lördag 29 september 2018

Satirprogrammet "Svenska Nyheter" med Jesper Rönndahl - kontra Kinesiska turister/Kina

Ibland undrar jag hur det är ställt egentligen med nyanserna. Sicket himla liv det blev om satirinslaget av Svenska Nyheter. Upprinnelsen till satiren var att kinesiska turister anlände 14 timmar innan incheckning på hotellet som de hade bokat.

De har helt uppenbart inte accepterat att få tillbringa natten i hotellets lobby, vilket naturligtvis inte hotellet gick med på och ville att de skulle lämna hotellet. Men eftersom de vägrade att lämna hotellobbyn så tillkallades till slut polis som avhyste dem helt sonika, eftersom de inte lämnade frivilligt. Sedan var cirkusen igång!

Kinesiska ambassaden ingrep och beredde dem natthärbärge på ambassaden. Det är väl helt i sin ordning, men att Kina kontaktar svenska UD och lämnar in en protest till Sverige är ju så man lyfter på ögonbrynet.

Jag vet inte om det skulle funka med att man gör samma sak i Kina. Men det vore onekligen intressant att testa. Man väljer ut ett hotell i Kina och så propsar man på att få natta över på soffan i lobbyn, gratis å franco. Jag tycker att det ser ut som om 
Mandarin Oriental i Hong Kong verkar ha rätt sköna soffor i Lobbyn att "kinesa" i. Det blir ju betydligt billigare än att kosta på sig ett hotellrum på det hotellet, eller vilket hotell som helst. 
https://www.mandarinoriental.com/hong-kong/victoria-harbour/luxury-hotel/photos-and-videos#/g/maingallery/photo/19/all

Det var väl en herrans tur att Satirprogrammet "Svenska Nyheter" gjorde bort sig och skojade om dessa kinesiska turister som ville övernatta i lobbyn på det svenska hotellet. Därför att nu förstår jag äntligen den fulla innebörden till det svenska ordet "kinesa" som används väldigt flitigt i norr, när man fick plötsliga nattgäster som av olika anledningar dröjde sig kvar. Men är ett ord som jag inte hört sedan flytten till Göteborg 1991.

https://www.synonymer.se/sv-syn/kinesa 

Nu har dock ordet "kinesa" plötsligt fått en renässans på ett mer påtaglig sätt än den hade tidigare hos mig. Det kan nu även betyda att det verkligen är fråga om kineser. Jag som har trott att det bara betyder att det är någon som inte är så noga med sovplats, utan vill sova över på billigast tänkbara sätt, dvs. utan att betala något för nattlogin.

I kvällens program av "Svenska Nyheter" bad Jesper Rönndahl om ursäkt:
http://www.gp.se/kultur/jesper-r%C3%B6nndahl-svarar-p%C3%A5-satirkritiken-1.9551646

för att satiren hade fått ett inslag av rasism p.g.a. skämtet om kineser som bajsar utomhus. Ett klagomål som tycks ha kommit från Frankrikes huvudstad Paris, hundskitarnas förlovade stad. Men han bad bara kineser om ursäkt inte någon regering i Kina, vilket nog faktiskt är rimligt.



fredag 28 september 2018

Bokmässan i Göteborg står jag än en gång över - det politiska pajkastandet har tagit död på mitt intresse för bokmässan.

Det har skett en upptrappning år från år till att urarta rejält. Böcker har helt plötsligt blivit politiskt tjafs.

För egen del räcker det och blir över att inga demokratiska regler längre gäller ute i samhället. Det har blivit skit av det mesta i det här landet och det har gått fort. Tyvärr gissar jag att vi ännu bara är inne i en uppgående spiral.

Men har det gått så långt så att tjänstemän inne i Regeringskansliet också börjat införa egna regler, som måste vara närmast granne med statskupp, då är det ingen barnlek längre.

Jag förstår mig inte på alla dessa självutnämnda påvar, som hela tiden måste leva på att smutskasta andra.


Imorse läste jag GP-digitalt eftersom jag inte orkade ta mig ut i mörkret till brevlådan. Vaknade med vansinnig magvärk igen. Den svenska sjukvården håller som bäst på att försöka ta död på mig med sin inkompetens.

Det första jag slår upp som kan intressera mig är just böcker. För mig är böcker något av livets mest avkopplande stunder, när hela världen runtomkring behöver få en välbehövlig paus.

När jag läser att f.d. höjdhopparen Stefan Holm är i farten igen och inte kan hantera f.d. höjdhopp Patrik Sjöberg, då är det så jag börjar fundera om Stefan Holm trots allt inte borde vända sig till psykiatrin och få hjälp.

http://www.gp.se/sport/patrik-sj%C3%B6berg-och-stefan-holms-h%C3%A4tska-gr%C3%A4l-1.9510953

Hur nu än Stefan Holm försöker att vända saker och ting till sin egen fördel så går det inte att komma ifrån att Patrik Sjöberg är innehavare av det svenska och det europeiska rekordet i höjdhopp på 2,42 meter, som sattes 1987. Det gör också Patrik Sjöberg till världens tredje bäste höjdhoppare genom tiderna, efter Mutaz Essa Barshim som har hoppat 2,43 m och kubanen Javier Sotomayor, som hoppat 2,45 meter.]

Patrik Sjöberg vann VM i Rom 1987 och har också tre OS-medaljer, det gör också honom till att han är den ende höjdhoppare som tagit olympisk medalj i tre olympiska spel. Det är faktiskt inget som Stefan Holm kan göra något åt, om han inte tänkt göra comeback och slå Patrik Sjöberg.

Jag har läst Patrik Sjöbergs böcker och jag tror nog jag än en gång föredrar det framför Stefan Holms, som jag överhuvudtaget inte förstår vad den skall kunna tillföra. Möjligen att förstå hur en människa med mindervärdighetskomplex fungerar. Men just nu är Sverige översvämmat av dylika personer och det har blivit lite väl mycket för min smak. 

Jag stödjer verkligen Patrik Sjöberg fullt ut i det han gjort för att sätta fingret på något som samhället har visat sig ha stora brister i, dvs. att titta bort, även om jag tycker att hans idrottsprestationer verkligen är en bragd, som man aldrig kan ta ifrån honom.

Framförallt att Patrik Sjöberg vågat stå upp och visa vägen för moral och etik, genom att vara så öppenhjärtig och berätta, men även ställt sig på brottsoffrens sida. Det tror jag har hjälpt och kan hjälpa många andra människor att förstå, att man är aldrig ensam. Det finns alltid någon annan som också har dylika erfarenheter. Men inte minst att det tar tid att bli människa, när man har många passager som man måste ta sig igenom först.

Så även för en skadskjuten mamma: https://www.dn.se/sport/birgitta-sjobergs-egen-berattelse/

Illustrationen är gjort av min dotter Elisabeth Ek till mig och är därmed inte allmän egendom.







onsdag 26 september 2018

"Jag kommer definitivt att skicka ut din videoinspelning till alla dina kontakter, inklusive familjemedlemmar, medarbetare, etc."

Mycket skit mottar jag varje dag i min mailbox av allsköns goja, men nu blev måttet rågat:

I måndags mottag jag följande mail, men eftersom jag var på väg på jobbresa hade jag inte tid att ägna energi åt skiten.

Men man behöver ju knappast vara raketforskare för att inse var avsändaren befinner sig: skickat mån 2018-09-24 13:59 - min mailbox mottog mailet: mån 2018-09-24 07:26.
Mailet i dess helhet. Endast min mailadress är borttaget:

Hallå!

