Google+ Followers

fredag 30 april 2010

Tankar från ett styrelserum.

- den 30 april 2010, kl 00:27



Hantera alla stressiga situationer som en hund.

Om du inte kan äta det eller leka med det -


bara kissa på det och gå din väg.

torsdag 29 april 2010

"Alla använder Karlsons klister utom jag, för

- den 29 april 2010, kl 19:22


jag är en åsna".

Det tillhör en reklamslogan som nött sig in i mitt huvud, redan som barn.

Men om någon för bara 30 år sedan hade sagt mig, att man skulle klistra ihop maten i framtiden, hade jag antagligen trott att det var en person med osedvanlig livlig fantasi, alternativt en regelrätt "Piteå 5 5:a".

Åter är köttklistret uppe på tapeten, förlåt maten och förvånansvärt ser det ut som om EU tänker säga nej. Men det lär knappas hjälpa ändå. Det lär dyka upp som ett brev på posten på alla tänkbara ställen. Fråga är om det inte redan klipps och klistras rätt friskt.

Ibland funderar jag på om det överhuvudtaget finns någon yttre gräns för människans dårskap och girighet.

Som konsumenter är vi redan akterseglade för länge sedan. Därför att det är fullt tillåtet att kursa iväg "mat utan mat", man gör bara en anspelning om att det är mat i förpackningen. Varför vi överhuvudtaget har kontrollmyndigheter är en smärre gåta för mig, eftersom det mesta tycks vara fullt acceptabelt ändå. Det finns inte ens en skyldighet att deklarera alla tillsatser!

Själv tycker jag att det är hög tid, att man som konsument verkligen kan få en fullständig innehållsförteckning, VARJE gång det är något som tillförts själva råvarans tillkomst i något led. Då är det i alla fall upp till var och en att bestämma vad man är villig att sätta i sig, eller inte sätta i sig.

Igår stod jag åter i kassakön bakom mannen, som förundrat min hjärna länge och väl. Han tycks inte alls reflektera över vad han gör med sin kropp och hälsa. Det verkar vara ungefär samma inköp han gör för jämnan, eller i vart fall när vi stöter på varandra inne i affären. Vilket är rätt ofta. Igår lastade han upp på varubandet:

2 stora cocacola
6 burkar energidrycker
4 styckeförpackade chokladbollar
4 styckeförpackade Gorby pizza
4 paket cigaretter

Det är nästan så jag önskar, att den här mat & hälsofascisten Anna Skipper, skulle ligga och lurpassa bakom kassan på honom.

onsdag 28 april 2010

Funderingar över en slät kopp kaffe.



- den 28 april 2010, kl 23:42


Prinsessan Madeleines brutna förlovning. Jisses! säger jag bara. Det måste verkligen vara tidningstorka, när man måste göra business på någon annan människas högst privata bekymmer. Dessutom till så osmakliga nivå att man t.o.m. slår upp det på "löpet".

Runt om på diverse tidningsredaktioner verkar de ha varit sysselsatta, med dessa funderingar kring hennes privatliv, praktiskt taget dygnet runt. Ungefär som om det skulle vara någon världsnyhet, eller en större naturkatastrof som hade inträffat. Det är liksom ingen hejd på vad man förmår gräva fram:
http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.356936-kungliga-brytningar-inget-unikt

Kunglig eller ej. Det är samma trista historia. Jag kan bara spontant tycka, att det var väl lika bra att det fick ett slut nu och inte sedan. Inte för att det hela ens angår mig. Men ur ren allmänsynpunkt tycker jag att det är rätt illa, att sitta där insyltad upp till halsmandlarna och upptäcka, att man hoppat i fullständigt galen tunna. Det är något som man inte ens vill önska sin värsta ovän.

Tyvärr är det inte första gången som prinsessan Madeleine är aktuell i pressen på det här tråkiga viset. Jag tror att det i grund och botten sticker i ögonen på den här formen av mediafolk, att hon är intelligent och dessutom oförskämt vacker. Inte blir det hela så mycket bättre av att hon tillhör kungahuset. Man kan undra hur det kommer sig, att det känns så viktigt att ägna sig åt detta vansinniga felfinneri. Vad är det tecken på egentligen?

Hon var väl inte mer än i ca 19-20 års åldern när hon var utsatt, tillsammans med andra kända personer, av det tyska förlaget Sonnenverlag. Jag trodde nästan inte mina ögon, när jag satt i väntlänge på flygplatsen och läste vad de hade fabricerat ihop. Hovet försökte då under en tid att avstyra det hela, men eländet fortsatte och det tycktes inte finnas någon hejd på vad man kunde hitta på. Det var allt ifrån fotomontage till ytterst nedsättande skrivningar. Det hela drogs tillslut inför domstol och prinsessan tilldömdes ett skadestånd på 400 000 Euro. Skadeståndet meddelade hovet, när dom föll, att det skulle doneras till välgörande ändamål.

Man kan undra en hel del över den här typen av pressfolk, har de inga egna ungdomar på hemmaplan att navelskåda istället, eller har de alla så perfekta privatliv?

Sedan kan jag inte låta bli att reflektera över de här kvinnorna, som både prinsessans f.d. fästman, men även Tiger Woods varit ute och halkat runt med. VAD är det med de här kvinnorna, som "talar ut" i tidningar om "sina historier" om de mest intima detaljer med de här "kända" männen?

Det luktar skunk långa vägar om de här kvinnorna, eller vill de framstå som "pumorna" som konkurrerade ut? Dvs. en "fjäder" i hatten och en bekräftelse på att de själva är oemotståndliga?

Den fjädern lär inte bli alltför långvarig, snart är de själva utbytta när nästa "puma" släntrar förbi.

Nej, upp med hakan prinsessan Madeleine. Man får ta det från den ljusa sidan istället. En del av det kvinnliga könet får hänge sig idogt åt naturvetenskapen, genom att kyssa en himla massa grodor, innan belöningen slutligen klirrar in: Det är en riktig prins!


(Dessutom är det väldigt få förunnat, att träffa rätt vid ett första försök och naturvetenskapen behöver verkligen uppgraderas på forskarfronten).

