lördag 21 januari 2017

USA:s 45:e president Donald Trump, skall han bli den som sätter förnuftet på spelplan.

Kanske det... kanske. Jag säger det om igen, uppfyller Donald Trump endast en bråkdel av vad han lovar för den egna akterseglade befolkningen i USA, har han gjort något riktigt gott som kommer att ge efterklang i historien.

Det måste ha varit som en gråsten i skon på den avgående presidenten Obama och så såg jag att Bill Clinton fanns med där i vimlet också, båda två såg ut som om de hade fått i sig ättika i ett nafs, utan tilltugg och därtill en kall isvatten över sig.


Så ljuvligt det vore för världsfreden och för USA:s egna befolkning om Donald Trump nu istället för att gräva ner pengar på elände, vilket krig alltid är, tänker på sin egen befolkning. USA:s krigskostnader försökte jag att skriva om en gång för bra många år sedan, men min intelligens klarade inte av att hantera alla de nollor som blev när jag skulle försöka att räkna åt årskostnaden för deras krig som de jämt och samt är inblandade i.

Enbart Irakkriget kostar fortfarande 7,6 miljoner kronor i timmen, kriget i Afghanistan 84,1 miljoner i timmen. Sålunda endast två av alla de krigshärdar de förser med både mänsklig ammunition, liksom ur den egna statsbudgeten. Pengar som hade behövts för de enorma orättvisor och den misär som är en del av USA. Det är bara de redan besuttna som kan blunda för den.


Man behöver inte precis vara rocket science för att förstå var krigskostnaderna totalt genererar för den amerikanska befolkningen. Pengar som skulle kunna få landet att blomstra, precis som Donald Trump säger att han skall göra. Då är ändå inte de personliga lidandena som krigen har kostat de drabbade familjerna. Umbärandena måste vara astronomiska och kan aldrig räknas om i reda pengar.

Det finns nog ingen tillträdande president i USA:s historia som fått en så konspiratorisk inspark som Donald Trump har fått. Det tycker jag vittnar om att det finns en stor rädsla att makteliten känner att de håller på att förlora mark.

Jag hoppas på världsfreden och de akterseglades rätt att få existera.

Idag är det dessutom "kramens dag" vi har att fira:

Lite hänsyn till varandra skulle verkligen inte skada i den här världen vi lever i idag.

lördag 14 januari 2017

Den ständiga jakten på oliktänkande - det får mig att dagligen ifrågasätta mig själv och när mitt eget tyckande överträtt den gränsen.


I Tyskland hämtade de först kommunisterna 
och jag protesterade inte
för jag var inte kommunist.

Sedan hämtade de de fackanslutna 

och jag protesterade inte
för jag var inte fackansluten.

Sedan hämtade de judarna 

och jag protesterade inte
för jag var inte jude.

Sedan hämtade de mig

och då fanns ingen kvar som protesterade.

Dikten handlar om hur Nazi-Tysklands intellektuella inte agerade mot regimen och den tyske pastorn Martin Niemöller lär vara hjärnan bakom dessa tänkvärda ord, som publicerades först 1955 i en bok av Milton Mayer. Den börjades spridas i 60-talets USA där ordet kommunist brukade utelämnas, si så där lite lagom klädsamt av en dubbelmoral, som alltjämt består.

Martin Niemöller berättade 1971 att han inte var säker på vilka grupper som ingick i den ursprungliga formuleringen, men han föredrog versionen där kommunister, fackanslutna och judar nämns i tur och ordning. Hur och när dikten kom till lär däremot alltjämt vara höljt i dimmorna. https://sv.wikipedia.org/wiki/Martin_Niem%C3%B6ller

Den överklagade domen mot Anders Bering Breivik, där han stämt norska staten för brott mot de "mänskliga rättigheterna" är åter i full gång i högre rättsinstans. Naturligtvis inledde han även denna rättsprövning med att anlända till rättssalen med en Hitlerhälsning.

I Anders Bering Breiviks stämning ingår bl.a. att han inte fritt kan brevväxla med de som delar hans åsikter och som är ett resultat av att han själv sitter fängslad med rigorösa restriktioner. Han har trots allt tagit 77 oskyldiga människors liv och utfört terrordåd och själv vill han ha rätten att bilda ett parti. 


Otvetydigt har han samma åsikt som både Stalin, Lenin, Marx och Hitler hade: för att uppnå ett ultimat samhälle krävs en utrensning av icke önskvärda individer.

Det här får mig att ifrågasätta mina egna tankar om yttrandefriheten, som jag anser måste vara fullständigt okränkbar i en civilisation som vill framstå som medmänsklig. Men jag kan inte se att det är förhandlingsbart längre för någon som vida överträtt yttrandefriheten. T.o.m. dödat andra människor, utfört terrorbrott enbart för att genomdriva sina egna suspekta tankar om det egna varandets bättre rätt.

Jag tänker idag också på den snart 44 åriga multihandikappade kvinnan, som olovligen bortförts från sitt hem redan i oktober 2014 och som ännu är föremål för ett sådant godtycke, att man måste betrakta det som att hon är helt och hållet återförd till någon form av märklig institutionsvård. Något som hon själv på 80-talet befriades ifrån då hon som 2-åring istället fick komma till den som senare skulle bli hennes adoptivmamma. En adoptivmamma som sammanfört henne med hennes egna biologiska anhöriga.

Sedan oktober 2014 har detta upptrappade personkrig mot denna multihandikappade kvinna fortsatt med oförtruten styrka av förvaltare och överförmyndarnämnd i Mönsterås kommun!

Hon är avskuren ifrån alla former av normala kontakter med sina egna anhöriga och detta p.g.a. diverse myndigheters välvilliga blindhet. Hon är bortförd från sitt eget hem till en plats där varken hon eller hennes anhöriga har någon som helst anknytning till. En förvaltare håller henne kvar på denna ort och hennes egna anhöriga blir den ena gången efter den andra utsatta för regelrätta kontaktförbud.

Hon är helt prisgiven åt förvaltare och överförmyndarpersonalens maktfullkomlighet, trots att det inte existerar något beslut från soc. i Mönsterås kommun om något omhändertagande. Som om det inte kunde räcka, det existerar sådana handlingar och märkliga dokument, som talar för ett sagolikt övergrepp från samhällets sida.

Det här kära läsare av min blogg pågår också år 2017!


torsdag 12 januari 2017

Manlig respektive kvinnlig humor = ungefär fem universums avstånd emellan!

Jag till chauffören för pakethemleveransen:

- Jag skall göra det enkelt för dig, du får bara den lilla biten till bilen att lyfta bordet istället för att kånka bort bordet till ytterdörren. Det är min dotter som skall ha bordet och hon jobbar dagtid och bor inte här, dessutom svårt för dig att ta dig till den ytterdörren där hon bor. Därför har hon valt den här lösningen som underlättar för alla inblandade parter.

Jag hade just precis, när han är på väg bak i bagageutrymmet, öppnat bagageluckan på min bil, som han sneglat på. I bagageluckan var baksätet nedfällt så bagageutrymmet blir stort. Sedan gick jag fram till lastbilens lastutrymme där han nu var i full färd med att ge sig i kast med paketen. Kast var dessutom ett helt riktigt ord, därför att kaffepaketen bytte i flygtillstånd till ny plats i lastbilens bagageutrymme.

