lördag 18 november 2017

Såg ett reportage i TT-nyheterna, Jan Björklund (L), som på stämman sa: "ingen kvinna skall behöva bli utsatt för kränkningar". Nu är det nog!

Men han har nog inte stött på en viss typ av kvinnor, som av allt att döma är fullständigt gränslösa. Sedan om det handlar om sjuklig svartsjuka, svårigheter att hävda sig, osäker på sitt eget liv/förhållande, eller något annat obegripligt är jag dessvärre inte människa att förstå. Men dessa kvinnor har alltid framstått som märkliga individer i mina ögon.

Jag har fått indikationer om att en kvinna med visst namn, boendes i norr vill ha kontakt med mig på Facebook. Ingen jag överhuvudtaget haft något intresse av att ha någon form av kontakt med, så jag har bara lämnat det därhän och inte besvarat det hela.

Idag när jag skulle läsa ett meddelande som kommit från min dotter, råkade jag få syn på innehållet i den kvinnans meddelande till mig, av vilken anledning FB släpper igenom något som man själv inte tackat ja till, känns verkligen inte ok.

Jag kan väl ärligt säga att dylika personer som hon, det kan få mig att fundera över hur det står till med den mentala hälsan hos en del personer. För mig övergår det mitt förnuft hur man överhuvudtaget kan skriva något dylikt till en människa som hon inte ens känner, än mindre har träffat på ett personligt plan. Hon tillhör inte ens min generation.


Hon hade skrivit till mig: "Du är bara fet ful bitter Kom över att andra har & lever ett gott liv"

Men jag är inte den som är den. Jag har inget emot att dela med mig av denna självutnämnda skönhetsdrottning, några år över 50, hade en vän till mig att berätta. Säga vad man vill men det är en något udda EQ förmåga denna skönhetsdrottning besitter. Vittnar i vart fall om en viss form av intelligensnivå.


Skönhetsdrottning eller ej, men eftersom jag inte är intresserad av att ha några former av kontakt med personer av hennes kaliber, har jag nu sett mig tvingad att blockera henne på FB. Jag är enbart intresserad av att odla vänskapsförhållanden på FB och inget annat. Man får väl hoppas att denna hemsökelse skall lyckas få in det budskapet i det arma huvudet. - Långt ifrån säkert med tanke på hennes yviga tilltag tidigare och även nu, men man kan ju alltid hoppas.
 
"Okänd Miss universum (?) upphottad av henne själv, som hon vill framstå"

 Själv känner jag att jag vid fyllda 66 år har fått en alltmer förståelse för Karlsson på taket, som anser att han är en En lagom tjock man i sina bästa år. Dylika inlägg som den här damen har förmedlat om min person är jag föga intresserad av, vare sig det gäller mig själv, eller någon annan.

Mitt privatliv är alldeles utomordentligt innehållsrikt, mer än jag själv hinner ta till mig och yttre glamour är föga intressant vid min ålder, har inte ens varit det när jag var ung. Mina värden hos en människa sitter inte på det planet överhuvudtaget.

lördag 11 november 2017

Mårtensafton - Mårtensmäss - Martinsdagen - Sankt Martin av Tours - Mårten gås - what ever! Men blodpalt är gott!

Jag och Herr H satt och hängde framför TV:n igårkväll, fastän ingen av oss egentligen var intresserade. Bara helt utmattade av att det är 100 knutar i livet just nu. 

Herr H undrade varför jag hade ringat in Mårtensafton i almanackan. Vi har väl aldrig firat Mårtensafton poängterade han.

- Inte du, svarade jag, men det har jag, eller har du glömt att jag haft gäss när jag bodde i Lappland? 

Det hade han inte glömt konstigt nog.

Mina första och enda gäss var samfinansierade och samägda. Jag godtog anbudet mot att jag inte behövde nacka, eller plocka gässen. Det skulle min kompanjon göra.


Sagt och gjort. Han tog t.o.m. på sig att mata gässen utom ett par dagar när  han skulle vara bortrest. Jag följde med när han skulle visa hur det gick till inför dagarna, när jag själv skulle ombesörja matningen av gässen. Väl där undrade han om jag verkligen skulle ta mig in i hagen iförd sommarklänning och vara barbent. 
- Vadå, undrade jag, det är ju varmt och skönt ute. 

Så berättade han för mig att gässen är rätt bra på att nypas. Det brydde jag mig inte så mycket i, sa jag. BAH!

Provmatningen gick fullständigt käpprätt åt skogen! Hela den sommaren hade jag ben som såg ut som om de hade varit med om något mycket svårartat, trots att jag lade benen på ryggen och klättrade över staketet fortare än kvickt, när det kändes som om jag gick igenom en stansmaskin.

- Du ser ut som Plupp, sa han, fastän inte i håret utan på benen. Så min kompanjon tog över matningen också. Insåg väl att jag var ett hopplöst fall.




Själv undrar jag varför folk har vakthundar, man behöver bara ha en gås eller två och jag lovar, inte en enda tjuv kommer i närheten med kroppen i behåll!


Sedan kom leveransen av gässen, jag tråcklade in dem i frysen, det var trångt om saligheten. En gås väger ungefär 4-5 kg, vill jag minnas. Vad jag inte hade tänkt på var att när de väl frös till så expanderade de!


Det hela slutade med att jag fick frosta av frysen, bära över allt annat i frysen till en vänlig granne som hade en "ungkarlsstuk", dvs. en ostkant i kylen och frysen bestod av några isbitar och lite glass, medan jag själv fick tina lös gässen.

Sedan var det masstillagning av gäss! Jag t.o.m gav bort gäss, eftersom en gås tar tid att tillaga i ugnen, eller koka. Efter den upplevelsen slog jag det helt ur hågen att ha gäss, ville inte ens se åt gås.......

När månaderna var slut och jag gav bort de sista av de tillagade gässen, förutom att jag hade gett bort någon som jag lyckades spetta ur frysen, då kände jag att gås fick det nog vara slut med på menyn.

Jag hade fått nog av allt vad gås hette, även om jag blev uppfinnarnas moder på gås: Gåsbröst, gåslår, gåsfilé, gåsgryta med rotfrukter, gåsköttsoppa, gåsgratäng, gås som pålägg, stuvad gås, gåsköttfärssås till pasta, gås med rödkål, gås med äppelfyllning, gås med brysselkål, plommonspäckad gås, gås fylld med ost, gås med champinjongräddsås, gås i currysås, gås på tvären, gås på längden... tillslut trodde jag att jag skulle förgås.

Därför att tillslut kändes det som det hängde gås ut ur öronen, även om jag försökte inskränka mig till att bara ha gås två dagar i veckan. Det kan bli för mycket av det goda, ändå var det inte så många gäss det rörde sig om, men en enda gås är jättestor, det inser man när man försökt att trolla fram olika rätter av en enda gås, även om den krymper bra i ugnen, eller som kokt.

Jodå, det kom Herr H ihåg att jag hade berättat om. Sedan har jag ju ett foto av dottern och Bernhard ute i Nirra, där han hade gäss. Jag klädde dotter i tjocka lager kläder så snart gässen var i närheten. Hon grät i högan sky och undrade varför de var så elaka, när hon var så snäll och bara skulle ge dem mat. Bernhard skojade och låtsades ta dem runt halsen och så fick gässen be henne om ursäkt. Det är ett fint foto som hänger där av henne, Bernhard och gässen.

- Men svartsoppa, undrade han.

- Mjae, det har jag nog faktiskt aldrig ätit och jag tror jag passar på det, svarade jag.

Däremot har jag gjort egen blodpudding, blodplättar, blodkorv, paltbröd med vitsås och fläsk, för att inte tala om blodpalt, fastän inte av blod från gäss, utan ren. Koblod är sannerligen ingen höjdare, föredrar nog faktiskt renblod. Men här är ju ingen höjdare att göra någondera, det är väl bara blodpalt som det så smått har börjat accepteras.