På tal om grodor och paddor. Jag läste för ett tag sedan, att de här små rackarna föredrar att para sig i fullmåne. Det tror jag däremot knappast kan gälla de här på två ben. Där kan det nog vara fullmåne, måne i nedan, nymåne, månförmörkelse, solsken, icke solsken, solförmörkelse, orkan, slagregn, stilla regn, snö, drivis, åska, norrsken, eller sådana finesser som 10 000 metersklubben (=Mile High Club)... pust urk stön!

Nu orkar jag inte fundera på fler varianter. Vad är det jag kan ha glömt? Men det kanske ändå går att förstå, vad det är jag suttit och grunnat på så här på kvällskvisten.

Jo, en sak till, när jag ändå är i tagen över ämnet filosofiska tankar över en slät kopp kaffe.

"Herr H" han hänger envist fast vid samma kaffesort. Det skall vara Zoegas och helst Mollbergs blandning. Jag brukar överlista honom och frågar då hur kaffet smakar och då får jag en längre utläggning vilken superb kaffesort han köper hem.

Men oss emellan vet han inte, att jag nog allt är listigare än så. Jag byter helt enkelt kaffesort i burken mellan varven, när jag tycker att det kan vara välbehövligt med lite omväxling. Det är rätt intressant att höra honom orera över en helt ny kaffesort, utan att han är medveten om att det är det.

Hur var det nu man brukade säga?

Var det inte "kvinnans list övergår mannens förnuft"...


fredag 23 april 2010

Så fortsätter de mänskliga umbäranden som LKAB

- den 23 april 2010, kl 14:45


i förlängningen försatt en hel kommuns skattebetalare i.

Man får ha öronen rejält spetsade, när man lyssnar till reportaget i radion, för att inte missa någon detalj. Ganska så snart upptäcker man att det finns bara en enda part, som gått helt skadefri ur det hela och det är LKAB. De har t.o.m. gjort business på människorna!

Sedan spelar det väl ingen roll att LKAB väljer att skicka fram malmbergaren Anders Furbäck, vilket han naturligtvis inte försitter tillfället att poängtera. Jag och fler med mig är kräkless på dylika floskler! Det har inte hindrat hans ageranden i tjänsten och hans arbetsgivare är fortfarande densamma och det som inte sägs och som borde sägas, uttalas, HÖGT och tydligt, det är att ingen som helst hänsyn har funnits med i planeringen. Trots att LKAB har hållit på att riva hus sedan 60-talet p.g.a. gruvbrytningen! Den här efterkonstruktionen, som framförs i radioreportaget, den köper jag verkligen inte. Det här är inga duvungar som sitter på LKAB:s stolar. Därför att det har framgått av historien hittills, att de har kommit till förhandlingsbordet, mer eller mindre i de lägen där de varit tvingade och med precis ingenting att erbjuda. De har istället lämnat förhandlingsbordet med bibehållen makt och ännu mer i vinst och orubbad balans för bolagets räkning. De småsmulor som hamnat mellan stolarna har enbart varit för att tysta. Sålunda inget som normalmänniskan i alla fall vill kalla för förhandlingar eller samarbete!

Jag tror att det är hög tid att svenska staten, ägaren, på fullt allvar öppnar sina ögon. Det här är så amatörmässigt skött gentemot ortsborna och skattebetalarna i Gällivare kommun, att man nästan baxnar! Det enda som blivit rejält bra skött är fördrivningen av drabbade människor och att skaffa LKAB en maktposition på marknaden. Där bolaget skaffar fram, i allt snabbare takt, ännu mer pengar och makt till sig själva, dvs. i slutändan staten! Enbart Malmbergets samhälle har förvandlats från att ha hyst dryga 13 000 boende och som nu är nere i vadå? Klarar man 5 000 strecket fram till sommaren? Det är en gigantisk fördrivning och miljöpåverkan, som ohämmat skett just p.g.a. LKAB:s gruvbrytning.

En offentlig ursäkt är faktiskt i nuvarande läge på sin plats och den motser nog många, när presentationen från LKAB skall komma före sommaren! Men det är inte bara en ursäkt som är på sin plats. Här krävs betydligt mer av rejäl substans!

Jag hoppas verkligen att det finns något uns av planering och tillnyktring från LKAB:s sida, när de skall presentera saker och ting här före sommaren. Därför att i radioreportaget sägs inget om de ca 120 fastigheter som inte ersatts med nya hem. Man talar inte heller om hur det kommer sig att människor inte fått rätten, att få ett likvärdigt boende, som ersättning. Här framkommer klart och tydligt att det är de drabbade människorna, igen, som fått träda skott för LKAB:s gruvbrytning. Medan LKAB åter har slunkit genom näten. De drabbades egen bostad har betecknats som mindre värd i jämförelse med en ny, trots att de av LKAB, dvs. svenska staten, blivit fördrivna ur sina egna hem och själva gruvbrytningen i samhället är det som påverkat värdet i allra högsta grad!

Gruvan skall fram. Visst det är nog varje malmbergare på det klara med att så skall ske och är inte heller omedgörlig. Men det finns en viktig fråga som dröjt sig kvar och som den som tagit allt, dvs. LKAB (svenska staten) fortsätter att negligera: Vart finns rättssäkerheten för den enskilda individen och finns den överhuvudtaget? Hittills har den lyst med sin totala frånvaro. Den som inte inser det har blivit grundlurad.

Man säger inget heller från LKAB:s sida om vad som skall hända med alla de som faktiskt blev lurade och inte upplystes om sina samtliga rättigheter!

Kommunalrådet Tommy Nyströms roll blir igen rätt uppenbar i radioreportaget. Han är den som av någon totalt obegriplig anledning åtagit sig den minst sagt tvivelaktiga rollen, att vara kvickt uppe på fötterna, så fort makten dvs. LKAB vinkar med lillfingret. Jag har under de här åren slagits av hur snabbt män i kostym och slips kan förvandlas till trotsiga 3 åringar inför mina ögon och öron. Jag hoppas att LKAB och de som känner igen sin roll här, kommer att inta en helt annan attityd och inställning efter LKAB:s presentation före sommaren.

Trots allt är det så att kommunens kvarvarande tjänstemannastab fått lägga nästan all energi på LKAB. Inte bara det, ännu mer bisarra inslag finns i kulisserna! Men hur LKAB skall ersätta Gällivare kommuns skattebetalare och hur en fullständig balans skall upprättas, det blir intressant att höra LKAB förklara.