Det stod en massa småpaket med Kahls Kaffe lastade på det jag förstod var bordet, eftersom det är dessa paket han flyttade på samtidigt som han har lyft på ett paket där det står "Bordsben" på och placerat det separat. Jag sa då lite skojfriskt:

- Aaahaa, Kahls kaffe?
Chauffören:
- Nej! Nej! NEJ! det är till en annan kund!

- ?

Nämen vad trodde han om min intelligens.

Allvar alltså, trodde han att jag trodde, att ett bord kunde vara en massa småpaket med ca. måtten 50 x 50, som det dessutom stod Kahl Kaffe på!? Till skillnad från det andra kollit han redan hade plockat ur den högen där det stod "Bordsben" på paketet och redan där avvek i storlek från Kahls Kaffepaketen.

Han var dessutom på väg att gräva sig ner bland kaffepaketen till det som låg längst ner och som såg ut att innehålla en bordsskiva. Man lägger väl knappast ett tungt paket innehållande en bordskiva vars paket är dryga metern lång och ca 70 cm bred ovanpå kaffepaketen.

Ibland kan t.o.m. jag alltjämt bli en smula förvånad, men jag skall försöka att leva upp till det jag faktiskt innerst inne står för och bekräftats av en sedvanlig seriös test på Facebook, blink... blink...så här inför tjugondag Knut, som infaller idag: https://sv.wikipedia.org/wiki/Tjugondedag_jul



Med vidhängande text: 


Du är en underbar person! Vi skall visa dig vilket smeknamn du förtjänar!

Gun, du förkroppsligar äkta mod! Därför förtjänar du ett speciellt namn. Under det nya året, kommer ditt smeknamn Kärleksängeln ge dig mycket styrka. Det sammanfattar din personlighet perfekt och avslöjar din sanna karaktär!


Ja, Herre Giv mig styrka, att jag må lägga band på min tunga...

fredag 6 januari 2017

Jag har inte en susning om Ryssland har hackat USA - men ett förstår jag i alla fall...

att USA och senatorn Lindsey Graham har en gås oplockad med Julian Assange, allt annat är ju bara amsagor! http://www.svd.se/ordkriget-om-rysk-hacking-nar-stormstyrka-i-usa

Sedan att en påstådd hackning skulle vara anledningen till att Hillary Clinton inte blev president är ju bara rent av skrattretande. Snacka om dålig förlorare! Det är nog dessvärre bara att bita i det sura äpplet och istället fråga sig hur det kommer att en sådan "etablerad" person som Hillary Clinton, inte blev president i USA. Själv kan jag ange åtminstone 10 olika anledningar till att hon inte blev USA:s nästa president efter Barack Obama.

Det finns ju en anledning till att Julian Assange inte infunnit sig i Sverige för fortsatta förhör om de påstådda sexuella övergrepp, eller om det nu är fråga om våldtäkt. Man skall också ha i gott minne att förundersökningen redan lagts ner en gång om de påstådda brotten, men som fågel Fenix helt plötsligt återuppstod ur askan!

Det enda jag förstår av den här soppan är: att den nya svenska åklagaren som tog över från förra, som lade ner hela förundersökningen och där brott inte kunde styrkas, har kringgått det som normalt brukar förekomma och att notan för den bevakning som äger rum i London måste gå till världshistorien som skandal! Vilket inte känns speciellt tryggt för rättssäkerheten som det här landet skall stå för.

Tilläggas kan att svensk domstol i det här fallet hovrätten, som normalt aldrig uttalar sig om åklagares handläggning, riktade kritik mot åklagaren i målet, Marianne Ny, för att inte göra tillräckligt för att driva förundersökningen framåt. Mig veterligen har det aldrig tidigare hänt inom svensk domstol att man använt sig av en sådan skrivning från en domstols sida.

SVT:s Uppdrag Granskning flaggade man för att man hade nya uppgifter om att USA fortfarande arbetar för att kunna ställa Julian Assange inför rätta. Enligt Uppdrag Granskning kunde det finnas möjligheter att Sverige skulle kunna utlämna Assange till USA. Assange har misstänkts för tre fall av sexbrott varav två är preskriberade och det tredje är rubricerat som "våldtäkt, mindre grovt brott", enligt Uppdrag Granskning.

Det skall också poängteras att i Sverige är ingen skyldig till brott förrän motsatsen har bevisats och det gör man i Sverige genom att svensk domstol fattar ett domslut härom, inte genom en allmän mobb! Det betyder också att det som nu senator Lindsey Graham i publika sammanhang gjort sig skyldig till, det finns också reglerat enligt svensk lag.

Med tanke på att CIA fört ut folk ur Sverige med Utrikesdepartementets tysta gillande så förstår jag Julian Assange alldeles utmärkt. Jag skulle inte heller ha återvänt till Sverige för förhör om jag varit i Julian Assanges kläder, därför att det hade med 99,9 % resulterat i att CIA hade fört ut honom också med Utrikesdepartementets tysta medgivande om något annat inte hade stått till buds.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/avslojar/article11634008.ab
Aftonbladets ledarskribent Eva Franchell skrev i sin bok ”Väninnan”, med undertiteln ”Rapport från Rosenbad”, dels om sin vänskap med Anna Lindh. Eva Franchell var själv med då utrikesministern mördades på NK i september 2003, dels om sina år i maktens innersta kretsar. Eva Franchell var pressekreterare åt flera ministrar. En intressant bok och läsning om hur USA sätter press på ett lydrike som Sverige genom att hota med sanktioner!

Det är ju inte så att det inte finns ett egenintresse hos USA att sätta klorna i Julian Assange. Allt som avslöjas om USA:s skumraskaffärer gör man sannerligen inte ostraffat. Jag drar mig åter till minnes hur min arbetskamrat vid tingsrätten alltid hävdade när någon inte ville stå för sina handlingar: anfall är bästa försvar. Den lumpnaste varianten av dem alla.

http://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4rlden/cyberattacker-het-politisk-fr%C3%A5ga-i-usa-1.4097696

Det hade nog varit betydligt mer klädsamt om president Barack Obama och senator Lindsey Graham m.fl. hade gett en vettig förklaring till det som Julian Assange nu är högvilt för i USA och vad som hade väntat Sverige om de inte hade lämnat ut Julian Assange. Själv förmodar jag att nästa hot om blockad hade varit ett faktum!

Julian Assange anses inte precis ha gjort sig skyldig till att ha "gått mot röd gubben", utan hänger nog med största sannolik ihop med det har publicerats genom Wikileaks   90 000 hemliga NATO-dokument som rör USA:s krigföring i Afghanistan, tillsammans med en säkerhetsklassad videofilmad genom kameran på en amerikansk stridshelikopter i Irak, som visar hur helikopterbesättningen skjuter ihjäl civila reportrar från Reuters med helikopterns automatkanon.

Man skall ju också ha i minne av vilken anledning Julian Assange befann sig i Sverige, därför att Sverige har en 250 år gammal grundlagsskyddad yttrandefrihet. För att skyddas av denna lag krävs sannolikt att organisationen har en ansvarig utgivare i Sverige, varför Julian Assange hade sökt arbetstillstånd i Sverige dock utan framgång.

Man kan väl lugnt påstå att det fria ordet sannerligen inte är något man kan räkna med, inte ens i Sverige som har en 250 år grundlagsskyddad yttrandefrihet: http://www.svd.se/wikileaks-under-attack

Alltid finns det människor och stater som vill inskränka yttrandefriheten, allt handlar trots allt om M A K T F U L L K O M L I G H E T.

