Google+ Followers

fredag 15 maj 2009

Jag har fått portvinstå,

den 15 maj 2009, kl 16:29


dvs. gikt hade han skrivit i mailet.

Han hade också lagt till: "jag som trodde att det bara var gamla gubbar som får gikt".

Tja, vad svarar man då?

När man är i den här åldern, som han och jag är i, då måste han väl ändå förstå, att han räknas som "grumpy old men"? Eller har han tappat greppet fullständigt och tror, att han rent av fortfarande är en "fjortis på moppe, fjunet på hakan, med jätteprillan på sne i garnityret och på väg upp till "Unkas" i Malmberget för lördagens Tio-i-top med mentometerknappar"?

Nu visserligen med det lilla tillskottet: "konstaterad portvinstå", dvs. "försurad".

Inte gick det heller att skylla på någon kvinnlig livskamrat, som hade börjat ledsna på honom och därför sneglat på livförsäkringar värd någon mille? Men det kanske hade skett innan hon avflyttade? Han kanske var blyförgiftad? Lite molybden i morgonkaffet kanske? Eller så hade han helt enkelt kanske bara råkat tugga i sig någon kvicksilvertermometer vid något obevakat ögonblick?

Själv vet jag att jag bitit av åtskilliga febertermometrar, när de trott att de kunde uppväcka morgonzombies kl. 05.30, eller vilken tid det nu var, när det skulle morgontempas på sjukan i Gällivare. De slet upp dörren, forsade fram genom sjuksalen och det var sanning att säga inte lätt att avgöra, om vinddraget kom ifrån den hastigt uppslitna dörren, eller när tornadon själv kom infarande i sjuksalen med ett: "GOOODMORGON"!!! som fick nackhåren, att resa sig på givakt och "innevånarna" på kyrkogården en halv kilometer bort, att vända sig runt ett helt varv. Sedan stoppade denna virvlande tornado in en febertermometer i min mun och försvann ut lika hastigt, som hon kommit in.

Naturligtvis somnade jag om på "två röda" bara för att vakna till av knastret inne i munnen, när jag bitit av termometern!

Men vad kunde jag ge för råd, att han kunde "piffa upp" en portvinstå med? En portvinsnäsa kanske? Då är det hela perfekt! Jag kan riktigt se hur han skall saluföras i framtiden: "Old mean men med portvinstå och portvinsnäsa öskar kontakt med en vän kvinna, med sagolikt stort och rikligt tålamod."

Tja, vad som nu än blir hans följeslagare i framtiden, kan man väl ta det från den positiva sidan istället:

Han kanske också kan bli en historisk person pga. sin portvinstå?

Tänk bara på den där guvernören, tillika kuckeluraren, Ankarström, som i början på 1800-talet, pga. sin portvinstå blev kvar hemma istället för att medverka i upproret på S: t Barthélemy. Den lilla västindiska ö som sedan 1784 tillhörde Sverige. Tack vare denna portvinstå, stannade han hemma och blev istället övermannad av stadsmilisen. Berömd pga. en portvinstå!

Han var ingen dumsnut, han Ankarström. Han fixade hela skivan, antagligen genom ett batteri av jädrans bra lögner och dubbelspel. Däremot hans stackars "fabbo portvinstådoktorn" Samuel Fahlström, han tvingades lämna ön och blev senare dömd av kuckeluraren till döden för landsförräderi. Men den "fabbo portvinstådoktorn" han var minsann inte bara doktor, det var han som gjorde stadsplanen till staden Gustiavia, som växte fram på ön. Den till S:t Barthélemy landsförvisade anjalamannen Robert Montgomery hade dock inte så mycket till övers för Fahlberg, utan beskriver honom som en "slät medikus, lite fadd men mycket tjänstaktig". Med andra ord "duktig idiot!"