Jag för min del undrar också hur presentationen från LKAB kommer att se ut för alla de människorna på den avskurna sidan av Malmberget. Vad skall t.ex. hända med gamla Elsas hus och Elsa själv? Elsa Karppinen som jag skrev i min blogg "Öppet brev till LKAB och övriga ansvariga" den 6.10.2009. Läs den igen. Elsas historia kan man aldrig läsa för många gånger, därför att den gäller även andra drabbades situation i allra högsta grad, oavsett vilken sida av Malmberget man än bor på efter LKAB:s "föresommarenpresentation". Läget för Elsa är fortfarande detsamma. Hon sitter också fortfarande med dubbla boendekostnader, därför att LKAB:s gruvbrytning drabbat henne både till kropp, själ och ekonomi. Vad skall hända med alla andra som inte känner att det här är ett boende, som de själva önskar att befinna sig i längre? Det är alltifrån fastighetsägare, bostadsrättsinnehavare till vanliga hyresgäster! Är det ens rimligt att bolaget är det som skall fördyra och försämra enskilda människors levnadsvillkor, medan bolaget självt sitter kvar i orubbat bo och med hela vinsten?

Jag hoppas nu att LKAB med sina enorma resurser i form av kommunikationsdirektör, informatörer, samhällsomvandlare etc. för första gången gör ett genomtänkt arbete och presenterar en helhetslösning för Malmberget.

Det är inga som helst problem för LKAB (läs staten) att skaffa likvärdigt boende för dem som behöver det. Det är inte så att det är privatmänniskor som skall agera bollkalle till svenska statens företag. LKAB har dessutom själv sitt eget bostadsföretag, som kan bli den backup, för att det skall kunna bli en bra lösning. Det enda som LKAB i det här skedet behöver göra är att inventera hela Malmbergets bostadsbestånd, vem som kan tänkas vilja leva kvar så länge det är möjligt och under dylika förhållanden och därmed invänta LKAB:s egna brytningsplaner och vilka som inte vill acceptera det längre. Piece of cake! Några fler dumkommentarer av LKAB om att de inte kan lämna kvar en del bebyggelse om annat försvinner, är och förblir rena nonsens! Det är det inte LKAB:s position att bestämma över, det är det de drabbade människorna själva som skall avgöra och ingen annan! Omyndigförklaringar av människor bör och skall genast upphöra, det anstår inte ett rättssamhälle som också vill kalla sig för en demokrati, att syssla med!

Några fler patentlösningar och ickelösningar duger verkligen inte att presentera före sommaren av LKAB. Allt som finns med i den presentationen kommer att utvisa, OM det statliga LKAB även i fortsättningen tänker vara de som kör över folks liv och hälsa och om den fortsatta tvångsfördrivningen skall fortsätta, där man lämnar folk åt sitt öde!

Här är länken att lyssna till http://sverigesradio.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=2326162&BroadcastDate=&IsBlock

torsdag 22 april 2010

Hur blev det där egentligen, med

- den 22 april 2010, kl 11:50


trosor för kvinnor och kalsonger för män? Det skulle för något år sedan bli en saga all, i alla fall på sjukhusen.

Alla patienter skulle bära de standardiserade unisexunderkläderna. Troskalsongen skulle ersätta fyra modeller av underkläder. Det skulle betyda en besparing för sjukhusen, som nu bara skulle behöva köpa in ett sorts plagg i varje storlek istället för fyra, konstaterade SIS (Standardiseringsinstitutet).

När jag stod i tvättstugan och vek in underkläder i de olika högarna, en för mig, en för dottern och en för Herr "Hushänget", kom jag åter att tänka på unisexunderkläderna jag hade läst om.

Jag minns att reaktionen inte blivit helt till det mer förnöjsamma, när jag förde det på tal vid matbordet. Därför att när jag berättade om att SIS lanserat unisexunderkläder, hann jag inte ens tala till punkt innan Herr H tog till orda:

- Fy,fasen!. Jag vägrar då gå omkring i stringtrosor!

Det fick mig att inse att det kanske inte var så stor idé, att fortsätta tankebanorna om någon form av standardiserade unisexunderkläder på hemmaplan. Förresten, tanken på att jag skulle gå omkring i någon annans underkläder, den kändes onekligt mycket främmande. För att inte tala om HELT främmande! Det är bara på sjukan man blir tvungen att kapitulera inför fullbordat faktum.

Men jag kom på mig själv, där jag stod och vek underkläderna, att jag nog fortfarande inte hade befriat mig ifrån den där tanken, som jag hade slagits av redan då:


"När man ligger på sjukhus, då får man ju gå omkring i de där sakerna, som man kan hissa upp ända upp till armhålorna. Det kanske ändå vore en modell att vidareutveckla, en unisextrosa med inbyggd bh?"

Jag hade faktiskt förnyat tankebanorna sedan sist och funderade starkt på att testa den vidareutvecklade idén på Herr H? Därför att de borde passa även för män som blivit lite äldre. De får ju också bröst, även om de inte vill tillstå det. Men själva konstaterar de bara att "sexpacket" rykt all världens väg.

Hmpfr... tänker jag varje gång jag hör karlar tala i de banorna och håller nästan på att sätta drickat i vrångstrupen, när jag skall hindra det plötsliga fnisset från att bubbla upp i strupen. Vad jag vet har jag bara känt en (1) enda kille som verkligen haft ett "sexpack"! Inte för att det var så vidare värst mycket nytta med det heller. Det var lika romantiskt som att krama en betongpelare! Sedan var det ett fasligt schå med honom i alla tänkbara situationer, även om det blev en tämligen kortvarig historia. I synnerhet den där dagen på badstranden. Han kunde inte vara koncentrerad på vad vi talade om då heller, därför att han hela tiden var tvungen, att kolla in läget hur han tog sig ut. Men den här dagen var det värre än vanligt, eftersom han låg utsträck i en märkligt tillgjord pose.