Det tack vare Ankis i sameföreningen, som alltid gör blodpalt till renkoket som är till årsmötet och ibland även speciell blodpaltsdag, istället för surströmming som inte går att äta i föreningslokalen. Då hade nog grannarna protesterat och det är långt ifrån alla som kan ta sig till torvkåtan.

Blodpalt med en stor klick smör och rårörda lingon det är inte så tokigt faktiskt.

Blev du sugen på att göra god blodpalt?

Här följer recept på blodpalt:


- 0,5 l havregryn på 1 liter blod

- 4 msk salt (minst), gillar du att ha lite smak av kinesisk soja, då tar du en liten skvätt av det också + ordentligt saltat i vattnet som palten skall koka i
- 3 tsk bakpulver
allt vispas med elvisp ordentligt - det skall inte bli havgregrynsgröt... - om du inte har jättemuskler då vispar du förhand - tillsätt därefter
- ca 0,5 l vatten

- 1 ölburk 33 cl (naturligtvis inte ölburken utan innehållet!)
- ca 3 kg vetemjöl - kan variera men sikta ner mjölet allt eftersom och håll koll på konsistensen:

Smeten skall vara klibbig, vattnet skall koka så att det bildas lätta bubblor. 
Gör en provpalt på 1 msk smet, så att du känner att du får rätt smak.

Blir det skum på vattnet när det kokar, så ta bort det med hålslev så att det inte ligger kvar på vattnet.

Sedan är det bara att pytsa i så mycket smet i det kokande vattnet, som man vill att paltarna skall vara stor.


Vill man ha rund palt tar man mjöl i en skopa och formar med sked och 
vill man ha knallhårda paltar, som kan trillar runt i vattenblaskade händer och läggas in med blött slev i kokvattnet, så får man tillsätta mer mjöl.

Paltarna är klara när de flyter upp, men jag brukar låta det småkoka ca 40 minuter därför att det är inte fel att göra så. Sedan så mår palten faktiskt väldigt bra av smakmässigt om den kan få ligga i ännu en bra stund, utan att det kokar.

Blodpalten skall absolut ätas med RIKTIGT smör! Jag föredrar att ha lite rårörda lingon till. Mjölk dricker man absolut till blodpalten och inget annat påhitt.

Sedan är det bara att invänta paltkoman och vill man ha riktigt god blodpalt, så kokar man den tillsammans med 2,8 kg soppkött som fått koka sig riktigt mört, så att köttet bara faller sönder, innan man lägger i palten. Märgben blir också fin buljong av att koka med, därför att god buljong att koka paltarna i är aldrig fel.
Blodpaltrecept finns det nog lika många av - precis som potatispalt, där jag också har eget stuk!






fredag 10 november 2017

Så vill statsminister Stefan Löfvén sätta dit internationella ligor! - BAH! Jag slår mig på knäna trots att jag har våldsamt ont i dem också.

http://www.gp.se/nyheter/l%C3%B6fven-vill-ha-h%C3%A5rdare-tag-mot-internationella-st%C3%B6ldligor-1.4811769

Du som läser min blogg, snälla kan du inte ta och studera bilderna på statsministern och läsa hela texten på ovanstående länk. Den handlar om hur statsminister Stefan Löfvén är på s.k. rundresa (=röstfiske inför valet 2018!) under tre (3) dagar för att diskutera brottsbekämpningen i Sverige. Var befinner sig då denne naive man som företräder det svenska samhället, när han skall göra det?

Jo, han befinner sig i Svenljunga! Tätorten i Svenljunga kommun beläget i Västra Götalands län. Vad är det då han besöker? 

- En mobil polisstation, som består av en omgjord husbil, som står uppställd helgfria onsdagar kl. 13:00-16:00 utanför kommunhuset i Svenljunga!

Enligt Polisens hemsida har Polisen och Svenljunga kommun gått samman i ett medborgarlöfte för Svenljunga kommun. Medborgarlöftet i Svenljunga har särskilt fokus på ökad säkerhet och trygghet i trafiken kan man läsa på polisens hemsida.

Då undrar ju en vän av ordning vad statsminister Stefan Löfvén gör i Svenljunga, på en resa som är ämnad att "sätta dit internationella ligor". Är karl´n totalt förvirrad? Visserligen förstår jag att han inte har någon raketforskarutbildning, men är det ingen som kan förklara sakens natur för honom?

I reportaget framgår också att polisens telefonnummer 114 14 upplevs av äldre att de inte kan komma fram.

Jag känner mig inte att jag tillhör någon skara "äldre" har t.o.m dator, men det förhöjer ju knappast polisarbetet, eller handläggningen av anmälda brott i Sverige.

Ett anmält brott föranleder i dagens Sverige inte många knop. Det är bara i allvarligare fall som ett beslut om nedläggning kommer. Dvs. någon har befunnits ansvarig för en människas död! Så var det i mitt fall. Anmälan gjordes hos polisen i Gällivare och nedläggningsbeslutet kom från polisen i Luleå, under minst sagt märkliga handläggningsrutiner, som vittnade om en fullständig arrogans över vad ett människoliv är värt. Det j-la puckot hörde varken av sig eller svarade på telefon eller mail, som hade meddelat nedläggningsbeslutet! 


Men det torde knappast ha varit något unikt, eftersom det inte ens kommer någon bekräftelse att man tagit emot en anmälan. Jag tror inte att jag är speciell unik, men i min bekantskapskrets är den allmänna uppfattningen att det inte är någon idé att ens göra någon anmälan, vad än som har skett.

För några år sedan blev jag påkörd av en timmerlastbil med boggiesläp. I baksätet i min bil befann sig mitt lilla barnbarn, som satt i en bakvänd barnbilstol och således blev vittne till hur timmerlastbilens förare satt och pratade i mobiltelefonen och rökte. Han råkade helt enkelt ut för ett trauma: han upprepade hur många gånger som helst "varför körde lastbilen på oss?" Själv hade jag mardrömmar och kunde inte sova på hur många dygn som helst, innan livet återgick i någorlunda normala gängor, eftersom jag insåg vidden av det hela.

Baktill satt även Herr H. Som tur var hade jag sinnesnärvaro att vare sig bromsa eller agera, utan lät bara bilen puffas framåt av timmerlastbilen i en våldsam hastighet. Hade jag bromsat eller ens vridit på ratten hade vi nog samtliga i bilen varit mos.

Förr i tiden hade något dylikt genererat en polisutredning och åtal för timmerlastbilens förare. Så skedde inte trots att polis tillkallades av mig på 112. Polis var faktiskt också på plats! Vad de gjorde där på plats, skall jag inte utveckla vidare, men där dog min tilltro till polisen och rättsväsendet totalt. Poliserna i Pippi Långstrump, Kling och Klang, de framstår som rena genierna i jämförelse med dessa poliser som dök upp. De ursäktade sig dessutom och skyndade vidare utan att jag hade fått något som ens liknar hjälp. De hade fått larm om ytterligare trafikolycka lite längre fram på E 4:an.

Det blev försäkringsbolaget som hanterade hela den skadan och timmerlastbilens förare han kan väl fortfarande fortsätta att prata i mobiltelefonen och röka och ha noll koll på vad som händer i trafiken, eller vem han kör på! - Det är tyvärr inte den enda gången av allvarligare slag som jag haft anledning att inse att polismyndigheten är ett regelrätt hån mot rättssäkerheten och samhället.

Men jag skall inte klaga på den enskilda polisen, därför att det är en totalt oduglig Rikspolischef vi har för att inte tala om de som drar i sparkarna: Regeringen, som bär det fulla ansvaret. Det är deras ansvar att Sverige har urartat till en bananrepublik de sista 20 åren!


I reportaget i Göteborgs-Posten kan man läsa att statsminister Stefan Löfvén sagt, citat "Mitt budskap till alla jag träffar är att den organiserade brottsligheten aldrig kommer kunna vinna. Vi som samhälle är mycket starkare".

Heliga Amalia och dårars paradis. Det slaget är redan förlorat! Det finns inte en sportslig chans att det här samhället skall återfå det den en gång hade.
 
