tisdag 28 november 2017

Om man på fullt allvar vill förstå vad som händer i Sverige idag och vad vi med stormsteg går emot - skall man se hela serien "USA enligt Oliver Stone"

på SVT play

http://urplay.se/serie/195239-usa-enligt-oliver-stone

USA enligt Oliver Stone

Amerikansk nutidshistoria ur ett alternativt perspektiv, från andra världskriget fram till Barack Obama. Oliver Stone vill ge en annan bild av den amerikanska historien än den han själv lärde sig i skolan. Han berättar om glömda hjältar och om för USA mindre smickrande inslag.

Tror man nu att det bara handlar om USA är det fullständigt fel, eftersom den här serien om 10 avsnitt á ca 58 minuter vardera handlar i allra högsta grad om världsläget och i allra högsta grad om vad klara parallellerna är till vårt eget lilla land, Sverige och vad vi själva blivit itutade i skolan och inte minst massmedia.

 Jag hade ju kunnat önska att man använde den här dokumentärserien i varenda svensk högstadieskola och gymnasium i Sverige. Uppväxt med allmänbildning som jag är och där min pappa i allra högsta grad, som fick hänga med i livet 15 år längre än min mamma fick, inser jag att mot dumheten kämpade även gudarna förgäves. Kunskap är makt och man kan aldrig bli föremål för villfarelser eller önskedrömmar. Därför att inte bry sig, inte lägga sig i är också att ta ställning.

Men att tro att pappenheimarna i Regering och Riksdag skulle se den är ju förstås bara en utopi. De arbetar ju för fulla muggar med att göra precis allt som den här utomordentliga dokumentärserie sätter fingret på, för så måste man trots allt klassa den som, visar på med hela handen.






 

torsdag 23 november 2017

Vädret har varierat från iskalla vindar, regn, frost, snö, rent vinterväder och nu hällregn - skall fasen försöka sätta upp en byggnad under rådande förhållanden.

Jag vet ärligt och uppriktigt inte vad som varit värst väder att bygga i. Iskalla vindar med regndagar, som förvandlat det lilla till gräsmatta till en enda lersörja. Klafs klafs klafs!

Ann och jag ute i snålblåsten, därav frisyrerna.
En morgon när jag kikade ut så hade det blivit rejält med frost på backen, som var alldeles vit. Elementen gick på full skruv så jag förstod, utan att ha satt foten på utsidan, att NU var det kallt ute.

Det var i alla fall en fördel, lervällingen var stelfrusen och is låg på insjöarna som hade bildats. I vart fall fram till eftermiddagen, då var det full rulle på lervällingen och pölarna igen. Det blir väldigt mörkt, väldigt tidigt och även om jag tänker bara en liten stund till, ska bara först, så hinner mörkret klappa till så snabbt att man halkar runt och vet inte om det är gropar, lerpölar eller rent av något annat man trampar runt i. Det här med mörkret. Jag har blivit fullt övertygad om att det finns en Gud, som sitter där och asgarvar, eftersom han förstår att vi inte förstår att han finns och har bestämt sig för att manipulera med tiden! 


- Men vänta nu morsan, sa yngste sonen, hur är det i Malmberget vid den här tiden på året: MÖRKT dygnet runt! Har du glömt bort det? Börjat bli gaggig? Hur tror du då att det skulle kunna vara ljust här 150 mil ifrån...

Det är inte så bra det här, när man upptäcker att ens barn blivit smartare än man själv är nu för tiden.


Dessutom är jag så trött vid 17-tiden att jag gladeligen kan slå vad om att klockan måste vara minst 23!

Dagen innan frosten hade kommit som en gudagåva, även om det blåste småspik ute, då hade jag blivit tvungen att ta till gamla "indianknep" från barndomen, när vi brukade avleda vattnet som rann längs bergsryggen, där Malmberget var väl förankrat längs bergssluttningen. Nu för tiden får man väl vara glad över varje form av fast mark som Malmberget kan erbjuda. LKAB:s härjningar är som en evig hemsökelse för de som förpassats att bli kvar i misären!

Men som barn blev vi något av hejare till att leda bort vårvattnet. Snacka om att få blick för hur kanalgrävandet skulle tillgå. Den förmågan kom väl till pass nu ute på tomten, där regnet hade förvandlat gräsmattan till en enda sammanhängande  gyttjebrottning och ett enormt fält med smärre insjöar. Jag lät nog rätt eländig med alla suckar den femte dagen, när jag halkade runt i lervällingen och ideligen höll på att stå på näsan. Dessutom har jag stora stödbandage på vardera sönderslaget knä för att överhuvudtaget kunna gå några meter. Jag ser mao ut som en riktig bråkstake till ishockeyspelare från Canada. Enda skillnaden är att jag har mina tänder i behåll, peppar peppar ta i trä!

Jag hann nog förbanna Herr H mer än en gång för att han inte sett till att byggnaden verkligen stod en bra bit ovanför övrig terräng: "det skulle han fixa, inget jag behövde bekymra mig om". Jaha, jaha, jaha, varför gör den inte det då, eftersom vi klafsar runt i lera och vattenpölar nu? Kände mig tillslut rätt trött på mina egna tankar, som hade svårt att tänka bort lervällingen och insjöarna. Klafs klafs klafs... ooooops, nära ögat igen! En tappad bräda eller skruv i lervällingen blev till något som mest fick till följd att man kunde tro att minst en bomb hade briserat i lervällingen. Schwischsplasch....

Det är dylika dagar man också inser att kateter nog hade varit en (1) fördel! Trots stövelknekten som hade placerats ute på bron, så hängde det lerkakor på ullstrumpor och byxben, när man hade lyckats prångla sig ur det som en gång var ett par stövlar, men nu såg ut som två lerklumpfötter! Stora lervällingsklickar i ansiktet insåg jag att jag hade, när jag passerade spegeln ute i hallen. Kläderna i övrigt eller handskar skall vi inte ens tala om.
Ibland är det en välsignelse med de här små barnbarnen som skall ha sitt. De dagarna är jag visserligen helt slut, när de återbördas till sina föräldrar, men då kan jag åtminstone inte kräva av mig själv, att jag skall vara effektiv med något annat. 


Allt verkar dock kunna hända förutom att byggnaden anlände sista delen av oktober, men skulle ha varit levererad senast i början på augusti! Sedan lite grädde på moset, som bara för att komplicera ännu mer. Förutom vädret: stängt dagis, arbetspass som kommit hastigt på och barnvaktsbehov som blivit akut och oplanerat plötsligt. Lite annat också: sjukhusbesök, Herr H som försvinner med polarna till golfbanan för att spela på simulatorn. Fel skruvar, felaktiga brädor i leveransen, fel beskrivning: två olika beskrivningar och de färdigkapade delarna en tredje variant! Fy faderulingen för att stå på brädgårdar med en massa förvirrade karlar som far runt, som om de är stövare som letar någon lyktstolpe, för att försöka få ihop byggnaden, eftersom levererade brädor inte passar.

