söndag 26 mars 2017

"Karta över helvetet". Tanken slog mig idag, att det finns nog många olika kartor över det fenomenet..


"Karta över helvetet" Sandro Botticelli
Här pågår en mycket lättvariant om man betänker hur människor har det ute i världen.

Dottern aviserade via telefonen på morgonen att hon skulle ta sig en promenad ute i solen och vårvärmen. Själv sitter jag fast i dammets förlovade land: bokhyllorna. Även om de flesta av dem har glasdörrar. 


Herr H håller till i vardagsrummet med högar av papper, som skall sorteras och komma i ordning. Golf gissar jag att det handlar om av suckarna att döma.

Jag känner mig vid det här laget som den där ryska kulstötaren, var det inte Tamara Press hon hette, den här biffiga typen. Ändå har jag inte nått bokhyllorna med konstböcker och uppslagsböcker, som haft en förkärlek att sprida ut sig pga. akut platsbrist de senaste 10-15 åren.

Några har varit ute och luftat sig förra måndagen då jag skulle berätta om konst, traditioner och ikoner och de ligger klämkäckt kvar på den stolen de hamnade vid hemkomsten sent om aftonen. De ständiga avbrotten och att mina klocktimmar inte har artat sig till det bättre har inte gjort saken enklare.

Skall jag nu se till hur det såg ut från början, kan jag se att det gått framåt även om det kan kännas som väldigt små myrsteg. Dottern är i alla fall hyfsat installerad i sitt nya hem. Igårkväll höll vi två på att sätta upp fönsterfilm,som tog evinnerlig tid att få hem från Tyskland. Det blev inte så tokigt på de utsatta ställena och nu är det inte mycket som återstår att fixa till, lite småtrix och "möblering" av klädkammaren, så att den blir funktionell. 

Baksidan av den här flytten finns här hemma, där vi levt på undantag. Det är väl det som sker enligt gängse mänskliga formler: det är lättare att lämna än att bli lämnad.

När dottern lättade ankar till eget boende, då frigjordes helt plötsligt fem stycken två meter bokhyllor. Det blev startskottet för det riktiga infernot som tog sin början.

Jag har varit ett par svängar till de som samlar in till "behövande", men mycket återstår ännu. Det där med årlig storstädning och utrensning har fullständigt kommit av sig och mycket har varit beroende på de stora kroppsskador, operationer och rehabiliteringar jag fått genomlida under alltför många år.

Förra måndagen så lät 4 åringen undslippa:
- Vad snyggt det var här då.
Jag funderade en stund över om han hade klurat ut det här själv, eller om det var ett utfall av "små grytor har också öron".
Hela matsalsbordet i vardagsrummet är alltjämt fyllt i boktravar och sådant som ännu inte har sorterats om, rensats och gåtts igenom.
- Tycker du att farmor har det stökigt, undrade jag.

- Ja, svarade han helt sanningsenligt.
 
Jag förklarade för honom att det tar tid att rensa ur ett helt hus och placera om, det är som att flytta fastän faktiskt mycket värre, eftersom allt måste finna nya platser och motioneras om. Dessutom är det både fönsterputs och annat som behövs så här års.
 

Det är trots allt så att när man röjer hittar man mycket som man glömt bort fanns och de här små fina gesterna, som också återfinns blir man ibland sittandes med. Försjunker i djupa tankar och minnen. Hasta förbi går helt enkelt inte. Utan var sak har sin tid...

Sedan finns en sak till: Det är inte så att här bara finns två vuxna fallfrukter som hemmet skall fungera för, utan det finns ett gäng småtottar som också skall ha sina egna oaser att återkomma till. Hemmet skall alltjämt fungera för alla typer av ålderskategorier även om det skall få en tämligen välbehövlig vårurstädning och inte minst en total omorganisation. Jag ser verkligen fram när det är klart. Så skönt det skall bli!

En sak är alltjämt sant: finns det hjärterum finns det alltid stjärterum...

Nu duschen och andra äventyr som står för dörren idag. Jag gissar att inga hustomtar finns att ställa sin tillit till.

torsdag 23 mars 2017

Nej, jag har inte tänkt lägga ner mitt bloggande. Det är bara just nu så mycket att jag inser att jag borde se ut som en bläckfisk med en 80 timmar klocka! - Nu blir det regeringspartiet Socialdemokraterna,

som jag tänker undslippa mina tankar om, så här i arla morgonstund, när too much for an old lady har tvingat mig upp ur sänghalmen.

Tillät mig att hänga framför TV:n igårkväll. Jag följer serien på TV 4, "Rebecka Martinson" https://www.tv.nu/program/rebecka-martinsson
som baseras på en roman av Åsa Larsson, som är sondotter till Erik "Kiruna-Lasse" Larsson. Jag försöker att stå ut med denna vidriga TV reklamkanal av den enkla anledningen att det är med en del skådespelare, som inte är så frekventa längre. Men huvudorsaken är naturligtvis att jag saknar fjällmiljön så in i bomben. Här kan man verkligen snacka lappsjuka av diger modell.

Inte den form av lappsjuka som en del fått för sig att det betyder, utan i min värld är lappsjuka, hemlängtan, i.e. det som Gunnar Brobergs beskriver i "Lappkaravaner på villovägar" – om uppvisandet av samer i Europa under 1800- och 1900-talet"

Jag längtar fjällvärlden, saknar den bottenlöst... även om jag har förmånen att bo i den vidunderlig Natura 2000 miljön. Borträknat kvarteret där jag bor, där husen står travade på varandra: ett bevis för äkta svensk girighet och halv/helkorruption, när den är som vanligt.  

Något annat som är vanligt, är det som jag antydde i den långa överskriften till det här blogginlägget. Den alltmer huvudlösa svenska regeringen, oavsett vilka hottentotter som sitter vid rodret! Same shit just different name...

Nu är svenska arbetarrörelsens värsta hån, Socialdemokraterna, helt uppenbart i panik inför det kommande valet. De lovar skattesänkning för pensionärerna. Antagligen tror de att jag skall vara så dum i huvudet, att jag låter mig köpas för 40-100 kronor mer i börsen, när det gäller skatten. Samtidigt som de öser på med så mycket påfund att ta ut skatt på, att jag nästan storknar vid blotta tanken.

Igår kom min deklarationsblankett, som jag skall skriva under på heder och samvete! - J-la pappenheimare, det enda som de inte har gjort är att skicka mig på en röntgen för att konstatera om jag möjligen svalt några sedlar, som jag undanhåller!

339:- tillbaka i skatt. Inte illa ändå, med tanke på att de hållit på i bra många år och tvingat mig att ha skattereduktion, som jag bestämt betackat mig för! Eftersom det obönhörligen bara lett till våldsamma summor i restskatt, som de naturligtvis lagt en massa ränta på som jag också haft att betala. När inte ens domstolarna inser maktmissbruket är det illa. Verkligen illa. Men det är klart domstolarna är ju också en spegling av den svenska mentaliteten.
 
Så snackas det om diktaturländer... Jo, kyss mig långsamt, då har man aldrig varit medborgare i Sverige. En samling giriga amatörer som leder ett land, som banne mig inte ens har grundkunskaperna i att räkna kulorna i en kulram. Det andra skall vi inte ens tala om.

Det värsta är nog att den här kompletta idiotin den sprider sig som en löpeld. Igår när jag stod i kassakön på ICA, kunde jag inte undgå att notera första sidorna på en av kvällstidningarna om hur ett gäng snorhyvlar hade våldtagit en flicka på en buss - INGEN av passagerarna hade reagerat eller ingripit!


Men det är ju tyvärr inte bara ute i samhället, som det sjuka cementeras:


söndag 12 mars 2017

Fram till 12 mars kl.23:22 slutar budgivningen på Tradera över en tavla, där försäljerskan är helt i min smak : Marcus Birros exfru Jonna Vanhatalo!

http://www.tradera.com/item/342932/277256405/konst-for-den-som-redan-har-allt-birro

Beskrivning

Dags att gå vidare och slänga gammalt skit, däribland denna målade tavla på mig och min exman.

Det var en fin bröllopsgåva då som inte längre efter skilsmässan förra året fyller någon som helst funktion.
Min knytnäve råkade gå igenom tavlan när det var som mest infekterat i bodelningen, så betänk det symboliska värdet av frihet i det utdelade slaget när du budar.

