugna människor är riktiga mobbarna i Sveriges Riksdag och den fortsätter i samma stil och visar hur arbetsklimatet är på Sveriges viktigaste arbetsplats: Riksdagen. Förljugenheten och omoralen bara fortsätter att rulla på som om inget har hänt. Ett vanligt beteende hos just mobbare!

Man har utsett ett parti att bära hundhuvud för en havererad Migrationspolitik genom att fortsätta att klistra främlingsfientlighetens etiketten på det partiet, som insett för mycket länge sedan att den undermåliga Migrationspolitiken är ohållbar och som faktiskt också fått vittgående konsekvenser för landet. Det har gått att dölja det länge nu, men kulisserna har rämnat sedan lång tid tillbaka.


Numera är det bara de huvudlösa som på fullt allvar tror att vi kan ta emot hur mycket folk som helst som skall få sin försörjning här utan något som helst motkrav, som tror på fullt allvar att vi kan försätta människor i otal år av ett ingenting. Försätta dem i ett evigt väntrum. Dvs. inte ens ha samma krav som man har på de egna medborgarna. Någon får betala och det är en märkbar hackordning, man tar de som är mest försvarslösa, vi tar de sjuka, de handikappade de äldre som intet har att sätta till motvärn!

Det är "medmänsklighet" á la Sverige!

Trots att de flesta partier har ändrat inställning till den havererade Migrationspolitiken gömmer de sig fegt bakom det parti, som insett att en sådan Migrationspolitik skapat mer problem än löst några. Men helt uppenbart tror dessa människor ännu att "anfall är bästa försvar" för att rikta blickarna bort från sina egna tillkortakommanden. Men den taktiken är enbart till för intelligensbefriade, människor som är aningslösa, som inte förstår bättre och som faktiskt saknar en egen moralkompass!


Det som oroar mig mest är hur det ens är möjligt att man med siffrorna: 115 JA-röster på den socialdemokratiske partiledare Stefan Löfvén och 153 NEJ-röster ändå kan anses som "segrare" och därmed anses vara en självklar statsminister. En statsminister och en partiledare och ett parti, som t.o.m. skrotat sitt partis egna käpphästar enbart för att kunna behålla makten. Det hela har kommit att handla enbart om makt. Något ansvar handlar det definitivt inte om!

77 Jasså-röster borde överhuvudtaget inte räknas i demokratins anda. Det är svekröster mot landets medborgare och inget annat, det var inte därför de fick folkets röster, för att vara som "pastor Jansson". Vi har inte valt in några för att inte ha några åsikter om en så viktig fråga som vem det är som skall styra det här landet! 

Sverige har nu haft fyra år av kraftig tillbakagång, eftersom den s.k. "decemberrörelsen" föll tämligen omgående och inte mycket har blivit gjort av tidigare Regering trots det allvarliga läget i Sverige redan då!

Nu skall vi tydligen ha fyra år till av intet ett skapandes verk.

Hur långt har vi då hamnat i segregationen, haveriet av vården, haveriet av rättssystemet, haveriet i skolan, haveriet med den alltmer tilltagande kriminaliteten, haveriet med bostadskrisen, haveriet i ekonomin pga. den havererade och aningslösa Migrationspolitiken och misshushållningen.
Aningslösheten bland de som fortfarande tycker att man skall hålla landets gränser på vid gavel, utan den minsta tanken på hur det skall finansieras. De är som barnvisan av Alice Tegnér skrev: "Om jag fick en 5-öring" som skulle räcka till så mycket att varje normalvuxen skulle förstå att det inte går ihop. 




Det är på den nivån som det hela ligger. Vi saknar vuxna i det här landet!