Det är de kriminellas marknad fullt ut!

Förutsättningarna existera inte överhuvudtaget, eftersom nedläggningen av polisstationer runt om i landet är enorm och uppklarade fall i det allra närmaste obefintliga. Så nedläggningen av tingsrätterba är nog helt riktig, finns ingen åklagarverksamhet och inte heller någon polisverksamhet värt namnet behövs inte heller speciellt många domstolar. Sverige håller sakta men säkert på att övergå till något som fanns i Sverige på 1800-talet. Man skall vara tämligen inkompetent för att kunna missköta ett land så kapitalt som våra politiker har varit i stånd till!
 

Hösten 2015 hade jag den högst oangenäma anledningen att besöka polisstationen i Gällivare för att anmäla ett allvarligt brott. Under den tiden jag arbetade vid Gällivare tingsrätt var det en polisstation med bemanning dygnet runt och poliser som kunde rycka ut. Det fanns t.o.m en polisstyrka förlagd till fjälls. Men sedan väldigt många år, när digerdöden dragit genom Sverige av nedläggning av de flesta samhällsfunktioner inkl. polisstationer, fanns en högst begränsad verksamhet hos polisen i Gällivare. Förvånad var jag över att man t.o.m hade satsat på att bygga ett nytt polishus jämte Rättscentrum, dvs. gamla tingsrätten, som numera påminde om en loppmarknad med diverse verksamheter i byggnaden. Polisen visade sig inte ens längre hålla fulla kontorstider helgfria vardagar, lunchstängning inberäknat.

Naturligtvis stötts och blötts det dilemmat allt oftare, att det är fritt fall för allmänheten, samtidigt som girighetens elit får ett allt fulare ansikte. Parallellsamhällen är definitivt ett faktum. Ouppklarade anmälda brott har rakat i höjden radikalt bara under de sista åren. Den allmänna åsikten är numera att det är ingen idé att anmäla några brott, det är bara slöseri med tiden och skapar bara ännu mer frustration och stress till råga på det man redan varit utsatt för.

Polismyndigheten är numera bortrationaliserad i större delen av Sverige och de kriminella måtte verkligen klappa sig för magen över det smörgåsbord som Sveriges Regering och Riksdag har dukat  upp för dem. Polisverksamheten består numera av något man spaltat upp i ett enda stort dravel, som de kallar för "Medborgarlöften"https://polisen.se/Medborgarloften/Ta-fram-medborgarloften/


Rikspolischefen, Dan Eliasson som själv begår lagbrott utan att blinka, som dessutom är riktat mot hans egna anställda är mer än magstarkt. Hur man ens kan lämna ut sina anställdas personliga uppgifter är mig en gåta eftersom det här rör sig om en mycket utsatt yrkesgrupp med stora risker som följd.

Dan Eliasson synes helt uppenbart vara mottaglig för "politiska påtryckningar" och statsministern Stefan Löfvén har ju alltjämt fortsatt förtroende för Dan Eliasson, trots de allvarliga brott som riktas mot hela poliskåren och rättssamhället. Någon större verklighetsförankring har rikspolischefen inte i egenskap av högste ansvarige för den verksamhet han är satt att sköta. Inte var det väl så mycket bättre när han ledde skutan på Migrationsverket eller Försäkringskassan. Hela hans kärriär som högste ansvarig/chef är högst tvivelaktig. Bocken till trädgårdsmästare skulle nog min mamma ha kallat honom för om hon hade levt:
http://www.dagensjuridik.se/2017/09/lapplandspoliser-forlorar-i-domstol-inte-olagligt-med-en-enda-patrull-i-distriktet-nattetid


Bruttoregionalprodukt per capita i tusental kronor. (Gällande år 2014)
För den som nu mot förmodan har så dåligt lokalsinne, när det gäller Sveriges gränser och ytor som Regering och Riksdag helt uppenbart har, kan jag lämna följande uppgifter:
Sveriges yta är
447 435 km²

Från Karesuando ner till Smygehuk är det dryga 202 mil, dvs det tar snabbaste vägen ca 22 timmar att köra bil, förutsatt att du orkar köra i dryga 22 timmar i ett sträck. Vilket inte är tillrådligt. Vid två tillfälle har jag klarat av konststycket att köra sträckan Göteborg - Malmberget under de år jag haft körkort, dvs. sedan 18 års åldern. Tack och lov under den ljusa delen av året, eftersom det är drygt 143 mil och mer än 18 timmars körning, exkl. kortare raster däremellan.

Det är ungefär som att ha sprungit ett maratonlopp med allt vad det innebär för kroppen. Normalt brukar jag ha en övernattning efter vägen om det gällt att snabbt ta mig upp eller ner, oavsett om jag valt inlandsvägen som är en söligare historia trots att den är kortare, än att köra E4 via Stockholm osv.

För en (1) polispatrull som skall ombesörja enbart en körsträcka om 23-30 mil säger sig själv vilken rättssäkerhet det samhället har att erbjuda. Det är fullt jämförbart vilket U-land som helst. Inträffar det fler än ett brott som kräver polisens närvaro är det tämligen kört. Är det dessutom fråga om akut läge är det kört på förhand med ett dylikt upptagningsområde.

Sverige är uppdelat i 21 län, där en del län trots kartan över bruttoregionalprodukt per capita är tärande enligt politiskt skitsnack, men i själva verket uppvisar en helt annan sanning (Se kartan ovanför) 


- Det är fö den fetaste grönmarkeringarna uppe i norra Sverige, som har ett minimalt intresse av intelligensbefriade politiker i Sveriges Regering och Riksdag. I den delen av landet pågår en våldsam rovdrift både vad gäller gruvnäring men också skogsskövling! Sedan skall vi inte ens nämna det där andra som de här Regeringarna har sålt ut oss till...

Det hade varit rätt klädsamt om Regeringen åtminstone kunde presentera bara vad dessa enorma vägbyggen kostar i Sverige, eftersom det knappast är de fetgröna fälten på ovanstående karta, som inte får någon del av dessa. Jag blir allvarligt bekymrad när jag kör omkring här i Göteborgsregionen, eller vistas ute bland människor. Det verkar finnas hur mycket pengar som helst, det ena huvudlösa projektet efter det andra. Bara ett axplock ur de senaste dagarnas dagstidningsläsning får mig att bli matt:

- Scandinavium blir 20 miljoner dyrare

- Notan för Vä(R)stlänken blir dubbelt så dyr, uppskattningsvis 500 miljoner dyrare - Riksrevisionen har varnat för glädjesiffrorna, som de anser har mycket övrigt att önska...
- det är likadant med stationsbyggnaderna
-
tyvärr kan man inte betala dagens eller framtidens fakturor med 2009 års pengar och tar man hänsyn till järnvägskostandsindex blir notan för Västlänken 30 miljarder när den står färdig, i bästa fall är det väl bäst att tillägga
- EM i ridsport blir 30 miljoner dyrare kanske ännu mer om biljettintäkterna slår fel
- avtalsbrott som Göteborg gjort sig skyldig till kostar åtskilliga miljoner
- containerhamnen är utsåld till danskarna! - JA! man kan få hicka för mindre!
- flytten av arbetsförmedlingen beräknades till 150 miljoner men notan har dragit iväg... vad annars?

- Marieholmstunneln... suck några miljoner till
- För att inte tala om resten som blivit uppenbart i dagarna. Det är så många miljoner sammanlagt att det bara det närmsta året rör sig om många miljarder. För tänk att man visste att Göteborg är byggt på lera. Det visste holländarna när de grundlade hela staden för flera hundra år sedan! 


Allt det här som ändå bara är en skrap på ytan av kostnader, samtidigt som det saknas pengar till precis allt övrigt, som enbart Göteborgs regionen skall bestå av. Västlänken har ju redan saboterat för kranskommunernas möjligheter av överlevnad, genom att man gjort sig totalt tondöv!