Detta är din chans att hjälpa en ensamstående morsa att betala sina förfallna räkningar, men ännu mer är detta en ovärderlig möjlighet för dig själv eller någon du tycker om (eller inte) att äga ett bisarrt stycke konst med stark historia. Ett stycke konst som ingen egentligen behöver eller ens vill ha.

Missa inte den här chansen!

Allt överskott efter betalda skulder skänkes oavkortat till andra kvinnor för att hjälpa dem komma på fötter ekonomiskt efter skilsmässor från snåla rövhattar.
Tack från oss på förhand! 
 
 Att det varit en infekterad situation kring bodelningen behöver man inte betvivla Jonna Vanhatalos ord på. Han har åkt på några raka dagsedlar helt enkelt. Det är inte helt enkelt att slå igenom målarduk, kan jag intyga.
 
 Foton hämtade från Traderalänken och som är upplagda av Jonna Vanhatalo.

Jag hoppas innerligen att Jonna Vanhatalo får bra betalt för konstverket. Hon har nog mer pengar att casha in som hon kanske inte tänkt på: Jag sålde min förlovningsring och vigselringen, åkte iväg till Luleå med min kusin. Där låg vi och guppade på hotell en weenenda och hade skitskoj för förtjänsten vid försäljningen. Det var bra guldpriser då och jag tyckte att lite egen sveda och verk kunde jag gott unna mig.

Det är den goda sidan av en jävligt trist skilsmässa för att inte tala om det som varit som ett enda nageltrång utan ände och slut dessförinnan och for ever and ever. 
 
Jonna Vanhatalos ord: om snåla rövhattar, lär inte vara något överraskande för dem som råkat ut för den typen av män. Motsatsen finns tack och lov även om jag å yrkets- och privatlivets vägnar kan intyga, att de tillhör de lätträknades skara.
 
 
 
 

lördag 11 mars 2017

Herr H läste högt igår vid frukostbordet: "Anja Pärsson sätter på danskorna".

Det tyckte han var väldigt spetsfyndigt av honom. Men nu råkade jag se vad det egentligen stod i tidningen från min plats där jag satt och jag såg att det stod "dansskorna" och inte "danskorna". Så var det med den häcklande lustigheten.

Liten hjärna små glädjeämnen och jag gillar verkligen den slalomtjejen, det vet han också. Inte så att jag är en tjej som gillar tjejer på "det viset", utan jag gillar Anja Pärsson för den idrottsstjärna och även den sunda person hon verkar vara. Ingen av oss andra har med hennes högst privatliv att göra. Men det här visste Herr H redan att jag tyckte. Det hela var väl mer riktat till mig att elda upp mig över hans plumpa försök till lustigheter.

En av mina allra närmaste vänner, som nu tyvärr är borta sedan ändligt många år, var ju "bög". Jag har skrivit om honom många gånger i min blogg och i olika sammanhang. Herr H vet att jag alltjämt saknar honom något helt otroligt och tänker på honom varje gång jag ser Graham Nortons show. Graham Norton som på ett helt otroligt sätt liknar min vän Ole, som han var och uttryckte sig, hans manér, hans fnitter. Herr H hann aldrig träffa Ole i livet, utan han fanns bara i periferin i mitt liv vid den tidpunkten då Oles AIDS hade förpassat honom till upploppssträckan.

Så många glada skratt jag och Ole haft, när vi tillsammans suttit vid något  kaffeställe och studerat killar och försökt att gissa oss till om det varit fotriktig kille mer för mig, eller om det varit en kille som killar gillar. Vid minnet av en kille i röda byxor, så håller jag fortfarande på att trilla omkull av skratt vid blotta tanken på vad som då utspelade sig, inte minst vår konversation!

Så många händelser i våra liv han lämnat efter sig.

Så när ena barnbarnet dök upp här något senare på dagen, diskuterades dans igen, eftersom han själv går på kulturskolan och dansar, medan storebror spelar fiol. Som ett brev på posten gled samtalet över till Melodifestivalen.

Han tyckte vi var bra konstiga som inte sett något av avsnitten och vi försökte förklara för honom att vi nog allt hade sett på det hela, under den tiden när det hette Eurovisionsschlagerfestivalen och det var en enda tävling som föregicks den stora tävlingen där alla Europeiska länder tävlade mot varandra. 


Han suckade djupt över vilka stofiler vi var även om han uppskattade ett parti schack med sin farfar och annat som gjordes under dagen. De skulle i alla fall se på melodifestivalen på lördag upplyste han oss. Vilket är idag. 

Nästa vecka har vi barnbarnledig så när som på ev. måndagen då en annan liten telning förhoppningsvis dyker upp. Men den här familjen skulle åka till fjälls den kommande veckan Herr H undrade då om han inte hellre ville stanna hemma hos oss istället, än att åka till fjälls med familjen och åka skidor. Då svarade den unge mannen något som fick oss att förstå att vi verkligen har nått bäst före datum. Han sa:

- Nej, det skulle jag verkligen inte göra. Jag kan inte vara utan min... 
(och det var här vi trodde han skulle svara "min familj" - men istället sa han:) ipad!

- Hörröh du din lille mammagris, sa Herr H, det där tror jag bäst jag vill på!


 

onsdag 8 mars 2017

Internationella kvinnodagen idag och i min mailbox finner jag ett mail från Uppfyllelse@dailydirectgarcinia.com som är kvinnoförnedring av kaliber större!

----- Original Message -----
From: Uppfyllelse
To: Gun Ek
Sent: Wednesday, March 08, 2017 10:26 AM
Subject: Din produkt är nu på väg!

Vi behöver bara lite mer information angående din leveransadress , sen är den hetaste   Viktminsknings Lösning  I Sverige just nu, påväg till din dörr!!
 
Ända sedan Marie Serneholt’s avslöjanden om hennes mirakel diet trick, har vi inte kunnat hålla kvar dessa flaskor på hyllorna. Vi har dock ett par personer som vi fortfarande skulle vilja ge bort flaskor till ... VARFÖR? Eftersom att du kommer att älska   denna product , och troligtvis berätta för alla dina vänner..... vilket är den bästa marknadsföringsstrategin någonsin! ... (Åtminstone  för dem som inte betalar 3400 kronor)

 
Klicka här   nu för att slutföra din beställning, och se på när din vikt smälter bort.
 
Tack,

Jag bara säger, skall vi slå vad om att det här bedrägeriet inte är på väg till min dörr. Istället rekommenderar jag personen med foliehatten nedtryckt över ögonen att åka rullskridskor på vinden istället.

Än jag jag inte helt intelligensbefriad.

Egentligen tänkte jag skriva om mitt besök i Varberg igår, men vissa saker kan få mig att tappa lusten på stört, som dylika mail t.ex.


 

 

måndag 6 mars 2017

Nu kanske min omgivning kan sluta att häckla mig för att jag använder min gamla Nokia 3310,

som Herr H prackade på mig, eftersom han tyckte att jag inte kunde gå omkring med en mobiltelefon som var stor som en resväska. Vilket den gamla var, för en gångs skull hade han faktiskt rätt. 


Det dröjde väldigt länge innan jag ens började använda en mobiltelefon, men som allt annat här i världen, helt plötsligt upptäcker man att det kan finnas ett visst praktiskt användningsområde. Det blev uppenbart en mycket sen kväll, när jag skulle hämta upp en tonårshög, som hade varit på sen kvällsbio och sedan hade förirrat sig från överenskommen träffpunkt. Söka någon i centrala Göteborg, det är som att söka en nål i en höstack!


Den vånda jag då stötte på ville jag verkligen inte genomleva en gång till, speciellt inte som varenda telefonkiosk visade sig vara saboterad, alltså nådde jag inte kontakt med dem.


Nu löste det sig tillslut, eftersom en vänlig taxichaufför upplät sin mobiltelefon till mig, men det var ingen skön tanke alls. Det var jag och taxibilarna och en hel del lurviga personer ute, som man helst inte vill komma i närheten av. Jodå, virrpannorna hade missuppfattat var Ströms Hörna låg! Man kan slå sig för pannan för mindre... en gammal klassiker till mötesplats. Det var den kvällen jag insåg att mitt bäst före datum hade utgått.


Men om min omgivning nu trodde att jag skulle vara mottaglig för att byta ut den mer fick/väskvänliga Nokia 3310, då trodde man vansinnigt fel. Jag ser ingen som helst anledning att köra med något annat än kontantkortsmobiler. Men förklara gärna för mig varför jag skall satsa en halv förmögenhet på mobiltelefoner varje månad, eller dyra inköp som är fullständigt att slänga pengarna i sjön. Det finns så mycket annat trevlig här i livet att slänga pengarna på.