En del dagar har jag bara känt: NÄÄÄ nu lägger jag mig ner och bara dööööör! Orkar inte mer, vill inte mer och dessutom ett samhälle som inte fungerar någonstans! Men hur svårt kan det vara att svara på vem/vilka som fattat ett visst beslut, eller om det finns någon försäkringsexpert på If för olycksfallsreglering! HUR många veckor skall man behöva skicka mail och ändå inte ha fått något svar, utan enbart det enda dumsvaret efter det andra. Det finns ju inga telefoner längre dit man kan ringa, eller hemsidor med adressuppgifter.

I söndags när snöflingorna började falla så tätt och vinden yrde runt, var det bara att inse att arbetet med byggnaden fick inhiberas. Vinterlandskap med fallande snö att halka runt på, blev inte till det bättre. Barnbarn lite extra dagar och imorgon är det lucka för bygget, men med tanke på att det var som att köra omkring i ett innanhav av smältande snö och spöregn ikväll så inte ens högsta hastigheten på vindrutetorkarna höll undan regnet.

Byggnationer med snorkel vete katten om jag tror på. Får sikta in mig på att hyra släpkärra på fredag och ställa mig ute på den förhatliga brädgården igen, tillsammans med alla förvirrade karlar som far runt som yra höns. Herr H får helt enkelt sättas i straffarbete igen och bära skivor med asfaltboard i brädgården och så får han leta reda på vem som kan tänkas ha tillräckligt långa skruvar, eftersom de inte heller fanns med i byggpaketet i tillräcklig mängd.

Här får det bli omvänd byggnation. Presenning på taksparrarna som vi lyckades pussla ihop efter två dagars slit och funderande, eftersom inget passade till de skåror som var uppsågade. Vi får sedan helt enkelt lägga in isolering och sedan golvet först. Taket får skruvas på från insidan, eftersom lårbensbrott inte är något att sukta efter, snösmältningen och ösregnet lär ha förvandlat tomten till något helt oigenkännligt. Räcker med att sista biten måste tas från utsidan, eftersom ingen av oss är några sugrör. Det gäller att tänka till också, för det man inte har i benen får man ha i huvudet och det man inte har i huvudet, tja, vart tar man de ifrån?


Här på insidan av boningshuset ser det också ut som en brädgård. Dubbelglasdörrarna står i dotterns gamla rum, tillsammans med de fyra enorma fönsterrutorna. Jag har tagit in dem för att kvistlacka dem och skruvat dit beslagen och låsen. Karmarna har monterats inne på vardagsrumsgolvet innan de bars ut och fästes på huskroppen och så är det testat att dörrar och fönster passar in på beslagen. Det är tunga grejor - och hur man skall lyckas lyfta dem på plats, lär bli en 100 000 kronors gåta.

Egentligen är det ett trevligt arbete att bygga, men då skall man kunna hålla på med enbart det. sedan hade det varit en (1) fördel om nu allt hade gått enligt planerna. Byggnationer vid den här årstiden är fullständigt huvudlöst. Men det går inte att ha en hel byggsats liggande till vårkanten, eller när vädret kan tänkas hålla i sig. De där som skulle hyras in för att smälla upp det här på en dag eller två, kunde ju inte gå och hänga läpp så länge, då det ständigt bytte leveranstid. Tillslut stod vi där med rakad hals: vi får göra det själva!

Imorgonbitti har jag planerat in en riktig sovmorgon och är det nu så att Herr H stiger upp kl. 06.00, som han tycks ha tagit för vana att göra de dagar han verkligen får/kan sova ut, då blir det en sving med stora gjutjärnsstekpannan i pannbenet.... BONK!

lördag 18 november 2017

Såg ett reportage i TT-nyheterna, Jan Björklund (L), som på stämman sa: "ingen kvinna skall behöva bli utsatt för kränkningar". Nu är det nog!

Men han har nog inte stött på en viss typ av kvinnor, som av allt att döma är fullständigt gränslösa. Sedan om det handlar om sjuklig svartsjuka, svårigheter att hävda sig, osäker på sitt eget liv/förhållande, eller något annat obegripligt är jag dessvärre inte människa att förstå. Men dessa kvinnor har alltid framstått som märkliga individer i mina ögon.

Jag har fått indikationer om att en kvinna med visst namn, boendes i norr vill ha kontakt med mig på Facebook. Ingen jag överhuvudtaget haft något intresse av att ha någon form av kontakt med, så jag har bara lämnat det därhän och inte besvarat det hela.

Idag när jag skulle läsa ett meddelande som kommit från min dotter, råkade jag få syn på innehållet i den kvinnans meddelande till mig, av vilken anledning FB släpper igenom något som man själv inte tackat ja till, känns verkligen inte ok.

Jag kan väl ärligt säga att dylika personer som hon, det kan få mig att fundera över hur det står till med den mentala hälsan hos en del personer. För mig övergår det mitt förnuft hur man överhuvudtaget kan skriva något dylikt till en människa som hon inte ens känner, än mindre har träffat på ett personligt plan. Hon tillhör inte ens min generation.


Hon hade skrivit till mig: "Du är bara fet ful bitter Kom över att andra har & lever ett gott liv"

Men jag är inte den som är den. Jag har inget emot att dela med mig av denna självutnämnda skönhetsdrottning, några år över 50, hade en vän till mig att berätta. Säga vad man vill men det är en något udda EQ förmåga denna skönhetsdrottning besitter. Vittnar i vart fall om en viss form av intelligensnivå.


Skönhetsdrottning eller ej, men eftersom jag inte är intresserad av att ha några former av kontakt med personer av hennes kaliber, har jag nu sett mig tvingad att blockera henne på FB. Jag är enbart intresserad av att odla vänskapsförhållanden på FB och inget annat. Man får väl hoppas att denna hemsökelse skall lyckas få in det budskapet i det arma huvudet. - Långt ifrån säkert med tanke på hennes yviga tilltag tidigare och även nu, men man kan ju alltid hoppas.
 
"Okänd Miss universum (?) upphottad av henne själv, som hon vill framstå"

 Själv känner jag att jag vid fyllda 66 år har fått en alltmer förståelse för Karlsson på taket, som anser att han är en En lagom tjock man i sina bästa år. Dylika inlägg som den här damen har förmedlat om min person är jag föga intresserad av, vare sig det gäller mig själv, eller någon annan.

Mitt privatliv är alldeles utomordentligt innehållsrikt, mer än jag själv hinner ta till mig och yttre glamour är föga intressant vid min ålder, har inte ens varit det när jag var ung. Mina värden hos en människa sitter inte på det planet överhuvudtaget.

lördag 11 november 2017

Mårtensafton - Mårtensmäss - Martinsdagen - Sankt Martin av Tours - Mårten gås - what ever! Men blodpalt är gott!