Det var de unga utstuderade bikinibrudarnas rörelsemönster, som fått honom att bekänna färg rejält, när de passerade förbi och han bara slängde lystna blickar på sin egen kropp och enbart kollade in deras reaktioner på uppvisningen! Han var så upptagen av det hela, att jag ett tag funderade på om han möjligen höll på att ömsa skinn, eller råkat ut för akut springmask, som han kråmade sig runt på badlakanet i den ena onaturliga ställningen efter den andra. För att inte tala om solglasögonen, som skulle vara så där lite lagom nonchalant nere i pannan. Solglasögonen ville hela tiden glida ner halvvägs över munnen. Men det gjorde inte så mycket. Han hade ändå inte så mycket att tillföra samtalen om man undantar hela cirkusen kring hans kropp. Ett samtalsämne som pågick i stort sett hela dygnet runt.

Från det ena till det andra. Blir det inte något märkligt med deras gång också, de här uppumpade sakerna? Man får en känsla av att de har bajat på sig och innehållet i deras plastburkar som de proppar i sig ställer jag mig högst tvivlande till. Jag drar mig till minnes att jag blev något chockad när jag lyfte på locket till Skogomeanstaltens plaståtervinning, som var fyllda till brädden med dylika bautaburkar.

Mjae, jag kanske inte skall utveckla det desto mer, eller den där dagen på badstranden med "betongpelaren", som var inoljad för att väl antagligen framhäva musklerna. Jag utgår ifrån att han innan dagen var till ända i det solskenet vid havsbandet, måtte ha sett ut som en kokt kräfta med all den "grilloljan" på sig. Innan jag reste på mig och gick helt abrupt, såg han ut som ett viftande strössel på en glass, sedan ett par ungar sprättat förbi i sanden....

Men unisextrosa med inbyggd bh? Han lär behöva den idag. Han om någon! Det måste vara helt i klass med mina egna behov av "stödhjälp", vi har ju inte blivit yngre med åren precis och mycket har hunnit flyta under våra respektive broar av stora förändringar av både det ena och det andra slaget.

Unisextrosa med inbyggd bh??? Hmm...

Meeehhhh.....den där tanken går ju bara inte att vidareutveckla, hur jag än tänker på saken! Vilket himla bök, när man skall in för att "pudra näsan" på närmsta toalett. Av med allt bara för den sakens skull. Jag kom just ihåg att det var det jag hade kommit fram till redan då, när jag hade funderat på om det inte gick att vidareutveckla.

Suck, jag kanske fortfarande inte har så smarta idéer vid närmare eftertanke, typ.


PS. Bilden har inget med texten att göra. Det är en betald krokimodell anlitad av konstskolan. Piluttandej! DS.

lördag 17 april 2010

I den evighetslånga fredagsbilkön satt jag igår

- den 17 april 2010, kl 12:13


och lyssnade på radioprogrammet där Annika Lanz håller låda.

Men skall man vara i fullständig balans, när man kör bil, skall man definitivt inte lyssna på den kvinnan!

Hur kan en så total virrpotta höras och finnas precis överallt i radion också? Räcker det inte med det hon har virrat runt i TV-rutan?

Sedan hade hon kallat in två andra kvinnliga virrpottor, som sannerligen inte gjorde saken till det bättre. En av dem skulle dessutom vara någon form av svensklärare för invandrare.

"Milda makter, tänkte jag när jag lyssnade på den kvinnan, inte är det undra på att svenskundervisningen är under isen". Svenskundervisningsdamen uppgav dessutom, att hon suttit under en hel resa genom halva Sverige och klurat på hur meningen egentligen borde lyda!

Vad var det då för mening, kanske du undrar.

Jo, det hela visade sig vara en mening hämtat ur ett sanslöst förvirrat debattinlägg i den pågående valpropagandan. Debattinlägget i sin tur stod en annan virrpotta för. Hon lystrar till namnet Mona Sahlin (om det nu är bekant). Den sistnämnda damen hade ordagrant skrivit att hon ville utrota 50 000 fattigbarn!

Ja, nu var det inte jag som skrivit texten, utan fru Sahlin själv och den gick inte att tolkas på annat sätt än att det var andemeningen:

"Fattigbarnen skulle utrotas".

Å andra sidan är det inte första gången som ett sådant direktiv kommer från den svenska riksdagen och i synnerhet från S-politikerkåren, som har många "rosade" käpphästar på den fronten. Så det hade väl i och för sig inte fått mig att bli så himla förvånad om det är det hon egentligen vill. Det kom en liknande propå, när det gäller de samiska barnen och där gjorde man verkligen allt för att de skulle dö en gruvlig död. Det finns idag fortfarande överlevande, som kan berätta om det utrotningsförsöket. En av dem faktiskt boende i Gällivare kommun. Hela den pappershanteringen visades ganska nyligen upp av politikern Gustav Fridolin och sändes i form av en produktion i TV, under namnet "Vår Mörka Historia".

Där hade Gustav Fridolin tillsammans med Erik Sandberg granskat den svensk rasismens historia. En historia som fortfarande inte lärs ut i våra svenska skolor. Utan även fortsättningsvis omskrivs snyggt förpackat, som om det aldrig hänt och inte heller fortsätter på inslagen bana. Det är betydligt bättre att lyfta på "Fy-fingret" åt SD!? Det där ordspråket "kasta sten i glashus" vet S-människorna tydligen inte vad det betyder i klartext.

Sedan visste virrpottan Annika Lanz inte att hennes pinnhästar i själva verket heter käpphästar. Inte blev det hela så mycket bättre av, att hon inte tycktes känna till uttrycket "att ha en käpphäst".

Annika Lanz käpphäst torde vara: "Ju mer förvirrat och vimsigt desto bättre".

Trots att nu Sveriges Radio antagligen betalat en rundlig summa för detta förvirrade gäng damers blotta närvaro, gick inte att skönja det minsta lilla tillstånd av utredda tankebanor, när programmet tog slut.

När jag steg ur bilen på Backaplan, var det sannerligen inte enbart vulkanaska från Island, som fördunklade mitt sinne.

fredag 16 april 2010

Det är vår i allra högsta grad och

- den 16 april 2010, kl 10:42


snödroppar, krokus, iris, liljor, pärlhyacinter, narcisser m.fl. visar sig från den vackraste sidan och allt fler sällar sig till sällskapet.