Jag har räknat ut vad mobilkostnader för hela yngste sonens familj kostar varje månad! Jag som trodde mig om att ha fostrat klipska barn, den tanken fick sig en rejält knäck. Vilken komplett dårskap, snacka om att ha gått fullständigt i fällan på många tänkbara sätt. Lyssnar och åser man då till hur denna mobilanvändning går till, blir det rätt uppenbart, att den här amöban alltjämt är familjens geni.



Jag kan överhuvudtaget inte se någon vits med att leva livet med en mobiltelefon klistrad i ena handflatan. Det är så förbaskat skönt att inte alltid vara tillgänglig, eller sysselsatt med fullständigt människohavererande sysselsättning. Den som betvivlar det minsta lilla av vad jag säger, studera omgivningen! Inte ens de små barnen röjer något intresse längre från vuxenvärlden. Prio ett har blivit mobiltelefonen! 


Tänk att det vanliga samtalet människor emellan numera är en saga all. Vad är då vitsen med att t.ex. gå ut och äta tillsammans, eller vara ute på en gemesam promenad, eller precis vad som helst där en annan människa finns med. Jag begriper inte hur man ens vill göra sig intagen av något så meningslöst som en mobiltelefon, när hela världen pågår utanför!


Vid ett tillfälle för bra många år sedan satt jag på tåget på väg upp till Stockholm och en affärsherre, som dittills suttit tyst vid min sida, började tala när min mobil fick ett sms, som jag läste och svarade på. Han avslöjade att han själv hade en sådan dyrgrip som backup, trots den nya avancerade. Så föll han ut i en lovsång  utan ände och slut över fördelarna som aldrig tycktes ha någon ände. Kontentan var dock sammanfattningsvis: den stor och klar bildskärm och inte den minsta tvekan om när man skulle skriva och läsa meddelanden. Den hade också allt man egentligen behövde.


Jag vägrar faktiskt att använda någon annan mobil och just detta faktum har fått hela min omgivning att sucka, alternativt ha ett litet överseende småleende på läpparna. Ungefär som om jag är en gammal amöba som kommit vandrande ur forntiden. Sedan att jag förgäves förklarar att den har precis det som jag egentligen är behov av: att kunna ringa, skicka och ta emot sms, alarmklockan som kan påminna mig, alt väcka mig. VAD mer behövs egentligen?


Visserligen har jag fått ärva dotterns gamla Iphone, när hon fick en ny från sitt jobb, men den använder jag bara till att fotografera med och skicka bilder med text. Ett par gånger när jag varit på resande fot har jag kollat upp lämplig hotell att spontanövernatta. Dvs. penningvänligt för att kunna sova, duscha och äta hygglig frukost. Den är också bra ur ett annat hänseende, alla telefonförsäljare brukar använda sig av Iphone numret. Det finns en strid ström med meddelanden och missade samtal hur de försökt att nå mig. 


Listigt, sa räven!


Jag tror de gamla stötarna i Nokia tänker alldeles rätt, gammal är bäst:





Jag kör med Nokia över lag: Nokia 3310 och Nokian hakkapelliitta 8, med dubb!  De där i de finska djupa skogarna är inte så tokiga på att tänka ut våra verkliga behov, när det behövs.

Tänk om den här bloggdomänen kunde ta lite hjälp av rävarna i Nokia och uppgradera bloggverktyget, som gör att man inte genast riskerar att bli flintskallig för att man slitit sitt hår med hopp om att få ordning på bokstäverna och raderna

söndag 5 mars 2017

I dessa dagar när det talas så mycket om rasism, är det många som inte känner till, att vi har svenska medborgare som fråntagits sina namn

och givits officiella svenska namn istället. Betänk att vi skulle göra så med alla invandrare, att vi skulle ge dem andra namn än de de har.

I dessa dagar när det saluförs så mycket om rasism och JK å statens vägnar vässar klorna i Girjasmålet, eftersom svenska staten förlorade i Gällivare tingsrätt, finns det alltid dessa kloka människor som är våra vågskålar i livet och som ger oss perspektiv på tillvaron.

Ägna 20 minuter av din tid och se/hör kloka Johannes Marainens föredrag: "Hur mycket har kyrkans registrering av samer påverkat samisk identitet". Hans föredrag börjar 52:35 minuter in på inspelningen och ligger ute till den 24.2.2018 på nätet.

På slutet kände jag mig helt gråtfärdig, kloke Lás-biet-heaihkka-johánas, så glad jag är att han har funnits så många år i mitt/ vårt liv.

http://www.svtplay.se/klipp/12552383/svenska-kyrkan-och-samerna---fran-fortryck-till-forsoning-del-1?info=visa
 
 
Lás-biet-heaihkka-johànas, som inte fick behålla sitt samiska namn. När han började skolan fick han veta att han hade fått ett officiellt namn: Johannes Marainen, i mitten med hustru Kerstin på sin vänstra sida.

lördag 4 mars 2017

Men det var då ett jädrans gnällande om alla "duktiga flickor".

Det här har blivit felfinnarlandet nr 1. Är det inte Sverigedemokrater, så är det ryssar och är det inte ryssar så är det amerikanska presidenter och är det inte de heller, tja då kan det vara precis vad som helst.

Nu är det helt uppenbart inne med de "duktiga flickorna". Alltifrån att de skall hyllas till att vara nästa stora hatobjekt.

När jag slog upp Göteborgs-Postens lördagsbilaga "Två dagar" imorse och läste krönikan där, insåg jag att det är något nytt fenomen på G, eftersom det här med "duktiga flickor" och "hylla döttrar" osv. tydligen är i ropet. Det kan inte bara vara slumpen...


http://www.aftonbladet.se/kultur/a/2avOq/det-ar-inte-synd-om-duktiga-flickor

http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/KJvnE/duktig-liberal Jodå, jag kan hålla med om att det fanns ögontjänare under skoltiden som var favoriserade av läraren. Men just den delen måste trots allt vara mikroskopiskt liten, även om jag till min stora förskräckelse har noterat i vuxen ålder, att de har alltjämt samma beteende. De jagar dessutom alltjämt i drev trots att de vid mogen ålder borde ha fått bättre insikter. 

Men vem bryr sig i det med handen på hjärtat? Inte jag i alla fall. Inte för allt smör i Småland skulle jag önska välja bort mig själv och bli som de, trots de fördelar de har tillförskansat sig och det spelade värnlösa, som de spelar upp att de tillhör. Inte helt sällan har de lagt sig till med en Sue Ellen gimmick, hon från Dallas, hon som blinkade med ögonfransarna så fort det var något.

Inte så att jag säger till motsatsen av dessa kvinnors liv:
- Ja, tack och lägger in en stor fet snusprilla under läppen.

Utan bara säger vänligt men bestämt:

- Nej, tack. Något sådant behov har jag aldrig upptäckt hos mig själv. Jag anser mig duga gott, även om jag är långt ifrån något fulländat.

Tar man däremot procentsatsen och lägger ut den på flickor som får bära det stora lasset av en misslyckad skola, uppfostran och samhällsutveckling, då blir det något helt annat. Då kan den kan knappast vara mikroskopiskt liten skara längre.



Jag satt här i veckan och slötittade på Go´kväll, eftersom jag var mer eller mindre lobotomerad av en alltför slitig period i mitt liv just nu. Där var det också samma tema, ett boktips "Brev till min dotter" bland de medverkande i boken finns Elaine Eksvärd, Mia Skäringer, Therése Söderlind, Martina Montelius, Märta Tikkanen, Katarina Mazetti, Maxida Märak, Carolina Neurath och Alexandra Pascalidou. Elcim Yilmaz är redaktör för boken.

Brev till min dotter
http://www.adlibris.com/se/bok/brev-till-min-dotter-9789137149806

Eftersom jag nu själv är både en tvåfaldig pojkmamma och enfaldig (i dubbel bemärkelse) flickmamma, vet jag av egen erfarenhet, att jag inte har haft samma samtal med min dotter som med mina söner. Inte ens med de båda sönerna har jag haft samma samtal, eftersom de är två vitt skilda personer. Det vore t.o.m. rätt enfaldigt att tro att en mors samtal till sina söner är något stereotypt. Även pojkar behöver få rätt uppbackning, att vara till pojke född är inte en självklarhet för att livet går på räls, eller i samma smalspår för den sakens skull.
 