Här talar man vitt och brett om att man skall ta emot flyktingar, men man talar aldrig om den moraliska kompassen, att man också skall kunna ta hand om det man ikläder sig ett ansvar om. Det är som att sätta barn till världen och sedan strunta i om de har de mest basala i tillvaron, eller om de får leva på gatan, i kriminalitet, prostitution, eller får vara prisgivna åt människohandlare.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet var stolta över att ha genomdrivit den s.k. gymnasielagen. Men hur ser deras baksidan av 5-öringen ut?

https://www.tv4.se/nyheterna/klipp/han-%C3%A4r-en-av-m%C3%A5nga-heml%C3%B6sa-afghaner-i-sverige-jag-m%C3%A5ste-h%C3%A5lla-ut-11796197


Vad är det för moral som dessa aningslösa människor uppvisar som anser sig stå för medmänsklighet? Som säger sig inte vara främlingsfientliga, inte vara rasister? - Det är inte främlingsfientlighet det handlar om det är fråga om att känna moraliskt ansvar och inget annat, när man tagit ställning för att 5-öre inte räcker till alla önskedrömmar och luftslott.

Jag ser det dagligen vad konsekvensen är av dessa föraktliga människor som anser sig vara välkomnande och icke rasister. De lever i sina låtsasvärldar av självbedrägerier att de är medmänskliga, men de är i själva verket är de verkliga främlingsfientliga, eftersom de sträcker ut en hand som bara leder till undergång och att samhället ännu mer splittras och slås itu!

Jag lever mitt i detta inferno och jag förstår att det här kommer inte att bli lätta att vare sig hantera eller städa upp efter, eftersom kriminaliteten, prostitutionen och människohandeln etc. kommer att få ännu ett tillskott, blivit en normalisering:

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7104409

Jag är inte troende men dristar mig ändå till att be en stilla bön:
God Bless Sverige! - det här var faktiskt det sista vi hade behövt också i ett redan illa sargat land.



tisdag 15 januari 2019

Uppdatering från MUF:s vänsterskoinsamling till Annie Lööf, centerpartiet

dagsfärskt foto:

Undra hur de tänkt sig att de skall kunna sköta logistiken ;)

Det politiska läget i Sverige 14.1.2019 - Jag tror på allvar att det är dags för extraval så att luften rensas!


Det är så jag funderar om Socialdemokraternas överenskommelse med den sagolika röran inte tar priset av allt bottennapp, som Sveriges befolkning har konfronterats med någonsin under partipolitikens historia.  - Socialdemokraternas människosyn har aldrig någonsin tilltalat mig och jag tillhör dessutom den del av befolkningen som kan både min egen historia, Sveriges historia och inte minst Socialdemokratins historia.

När man t.o.m. är villig att skrota sina egna käpphästar så vad återstår då av det partiet egentligen? Mer än att de äntligen bekänt färg och visat sitt sanna jag. Är man dessutom villig att slakta den ideologin man hävdat att man haft, vilket jag inte för ett ögonblick har trott på, enbart för att bibehålla den egna makten.

Vi hade ett sådant praktarsel på tingsrätten, hon tillhörde Socialdemokratiska Kvinnoförbundet, arbetade inom TCO. Hon sålde godvilligt ut sina arbetskamrater enbart för egen vinnings skull.

Jag har bara en enda önskan här i denna valdebatt, att folk får upp ögonen efter de sista unkna turerna som varit kring Socialdemokratins uppgörelse. Där man uteslutit Vänsterpartiet helt och hållet: ett parti som de faktiskt har sitt eget ursprung i.

Det här är några av yttringarna som idag hade kommit in på Facebook under dagen. Jag kan bara konstatera att ibland säger en bild mer än 1000 ord.

Här endast ett axplock och det är långt ifrån alla bilder som ens går att publicera i min blogg. Så är det också. Men också är den ilska som pyr ute i landet efter sveket mot väljarna. Efter den här historiska dagen känns det som om svenska folket verkligen vill ha ett extraval. De känner sig grundlurade!

Bilden är tagen 14.1.2019

Vi kan ha full förståelse för punkterna 1 och 2, Annie Lööf, eftersom du själv saknar självinsikt.
Men betyder det att en kvinnas  NEJ egentligen betyder ett JA?