För att inte tala om anledningen till att visselblåsaren Edward Snowden sedan mycket lång tid sökt skydd i Ryssland, efter att ha läckt uppgifter om NSA olagliga och världsomfattande verksamhet, som drabbat inte bara invånare i USA, utan faktiskt länders interna "allra heligaste". Större spionage från USA:s sida än så går knappast att åstadkomma och det tycker de på fullt allvar att de bara skall komma undan med! - Jag är av den bestämda uppfattningen: "skjut inte budbäraren", utan ställ de skyldiga inför skranket istället och det är varken Assange, Snowden eller Manning!

Anledningen till att både Julian Assange och Edward Snowden inte gjort sig åtkomliga för USA:s långa och integritetskränkande långa arm beror helt enkelt på att de inte vill riskera att råka ut för samma sak som Chelsa Elizabeth Manning, ursprungligen Bradley Manning, som dömdes till 35 års fängelse för spionage och andra brott, efter att ha läckt sekretessbelagda handlingar till allmänheten via Wikileaks.

Det är bara att hoppas att den "galne" Donald Trump ser till att benåda dem alla tre och ställa landet USA på humankartan igen dvs. ta hand om det egna landet i första hand och därmed också arbeta för att säkra världsfreden. Nu har vi haft nog med dåliga vibbar från landets presidenter och anhang,  som tror sig om att vara "Guds ställföreträdare" runt om i världen. Man kanske skulle börja med att ta hand om sin egen befolkning och ställa det egna landet på fötter, istället för att kasta in pengar och unga människor som kanonmat i diverse krig som de ständigt är involverade/initiativtagare till.

Fru Justitia avbildas oftast med en balansvåg i ena handen och ett svärd i den andra. I modern tid har det också blivit populärt att förse Justitia med ögonbindel. Ögonbindeln symboliserar allas likhet inför lagen. Balansvågen står för rättvisa och svärdet är en symbol för makt.

Så vilken rättvisa är det vi väljer? Fru Justititas eller djungels lag:

torsdag 5 januari 2017

Jag brukar inte skämmas å andras vägnar - men svensk migrationspolitik får mig verkligen att göra det.

Vara medborgare i det här landet är mellan varven allt annat är roligt, när man upptäcker hur lite en människa betyder i den "allmänna byråkratiska karusellen". Huvudlös är bara förnamnet vare sig det gäller migrationspolitik eller att ta hand om våra egna medborgare och göra det rättssäkert!

Är det någon mer än jag som inte begriper något av den byråkrati som äger rum den ena gången efter den andra. Läs det här och säg sedan om du delar Migrationsverkets beslut:
Alexander född i Sverige och är 11 år skall nu skall familjen utvisas till Uzbekistan. Skälen till att familjen nu skall utvisas är mer än dunkla: familjen har lämnat in sina pass som tydligen är den springande punkten och där Migrationsverket inte har kunnat lämna en godtagbar förklaring vart passen tagit vägen.
Pappan i familjen har varit självförsörjande de sista fem år men en försvarligt hög inkomst dessutom, men tvingas nu in i ett bidragsberoende tills de skall avvisas till Uzbekistan! Hur mycket mer huvudlöst kan det bli och går det över huvudtaget att göra det mer huvudlöst? Knappast!

Sverige är dessutom en maktfullkomlig institution med mardrömslika Moment 22. Sverige godkänner t.ex. inte pass som utfärdats på Afghanistans ambassad i Oslo för afghanska medborgare, pass som man behöver för att kunna ansöka om svenskt medborgarskap. En förutsättning för t.ex. en idrottsman att tävla för Sverige är att man har svenskt medborgarskap och då spelar det inte någon roll hur mycket som ett svenskt landslags företrädare har varit involverade och intygat. Det biter inte på Migrationsdomstol eller Migrationsverket, däremot finns andra märkliga paralleller där man på allvar kan ifrågasätta hur mycket "svensk anknytning" viss idrottare varit, som fått svenskt medborgarskap under märkliga förhållanden.

Det är helt uppenbart att det är skillnad på skit och pannkaka och att det beror på VEM som drar i tåtarna!

Det här med pass som skall förnyas eller utfärdas det är en helt normal handläggning för t.ex. utlandssvenskar som bor i t.ex. Thailand. De besöker den svenska ambassaden antingen utomlands, eller i Sverige och får sitt pass förnyat via ambassaden! Av vilken anledning detsamma inte skulle gälla för afghanska medborgare det kan man verkligen fundera länge på. Logik får man leta med ljus och lykta utan att finna det!

Sverige står för en sådan byråkratisk och inhuman verksamhet, att man kan bli matt för mindre. 
Jag var t.o.m. i kontakt med svenska ambassaden i Kabul, där man bara bekräftade att man inte har gängse registrering av sina medborgare, som det finns i Sverige med folkbokföring och i många regioner har de inte någon insyn överhuvudtaget. ÄNDÅ skall man trumfa igenom samma system som Sverige har!

Fira födelsedagar är inte heller brukligt i Afghanistan, utan man får vara glad om man haft en mamma som kom ihåg om det var vackert väder, eller vilken årstid det var man föddes på. Det blir ju inte heller till det bättre för att ärendena hamnar i den svenska
Migrationsdomstolen det är lika snurriga människor som sitter där och drar i de byråkratiska tåtarna. Någon eftertanke vad man utsätter människor för under långa tider, det finns absolut inte.

Ärligt och uppriktigt talat vill jag snart inte ens läsa om hur Sverige utsätter människor i tortyrliknande förhållanden, inte så att vi skendränker dem eller något annat av den kalibern, men Sverige ödelägger mångas liv genom att försätta dem i vidrigt många år av omänskliga levnadsvillkor. Människor som inte vill annat än försörja sig försätts i år av sysslolöshet, där det dessutom ligger oss andra skattebetalare till last! Man har dragit på sig så sanslösa kostnader att det är totalt obegripligt.
Konklusion: dags för tjänstemanna- och politikeransvar!


Det kan inte vara skäligt att man inte får ett beslut med en enda gång, när man anländer till det här landet: Välkommen eller...

 
stick tillbaka dit du kom ifrån!

onsdag 4 januari 2017

Leif GW Persson skall gå ner 50 kg under år 2017 - ett klokt val och han är i gott sällskap med den föresatsen.

Jag läser om det hela i hans krönika i Expressen: http://www.expressen.se/kronikorer/leif-gw-persson/jag-ska-ga-ner-50-kilo-under-2017/


Leif G W Perssons vikthistoria är det nog många som kan känna igen sig i, när han berättar:

att han i sin krafts dagar var hundraåttionio centimeter lång. Hur mycket han minskat i längd vete gudarna, det förtäljer inte historien. Men han vägde knappt 100 kg, av dessa 100 kg var det huvudsakligen muskler och ben. Han hade också att berätta att han var lika stark och uthållig som en hyggligt stor björn. I dag är det inte så längre.

Han är visserligen bara obetydligt kortare enligt egen utsago, men om han lägger måttbandet runt sin midja är han nästan lika tjock som han är lång. Mätt med varje medicinskt mått på fysisk hälsa säger han att han inte ens är ett dåligt skämt och att han därför beslutat sig att under 2017 skall han gå ner 50 kg. Anledningen till att han berättar det är att han vill sätta sig under en så stark moralisk press som möjligt. 


Han tillägger hoppfullt också: den som lever får se...