Jag och Herr H satt och hängde framför TV:n igårkväll, fastän ingen av oss egentligen var intresserade. Bara helt utmattade av att det är 100 knutar i livet just nu. 

Herr H undrade varför jag hade ringat in Mårtensafton i almanackan. Vi har väl aldrig firat Mårtensafton poängterade han.

- Inte du, svarade jag, men det har jag, eller har du glömt att jag haft gäss när jag bodde i Lappland? 

Det hade han inte glömt konstigt nog.

Mina första och enda gäss var samfinansierade och samägda. Jag godtog anbudet mot att jag inte behövde nacka, eller plocka gässen. Det skulle min kompanjon göra.


Sagt och gjort. Han tog t.o.m. på sig att mata gässen utom ett par dagar när  han skulle vara bortrest. Jag följde med när han skulle visa hur det gick till inför dagarna, när jag själv skulle ombesörja matningen av gässen. Väl där undrade han om jag verkligen skulle ta mig in i hagen iförd sommarklänning och vara barbent. 
- Vadå, undrade jag, det är ju varmt och skönt ute. 

Så berättade han för mig att gässen är rätt bra på att nypas. Det brydde jag mig inte så mycket i, sa jag. BAH!

Provmatningen gick fullständigt käpprätt åt skogen! Hela den sommaren hade jag ben som såg ut som om de hade varit med om något mycket svårartat, trots att jag lade benen på ryggen och klättrade över staketet fortare än kvickt, när det kändes som om jag gick igenom en stansmaskin.

- Du ser ut som Plupp, sa han, fastän inte i håret utan på benen. Så min kompanjon tog över matningen också. Insåg väl att jag var ett hopplöst fall.




Själv undrar jag varför folk har vakthundar, man behöver bara ha en gås eller två och jag lovar, inte en enda tjuv kommer i närheten med kroppen i behåll!


Sedan kom leveransen av gässen, jag tråcklade in dem i frysen, det var trångt om saligheten. En gås väger ungefär 4-5 kg, vill jag minnas. Vad jag inte hade tänkt på var att när de väl frös till så expanderade de!


Det hela slutade med att jag fick frosta av frysen, bära över allt annat i frysen till en vänlig granne som hade en "ungkarlsstuk", dvs. en ostkant i kylen och frysen bestod av några isbitar och lite glass, medan jag själv fick tina lös gässen.

Sedan var det masstillagning av gäss! Jag t.o.m gav bort gäss, eftersom en gås tar tid att tillaga i ugnen, eller koka. Efter den upplevelsen slog jag det helt ur hågen att ha gäss, ville inte ens se åt gås.......

När månaderna var slut och jag gav bort de sista av de tillagade gässen, förutom att jag hade gett bort någon som jag lyckades spetta ur frysen, då kände jag att gås fick det nog vara slut med på menyn.

Jag hade fått nog av allt vad gås hette, även om jag blev uppfinnarnas moder på gås: Gåsbröst, gåslår, gåsfilé, gåsgryta med rotfrukter, gåsköttsoppa, gåsgratäng, gås som pålägg, stuvad gås, gåsköttfärssås till pasta, gås med rödkål, gås med äppelfyllning, gås med brysselkål, plommonspäckad gås, gås fylld med ost, gås med champinjongräddsås, gås i currysås, gås på tvären, gås på längden... tillslut trodde jag att jag skulle förgås.

Därför att tillslut kändes det som det hängde gås ut ur öronen, även om jag försökte inskränka mig till att bara ha gås två dagar i veckan. Det kan bli för mycket av det goda, ändå var det inte så många gäss det rörde sig om, men en enda gås är jättestor, det inser man när man försökt att trolla fram olika rätter av en enda gås, även om den krymper bra i ugnen, eller som kokt.

Jodå, det kom Herr H ihåg att jag hade berättat om. Sedan har jag ju ett foto av dottern och Bernhard ute i Nirra, där han hade gäss. Jag klädde dotter i tjocka lager kläder så snart gässen var i närheten. Hon grät i högan sky och undrade varför de var så elaka, när hon var så snäll och bara skulle ge dem mat. Bernhard skojade och låtsades ta dem runt halsen och så fick gässen be henne om ursäkt. Det är ett fint foto som hänger där av henne, Bernhard och gässen.

- Men svartsoppa, undrade han.

- Mjae, det har jag nog faktiskt aldrig ätit och jag tror jag passar på det, svarade jag.

Däremot har jag gjort egen blodpudding, blodplättar, blodkorv, paltbröd med vitsås och fläsk, för att inte tala om blodpalt, fastän inte av blod från gäss, utan ren. Koblod är sannerligen ingen höjdare, föredrar nog faktiskt renblod. Men här är ju ingen höjdare att göra någondera, det är väl bara blodpalt som det så smått har börjat accepteras.

Det tack vare Ankis i sameföreningen, som alltid gör blodpalt till renkoket som är till årsmötet och ibland även speciell blodpaltsdag, istället för surströmming som inte går att äta i föreningslokalen. Då hade nog grannarna protesterat och det är långt ifrån alla som kan ta sig till torvkåtan.

Blodpalt med en stor klick smör och rårörda lingon det är inte så tokigt faktiskt.

Blev du sugen på att göra god blodpalt?

Här följer recept på blodpalt:


- 0,5 l havregryn på 1 liter blod

- 4 msk salt (minst), gillar du att ha lite smak av kinesisk soja, då tar du en liten skvätt av det också + ordentligt saltat i vattnet som palten skall koka i
- 3 tsk bakpulver
allt vispas med elvisp ordentligt - det skall inte bli havgregrynsgröt... - om du inte har jättemuskler då vispar du förhand - tillsätt därefter
- ca 0,5 l vatten

- 1 ölburk 33 cl (naturligtvis inte ölburken utan innehållet!)
- ca 3 kg vetemjöl - kan variera men sikta ner mjölet allt eftersom och håll koll på konsistensen:

Smeten skall vara klibbig, vattnet skall koka så att det bildas lätta bubblor. 
Gör en provpalt på 1 msk smet, så att du känner att du får rätt smak.

Blir det skum på vattnet när det kokar, så ta bort det med hålslev så att det inte ligger kvar på vattnet.

Sedan är det bara att pytsa i så mycket smet i det kokande vattnet, som man vill att paltarna skall vara stor.


Vill man ha rund palt tar man mjöl i en skopa och formar med sked och 
vill man ha knallhårda paltar, som kan trillar runt i vattenblaskade händer och läggas in med blött slev i kokvattnet, så får man tillsätta mer mjöl.