Du kanske inte känner till mig och du kommer sannolikt att undra varför du får det här e-postmeddelandet, rätt?
I det här fallet hackade jag ditt konto (här stod min mailadress). Jag har full tillgång till din enhet! (Jag skickade dig ett brev från ditt konto)
Faktum är att jag lade upp en skadlig kod på webbsidan för vuxna videor (porrmaterial) och du vet vad, du besökte den här webbplatsen för att ha kul (du vet vad jag menar).
Medan du tittade på videoklipp,
din webbläsare startade att fungera som en RDP (Remote Desktop) som har en keylogger som gav mig tillgång till din skärm och även webbkamera.
Omedelbart efter installationen, samlade mitt program alla dina kontakter från ditt Messenger, sociala nätverk och e-post.

Vad gjorde jag?
Jag gjorde en dubbel-screen videor. Först a delen visar videon du tittade på (du har en bra och ibland märklig smak), och andra delen visar inspelningen av din webbkamera.
Vad ska du göra?

Tja, tror jag, $700 är ett rimligt pris för vår lilla hemlighet. Du gör en betalning med hjälp av Bitcoin (om du inte vet det här, sök "hur man köper bitcoin" i Google).
BTC-adress: 19i2Zn4QMg5y9gDTRfLyPXaw2zY3ikPzqg
(Det är cAsE-känsligt, så kopiera och klistra in det)

Notera:
Du har 2 dagar för att göra betalningen.
(Jag har en specifik bildpunkt i det här meddelandet, och jag vet just nu att du har läst igenom det här mejlmeddelandet).

Om jag inte får Bitcoins, Jag kommer definitivt att skicka ut din videoinspelning till alla dina kontakter, inklusive familjemedlemmar, medarbetare, etc.

Men om jag får betalt, förstör jag videon omedelbart.

Detta är det icke-förhandlingsbara erbjudandet, så snälla slösa inte bort min personliga tid och din genom att svara på det här meddelandet.

Nästa gång - var försiktig!
Adjö! 

******************

Mailet kunde ju knappast ha mottagits av mindre olämplig person, anledning:

1) Jag porrsurfar ALDRIG. Det har jag aldrig heller gjort och kommer aldrig heller att porrsurfa. Så andefattig är inte min värld!

2) Min webbcamera ligger inaktiv i en låda här på mitt skrivbord. Anledning? - Jag har inte någon dotter som studerar i Wien längre, det är väldigt många år sedan hon gjorde det, dessutom. Mao det är helt enkelt omöjligt att den webbcameran skulle kunna ha varit in action.

3) Den som tror att jag är något lätt utpressningsoffer har nog fått det mesta om bakfoten!

4) Mina medarbetare? Jo, den passningen var ju synnerligen intressant. Hade dock varit intressant att veta vilka det skulle kunna ha rört sig om? "Mållgan?"

måndag 24 september 2018

Med den 30-åriga Miljöpartisten Leila Ali Elmi i Sveriges Riksdag har debattnivån nått en rekordbottennivå.

Leila Ali Elmi kom in i Sveriges Riksdag genom att få personkryss. Det är tydligen lönande att göra egen personvalskampanj i förorterna och inte minst bland somalierna där vi båda bor en bit ifrån varandra.

Jag läser i Göteborgs-Postens torsdagsupplaga att Leila Alii Elmi har delat en video där frilandsjournalisten Joakim Lamotte hängs ut som:
rasist, 
kukhuvud, 
skadedjur... 

Tja, kära nån sucka mitt hjärta sucka, om det ändå hade varit i ungdomligt oförstånd, men det är det ju tyvärr inte fråga om. Om man nu inte räknar en 30-åring som ungdomligt oförstånd, förstås. 

Det märkliga är ju att hennes partikamrat och Miljöpartiets språkrör, Gustav Fridolin, säger att han ser fram emot att arbeta ihop med Leila Ali Elmi. Hur går det ihop? Är det så han skall fixa den svenska skolan, som han skulle ha gjort på 100 dagar när den rödgröna röran kom till makten. Är det avancerad mobbing som är svaret?

Allvarligt?

Men det är väl kanske en vanlig svensk språknivå Leila Ali Elmi lagt sig till med när hon var placerad på Sparregården i Vänersborg, ett behandlingshem för ungdomar mellan 12 och 18 år som specialiserar sig på psykosociala problem, relationsproblem och skolproblem. Sedan att hon kommit in i Sveriges Riksdag kan hon tacka sin mamma för, som insåg att hon var ett klassiskt problembarn och behövde kvalificerad hjälp. Två år på Sparregården hann det bli. Men svenskt språkbruk ingick tydligen inte där och inte i partileden.

Leila Ali Elmi har bedyrat att hon skall driva frågor i den stadsdel där hon är skriven i. Då kan jag ju tycka att det var märkligt att hon och hennes miljöpartistkamrater anammat det jag själv har kämpat emot och stridit för i många år= att Länsstyrelsen och Göteborgs stad och dess partipiskor tillåter att Lerjedalens dalgång, ett unikt Natura 2000 område, får belamras med kontaminerade massor. Det har dessutom skett upprepade gånger och just nu är skövlingen bara ett fullbordat faktum och pågår för fullt på Lerdalens golfbana. It´s just business as usual och det stinker verkligen om hela historien!

Jag ser ofta rovfåglarna som står och ryttlar i luften och tänker med sorg i hjärtat att snart är er saga all, liksom salamandrarnas och flodmusslornas. Människorna är korrupta och tar framtiden ifrån dem som framtiden tillhör.

Tur att jag aldrig blev Miljöpartist. Inte ens övervägt att bli det trots att jag hela mitt liv inte gjort annat än just värnat om naturen, såsom det fjällets barn jag är och också förstått att det största hotet mot naturen finns i containertrafiken som håller på att förvandla våra hav till ett stinkande träsk, för att inte tala om vad som finns i dessa slutna containrar som myndigheterna världen över inte har någon som helst insyn i vad de innehåller. Det är fritt fram för allsköns maffia.

Hade min tillit stått till vad som lärs ut i svenska lärosäten hade det varit illa. På den punkten har i alla fall Gustav Fridolin bidragit till att dra ifrån de värsta dimridåerna genom sin dokumentärserie som han och Erik Sandberg producerade och som sändes i TV 4 år 2009. Naturligtvis inte i korrupta SVT där partipiskan når och råder.

Det som är trist är att det finns reklam emellan, men det går att scrolla förbi:





Inte blev jag Socialdemokrat heller och det kan jag tacka min uppväxt i ett allmänbildat politikerhem, främst mina föräldrar för inkl. pappas bröder.



Jag har sett och ser fortfarande hur godtyckligt människor behandlas och att hela rättssystemet är totalhavererat på bred front.

Mest bedrövad blir jag över hur illa ställt det är med pajkastningen på SD, som visserligen haft ett djupt nazistiskt agenda. Men som är bortstädad för länge sedan,
Jenny och Steffo träffar partiledarna del 3 - Jimmie Åkesson:

https://www.tv4play.se/program/jenny-och-steffo-tr%C3%A4ffar-partiledarna/10002584

Hade det inte varit bortstädat hade de inte fått min röst överhuvudtaget! Jag är inte heller emot invandring även min egen släkt & familj och vänskapskrets ser ut som FN,  men jag är klart emot en oansvarlig Migrationspolitik eller en oansvarlig Integrationspolitik. Jag kommer ALDRIG att acceptera parallella samhällen med hedersvåld, könsstympning, religiös omskärelse, religionskontroll av diverse slag.

Det är inte heller rimligt att Sverige fortfarande inte beviljat svenskt medborgarskap till en afghansk, hasar, som kom hit innan han ens var i målbrottet, men som fortfarande 15 år senare inte har ett svenskt medborgarskap. Jag har slagits för honom t.o.m. i Migrationsöverdomstolen och trots att Utrikesdepartementet i Kabul och RK känner till att man inte har den registrering som finns i Sverige, så godkänner de inte ett afghanskt pass som utfärdats av Afghanska konsulatet i Oslo! Hans högsta önskan om att enbart få bli svensk medborgare så att han kan planera sitt liv och få tillträde i det svenska samhället fullt ut det beviljas inte. Hans liv är satt på vänt. Jag skulle verkligen vilja fråga de här som påstår att SD är rasister:  vad är då de andra partierna = de här s.k. "öppna våra hjärtan-landet".