Själv har jag alltid varit en "duktig Annika", som fått lov att vara duktig. Dvs ständigt ha vetskapen om att gör jag inte det här själv, då står jag där med tvättad hals. Ingen kommer att komma till min hjälp! Livet ger inga garantier och det är mycket som hinner hända i en människas liv, som gör att det kan bli en nog så tuff resa. När det blir så av olika anledningar, gäller det att man själv behåller insikten om vem man själv är, vad man står för och vad man själv vill få ut av livet.

Skuldbelägga samhället för bilbränder och annat kriminellt strul, den biten köper jag absolut inte. Det är vars och ens fria val, även om jag i viss mån kan förstå hur vissa situationer kan uppstå. Men dåligt uppförande oavsett vilken bakgrund man än har, det är aldrig något som någon skall gömma sig bakom.

Själv har jag dock alltid försökt, att efter bästa förmåga finnas till för mina medmänniskor såväl i arbetslivet som i privatlivet. Men hade jag inte varit "en duktig Annika" hade jag dukat under för länge sedan och sannolikt hade min omgivning haft en betydligt jobbigare tillvaro. Även om jag är klart medveten om att med en del människor är det i allra högsta grad en fråga om att "margaritas ante porcos".


Bara under de senaste två veckorna har jag stått inför det faktum, att allt man inte tagit itu med på rätt sätt när det uppenbarade sig, det har en tendens att återkomma på ett allt svårare sätt. Det är ingen bra strategi att "titta bort", även om jag kan ha viss förståelse för att den kan kännas bekväm för stunden.

Pinka i byxorna är säkert också varmt och skönt för stunden, men efter en stund är det nog allt annat än varmt och skönt. Ändå är det så en hel del människor väljer att leva sina liv. I mina ögon är det inte bara rätt patetiskt och i vissa fall väldigt tragiskt sätt att hantera svårigheter. Jag har inte ens behövt invänta den där berömda "blicken i backspegeln" för att kunna konstatera vad konsekvensen skulle bli, utan jag har förstått på ett mycket tidigt stadium hur det hela kommer att sluta.

Det mesta i livet är som vilken skriven roman som helst där det handlar om mänskliga relationer. För att återgå till Go´kvälls boktips fanns ännu en roman, "Den sista kvinnan" av Audur Ava Òlafsdottir som ännu inte är
utkommen. Den äger trots titeln och grundstoryn ett universalbudskap, även om den till en första anblick handlar om konsekvenserna av att någon är född i fel kropp. Livet i sig är på något sätt ett allmänmänskligt, är det inte den ena ingrediensen så återfinns andra snarlika varianter : http://www.adlibris.com/se/bok/den-sista-kvinnan-9789176810637

Har du varit misslyckad, känt dig misslyckad, så ok. Låt gå för det, men sluta för guds skull att tjata om de "duktiga flickorna" och för Guds skull sluta upp med att klandra hur det egna livet utvecklades. Mycket ligger utom vår egen förmåga att påverka, men man är ändå inte så väldigt unik, eftersom det är få människor som framlever sitt liv på en räkmacka. Åtminstone så känner jag inte några dylika människor och har aldrig heller gjort det.

Inse också att jämlikheten ligger ännu många moraliska kvarter bort, även i det "duktiga mellanmjölkslandet Sverige", som på kvinnofronten tragiskt nog håller på att backa rejält i 100 knyck bakåt! OM det inte skulle vara på det viset så skulle det inte finnas barnäktenskap, könsstympning, kvinnomord, hedersrelaterat våld, alltfler våldtäkter, tvång av diverse olika slag som påstås ha med religion att göra fastän det i själva verket handlar om en i grunden dålig kvinnosyn. Hela skalan finns med där också möjligheter att avancera i arbetslivet, löneskillnader, behandling hos myndigheter och försäkringsbolag bara är en del av det komplexa som i grunden handlar om att kvinnan åter blivit ett lovligt villebråd.


Jag behöver bara sätta mig bakom ratten i min bil för att inse klimatförändringen och då talar jag verkligen inte om vädrets makter. Himmel och pannkaka vilka jubelidioter till män jag möter vid varje bilresa. Nästan så jag hinner fundera åtskilliga gånger under bara en liten färd här i Göteborg, om männen fått allvarliga pittproblem!

 

lördag 25 februari 2017

Vill du bli smal och frisk? - Börja frysa!

Sanning eller skröna, från den senaste forskningen.

Ja, inte vet jag. Jag röstar än så länge med fötterna.

Men jag vet ju vilka som skulle ha jublat över det "nya rönet", som de själva tyckte sig ha fog för redan under tidigt 80-tal. De var två av mina bästisar, två killkompisar, som var lagda åt andra hållet. De hävdade alltid att jag såg så ungdomlig ut därför att jag var ju för katten djupfryst större delen av året. Det måste vara rena rama hälsokuren att bo i den landsändan, där det jämt var svinkallt även under somrarna. 

Det skall poängteras att det var före Tjernobyl och då årstiderna i Malmberget såg ut på ett helt annat sätt än de gör idag och redan samma år som Tjernobylsmällen med nedfall över Sverige hade ägt rum. Så visst katten har människans klimatpåverkan haft menlig inverkan. Den som påstår något annat är rätt enfaldig. Däremot är jag tveksam att det är enda förklaringen, men mix med alla provsprängningar, som ägt rum i mix med alla vansinniga utsläpp är det inget att lyfta på ögonbrynen åt. Det är sas en fråga om vem som kom först: hönan eller ägget. Ser man då till dylika fenomen som anledningen till Ankor Vat försvann, inser man rätt snart att det finns många grejor på ett järnspett.

Men för att återgå till det där med hälsosamma att frysa, brunt kontra vitt fett. Barn har mycket av det bruna fettet och det är nog anledningen till att jag som barn inte kan dra mig till minnes, att man bangade för att bada i Sandviken, i timtal. Det var först när man var blå om läpparna och hackade tänderna, som mamma avbröt varandet i vattnet för stunden och sa att nu var det dags att komma upp och värma sig en liten stund innan vi fick återvända till vattnet.

Min mamma var storsimmare och brukade inleda varje vår med att simma över hela Storsjön i sin hemby Sammakko. En sysselsättning som pappa inte gillade. Han envisades att ro bredvid henne, vilket hon däremot inte uppskattade, eftersom hon sa att han grusade en stor del av glädjen som det var att vara fri som en fågel i vattnet under den långa simturen, tvärs över hela sjön. Det hela ändade ut med att hon inte orkade med de diskussionerna och lade ner vårsimmet över hela Storsjön. Så här med handen i backspegeln och med ett dystert facit i handen hade det varit intressant att veta, om det hade kunnat rädda henne på sikt.

Jag förstår henne verkligen fullt ut. Därför att den enda friheten jag haft kvar efter haveriet på tingsrätten är att jag återvann förmågan att långsimma, även om det var en kamp om att lyckas återerövra en bit av det trauma som hade märkt mig för livet och även förlusten av kroppsförmågor. Men nu är det vänster knä som satt stopp för den återerövrade förmågan, trots att jag utverkat en märklig och ny form av bentag vid bröstsim och kunna hantera nack/ryggskadorna. Höger knä fungerar än så länge hjälpligt. Men kruxet med att simma med enbart ett ben har jag ännu inte lösa.

Det var många som under den tiden jag ännu bara var tvåbarnsmamma, blev jätteförvånade, när jag berättade att jag hade två barn. Sålunda föll det på sin orimlighet att jag kunde vara så ung som de hävdades. Det är som ett genomgående drag i mitt liv att jag "alltid varit fel av endera slaget". En del gav sig inte förrän jag faktiskt halade fram fotona av mina söner, där det framgick med all övertydlighet att de var långt ifrån några små babys.


Mina killkompisar jublade och ansåg att de fått vatten på kvarn, när den ena händelsen efter den andra travades på hög. Det här med Systembolaget och  ST-styrelsegänget ansåg de att nu fick jag inse fakta. 

Storyn helt kort:

Vi hade ett styrelsemöte Umeå, samtidigt skulle vi besöka en arbetsplats där det var allt annat än en bra arbetsmiljö. Problemen hade varit rätt långvariga dessutom. Sen eftermiddagen när vi var på väg tillbaka till våra hotellrum besökte vi Systembolaget för att stärka upp inför kvällens övningar. Jag lät de andra i sällskapet handla först vad de nu var och en ville ha, eftersom Systembolagsbesök aldrig varit min starka sida. När de hade gjort sina inköp blev de därför stående väntandes på att även jag skulle bli färdig.