Men hur svenskarna kom till den lilla ön, fick vi sitta och traggla i skolbänkarna en gång i tiden, det har väl knappast någon glömt? Det var faktiskt en av de få inslagen som var värd att minnas, pga. den "täta intrigstoryn". Det var ju Gustav III som i Paris lyckats förhandla sig till att Sverige fick en koloni, dvs. ön S:t Barthélemy i Västindien. Svenskarna var väl inte så "brighta" redan på den tiden. Glädjeyran blev något kortvarig, därför att det visade sig att det var typ "grisen i säcken", som man väl får lov att betrakta en ö utan färskvatten, eller?

Men det hann bli en väldans massa "ärtsoppa" iaf, därför under konflikterna mellan England och Frankrike under revolutions- och Napoleonkrigen, liksom det amerikanska frihetskriget, utgjorde den svenska frihamnen på S:t Barthélemy en smidig omlastningshamn för de krigförande.

Svensk lagstiftning var det som gällde på ön, men antagligen var det traditionell västindisk "Martinique-lag", som hade det mesta att säga till om. Något som jag filosoferat fram så här på lite äldre da´r, när jag tänkt tillbaka på denna story från skolbänkens utkikspost. Det här var ett riktigt getingbo, som Sverige hade hamnat i. Det var mitt bland kaperier, slavhandel och andra stormaktsintressen. Pröjset på ön var dessutom spanska "piastres gourdes", det säger nog en hel del om vad det handlade om. "Dimman låg nog rätt tät mellan varven". Jag syftar på både portvinstår, portvinsnäsor pga. bristen av färskvatten, alla motsättningar och krigsmaskineri som ständigt fanns på ön.

Det var hit Sverige skickade iväg alla usla och kriminellt belastade soldater. Man kanske kunde utlokalisera kriminalvården igen, eftersom man satsar stort på att lägga produktion i utlandet? Det blir ju billigare så.

Det var i alla fall ett ynka gäng, som anlände till S:t Barthélemy, därför att de varken tålde klimatet, eller tjänstgöringen. Tänk dig själv att bli droppad från kalla norden till det svettiga klimatet, utan takfläkt och soft liv nere på beachen, utan istället i full krigsmundering under den glödheta solen!

"Fabbo portvinstådoktorn" Fahlberg berättade i en rapport i början på 1800-talet att av 23 soldater var endast fyra friska! HÄPP! Det var en story av "tio små negerpojkar karaktär", därför att några år senare fanns två friska soldater kvar, tillsammans med sju "vanföra krymplingar". Resten döda. Krämporna rubricerades oftast som lungsot, tvinsot, bensår, synsvaghet och sinnessvaghet. Ungefär en komplett beskrivning av "dagens svensk", har du tänkt på det?

Som komplement till denna föga imponerande försvarsstyrka fanns också en milis med uppgift, att utföra vakttjänst såväl i Gustavia som på den övriga ön.

Jädrans soppa, om du frågar mig! Men en rätt rolig soppa, om man ser "knorren" på den.

Där ser man vad ett mail med en portvinstå, kan leda till?

1 kommentar:

  1. Det finns 2 kommentarer.

    haha.... roligt att du kände igen dig, trots "vinklingen" dvs. fördunklingen.

    Puss på pannan och ta det lugnt med portvinsattributen!
    Anmäl >Gun (2009-05-21 02:01:53)

    Va tusan, att min försurade tå hamnade på din blogg uppe i Gällivare. Och inte nog med det Gun, näsan är också röd av Rosacean (slå upp det ni som inte vet vad det är), stjärten av ärtsoppan och ögonen av punschen och brännvinet. 10 i topp var jag med och tryckte på mentometerknapparna men jag har aldrig snusat, aldrig haft moped, fick istället på 15-årsdagen en bra gitarr och förstärkare, Gud skel lov, och vi musikanter känner oss nog yngre än vad vi är, mot vad "vanligt folk" känner sig.
    Anmäl >Håkan i Holmsund (2009-05-19 19:42:53)

    SvaraRadera