Paltarna är klara när de flyter upp, men jag brukar låta det småkoka ca 40 minuter därför att det är inte fel att göra så. Sedan så mår palten faktiskt väldigt bra av smakmässigt om den kan få ligga i ännu en bra stund, utan att det kokar.

Blodpalten skall absolut ätas med RIKTIGT smör! Jag föredrar att ha lite rårörda lingon till. Mjölk dricker man absolut till blodpalten och inget annat påhitt.

Sedan är det bara att invänta paltkoman och vill man ha riktigt god blodpalt, så kokar man den tillsammans med 2,8 kg soppkött som fått koka sig riktigt mört, så att köttet bara faller sönder, innan man lägger i palten. Märgben blir också fin buljong av att koka med, därför att god buljong att koka paltarna i är aldrig fel.
Blodpaltrecept finns det nog lika många av - precis som potatispalt, där jag också har eget stuk!






fredag 10 november 2017

Så vill statsminister Stefan Löfvén sätta dit internationella ligor! - BAH! Jag slår mig på knäna trots att jag har våldsamt ont i dem också.

http://www.gp.se/nyheter/l%C3%B6fven-vill-ha-h%C3%A5rdare-tag-mot-internationella-st%C3%B6ldligor-1.4811769

Du som läser min blogg, snälla kan du inte ta och studera bilderna på statsministern och läsa hela texten på ovanstående länk. Den handlar om hur statsminister Stefan Löfvén är på s.k. rundresa (=röstfiske inför valet 2018!) under tre (3) dagar för att diskutera brottsbekämpningen i Sverige. Var befinner sig då denne naive man som företräder det svenska samhället, när han skall göra det?

Jo, han befinner sig i Svenljunga! Tätorten i Svenljunga kommun beläget i Västra Götalands län. Vad är det då han besöker? 

- En mobil polisstation, som består av en omgjord husbil, som står uppställd helgfria onsdagar kl. 13:00-16:00 utanför kommunhuset i Svenljunga!

Enligt Polisens hemsida har Polisen och Svenljunga kommun gått samman i ett medborgarlöfte för Svenljunga kommun. Medborgarlöftet i Svenljunga har särskilt fokus på ökad säkerhet och trygghet i trafiken kan man läsa på polisens hemsida.

Då undrar ju en vän av ordning vad statsminister Stefan Löfvén gör i Svenljunga, på en resa som är ämnad att "sätta dit internationella ligor". Är karl´n totalt förvirrad? Visserligen förstår jag att han inte har någon raketforskarutbildning, men är det ingen som kan förklara sakens natur för honom?

I reportaget framgår också att polisens telefonnummer 114 14 upplevs av äldre att de inte kan komma fram.

Jag känner mig inte att jag tillhör någon skara "äldre" har t.o.m dator, men det förhöjer ju knappast polisarbetet, eller handläggningen av anmälda brott i Sverige.

Ett anmält brott föranleder i dagens Sverige inte många knop. Det är bara i allvarligare fall som ett beslut om nedläggning kommer. Dvs. någon har befunnits ansvarig för en människas död! Så var det i mitt fall. Anmälan gjordes hos polisen i Gällivare och nedläggningsbeslutet kom från polisen i Luleå, under minst sagt märkliga handläggningsrutiner, som vittnade om en fullständig arrogans över vad ett människoliv är värt. Det j-la puckot hörde varken av sig eller svarade på telefon eller mail, som hade meddelat nedläggningsbeslutet! 


Men det torde knappast ha varit något unikt, eftersom det inte ens kommer någon bekräftelse att man tagit emot en anmälan. Jag tror inte att jag är speciell unik, men i min bekantskapskrets är den allmänna uppfattningen att det inte är någon idé att ens göra någon anmälan, vad än som har skett.

För några år sedan blev jag påkörd av en timmerlastbil med boggiesläp. I baksätet i min bil befann sig mitt lilla barnbarn, som satt i en bakvänd barnbilstol och således blev vittne till hur timmerlastbilens förare satt och pratade i mobiltelefonen och rökte. Han råkade helt enkelt ut för ett trauma: han upprepade hur många gånger som helst "varför körde lastbilen på oss?" Själv hade jag mardrömmar och kunde inte sova på hur många dygn som helst, innan livet återgick i någorlunda normala gängor, eftersom jag insåg vidden av det hela.

Baktill satt även Herr H. Som tur var hade jag sinnesnärvaro att vare sig bromsa eller agera, utan lät bara bilen puffas framåt av timmerlastbilen i en våldsam hastighet. Hade jag bromsat eller ens vridit på ratten hade vi nog samtliga i bilen varit mos.

Förr i tiden hade något dylikt genererat en polisutredning och åtal för timmerlastbilens förare. Så skedde inte trots att polis tillkallades av mig på 112. Polis var faktiskt också på plats! Vad de gjorde där på plats, skall jag inte utveckla vidare, men där dog min tilltro till polisen och rättsväsendet totalt. Poliserna i Pippi Långstrump, Kling och Klang, de framstår som rena genierna i jämförelse med dessa poliser som dök upp. De ursäktade sig dessutom och skyndade vidare utan att jag hade fått något som ens liknar hjälp. De hade fått larm om ytterligare trafikolycka lite längre fram på E 4:an.

Det blev försäkringsbolaget som hanterade hela den skadan och timmerlastbilens förare han kan väl fortfarande fortsätta att prata i mobiltelefonen och röka och ha noll koll på vad som händer i trafiken, eller vem han kör på! - Det är tyvärr inte den enda gången av allvarligare slag som jag haft anledning att inse att polismyndigheten är ett regelrätt hån mot rättssäkerheten och samhället.

Men jag skall inte klaga på den enskilda polisen, därför att det är en totalt oduglig Rikspolischef vi har för att inte tala om de som drar i sparkarna: Regeringen, som bär det fulla ansvaret. Det är deras ansvar att Sverige har urartat till en bananrepublik de sista 20 åren!


I reportaget i Göteborgs-Posten kan man läsa att statsminister Stefan Löfvén sagt, citat "Mitt budskap till alla jag träffar är att den organiserade brottsligheten aldrig kommer kunna vinna. Vi som samhälle är mycket starkare".

Heliga Amalia och dårars paradis. Det slaget är redan förlorat! Det finns inte en sportslig chans att det här samhället skall återfå det den en gång hade.
 
Det är de kriminellas marknad fullt ut!

Förutsättningarna existera inte överhuvudtaget, eftersom nedläggningen av polisstationer runt om i landet är enorm och uppklarade fall i det allra närmaste obefintliga. Så nedläggningen av tingsrätterba är nog helt riktig, finns ingen åklagarverksamhet och inte heller någon polisverksamhet värt namnet behövs inte heller speciellt många domstolar. Sverige håller sakta men säkert på att övergå till något som fanns i Sverige på 1800-talet. Man skall vara tämligen inkompetent för att kunna missköta ett land så kapitalt som våra politiker har varit i stånd till!
 