Ja, jag vet, jag låter som en riktig gnällkärring, men om någon gnäller kanske man skall fundera varför personen ifråga gnäller. Jag tillhör definitivt inte den som gnäller. Snarare tvärtom: jag har i hela mitt liv fått lära mig att härda ut, stå ut och knipa igen. Men nu är faktiskt gränsen vida överskriden med hästlängder.

onsdag 8 november 2017

Man kan väl kanske inte anklaga Svenskt Näringsliv för att ha de skarpaste knivarna i lådan. Leif Östling är bara en i den långa raden som missat lektionerna i kulram och samhällskunskap..

Ja, nu har han ju förstås de stora grabbarna med de stora spenderarbrallorna att falla tillbaka på. Med foderluckan på vid gavel lät han informera oss dumhuvuden, att han fått tipset om Luxemburg och Maltapenningplacering för att undvika skatt, när de suttit och kucklat under ett samkväm han och de stora grabbarna.

I TV-rutan inför Uppdrag Gransknings reporter stod han och vinglade med ett glas i handen, verkade faktiskt rätt på gasen om ni frågar mig, eller så är hans rätta jag fullständigt snurrigt. Fritt val vad ni själva tycker.
 

Leif Östling påstod i vart fall med illa dold arrogans, att han minsann betalar 20-30 miljoner kronor/år i skatt. Detta motsvarade enligt nyssnämnde mattegeni vad 
1 000 vanliga skattebetalare betalar.


Ibland skall jag säga att det är det riktigt tur att jag sitter i soffan och ser på TV, eller rent av ligger ner, i annat fall hade jag trillat ner på golvet! Vem vet lårbenshalsen kanske hade rykt den här gången. Det skulle faktiskt innebära att enligt det här mattegeniet Leif Östling skulle en vanliga skattebetalare betala 
20 000:- - 30 000:- i skatt/år.

Och vem tror han betalar mellan 20 000:- - 30 000:- i skatt/år? Inte en "vanlig" inkomsttagare i vart fall! Sedan har han lite förstått vad våra skattepengar går till och ordet solidariskt eller solidaritet ingår nog dessvärre inte i hans vokabulär.

Visserligen har jag redan i väldigt tidig ungdom förstått att chefen är bara en kontenta av skickliga medarbetare, men sanning att säga hade jag nog förväntat mig mer av honom, eller rättare sagt med det CV han har, innan han växlade in som ordförande i Svenskt Näringsliv dvs. den gamla arbetsgivarorganisationen, som alltid varit fina herrar över arbetstagare och alltid förordat att arbetstagarna skall hålla igen på sina löner. - Då har det alltid hetat att arbetstagarna har ett samhällsansvar!

Må så vara att han själv varit utskriven från Sverige, när det gällt vissa inkomster, men det är han faktiskt inte längre. Men det är bara bra att dylika ansikten som han faktiskt visar upp, påvisar hur många hål det ännu finns i det solidariska lagarna. Det är ju inte precis första gången dylika saker har varit föremål för granskning och skriverier. Likhet inför lagen heter det och det är så det skall vara, upplyste mig lagman Fredrik Rekke om en gång i tiden, när jag tog mitt första kliv in i rättsväsendet. Undra vad Fredrik hade tyckt om dagens "likhet inför lagen", han som alltid stod med båda fötterna väl placerad i jorden och i rättvisan. Jag sörjer verkligen att Fredrik under så få år var min chef, bättre chef fick man leta länge efter utan att finna dess lika. Avarten som tog vid efter honom vill jag helst bara förtränga.


Men om nu denna erbarmliga organisation, Svenskt Näringsliv, vill behålla någon form av trovärdighet, så är mitt förslag att man genast byter ut Leif Östling. Han är enbart ännu ett bottennapp i den organisationen. Det har funnits fler, men jag skall bespara er de berättelserna från högst privat plan, dock å yrkets vägnar.


Leif Östling har sagt att han tror det är "genetiskt betingat" att så få kvinnor söker sig till teknikyrken. I det fallet så stämmer han ju väl överens med tidigare stroppar inom Svenskt Näringsliv. Lika intelligensbefriad och i total avsaknad av en holistisk samhällsbild, som krävs för att man skall förstå orsak och verka och inte minst samhällsstrukturer.

Leif Östling har också uttryckt att han tror att hotet från den globala uppvärmningen är överdrivet. Han tror alltså inte att mänsklig aktivitet är inblandat. Ja, söte Jesus, undra på vilken planet han befunnit sig bara de sista 50 årens diverse händelseförlopp som påverkat och påverkar jordens klimatet allvarligt. Men han har väl varit så fartblind i hela sitt liv, att han befinner sig på en helt annan planet och verklighet än vi "vanliga".


Vad som sedan blir som ringar på vattnet efter Uppdrags Gransknings nya avslöjanden om Paradiskonton och Leif Östling, som Sveriges Svarte Petter på hand, blir jag faktiskt rätt kräkfärdig av på allvar. Det är när finansminister Magdalena Andersson ställer sig och pekar finger åt Leif Östlings agerande. Hon borde rikta blicken inåt i de egna partileden och se vad de haft för sig, eller åtminstone låta bli att idiotförklara svenska folket. Vi vet faktiskt sedan många många år tillbaka, att samtliga regeringar valt att inte täppa till möjligheterna för storföretag och girighetens människor, att agera på det här klandervärda viset. Hur många storföretag har vid det här laget inte kört sina tillgångar fram och tillbaka mellan de olika dotterbolagen utomlands och Sverige allt enbart i syfta att undslippa att skatta i Sverige.

 
Ibland har jag inga höga tankar om mig själv, tycker inte att jag uträttat något speciellt trots att jag sliter och slitit i princip dygnet runt i hela mitt liv och alltid funnits till för andra människor. - Men så händer något dylikt och då inser jag verkligen mitt eget fulla värde. Än så länge är jag inte så fördärvad att jag väljer att leva på andras bekostnad. Jag hoppas innerligen att mina döda föräldrar kan förstå, att jag ännu är den flicka de uppfostrade mig att vara.


Brita och Fredrik Rekke på informationsmöte om pensionssystemet 1971.

söndag 5 november 2017

Jag tänkte på den uppskärrade mannen som ringde polisen i sydvästra Tyskland och berättade, att han hittat en bomb från andra världskriget i sin trädgård.

Polisen ilade dit fort som attan och kunde bara konstatera att det hela rörde sig om en 40 cm lång zucchini. 

Men polisens var inte sämre än att de hade en teori om det hela: det måste ha varit någon förbipasserande som har kastat in grönsaken i mannens trädgård.Jag vet inte hur det är med er syn, men min är vid 66 års ålder rätt blurrig utan bokstavsförstorare (glasögon) . Det har hänt att jag öppnat kylskåpsdörren och trott att det legat potatis i grönsakslådan, när jag greppat tag om det jag trodde var potatis har konsistensen avslöjat att det varit skogschampinjoner.

Men hur man kan ta miste på en 40 cm lång zucchini kändes ändå som en smärre gåta för mig. Dvs. ända tills jag själv kom ut i trädgården, som nu mera påminner om en enda stor gyttjebrottningsplats. Det pågår nämligen uppsättning av ett litet hus (friggebod) på tomten och det myckna regnandet har förvandlat hela trädgården till en enda stor lervälling där man gått fram och tillbaka, fram och tillbaka. Å andra sidan är just det inte någon större katastrof, gräsmatta är inget som står på första plats på min önskelista. Dock kanske inte gyttjevälling, vid närmare eftertanke. Det är lera ända upp på byxbenen och det låter sluuurp, när man drar av sig stövlarna, som ser ut mer som betongklossar än skodon.

Sortera upp hela byggsatsen, dvs dryga 1200 kg brädor i diverse modeller, har inte varit något lätt arbete och här kom faktiskt det gamla pingisbordet på plats, som Herr H har tjatat på att sönerna lämnat kvar hemma. 

Eftersom det är jobbigt att alternera mellan två par olika glasögon gick jag i min enfald ut och trodde på fullt allvar att jag skulle klara mig helt utan glasögon. Misstag!

