söndag 30 maj 2010

Tack Ulf Normark för den välbehövliga analysen!

- den 30 maj 2010, kl 23:21


Stängsel, jordhögar och dåliga vägar. Gruvans påverkan på Malmberget är stor.

- Det är rent provocerande att köra längs Bergmansgatan, samtidigt som det pratas om gruvstadsparker, säger Ulf Normark, miljö- och byggnämndens ordförande.

http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?ArticleId=5397653

Bergmästaren Jan-Olov Hedström borde gör sällskap med LKAB:s styrelse och ta på sig dumstrutarna och sätta sig i hörnet och skämmas.

Men inte ens det har de väl vett till att göra.

Jag hoppas att de filar på en presentation om materialutmattning (det står hus där ovanpå, vilket inte verkar ha uppmärksammats av dem ännu, att det gör!) Jag ser med spänning fram emot helhetspresentationen av vad de anser skall hända med det sönderhärjade Malmberget och LKAB:s giftpyrande verksamhet, som de frikostigt delar med sig till ortsborna, till både luft & vatten.

Jag kan inte låta bli att undra vart deras egen smärtgräns går för vad de skulle acceptera. Den saken lär vi aldrig få veta av de här "hedersknyfflarna".

Näringsministern Maud Olofsson hon, den stackaren, hon tror fortfarande på (citat): "att LKAB som ett helstatligt ägt bolag agerar som ett föredöme".

Jo, kyss mig!


PS.

Ulf Normark, du borde läsa inläggen i min bloggrubrik "Gunpower is back", signaturen: Det i högsta grad relevanta som borde ha varit i media om Kos o Naalojärvi o Gve huvudvattentäkt har inte ens varit i papperstidningDS.

lördag 29 maj 2010

Vilka samer är Sametinget till för egentligen?

- den 29 maj 2010, kl 11:23


Den frågan har jag ställt mig många gånger och än har jag inte lyckats hitta några tillfredsställande svar.

Vad är vitsen med att ha utverkat en maktposition, som ändå bara fortsätter att sprida orättvisor?

På något sätt kan jag känna, att det verkar vara en ond cirkel i alla dylika maktkonstellationer, där man inte är på det klara med att man måste förändra synsättet radikalt på sina medmänniskor. Ur historien tycker jag mig se ett klart mönster: man störtar en diktatur bara för att efter ett tag upptäcka, att man bara har hjälpt ännu en diktatur till makten! Det är ungefär så jag uppfattar det hela. Så fort religion eller politik är inblandat, istället för sunda förnuftet, verkar det vara en regel mer än ett undantag: Det skiter sig i slutändan!

Maktstrukturen, Sametinget. Vad gör Sametinget? Visserligen är det så att Sveriges sameföreningar erhåller visst bidrag från Sametinget för sina verksamheter och visst är det så att alla andra länder med urbefolkning erkänt sin urbefolkning, utom i Sverige. Sverige har dock erkänt än det ena än det andra när det gällt andra länders befolkningar, folkmord etc. Då spar man minsann inte på krutet. Sist här i våras gällde det folkmord som hände i det gamla Ottomanska riket! Men någon ursäkt har aldrig riktats mot någon grupp ur den egna svenska befolkningen, vare sig det handlat om rasbiologi, eller i andra kränkande sammanhang där solklara övergrepp skett och faktiskt ännu sker från statens sida.

Själva Sametingets tillkomst ser jag som "lite plåster på såren" från statens sida över begågna övergrepp. Därför att här i Sverige har samerna odiskutabelt negligerade rättigheter. Det lär det inte vara någon normalbegåvad människa som inte känner till. Men i det fallet är ju faktiskt inte samerna ensamma om den situationen. Man kan undra om det är värdigt av en statsapparat, som vill räkna sig till de välutvecklade, att människor skall plundras inpå bara kroppen och ständigt bli uthängda som en tärande faktor, en tärande landsända, eller några andra av favoritstämplarna som nyttjas friskt av eliten. Något som man inte behöver bry sig i eller om. Kan det inte var hög tid att Sverige skulle kunna dra lite lärdom av andra länder. Ta t.ex. Canada i det fallet. Eller kanske bara dra lärdom av sina egna redan begågna misstag. Skall det verkligen vara så svårt att få till stånd?