Jag minns att jag tog en flaska Kir och något att blanda ut det hela med. Vi skulle träffas på ett av hotellrummen innan vi gick iväg för att äta och svinga apostlahästarna en stund, innan nattmötet med John Blund. När jag skulle betala ville expediten ha min legitimation. Jag undrade om hon skämtade med mig. Nej det gjorde hon verkligen inte, flaskorna skulle bli kvar på Systembolaget eftersom jag helt uppenbart inte hade åldern inne för inköp.  


Hela situationen var ju helt absurd och det talade jag om för henne, men hon stod på sig och mitt följe väntade andlöst på finalen. Jag var 34 år vid tillfället och länge hade man på olika håll försökt förmå mig till att göra karriär inom div. områden, man ansåg att jag hade en större potential. Själv har jag aldrig varit intresserad av karriärstegar, utan varit mer intresserad av att tycka om det jag ägnat mig åt.

Jag lämnade dock lydigt fram mitt körkort och då visade det sig att kassörskan blev förnärmad... Fråga mig inte varför. Det var trots allt hon som hade anspelat på ett rätt otrevligt sätt, att jag inte hade åldern inne för att göra inköp på Systembolaget och borde ägna mig åt helt andra saker. Man skulle ha kunnat tro att jag var i färd med att bära ut hela förrådet starksprit, av hennes uttalande att döma. Inte en flaska Kir (vin) och ett sex-pack små flaskor tonic, för att göra en drink av. 

Jag sa därför till henne:

- Här kan du själv se att jag inte är någon, som borde ägna mig åt vettigare saker än försöka mig på inköp hos Systembolaget!
- Verkligen inte!!! blev hennes rappa svar sedan hon studerat körkort och mig från topp till tå. Ett tag funderade jag om hon trodde att det inte var jag på körkortet och väntade på vad utfallet nu skulle bli. Detta verkligen inte!!! lät helsnurrigt, eftersom det var hon själv som hade skapat hela situationen, inte jag.

Då utbröt en skrattsalva i mitt sällskap, som fick hela Systembolaget att avstanna. 

När jag berättade detta för mina två killkompisar skrattade de hjärtligt åt det hela: Vad var det vi sa, du ser ut så där, därför att du är som ett paket djupfryst FRIONOR! Djupfryst och konserverad större delen av året.
Foto: TT

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/frys-dig-smal-och-frisk
Den nya svenska forskningen har visat att det farliga vita bukfettet, som ökar risken för diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar, kan förbrännas och omvandlas till nyttigt brunt fett vid sträng kyla. Det bruna fettet förbränner kalorier och omvandlar det till värme istället för att lagra kalorierna i vita fettreserver i kroppen. På senare år har man förstått att även vuxna människor kan ha kvar brunt fett. Men för att det bruna fettet ska förbränna kalorier måste det aktiveras, och detta sker bland annat genom kyla.

Flytta till baka till statens stora gruvhål Malmberget går inte och är dessutom inte heller aktuellt, även om det skulle erbjudas nya innovativa luftbostäder ovanför gruvhålen och den rämnade marken.

Så då blir frågan, skall jag nu skaffa mig ett stort kylrum där jag kan dra upp temperaturen till - 10 grader och stiga in i en stund. Alternativet rulla sig i snön låter sig inte göras, eftersom de snökornen per år och kallgrader är i det allra närmaste obefintliga.

Emigrera till Sibirien för att frysa ca 30 minuter varje dag, utan att falla för frestelsen att hacka tänder, det verkar inte vara någon större hit om jag nu skall vara helt ärlig. Visserligen skulle väl det ha andra fördelar, men jag tror jag avstår det, i jakten på att återerövra det bruna fettet som fått ge vika för det vita fettet.

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/vad-ar-brunt-fett


Jag har haft diskussioner många gånger med div. sörlänningar, där jag hävdat att det går att övervinna både att hacka tänder och skaka av kyla. I samma stund som man själv tar övertaget över kylan i kroppen, så sprider sig värmen i kroppen och man slutar att frysa! Något som jag åtskilliga gånger fått ägna mig åt i kylan i norr. Också något som sörlänningar inte tror på att det går att göra!

Ibland är det verkligen helt omöjligt att övertyga en del människor om att det finns många grejor på ett järnspett. Men kanske skulle man kunna få professorn Yihai Cao, att lyssna på det örat. Kanske den kunskapen skulle kunna ge forskarna nya insikter som små frysande barn i norra Sverige av min ålderskategori länge känt till, liksom min mamma gjorde, som lärde mig knepet av att sluta frysa när man blir utsatt för extrem kyla!

torsdag 23 februari 2017

"Aina kommer!" = Om Donald Trump och om den Svenska Regeringen, som borde avgå med omedelbar verkan!


Vi lever i en märklig form av diktatur /kolonialism i det här landet, hur gärna man än vill att Sverige skall framstå som "landet som är så lagom lagomt och människovänligt".


Jo, folk i allmänhet är nog människovänliga, men våra toppolitiker och makteliten de lever sina egna parallella värdar. Totalt faktaresistenta, för att nu använda det ord som "uppfanns", medan jag var på en kort vistelse i ett av våra grannländer här strax före årsskiftet.



Själv har jag varit förundrad över mediatystnaden som tyckts lägra sig i Göteborgs-Posten, inte ett enda ord om USA:s president Donald Trumps tal, som skakade om våra toppolitiker och fick dem att själva framstå som de jubelåsnor de nu faktiskt är. Men det kan ju haft sin förklaring att man bytt ut en hel del ledande personer inom Göteborgs-Posten under just de dagarna.

Men de här som borde ha koll på hur det fungerar i det här landet, de lever helt solklart i någon form av parallellvärld. Jag vet det, eftersom jag själv lever mitt i kaoset där det inte går att frångå hur illa migrationspolitiken har varit. Sviterna av den kommer att bli enorma! Hur illa ställt det är och vad som kommer i resten av landet, det är bara steget bort om det inte redan har drabbat.


Här i Göteborg behöver man bara äga förmåga att se upp från det egna navelluddet för att förstå hur hemskt det blivit för alla inblandade parter och där våra toppolitiker- och topptjänstemän och alltför många andra elitmänniskor är fullständigt bortom all räddning. De lever i förnekelsen värld och har inte en susning om HUR illa ställt det är, eller så vet de det och vill inte vidgå det hela.


Ett enda besök i Nordstan där nu Göteborgstoppolitiker anser, att man nu skall fixa till mys och kultur i Nordstan, för att komma till rätta med den utbredda kriminaliteten, där knarkhandel prostitution med ensamkommande är ett vanligt inslag. Det är deras handlingsplan!


Jag slår mig för pannan!

Till det kan man lägga in alla övriga ingredienser, som inte ens den mer faktaresistenta kan snacka sig ur och som är sprungen ur den havererade migrationspolitiken. Den håller på att ödelägga hela vår svenska ekonomi och jag gissar även snart EU:s. Det finns siffror att läsa för den som vill söka upplysning, man måste inte leva med förnekelsen om man inte själv vill! 

Det som är det allra förskräckliga är att vi har en hel hög elitmänniskor, som vill förhindra sanningen. De finns inte bara på Facebook och Twitter, utan förutom i den svenska toppolitikereliten finns det en alltmer utbredd elit. Ta bara som ex. den här boken som ett otal bibliotikarier vägrat ta in i Bibliotekens sortiment. En faktabok! Boken Massutmaningen skriven av Tino Sanandaji, enbart därför att den handlar till stor del om den fullständigt havererade Svenska migrationspolitiken....

Sitta då och lyssna till radions P1 i onsdags och bortförklaringarna av självaste kabinettssekreteraren på UD i USA, hur hon bortförklarade Donald Trumps s.k. "påhopp om hur det var i lilla Sverige, som ren och skär lögn". Där gick i alla fall gränsen för mitt vidkommande, är man kabinettssekreterare vid UD i värdlandet, eller satt att sköta det här landet Sverige borde man veta bättre än, att ställa sig upp och blåljuga!

Särskilt som Marita Ulvskog, sedan 2009 vår EU-parlamentariker, hade synts i nyhetsflödet i Text-TV där hon uttalat sig att Trump verkar vara i psykisk obalans, mao var hans tal osanning! Jag visste inte att man i egenskap av EU-parlamentariker offentligt kan börja extraknäcka som psykiatriker för ett annat lands president och beslå ett annat lands president med lögner, men nu vet jag bättre.