Jag trodde att jag visste var jag hade placerat den bruna papplådan med diverse skruvar till monteringen, ungefär i zucchinins storlek, ca 30-40 cm, dvs. i skydd under pingisbordet. Men det kan jag säga att det INTE var! Ringa polisen var nog inte någon tanke som slog mig, även om jag trodde att det jag hade i mina händer var något helt annat. Dock ingen bomb, men ungefär en liknande sensation.

Jag tänkte att det är nog här som är skillnaden mellan en kvinnlig upphittare och en manlig. En kvinnlig upphittare av en 40 cm hård styv zucchini hade nog tänkt helt andra tankar än en man. Undra hur den här tyska mannen hade reagerat om han hade greppat tag i det jag fick i mina händer... 
undra om det är en släkting till den som brukade stå och grymta vid uteplatsens bord, när det luktade korv. Den var höggradigt förtjust i just falukorv, till skillnad från mig och jag brukade mata den med just det. Den brukade bo i carporten och ibland i krypgrunden, eller i lövhögen vid svarta vinbären.

Den såg lite förnärmad ut, när jag abrupt släppte taget om "pappkartongen". Den tänkte väl: "halvblinda kärring, jag tror jag ringer polisen!"




fredag 3 november 2017

VEM kan man lita på? - Inte på maktpersoner i Sverige i vart fall.

Låter jag nu som en domedagskvinna, som man blir klassad som när man sätter fingret på något väldigt obehagligt: sanningen. 

Jag låg mer eller mindre helt utfluten framför TV:n igårkväll, sedan jag varit på språng i princip hela dagen och först på kvällskvisten landade i hemmets ostädade vrå. Inte för att det fanns något som jag inte redan kände till om TV-dokumentären "Tvärvändningen - om svängningen i flyktingpolitiken 2015", men jag tänkte att jag skulle se hur man vinklat det hela och det var till min stora förvåning rakt upp och ner verklighet som skildrades, utan en massa omskrivningar: https://www.svtplay.se/video/15722192/tvarvandningen-om-svangningen-i-flyktingpolitiken/tvarvandningen-om-svangningen-i-flyktingpolitiken-avsnitt-1?info=visa&utm_source=tv.nu
Vill du inte se den via länken, går de i repris i stort sett många dagar framöver i SVT och Kunskapskanalen.

Allt hjärntvättade som gått ut på våra gator och skanderat rasism, skrivit rasism och allt vad de nu vill kalla det här problemet för, de har helt uppenbart problem idag. En lögn blir inte sannare bara för att den upprepas tillräckligt många gånger.


Men det som är mest avskyvärt är att Göran Persson, Stefan Löfven, Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt avböjt att medverka i dokumentären, inte minst delat ut fetsmällar - t.o.m. i de egna leden. De andra naiva ur diverse partier förstår jag mig verkligen inte på. Det går ju inte att tycka till sig, att något som inte fungerar, skall kunna fungera!

Jag låg där och tyckte riktigt synd om Tobias Billström (M), när han kom till talas flera gånger under dokumentäre, om hur illa han behandlades av Fredrik Reinfeldt, som då var statsminister. När Billström påtalat att det inte gick att bedriva en dylik migrationspolitik, den var fullständigt ohållbar ur många perspektiv, valde
Fredrik Reinfeldt att ge Tobias Billström, sin egen utredare och minister, tillika partikamrat en präktig fetsmäll och kontrade med de riktigt falska orden, som han höll i talet:  "Öppna våra hjärtan".

Man kan undra varför Moderaterna inte valde Tobias Billström, som partiledare istället, när de nu prompt trodde att Anna Kindberg Batra inte skulle klara uppdraget pga att hon närmat sig Sverigedemokraterna, dvs kunde tänka sig att tala med Sverigedemokraterna. De förhatliga sanningssägarna!


Och vem minns väl inte Statsministern Stefan Löfvéns ord, när han nyss stod och ondgjorde sig över Sverigedemokraterna: "I mitt Europa bygger vi inga murar"

Nej, det behövs verkligen inte, det klarar den här svenska regeringen av så himla bra själva! Segregationen är idag fullständig, går man ut längs Avenyn en kväll blir man mörkrädd över vilken verklighet som råder där.

Den som inte minns de här politiskt inavlade pappenheimarna och allt de står för, måste tillhöra den mer svagsintas skara, eftersom det ligger så nära in i realtiden. 

Tragiskt att behöva åse hur de här två personerna, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfvén, de senaste statsministrarna, vägrade uttala fakta som de mycket väl kände/känner till, men spelade ut sina kort allt bara för att vinna politiska poäng!

Bert Karlsson som också medverkade i dokumentären påtalade att Regeringen och de olika partierna är fortfarande lika hycklande!


Några fler hycklare av värsta slaget, som väl rimligen bör falla under ren kriminalitet är Rikspolischefen Dan Eliasson. Han står och ondgör sig över hur polisstationer sprängs och hur polis får sitt hem sönderskjutet med familj och barn närvarande. Bara ett under att ingen skadades eller t.o.m. avrättades.

Rikspolischefen Dan Eliasson tror visst att vi är fullständigt puckade och inte minns att Dan Eliasson gjorde något fullständigt kriminellt, när han själv mot gällande lag lämnade ut polisernas adresser och personliga uppgifter till IT-folk som absolut inte skulle ha tillgång till dessa uppgifter! - IT-skandalerna är härvidlag så många att man trots allt måste klassa alla inblandade inkl. Regeringskansliet som ett hot mot Rikets säkerhet!


Senast idag när jag slog upp Göteborgs-Posten trodde jag knappt mina ögon: http://www.gp.se/nyheter/sverige/interner-larmar-kvittokaos-p%C3%A5-anstalten-1.4793851



Internerna på anstalten Tidaholm har slagit larm om att kioskverksamheten som pågår inom anstalten! Anstaltschefen Mikael Wallin, som under många år haft olika chefsjobb inom polismyndigheten och tillträdde som anstaltschef på Tidaholm under våren 2016 tycker helt uppenbart att det är helt ok, trots att det helt uppenbart inte är någon godtagbar kioskverksamhet som huserar inom anstalten.

Nog har väl ändå bottennappen tangerat underjorden, när de kriminella intagna börjar te sig mer laglydiga än anstaltschefen Mikael Wallin, som dessutom har ett långt förflutet inom polismyndigheten.

Det verkar som om jag än en gång ligger ännu mer rätt i tiden. Redan i början på 2000-talet tyckte jag att det var dags att omvärdera och omdana hela kriminalvårdens utformning. Men det var inte jag som fick föra talan upp i hjärntrustens korridorer och så gick det också som det gick. Det var en professor från Lärarhögskolan som gjorde karriär och fick armbåga sig fram och presenterade sig dessutom som expert inom området!

Hon använde t.o.m. mina ord rakt av, brydde sig inte ens om att omforma det jag skrivit, trots att hon dessförinnan rackat ner på mig rejält inför anstaltsledningen både på Sagsjön och Skogome. Hon hade ombetts granska/utvärdera mitt arbete, det var anledningen till hennes närvaro.

Nej, de unkna och sunkiga blir inget annat än just unkna och sunkiga oavsett vilka titlar de än tillförskansar sig.

Jag vet inte något område inom stat och kommun som längre fungerar. Det är skurkarnas marknad fullt ut...




torsdag 2 november 2017

Hur många kvinnoförtryck och övriga förtryck från statens sida finns egentligen inbäddade i våra liv?

Jultraditionen firar man genom att kolla om flickorna skall bli gifta under det kommande året. Man gör det genom att på julafton tar flickor av sig ena skon och kastar den över axeln i riktning mot ytterdörren. Därefter går alla för att se hur skon har landat. Om skon har tån riktad mot dörren betyder det att flickan är på väg ut – eller mao att hon kan räkna med att bli gift under det kommande året.
 
Pojkar finns motsvarande tradition inte för, naturligtvis! Vad annars? Det är bara flickor som vill bli gifta!
 