Hösten 2015 hade jag den högst oangenäma anledningen att besöka polisstationen i Gällivare för att anmäla ett allvarligt brott. Under den tiden jag arbetade vid Gällivare tingsrätt var det en polisstation med bemanning dygnet runt och poliser som kunde rycka ut. Det fanns t.o.m en polisstyrka förlagd till fjälls. Men sedan väldigt många år, när digerdöden dragit genom Sverige av nedläggning av de flesta samhällsfunktioner inkl. polisstationer, fanns en högst begränsad verksamhet hos polisen i Gällivare. Förvånad var jag över att man t.o.m hade satsat på att bygga ett nytt polishus jämte Rättscentrum, dvs. gamla tingsrätten, som numera påminde om en loppmarknad med diverse verksamheter i byggnaden. Polisen visade sig inte ens längre hålla fulla kontorstider helgfria vardagar, lunchstängning inberäknat.

Naturligtvis stötts och blötts det dilemmat allt oftare, att det är fritt fall för allmänheten, samtidigt som girighetens elit får ett allt fulare ansikte. Parallellsamhällen är definitivt ett faktum. Ouppklarade anmälda brott har rakat i höjden radikalt bara under de sista åren. Den allmänna åsikten är numera att det är ingen idé att anmäla några brott, det är bara slöseri med tiden och skapar bara ännu mer frustration och stress till råga på det man redan varit utsatt för.

Polismyndigheten är numera bortrationaliserad i större delen av Sverige och de kriminella måtte verkligen klappa sig för magen över det smörgåsbord som Sveriges Regering och Riksdag har dukat  upp för dem. Polisverksamheten består numera av något man spaltat upp i ett enda stort dravel, som de kallar för "Medborgarlöften"https://polisen.se/Medborgarloften/Ta-fram-medborgarloften/


Rikspolischefen, Dan Eliasson som själv begår lagbrott utan att blinka, som dessutom är riktat mot hans egna anställda är mer än magstarkt. Hur man ens kan lämna ut sina anställdas personliga uppgifter är mig en gåta eftersom det här rör sig om en mycket utsatt yrkesgrupp med stora risker som följd.

Dan Eliasson synes helt uppenbart vara mottaglig för "politiska påtryckningar" och statsministern Stefan Löfvén har ju alltjämt fortsatt förtroende för Dan Eliasson, trots de allvarliga brott som riktas mot hela poliskåren och rättssamhället. Någon större verklighetsförankring har rikspolischefen inte i egenskap av högste ansvarige för den verksamhet han är satt att sköta. Inte var det väl så mycket bättre när han ledde skutan på Migrationsverket eller Försäkringskassan. Hela hans kärriär som högste ansvarig/chef är högst tvivelaktig. Bocken till trädgårdsmästare skulle nog min mamma ha kallat honom för om hon hade levt:
http://www.dagensjuridik.se/2017/09/lapplandspoliser-forlorar-i-domstol-inte-olagligt-med-en-enda-patrull-i-distriktet-nattetid


Bruttoregionalprodukt per capita i tusental kronor. (Gällande år 2014)
För den som nu mot förmodan har så dåligt lokalsinne, när det gäller Sveriges gränser och ytor som Regering och Riksdag helt uppenbart har, kan jag lämna följande uppgifter:
Sveriges yta är
447 435 km²

Från Karesuando ner till Smygehuk är det dryga 202 mil, dvs det tar snabbaste vägen ca 22 timmar att köra bil, förutsatt att du orkar köra i dryga 22 timmar i ett sträck. Vilket inte är tillrådligt. Vid två tillfälle har jag klarat av konststycket att köra sträckan Göteborg - Malmberget under de år jag haft körkort, dvs. sedan 18 års åldern. Tack och lov under den ljusa delen av året, eftersom det är drygt 143 mil och mer än 18 timmars körning, exkl. kortare raster däremellan.

Det är ungefär som att ha sprungit ett maratonlopp med allt vad det innebär för kroppen. Normalt brukar jag ha en övernattning efter vägen om det gällt att snabbt ta mig upp eller ner, oavsett om jag valt inlandsvägen som är en söligare historia trots att den är kortare, än att köra E4 via Stockholm osv.

För en (1) polispatrull som skall ombesörja enbart en körsträcka om 23-30 mil säger sig själv vilken rättssäkerhet det samhället har att erbjuda. Det är fullt jämförbart vilket U-land som helst. Inträffar det fler än ett brott som kräver polisens närvaro är det tämligen kört. Är det dessutom fråga om akut läge är det kört på förhand med ett dylikt upptagningsområde.

Sverige är uppdelat i 21 län, där en del län trots kartan över bruttoregionalprodukt per capita är tärande enligt politiskt skitsnack, men i själva verket uppvisar en helt annan sanning (Se kartan ovanför) 


- Det är fö den fetaste grönmarkeringarna uppe i norra Sverige, som har ett minimalt intresse av intelligensbefriade politiker i Sveriges Regering och Riksdag. I den delen av landet pågår en våldsam rovdrift både vad gäller gruvnäring men också skogsskövling! Sedan skall vi inte ens nämna det där andra som de här Regeringarna har sålt ut oss till...

Det hade varit rätt klädsamt om Regeringen åtminstone kunde presentera bara vad dessa enorma vägbyggen kostar i Sverige, eftersom det knappast är de fetgröna fälten på ovanstående karta, som inte får någon del av dessa. Jag blir allvarligt bekymrad när jag kör omkring här i Göteborgsregionen, eller vistas ute bland människor. Det verkar finnas hur mycket pengar som helst, det ena huvudlösa projektet efter det andra. Bara ett axplock ur de senaste dagarnas dagstidningsläsning får mig att bli matt:

- Scandinavium blir 20 miljoner dyrare

- Notan för Vä(R)stlänken blir dubbelt så dyr, uppskattningsvis 500 miljoner dyrare - Riksrevisionen har varnat för glädjesiffrorna, som de anser har mycket övrigt att önska...
- det är likadant med stationsbyggnaderna
-
tyvärr kan man inte betala dagens eller framtidens fakturor med 2009 års pengar och tar man hänsyn till järnvägskostandsindex blir notan för Västlänken 30 miljarder när den står färdig, i bästa fall är det väl bäst att tillägga
- EM i ridsport blir 30 miljoner dyrare kanske ännu mer om biljettintäkterna slår fel
- avtalsbrott som Göteborg gjort sig skyldig till kostar åtskilliga miljoner
- containerhamnen är utsåld till danskarna! - JA! man kan få hicka för mindre!
- flytten av arbetsförmedlingen beräknades till 150 miljoner men notan har dragit iväg... vad annars?