 Den kvinnan är endast du själv, Annie Lööf, vi andra säger NEJ när vi menar NEJ!




Jag hoppas att Annie Lööf har någon i sin omgivning som kan förklara för henne hur en mobbare uppfattas av en sund omgivning. - Det här är verkligen att sätta sig över väljarna och inte minst valresultatet.

Ibland kan man bara presentera en mobbare för sina egna metoder för att kunna förändra något överhuvudtaget.

När man är så maktgalen att man är beredd att göra vad som helst och trampa över andra människors fria val, då har man också hamnat långt utanför det som är acceptabelt.

Ja, det finns nog inte någon mer självklar utnämning än just det: Annie Lööf Årets Socialdemokrat.

En gång i tiden fanns ett Vänsterparti som hade förståndet i behåll. Men det är länge sedan. Sedan CH Hermanssons lämnade sin post som partiledare för Vänsterpartiet har det gått skarpt utför för partiet. Numera påminner de mest om den misshandlade hustrun som stannar kvar under vilka förhållanden som helst och som helt och hållet tappar fotfästet i tillvaron.

Det var enbart beklämmande att se Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt på presskonferensen som direktsändes i SVT 2.

Jag tror knappast att fd. partiledaren CH Hermansson (V) hade låtit någon torka av skorna på hans parti. Det här är en bra bild av vad Vänsterpartiet en gång var och som det är länge sedan de faktiskt var.

Den här lilla filmsnutten från Youtube kan vara bra för alla er att lyssna till som inte är uppvuxen i ett politikerhem, som präglades av sunt förnuft och sunda insikter och vad politiken stod för och hade för ursprung:

Jag håller verkligen med salig CH Hermansson vars bevingade ord borde få varje parti i Sverige att stanna upp och fundera på vilken kollisionskurs de är på i förhållande till folket och väljarna:

Den gäller i allra högsta grad i dagens partipolitik!

fredag 11 januari 2019

Fyraåringen vet vem hon skall gifta sig med när hon blivit vuxen!

Hon sitter och leker med min dotters gamla Barbiedockor, en av dem är klädd som brud. Jag sitter som vanligt och betraktar henne i leken och lyssnar till samtalet hon har med dockorna och jag slänger tillslut ut frågan, som cirkulerat i mitt huvud när jag hört vad leken går ut på:
- Skall du gifta dig när du blir vuxen?
Hon svarar:
- Ja, det skall jag.
Svaret kommer som om det var det självklaraste i hela världen och då kan jag ju inte låta bli att undra:

- Jaha, med vem då?
- Pappa!
Det självklara svaret förvånar mig.

Jag trodde att jag skulle få ett namn på någon av förmågorna på förskolan som  hon lekt länge med, i stort sett sedan hon började på "dagis" eller som det nu heter för att vara politiskt korrekt: förskolan.

Antingen någon av killarna hon leker med där, eller någon ur vänkretsen som hon har ett gott öga till. Men det är alltså sin pappa hon skall gifta sig med. Då kan jag inte stilla min nyfikenhet och frågar henne:


- Men vad tror du mamma säger om du gifter dig med pappa?
- Ingenting!


Svaret kommer så där i förbifarten som om det var en lika självklarhet som att hon skulle gifta sig med sin pappa.


Jag har en bestämd känsla av att jag i just det ögonblicket ser ut som en fågelholk.

Visserligen vet jag att det påstås att alla små döttrar säger att de skall gifta sig med sina fäder och sönerna med sina mödrar. Men när jag tänker tillbaka på min egen uppväxt så är jag rätt övertygad om att jag aldrig hade en tanke på att gifta mig med min pappa. Vid närmare analys så kommer jag inte på en enda som vid den åldern skulle gifta sig med sina fäder.