Det Leif GW Persson skriver får mig att riktigt hajja till! Det skulle betyda att jag - i jämförelse med honom skulle ha ett midjemått på nästan 165 cm. Phew! en bra bit dit i alla fall, alltid något, men jag har knäfimpardoktorn flåsande i nacken och han och jag har slutit en pakt - för att se om jag genom att bli sulfidlik + speciell träning kan undvika, eller möjligen skjuta upp det hela, eftersom knäproteser trots allt ännu är på försöksstadiet...

Det började inte så bra med influensa, då kan jag säga att det inte blir så lyckat med några gå ner i vikt-tankar. Å andra sidan har jag inte ätit ett enda julbord, ja, inte bordet nu, utan det som brukar finnas på det i matväg. Den obligatoriska julchokladasken, smakade lika gott som en blandning mellan något odefinierbart och fiskleverolja. Så den lubbade jag inte benen av mig heller för att stoppa i mig. Så nästa julafton lär de få behålla julchokladasken helt och hållet i affären.


Lite nedrigt är det att han, Leif GW Persson, inte berättar hur han tänkt sig upplägget för de 50 kg. Är det LCHF och intermittent fasta, eller pulverdiet typ, http://www.modifast.se/produkter

som Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg är förespråkare av? (Inte själva märket Modfifast, utan den här formen av kostersättning).

Man byter helt enkelt ut alla måltider mot 4 portioner pulverdiet och byter man ut alla fyra måltider skall man dricka precis lika mycket vatten, som rekommenderas av företaget. Ja, nu behöver det ju inte vara "pulver" direkt, utan det fungerar bra med andra produkter från utbudet för att göra det lite mer varierat så att man inte stångar huvudet i väggen direkt. Det går också att "piffa till det hela" under lite mer kontrollerbara former:
http://www.modifast.se/produkter


Huvudsaken är att man håller sig till ett varumärke och det verkar som om den här produktmärket har de mest varierande utbudet. Av egen erfarenhet vet jag att "pudding" mättar betydligt mer än det som bara rinner fram och även om det rinner fram, så gäller det att ta till en liten dessertsked. Här har man också ett litet tips, om man förvarar puddingpåsarna i kylen, så blir de härligt kalla och goda. Men de andra påsprodukterna får man ta det lite vacker med det varma vattnet, så att man inte dödar hela näringsintaget.

Jag har nu smakat mig genom hela utbudet och jag vet exakt vad jag gillade och vad jag gärna lever förutan helt och hållet, eller i nödfall kan variera med. Jag var 2 veckor i Finland och målade ikoner och då passade det ypperligt att smaka mig igenom utbudet, eftersom gå och äta i restaurangen skulle ha tagit onödigt mycket tid från målandet, eftersom det också var en hel del föredrag och annat också inlagt på schemat.

Jag åt bara stött frukost varje morgon: 1 kokt ägg, två små ansjovisskivor (som jag normalt inte alls brukar äta, men tillsammans med det kokta ägget ihoprört blev det gott). Själv tror jag att det söta i påsformen gjorde att jag längtade efter salt, som jag normalt inte alls brukar gilla. Till det litet färskbakat bröd med ost, sallad och tomat och gurka + kaffe. På de två söndagarna åt jag faktiskt buffén till lunch.

Jag som normalt gillar knäckemackor till frukost, vet exakt vad som måste till på den fronten när jag nu skall rationalisera bort "normalfrukosten". Det får bli: 2 st http://www.modifast.se/produkter/modifast-cookie-dough-bar-6-pack till morgonkaffet. De här söta grunkorna kan man bara ta ytterst små nafs av till en klunk kaffe! Det går åt mycket kaffe skall jag säga.


Jag lärde mig något mycket mentalt lärorikt för något år sedan. Det inföll lustigt nog under just den tiden då jag höll på att läsa in min hypnoskurs, att verkligen inte bara kasta i sig mat. Något som effektivt ställer om hjärnan! Det skulle jag rekommendera om man inte provat på den saken. Man blundar och stoppar in ett (1) russin i munnen, verkligen behåller det länge i munnen och smakar av det. Ställ gärna äggklockan om du inte är mobilfreak på 5 minuter. Sedan tas ett (1) russin till och upplever hur olika de faktiskt smakar! Två (2) russin! - Medges, låter lika skruvat som det är...

Jag mötte en killen en gång som med "pulverdiet" och sjukhusets hjälp hade gått ner dryga 80 kg, han la inte av "pulverdieten" efter de föreslagna 12 veckorna, utan fortsatte tills han hade gått ner så mycket som han ville gå ner, därför att man lägger per automatik på sig 6-7 kg, när man väl trappat av och återgått till normal kost med hjälp av dietist. Han berättade att när han började äta mat, trappade av "pulverdieten", så blev han citat: skitmätt av bara en liten ärta!Till Leif GW Perssons ära skall jag lägga till en etikett i min blogg "Gå ner i vikt".


Jag tänker inte ha några dagliga, inte ens veckorapporter, utan där kan var och en som önskar haka på mitt och Leif GW Perssons hull (hans lär du ju se på TV när han väl kör igång med sitt TV-program "Veckans brott"!) mitt får du däremot rapporter om här på min blogg och under denna "Etikett". Det vore roligt om du skriver något inlägg hur det går, om du väljer att haka på.

Hade varit roligt om det fanns fler "metoder" än det som nu fått bli mitt val. Jag vet i alla fall att jag testat strikt LCHF och jag kan säga att det blev ingen hit på min kropp, även om det mer eller mindre var så jag faktiskt åt innan knäskador och andra vidriga saker min kropp råkat ut för.


Jag kommer också att försöka göra en total livsstilsförändring= SOVA mer och mota ALL STRESSMOMENT redan vid grinden. Dvs. jag kommer att försöka sila bort omgivningen i möjligaste mån. Det kan ju vara något nytt för min del att bli navelskådare.

Med dottern som ikväll definitivt flyttat till eget, lär det inte bli några större svårigheter att ro det här iland. Därför att det Herr H bär hem från affären intresserar mig helt enkelt inte. Han tror inte på idén om riktig mat. Så nu är vi två avarter på den här adressen. Ett förstår jag dock redan nu: matkontot kommer att sjunka avsevärt den närmaste tiden.

Något som jag redan vet är att skulle jag vräka i mig det Herr H gör, skulle jag rulla runt som en boll. Folk som sneglar ner i vår kundvagn tror väl att det är jag som stoppar i mig det han lagt ner i kundvagnen. Livet är verkligen inte rättvist alla gånger!


söndag 1 januari 2017

"Nyårsklockan" dikten skriven av Alfred Tennyson i original som publicerades 1850.

Något av en nationalklenod har den svenska översättningen blivit, som innehåller versraden "Ring, klocka ring" är gjord av Edvard Fredin och gavs ut 1890. Första gången dikten deklamerades på Skansen vid nyåret var 1895.

Det har hunnit bli många som deklamerat den dikten och ännu väntar jag på att någon skall kunna ikläda sig den rollen. Den sista i det ledet var dock Jarl Kulle, sedan dess har det varit både vind och vatten. Lite synd att även de som borde kunna inte klarar det. Det får mig att undra över om de aldrig haft "talgestaltning" med sig i sin utbildning, något som vi hade på akademien, där vi fick lära oss olika versmått och hur de skulle läsas.

Nu har jag hört det mesta av det som inte varit önskvärt, därför skulle det vara  intressant att höra om Mikael Persbrandt trots allt inte kan vara rätt person att kunna klara av det, utan att ta fria vägar ut i periferin och göra slakt av det hela.