Jag kan inte låta bli att fortsätta att undra: varför skall det inte gälla ALLA medborgare där staten gör intrång? Vare sig det gäller mineralersättningar, vattenkraft, skogsavverkning, mark- och egendomsintrång, eller kränkande särbehandlingar?

Vad blir konsekvensen om Sverige ratificerar ILO-konventionen 169? - Något som Sverige har fått kritik för att man inte gjort ännu. -

Jo, ILO 169 ger endast någon rätt om man idag har några rättigheter. Det innebär att endast dagens samebymedlemmar gynnas av en ratificering. Jag kan inte låta bli att undra, vad är det här för diskriminering som samerna själv gör sig skyldig till mot sina egna? Jag känner till en alltför stor skara samer som blivit fråntagna precis varenda rättighet av sina egna, dvs. samebymedlemmarna.

Helt nyligen har man från psykvårdens sida fått upp ögonen för hur viktigt det är, att man är i samklang med sin egen bakgrund/härkomst. Dvs. hur viktigt det är för den mentala hälsan, att känna till sitt eget ursprung och kunna bejaka den men också att accepteras!!! Egentligen är det rätt märkligt att man inom en sameförening ens skall behöva ägna sig åt dylika samtal och frågeställningar. Ungefär som om det skulle vara någon nyhet, eller ens något överraskande över en så grundläggande mänsklig rättighet, att kunna bejaka sitt eget ursprung och få bli accepterad av de egna och samhället.

Ärligt och uppriktigt talat tycker jag det hela mest liknar en jädrans soppa, så enfaldig kan väl knappast någon normalfuntade människa vara, att den inte kan inse ett sådant grundläggande mänskligt behov! Det här har fått mig att många gånger tänka mycket dystra tankar:

- Varför tror man inom sambyarna att de likt israelisterna är "Guds utvalda"?

Jag läste i förrgår de senaste nyheterna om turbulensen kring Sametinget och noterade att Ingrid Inga blivit vald till ny ordförande, efter den avgående Sara Larsson (där även hela Sametinget ställt sina platser till förfogande). Det är väl helt ok i och för sig. Men sedan när man kikar på vad Ingrid Ingas parti, Samelandspartiet, förespråkar, då blir mitt ansikte ihopskrynklat i ett enda tjurigt russinliknande tillstånd. Hur kan man företräda något i ett Sameting och ägna sig åt diskriminering i de egna leden? Dvs. åsidosätta andra samers rättigheter bara därför att de inte tillhör en sameby. Inte ens FÅR tillhöra den sameby man genom sitt släktskap/tillhörighet rätteligen borde tillhöra!

Man kan undra vad dylika partier har för egen människosyn. Jag skulle vilja ha raka besked om vad de klassar sina egna släktingar/anförvanter som också är samer, men som denna elit valt att ställa utanför allt vad rättigheter heter, tja, förutom bidraget till sameföreningar då. Men på alla andra tänkbara sätt så vänder de sina egna ryggen och klumpar ihop dem till "övriga ovidkommande som man inte behöver ta någon hänsyn till alls". Ungefär som om det är en fadd smak av flugpapper som kommit i vägen. Ett nödvändigt ont för eliten. Något som man får stå ut med, därför att man inte kan bli kvitt problematiken helt och hållet, precis som när fingrarna fastnat på flugpappret!

Kan man verkligen trovärdigt kräva att samhället skall behandla samer på ett etiskt sätt, när en elitklick samer själva samtidigt förtrycker sina egna?

Nej, jag har faktiskt väldigt svårt att få ekvationen att gå ihop i slutändan. Jag tycker att det stinker: "pengar & makt & egoism" långa vägar! Om och om igen.

Jag undrar:
- Kan mänskligheten aldrig bli något klokare, lära sig av sina redan begångna misstag?


fredag 28 maj 2010

Jim och Daniel från (Hono)Luleå

- den 28 maj 2010, kl 10:53


satt och dividerade över varsin bärs på Piazza San Domenico i Palermo, när jag och herr H trillade ner vid bordet bredvid.

- Har du tänkt på att alla brudar och killar på discot igår var jävligt snygga. Om brudarna hemma i Luleå är 10 så är de här 11,6.
- Jag vet inte det. Det var inte så lätt att hjälpa dig hem genom gränderna.

Luuugn. Bara lugn, "Jossan"! När det gäller Jims matematiska skala tillhör du den högre matematiken, som inte ingår i denna simpla skalräkning som är påverkad av "procenten".