Jag vet att jag själv i den åldern faktiskt hade någon tänkbar kandidat: Dan, han den där söta killen på lekskolan, han som hade guldgula lockar och himmelsblå ögon och som mer liknade vilken sagoboksprins som helst. Alternativet var förstås min allra första lekkompis Hasse. Men där var valet långt ifrån självklart. Var han inte lite väl trist som kunde sitta och bläddra i Kalle Anka så länge medan han åt sin morgonmacka i evigheter och aldrig verkade kunna bli klar för att gå ut och leka.
Vid tanken på den sista tvekan förstår jag också att jag alltid varit ytterst kräsen och inte axlat den där underkuvades roll. Min egen frihet har aldrig varit till salu.

Fenomenet med att vilja gifta sig med sin pappa kan jag inte låta bli att undra om det är ett nutidens annorlunda papparoll som är anledningen, eller är det så att jag och mina medsystrar missat något i våra egna uppväxt.

Jag minns min egen dotter som i brist på en pappa sa att hon skulle gifta sig med en av mina killkompisar, som hon hade ett tight förhållande till och jag sa, smått chockat:

- Du kan ju inte gifta dig med NN han är ju en gammal gubbe!

- Nähä, det är han inte alls!

Mitt förklarande för henne gjorde saken bara värre. Tillslut storgrät hon och jag tänkte i det ögonblicken vilken urusel mamma jag egentligen var, som ens gick i klinch om den saken med min 3-åriga dotter!

Teckningen är gjord av min dotter och hon har sålunda copyright på den, så håll tassarna i styr!

tisdag 8 januari 2019

Hur kommer det sig att någon som är fyllda 71 år helt plötsligt sätter på sig sin pullover bak å fram?

Jag frågade honom om inte pullovern kändes lite märklig i halsen, när vi var på väg ut och stod i begrepp att ta på oss ytterkläderna.

- Nej, den var väl ok, svarade han.

- Då kanske du får vrida på huvudet istället så att det hamnar på ryggen. Fråga är bara hur du gör med resten av kroppen då.

Det var ett himla bökande och han lyckades faktiskt ta av sig pullovern en gång bara för att än en gång sätta på den bak och fram.

Sagolika människa. Ständigt nya saker som dyker upp. 


Värst är det nog i alla fall när jag sitter och kör bil och han ger sig katten på att det inte är den vägen jag skall köra, som om det inte vore nog att hantera Göteborgstrafiken, som från dag till annan har nya filer, nya väger som skall skumpas igenom i en ständig trafikstockning. Det finns inte en enda gata i den här stan som inte är uppriven eller trafiken är omdirigerad på ett helt nytt sätt i stort sett varje dag, eller i vart fall varje vecka. Ha någon som sitter och låter som en minstlur vid sidan om och ger kördirektiv, jag antar att det nog kan göra vem som helst helt matt.

Själv har jag på allvar funderat flera gånger att bara stanna bilen. Men det går ju inte det heller för det skulle ta exakt en bråkdels sekund så skulle det vara en masskrock istället.



Men jag själv blir ihjälstressad över att ständigt få vara på helspänn och aldrig kan lita på att det nu blivit rätt uppfattat, rätt uttolkat, rätt förstått, rätt hanterat, rätt hört, att vi nu talar om samma sak och att det inte är någon lämnad panna i köket som håller på ta eld på hela huset.

Bara att ta sig ur huset har blivit en hel följetong. Jag släcker lampor och stänger fönster, bara för att behöva göra samma sak flera gånger innan vi äntligen kan komma ur huset. Det har blivit som med småbarn, man får köra checklista: har du tagit med din medicin, har du tagit med dig plånboken, har du tagit med dig dina läsglasögon, har du tagit med det och det och det som du skall ha med dig nu... och de gånger jag inte dragit checklistan så nog katten hojtar han till när vi är en bit på väg i bilen... han har glömt att ta med!