Vinterskor är avlagda sedan någon vecka. Men jag är inte som en del göteborgare, som när första solens strålar bryter igenom går omkring i kortbrallor och t-shirt. Som den inbitna permafrosttös jag i själ och hjärta är känner jag att vindarna fortfarande är kalla. Mig låter inga förföriska solstrålar lura. Det är glänta på jacka eller kappa, som står på min agenda.

Visserligen är det alltid en massa människor som rör sig i stan, men nu tycks de på allvar ha tinat fram. De sitter som duvor och fiskmåsar rad i rad precis överallt. Jag tänker på min mammas förmanade ord om att inte sitta på kalla stenar. Det här gardet har inte haft några sådana mammor med dylika förmaningar. De temporära uteserveringarna dyker upp allt tätare, även om stolsryggar har filtar hängande över sig, ett löfte om extra hjälp mot de kalla vindarna. Än avstår jag, filtar till trots. Var sak har sin tid. Uteserveringar också.

Inför långresan till Sicilien botaniserar jag runt i små klädaffärer och låter mig förföras. Men med handen på hjärtat, behöver jag verkligen något nytt i klädväg? Är det trots allt inte vårsyndromet jag råkat ut för? Ny vår, ny sommar på gång, nya löften om sköna dagar i havsband eller ute i trädgården.

På hyllorna med uppdragna plantor är det nu väldigt trångt om saligheten. Trots att jag sår det allra mesta direkt i sålådorna. Jag tar mig en sväng varje kväll genom trädgården och konstaterar, att det kanske inte blivit så stor katastrof ändå. Trots den ovanligt långa och kalla vintern där snötäcket aldrig gav vika. Men på den frågeställningen ges ännu inga klara besked. Än får jag våndas över vad som hänt med alla rosor, clematis och vinrankor.

torsdag 15 april 2010

Det hotfulla vid soptunnorna, Konsum

- den 15 april 2010, kl 11:14


Malmberget, men också de tilltagande stölderna inne i själva affären. Det är inget annat än väldigt tydliga tecken på hur "Social-Sverige" har förlorat insikten över de, som inte har eller av olika anledningar inte känner någon form av inre värdighet.

http://www.nsd.se/nyheter//artikel.aspx?ArticleId=5294419

Anledningarna till att man ägnar sig åt dylika saker, kan vara oerhört många. Men oavsett vad det än är, är det inget annat än ett "rop på hjälp". Här är det något som gått över styr i den människans liv!

Jag har i stort sett hela mitt vuxna liv arbetat med och även stött på människor som inte befunnit sig på livets "solsida" av någon anledning.

Vem är det då som ägnar sig åt detta? (stölderna, grävandet i soptunnorna?)

Jag skall ge några skilda exempel för att verkligen belysa att allting är varken svart eller vitt. Namnen är ändrade och har annan hemvist.

Paulina, hemmafru sedan yngsta barnet kom till världen. Hon är sparsamheten själv, van att trolla fram ur minsta möjliga inköp det ena strålande mat och bakresultatet efter det andra. Det är egentligen den enda avvikande ur "normalnormen", som människor kan lägga märke till. Innan hon blev just hemmafru hade hon ett eget yrkesliv. Hon är gift med en man som har god och stadig inkomst. Paret har ansenliga banktillgodohavanden. De bor också i en egnahemsvilla och har bil. Det är mannen som är den tongivande. Men det är sannerligen inte bristen på pengar som felas Paulina, när hon systematiskt ger sig ut på regelrätt stöldrunda i affärerna. Hon ägnar sig åt butikssnatterier och det har hon gjort i vart fall under hela sitt vuxna liv. Det finns ingen annan i hela den släkten som ägnar sig åt att stjäla, det ingår inte i de moraliska normerna.

Åklagaren gör den ena åtalsunderlåtelsen efter den andra, istället för att man skickar iväg Paulina till en psykiatriker, som hade kunnat nysta i "den verkliga och bakomliggande problematiken". Vad består problematiken av? Svårt att egentligen säga, det kan nog inte ens Paulina själv förstå. Men med sig i den privata biografin har Paulina ett hjärtskärande stycke historia. Hon blev med barn i unga år, men blev tvungen att lämna sitt barn till sina föräldrars vårdnad, därför att någon man fanns inte längre med i bilden. Sedan när hon träffade sin nuvarande man som hon gifte sig med, tog hon åter barnet hem till sig. En lösning som blev mindre bra, även om paret själva fick gemensamma barn också. Barnen blev aldrig jämbördiga och Paulina alltmer ensam i sin tillvaro som fortsatt hemmafru.

Kent, växte upp i en by och flyttade som 12 åring in till centralorten med sin mor och ett yngre syskon. Dessförinnan hade han ett helt normalt familjeliv och det fanns inget som tydde på att han skulle få problem. Den enda avvikande parameter som fanns var att fadern var alkoholist. Vid flytten in till centralorten fick Kent plötsligt problem. Han mobbades för sina utstående öron, som i själva verket inte alls var speciellt utstående! Vid sina besök hos fadern, bjöd fadern honom på öl. Trots hans ringa ålder, något som Kent själv reflekterat över senare. I sin utsatthet, drog han sig inom sitt skal, istället för att berätta för modern om vad som hände honom. Kent började också att sniffa och på den resan blev det.

Utslagen, bostadslös och utan framtidsdrömmar och med ett eget drogberoende, fick hungern honom att helt enkelt gå in på någon matvaruaffär, stjäla med sig en korvring, eller något annat ät och drickbart. Så levde han under många år, tills han liksom många andra i liknande situationer, dog långt innan han ens hunnit fylla 30 år. Han efterlämnade ett litet barn i ett förhållande där han insiktsfullt insett, att han inte alls hade några som helst förutsättningar, att kunna bereda detta barn någon framtid.

Marko föddes i en familj där båda föräldrarna var alkoholiserade. En moster till Marko berättade att barnen inte hade en aning om vad födelsedagar eller julaftnar var. De fick inte heller på andra sätt de mest grundläggande behov tillgodosedda. Det som etsat sig fast i mosterns minne är att Marko en julaftonskväll kommit springande till henne barfota iklädd endast pyjamas, därför att nu slogs föräldrarna, som var höggradigt berusade. Han ville helt enkelt påkalla hennes uppmärksamhet, därför att hans småsyskon grät och han kunde inte hitta något ätbart till dem och själv var han utsvulten. Festen hade väl pågått i ett par dygn i vanlig ordning. Markus kriminalregisterutdrag är som en bibel och på den resan tycks den vara. Jag själv upplevde honom som en vänlig, ömsint person som farit väldigt illa. Men hur skall man backa en redan vuxens liv, som aldrig förstått hur livet kan levas? Han har helt enkelt gjort det bästa av tillvaron med de förutsättningar som gavs honom. Några nämnbara insatser står inte att finna i socialens akter, trots att anmälningar inkommit redan när han var liten.