Samtalet ringlade sig vidare:

- Danne du är helt onaturlig, som en seriefigur! De där "spaggarna" de började studera sina muskler och spänna sig när de såg dig i ditt linne och Tunisensolbränna.


(Undra vad det kan ha varit för seriefigur som Jim hade i åtanke? Karl Alfreds muskler efter han intagit spenat, möjligen, men resten då?)

- Jag var uppe och jobbade i Gällivare för två veckor sedan. Det snöade för f@n! Du, hur kan du bo i Malmberget?
- Jadu, det är verkligen inte lätta saker att bo i Malmberget, med LKAB som tillåts härja fritt. Men titta inte på mig, jag har inte bott i Malmberget de senaste 20 åren, svarade jag.
- Men du om man bott i Malmberget, så är det ju det man är. Det är ju så det är, eller hur? envisades konversationsmästaren Jim.
- Håller helt och hållet med dig. 40 år av sitt liv raderar man inte ut, svarade jag helt sanningsenligt.
- Men du, de har jädrans schyst mat på det där stället vid Järnvägsstationen i Gällivare, du vet vilket jag menar...
- Jodå, men tror du att du får gratis mat nästa gång du kommer dit om jag gör reklam i min blogg för det stället?
- Det borde jag få! Men du, det är sant. De har väldigt schyst mat, jag har varit där och ätit många gånger.......

------

PS. Jim och Daniel, alla 9 bilder som jag plåtade på er finns med i bildspelet, när min blogg fanns i NSD, nu har det minimerats till 1 bild. Vi kan väl hoppas att den funktionen i alla fall funkar, eftersom det inte fungerade med att lägga in några av bilder i den blandade och nogsamt censurerade texten. Synd bara att "vi" gick miste om "The Hono-Luleå-fotot", det hade definitivt slagit igenom som den nya stilen i Palermo och säkert också på NSD!

Redan när jag och herr H varvade hörnet på San Domenico föll mina blickar på er två.

Varför?

Tja, jag kan lugnt påstå att det är första gången jag överhuvudtaget sett plånböcker och mobiltelefoner liggandes på bordet på en uteservering nu för tiden. Jag tänkte i mitt stilla sinne:


"De måste vara norrlänningar. Något annat är helt omöjligt".


Men smågrabbarna i Vuccerian var imponerade av er stil:


- "Baciamo le mani!"




DS.

torsdag 27 maj 2010

Gunpower is back!

- den 27 maj 2010, kl 12:54


Men vart har alla reportage om den minst sagt bedrövliga utvecklingen i Malmberget tagit vägen? De återfinns numera enbart i papperstidningen, men inte på nätbilagan?!

Blir det också fråga om en dyr räddningsaktion via helikopter?

Från kvarterspolis i Malmberget till bl.a.

- den 27 maj 2010, kl 01:13


risodlare i Thailand kan steget ibland bli långt, lärorikt och inte helt okomplicerat.

Vissa mail har fått mig denna vår att fundera lite extra över hur våra liv kan förändras över tid. För ca. 30 år sedan trodde jag väl aldrig att ett mail av nedanstående innehåll skulle vara tänkbart. Bara det att skriva ett meddelande från den ena sidan av jordklotet som skulle landa några sekunder senare på den andra sidan jordklotet, var väl inte ens tänkbart hur livlig fantasi man än hade. Sedan tillkommer de andra komponenterna. Det är trots allt långt från att vara polis vid polismyndigheten i Gällivare till ett liv i Thailand.

Jag väljer att kopiera över hans egna ord med hans tillåtelse:


"Oroligheterna i Thailand har börjat sprida sig efter att militären rensat i Bangkok. Här i Khon Kaen brinner rådhus och banker - också fara för att något varuhus blir drabbat. 10 personer har blivit dödad i Khon Kaen och samtliga lik är transporterad till varuhuset Big-C. Vi har utegångsförbud från kl 21.00. Banker bensinstationer har blivit stängd, men vi upplever inte någon fara, får god information och håller oss långt undan platser där det är bråk. Har i tillägg köpt hem mat för flera veckor så vi behöver inte åka till stan. Vi har full tank på bilen så vi kan rymma om vårt område blir drabbat.


Vi lämnade Lars och hans kompis i Bangkok på måndagskväll, på vägen hem blev vi stoppad i militärkontroller och jag sa lite skämtsamt till Jub att jag är trygg för Thai-militär skjuter bara Thai-innevånare.