Sedan syntes också vår arme pallevante till Statsminister, Stefan Löfvén, som väl borde återvända till fackföreningen Metall med det snaraste. Den kanske han möjligen skulle kunna hantera snacket. Men för konungariket Sverige: ICKE!

Vår utrikesminister, Margot Wallström, som jag en gång i tiden trodde var ett riktigt ess, hon vete gudarna vad som hänt med. Förtidspensionering tror jag vore ett klokt val. Hon är faktiskt bara något år yngre än jag själv, så hon borde rimligen ha mer koll och överblick än hon nu har över saker och ting, eftersom hon funnits med i toppolitikerkorridorerna så länge sedan vi båda två varit unga. Men hon är ju inte ensam bland de kvinnorna, som jag trodde skulle komma att bli något riktigt bra. Nästa katastrof Mona Sahlin! Kommer hon undan med ett strafföreläggande, kan de lika gärna lägga ner hela åklagarväsendet! 

Nu är det på det sättet, att jag har gott minne. Tyvärr, kanske man bör tillägga, med hänsyn taget till att det inte i längden är hälsosamt för mig själv. Själv drar jag mig till minnes hur Marita Ulvskogs partikamrat, Olof Palme (S), i Sveriges Riksdag, något som direktsändes i SVT, stod och öste galla över vilken avgrund av människor det var som stod och ljög. Trots att Palme torde ha vetat och känt till av den information han fått ta del av från säkerhetspolisen inte kunde vara oriktig. Ändå försvarade han den insyltade justitieministerns, Lennart Geijers, handel och vandel, det som senare skulle kallas för "Geijeraffären". https://sv.wikipedia.org/wiki/Geijeraff%C3%A4ren

Olof Palme framställde alla dessa sanningssägare, som jordens avskräde: med attribut som jag mest av allt vill förtränga och som jag önskar att jag inte ens hade lagt på minne.

Det var många som fick sina liv omkullkastade helt oförskyllt med "Geijeraffären" och många av dem fick sina liv ödelagda under bra många år, en del hämtade sig aldrig från det inträffade, särskilt inte de minderåriga som var utsatta för prostitutionens nyttjare, som hanterades på det allra värsta vis. Hur man ens kunde få ett skadestånd är en rättsskandal i sig, något som aldrig rättfärdigades eller vars byk man aldrig heller städade upp i. Det har blivit alltför många dylika rättsskandaler på hög nivå.

Den numera så smått legendariske kriminologiprofessorn Leif G W Persson var en av de som råkade riktigt illa ut i Geijeraffären. Det var väl bara på millefitten, att han inte lyckades ta sig själv av daga, när han blev uthängd och betraktad som persona non grata för att ha läckt sanning och inget annat än sanningen. 

Men vi skall nog vara glad över den utvecklingen för hans del. Det skall nog också Leif G W Persson vara, därför att när han satt där och försmäktade på sin persona non grataort, Knutby, av alla ställen, tog han sig i kragen och skrev sin första och helt suveräna bok "Grisfesten". Den boken är ett mästerverk både i språkhantering och till innehåll. "Grisfesten" direkthämtad ur verklighetens "Grisfest" = Geijeraffären. Visserligen förnekade han i förordet till boken, att det skulle röra sig om det. Men i hans självbiografiska "Gustavs grabb", som utkom 2011, medgav Leif G W Persson, att han skrev "Grisfesten" för att hämnas på de som ljög i samband med Geijeraffären.

Att jag själv var chockad över Palmes utfall i den svenska riksdagen berodde inte på att jag var av känslig natur, utan på den tiden kan jag däremot säga, att det hårda debattklimat som idag råder, existerade överhuvudtaget inte. Om man nu inte medräknar dylika typer som Hitler, Stalin förstås...

Men både vår käre pallevante till statsminister, Stefan Löfvén, som knyter finfina affärsband med diktaturer som Iran och Saudi, på Wallenbergs begäran, han upprördes också över USA:s president Donald Trumps varningens ord om hur det gått för Sverige med en havererad migrationspolitik. Det var trots allt detta som han åsyftade, även om media lyckades skruva till det så till den milda grad att jag ett tag funderade om de helt och hållet förlorat förståndet. 

De och även vår toppolitikerelit och eliten inom samhället framställde det som en lögn och de vidhåller detta trots att det finns annan förefintlig fakta och alltfler väljer att ta bladet från munnen. - Det är tillräckligt många som lyft på locket och verklighetsinformationen strömmar ut för den som nu inte föredrar att fortsätta leva på myterna och amsagorna.

Aina kommer!" Etymologi: Av turkiskans, aynasız, "utan spegel" och syftar på polisen med betydelsen, att de inte har någon skam i kroppen och inte vågar se sig själva i spegeln. Aina började brukas i svenskan under samma period som rinkebysvenskan uppstod. Liten upplysning för er som mot förmodan inte kände till det om den havererade migrationspolitikens avigsidor.

Men utvecklingen i Rinkeby kom som ett skänk från ovan i nyhetsrapporteringen om Donalds Trump uttalande om lilla Sverige, en liten plutt på världskartan. Varje människa som överhuvudtaget kan ta emot olika budskap och rapporteringar kunde förstå, att det inte alls var några lögner, eller svammel som Donald Trump framförde. Jag är fullt övertygad om att människor i allmänhet är så kloka, att de kan ta emot fler budskap och förstå vad som är vad.

Det var inte så att det var vanligt upplopp i Rinkeby med stenkastning, bilbränder, butiker som plundrades och där polisen inte ens dök upp förrän efter flera timmar sedan lokalbefolkningen och de drabbade hade slagit larm. Polisen fick dessutom skjuta verkanseld, dvs. det var inte ens fråga om varningsskott! Det blir så när avarterna tagit över landet och får husera fritt.

Stenkastning mot "blåljuspersonal", bilbränder, upplopp, skjutningar har dessutom blivit en verklighet som funnits länge. Alltför länge t.o.m och med en skrämmande upptrappning. Den kriminella världen har tagit alltmer överhand, eftersom det tillåtits att härja fritt i det här landet. Till det kan man lägga alla  mutskandaler och beviljandet av egna fördelar bland högt som lågt. Där är inte heller de faktaresistentas siffror mycket att hänga i julgranen till försvar. Det finns faktiskt fakta för den som inte har foliehatten på sig.

Det mesta som det nu förnekas som sanningar, har helt enkelt blivit vardagsmat för alla andra, utom för de som verkligen borde veta bättre: våra politiker, som verkar vara fullständigt faktaresistenta (jag brukar inte gilla nya ord, men det här är ett verkligen bra beskrivande ord).

Jag vet människor som dött därför att ambulanspersonal inte har vågat köra in innan de fått bistånd av polis, inte i USA utan här i lilla Sverige! En del områden sätter jag inte längre min fot i om det inte är nödvändigt och då skall man veta, att där finns även en massa normala människor, som blivit akterseglade av det svenska samhället.

Det finns inte mindre än 53 områden i Sverige, som har blivit klassade av en alltmer underdimensionerad poliskår, som utsatta områden. 15 av dem är extra utsatta, dit tillhör Rinkeby. Men vi här i Göteborg kan stoltsera med att ha sex (6) av dessa  femton (15 ): Hjällbo, Lövgärdet, Gårdsten, Biskopsgården, Bergsjön och Hammarkullen. Skall vi då räkna in alla områden där det skjutits friskt och kriminaliteten är hög, då får vi lägga till betydligt fler. Då blir det inte många områden kvar. Idag undviker jag t.o.m. besök vid Centralstationen, eller Nordstan trots att det rör sig om centrala delarna av Göteborg. Sedan lång tid tillbaka är det som att besöka ett riktigt knarknäste, där verksamheterna pågår helt öppet. Inte bara knark.

Upprinnelsen till att det ens kunnat bli så - DET borde Marlena Ernman engagera sig i, istället för att spy ut sitt hat och dessutom få både pris för sitt onyanserade hat och pga. detta hat även fått en given plats inom kulturrådet. Skulle hon ägna sig åt grundproblematiken i det här landet, skulle hon också kunna få min aktning, men i dagsläget behöver vi faktiskt inte sådana människor som hon i det offentliga livet. Däremot behöver vi betydligt fler som hennes kollega, operasångaren Rickard Södergran (Gatans kör), som hajjat galoppen!