Vem är den som känner sig villig att döma ut dessa människor? Inte jag i alla fall. Sanningen ser alltid ut på olika sätt, beroende på vem betraktaren är. Vi har som samhälle dessutom gjort det mer sårbart, genom att vi numera öppnat upp för både det ena och det andra. Jag påstår och har alltid påstått att vi har det samhälle vi förtjänar, något som jag rätt ofta får dunkat i huvudet som en enfaldig och förskräcklig syn. Men jag fortsätter ändå att stå på mig, vår livsstil har blivit till en stigande problematik för dem som drabbas av den.

Det är klart, visst kan man skaffa inbyggd sophantering vid Konsum i Malmberget, eller andra livsmedelsbutiker runt om i landet, som har exakt samma problematik. Vi kan också skaffa fler vakter. Bygga larmsystem, som skannar in alla varor som inte är betalda. Vi kan också installera fler övervakningskameror inne i affärerna och soputrymmen. Men räcker det verkligen? Är den mänskliga nöden avhjälpt med det? Knappast!

Personligen har jag ALDRIG någonsin förstått varför man inte i varje livsmedelsaffär med någorlunda självaktning, ställer fram varor i ett särskilt förvaringsutrymme som har utgångsdatum samma dag, eller är sekunda matvaror. Allt till gratis avhämtning för den som så önskar! När dagen är slut tömmer man helt enkelt förvaringsutrymmet vidare till ett slutet soprum. Jag är rätt övertygad om att man slår två flugor i en smäll. Man minskar sopberget och samtidigt tillgodoser man de som av någon anledning är mindre nogräknad.

 Jag tror att vi någonstans måste ta bort den där "lägre gränsen av omdöme" och bli humanmänniskor. Det kommer alltid att finnas de som ägnar sig åt att stjäla, eller köpa sekunda varor i tron om att det blir ett billigare köp. Hälsoaspekten är faktiskt borträknad i dessa människors medvetande. En hel del varor är dessutom i god kondition även om man valt ett sista bäst före datum.

Antingen kan man välja den humana aspekten, eller så skrotar vi helt och hållet det system som är inbyggt i vårt samhälle. Där det helt enkelt blivit ett systemfel och många människor slinker genom maskorna och får inte det som de behöver av omsorg och omtanke. Vilket i sin tur inte helt sällan leder till psykisk ohälsa, droger, eller annan kriminalitet för en hel del av dem. Inte helt sällan blir det alla ingredienserna. När skall vi sluta att sparka på dem som redan ligger, eller bara gå oseende förbi dem?

fredag 9 april 2010

Kommunalrådet Tommy Nyströms svarsbrev angående

- den 9 april 2010, kl 23:29


namninsamlingen om en helhetslösning för Malmberget, kan få den mest garvade person, att förvirrat börja greppa efter almanackan, i hopp om att det möjligen skulle kunna vara avsett som ett alltför tidigt 1 april skämt.

Men den möjligheten finns inte heller som tänkbar lösning.

Kommunalrådet skriver en massa floskler i svarsbrevet där han helt plötsligt har upphöjt Malmfältsgruppen till att göra annat än befrämja gruvans framfart. Något som Lars Alriksson (M) bekräftat vad syftet varit med Malmfältsgruppen och som jag själv fått bekräftat från Näringsdepartementet (en verksamhet utan skrivna protokoll!) att därifrån finns ingen som helst hjälp att förvänta sig för ortsbefolkningen, eller för Gällivare kommuns skattebetalare, eftersom man från näringsdepartementets sida, istället skyfflar över det fulla ansvaret på LKAB för den uppkomna situationen.

Vidare visar Tommy Nyström äntligen sin blotta, som jag länge misstänkt att både han, övriga politiker men även kommunaltjänstemännen har. I många frågeställningar har Gällivare kommun hänvisat till länsstyrelsen, när de själva gått bet på yttrandena som skall lämnas av kommunen till miljödomstolen. De har istället valt att lämna över det till länsstyrelsen för yttrande. De har alltså på inget sätt förstått hur tågordningen ser ut. Länsstyrelsen är regeringens företrädare. Landshövdingen är det lika illa med och vem som är Landshövding och på vilka dubbla stolar han sitter kan knappast ha undgått Tommy Nyström. Det är alltså meningen att det är kommunerna och de folkvalda politikerna genom fullmäktige som har möjligheter att göra "folkets röst hörd", det är så rättsordningen ser ut!

Men vad gör man då i en sådan kommun som Gällivare, där kommunalrådet och ansvariga, dvs. de som har möjligheter att påverka situationen sitter allierad med LKAB i morgonmöten och träffar överenskommelser, den ena gången efter den andra så huvudstupa att man nästan baxnar. Vi kan ta bara det sista som förekommit: gällande skickad räkning vattenledningsbrott till LKAB, på nära nog en miljon och där ansvarig tjänsteman, i Gällivare kommun, vägrar att svara på vad som blivit av de förhandlingarna med LKAB:s Karl Wikström och Mickael Vesterlund.

Som om det inte kunde vara nog. För två år sedan slogs delar av Gällivare kommuns vattentäkt ut. (Tjusigt tänke jag och tänkte på utsikten som man har från Dundret och Aitiks slaggdammar, som sannolikt ligger i grundvattenmöte med kommuns reservvattentäkt.) Anledningen enligt Gällivare kommun till utslagningen var LKAB:s uttag av vatten för dammbekämpning vid Kaptensgropen i Malmberget. LKAB vägrar att betala! Följden har blivit att vattentäktens kapacitet sänkts och i början på april gjordes ett försök, att med specialiserad utrustning förflytta de tillslutande markpartiklarna bort ur de tilltäppta brunnarnas närhet. Kostnaden för åtgärden beräknas till 500.000 kommunala skattekronor, utan några garantier för att det lyckas.