Personligen önskar jag att diktaturregeringen kommer inför internationell domstol för brott mot mänskligheten. Har enligt internationella lagar, som Thailand är ansluten till, inte lov att döda sina egna innevånare med militär och polis."


............


Idag kom nästa mail, där jag också saxar lite ur:


"Skulle något vara farligt för mig så är det mitt deltagande i möten som rödskjortorna arrangerat här i Khon Kaen. Lämnade också bidrag till kampen men mitt namn på. Om man inte törs visa att man står för demokrati, så kan man lika gärna gräva ner sig i sanden. Men måste erkänna att jag är för feg för att ställa upp där folk blir skjuten.


Just nu är det helt lugnt i hela Thailand, men om inte diktaturregeringen utlyser nyval snart så kommer det att starta på nytt. Regeringen här är utnämnd av eliten, inte av folket. Eliten består av de rika, kungahuset, militären, polisen och domstolarna. Kungahuset är livrädd för Shinawatra Thaksin, tror att han kan bli landets nästa kung. Han har varit i regering och uträttat mycket för det fattiga folket, men blev avsatt av eliten. Mycket populär bland folket."

onsdag 19 maj 2010

Om du inte visste hur mina sandaler sàg ut,


- den 19 maj 2010, kl 17:16

skulle du veta det dà? fràgade jag herr H.

Herr H studerade mina fòtter en bra stund. Han sàg ut som en uppdragen guldfisk pà torra land, som òppnade och stàngde munnen utan att det kom ett enda ljud òver hans làppar. Sedan kom svaret nàgot tveksamt:

- Du behòver i alla fall inte fundera pà om du satt pà skorna pà fel fot. Det làr du màrka.


torsdag 6 maj 2010

Lita aldrig på någon förförisk typ som heter

- den 6 maj 2010, kl 12:21


Herman!

P.g.a. honom har jag sovit väldigt illa inatt och ännu är jag inte helt normaliserad.

Flera gånger har jag vinglat mig ut till köket inatt. Suttit där på köksstolen med vattenglaset i min hand och funderat hur livet var innan Herman flyttade in. Sista gången delade jag mina dystra tankar i sällskap av ett glas Samarin.

Det var dottern som kom hemdragandes med Herman. Den dagen han gjorde sin entré, hade hon klistrat upp en lapp på ena köksluckan och tur var väl det. Annars hade Herman plötsligt fått flytta ut. Jag och Herr H trodde nämligen att hon hade:

a) intagit en osedvanlig röra till lunchmat på universitetet,
b) glömt att spola ur sin matback och ställa in den i diskmaskinen
c) och därmed skaffat sig en rejäl ovana med att sprida allmän vämjelse omkring sig.

Fastän det där sistnämnda var nog faktiskt inte helt osanning. Som hon pysslat och donat på med den där Herman. Jag har aldrig hört henne snacka med något på det där viset som hon gjort med Herman under de här sista 10 dagarna.

- Märkvärdig typ den där Herman, har herr H konstaterat där hon stått och pysslat om och förklarat:
- Tror ni inte att Herman mår lite bättre, om man pratar lite högt med honom? har hon undrat varje gång.

Jag och herr H har tittat lite menande på varandra och samstämmigt svarat våra ja-svar. Jag med ett sedvanligt malmbergskt indragande ljud av JA-betydelse:

- Ooosch!
Herr H med det urspårade hallsbergska:
- Självklart Elisabeth, vad annars?

På den där lappen som hon tejpat upp den dagen Herman flyttad in, stod det enligt herr H, som idkade högläsning och svarade även själv medan han läste:

"Hej. Jag heter Herman!"

- Säger du det, svarade herr H och fortsatte högläsningen med egna svar till Hermans ord på papperslappen.

"Jag är en äkta surdeg."

- Ja, svarade herr H sig själv, vem är inte det ibland.

"Jag skall stå på diskbänken i 10 dagar utan lock."

- Jaha, svarade herr H sig själv. En del har då udda böjelser.

"Du får inte ställa in mig i kylskåpet", fortsatte Hermans lapp.

- Ha! sa herr H med eftertryck, lyckas du knöla in dig i vårt kylskåp har du gjort en bedrift!

"Om jag slutar bubbla är jag död!"