Det enda som skaver är att SD stödjer Israel vilket är ett av FN:s värsta beslut någonsin, som en eftergift för Hitlers hantering av judarna. Men sorgligt nog förblev de homosexuella och romerna inte accepterade på samma sätt, eller uppmärksammades att det också hamnade i Hitlers gaskamrar. Jag är ingen judehatare, snarare tvärtom och jag ser också med sorg i hjärtat hur Sveriges judar är utsatt för så grovt hat och attentat. Jag har under den här värsta politiska pajkastningen förstått, att alltför många ännu inte lärt sig sin egen historia, än mindre lärt sig att skärskåda, analysera.

Socialdemokraterna, eller för den delen Vänstern som krokat arm med Socialdemokraterna och inte bryr sig i demokratiska regler, utan bedriver tillsammans med den intelligensbefriade krigsivraren Jan Björklund en hetskampanj som saknar motstycke inom Svensk historia. Jan Björklund, Liberalerna, som inte ens förstår vad det är han säger. Jan Björklund har lovat sina adopterade söner att slåss emot SD. Men är det inte att vifta efter något som inte existerar mer än i Jan Björklunds egna stillastående värld? Han som klagar på "det bruna ute i Europa", men som i samma stund vill ha "mer EU".... NEJ, jag förstår inte den abrovinschen heller.

För att inte tala om den där skrikhalsen som ständigt går upp i falsett och inte vet vad det är hon snackar om: Centerpartiets partiledare, Annie Lööf.

Gud bevare Konungen och Sverige för den svenska Riksdagen, en enda stor odemokratisk sandlåda, där man får uttala vilka osanningar som helst, helt ostraffat dessutom. De kommer att piska upp en stämning som de inte ens kan ana sig till vart den kommer att sluta. Totalt oansvarligt!

Han hade nog rätt H.B Palmaer som avsåg att skriva på en platta att sätta på riksdagshuset - tilläggas bör att Palmaer var riksdagsman för borgarståndet vid mitten av 1800-talet, nämnd som landet kvickaste karl och som ville att det skulle stå ovanför Riksdagens ingång -  "Här fattas visa beslut". 
Kan man nu svenska och förstår att ett ord har många betydelser, så förstår man också storheten i devisen.







fredag 21 september 2018

Vilket uppförslut tillvaron har varit i rätt länge nu.

Visserligen har det inträffat många trevliga saker också som alltid. Men det har varit ovanligt stretigt och jobbigt under rätt många år nu. Många hemskheter har hunnit hända bland dem. Döden kommer jag aldrig att förlika mig med. Det bara är så.

Upp som en sol och ner som en pannkaka. 
I lördags så upprepade det sig igen helt bryskt:

Lördagen ett helt underbart bröllop med 300 gäster och så mycket glädje och musik så jag minns inte ens när jag sett så mycket glada och lyckliga människor. Men när jag lyckades kravla mig upp ur lopplådan på söndagsmorgonen och kände att livet trots allt var ganska roligt, så slog jag på datorn och då åkte jag rakt ner i avgrunden igen. Nu är det bara jag kvar i det gänget på fem stycken som vi var i Malmberget när det begav sig i tidiga tonåren. Han och jag har dessutom lyckats hålla oss i liv rätt länge. De andra har försvunnit ur jordelivet för bra många år sedan och som tämligen unga. Den förste redan på 70-talet. Två på 90-talet och tätt inpå varandra. Jag var nog inge vidare till lyckomaskot  som de alltid sa att jag var.

Jag gick omkring och grät och snorade större delen av söndagen. Tillslut tog jag mig i kragen och åkte över till dottern som förstod hur illa ställt det var och gjorde därefter det som hon är bra på, att bara finnas till för mig.

Nu kan jag räkna mina barndomsvänner som alltjämt är kvar i livet med ena handens fingrar, behöver inte ens använda tummen som inte är något finger.  Känns som om det kan räcka nu, vet inte hur jag skall kunna mäkta med mer. Döden har varit ständigt närvarande i mitt liv. Varför har det varit så kan jag inte låta bli att undra.

Det är något trasigt som blir kvar, även om det är glädjen runt alla de som har funnits och som trots allt är det som jag ofta dröjer mig kvar vid. Ofta blir påmind om när jag minst anar det. De är som ett eko som ständigt gör sig påminda. Mitt liv pågår i mångt och mycket inne i mitt huvud.

Men jag skall inte klaga. Jag har förskonats att förlora mina barn även om det varit nära många gånger. Mina barnbarn finns där även om det inte där heller har varit helt problemfritt.

Jag skulle så gärna vilja ha lite lugn och ro i livet. Mäktar inte med mer död nu.




lördag 15 september 2018

Ibland när jag blickar bakåt ser jag saker jag inte reflekterade så mycket över när jag väl var där.

Men med handen i backspegeln är det precis som om sinnet skärpts. Jag sätter in helt andra aspekter på det som förut bara lät passeras. Något som var som det var.

Analysen och reflektionen över hur fruktansvärt galet allt egentligen var. Det som berör mig mest illa idag är tanken på att jag inte reagerade starkare på det alkoholindränkta samhälle med betydande sociala defekter, som faktiskt uppvisades med hela handen inför mig.

Jag undrar ibland var det så att jag trodde att det var en norm, som jag själv inte ville tillhöra och därför inte behövde ta det till mig.

Kanske är det egentligen inte svårare än så.

Ändå så trillar det ena medvetande minnet över mig, som något jag inte längre kan värja mig emot. Jag vet inte om det är skrivprocessen som gör att jag blir en del av mitt eget betraktande, eller om det är alla livets händelser som har gjort det. Något som jag hade redan då, men som skärpts med en glasklar skärpa hos den jag är idag, den mer än vuxna kvinnan. En kvinna som förstår att livet är ändligt, värdet av det mest sköra, mest värdefulla som livet lade ut i min väg att få ta del av.

Jag förstår också att en del lever kvar i förnekelse. Vill inte eller kan inte. En djupare form av självbedrägeri.


Hur jag än vrider och vänder på det hela förstår jag, att jag är jag och jag är inte som någon annan jag känner till. Jag är verkligen en udda figur. Därför att jag har insett att jag förblev den där ursprungliga människan inom mig. Jag har inga nya tankar om etik eller moral, de är ännu lika starka som jag minns dem som barn. Min anpassningsförmåga till att bli likriktad inträdde aldrig. Ibland har jag i vissa fall gått med strömmen, men oftast inte alls. Långt därifrån.

Det har gjort att jag för det mesta bara vill vara tapeten i rummet. Men av någon märklig anledning är det som om människorna har ett väderkorn som säger dem, att det är just precis det jag inte är. Jag undrar vad det är hos mig som gör att jag aldrig kan få förbli den där vilsamma tapeten som bara hänger där. Får tillåtelse att bara vara i ett vilsamt tillstånd. Det verkar finnas en universalregel att jag är en sådan som man bara måste ta ställning till. Varför undrar jag allt oftare.

Finns det någon form av ordlös kommunikation människor emellan, som fångas upp likt en radar. Det är som om mina tankar blir högt uttalade och uppfångade och så är jag än en gång insnärjd mot min vilja. Jag har de sista åren alltmer förstått eremiten som söker naturen som enda samtalspartner. Jag är långt ifrån behäftat med livsleda, bara innerligt trött på allt kackel i tid och otid som saknar saklig grund.

Jag är verkligen ingen bra kafferepsmänniska. Det har alltid passat mig utomordentligt illa dessutom. Småprat i ett icke planerat möte, eller med okända som verkar ha en förkärlek att inleda samtal med mig. Det är helt ok. Fullständiga nonsensprat som bara har rundgång och inte helt sällan har stora mått av skvaller och spekulationer av värsta sort. Det är inte ok.