- Marieholmstunneln... suck några miljoner till
- För att inte tala om resten som blivit uppenbart i dagarna. Det är så många miljoner sammanlagt att det bara det närmsta året rör sig om många miljarder. För tänk att man visste att Göteborg är byggt på lera. Det visste holländarna när de grundlade hela staden för flera hundra år sedan! 


Allt det här som ändå bara är en skrap på ytan av kostnader, samtidigt som det saknas pengar till precis allt övrigt, som enbart Göteborgs regionen skall bestå av. Västlänken har ju redan saboterat för kranskommunernas möjligheter av överlevnad, genom att man gjort sig totalt tondöv!

Ja, jag vet, jag låter som en riktig gnällkärring, men om någon gnäller kanske man skall fundera varför personen ifråga gnäller. Jag tillhör definitivt inte den som gnäller. Snarare tvärtom: jag har i hela mitt liv fått lära mig att härda ut, stå ut och knipa igen. Men nu är faktiskt gränsen vida överskriden med hästlängder.

onsdag 8 november 2017

Man kan väl kanske inte anklaga Svenskt Näringsliv för att ha de skarpaste knivarna i lådan. Leif Östling är bara en i den långa raden som missat lektionerna i kulram och samhällskunskap..

Ja, nu har han ju förstås de stora grabbarna med de stora spenderarbrallorna att falla tillbaka på. Med foderluckan på vid gavel lät han informera oss dumhuvuden, att han fått tipset om Luxemburg och Maltapenningplacering för att undvika skatt, när de suttit och kucklat under ett samkväm han och de stora grabbarna.

I TV-rutan inför Uppdrag Gransknings reporter stod han och vinglade med ett glas i handen, verkade faktiskt rätt på gasen om ni frågar mig, eller så är hans rätta jag fullständigt snurrigt. Fritt val vad ni själva tycker.
 

Leif Östling påstod i vart fall med illa dold arrogans, att han minsann betalar 20-30 miljoner kronor/år i skatt. Detta motsvarade enligt nyssnämnde mattegeni vad 
1 000 vanliga skattebetalare betalar.


Ibland skall jag säga att det är det riktigt tur att jag sitter i soffan och ser på TV, eller rent av ligger ner, i annat fall hade jag trillat ner på golvet! Vem vet lårbenshalsen kanske hade rykt den här gången. Det skulle faktiskt innebära att enligt det här mattegeniet Leif Östling skulle en vanliga skattebetalare betala 
20 000:- - 30 000:- i skatt/år.

Och vem tror han betalar mellan 20 000:- - 30 000:- i skatt/år? Inte en "vanlig" inkomsttagare i vart fall! Sedan har han lite förstått vad våra skattepengar går till och ordet solidariskt eller solidaritet ingår nog dessvärre inte i hans vokabulär.

Visserligen har jag redan i väldigt tidig ungdom förstått att chefen är bara en kontenta av skickliga medarbetare, men sanning att säga hade jag nog förväntat mig mer av honom, eller rättare sagt med det CV han har, innan han växlade in som ordförande i Svenskt Näringsliv dvs. den gamla arbetsgivarorganisationen, som alltid varit fina herrar över arbetstagare och alltid förordat att arbetstagarna skall hålla igen på sina löner. - Då har det alltid hetat att arbetstagarna har ett samhällsansvar!

Må så vara att han själv varit utskriven från Sverige, när det gällt vissa inkomster, men det är han faktiskt inte längre. Men det är bara bra att dylika ansikten som han faktiskt visar upp, påvisar hur många hål det ännu finns i det solidariska lagarna. Det är ju inte precis första gången dylika saker har varit föremål för granskning och skriverier. Likhet inför lagen heter det och det är så det skall vara, upplyste mig lagman Fredrik Rekke om en gång i tiden, när jag tog mitt första kliv in i rättsväsendet. Undra vad Fredrik hade tyckt om dagens "likhet inför lagen", han som alltid stod med båda fötterna väl placerad i jorden och i rättvisan. Jag sörjer verkligen att Fredrik under så få år var min chef, bättre chef fick man leta länge efter utan att finna dess lika. Avarten som tog vid efter honom vill jag helst bara förtränga.


Men om nu denna erbarmliga organisation, Svenskt Näringsliv, vill behålla någon form av trovärdighet, så är mitt förslag att man genast byter ut Leif Östling. Han är enbart ännu ett bottennapp i den organisationen. Det har funnits fler, men jag skall bespara er de berättelserna från högst privat plan, dock å yrkets vägnar.


Leif Östling har sagt att han tror det är "genetiskt betingat" att så få kvinnor söker sig till teknikyrken. I det fallet så stämmer han ju väl överens med tidigare stroppar inom Svenskt Näringsliv. Lika intelligensbefriad och i total avsaknad av en holistisk samhällsbild, som krävs för att man skall förstå orsak och verka och inte minst samhällsstrukturer.

Leif Östling har också uttryckt att han tror att hotet från den globala uppvärmningen är överdrivet. Han tror alltså inte att mänsklig aktivitet är inblandat. Ja, söte Jesus, undra på vilken planet han befunnit sig bara de sista 50 årens diverse händelseförlopp som påverkat och påverkar jordens klimatet allvarligt. Men han har väl varit så fartblind i hela sitt liv, att han befinner sig på en helt annan planet och verklighet än vi "vanliga".


Vad som sedan blir som ringar på vattnet efter Uppdrags Gransknings nya avslöjanden om Paradiskonton och Leif Östling, som Sveriges Svarte Petter på hand, blir jag faktiskt rätt kräkfärdig av på allvar. Det är när finansminister Magdalena Andersson ställer sig och pekar finger åt Leif Östlings agerande. Hon borde rikta blicken inåt i de egna partileden och se vad de haft för sig, eller åtminstone låta bli att idiotförklara svenska folket. Vi vet faktiskt sedan många många år tillbaka, att samtliga regeringar valt att inte täppa till möjligheterna för storföretag och girighetens människor, att agera på det här klandervärda viset. Hur många storföretag har vid det här laget inte kört sina tillgångar fram och tillbaka mellan de olika dotterbolagen utomlands och Sverige allt enbart i syfta att undslippa att skatta i Sverige.

 
Ibland har jag inga höga tankar om mig själv, tycker inte att jag uträttat något speciellt trots att jag sliter och slitit i princip dygnet runt i hela mitt liv och alltid funnits till för andra människor. - Men så händer något dylikt och då inser jag verkligen mitt eget fulla värde. Än så länge är jag inte så fördärvad att jag väljer att leva på andras bekostnad. Jag hoppas innerligen att mina döda föräldrar kan förstå, att jag ännu är den flicka de uppfostrade mig att vara.


Brita och Fredrik Rekke på informationsmöte om pensionssystemet 1971.

söndag 5 november 2017

Jag tänkte på den uppskärrade mannen som ringde polisen i sydvästra Tyskland och berättade, att han hittat en bomb från andra världskriget i sin trädgård.