- Den där Herman måtte vara ett jädrans transa, i vart fall är han då ingen riktig karl. Det är bara kärringar som är döda om de slutat bubbla, konstaterade herr H i en något uppjagad ton, eftersom han inte gillar "ond bråd död".

Den där Herman är en knepig jäkel. Han försökte flytta in hos oss redan i december. Men då skulle vi iväg till Berlin och så fick Herman flytta in någon annanstans istället. Det fanns ingen som kunde passa honom här på hemmaplan. Herman är inte vem som helst nämligen. Han skall nämligen matas och passas upp. Det är rörande värre! Det står det t.o.m. på lappen som hänger på ena köksluckan:

Herman är jättehungrig!

- Visst kul Herman, vem är inte det ibland?

Varför blev det då sådan katastrof med Herman?

Jo, saken är den att jag fyllde år i tisdags och även om vi nu hållit oss på "dopparfronten" med enbart yngste sonens cheescakerecept, med tillhörande massor av jordgubbar, mango och passionsfrukt, blev det i det mesta laget ändå och helt utslirade matvanor.

Igår när jag och herr H kom hemsläntrandes efter många timmar i Slottsskogen bland säl- och pingvinmatning och oanade upptäckter med de två små juvelerna, där det mesta utspelat sig, som man dessförinnan när man vaknade till den nya dagen, inte hade den blekaste om kunde hända eller upptäckas. I vart fall så stod dottern i full färd med att riva äpplen. Hela diskbänken var fylld av olika skärbrädor med mörk hackad choklad, hackade nötter osv. Allt medan Herman brett ut sig till en betydligt större "kostym". Dvs. ätit och ätit och ätit under de här 10 dagarna och svämmat över alla bredder på vår bekostnad och huserat runt i allt större pytsar.

Ett par timmar senare när herr H satt i arbetsrummet och gjorde det sista på jobbet innan vår avresa och jag låg i zombieläge i soffhörnet och slumrade till mellan varven till något som varierade beroende på när jag slog upp mina bruna, kände jag naturligtvis att det luktade av dotterns bak i hela huset. Gudomligt gott! Jag skall väl poängtera att det är herr H:s uttryck: "att det luktar av den och dennas bak i hela köket". Man vet aldrig vad som är en komplimang eller tvärtom, som kommer ur hans mun.

I måndags t.ex. när vi stod och hängde över diskbänken båda två, frågade han mig hur det kändes att bli så gammal. Jo, tack det kändes alldeles förträffligt! Men jag kunde naturligtvis inte bärga mig och frågade hur han bedömde mitt utseende egentligen. Svaret blev naturligtvis i bästa herr H:s Hallsbergsanda.

Han svarade att jag såg ut som "sjutton", eller om det nu var "17", det kan man ju inte med blotta örat uppfatta, eftersom man inte talar i text. Äldste sonen slängde upp ett asgarv, när han fick höra talas om det hela. Det var enligt honom en frågeställning som skulle ända i en katastrof hur svaret än skulle lyda påstod han. Så blev det emellertid inte. Eftersom jag tar livet från den positiva sidan. Jag föredrog att tolka det som "17" och inte "som sjutton".

Åter till hemockupanten Herman:

När dottern inte fick något gensvar på våra doftförnimmelser stod hon plötsligt strategiskt placerad, med båda fötterna stadigt på vardagsrummets golvtiljor och utbrast med en tämligen uppgiven röst:

- Här har jag stått och bakat Herman i två stora långpannor och ingen kommer och smakar. VAD skall det här betyda?

Det fick både herr H och mig att inse vilka oförrätter, som var under uppsegling i vårt hem och vilka helidioter vi var. Herr H studsade upp på två röda från kontorsstolen och släntra sig in i köket. Jag blev klarvaken med ens, men fick däremot åka i gräddfil hela vägen. Hon bar in en ljummen stor bit Herman till mig och med sig i släptåg hade hon ett stort glas kall mjölk. "Kan livet bli bättre än så här egentligen?" genomfor det mig.

Jodå, Herman var helt i min smak. Dvs. ända tills jag lagt mig till ro i sovrummet och precis höll på att slumra in för natten. Två dagars slarvande på raken, där gick gränsen för vad min mage var villig att acceptera.

Sorry, Herman, ditt uppdykande hemma hos oss var inte den allra bästa timingen.