Jag ser vad som händer med människor som går mot strömmen, som agerar efter sin egen övertygelse. De blir ett lovligt byte för vem som helst att tycka vad som helst, utan att ens behöva ägna en tanke åt om det är rätt eller fel de gör. De har dessutom den stora massans gillande. Det säger mig att människan är ett flockdjur som inte behöver stanna till och tänka efter, inte ansvara för sina egna handlingar. Någonting som är tvärtemot min egen fulla övertygelse att man måste både ha och göra.


Jodå, jag vet att en del människor gör just det. Men förvånansvärt många gör det inte alls. De vill inte sticka ut, måste höra till för att ha sitt eget existensberättigande. Jag blev aldrig någon gruppmänniska och jag grubblar ännu varför jag aldrig blev det. Därför att jag har alltid gillat att jobba i grupp, eftersom jag alltid har tyckt att det uppstår korsbefruktning i att jobba i en grupp. Det blir nya spännande tankar att stötas och blötas, nytt som kan se dagens ljus, förändring och utveckling, eller rent av förfining. Jag misstror alltid människor som tror att de kan och vet allt bäst själv, utan att behöva stöta och blöta sina tankar mot någon annan. Det är bara enkla ting, enkla val som kan fungera så.

En gång sökte jag en tjänst för att bli tapet utan ansvar, en av många helt sonika. Behövde det verkligen eftersom jag var kroppsligen fruktansvärt skadad, hade en liten dotter att ta hand om, ville verkligen inte ha någon ledande position, utan bara kunna göra mitt jobb, gå hem när arbetsdagens timmar var avverkade, få ägna mig åt min dotter och försöka få ihop tillvaron med den illa skadade kroppen. En tjänst jag själv sökt utan att ha blivit handplockad, som annars varit ett signum i mitt yrkesliv.

Trots att det bara var ett teamjobb i en grupp så gjordes en ordentlig analys av sådant slag, att man kunde tro att det var fråga om uttagning till en rymdresa. Testerna bestod av diverse skattningstabeller inkl. IQ test och intervjuerna var löjligt ingående för tjänsten. Jag fick inte tjänsten av den enkla anledningen att de två olika inblandade sakkunniggrupperna, tillsammans med mina testresultat ansåg att jag var ett chefsämne, som snart skulle tillförskansa mig någon av de högre tjänstemännens arbete!

Det är ju kanske tur att Avenyns gatstenar inte kunde tolka vad jag i det ögonblicket tänkte sedan jag fått svaret varför jag inte fick tjänsten, trots att jag t.o.m. varit överkvalificerad. Men det måste ha pyst ut genom öronen på mig över att några experter hade fräckheten att tala om vad jag ville! Jag hade sökt den tjänsten enbart därför att jag varken ville eller kände att jag ville ha den arbetssituation jag haft i hela mitt liv. Speciellt inte de alltmer vidriga arbetsförhållanden som hade präglat min arbetssituation p.g.a. en totalt tondöv lagman.

I efterhand när jag fick rapporter om att lagmannen inte klarat av att täcka upp för min frånvaro insåg jag tack och lov, att jag inte haft fel i min egen analys om min orimliga arbetsbörda. De fick sätta in  1½ person som skulle ersatta mig, men det lyckades inte, de hann inte med, mäktade inte med, min tjänst delades i 2, ändå gick det inte. De fick helt enkelt dela upp mina sysslor på flera personer och avdelningar.

Jag tänker ibland på den här samlade expertisen som talade om vad jag ville, vad jag skulle göra, att jag inte skulle nöja mig med att vara en i mängden, jag skulle snabbt ledsna och därmed knuffa bort någon högre upp. Det ansåg de trots att jag själv kommit till en punkt i livet, där jag insåg att jag verkligen behövde bara få vara tapet, en i mängden. Inget mer digna under ansvar och arbetsbördor som inkräktat så grovt på mitt privatliv.

Jag tänker ibland: borde jag vara bekymrad eller borde jag glädjas åt det istället, att de kunde klassificera mig till någon som jag själv inte längre ville vara. Jag vet inte eftersom jag inte finner något inre svar.

Men allt fler stunder funderar jag över vad det är det livet vill säga mig, när jag aldrig blev betraktad som den där jag ville vara. Jag har aldrig någonsin haft några ambitioner att klättra på karriärstegar, hade jag haft det hade jag antagligen suttit högt uppe i en våldsam hierarki. Det har sannerligen inte saknats anbud och jag har också flera gånger varit handplockad till att få en raketkarriär på sidospår. Men alltid stigit av, eller inte ens reflekterat över anbuden, eftersom jag aldrig schackrat med min moral. Gå mot strömmen med en känsla att ändå göra rätt, det har alltid varit min drivkraft ända sedan jag var mycket liten.


Fortfarande lever den där lilla flickan inom mig. Hon med den lilla resväskan hon alltid packade som liten, när hon hade fått nog. Den lilla resväskan, som egentligen var min systers resväska, den finns fortfarande kvar. Men ännu står jag där på perrongen och väntar...



torsdag 13 september 2018

måndag 10 september 2018

Nu skiter jag i den politiska floran om det så blir inbördeskrig.


Det blev lite av en familjeträff när vi var och lade våra röster på socialakrobaterna, kolhydraterna och annat löst folk. Jag är inte så vidare värst brydd eller ens intresserad av vad mina barn röstar på. Det är något som är deras ensak och fria val. Därför har jag också upparbetat en våldsam allergi mot floskler som sprids likt ett skyfall.


Men när jag såg dottern som gjort ett avbrott i trädgårdsarbetet och kommit traskande till vallokalen i arbetskläder, yngste sonen var iförd trekvartsjeans och luvjacka påminde jag dem om att det finns klädkoder, när man går och röstar. 

Jeans/luvjackor och trädgårdsgrävarkläder går bort.

De undrade om det inte var just dylikt man skulle vara klädd i med tanke på den allmänna dyngspridningen.


Själv hade jag aftonklänning, klackeskor, dunig boa, tiara i äkta stenar. Till det naturligtvis en aftonväska och hade besökt både frissan och makeup artist.


Jag tog några bilder av både valsedlar och familjen, men när jag kom hem och studerade bilderna lite noggrannare i PC:n insåg jag att de var väldigt suddiga. Jag måste ha tappat någon av lösögonfransarna när jag på plats och ställe inte insett att det var suddiga foton jag fått med mobilkameran.

På kvällen låg jag i TV-soffan och skulle titta på valvakan, men sov mest och vaknade av och till till detta hatindränkta samhälle, där vissa har fått hack i skivan och med uppenbara sociala defekter.
När valvakan var slut bytte jag sovplats och somnade om som en stock. Dvs. ända tills grannens hund började skälla. VEM f@n kan sova till en skällande hund som går an i timmar? Inte jag i alla fall. Tillslut var jag klarvaken och gav upp och slog mig ner framför PC:n och nu har hundskrället slutat att skälla.

Valnattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Ingen kan sova i enslig gård
av hoppet syns inte en strimma.

Månen vandrar sin tysta ban,
hunden skäller som själva fan,
Tegelpannorna ligger på taken.
Endast Gun är vaken.
Står där så grå vid kylskåpsdörr,
grå mot den vita dörren,
tittar, som många gånger förr,
in mot en Jarlsbergsostskiva,

tittar mot glassen en hälsokur
drar av en pappersmur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand över vägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---

slår, som hon plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Går till PC:n i detta hus,
har nog tappat flåset ---
har inga drömmar i månens ljus
dagdrömmer mest om att smörja kråset;

glömsk av flegma och av dröm
Gun i tanken har ock en dröm:
krubbet hon lutar sig över
fylls av doften som söver; ---
Går till webbsidan för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne; 

Hunden i grannens halm mår gott,
skäller och viftar svansen smått,
Hunden sin granne känner,
de äro inga vänner.