Hur det gått med den saken?

Ingen aning. Klämma kommunen på uppgifter är lika lätt som att krama tårar ur hälleberget.

Den som nu trodde att "Ebberöds bank"= Gällivare kommun dragit lärdom av att ingå vattenavtal, eller vilka avtal som helst med LKAB, tror fel! Nytt avtal har tecknats med LKAB om vattnet. Man har tydligen inte skallat sin panna tillräckligt blodig än mot LKAB. Katt-å-råtta-lek ligger nära i tankarna. Motiveringen till det nya avtalet går inte heller av för hackor från kommunens sida. Citat:

"Det kommunala motivet till avtalet är att tillföra intäkter som kan omvandlas till nödvändiga investeringar."

Jag vet inte, men en helt vanlig kulram tror jag inte skulle vara helt fel i kommunhuset.

Tommy Nyström hänvisar också i sitt brev till LKAB:s fina relationer med ortsbefolkningen och kommunen och det nya informationscentrat i f.d. Gunillaskolan, som LKAB öppnat. Men han har inte en enda susning om vilka enorma kostnader och vilken problematik det är att rättssäkerheten bibehålls för den vanlige kommunmedborgaren som är drabbad av LKAB:s illa hantering av sin verksamhet.

Det är ett sådant ENORMT flöde av handlingar, som finns i miljödomstol och övriga myndigheter och som handlar om ortsbefolkningens utsatthet gentemot det statliga LKAB. Jag påstår med all rätt att här finns överhuvudtaget ingen likhet inför lagen och rättssäkerheten är satt ur spel! Därför att här är det tvärnit på "informationen" både hos kommunen men även hos LKAB. Det är bara kaffe med dopp och nöjda personer som skall göra sig besvär till det informativa informationscentrat, som kommunikationsdirektören för LKAB framför i sin propaganda och som låter misstänkt lika det som kommer ur Tommy Nyströms brevpapper ang. "en helhetslösning för Malmberget nu".

Gällivare kommun agerar som om problemen inte finns, de sitter helt i knä på LKAB. I gällande fördjupade översiktsplan godkänner man Västra och Östra Malmberget som lämpliga för bostäder.

Vidare väljer man från kommunens sida att inte skicka med några synpunkter från allmänheten i de handlingar som skickas ut en dag före samrådsmötet. Kronan på verket blir när man med all övertydlighet talar om vad man egentligen tycker och tänker om saken, eftersom man anordnat ett möte kvällen före påskhelg! Man vill helt enkelt inte ha några avvikande åsikter eller några problem med att gå LKAB till mötes hela vägen ut. Jag tror personligen att om man som röstberättigad i Gällivare kommun skulle rösta på "Kalle Anka-partiet" kunde det knappast bli värre än det redan är och vad kommunens revisorer pysslar med är en stor gåta för mitt vidkommande.


Här följer citat ur kommunalrådet Tommy Nyströms nyssnämnda brev, med datering 3.4.2010:

"Självklart blir det trots det en påverkan för Malmstaområdet med ett delat samhälle. Gällivare kommuns ansvar är att se till att detta område har den bästa tänkbara service och att de som vill bo kvar där kan göra det."

Jag undrar när Tommy Nyström besökte denna "bästa tänkbara service" sist? Framförallt VAD består den av? Men det var ju "hyvens" av honom att "de som vill bo kvar där kan göra det". Vart ska de som inte vill bo kvar ta vägen, de svarar kommunalrådet inte på. Dvs. negligerar han att besvara kärnfrågan!

Han har möjligtvis inte slagits av tanken, att det kanske inte är alla som vill just det. Bo kvar. Speciellt inte under de rådande förhållanden med industristängslet som tornat upp sig och med den avskurna tillvaron och en allt högre påverkan av byggnaderna, som sker genom gruvbrytningen och också det förväntade raset av taket till hålrummet. Eller kan det vara så att han inte förstått vad namninsamlingens syfte var? Inte bara i just den delen av Malmberget, Malmstaområdet, utan att man vill ha en lösning för ALLA de som inte känner att de vill invänta "Guds saliga hand" dvs. LKAB:s samhällsomvandling.

Eller förstod han inte själv varför han envisades med att visa sig viktig och reste med till Stockholm för att överlämna "namninsamlingen om en helhetslösning för Malmberget". Var det från hans sidan enbart samma meningslösa handling som den namninsamlingslista, som han överlämnade till FEL instans och som gällde drogproblematiken? Den tog han inte heller på fullt allvar utan vi kunde i pressen läsa om de två rikspuckornas inbördes tjabbel om vem som varit värst.

http://www.kuriren.nu/lokala/gallivare_artikel.aspx?ArticleId=5162039&place=G%E4llivare

Dessutom har det visat sig att Tommy Nyström, utan att blinka slagit av benen på ungdomarna, genom att inte ge dem det stöd som behövs för att de skall kunna delta i den framtid, som synes bli alltmer problematisk i Gällivare kommun och som sannerligen inte skulle må dåligt av att belysas av helt "nya och friska ögon". Ögon som inte hunnit sitta på alltför många morgonmöten med vissa bolagsherrar. Eller har han tänkt sig att alla tillslut skall rulla in med rullatorn i kommunalfullmäktige, därför att han satt käppar i hjulen för en föryngring?

Sluttrudelutten på Tommy Nyströms brev ang. helhetslösning för Malmberget, tycker jag att alla berörda personer inkl. skattebetalare i Gällivare kommun skall läsa extra noga.

Citat:
"Vad gäller planering för människors miljö/hälsa och boende med hänseende till samhällsomvandlingen vill jag hänvisa till projekt Nya Gällivare. Projektet Nya Gällivare drivs under 2009-2012 av kommunen med nära koppling till medborgare, näringsliv och LKAB genom att låta intressenter; medborgare, representanter för stor och små företag och offentliga sektorn aktivt delta i framtagningen av en vision för Gällivare. Det som kommer fram av det arbetet ska vara grunden för kommunens arbete med utveckling inom bl.a. stadsbyggnad, vård, skola, omsorg, kultur, utveckling m.m.