Förr om åren bekymrade det mig inte det minsta att göra nedslag i dessa utsatta områden, men idag drar jag mig t.o.m. för att besöka andra områden som inte ens har varit uppräknade som speciellt utsatta. Det är väl enbart i "gräddhyllorna" här i Göteborg, som det är relativt sett befriat från större kriminalitet i undre världen. Kriminalitet är det inte befriade ifrån eftersom kriminella även har fina kostymer och är nolltaxerare. Centrala delarna av Göteborg är numera mindre säkert att vistas i, om man vill undvika en utbredd kriminalitet.

Man behöver inte heller vara något större geni för att förstå orsak och verkan. Det handlar varken om rasism, nazism, eller kulturfientligheter, det handlar om en havererad migrationspolitik! Det är bara att räkna diverse procentsatser för att veta vari grogrunden till grundproblematiken kommer ifrån. Mer skärpt än så behöver man faktiskt inte vara, man behöver bara kunna uttyda enkla procentsatser, för att förstå vidden av det hela!

Det där resonemangen om "behov av arbetskraftsinvandring" har haft sitt bäst före utgångsdatum för länge sedan, eftersom det inte ens längre är fråga om någon arbetskraftsinvandring! -  Hävda det är som att göra som Ica gjorde, när de märkte om köttfärsen som hade ett utgånget bäst före datum.

Jag satt och lyssnade på Nordegren & Epstein i P 1 idag, när jag körde hemåt - tack och lov kunde de intervjua författaren & nationalekonomen Tino Sanandaji på ett vettigt sätt, utan en massa dumfrågor som genomsyrar dagens reportrar. Trots att det är bokrea så är det hans nyutkommen fackbok, Massutmaningen, som handlar om svensk invandringspolitik och också den bok som ligger i topp på flera nätbokhandlares bästsäljarlistor. Det har mig veterligen aldrig tidigare hänt.

Det måste vara en indikation om att folk inte längre bara väljer att matas med de "enkla sanningarna", utan har börjat förstå och inse att det trots allt inte handlar om rasism, utan i själva verket handlar om en grymhet av sällan skådat format.


Den här totalhavererade migrationspolitiken har i slutändan något mycket mer skrämmande än rasism: alla de som lämnats därhän är i betydligt större miljonantal och som därför är lejonparten av AKUT hjälpbehövande! - DET har sådana som Marlena Ernman ännu inte förstått, att vi trasar sönder många fler människors liv, inte bara de som vi lurat till Sverige med att förespegla något som aldrig kommer att uppfyllas, bara därför att vi vill framstå som icke rasister! - Gud hjälpe henne den dagen hon kommer till den insikten!


 
Thomas Nordegren och Louise Epstein lyckades ställa ställde adekvata frågor om den totalhavererade migrationspolitiken och även om bokens innehåll. Tino Sanadaji svarade mycket utförligt och lämnade inte en uns av uppkomna frågeställningar efter sig. Har du inte hört programmet så tycker jag att du skall lyssna på det


och sedan besöka ditt eget bibliotek om du tillhör de som inte köpt den boken och kräva, att boken finns att låna där. Vi lever i ett samhälle där yttrandefriheten firade 250 års jubileum förra året! - Bilda sig en egen uppfattning tillhör vår egen viktigaste förmåga och för att kunna göra det måste vi inhämta faktauppgifter från många olika håll.
 
OM du nu betvivlar att vår migrationspolitik är en fullständig mänsklig katastrof, som kommer att få oanade proportioner för vår egen överlevnad, så köp boken "Massutmaningen" och läs på hur klimatet/tillståndet i Sverige egentligen är. Det är tyvärr ingen lögn. Det är mycket som är under uppsegling just nu och vi kommer inte att kunna bli förskonade ifrån att ta ställning inför många frågeställningar där "statens rätt" alltid av hävd genomdrivits i det här landet. Ta bara en sådan enkel sak som Svenska kyrkans vitbok ang. samerna, där det inte heller längre går att dölja hur unket Sverige kolonialhistoria är och alltid har varit. Det här är inte landet som värnat om sina medborgare. 

Sverigedemokraterna har i en debattartikel i USA bekräftat, att president Donald Trump har rätt. Det har fått den Svenska Regeringen att reagera, eftersom man anser att Sverigedemokraterna ljuger! Den Svenska Regeringen kommer därför att vidta åtgärder. Vad de består av vet jag i skrivande stund inte, men den Svenska Regeringen skall också skriva en egen debattartikel i USA, eftersom man anser att "Sverigedemokraternas debattartikel skadar Sverige". - Just därför vore det klokast av Sveriges Regering att lägga locket på - så kan de i alla fall behålla någon form av anseende i resten av världen, än att beslås med lögner, när hela bluffen punkteras.
 

Tja, jag väntar med intresse på vad det blir för åtgärder och om DET verkligen inte kommer att skada Sveriges sak. Tänk att hela världen nu kommer att bli varse vilket akterseglat gäng det är som styr Sverige! Men angående den egna debattartikeln som den Svenska Regeringen skall skriva, den har jag bara ett enda att tillägga:
Min mamma hade en bra devis, som jag lärde mig tidigt i livet att förstå innebörden av: Börja aldrig att förklara något som redan gått över styr, det kommer bara att bli värre. Bättre då att erkänna fakta.

Men de faktaresistenta vill väl förlora rejält i nästa val. Det är inte enbart handhavandet av det egna och statligt ägda LKAB i Malmberget, där man sedan länge och alltjämt låter människorna fördrivas och betala själva för den fördrivningen, samtidigt som propagandaapparaten lägger ut dimridåer om det fantastiska med Kirunas samhällsomvandling! Tar man fokus ifrån det ruttna så finns det alltid någon idiot som inte begriper galoppen.


Det får mig på allvar att fundera hur den här makteliten fungerar och hur de egentligen fungerar dessa Faust-människor. Inte har jag mycket att yvas över som människa, men jag har förstått att uppskatta mig själv, jag inser att det hade kunnat vara betydligt värre. Ibland får man glädjas åt det lilla här i livet.

För mig är det här verkligen bara en enda sörja: Det är förskräckligt hur de låter människor i utsatta lägen i krigshärjade länder bara bli prisgivna åt sitt öde. Inte bara där utan det sker även i vårt eget land i en annan skepnad, i en annan dignitet. Bara kallhamrat fortsatta på sin egna inslagna, förljugna bana. Hur kan man ens fortsätta att ducka för existerande F A K T A!

Är det ens värdigt att lagom landet Sverige kan tycka, att det är värdigt med den ena vidriga sanningen efter den andra, att man slutat att lyssna på de utsatta oavsett om de är svenska medborgare eller är flyktingar undan krig och förtryck från en annan plats av världen.
I tisdags var jag och dottern på ett årsmöte i vår lilla del av ankdammen, som är KLART akterseglade. Jag kan säga att det mötet med eliten inte gjorde mig mer förhoppningsfull. Snarare är det så att jag på allvar fundera hur det egentligen står till under hatten på vår s.k. elit = de som sitter på resursfördelningen. De har ju blivit helt fartblinda! De äger inte förmågan att värna om de människor som de blivit satta att värna.

Det finns bara på ett (1) enda som så här långt inte fått mig att kasta yxan i sjön: Det FINNS människor, vanliga människor, som inser, att det ännu finns potential i det här landet, även om deras röster aldrig kommer att nå fram, eller får göra sig hörda. Det har blivit ett självändamål att lobbyister, konsulter, politiker och högt uppsatta är de som roffar åt sig lejonparten av alla pengar och mänskliga resurser som finns. 

 
Det känns alltjämt som om det finns en mycket tunn, men dock en strimma hopp någonstans i den svarta avgrunden. Därför att det finns människor som inser att vi duger som människor och individer. Det är de goda människorna som kan sprida ringar på vattnet och förändra där de faktaresistenta förlorat kontakten med verkligheten och fullständigt gått förlorade!



PS. nu har jag försökt att ändra om blogginlägget så många gånger, utan att det blivit ordning och reda på det. Visste jag inte bättre så skulle jag kunna tro att det är den svenska regeringen som gjort det här bloggverktyget, samtidigt som de fixade till migrationspolitiken, eller något annat som de inte heller klarar av att hantera. NU ger jag upp, det får bli vad det blir....DS

lördag 18 februari 2017

Handen på hjärtat, alltså. Vad är det med nutidens journalister, eller är det skvallerfolk som börjat bemanna nyhetsredaktionerna? Citat ur Aftonbladet: "Drama på badhuset - Anna Book: jag grät och grät och grät"

OM man läser den rubriken så tror man att självaste IS varit och hemsökt badhuset. Men vad rör det sig i själva verket om.