Lord Alfred Tennysons "Ring out, wild bells" - översättning av Edvard Fredins "Efterlämnade dikter" från 1890 under namnet  

"Nyårsklockan"

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö,

Ring själaringning öfver land och vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälfvande minut.

Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.


Ring våra tankar ut ur sorgens häkten
och ring hugsvalelse till sargad barm.
Ring hatet ut emellan rik och arm
och ring försoning in till jordens släkten.


Ring ut hvad dödsdömdt räknar sina dagar
och forngestaltningar af split och kif.
Ring in ett ädlare, ett högre lif
med bättre syften, mera rena lagar.


Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tystnad diktens gatularm,
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.


Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
förtalets lömskhet, afundens försåt.
Ring in det rätta på triumfens stråt,
och ring till seger mänsklighetens fanor.


Ring, klocka, ring . . . och seklets krankhet vike;
det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
ring in den tusenåra fredens rike!


Ring in den tid, då andarne befrias,
ur själfviskhetens sammansnörda band.
Ring mörkrets skuggor bort ur alla land;
ring honom in, den bidade Messias!

********

Lord Alfred Tennysons (1809-1892) originaltext
  Ring out, wild bells 

 
    Ring out, wild bells, to the wild sky,
        The flying cloud, the frosty light,
        The year is dying in the night,
    Ring out, wild bells, and let him die. 


    Ring out the old, ring in the new,
        Ring, happy bells, across the snow,
        The year is going, let him go,
    Ring out the false, ring in the true.


    Ring out the grief that saps the mind,
        For those that here we see no more,
        Ring out the feud of rich and poor,
    Ring in redress to all mankind. 


    Ring out a slowly dying cause,
        And ancient forms of party strife,
        Ring in the nobler modes of life,
    With sweeter manners, purer laws. 


    Ring out the want, the care, the sin,
        The faithless coldness of the times,
        Ring out, ring out my mournful rhymes,
    But ring the fuller minstrel in. 


    Ring out false pride in place and blood,
        The civic slander and the spite,
        Ring in the love of truth and right,
    Ring in the common love of good. 


    Ring out old shapes of foul disease,
        Ring out the narrowing lust of gold,
        Ring out the thousand wars of old,
    Ring in the thousand years of peace. 


    Ring in the valiant man and free,
        The larger heart, the kindlier hand,
        Ring out the darkness of the land,
    Ring in the Christ that is to be.


***********Det är den vackraste varianten i originaltext. Men det är likadant med W.H Audens "Stop all the clocks", den svenska texten faller rätt platt i vissa passager...


onsdag 28 december 2016

Nu är sista "ungen" på väg ut ur boet.

Ja, unge och unge. Man kan väl knappast kalla en 30 åring för unge. Det är ju inte så att hon haft en sådan våldsam separationsångest, att det är av den anledningen hon blivit kvar hemma. Snarare hänger det ihop med hur Sverige ser ut idag, med en bostadsbrist som är rent skrämmande och med en hantverkskår som icke är och lite byråkrati på stadsbyggnadskontoret, så gick det inte att få till en annan lösning på bostadsproblemet. Helt plötsligt uppenbarade det sig en annan möjlighet, ett nybygge av bostadsrätter i kvarteret intill oss. Jag drog en suck av lättnad. Det är trots allt rätt skönt att inte ha ungarna skingrade, det räcker som det redan är.

Häromkvällen låg jag halvt förbi av feber och halvsov framför TV:n i brist på vettigare sysselsättning, då hörde jag hur det började dunka ute i hallen. Jag reste mig halvt förvirrad och omtöcknad och undrade vad hon nu höll på med. Sist jag hade gluttat in i hennes rum hade hon suttit på golvet och rensade papper och tidigare kurslitteratur.

Nu höll hon på att slänga ut hela sitt skoförråd ur klädkammaren, som har varit hennes tillhåll. Jag masade mig ur soffan och försökte parera skorna som kom utflygande ur klädkammaren. När jag med stor möda passerade skohögen på väg in till köket insåg jag att jag hade nog t.o.m. tagit i lite för lite, när jag under besiktningen av hennes lägenhet sagt att den lilla klädkammaren skulle nog få svårt att ens härbärgera hennes skoförråd.


Jag tog upp mobilkameran och föreviga det som jag trodde var hela skoförrådet, men det skulle visa sig att högen skulle bli ännu större. 1000 fotingen hade inte lagt till alla skor som redan stod ute i hallen vid kapphängaren och så kompletterades högen med diverse cowboyboots, stövlar och kängor i färgmatch, som ännu inte hade lämnat klädkammaren i flygande stil.
Medan jag satt yr och förundrad på köksstolen började det hagla väskor, som fick plats ute på min lilla 1700-talssoffa där alla dockor och mjukdjur sitter, som barnbarnen numera begagnar sig av. De försvann rätt snabbt under en hög av väskor och när jag insåg att högen skulle växa reste jag mig för att släntra tillbaka till soffans flygspaningsläge.  

Men se det gick inte. Nu ville hon har min hjälp med att "tycka" vad som var användbart och vad som kunde minska skoinnehavet. Det blev tre högar av skor: en för återvinningsstationen "brännbart" . Det kostar mycket att klacka om, så där fick hon tänka till vad hon ville investera i och om hon verkligen villa göra det. Ty Göteborgs gator är inte nådiga mot högklackade skor, inte klackskor i övrigt heller.
- Aha, du har slarvat med skoputsen ser jag, sa jag.

- Nu skall vi inte bli såná, svarade hon, medan hon ingående granskade ett par fina snörkängor i svart, som hon inte visste i vilken hög de skulle hamna.  
- Lite skoputs bara, så är de fina som snus. Pippidojor är ju lite av du på något vis, sa jag och flinade.

Det blev över en rätt ansenlig hög, som jag kan lämna vidare till någon av alla som samlar in och delar ut till behövande.
Hur det blev med väskhögen det orkade inte mitt huvud med, utan jag återvände till soffhörnet och sjönk ner som en havererad muffins. En stund senare kom hon insläntrande och lät meddela att en del av det utslängda väskinnehavet var jag nog rättmätige ägare till, så dessa hade hon burit tillbaka in i klädkammarens hyllplan. 


Jag hann t.o.m. nudda vid tanken att äntligen kunde jag få tillbaka den bra inredda klädkammaren med allt vad det nu innebar. 

När det rensats och gåtts igenom vad som ska flytta med henne, är det som om livet gått i repris. Förklädet som hon själv sytt i syslöjden, det hon fått handbroderat i Verona, det lilla pippiförklädet som hon haft som liten. Alla dessa fick följa med i flytten, liksom den stora rekorderliga träskärbrädan hon gjort själv i slöjden etc. Lilla höstolen från Malmberget, som hon själv haft som leksaksförvaring när hon var liten, kan nu bli en bra stol i hennes hall med annat innehåll.

Mycket av det som två kvarlämnade satar inte kan stoppa i sig själva, eller har användning för känns betydligt bättre att de får flytta med henne.
En winwin situation helt enkelt. Jag hoppas att hon får plats med farfars spegelbyrå, den har ingen av pojkarna önskat ärva vidare, inte något annat för den delen heller. Hon både ville och är nog betydligt mer eftertänksam i det fallet.

Det kanske kan finnas en bra sida av myntet även om det skavt betänkligt. Jag känner att det blivit rensat här också och början till att äntligen kunna röja upp, utan hamna i våndan "skall jag göra mig av med det här". Jag vet att jag kommer att fundera både en och två gånger innan något nytt kommer innanför dörrarna. Det är ju rena snurren så mycket man samlat på sig.