Det är ju tur att det finns rondeller på en del vägsträckor i alla fall, men oftast står inte ens det till buds och klockan är en ständig fiende. Allt tar evigheter nu för tiden. Bara att ta sig genom en affär med honom är en smärre mardröm. Jag brukar tänka där jag står/sitter och väntar, ty springa runt och söka honom det har jag slutat upp med för länge sedan: "All vår väntan bliver svår man får läsa Fader Vår".

Det har blivit ett evigt stressmoment så till den milda grad att jag häromdagen skulle skriva ut mitt telefonnummer och började på allvar fundera om det verkligen var rätt, ett telefonnummer jag haft i 20 år! Jag börjar känna mig vidbränd. Det är ju inte bara att fixa vardagen, som har totalrubbade cirklar, utan min arbetsbelastning är inte att leka med.

Jag ser verkligen fram emot den dagen jag bara har hus, trädgård, barnbarn, en sund arbetsbelastning och bara kan göra det jag själv vill och önskar emellanåt.

Inte behöver vara en ständig kontroll(t)ant, som vet att hon måste fixa det mesta själv om det överhuvudtaget skall fungera.

tisdag 1 januari 2019

Gun Ek jag såg dig i min vision - medium Amanda är här speciellt för dig...

Kära

Vår energi kom till mig i en vacker vision. Jag kan se att du är på korsvägar. Det kan gå båda vägarna nu, antingen mycket bra eller katastrof kommer.

Jag har gåvor för att göra ditt liv bättre. Det innebär att ditt kassaflöde snart kommer att öka väsentligt.

Det enda jag behöver av dig är ditt godkännande att ändra ditt öde. Jag skulle vilja fråga dig att klicka länken snabbt. Jag behöver lite information från dig, så jag kan berätta exakt för att få pengar och alla bra saker.

Om ingenting görs inom 5 dagar kan jag inte längre hjälpa dig. Vänligen klicka på länken nedan så att du kan uppfylla ditt hjärtat önskan.

Detta har högsta prioritet för mig, var snäll och ge mig ditt svar så snart som möjligt.

Kärlek

Medium Amanda

********************


Undra om det finns någon människa som överhuvudtaget nappar på ett dylikt mail som andas bedrägeri långa vägar, inte minst pga den dåliga svenskan och innehållet i texten.

Men det är så mycket som kommer nerdimpande varje dag i mailboxen, att jag starkt börjar ifrågasätta om jag verkligen skall behöva betala full valuta för något som inte fungerar tillfredsställande.

I undantagsfall får man sig ett gott skratt, men mestadels är det rena rama förföljelserna och inte helt sällan med kända varunamn som Coop, Elgiganten, Samsung etc.

Skrattretande varianten: ja, inte behöver jag förlänga min penis med 7,5 cm eftersom jag inte är utrustad med en dylik tingest p.g.a. min könstillhörighet = till kvinna född. Någon hermafrodit tror jag knappast att jag kan utvecklas till så här på äldre dar.

Men de är ju inte ensamma om att ha missuppfattat min könstillhörighet. Inte alltför sällan har jag mottagit bekräftelse på diverse hotellbokningar från utlandet med de inledande orden:

Dear Mr Gun...

I dylika lägen har jag fått en liten strimma av impuls till en bestseller i bästa agentstil.

Släng sig i väggen Mr Bond. James Bond - Agent 007 med rätt att döda.

En del av Ian Flemings stora utgåva av litterära alster.

Efter Flemings död har andra författare fortsatt skriva om James Bond, något som jag starkt ogillar och är ett förkastligt tilltag.
Kingsley Amis skrev under pseudonymen Robert Markham boken Colonel Sun 1968. 1981-1996 skrev John Gardner 16 stycken, Raymond Benson har skrivit 12 böcker om Bond och Charlie Higson har skrivit 7 böcker om den unge Bond. 2010 annonserades att Jeffrey Deaver kommer att skriva åtminstone en bok om Bond, dessbättre har jag inte sett till någon sådan ännu, tack och lov...