Anna Book har trasslat in en hårsnodd i sitt långa hår! Ja, antagligen kunde Anna Book ha fyllt en egen bassäng av sin gråt av historien att döma. Men det hela påminner starkt om komikerparet Hasse & Tages sketch "På jobbet" från 88:öres revyn vill jag minnas att den var. Där Hasse kom fram till att "under den franska revolutionen skulle de ha varit glad åt om de hade haft en spik i foten!" - Lite så känns det här med Anna Books hårsnodd.

Det är ju inte så att jag tycker att livet bara skall handla om allvar, därför utan världshumorn är vår tillvaro en tämligen outhärdlig historia. Humor är viktigt och själv har jag en tendens att flyta ut i de allra sorgligaste situationer. Det är en medfödd åkomma: jag och min syster brukade tillslut brista ut i ett hejdlöst skratt, när vi inte längre mäktade situationer av elände. Skillnaden mellan oss vara bara att hon var född komiker och var betydligt bättre än mig att hålla god min. Jag fallerade rätt snabbt och ramlade ihop av skratt, medan hon fortsatte att vara gravallvarlig och dessutom fortsatt hejdlöst rolig i sina kommentarer. Otroligt munvig är nog en klar underdrift. Ibland har jag undrat om hon själv insåg hur rolig hon egentligen var. Hon hade lika gärna kunnat vara en storstjärna inom stand up comedy.

Efter en begravning där jag och min syster springandes begav oss till bilens baksäte, slog igen bildörren bakom oss, försökte kväva våra skratt i baksätesdynan. Skratt som hade legat och guppat i kroppen den sista halvtimman inom mig och där jag hade stoppat in fingrarna i munnen tittat ner på mina skor och försökt att tänka på något riktigt sorgligt. Medan hon själv förblev som Buster Keaton, rörde inte en min. Men väl i bilens baksäte släppte hon på säkerhetsspärren och vi blev båda två föremål för vår fars ogillande, när han slutligen förstod att vi inte grät och tjöt av begravningens allvar, utan av återhållen skratt.

Trots så många årtionden efteråt har jag nog sanning att säga ännu inte smält situationen. Sorglig självklart, men tämligen farsartad sådan. Nu skall jag säga till mitt försvar att den som låg i kistan säkert också guppade av skratt. Det var en sådan person, att man inte hade kunnat bli förvånad om kistlocket hade lyft sig under den delen av den farsartade begravningsakten.

Alltjämt tycker jag mig känna knuffen från min systers armbåge i min sida där vi satt ihopklämda i den hårda kyrkbänken. Något som min syster också hade kommenterat så snart vi satt oss och börjat spana in läget. Hon hade en egen teori om kyrkbänkarnas hårdhet och utstuderade ovilja att anpassas efter människokroppar. Viskande berättade hon för mig sanningen om kyrkbänkens formgivare och tankar. Redan där var nog slaget förlorat för min del. Men det skulle bli värre, etter värre...

Skratta på den begravning? Tror du att vi var helt galna? Ja, kanske det. Ja, nu får jag tala för mig själv eftersom hon tillhör de saligas änglaskara och vid sitt liv inte skulle ha vidgått något dylikt, om man så hållit henne upp och ner och skakat henne. Det hade nog varit lättare att krama något ur hälleberget än ur henne. Dessutom har jag lite svårt att tänka mig att min syster är någon vanlig ängel och bärare av glorian på det sätt som de mestadels är avbildade med. Jag är rätt övertygad om att hon nog skulle bära den runt halsen istället.


Men innan den hårda domen faller över oss, låt mig då få försöka återge det hela vad som utspelade sig på denna begravning: Först inmarschen med flaggan som vajade, en fanbärare som verkade totalt feldimensionerad till den stora fanan. Han påminde mest om kemtvättens stålgalgar iklädd en uniform som såg ut att vara fem nummer för stor. Det hela skulle föreställa någon form av unison marsch. Det var bara det att deltagarna hade nog inte marscherat på de sista 40 åren och det hela påminde mer om en ankmarsch i diverse olika takter och fotstegslängder. När de kommit in bit in i kyrkan tog de upp en form av kampsång, vilken har jag lyckats förtränga.

Saken är den att det fanns inte en enda i den allvarliga skaran, som sjöng i samma tonart och i samma takt, trots att man förstod att det var just det som varit meningen. Det skulle inte räcka med det visade det sig rätt snart. Flaggbäraren, när han vände på sig, gjorde han det oväntat tvärt. Åtminstone var inte bakomvarande beredd på den tvära vändningen och stoppet.

Till följd att flaggstången svajade till ur fästet vid midjan på flaggbäraren. De som satt närmast i kyrkbänkarna duckade automatiskt. Stången studsade till mot en av de bakomvarande männen. Han höll på att golvas. Av smällen med flaggstången föll hans huvudbonaden ner i golvet och när han var i full färd med att ta upp den höll resterande i ledet på att ramla över honom. Man kunde väl tycka att de borde ha nöjt sig med den framtoningen, men så icke!

Jag lovar och svär att mina första stunder på min fiol skulle nog ha kvalat in i den musikaliska åderlåtningen.  Till detta följde något som skulle föreställa någon form av musikalisk upplevelse. Sången som följde bättrade inte upp hela situationen och jag kände åter min systers armbåge i sidan. De allvarliga ansiktena och det högtidliga trampandet i något som skulle föreställa någon form av högtidlig marsch på ställe sedan de hade flankerat kistans långsidor, fick det hela att mer påminna om ett helhjärtat försök att trampa ihjäl ett gäng katter. 


Att jag i denna stund inte dog på stört där och då är jag ännu smått förvånad över. Det är väl möjligen vår fars ord, som än en gång får mig att försöka räta till anletsdragen ännu så här långt efteråt:


- Vad i hela glödheta helvete, här sitter ni på en begravning och tycker att det är LUSTIGT! Rusar sedan ut som två vettvillingar och håller på att kvävas av skratt! 

Vår mamma förstod precis vad som hänt och hävdade att den tvisten måste vi människor klara av, om vi skulle ha förståndet och fotfästet i livet i behåll och inte ta oss själva på alltför stort allvar.

Vår far hade nog trillat ner död om han inte redan varit död, därför att min systerson gick i sin mors fotspår. I sina bästa stunder kunde han vara lika hejdlöst skruvad och munvig som hon var. Men nu är även han borta. De sitter väl där och kuckelurar tillsammans på något himlamoln.

Vad är det då jag nu försöker förmedla, här och nu...

Han kanske har rätt den här priffen som skriver ibland för Göteborgs-Posten, där han får ägna en helsida åt dåliga vitsar som folk skickar in. Vi kanske behöver ett humormuseum även här i Göteborg/Sverige. Det finns ju ett i Norge, Konglelig Norsk Humormuseum, så varför inte.

Men jag skulle nog önska att det fanns ett museum för inslag i allvaret, där världshumorn lyser igenom. En del av min gamle chefs domar, skulle nog kvala in där. Fredrik Rekke hade både humor och insikter som går ut över det vanliga, han kunde också konsten att se det absurda i tilltrasslade brottstycken och behärskade ordets gåva. Min gamle mentor Möller tillhör också den kategorin. Jag har fler i min omgivning som gör det och jag är rätt övertygad om att just den här personen som jag nu har i åtanke inte heller själv inser hur rolig och underfundig han är. Han är lika munvig som min syster var och har bistått mig med namnet till en av mina romanfigurer. En del dagar saknar jag dessa goda skratt som de bistått mig med.


Under det senaste årtiondet har jag också lärt känna en till person som i de allra ytterst allvarliga situationer kan formulera sådana saker, att jag håller på att trilla av stolen av skratt! - Tack Börje för att du finns och kan se/ta hemsökelse LKAB i Malmberget från den humoristiska sidan också, trots allt elände de mäktar fabricera för er! 

Nu går jag och drar överläppen över huvudet.... Tack och lov är melodifestivalen slut och det finns annat på dumburken. Tack även spionchefen som varit inne och gjort intrång i min blogg medan jag skrev. Är mina ämnen alltför obekväma?