Med alla våra långa rundresor med liten packning och lite mer spartanskt liv, har fått mig att inse hur små behov jag egentligen har. Eller är det kanske så att det kommit med åldern, behoven krymper till ett minimum. Jag är inte riktigt på det klara med hur det är med den saken. Men ett vet jag idag i alla fall, att äga är att skaffa sig mer jobb. Mer än jag vill ha, mitt liv har slagit in på helt andra vägar och tankegångar.

Idag när hon kvitterar ut sin egen dörrnyckel till sitt eget ägda boende, kan jag inte annat än känna en stor glädje. Det har varit roligt att få vara delaktig i hennes planer över vad hon vill ha i sitt hem. Vi har hunnit ha bra många roliga stunder i den planeringen hon haft. En sista gång i livet har jag fått följa med på den vägen och nu släpper jag den sista ungen, att själv flyga fritt. Jag finns ju alltid här ändå i precis det ögonblicket som de behöver mig, eller varthän jag än befinner mig. Mamma det kommer jag alltid att förbli hela livet ut.

söndag 25 december 2016

H.M. Konungens 45:e jultal år 2016.

Jag skall inte påstå att jag lyssnat till dem alla, långt, mycket långt därifrån. Men på senare år sedan det blivit uppenbart hur svenska politiker, myndigheter, Regering och girighetens ansikten, som lyser överallt i vårt samhälle, alltmer tappat verklighetsförankring. Medan vår egen Statschef däremot och hans familj går med alltmer samma steglängd, som den vanliga människan i det här landet gör.


Det finns all anledning att fortsätta att lyssna på det svenska kungahuset, som inte låter som ett kacklande hönshus där de sprätter dynga på varandra i hopp om att förhärliga sig själva och ta fokus från de verkliga problemen.

Jag misstänker starkt att uppfostran, etik och moral är den stora skillnaden på att kunna och att inte kunna.


http://www.kungahuset.se/kungafamiljen/aktuellahandelser/aktuellt/hmkonungensjultal2016.5.47989bf9158b41184f91071.html 

De här inom politikertoppar och Svenskt Näringsliv, som anser sig vara så mycket mer värda än gemene man, de kanske skulle stanna upp och fundera en liten stund.

http://www.kungahuset.se/kungafamiljen/aktuellahandelser/2016.4.6003f99a151c428a814555.html?start=20160101-214744455-PM&end=20160201-214744455-PM


De verklighetsfrånvända i den svenska Regeringen de tror sig om att kunna värna människorna i det här landet och ta emot en stor ström flyktingar, fastän de inte ens kunde ta hand om dem som fanns här redan innan flyktingströmmarna.

Det är inte bara där de tappat greppet, domstolar, polis, sjukvård, skola, vård omsorg, landsbygdspolitiken. Tja, jag har skrivit det så många gånger förr men jag slutar aldrig att förvånas hur lite medvetna de är om saker och ting.

Igår fick jag ett mail i min mailbox från Svenska Turistföreningen:

Tack för ditt engagemang för att rädda nattågen.

Trafikverket meddelade för ett par dagar sen att två nattåg fortsättningsvis kommer att gå till övre Norrland fram till år 2020. Varje dygn, åt vardera hållet. Detta är något vi har jobbat för och det är ett glädjande besked att man lyssnat på oss.
Ett stort tack till dig som tillsammans med 57 000 andra hittills skrivit på vårt upprop Rädda Nattågen. Det är tack vare dig som tågen rullar vidare.
Nu fortsätter vi kämpa för att rädda nattågen även i Jämtland. För turismen, regionen och en ökad hållbarhet. Regeringen har tillsatt en utredare som ser över SJ:s samhällsuppdrag. Detta har direkt betydelse för framtida nattåg till Jämtland.
Undra om det inte är dags att utbilda de här som ansvarar för ett levande Sverige. De borde i vart fall inse att turistnäringen är en betydande fortsatt inkomst. Under decennier har Regeringar lagt ner alla små järnvägar och inte underhållit det svenska järnvägsnätet. NU har de problem med logistiken både vad gäller transporter och personförflyttningen. Ändå fortsätter de att förlägga alltfler affärscentrum utanför City, som kräver just bilanvändning. Medan city blir allt mindre bebott och avstängt.

Igår läste jag på text-TV att nu har genierna kommit underfund med, att vedeldning är större hälsorisk än både bilavgaser och dubbdäck tillsammans! - Häpp! 

Ja, grattis Miljökontoret i Göteborg, det har jag och en hel del andra försökt att påtala om under flera års tid, att man kan inte bevilja alltfler braskaminer och öppna spisar i ett villakvarter, där tomterna är så små grannens stuprännor hänger in på tomten och husen hämtar in friskluft för att husens energisystem skall fungera.

Barn har fått astma och själv tillhör numera den gruppen jag också. Jag förstår att barnens och mina lungor väger lätt i jämförelse med  Stadsbyggnadskontorets "byråkraters beslut", för att inte tala om miljökontorets hälsovårdsinspektör, som påstår sig ha astma trots att hon luktar som ett helt franskt horhus. Parfymångorna ligger som än tät ridå där hon släntrat förbi! Har hon astma är jag drottningen av Saba! BAH!!!


Sedan undrar de varför politikerföraktet växer sig allt starkare i Sverige och även för den giriga eliten, som helt och hållet tappat fotfästet till verkligheten...

Det var inte bättre förr men jag tror ändå att vi hade en form av klokskap under en kort period inom svensk historia:

 Missade du nu Statsminister Özz Nûjen show på TV nyss, här kan du se den:


https://www.youtube.com/watch?v=G5ydSH6sRDA Hittar tyvärr inte Youtube länken, men klickar du på länken här ovan kommer du in på Özz Nûjens show.

fredag 23 december 2016

Livet har i många stycken gett mig det allra viktigaste.

Det finns vissa stunder i livet dessa människor och platser träder fram inom mig.

Vänner som är/var några grader varmare, som jag aldrig behöver/behövde förklara mig för, som aldrig svek och där jag alltid fått vara bara mig själv fullt ut.


Livet har också gett mig flera goda förebilder och ibland kan jag undra över hur det kom sig att just jag fick den ynnesten. Hade jag bara lyckan att få träffa dessa unika människor, eller är det möjligen något hos mig själv som gjort att jag fått ta del av dem, fått underbara & betydelsefulla ömsesidiga relationer med dem.

Stora flertalet av dem finns inte längre, ändå är de i allra högsta grad närvarande inom mig. Så här till jul finns de alltid högst närvarande, det är som om minnena lägger ut extra små vackra pärlband till mig. Nästan så jag känner mig omfamnade av deras hjärtlighet igen, borta men ändå väldigt nära.

Kanske är det mitt bläddrande i min gamla adressbok, som gör mig ytterst påmind om att det inte längre går att skicka post till flertalet av dem, varken adress eller telefonnummer fungerar längre. Jag har inte ens längre några behov att besöka deras gravar, eller minneslundar. De finns där ändå högst levande inom mig.



Igår fick jag en julhälsning från min gamle mentor Hans, han fyller 92 år i januari och är född samma år som min mamma var, 1925. Öppna brev från Hans har alltid varit en spännande och glädjefylld högtidsstund. Därför att jag har aldrig vetat vad han nu lagt till det pågående samtalet oss emellan som aldrig avstannat, som alltid varit på väg någonstans.