Gun hon smyger sig sist att se 
Herr H den sovande käre,
länge och väl hon glömt att be,
hålla hans flit i ära;

Kylskåpet hon sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hennes största lycka.
Så har hon sett dem, i kylskåpets dån,
ren genom många leder
slumra som tomater; men varifrån
kommo de väl dit neder?

Tomat följde på tomat snart,
konstrade, tuggades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!
Gun hon vandrar i luddig koft:
där har hon bo och fäste
hög på tomaters doft,
nära vid svalans näste;

nu är kylskåpets boning tom,
men till brädden fylld i gom
kommer de nog tillbaka,
Gun hon kliar sin haka.
Då har hon alltid att twittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i hennes sinne.

Genom en springa i sovrummets vägg
lyser månen på Herr H:s skägg,
strimman på skägget blänker,
Gun hon grubblar och tänker.
Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av folkets förfall
höres helt sakta suset.

Gun hon lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.
Valnattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Ingen kan sova i enslig gård
av hoppet syns inte en strimma.

Månen vandrar sin tysta ban,
hunden skäller som själva fan,
Tegelpannorna ligger på taken.
Endast Gun är vaken.

söndag 9 september 2018

Poängjakten och Quiz brukar vi köra till frukosten ibland.

I fredags nådde jag mitt absoluta bottenrekord med Göteborgs-Postens Poängjakten. Det var totalt stiltje i huvudet.

- Hur är det ens möjligt att få 4 poäng, klagade jag högljutt.

En som var desto gladare trots att han också bara fick 4 poäng var Herr H. Ja, i själva verket var han briljerande skadeglad!


På frågan Film & TV - en skådespelare - löd på 
5 poäng
I Krigshundarna från 1980 spelar han, i rollen som Drew, mot Christopher Walken.

4 poäng
Sniper är en actionfilm i vilken han spelar en prickskytt som dödar rebeller i Panaman djungler.
3 poäng
I Inception med Leonardo DiCaprio i huvudrollen gör han en mindre roll som affärsmannen Peter Browning.
2 poäng

Sharons Stones rollfigur misstänker hans karaktär, som är författaren Jack Landsford, för mor i filmen Silver.
1 poäng
Hans tveklöst största framgång är Plutonen där han porträtterar den osympatiske sergeanten Barnes.

Herr H läser frågorna och sedan får han också läsa svaren medan jag sitter och trummar med mitt lilla block och penna, som alltid ligger vid min plats på köksbordet. Vi har gjort den delningen sedan han ett bra tag anklagade mig för att ha tjuvkikat på svaren. Det är väl svårt att erkänna att jag har den skarpaste hjärnan, trots dessa eviga sportfrågorna som jag bara är totalt kass på.

Jodå, han får anteckna i almanackan våra resultat. Det får också ske eftersom han antydde en gång att jag nog fuskade när jag skrev upp resultaten.

Jag hade väl kunnat få något bättre resultat men eftersom jag totalt missade de två första och bara visste svaret på 1 poäng på fråga nr 2, så försökte jag mig på två stycken 5 poäng och fallerade grovt. Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.

1 poängaren på fråga nr 2 hade jag nog inte kunnat svara på om det nu inte hade varit så att vi på vår rundresa i Italien en sommar gjorde ett stopp i Bergamo, där jag förälskade mig i Bergamo Alto, dvs. den övre delen av Bergamo dit man antingen får ta bergbanan, eller ta sig upp längs serpentinvägen. Jag hade noterat att den forne fotbollsstjärnan Glenn Strömberg var etablerad där, eftersom han hade egna produkter.

Lite skadeglädje var det nog jag kände eftersom Herr H hade skrivit Glenn Hysén istället för Glenn Strömberg.

Undrar du varför Herr H var så skadeglad? 


Jo, när vi träffades för dryga 22 år sedan så frågade han mig en gång om jag hade någon skådespelare som jag var betuttad i. Jodå, det fanns två: Tom Berenger, som jag hade sett i en film som jag inte längre kom ihåg namnet på, men där var han sagolik snygg. Så snygg att jag hade varit uppfylld av hans uppenbarelse i flera veckor efteråt.

Vilken den andre var fick jag aldrig tillfälle att berätta om, Herr H hade hakat upp sig på Tom Berenger och det där fick jag äta upp många år efteråt så snart Tom Berengers nuna visade sig i någon film som gick på TV.

Det var väl en nesa att jag inte hade lyckats pricka in hans namn, men jag kom då på mig att jag faktiskt inte hade tänkt på Tom Berenger på åtminstone ett decennier. Vilket Herr H betvivlade var sant, trots att jag framhärdade att Tom Berenger nu säkert var en gammal gubbe och är det något jag inte tittar efter så är det gamla gubbar. Det är ju inte så att jag tittar på killar på det sättet eftersom jag kan vara morsa åt dem. Men det manliga könet har på något sätt blivit totalt ointressant helt enkelt. Numera när jag ser någon 10-taggare, så tänker jag i banorna: han skulle nog kanske bli bra till dottern...

Ikväll har jag sett en av de uslare filmer jag sett på länge och som blev så kritikerrosad när den gick på bio, dessutom vunnit guldpalmen i Cannes: "The Square". Jag tyckte det räckte och blev över med de trailers som vi såg när vi var på andra filmer, så därför såg jag den aldrig när den gick på bio. Men nu när den gick på TV tänkte jag att jag glor väl på den då. Herr H reste sig när det hade gått ca 30 minuter av filmen och tackade för sig och drog sig inåt Paulun.


Veckan som gått har vi faktiskt varit på två filmer på bio. Den första var Domaren. Jag gillade den men det gjorde inte Herr H, men det är nog mer en regel än undantag att han gör det. 
Det är praktiskt när man kan gå dagtid, lugnt och skönt och aldrig mycket folk, det enda som kan vara en nackdel är att det oftast är tanter som går på bio den tiden på dygnet och de har dessvärre en förkärlek att bada i billiga parfymer. Då kan det vara praktiskt att kunna flytta på sig eftersom det sällan och aldrig är så mycket upptagna platser.Den andra filmen vi såg blev en fransk film Trädgårdsfesten. Jag ville egentligen se Book Club, verkar vara si så där lagom urspårad, eftersom jag för tillfället är i stort behov av att lufta hjärnan. Men jag tänkte att jag kan se den till veckan istället, men Herr H hävdade att franska filmer var bra. 

- Hmmm... tror jag väl när jag ser det. Den enda film jag sett som varit franska och som jag haft någon behållning av är någon av Jacques Tatis filmer, vad den nu hette den jag skrattade hjärtligt åt för si så där 40 år sedan. Men de här franska filmerna som du släpar med mig på, är väl si så där lagom långrandiga. Det är ju oftast samma tema i dem allihop.

Första delen av Trädgårdfesten blev jag alldeles yr i bollen av. Det kändes som om någon hade fäst kameran på huvudet som guppade upp hela tiden. Någon snärtigare dialog kunde man knappast anklaga den för att ha, dessutom var det rätt förutsägbart vad som skulle hända. Det är inte min grej, jag vill bli överraskad och jag vill att det skall vara innehåll.

- Det var inte vad jag hade tänkt mig, sa Herr H när vi stolpade ut från biografen.
Då kunde jag inte hålla mig och svarade:
- Det säger du ju alltid när vi varit på en fransk film. Tänk att jag kan faktiskt inte minnas en enda gång då du gillat en fransk film. Det har däremot jag: "En oväntad vänskap".

Förutom "Fjärilen i glaskupan".


När Herr H slår på PC:n imorgon lär han bli överraskad. Jag har pillat dit en ny skrivbordsbakgrund.

Nu tror jag att jag skall gå och lägga mig och drömma mig bort till något som inte finns mer än i en tants minne.