Jag måste vara jädrans korkad, men VAD har detta att göra med den problematik, som faktiskt fortfarande finns kvar i stora delar av Malmberget, både för dem som har hyresrätter, bostadsrätter eller är privata fastighetsägare? För att kommunalrådet nu valt att stoppat huvudet i sanden och "glömt" bort problematiken som återstår, betyder det inte att den har upphört att existera! Kommunalrådet Tommy Nyström ger alltså i klartext blanka tusan i de boendes miljö på alla andra ställen utom i Gällivare! "Vilken hyvens kille", var det en drabbad som så pricksäkert uttryckte det hela och fortsatte med att tala om att kommunalrådets lögner och ageranden var anledningen till att de nu väljer att avflytta från kommunen.

Visst det är bra och tänkvärt att man satsar ännu fler miljoner på att göra en ny fin planering för ett Nytt Gällivare, eftersom de satsade miljonerna i City Move, som gick av stapeln för precis ett år sedan, alltså 2009, uppenbart inte var så användbar som den först hyllades att vara. Dessutom är det så att man inte brytt sig så vidare värst i vad man där kom fram till, var lämplig mark att bebygga på.

I den digra utredningen som City Move gjorde framkom det all mark som var "av riksintresse", vilket också visade på vilken svår problematik man hade att ta hänsyn till vid en samhällsomvandling. Något som LKAB tycks ha totalt blundat för och som kommunen också tycks ha fallit för. LKAB de planerar väl för att även i framtiden lämna kvar bebyggelse med hundgårdsstängslet runt knuten, omringat av ett tungt och miljöfarligt industriområde, som gruvbrytningen nu en gång för alla har utvecklats till.

Det blir så när en gruvbrytning pågått så länge utan större hänsyn till bebyggelsen och så pass aggressivt, som om sista dagen för bonusnissarna står inför dörren!

måndag 5 april 2010

Kommunalrådet Tommy Nyström rasar

- den 5 april 2010, kl 12:04


tillsammans med motpolen, som enligt egen beskrivning tycks ha stora likheter med "Karlsson på taket".

Några ynka plattor av varianten "Walk of Fame" på torget i Gällivare har fått de båda politikerna att surna till rejält, trots att det dessutom varit ämnat som ett första aprilskämt!
http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=5280472#forum

Nu skiljer sig visserligen synen på varför de båda herrarna är så himla upprörda.

HA! säger jag bara och slår mig på knäna och tänker på vad herr kommunalrådet och de i hans ledband har haft för sig bara under mars månad. Jag personligen hade varit himla glad om DET hade varit ämnade som missriktade aprilskämt!

Nej, en stor och fet påsksmäll skall därför avfyras i efterskott, till ledande "S" & herr kommunalrådet, av mig i nästa blogg.

När jag tänkt en stund till på upprördheten över detta aprilskämt, som de gått i spinn över. Blir det ännu mer förvånande och obegripligt.

På Guldhedstorget (dvs. Dr Fries Torg) i Göteborg, där finns cementavgjutningar av div. kända Göteborgsprofilers händer och fötter inkl. namnplattor.

Detsamma gäller hela området i och utanför Liseberg, där man har liknade Hollywood-plattor med stjärnan och hand eller fotavtryck på.

Personligen tycker jag att de är ett trevligt avbrott bland i övrigt så trista gråa betongplattor och sannerligen en form av "lärande".

Spårvagnarna är namngivna efter diverse levande och döda Göteborgsprofiler. Liksom många gator & torg är namngivna efter personer ur den egna stadens historia.

Vad har Gällivare kommun att bjuda på?

- Höijers Backe i Malmberget, som väl snart är en saga all dessutom och
- Per Högströmsgatan i Gällivare.

Roligare än så blir det inte. Undantaget för de turister som för första gången besökte Gällivare och trodde att de kommit till ett humorberikat ställe, när de närmade sig Gällivares vita kyrka och möttes av vägskylten i blått där det stod i pilens riktning: "Andra Sidan"!

"Hundraåringen som klev ut genom fönstret

- den 5 april 2010, kl 01:55


och försvann" av Jonas Jonasson började jag och "hushänget" att lyssna på i form av CD-bok, när vi körde upp till Fjollträsk i onsdags. Tyvärr dröjde det ända tills idag, när vi åter styrde kosan hemåt på eftermiddagen, som vi fick möjlighet att lyssna på resten och i ett längre avsnitt av CD-boken. Vi hade korkat nog inte tagit med oss någon CD-spelare till hotellet i Saltsjöbaden, utan var helt prisgivna till bilens CD-spelare. Det är väl inte ofta som man direkt hurrar över att sitta i bilköer, men t.o.m. det kunde uppskattas denna gång.

Romanens handling är fylld av helt otroligt sagolika förvecklingar. Boken låg på tredje plats på Svensk Bokhandels topplista i mars 2010, vilket inte alls känns förvånande. Jag tror att den kan ta sig ända upp till en första plats och jag blir inte det minsta förvånad om den blir filmatiserad.

Det här är Jonas Jonassons debutroman, men lägg hans namn på minnet. Det lär inte bli hans sista. Dessutom är han en osedvanligt rolig och frisk fläkt på romanhimmelen.

Jag har tidigare slagit ett slag för CD-böcker, som jag tycker är ett bra komplement till vanliga böcker. Bra är det därför att man har blicken helt fri och man kan därför befinna sig i precis nästan vilka sammanhang som helst och ändå kunna lyssna vidare. Inte behöver man heller störa med en tänd nattygsbordslampa. Många människor med långa resvägar, eller som jag med komplicerad kroppsproblematik är CD-böcker helt suveränt till. Jag förstår varför långtradarchaffisarnas CD-boklåneverksamhet blivit allt populärare och större med åren.

I viss mån har den här romanen, som Jonas Jonasson skrivit, en del likheter med filmen "Forrest Gump". Filmen som baserades på en roman skriven av Winston Grooom. Det finns ett par bevingade uttryck om filmen "Forrest Gump":

"The world will never be the same once you've seen it through the eyes of Forrest Gump". En sanning som jag är beredd att hålla med om.

Men det är likadant med huvudpersonen, Allan Karlsson, i romanen "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Romanfigurens kolugna konstaterande:

"Det är som det är och det blir som det blir", står onekligen oemotsagt!