Jag noterar att detta energiknippe den här gången har lagt an en ton, som jag tidigare bara har kunnat ana mig till. De första gångerna det fanns indikationer var att det inte längre var fullt så gångbart med de långa, raska promenaderna längre, ner till brevlådan var en lagom tur...

Hans har aldrig stått stilla i livet och mycket har kommit ur hans händer och flit, men framförallt analys av människans högst växlande kvalitéer. Hans böcker står här i min bokhylla och vittnar om hans skärpa.


Han har verkligen varit en genomklok glädjespridare, faktiskt en riktig fullfjädrad estradör. Det finns många minnesbilder från just den genren. Det är många glädjestunder han spritt omkring sig. För mig blev han mycket snabbt "Mentor Hans" och med hans briljanta hjärna har det sannerligen aldrig saknats samtalsämnen.

Jag hoppas att jag skall hinna ta upp mitt eget bokmanusskrivande, som kommit på skam därför att omvärldens problem ständigt tarvat på min egentid. Hans värdefulla lots på alla mina 1000 och åter 1000 frågor och samtal som sprungit ut ur dessa har nog inte enbart varit värdefulla för mig. Jag har en stark känsla av att han njutit lika mycket att dela med sig, diskuterat med mig.

Den dikt han bifogat God Jul & Gott Nytt År hälsningen med har överskriften "På väg till det outsägliga" och den griper tag i mig, får mig att inse att han tittar tillbaka i backspegeln. Den här gången är det inte något grubbleri & funderingar utan enbart krassa konstateranden. Det kanske ändå inte är så stor skillnad i våra tankar trots att han har fler år på nacken än jag har. Men vad är tid egentligen.

Jag satt under min vistelse i Valomo kloster en liten stund på en av de bänkar längs Granallén och i det ögonblicket var det var som om livet summerades inför mina ögon och mina tankar nuddade flera hundra år tillbaka i tiden. Jag insåg att jag bara var en del av det som kallas tid och jag vet att jag tänkte, att det kanske ändå inte var så konstigt hur klostrets båda grundare,
Sergius och Herman, på 1400-talet kom vandrande till just denna plats.


Granarna längst ner i allén är de grövsta jag någonsin sett och ändå är jag uppväxt i gran/tallandskap i fjällvärlden. Det var en mäktig känsla att gå genom allén och jag förstod varför man placerat ut bänkar just där. Det var som att vara omgiven av en stor skyddande vänlig mur, som hade sett det mesta, visste det mesta om alla som hade gått där före mig.
Medan jag dagarna innan undrat över hur de överhuvudtaget kunde ha hittat hit: In the middle of nowhere! Men helt plötsligt kändes det alls längre det minsta lilla konstigt. Även jag hade ju hittat hit! Kommen från... ja, varifrån kommer jag egentligen... HUR hade jag kommit just dit?  Det kunde ju knappast ha varit för att ingå i en ortodox munkklosterorder! För mitt liv kunde jag inte ens svara på den frågan, eller hur jag ens kommit på idén att åka dit, eller hur den tanken överhuvudtaget hade initieras hos mig! Ändå vet jag med mig när jag satt och beställde flygbiljetter och tog reda på hur jag skulle ta mig dit, att det var JUST DIT jag var på väg!

Jag hade fått frågan flera gånger dagarna innan och de frågorna slutade aldrig att komma under hela mina veckor på plats: hur det kom sig att jag kom just hit?  Men jag hade inte kunnat svara på det, hade inga svar på den frågan. Mindes helt enkelt inte hur Valamo kloster dykt upp i mitt huvud, eller vad det var som fått mig att åka dit! Hört talas om det har jag visserligen gjort, men det har aldrig funnits någon önskan hos mig att åka dit, inte ens en enda tanke.

Jadu, mentor Hans, kanske är det detta jag skall dryfta med dig, när jag skriver till dig...


Hur kom det sig att detta var min utsikt från "mitt lilla rum" där jag tillbringade mina nätter. Det fanns inte ens en normal väg till den lilla busskuren, utan mer en bred kostig som ledde dit.

Själva julkortet som jag fick av Mentor Hans är som vanligt "Hans" ut i fingerspetsarna och jag kan riktigt höra hans röst inom mig, när jag läser jul & nyårskortet, ungefär som om det är han som läser inne i mitt huvud. Jag hör hans klingade skånska:

Goda Gun!
Roligt att höra från dig, du okuvliga kvinna som struntar i dina krämpor och nu har befriat dig från världens larm genom att måla ikoner i Valamo kloster! -
Själv är jag i "gränslandet", men hänger väl med ett tag till!


Hälsar Hans mentor

onsdag 21 december 2016

Snacka om att vara övervakad! - Webben är som en riktig soptunna där avarterna har lilla julafton, till dem hör ICA-banken definitivt!

EU:s lagar kräver att besökare från EU får information om cookies som används i din blogg. I många fall kräver dessa lagar även att du får tillstånd.

Vi har lagt till ett meddelande i din blogg som förklarar Googles användning av vissa cookies i Blogger och Google, inklusive cookies för Google Analytics och AdSense.

Du ansvarar för att bekräfta att det här meddelandet verkligen fungerar i din blogg och att det visas. Om du använder andra cookies genom att till exempel lägga till tjänster från tredje part, kan det hända att meddelandet inte fungerar. Läs mer om det här meddelandet och ditt ansvar.
Stäng denna avisering
Dina HTTPS-inställningar har ändrats. Alla besökare har nu möjlighet att visa din blogg över en krypterad anslutning genom att öppna https://gun-m-ek.blogspot.com. Befintliga länkar och bokmärken till din blogg fortsätter att fungera.

Så står det varje gång jag öppnar min blogg och skall lägga in ett nytt blogginlägg. Med jämna mellanrum ligger det även en stop om att jag godkänner att sidan använder cookies! J-la nötter, tänker jag, det är jag som är användaren av min blogg...

Själv blir jag bara irriterad över alla påbud som kommer, eftersom man inte behöver vara atomklyvare precis för att förstå exakt vad det är man håller på med från blogspot och Googles och gudarna vet allt vad dessa övervakare heter, som väljer att hålla människor i sitt våld.

Jag anser att det rimliga vore att man bad om min tillåtelse att sätta in dessa buggar inte tvärtom!


Jag tillhör inte de som vill tjäna pengar på min blogg, sålunda har jag avstyrt precis allt vad reklam heter. Jag vill inte heller att mina läsare skall drabbas av denna form av ohyra som reklam nu faktiskt är och handlar om. Jag vill inte att mina läsare skall vara åsiktsövervakad!

Själv blir jag rätt irriterad över att hitta blinkande reklam, när jag sökt någon vara. Det här måste vara fråga om värsta sortens övertramp i människors privatliv! Men den övervakning som sker över oss människor tycker ju politikerna är helt ok, de är ju lierade med NSA och gudarna vet allt vad de nu för tiden heter. Jag brukar mellan varven därför ägna mig åt att lägga ut en del villospår, när jag inser att de bara vill kartlägga mina vanor.


För ett tag sedan ville jag komma åt mina saldon på ICA-banken, det skulle bli inledningen till en sagolik historia, då det inte längre gick att logga in med förenklad inloggning. Det dög inte med vanligt bank-id för att komma åt mitt konto, utan jag råkade ut för rena rama gestapo-fasoner. 