Polisen ilade dit fort som attan och kunde bara konstatera att det hela rörde sig om en 40 cm lång zucchini. 

Men polisens var inte sämre än att de hade en teori om det hela: det måste ha varit någon förbipasserande som har kastat in grönsaken i mannens trädgård.Jag vet inte hur det är med er syn, men min är vid 66 års ålder rätt blurrig utan bokstavsförstorare (glasögon) . Det har hänt att jag öppnat kylskåpsdörren och trott att det legat potatis i grönsakslådan, när jag greppat tag om det jag trodde var potatis har konsistensen avslöjat att det varit skogschampinjoner.

Men hur man kan ta miste på en 40 cm lång zucchini kändes ändå som en smärre gåta för mig. Dvs. ända tills jag själv kom ut i trädgården, som nu mera påminner om en enda stor gyttjebrottningsplats. Det pågår nämligen uppsättning av ett litet hus (friggebod) på tomten och det myckna regnandet har förvandlat hela trädgården till en enda stor lervälling där man gått fram och tillbaka, fram och tillbaka. Å andra sidan är just det inte någon större katastrof, gräsmatta är inget som står på första plats på min önskelista. Dock kanske inte gyttjevälling, vid närmare eftertanke. Det är lera ända upp på byxbenen och det låter sluuurp, när man drar av sig stövlarna, som ser ut mer som betongklossar än skodon.

Sortera upp hela byggsatsen, dvs dryga 1200 kg brädor i diverse modeller, har inte varit något lätt arbete och här kom faktiskt det gamla pingisbordet på plats, som Herr H har tjatat på att sönerna lämnat kvar hemma. 

Eftersom det är jobbigt att alternera mellan två par olika glasögon gick jag i min enfald ut och trodde på fullt allvar att jag skulle klara mig helt utan glasögon. Misstag!

Jag trodde att jag visste var jag hade placerat den bruna papplådan med diverse skruvar till monteringen, ungefär i zucchinins storlek, ca 30-40 cm, dvs. i skydd under pingisbordet. Men det kan jag säga att det INTE var! Ringa polisen var nog inte någon tanke som slog mig, även om jag trodde att det jag hade i mina händer var något helt annat. Dock ingen bomb, men ungefär en liknande sensation.

Jag tänkte att det är nog här som är skillnaden mellan en kvinnlig upphittare och en manlig. En kvinnlig upphittare av en 40 cm hård styv zucchini hade nog tänkt helt andra tankar än en man. Undra hur den här tyska mannen hade reagerat om han hade greppat tag i det jag fick i mina händer... 
undra om det är en släkting till den som brukade stå och grymta vid uteplatsens bord, när det luktade korv. Den var höggradigt förtjust i just falukorv, till skillnad från mig och jag brukade mata den med just det. Den brukade bo i carporten och ibland i krypgrunden, eller i lövhögen vid svarta vinbären.

Den såg lite förnärmad ut, när jag abrupt släppte taget om "pappkartongen". Den tänkte väl: "halvblinda kärring, jag tror jag ringer polisen!"




fredag 3 november 2017

VEM kan man lita på? - Inte på maktpersoner i Sverige i vart fall.

Låter jag nu som en domedagskvinna, som man blir klassad som när man sätter fingret på något väldigt obehagligt: sanningen. 

Jag låg mer eller mindre helt utfluten framför TV:n igårkväll, sedan jag varit på språng i princip hela dagen och först på kvällskvisten landade i hemmets ostädade vrå. Inte för att det fanns något som jag inte redan kände till om TV-dokumentären "Tvärvändningen - om svängningen i flyktingpolitiken 2015", men jag tänkte att jag skulle se hur man vinklat det hela och det var till min stora förvåning rakt upp och ner verklighet som skildrades, utan en massa omskrivningar: https://www.svtplay.se/video/15722192/tvarvandningen-om-svangningen-i-flyktingpolitiken/tvarvandningen-om-svangningen-i-flyktingpolitiken-avsnitt-1?info=visa&utm_source=tv.nu
Vill du inte se den via länken, går de i repris i stort sett många dagar framöver i SVT och Kunskapskanalen.

Allt hjärntvättade som gått ut på våra gator och skanderat rasism, skrivit rasism och allt vad de nu vill kalla det här problemet för, de har helt uppenbart problem idag. En lögn blir inte sannare bara för att den upprepas tillräckligt många gånger.


Men det som är mest avskyvärt är att Göran Persson, Stefan Löfven, Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt avböjt att medverka i dokumentären, inte minst delat ut fetsmällar - t.o.m. i de egna leden. De andra naiva ur diverse partier förstår jag mig verkligen inte på. Det går ju inte att tycka till sig, att något som inte fungerar, skall kunna fungera!

Jag låg där och tyckte riktigt synd om Tobias Billström (M), när han kom till talas flera gånger under dokumentäre, om hur illa han behandlades av Fredrik Reinfeldt, som då var statsminister. När Billström påtalat att det inte gick att bedriva en dylik migrationspolitik, den var fullständigt ohållbar ur många perspektiv, valde
Fredrik Reinfeldt att ge Tobias Billström, sin egen utredare och minister, tillika partikamrat en präktig fetsmäll och kontrade med de riktigt falska orden, som han höll i talet:  "Öppna våra hjärtan".

Man kan undra varför Moderaterna inte valde Tobias Billström, som partiledare istället, när de nu prompt trodde att Anna Kindberg Batra inte skulle klara uppdraget pga att hon närmat sig Sverigedemokraterna, dvs kunde tänka sig att tala med Sverigedemokraterna. De förhatliga sanningssägarna!


Och vem minns väl inte Statsministern Stefan Löfvéns ord, när han nyss stod och ondgjorde sig över Sverigedemokraterna: "I mitt Europa bygger vi inga murar"

Nej, det behövs verkligen inte, det klarar den här svenska regeringen av så himla bra själva! Segregationen är idag fullständig, går man ut längs Avenyn en kväll blir man mörkrädd över vilken verklighet som råder där.

Den som inte minns de här politiskt inavlade pappenheimarna och allt de står för, måste tillhöra den mer svagsintas skara, eftersom det ligger så nära in i realtiden. 

Tragiskt att behöva åse hur de här två personerna, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfvén, de senaste statsministrarna, vägrade uttala fakta som de mycket väl kände/känner till, men spelade ut sina kort allt bara för att vinna politiska poäng!

Bert Karlsson som också medverkade i dokumentären påtalade att Regeringen och de olika partierna är fortfarande lika hycklande!


Några fler hycklare av värsta slaget, som väl rimligen bör falla under ren kriminalitet är Rikspolischefen Dan Eliasson. Han står och ondgör sig över hur polisstationer sprängs och hur polis får sitt hem sönderskjutet med familj och barn närvarande. Bara ett under att ingen skadades eller t.o.m. avrättades.