Personligen avstår jag mer än gärna, eftersom det t.o.m. saknas den av staten påtvingade juridiska anledning att gifta mig. Saker och ting är som det är med särkullsbarn etc. Så länge livförsäkringar gäller är det en helt ok situation även om det är en nog så svindyr backup. Men överlever man längre än årsförfallodagen på eller närmast efter 90 årsdagen, då är det till att börja planera inför den där skogskojan som då är framtidsboendet, med tanke på bostadsmarknaden som staten är ansvarig för.
 
Det här med försäkringar är en snårskog och det gäller verkligen att sätta sig in i hur de fungerar och framförallt om de fungerar. De är sannerligen inga självspelande pianon, det upptäckte jag av en ren slump, att jag hade betalat för en olycksfallsförsäkring för dottern där försäkringsålder hade överstigits med råge! Det var tydligen MIN sak att kontrollera, inte försäkringsbolagets, att det låg och tog ut pengar för något som inte ens gällde längre.
 
Mer uppdaterad än så är inte den svenska juridiken, där man inte ens kan freda det gemensamma införskaffade boendet för den som överlever den andre/a, utan är utlämnad till ett godtycke av guds like och dessförinnan till försäkringsbolagens godtycke.
 
Konklusion: det är dyrt att vara slav under statens piska=lagstiftning. Inte ens boendet går att skydda för den som så önskar. Antingen är man gift och håller sig på avstånd från det som kallas särkullsbarn, eller så får man finna sig i att staten tagit kommando över rätten till valet av hur man vill utforma sitt eget liv.
 
Traditionen med att kasta av sig ena skon över axeln, ungefär som när man står vid en önskebrunn, den är inte heller helt lätt att uppfylla, eftersom det även innebär en rent praktisk omöjlighet. Här lämnas skorna vid ytterdörren, alla tassar omkring i strumplästen inomhus såväl manligt som kvinnligt, eftersom vi inte har jordstampat golv och heller inte vill ha det. Filttofflor i varierande storlekar finns att tillgå vid ytterdörren för den som tycker att våra varma golv ändå inte är till belåtenhet för ett barfotagående.
 
Jag hade en gång en säregen bekantskap (frid över hans minne). Han var spanjor skall jag väl tillägga. Jag bad honom åtskilliga gånger att ta av sig skorna vid ytterdörren, ville han ha något på fötterna fanns filttofflor att tillgå. Men han vägrade och travade friskt omkring i sina ytterskor inomhus och tyckte att svenskar var begåvade med fullständiga nonsens.

Här skulle det minsann knallas omkring med skorna på inomhus därmed basta! Mina argument om att jag hade små barn som kröp omkring och lekte på golvet och sedan upp i möbler och sängar föll som tegelstenar. Inte ens mina upprörda argument om att han faktiskt mycket väl hade kunnat passera hundskitar, spyor etc. med sina skor. Skor är ohygieniska under skosulorna!
 
NIX! Skorna på, var det som gällde. Gnälligt fruntimmer jag var. Jag replikerade med att trots att han var flitigt anlitad psykläkare som stod högt i kurs runt om i hela världen, hade han nog inte riktigt alla pållar hemma, en hel del av dem var nog ute på grönbete!
 
Han tog det inte som han borde ha gjort. Istället ökade hans intresset för min person, suck!
 
OM honom går det nog att skriva en hel egen roman. Han kommer nog att komma till god användning, när jag återvänder till mina manus, som sedan länge mer eller mindre ligger i träda p.g.a. tidsbrist. Mentalt fortgår de alltjämt och finner ständigt nya inslag och infallsvinklar.
 
Det kanske inte är helt utan nytta, att livet självt gör att "Duktiga Annika" har fått pausa manusskrivandet.
 

fredag 27 oktober 2017

Filmen om Vincent van Gogh - Loving Vincent,

först tvekade jag, skulle jag verkligen uthärda en så färgstark film. Vincent van Goghs korta penseldrag har alltid skapat ett virrvarr inom mig, som inte lämnat några sköna vibbar. En stil som han lade till sig i slutet av sitt konstnärskap.

Men nyfikenheten tog överhand. En hel film som är målad av 100 konstnärer och lutar sig tillbaka på Vincent van Goghs biografi och konstnärskap, det är lite svårt att bara kapa bort ur medvetandet. Likaså vetskapen att Vincent van Goghs liv är ett gripande livsöde, som kan följas tack vare all brevkorrespondens som han och hans bror Theo hade med varandra. Den bevarade korrespondensen till Theo, målarkamraterna och släkten omfattar 750 brev. 

Det går inte att göra annat än ha full beundran för hans envetenhet, antal verk han efterlämnade är verkligen imponerande. Som 27 åring beslutade han sig för att bli konstnär efter att ha halkat runt på fler yrkesbanor, som bara visade sig omöjliga för hans vidkommande.

Själv har jag alltid ifrågasatt om Vincent van Gogh, verkligen sköt sig själv på sin 37:e födelsedag för att två dagar senare avlida i sviterna av det skottet. Det finns inget som talar för att det var så det kunde ha gått till. Det där sistnämnda är knappast det som han blivit känd för, utan istället händelsen när han skar av sig en bit av ena örat, som han slog in i tidningspapper och gav till en intet ont anande prostituerad.


Även den händelsen med örat har florerat en hel del teorier om anledningen. Jag röstar med fötterna alltjämt på den punkten.

En gång i min gröna ungdom när jag var på en längre rundresa på motorcykel i Europas flesta länder, gjorde jag ett nerslag på kyrkogården i Auvers-sur-oise där Vincent ligger begravd, trots att det bara var under de sista månaderna av sitt liv han bodde där.
Det lär ha blivit den näst mest besökta kyrkogården i Frankrike, efter Père Lachaise i Paris. Så mina och gammelfarmors årliga promenader på Malmbergets kyrkogård var nog inte så unika, eller märkliga vid närmare eftertanke. De var kantade av hennes historier om alla livsöden som varit, när vi passerade diverse gravstenar. Levande historia på en kyrkogård mao.

Kyrkogårdsbesöket i Avers-sur-oise var däremot inte inplanerad, utan blev till av en ren slump. Det var där jag satt på en bänk och funderade över om jag verkligen skulle åka in till Paris med motorcykel, det kändes inte lockande helt enkelt. Kanske fanns något i mitt medvetande att jag i framtiden skulle hinna avverkat många besök i just Paris, hundskitarnas stad. Paris som jag ännu inte har bestämt mig för om den verkligen står på min favoritlista över Europeiska städer.

Vid Vincent van Goghs grav ligger hans bror Theo också begravd. Theo avled mindre än sex månader efter Vincent och på ett vårdhem i Utrecht. Filmen Loving Vincent öppnar upp för teorin att brodern Theo skulle kunna vara en av de tänkbara som sköt Vincent, vilket jag har mycket svårt att tro, även om filmen presenterar teorin om att brodern, som är konsthandlare hade fått ekonomiska bekymmer de sista åren och alltid varit den som försörjt Vincent. Men lillebror Theo dör i sviterna efter syfilis på ett vårdhem i Utrecht. Vilket lär vara en tämligen segdragen historia, eftersom paralytica demens tillstöter i slutet av syfilis.


Först blir Vincents lillebror Theo begravd på Utrechts kyrkogård, men någon gång på 1900-talets första del för Theos maka Johanna över makens kvarlevor till kyrkogården i Avers-sur-oise, så att de två bröderna kommer att för evigt finnas vid varandras sida, precis såsom det varit i livet.