Frågorna jag fick av snorhyveln som var upplärd av ICA, ansåg dessutom att det var HELT NORMALA frågor de ställde för att jag skulle få en dosa så att jag kunde gå in och kolla mina konton. De gamla dosorna insåg jag rätt snart var av tämligen utgången modell och nya modeller behövdes. Men innan jag skulle kunna få dessa dosor var jag tvungen att nagelfaras av denna form av rena rama frågor som mer liknade Gestapo-stuk än något man kan förvänta sig av ett företag, där jag i decennier burit lejonparten av mina surt förvärvade kronor till. Men nu är det slut med det! Det är bara i nödfall jag beträder en ICA-butik.

Så började utfrågningen, som hon på ICA=sålunda ICA dessutom hävdade var NORMALA frågor som ställdes. Eftersom jag nu har ett sparkonto hos Santander i Norge med några surkronor på, svenska banker tycker ju att det är ok att inte ge någon ränta överhuvudtaget, visste jag också att banktvättsfrågorna skulle dyka upp. Jag har inga som helst problem med att intyga, att jag inte har några hemliga konton utomlands som inte deklareras för, eller skumraskaffärer i Panama, eller dylikt där gräddan i samhället håller till med bankernas hjälp, dessutom.

Men sedan gick jag i taket, när jag fick frågor om jag eller någon i familjen, vänskapskretsen: hade politiska uppdrag, var politiskt engagerad, hade den och den tjänsten osv. Inför sista frågan bad jag henne att besinna sig, jag tänkte faktiskt inte svara på fler integritetskränkande frågor. Jag sade till henne att jag valde att avsluta mina ICA-konton, eftersom hon vägrade att upprepa frågorna hon hade ställt så att jag kunde skriva ner dem. Hon hänvisade mig snoppigt till att jag fick vända mig skriftligen till ICA i Borås med mina klagomål.
Byråkratiskt och bra var det enda som dög!

Jag gjorde det och bad att också att få frågorna de ställde skriftligen, det här kan de knappast ha någon laglig rätt att ge sig i kast med.

Trots att det nu fått flera månader har något sådant papper inte dykt upp, inte något svar på ICA heller för den delen!

Hon hade dessutom mage att påstå att de ställde dessa frågor "för att lära känna sina kunder bättre". Eftersom jag nu varit ICA-kund med ICA-kort ända sedan de kom ut och jag ännu bodde kvar i Malmberget, tyckte jag att de hade de nog haft stora möjligheter att göra under dessa decennier, OM det nu var det som de hade en önskan om. Vilket naturligtvis bara var rena rama bullshit av dem!

Jag skall bara be att få meddela att jag ligger sjuk, notera det alla nu som vill lära känna mig bättre och om mina vanor. Jag tar nog som vana i år att ligga till sängs på självaste julafton, eftersom jag betvivlar att jag är i någon bättre form till dess.

Tomten får komma från något annat håll i år. Yngste sonen får väl gå ut och köpa kvällstidningen, eller snus, eller cigaretter (trots att han inte begagnar något av detta) och helt enkelt missa tomtens besök....
 
Själv funderar jag allvarligt på att tejpa fast äggsepareraren under näsan, linda in skallen i wellpapp och hissa upp sängen i konstant sittlänge, eftersom det hux flux inte går att andas, utan jag får kliva upp för att inte kvävas.

söndag 18 december 2016

Prostatacancer, peniscancer och "manssjukdomar/mansproblem" det måste nog tillhöra det mest tabubelagda som finns att skriva om.

Det är synd att det inte går att prata om/skriva om, utan att det blir så många oönskade effekter av det hela.

Jag har dock lärt mig under alla dessa år, som det varit en oönskad följeslagare i mitt eget liv och då menar jag naturligtvis inte att jag själv har dessa sjukdomar/mansproblem, utan att jag stått mitt i detta minfält som detta kaos bestått av.


Liksom alla andra sjukdomar & tillstånd blir även detta något som även påverkar de anhöriga i mer eller mindre omfattning, eller som drabbar helt förödande när utgången inte blir bra.

Under de här åren, sedan 2005, har det varit en del av min vardag, en del av mitt liv. Jag skulle ljuga om jag påstod att det varit lätt att släpa omkring på denna ryggsäck. Men jag lärde mig redan från första ögonblicket det intog mitt liv, att kunskap och att orka sätta sig in i allt som faktiskt finns, det är den bästa hjälp man kan få.


Hur prostatacancerdiagnosen gjorde sitt inträde i mitt eget liv, det kommer jag nog aldrig att sluta tänka på. Det ligger så mycket sorg i den här speciella dagen och jag minns så väl alla tankar och vad som hände den här dagen, när himmel och jord bytte plats.

Inte blev det så mycket bättre, när även peniscancern gjorde sitt inträde med ytterligare en i min egen innersta krets.

Det som jag förstått så här i efterhand är att det pratats/skrivits alltför lite om. Kanske är det människans ovilja att prata om, kanske är det så att det trots allt och mot bättre vetande är något "man inte pratar om". Jag undrar alltjämt om det beror på att det är det svåra därför att döden kan bli en verklighet, eller om det beror på att det är den mest privata regionen i en mans liv.

Men själva problematiken det är som att ofrivilligt åse Rysk Roulette och veta att man kan inget annat göra att stå kvar, eller lämna och låtsas som om problemet inte finns. Sopa under mattan helt enkelt. Men vad vinner man med det? Vad blir vinsten i ett sådant agerande. Är det så att vissa sjukdomar/tillstånd eller döden är helt TABU... Det väcker ilska, det väcker så mycket som blir obegripligt för den vars vardag det har blivit en del av.

Det har sedan dess hunnit bli många tankar i och om något som tycks vara alltfler män och faktiskt rätt unga män drabbas av, det är inte bara "gubbar" som drabbas. Från det värsta när döden blivit resultatet, till det mer lindriga som helt uppenbart går att leva vidare med även om livet aldrig kan bli som förut. 


Jag är medlem i Pro/Liv, Prostatacancerföreningen i Väst sedan 2005, i egenskap av anhörig och där har jag gjort många erfarenheter liksom i mitt eget liv, som jag inte kunde ana mig till om att ens äga den där februaridagen 2005, när bomben briserade fullt ut genom ett kuvert i brevlådan. 

http://www.prostatacancerforbundet.se/local_start.asp?nodeid=147549 
 
Otaliga är de män som jag genom Pro/Liv har kunnat följa och vars saga numera är all. Det som är glädjande är att det inte per automatik är döden som väntar som ett brev på posten, utgången är inte lika för alla och kunskaperna blir bättre även om det är långt ifrån några självklara saker hur allt hänger ihop.

Jag själv är idag nog en aning klokare, en aning mer insiktsfull och jag tror mig också veta hur dessa sjukdomar/problem överhuvudtaget kan uppstå.

Jag vet också vad som kan vara av värde efter en operation, jag har sett det med egna ögon och jag sänder ständigt en tacksamhetens tanke till Vidarkliniken i Järna, som kunde hantera den eftervård som den vanliga svenska sjukvården idag inte längre kan hålla med. Mina erfarenheter är vid det här laget många...

År 2014 förändrades dock mitt liv till det mer positiva, trots all väldigt trista fakta och facit jag idag, år 2016 bär i min hand. Förändringen där det inte längre kändes som om jag gick omkring med en bomb i fickan, som kunde brisera i vilken sekund som helst. Den förändringen kom professorn tillika överläkaren vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Ralph Peekers med och det föredrag han höll vid Pro/Livs årsmöte.

Jag minns att jag när jag kom ut på gatan igen på väg mot bilen, kände jag mig som om jag för första gången på många år kunde andas! Torde andas. Vågade andas...



Några frågor på det?