Sedan, Herman, hoppas jag att dottern kommer att sluta upp att tala med döda, även så aldrig bubblande ting, när du Herman, som fått en ny avknoppning, flyttar ut för gott och fortsätter att bubbla på och vara hungrig hos någon annan. Resten av dig åker nu obönhörligen in i frysen, varken du vill det eller ej. BASTA!

Jag själv hamnar nu mest troligt, när vi nått Palermo & Corleone, i massiv radioskugga. Sitta och hacka runt på Internetkafé tror jag att jag står över. Men i slutet av maj, säger jag definitivt åter här på bloggen:

TOWANDA!

PS. man skall vara försiktig med vad man döper små flickor till. En vacker dag är de stora. DS.

söndag 2 maj 2010

Reparation av kraftig sättning i sprickzonen

- den 2 maj 2010, kl 21:41


i Malmberget och LKAB tiger still i vanlig ordning.

Naturligtvis görs det samma sak i kommunhuset. Uttröttningsmetoden är oslagbar. Den har de verkligen anammat i alla lägen.

Men borde LKAB inte kommit ut med något på sin hemsida om vad som är i görningen? Någon "ny traktor som slarvat med plogningen"? Men LKAB har kanske tänkt sig att servera lite kaffe med dopp i nya info.centrat på f.d. Gunillaskolan. Det blir ju betydligt billigare än att göra rätt för sig.

Jag tycker däremot att det vore på sin plats med en allmän information med tanke på att det är allmänt känt vad som stod i VBB VIAK:s utlåtande med datering 2000-03-23, rev. 00-04-18. Där upptogs bl.a. att svaghetszonen stupar 70 grader mot Fabianmalmen. Man tog också upp det allvarliga med marksättningar. Marksättningar som kan få väldigt allvarliga följder! Det är ingen rolig läsning överhuvudtaget. Men det verkar som om LKAB inte är det minsta bekymrad över det utlåtandet och det antal år som gått sedan dess och mycket antagligen hunnit hända i själva berget. Något om sprickzonen kommer inte över LKAB:s läppar trots VBB VIAK:s skrivning om allvaret i det hela. HUR Bergsstaten och andra ansvariga för läget tycker om det förhållningssättet det kan man verkligen undra mycket och länge över.

I utlåtandet omtalas också alla ledningsbrott som skett. Något som "Fort Knox" dvs. kommunens ansvariga handläggare inte vill tala om hur dessa förhandlingar gått, angående den räkning som kommunen skickade till LKAB. Rätt anmärkningsvärt med tanke på att detta belastar Gällivare kommuns skattebetalare och även enskilda drabbade!

Det är inte utan att jag sitter här och undrar vad som nu är i görningen, eller kommer vi nu åter mötas av att det är någon traktor som på nytt "råkat" skotta upp något brunnslock?

Jag är nog tyvärr inte ensam om att vara väldigt intresserad av hur Bergsstaten och Gällivare kommuns ledning ser på det hela: över detta hastigt påkomna och gigantiska sandlådebygge i Malmberget kontra det som stod i utlåtandet.

Vad tycker LKAB att de skall ge för "nytt" budskap till de som bor i nära anknytning till det nya sandlådebygget och som varit kontakt med LKAB och inte längre vill bo kvar i denna krigszon och sprickzon, där underjorden gör sig påmind. Det där vackra talet som "gamle malmbergaren" Anders Furbeck hade "om LKAB:s hänsyn till den enskilde", verkar mest ha varit ytterligare ett spel för gallerierna!

Om det är sprickbildningen som åter spökar, kan jag inte låta bli att undra: kan man verkligen hejda sprickbildning i berggrunden med sand? Skall man stabilisera upp husen också med sand? Riktig sandlåda på hög nivå! Eller "låg nivå" kanske är det rätta ordet. I vart fall låter det osannolikt att det skulle vara lösningen:gräva och sedan i med S A N D.

Men naturligtvis ser jag åter fram med intresse vad som blir svaret från LKAB:s kommunikationsdirre, hon som hade så fina häcklande skrivningar sist om traktorn och brunnslocket och glömde resten som omtalades i reportaget!

Resten fortsätter väl att pinka på de drabbade, som om det vore ett friskt stilla vårregn som serveras. Nästan så att man för sitt inre kan föreställa sig orden också, som de väl tränar på framför spegeln hemma på sin kammare: "Ni skall bo kvar i det nya omstrukturerade Malmberget som vi, makten och härligheten LKAB, har skapat åt er".