Van Gogh familjen har verkligen ingen lyckosam släkthistoria. Sonsonen till Theo (Théodore) van Gogh, filmskaparen och (måste jag dessvärre tillägga) den extreme provokatören Theo van Gogh mördas bestialiskt i Amsterdam år 2004 av en islamist.
https://translate.google.se/translate?hl=sv&sl=fr&u=https://fr.wikipedia.org/wiki/Th%25C3%25A9odore_van_Gogh&prev=search

Trist historia som går att läsa under "Kontroverser" i länken. Men även i följande länk finns mer att läsa för den som måhända inte känner till bakgrundshistorien
https://translate.google.se/translate?hl=sv&sl=fr&u=https://fr.wikipedia.org/wiki/Th%25C3%25A9odore_van_Gogh&prev=search


Vincent van Goghs solrosor är väl annars den målning som han gjort sig mest känd för och som fanns med i mina tankar den där dagen på kyrkogården i Avers-sur-oise. Den fick mig att under väldigt många år fundera över känslan att stå i ett solrosfält. Vincent van Gogh var trots allt en suverän landskapsmålare.

Häromåret fick jag svar på min undran om höga solrosfält, när jag helt plötsligt stod inför och några minuter senare inne i Solrosfältet i Växjö, som jag också skrivit om i min blogg 26 september 2015, en dag då jag ännu inte visste vilka fler hemska sorger som just hade tagit sin början.


Filmens svartvita målningar och speciellt av barnet är helt suveräna. Jag får bekräftelse där och då i biofåtöljen, att jag är inne på rätt sidospår i mitt eget målande: det svart/vita. Det är i själva verket min dotter som inspirerat mig, när hon en dag för många år sedan kom hem från konstskolan med en svart/vit målning, som hon hade gjort. Det slog mig att det inte bara var fotografier, som var oslagbara i svart/vitt.

Filmen Loving Vincent har en av hans målningar, som blir något enormt att uppleva i bioduksformat:
 

målningen "stjärnenatt", som är målad 1899 av Vincent van Gogh, samma år som han målar blå iris.
Filmen Loving Vincent är sevärd ur många aspekter, inte bara för att det är väldigt ovanlig att en film är uppbyggd av enbart målningar, den är i allra högsta grad en historia som inte lämnar någon oberörd.


lördag 21 oktober 2017

Mytomanen Sture Bergwall alias Thomas Quick begär nu 15 miljoner i skadestånd - skälen för det får mig nästan att tappa andan.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/kqJeB/sture-bergwall-kraver-15-miljoner-i-skadestand

Sture Bergwall har själv önskat sig detta fokus och intresse. Det är hans egna ord vi har fått ta del av, så därom råder ingen som helst tvekan. Sedan har han blivit väl tillgodosedd, mer än väl tillgodosedd i sitt ego, att det skulle få följdverkningar, det behöver man inte bli raketforskare för att inse. Det torde även Sture Bergwall/Thomas Quick ha insett, när uppmärksamheten svalnat och han åter var förpassad till ointressets ruta. 

Men medan rättshaveriet pågick som bäst blir det också väl genomlyst, hur den här av staten påkostade verksamheten med försvarare egentligen fungerar och DET efterlyser jag verkligen att lagstiftaren och ansvariga sätter sig ner och tar en djup funderare över. Framförallt hur fortsättningen skall se ut, eftersom Sture Bergwalls/Thomas Quicks juridiska ombud haft allt övrigt att önska. Vilka det är fråga om som inte skött sitt uppdrag, det behöver man inte heller vara atomklyvare för att förstå.

Sedan om Sture Bergwall/Thomas Quick varit så psykiskt sjuk, att han kommit på att han skall göra sig intressant genom att erkänna 30 talet mord, med stigande emfas trots att han måste ha varit klart medveten om han inte ens varit i närheten av dessa personer, det låter jag däremot låta vara osagt. 

Men skadeståndet skulle i så fall riktas till de juridiska ombud som Sture Bergwall haft, inkl. åklagaren Krister van der Kvast, som gjorde karriär pga. Thomas Quick-soppan och där det bevisligen har förekommit saker och ting som inte borde ingå i mordutredningar! Det finns det poliser som t.o.m. intygat inför TV-kamerorna. Vidare på den listan dit skadeståndskraven isf skall ställas är de s.k. experterna vid Säters sjukhus, vars huvudman faller under Rättspsykiatriska kliniken för Dalarna och till del även för Gävleborg och då säger jag i alla fall "lycka till", eftersom utfallet är tämligen given!

Rimligen borde det vara rätt forum, men knappast
svenska statens skattebetalare. Sakens natur borde faktiskt prövas inom svensk domstol. Det är i så fall det enda tänkbara och finns det inget rimligt i det utfallet så har Sture Bergwalls juridiska ombud möjligheter att vända sig till EU-domstolen för att avgörande. Men låta ännu en Justitiekansler ensam hantera Thomas Quicksoppan, det är inte ens rimligt, med tanke på hur JK agerat när det gäller de som drabbats av de falska erkännandena och tidigare när det gäller Thomas Quicks "skuld".

Men att enögt hänvisa till oskyldigt dömda, som Sture Bergwall och hans juridiska ombud helt uppenbart tänker slå an som jämförelse, det är så magstarkt att jag knappt kan andas vid blotta tanken, eftersom jag mycket väl känner till vilket helvete den mannen skapat till alla som blivit lidande av hans falska "erkännanden".

Skulle Sture Bergwall tilldömas en enda svensk enkrona av våra samägda skattmedel kommer ännu en ny rättsskandal visa sig äga bärighet. Därför att Sture Bergwall har själv aktivt medverkat till att mördare gått fria och utsatt så många andra människor för ett rent helvete. Jag säger inte att Sture Bergwall inte haft det på Säter, men vi andra drabbade har inte av egen fri vilja försatt oss i den situationen.

Som jag ser det finns ingen annan möjlighet till att han själv skulle kunna undgå ansvar, är att man gör en ny rättspsykiatrisk undersökning över huruvida han varit vid sina sinnens fulla bruk under den här tiden som han ville göra sig "intressant" för sjukvården vid Säters Sjukhus, där han varit intagen av andra anledningar. Någon mysfarbror är det här inte fråga om, för den som nu händelsevis tror att så varit fallet.

Beklämmande är att preskription har hunnit inträda i en del av de fall som han erkänt sig som skyldig till morden och alla andra vars liv han havererat genom sina falska erkännanden och utpekande av medgärningsmän. Det är en betydligt större och olustigare omfattning och där borde i så fall svenskt rättsväsende på eget initiativ ge sig vinn om att bistå de som drabbats av Sture Bergwalls, alias Thomas Quicks falska erkännande, inkl. hela gänget av diverse cirkusdirektörer i form av åklagare, jurister och andra sakkunniga som förekommit.


Jag tillhör själv den skaran som fått diger påverkan i mitt och mina barns liv och det är verkligen inte fråga om några amsagor, utan fakta sedan polishuset i Gällivare läckt uppgifter till NSD om mitt vittnesmål i dubbelmordet i Appojaure. https://sv.wikipedia.org/wiki/T%C3%A4ltmorden_i_Appojaure

Hur lagmannen vid Gällivare tingsrätt dessutom dömer Sture Bergwall, (eller om han nu gick under namnet Thomas Quick vid dubbelmordrättegången) och låter Sture Bergwall vifta bort det faktum, att det inkom sådana uppgifter under pågående rättegång, att rättegången var nära att ajourneras. I synnerhet som denne lagman tillsammans med en rådman vid Gällivare tingsrätten såg till att jag föstes över till polishuset för att höras som vittne i anledning av Appojauremorden. Hur normalt och ansvarstagande är det att utsätta en av sina egna anställda för dylika saker, när man som lagman även har ett personalansvar. Jag hävdar dessutom att lagmannen brustit på mer än ett sätt i sin egenskap av personalansvarig. Det här är en mångfacetterad soppa, med många och undangömda tillika negligerade komponenter.

Det hela är fråga om ett sådant gigantiskt rättshaveri, att jag så här många år efteråt ibland funderar hur det står till bland de som skall företräda vårt rättsväsende. Lagmannen vid Gällivare tingsrätt behöver jag inte längre fundera över därför att han är död och ingen kan dessvärre återuppväcka honom. Jag är den första att beklaga den saken, men av helt andra skäl än som kan te sig vid en första anblick.