PS. dagen efter stod jag i köket och höll på att koka kaffe, när jag hörde ett illvrål inifrån PC-rummet:
- Näää!!! Vad är detta. Vad har du gjort?
Herr H hade slagit på PC:n och mötts av ovanstående galanta herre som skrivbordsbakgrund. Men nu har jag bytt, det var bara roligt att höra hans reaktion. DS.

lördag 8 september 2018

Trovärdigheten för Public Service, RFSU, eller en del av politikerkåren - har det inte spårat ur nu?

https://www.youtube.com/watch?v=l1nqO9W-JeMJag undrar vem av partiledarna som hade tyckt att det varit ok att bli utsatt på detta fruktansvärda sätt.

Vi kan göra ett litet test: jag lägger nu ut en bild som reaktionen på Utrikesministern Margot Wallströms åsikter om att man måste tåla att bli "skojad med" när man är politiker.

Stefan Löfven och Kommandoran som har många likheter med Stefan Löfvens politik och utseende.



Sitter man i Public Service och ägnar sig åt direkt mobbing, eller har journalister som inte klarar av att hantera sina egna sympatier är det allvarligt. Det finns en solklar finns anledning att ifrågasätta åt vilket håll Sverige är på väg. Är det äta eller ätas, är det så man skall hålla ihop ett samhälle?

Reaktionen inom media själv är mycket anmärkningsvärt. Kallar man det här för granskning av politiker då har man svårt att förstå att det här verkligen inte är satir. Se länken så att det nu blir sansat!

https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/akessons-motangrepp-mot-wallstrom-ovan-med-alla/

Ett helt demokratiskt valt parti som finns i Riksdagen låter de som själva varit utsatta, de med annan sexuell läggning och där vinden nu har vänt häcklar ett parti genom att de får representeras av en plastelefant. Där står dessutom resten av partierna och tycker till och som dessutom i efterhand inte ens vill stå för sina svar!


Jag har alltid stött RFSU till 100 % men det som nu skedde i samband med Pridefestivalen i Stockholm, det finns faktiskt inte inskriven i min världshistoria! Det är tecken på bristande kunskaper om dels det land vi bor i. Vad jag vet så har Pride eller RFSU inte förbjudit Socialdemokraterna eller någon av regeringspartierna att medverka. Det är samma politiska personer som genom sitt juridiska ombud i Girjasmålet stod och gjorde hån av ”lapparna”, de räknades inte ens som RIKTIGA människor. Den samiska sångerskan Sofia Jannok m.fl. reagerade så starkt, att de inte ens ville se sig som svensk, ville inte bli kallad svensk och egentligen har de fullständigt rätt den delen av landet är annekterat och den annekteringen fortgår alltjämt!

Jag förstår verkligen Sofia Jannoks avsky och avsmak fullt ut. Därför att själv kände jag en våldsam avsmak, trots att jag under 20 års tid mött dessa handlingar i tingsrättens arkiv och fastighetsavdelning! Än en gång så rann alla historiska sammanhang upp som jag både i yrke och allmänbildning har GODA kunskaper om: Sverige kolonisationshistoria.

Jag lyssnade också på Mark Levengoods Sommarprat i år och det är förskräckligt hur homosexuella kan behandlas. Jag blir ärligt och uppriktigt ledsen över när människor inte beter sig som människor/medmänniskor. Hat har aldrig lett någonstans och kommer inte att leda någonstans. Jag har ju också egna erfarenheter av hur fruktansvärt det har varit för människor med annan sexuell läggning:
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=6959317
Rent historiskt är det inte länge sedan de berörda människorna med annan sexuell läggning etc. klassades som psykiskt sjuka i Sverige. Jag hade själv en mycket nära relation i familjen som levde 10 år som HIVsmittad och avled i AIDS 1996. Jag själv blev ifrågasatt som förälder för att jag ”tillät” den personen att vara en del av vår familj och umgås med mina minderåriga barn. Sedan att personen ifråga inte hade några dylika relationer med oss som ens kunde smitta hade samhällets inte något till övers för. Jag har mao ett facit i min hand därför känns det här utpekandet av just SD som groteskt och som jag inte tycker hedrar RFSU och även RFSL, som jag känner mig djupt besviken på att de ens har piskat fram något dylikt ställningstagande även i Östersund uteslöts SD ur den allmänna partiledardebatten som fanns med i Sápmi pride.

Jag har mao följt utvecklingen på mycket nära håll och har även en ung person i släkten som slåss med denna problematik, att vara född till hon men alltid känt sig som den han nu han en gång för alla är. Tala är en sak och göra en helt annan och där har denna regering ännu inte kommit ikapp, det är en annan problematik som också haltar! Jag har själv en anhörig som fått bege sig till Danmark för att bli inseminerad, jag kan mao personligen en hel del om just problematiken som dessa människor och deras anhöriga inte alltför sällan får vidkännas.


Jag undrar fortfarande varför Socialdemokraterna och statsministern Stefan Löfven just i egenskap av sittande regering inte har sett till att NMR:s tyrruna som ännu inte är juridiskt prövad, eller hela organisationen är det.

Fram till 1934 kunde homosexuella samlag i Sverige bestraffas med straffarbete i högst två år. Efter en motion från Vilhelm Lundstedt togs straffbestämmelsen bort 1934, men en fullständig avkriminalisering av homosexuella handlingar skedde inte förrän 1944. Sedan betraktades homosexualitet istället som en sjukdom fram till 1979. - Försent skall syndaren vakna, men det ger dem inte rätten att vara präktiga!

I Sverigedemokraternas, SD, partiprogram står följande att läsa:
Sverigedemokraterna ser FN som den primära organisationen för internationellt samarbete vad gäller fred och säkerhet, samt samverkan för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter.
Vi vill värna om den personliga assistansen i enlighet med de ursprungliga intentionerna med LSS-reformen.
Funktionsnedsättning
Sverige ska fortsätta vara ett tolerant och öppet land där alla har samma rättigheter oavsett sexuell läggning eller identitet.
Demokrati

Genom att upprepa en lögn tillräckligt många gånger så blir det ändå inte en sanning!

Det skitigaste valet i Sverige någonsin - Jag har fått nog av svenska politiker!

Sista veckan har det verkligen blivit helt klart att de "rumsrena" partierna bara vill ha makt till vilket pris som helst. Sverige och de som finns i det här landet oavsett om det är svenska medborgare, flyktingar eller invandrare skiter de fullständigt i, bara de får behålla makten.

Jag har personligen inte varit någon trogen väljare under alla dessa år jag har kunnat rösta, vilket är ganska många så här långt. Någon lär ha sagt att normalt är man vänster i 20 års åldern höger vid 40 och sedan har man lärt sig att ifrågasätta och analysera.

Såg del av sista debatten ikväll efter att jag hade tittat på Coco Chanel och Elsa Schiaparelli i SVT 2 vilket var ett trevligt program. Det är ju mer än vad man kan säga om partidebatten som jag slog över till efter det var slut. Det vänder ju sig i magen när man hör hur politikerna går an och gapar i munnen på varandra. 

För mig är det en självklarhet att ALLA partier skulle tala med varandra och faktiskt reda upp hela Sveriges baklängesåk tillsammans. Så här kan vi inte ha det! Stå och banka varandra i huvudet är så fruktansvärt snurrigt att jag saknar ord.

VÄNSTERN Det är ju skrattretande att ljushuvudet Jonas Sjöstedt i gänget ställer sig och påstår att de skall respektera väljarna. Han menar väl att han skall respektera väljarnas val bara inte SD:s väljare.

Jag är själv uppväxt i ett rött politikerhem och redan som 10 åring när vi var på bjudresa i forna DDR insåg jag att här var det något som inte stämde. Folk var rädd, eller har ni någonsin gått fram till en kiosk och den som står i kiosken vägrar att ta betalt och såg allt ängsligare ut när min mamma propsade på att få betala! Polityren krackelerade betänkligt och mina föräldrar var allvarligt bekymrade det förstod jag av deras viskande sins emellan, när pappa kom tillbaka från en "rundtur" som endast gubbarna fick medverka i.