Rikspolischefen Dan Eliasson tror visst att vi är fullständigt puckade och inte minns att Dan Eliasson gjorde något fullständigt kriminellt, när han själv mot gällande lag lämnade ut polisernas adresser och personliga uppgifter till IT-folk som absolut inte skulle ha tillgång till dessa uppgifter! - IT-skandalerna är härvidlag så många att man trots allt måste klassa alla inblandade inkl. Regeringskansliet som ett hot mot Rikets säkerhet!


Senast idag när jag slog upp Göteborgs-Posten trodde jag knappt mina ögon: http://www.gp.se/nyheter/sverige/interner-larmar-kvittokaos-p%C3%A5-anstalten-1.4793851



Internerna på anstalten Tidaholm har slagit larm om att kioskverksamheten som pågår inom anstalten! Anstaltschefen Mikael Wallin, som under många år haft olika chefsjobb inom polismyndigheten och tillträdde som anstaltschef på Tidaholm under våren 2016 tycker helt uppenbart att det är helt ok, trots att det helt uppenbart inte är någon godtagbar kioskverksamhet som huserar inom anstalten.

Nog har väl ändå bottennappen tangerat underjorden, när de kriminella intagna börjar te sig mer laglydiga än anstaltschefen Mikael Wallin, som dessutom har ett långt förflutet inom polismyndigheten.

Det verkar som om jag än en gång ligger ännu mer rätt i tiden. Redan i början på 2000-talet tyckte jag att det var dags att omvärdera och omdana hela kriminalvårdens utformning. Men det var inte jag som fick föra talan upp i hjärntrustens korridorer och så gick det också som det gick. Det var en professor från Lärarhögskolan som gjorde karriär och fick armbåga sig fram och presenterade sig dessutom som expert inom området!

Hon använde t.o.m. mina ord rakt av, brydde sig inte ens om att omforma det jag skrivit, trots att hon dessförinnan rackat ner på mig rejält inför anstaltsledningen både på Sagsjön och Skogome. Hon hade ombetts granska/utvärdera mitt arbete, det var anledningen till hennes närvaro.

Nej, de unkna och sunkiga blir inget annat än just unkna och sunkiga oavsett vilka titlar de än tillförskansar sig.

Jag vet inte något område inom stat och kommun som längre fungerar. Det är skurkarnas marknad fullt ut...




torsdag 2 november 2017

Hur många kvinnoförtryck och övriga förtryck från statens sida finns egentligen inbäddade i våra liv?

Jultraditionen firar man genom att kolla om flickorna skall bli gifta under det kommande året. Man gör det genom att på julafton tar flickor av sig ena skon och kastar den över axeln i riktning mot ytterdörren. Därefter går alla för att se hur skon har landat. Om skon har tån riktad mot dörren betyder det att flickan är på väg ut – eller mao att hon kan räkna med att bli gift under det kommande året.
 
Pojkar finns motsvarande tradition inte för, naturligtvis! Vad annars? Det är bara flickor som vill bli gifta!
 
Personligen avstår jag mer än gärna, eftersom det t.o.m. saknas den av staten påtvingade juridiska anledning att gifta mig. Saker och ting är som det är med särkullsbarn etc. Så länge livförsäkringar gäller är det en helt ok situation även om det är en nog så svindyr backup. Men överlever man längre än årsförfallodagen på eller närmast efter 90 årsdagen, då är det till att börja planera inför den där skogskojan som då är framtidsboendet, med tanke på bostadsmarknaden som staten är ansvarig för.
 
Det här med försäkringar är en snårskog och det gäller verkligen att sätta sig in i hur de fungerar och framförallt om de fungerar. De är sannerligen inga självspelande pianon, det upptäckte jag av en ren slump, att jag hade betalat för en olycksfallsförsäkring för dottern där försäkringsålder hade överstigits med råge! Det var tydligen MIN sak att kontrollera, inte försäkringsbolagets, att det låg och tog ut pengar för något som inte ens gällde längre.
 
Mer uppdaterad än så är inte den svenska juridiken, där man inte ens kan freda det gemensamma införskaffade boendet för den som överlever den andre/a, utan är utlämnad till ett godtycke av guds like och dessförinnan till försäkringsbolagens godtycke.
 
Konklusion: det är dyrt att vara slav under statens piska=lagstiftning. Inte ens boendet går att skydda för den som så önskar. Antingen är man gift och håller sig på avstånd från det som kallas särkullsbarn, eller så får man finna sig i att staten tagit kommando över rätten till valet av hur man vill utforma sitt eget liv.
 
Traditionen med att kasta av sig ena skon över axeln, ungefär som när man står vid en önskebrunn, den är inte heller helt lätt att uppfylla, eftersom det även innebär en rent praktisk omöjlighet. Här lämnas skorna vid ytterdörren, alla tassar omkring i strumplästen inomhus såväl manligt som kvinnligt, eftersom vi inte har jordstampat golv och heller inte vill ha det. Filttofflor i varierande storlekar finns att tillgå vid ytterdörren för den som tycker att våra varma golv ändå inte är till belåtenhet för ett barfotagående.
 
Jag hade en gång en säregen bekantskap (frid över hans minne). Han var spanjor skall jag väl tillägga. Jag bad honom åtskilliga gånger att ta av sig skorna vid ytterdörren, ville han ha något på fötterna fanns filttofflor att tillgå. Men han vägrade och travade friskt omkring i sina ytterskor inomhus och tyckte att svenskar var begåvade med fullständiga nonsens.

Här skulle det minsann knallas omkring med skorna på inomhus därmed basta! Mina argument om att jag hade små barn som kröp omkring och lekte på golvet och sedan upp i möbler och sängar föll som tegelstenar. Inte ens mina upprörda argument om att han faktiskt mycket väl hade kunnat passera hundskitar, spyor etc. med sina skor. Skor är ohygieniska under skosulorna!
 
NIX! Skorna på, var det som gällde. Gnälligt fruntimmer jag var. Jag replikerade med att trots att han var flitigt anlitad psykläkare som stod högt i kurs runt om i hela världen, hade han nog inte riktigt alla pållar hemma, en hel del av dem var nog ute på grönbete!
 
Han tog det inte som han borde ha gjort. Istället ökade hans intresset för min person, suck!
 
OM honom går det nog att skriva en hel egen roman. Han kommer nog att komma till god användning, när jag återvänder till mina manus, som sedan länge mer eller mindre ligger i träda p.g.a. tidsbrist. Mentalt fortgår de alltjämt och finner ständigt nya inslag och infallsvinklar.
 
Det kanske inte är helt utan nytta, att livet självt gör att "Duktiga Annika" har fått pausa manusskrivandet.