Själv kommer jag aldrig i hela mitt liv glömma den känslan jag hade den här morgonen, när jag snappade upp tidningen från brevlådan och fann mig själv på förstasidan i egenskap av vittne och det visade sig att uppgifterna kom från polishuset i Gällivare dit jag hänvisats av lagman och rådman som vittne i dubbelmordet i Appojaure, efter att de hade talat och rådgjort med polisen. Vilka det nu var kan man undra en stund över och inte komma fram till någon annan slutsats, att det måste ha rört sig om Kling och Klang, inte de garvade mordutredarna från Rikskrim. Jag visste att det bara var en tidsfråga innan mitt namn också skulle bli känt om det redan var ute i lokalpressen. Djungeltelegrafen skall man aldrig underskatta. Gör man det då vet man inte vad den är kapabel till. 

Jag kan bara intuitivt känna att det är inte undra på att rättsväsenden fullständigt har havererat. Jag blir lika förvånad varje gång polisen blir bekymrad över att det inte finns några vittnen, trots att det måste finnas rätt många som har något att tillföra utredningarna. Jag har full förståelse för att man inte vill träda fram som vittne! Därför att det helvetet som sedan följde och faktiskt ännu pågår i mitt liv, det skall INGEN behöva på utstå. Jag har av staten inte ens ett betalt juridiskt ombud att tillgå vid min sida. Jag står här alltjämt ensam och kämpar mot idiotin som pågått sedan jag dumt nog lät mig övertalas om att bli vittne i en dubbelmordutredning. - Så många händelser i mitt och barnens liv kan inte vara frikopplade från det vittnesmålet! I det fallet håller jag helt och hållet med Leif G W Persson, som säger med eftertryck: hata slumpen!

Den kraft det krävts av mig i diverse sunkiga rättsinstanser och andra tvivelaktiga ställen som t.ex. AFA det är att vara berövad sitt eget fria liv. Ständigt behöva föra den här kampen mot myndigheterna, ha det hängande över huvudet som tillintetgjorde ett normalt liv, där åtminstone arbetslagstiftningen borde ha trätt emellan full ut om inget annat! - Sista slaget under bältet fick jag häromdagen från Kammarkollegiet. Samtidigt som AFA än en gång konstruerat en ny soppa med Försäkringskassan som nästa idioti och Moment 22. Vilket naturligtvis bara kommer att leda till nästa helvete, som skall vara x-antal år till! - Mytomanen Sture Bergwall alias Thomas Quick han är fri. När skall jag bli fri att kunna leva det liv som återstår av mitt liv, mitt liv har varit förrött betydligt längre än Sture Bergwalls alias Thomas Quicks, p.g.a. mitt vittnesmål i Appojauremordutredningen!


Ändå är jag säkert minst drabbad eftersom jag aldrig någonsin utpekats som medhjälpare till mord, som Sture Bergwall också ägnade sig åt. Det finns de som fick dö med att aldrig ha blivit rentvådd p.g.a. Sture Bergwall och hans cirkusmedverkande.

Det borde anstå Justitiekanslern och den svenska juristkåren i anständighetens namn, att inte jämföra Sture Bergwall alias Thomas Quick med personer som:
  • Kaj Linna, som tidigare i år friades för Kalamarksmordet och som har begärt 20 miljoner i skadestånd av staten. 5,5 av dem vill han ha ut i förskott.
  • 2003 fick Joy Rahman, som 1994 dömdes för livstids fängelse för mordet på en äldre kvinna i Sätra och som är det hittills största skadeståndet i svensk historia. Rahman fick 8 miljoner.
  • 2015 fick en då 67-årig man 12,6 miljoner för de nio år han suttit oskyldigt fängslad dömd för att ha våldtagit sin dotter.
Utan Justitiekanslern och svenskt rättsväsende borde se till, att alla vi som drabbats på ett eller annat sätt i dessa enorma rättshaverier till mordrättegångar, får den hjälp vi borde ha haft för bra länge sedan.
 

Det finns många som slagit larm, utan att rättssystemet i Sverige har lyssnat. Bl.a. har journalisten Dan Larsson utkommit med en bok om redan år 1998 och under namnet "Mytomanen Thomas Quick". Journalisten Dan Larsson har följt Thomas Quick vid både vallningar och vid alla mordrättegångarna. Den boken har jag skickat in både till Justitiekanslern men även till AFA, dock utan något resultat, eftersom jag finns med i boken och bland persongalleriet med mitt tidigare burna efternamn. Men mig har svenska rättsstatens hela system inkl. Domstolsverket enbart fortsatt att ignorera fullt ut. Det är väl det som kallas för "gudomlig rättvisa", men mänsklig är den däremot inte.

Hela det här samhället visar på sådana enorma blottor, att jag kan bli alldeles matt vi blotta tanken, därför att det är rövarnas och de girigas paradis vi lever i och är mer eller mindre helt i händerna på deras villkor! Sedan är man dessutom förundrad över hur samhällsutvecklingen urartat. Är det att undra över då det görs lätta mål, när man lämnat hela målburen öppen...
Inte bara Dan Larsson och en rad tunga jurister och sakkunniga ställde sig tvivelaktig till Sture Bergwalls, alias Thomas Quicks morderkännanden. Den uppfattningen delades av vår alltigenom flitigt anlitade professor emeritus i kriminologi vid Rikspolisstyrelsen, tillika författaren Leif G W Persson, liksom en rad tunga jurister och sakkunniga. Inkl. tunga mordutredare, som allteftersom cirkusen pågick och utvidgades hoppade av! Morderkännandena var dessutom betydligt fler än Sture Bergwall/Thomas Quick slutligen dömdes för. Någonstans på vägen måste t.om. åklagaren Krister van der Kwast ha fått kalla fötter, eftersom han nöjde sig med att "bara" driva igenom dessa få morddomar, som Thomas Quick erkände sig skyldig till. Resten hamnade väl i papperskorgen, där samtliga av Sture Bergwalls alias Thomas Quicks erkända mord egentligen borde ha hamnat redan från första början. Denne unike svenske "massmördare" lyckade t.o.m. konststycket att pinka in vartenda hörn av gärningsmannaprofil. - T.o.m. expertis från USA har skakat på huvudet. Men i Sverige fungerade t.o.m. det konststycket! - Nu provar sig därför denne icke massmördare, med sitt juridiska ombud vid sin sida: konststycket att begära ett skadestånd på 15 miljoner.  - 


torsdag 19 oktober 2017

#metoo

Självklart är jag inget undantag. Alltifrån lightvarianter till vidrigt, långvarigt och utstuderat.

Skrev för några år sedan om den vidrigaste av dem alla i min blogg. Den mest äcklige som aldrig gav upp och som under alla dessa år utsatte mig för den ena vidriga saken efter den andre. Jag fick då ett inlägg av hans son, att jag skulle passa mig för att skriva något dylikt!

Så f@n heller att jag böjer ner mig, nu är dessvärre det svinet död. 

En vän från läroverkstiden skrev på Facebook, att det svinet hade fått alzheimers och var illa däran. Nu var jag väl glad...
 
På det fanns bara ett enda svar:

- Hur skulle jag kunna vara glad åt en sådan sak? Det var väldigt synd att han inte fick leva och hade fått stå till svars inför allt helvete han hade ställt till med och hållit på med.

Så här ung och tämligen skyddslös var jag 70-talet, när helvetet startade....
och först 1991, när jag hade fyllt 40 år blev jag en gång för alla befriad från det äcklet. Då kunde hans äckliga jag inte nå mig längre. Det var närmare 143 mil emellan.

  När jag höll på att rensa bland alla mina betyg/intyg etc. i somras. hittade jag ett brev som han hade skrivit till mig, bifogat med ett sista slag i ansiktet. Snacka om att vara riktigt sjuk i huvudet!

Glömt har jag inte alla ni som räddade mig ur många hemska situationer, som hans sjuka hjärna var kapabel att konstruera. Glömt har jag inte heller alla er som inte ställde upp på min sida, när jag behövde det som mest!
   


https://www.aftonbladet.se/debatt/a/zWRpq/till-dig-som-inte-orkar-posta-under-metoo