Det bekräftades också vid rundresa i Europa 1970 på motorcykel och vi kom från Väst-Berlin. Hade jag inte haft käft och bakben och blivit vansinnig över förljugenheten som jag som 10 åring hade mött kontra då 1970, hade jag väl vara förpassad till Sibirien med enkelbiljett. Det var verkligen skarpt läge! Men när han bakom den vitfärgade glasrutan i passkontrollkuren fick klart för sig att jag hade varit inbjuden med min familj till DDR, var det som att helvända på noll sekunder. Partipiskan var helt uppenbart något att ducka för. Den där stackaren med skarpladdat vapen som hade sprungit fram och tillbaka som en skottspole med mitt pass till den som satt bakom glasrutan han var helt kallsvettig stackaren.
Vara solidarisk är en sak men att vara en svikare är banne mig värre!
https://www.youtube.com/watch?v=IAs5PPlVWG4


LIBERALERNA
krigsivraren Jan Björklund som vill dra in oss i NATO och vill ha "mer EU", han kan ju inte vara normalt skruvad heller. Han snackar i nästa sekund om "det alltmer BRUNA och stöveltramp ute i Europa", det vill han till varje pris vara en del av! Om L inte kan prata med SD som sitter i Riksdagen hur i hela himmelen tror han då att det skall kunna fungera i EU där det verkligen blivit alltfler extrema partier i Europa och en del av dessa länder har blivit rena rama mörkret!

Jag håller med Herr H som lessnat på den damen CENTERPARTIETs Annie Lööf, hon skriker ju och är helt hysterisk för jämnan. Hon tycker på allvar att hon är ett föredöme, men hon ingår hon också i det sunkiga som kan hända när man kommer som flykting till Sverige.

Jag har personlig kontakt med en afghansk grabb, hazar, som kom som ca 12 åring 2003 till Sverige, han var definitivt ännu inte i målbrottet ens. Han kom hit under fruktansvärda umbäranden, men han har ännu inte fått bli svensk medborgare trots att Afghanska ambassaden i Oslo utfärdat ett pass för honom och både svenska ambassaden och RK i Kabul vet mycket väl hur registreringen av medborgarna sker. NEJ då svenska regeringen godkänner inte pass utfärdade av Afghanska ambassaden i Oslo.

Ännu 15 år efteråt har han ännu inte fått bli svensk medborgare och svenska idrottsförbundets intygande att han inte kan tävla för Sverige om han inte får sitt svenska medborgarskap det har inte hindrat det här sunkiga landet att fortsätta att haverera hela hans liv och försätta honom i ett enormt trauma.Hur många gånger han tills dags dato har ansökt om att få bli svensk medborgare det har nog både han, hans svenska fosterhemsföräldrar och jag tappat räkningen på. Sista gången nu lämnade han in ännu en ansökan om att få bli svensk medborgare
20160923. Då var det kötid 8 månader sen ökade det allt eftersom nu är det 25 månaders väntetid till beslut. Rena katastrofen, en del av hans bekanta har fått en handläggare efter 9 månader.

Så det där hysteriska skrikandet i tid och otid och föraktfullt uttryck om BRUN och BRUN, det kanske man inte skall säga med den mörka historien som de själv har som de sannerligen inte gjort upp med, men den har ju knappast försvunnit för att man inte låtsas om den:
https://www.youtube.com/watch?v=wt6_WCPmmos


SOCIALDEMOKRATERNA fortsätter att ha en märklig människosyn, nu är man uppe i två veckors ledighet för att föräldrar skall få vara med barn, samtidigt så drar man in LSS för barn som inte ens kan andas själv och det tvingar in dessa barn i institutionsvård därför att föräldrarna inte orkar vara vaken dygnet runt! Institutionsvård som man medan jag jobbade kvar på tingsrätten befriade människorna ifrån där de hade suttit inspärrade många gånger för att de hade kommit från "små förhållanden".

Jag är ombud i flera ärenden och jag kan säga att det mörker som finns i detta samhälle är enormt.

Det är ju så man tror man befinner sig i Twilight Zone, när de står och anklagar SD så är kanske det sista de skall ägna sig åt med sin egen historia som man bara sopat under mattan:

https://www.youtube.com/watch?v=CGS9AuiIVnA
Jag har dessvärre personlig erfarenhet av deras godtycke, eftersom jag har släktingar som blivit drabbade av deras vedervärdiga människosyn.

MODERATERNA och KRISTDEMOKRATERNA orkar jag inte ens söka några länkar till. men det här var två partier som haft mycket nazister i sina led. Det är som Jimmie Åkesson säger, varje parti har något i sin egen historia som inte är bra. 

SVERIGEDEMOKRATERNA
där finns det många som gått med i partiet och trott att de kan vara rasister och nazister men de har systematiskt rensats ut ur partiet. SD är det enda parti som anser att NMR skall förbjudas eftersom de är ett våldsbejakande parti precis som vänsterextremisterna. NMR har dessutom partisymbol Tyrrunan som är förknippas med förintelsen och att den bars av Adolf Hitlers närmaste män som gått den beryktade Reichführerschule: Rikets ledarskapsskola.
Jimmie Åkesson står på NMR:s dödslista.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/BJBnMw/jimmie-akesson-grillas-i-partiprogrammet Det finns en länk till en film där som är 53:39 där Robert Aschberg och Janne Grönros intervjuar Jimmie Åkesson.

De nazister som gått med i SD har rensats ut systematiskt ur partiet, eftersom det här faktiskt blivit ett nytt parti sedan Jimmie Åkesson tog över. Men deras HISTORIA är lika skitig som de andra partiernas.
https://www.tv4play.se/.../jenny-och-steffo-tr.../10002584
Här berättar Jimmie Åkesson för Steffo Törngren och Jenny Strömstedt om vad det var för unket parti som fanns i dess ursprung. 

MILJÖPARTIET Isabella Löfvins resonemang pallar jag helt enkelt inte med att ens kommentera, det är ju skam att ett så litet parti har en vice statsministerpost en vice statsminister som är precis lika inkompetent som statsministern Stefan Löfven.

Gustav Fridolin MP har dock gjort en insats när han fann handlingar i Riksdagens arkiv som borde få var och en att fundera HUR relevant det är att stå och kasta rasistskit i ansiktet på något av partierna som sitter i Riksdagen. Den dokumentärserie som han gjorde tillsammans med Sandberg sändes i TV 4, men den har Regeringen motat bort från SVT. Men alla 3 avsnitt finns på Youtube.
https://www.youtube.com/watch?v=lRA2_zgpDys


- Den som själv inte fått den skolning som jag själv har fått genom att växa upp i det hem jag gjorde, har här själv möjlighet att åtminstone förkovra sig.

Frågan kvarstår ändock:

Hur länge tror de här övriga partierna att det är hållbart att radera ut så stort antal väljare som SD står för? Snacka om skendemokrati. Vad är då skillnaden mellan en diktatur och det här landet?
Hantera

torsdag 6 september 2018

Igår när vi var och badade med en av telningarna tänkte jag på den helt obegripliga trenden att tatuera sig.

Folk har numera de mest underliga tatueringar, alltifrån till snillrikt vackra till rena rama kluddet. Det var förut enbart människor i "marginalen" som var tatuerade om man nu inte tillhörde ett folkslag som har det inbyggt i kulturen. Numera hittar man riktiga fläskstämplar på gamla damer och herrar också. Det har liksom gått som en löpeld, vilket förvånat mig oerhört mycket. Hela jag ser ut som en fågelholk i nyllen.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Tatuering


Min salig mormor hade faktiskt tatueringar, det har vållat en del diskussioner mellan mig och en av mina kusiner, eftersom det finns en hel del på den "vita fläckens karta i mormors liv". Hon hade vad man kallar för luffarprickar vid ena tummen.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Luffarprickar

Mormor hade också ett ansikte tatuerat på ena armen, som doldes av ständiga långa koftor. Men nyfikna barn hinner alltid se och avslöja, men dock aldrig få något egentligt svar än en undanglidning att "äsch det är väl inget särskilt". Som barn kan man inte stå på sig och säga vad man idag som mer än vuxen tänker: "aldrig med min fot sa benet, att det inte skulle vara något särskilt!"
Denna kvinna, min mormor, har verkligen blivit en kvinna som gäckar min fantasi och viljan att ständigt VETA mer, men nu finns ingen längre att fråga. Min mamma berättade dock när jag var liten, att mormor hade varit förlovad innan hon gifte sig med morfar på äldre dar och lyckades helt obegripligt sätta en massa barn till världen vid den åldern. Mamma lät antyda att mormor hade haft ett äventyrligt liv, inte något konkret utan bara pekfingervisning åt vilket håll det livet hade varit.

Ett rykte säger också att det äldsta barnet inte var morfars.

Det kände dock den andra kusinen till som är berörd av hela historien. Hon slog bara upp ett gapflabb när jag förde det på tal. Jodå, de hade skojat om det hela, därför att hon och hennes mamma var mer lik den utpekade släkten än vår.

Jag har med ålderns rätt börjat förstå mig själv genom denna ringa kunskap, att hon dessutom var sprungen ur samesläktet Fanni gör inte saken mindre komplicerad att begripa. På det hela taget har jag omfamnat mormor på ålderns höst på ett sätt som jag inte i min vildaste fantasi ens hade kunnat tro skulle ske för bara 10-20 år tillbaka, även om jag alltid älskade och avgudade min mormor medan hon fanns kvar i livet. Mormor och jag fick några högst närvarande och minnesvärda timmar tillsammans innan hon somnade in en julaftonsmorgon på Gällivare lasarett.

Jag minns också så väl sista sommaren som min mamma levde och låg på 
Garnisonssjukhuset, kallat Garnis, i Boden. Den sommaren tillbringade jag hemma hos mormor. Jag hade dessförinnan alltid stått mormor och morfar nära men just den sommaren, då morfar hade avlidit och mamma befann sig på upploppssträckan blev något alldeles speciellt. Mormor var redan då en gammal kvinna och något jordbruk och djur fanns inte längre att pila runt i, så vi hann tillbringa många timmar tillsammans och bara vara tillsammans.

Men beträffande hennes tatueringar var och förblev dörren stängd, dock var det mycket som hennes minns vandrade emellan. Jag lyssnade tyst och kommenterade inget av minnena och ställde inte heller några frågor, utan var enbart idel öra. Inget jag ångrar därför att lämna en människa i fullständig frihet det har jag i dessa valtider insett vikten av allt mer och i allt  högre grad.

Men visst funderar jag ännu över det där porträttliknande ansiktet som var ingraverat i hennes skinn.


Jag tänker onekligen på en kvinnlig intagen på anstalten (kvinnofängelset) där jag jobbade. En underbar och unik kvinna som hade massor av tatueringar. I slutet på 90-talet var det inte alls något mer i ropet, utan ännu tämligen ovanligt. Hon hade ständigt nya planer för en ny tatuering och tillslut undrade jag varför i hela fridens dar hon tatuerade sig så mycket, vad var hennes mål?

Svaret kom kort och koncist. Hon skulle bli bordslampa!

Ungefär som i Japan där man tar det tatuerade skinnet av den avlidne och spänner upp det,det lär finnas något museum för just dylika groteska saker. Dessa historier inspirerade Herr H att vara med i en novelltävling. Men han vann inte. Det var det en sagolikt osannolik historia som gjorde. Den var inte bara totalt ologiskt den var dessutom inte bra skrivet.

Skrivandet är en konst, som jag förstått också är ett hantverk. Inte helt lätt att fånga och bemästra. Sannerligen inte och det får mig att undra stundtals om jag någonsin kommer att ro iland alla mina föresatser.

Jag hittade något ljuvligt på FB som en av mina gamla "förvecklingsvänner från Malmberget" hade satt in i sitt FB-flöde och som jag tänkte att jag skulle delge mina bloggläsare med:


"Numer ser det ut som om folk har gått genom en tryckpress,,,, kanske säljer dom mer lösnummer.,,,,, hahaha"
 hade någon kommenterat det hela med. Men det räcker nog inte ens med det. De ser numera också ut som de gått igen en hålslag, eftersom det är också är både nosringar, piercingar precis överallt i mängder och på de mest otänkbara ställen. Jag har lite problem med nosringar och nålar instuckna kors och tvärs i ansiktet. Egentligen inte lite problem, jag har helt enkelt svårt att se detta utan att inte fysiskt må illa.

- Du är för blödig, var det någon i min vänskapskrets som upplyste mig om.

lördag 1 september 2018

Det är höst i luften.

Kallt och rått om mornarna och häromnatten hade temperaturen trillat ner till 4.9 grader, enligt termometerns minne. Under dagen så segar sig temperaturen upp till vad jag kallar "lappländsk högsommartemperatur" dvs. ca 17 grader. Så var det alltid förr innan det mesta började haka ur.

Om jag ägnar mig åt väderfunderingar?


Nä, inte speciellt mycket, men på teckenspråkskursen blev jag varse hur olika vi ser på när hösten inträder. En dam som ursprungligen är från Tyskland ansåg att det var sommar ännu medan den övriga församlingen nog tyckte att när det är september så när som på några timmar är det nog höst. Gränsen för höst var enligt henne höstdagjämningen. Rätt eller fel vete gudarna.

Häromdagen var det inga högre temperaturer men det var så fuktigt i luften att det kändes som jag var en enda klibbig massa på fotvandring. Ett tag funderade jag om jag hade hamnat i någon form av sen klimaterieproblem, men när jag stod vid buffébordet på O´Lereys insåg jag att det fanns de som hade mer problem än jag själv hade. Svettfläckarna hade spritt sig i tygen vid armhålorna på väldigt många. Det var en märklig känsla eftersom temperaturen bara låg kring 16-17 grader, men det var lika fuktigt kvavt som mitt i högsommarvärmen.


Efter teckenspråkskursen skulle Herr H till tandläkaren och jag bestämde mig för att äta lunch medan jag väntade på honom. Jag kände mig rätt frusen och  tog en kopp te för att värma mig medan jag väntade på lunchmaten. När jag satte mig ner och väntade på maten med min kopp te föll ögonen på kvittot.

35:- för en kopp varmvatten och ca 1 tesked med löste. Är det jag som blivit tant på allvar eller är det ens rimliga priser?

Så här på nattkvisten, eller är det rent av morgonkvisten och jag vaknar av att jag känner mig vissen, halvförkyld, funderar jag om jag skall se om det finns något att fixa en äggtoddy med. En skvätt Jägermeister eller något ditåt, men vem orkar sitta och pimpla starkvaror vid den här tiden på dygnet. Inte jag i alla fall. Jag tar mig nog tillbaka till sängen med snuva och en diffus känsla av lock för öronen. Det har varit en väldigt lång och slitig vecka igen och jag längtar verkligen till då jag kunde få vara pensionär på riktigt.

Vid närmare eftertanke så skulle jag väl gå ner för räkning, eftersom jag nog sanning att säga inte smakat något i alkoholväg de senaste två åren. Sist var det också en äggtoddy när en rekorderlig förkylning hade slagit rot. Jag minns hur det snurrade till i huvudet redan vid första klunken. Men det gjorde skönt i bröstet.

Fastän det är bara att konstatera: skulle Systembolaget stå och falla med mina inköp så skulle de nog inte ens finnas till.