lördag 30 januari 2010

"Shaken, not stirred",

- den 30 januari 2010, kl 17:01


det skulle det väl lika gärna kunna stå på reklamtröjor från det nyfriska Gällivare. Det inser jag när jag betraktat den senaste omrörningen i LKAB:s korvsoppa.

Den som nu tycker att det uttrycket, "Shaken, not stirred" är förbehållet James Bond, Agent 007 med rätt att döda, har nog inte tänkt den tanken fullt ut.

Den här stormen i vattenglaset med MoB kontra LKAB. Den begriper jag inget alls av! Det blir en smula förvånande hur en del kan räkna det som röstfiske från ordföranden Ulf Normarks sida, eftersom MoB:s protest enbart gäller sprängtider (nog så allvarligt) och ytterligare förlängd anståndstid för bolaget. Men sedan när det gäller giftutsläppen där har MoB uppgivit att de saknar kompetens i frågan och därför passat den frågan vidare till länsstyrelsen och Naturvårdsverket!

Alltså till de myndigheter som inte heller förefaller ha den kompetensen, eftersom de bara valt att åter nicka med hela huvudet:

JA JA JA. Från JA-sägarna har man inte ens bemödat sig med att göra en enda liten passus om provtagning, eller uppföljning av dem som kan vara drabbade av dylika digra giftutsläpp. I första hand barnen i Koskullskulle och Malmberget. Man har inte ens hänvisat till någon studie/utredning som styrker att exponering av dessa gifter går just de här presumtiva människorna spårlöst förbi.

Jag kan känna att det är bekymmersamt, att man inte ens förskonat de mindre barnen, där mätvärderna brukar raka i höjden redan efter kort tids exponering, enligt de skalor som finns tillgängliga för olika giftämnen. Barnläkaren vid Gällivare lasarett gick ut i media bara för något år sedan och var djupt oroad över barnhälsan. Inte har JA-sägarna heller någon passus om undersökningar hur det påverkat den närmast omgivande naturen, trots att det plockas bär, fiskas etc. Nu är bara fråga hur miljödomstolen kommer att se på saken. Besitter de den kompetensen som inte tycks finnas någonstans bland de led där frågan skjutits över till att yttra sig i saken. Kommer miljödomstolen också att nicka JA JA JA, utan att ha något som styrker om, eller hur de digra giftutsläppen påverkat och påverkar? Det återstår att se.

Nu står det också klart att Malmbergets Vårdcentral tänker LKAB lägga under sig år 2014. Men hur långt denna prognos kan stämma med år 2014, det känns som ytterligare ett tämligen osäkert kort, med tanke på att hittills har LKAB:s planering slagit slint rejält. Jag tycker att det hela mer liknar ickeplanering, eller prov på devisen om "på kvällen får den late brått". Dvs. man börjar fundera på att söka reda på vattenhinkarna när det redan brinner för fullt! Jag kan inte begripa hur de står handfallna för än det ena än det andra. Kan allt detta verkligen ha kommit som en fullständig överraskning för dem, att de hade människor och bebyggelse att ta hänsyn till? För mig förefaller det som om det saknas betydande kompetens inom dessa områden.

Jag fick mig förresten tillsänt en tidning, "Svetsloppan" http://www.intersocialist.se/svetsloppan/2009/01/avvecklingen-av-kiruna/ Beskrivningen av totalläget var väl ungefär av kalibern "huvudet på spiken".

Nyss lade LKAB sitt veto till Bishop Arms etablering i Gallerian i Kiruna. Bishop's Arms ägs och drivs av Elite Hotels of Sweden som till 100 % ägs av indiern Bicky Chakraborty. En herre som är mycket kapitalstark och har en synnerlig god näsa för affärer och livets goda. Han har lagt under sig ett flertal mer eller mindre dödsdömda stadshotell, renoverat dem med varsam hand och gjort dem till något, som man inte ens vågat drömma om. Herr Chakraborty, han är en klart "muskelstark" person på den svenska estraden och en sådan person vill nog inte LKAB se inom sina inpinkade revir. De vill nog fortsätta att vara de som slår an utveckling dvs. avvecklingen. För att inte tala om det uteblivna priset för sina intrång i människors liv.

Jag har slagits av alla dessa önskemål, som det kommit från kommunalkontoret i Gällivare om lösningar och som nått LKAB och Näringsdepartementet under årens lopp. Hittills har de önskemålen inte lett till några konkreta omtag, så jag antar att en önskelista till jultomten skulle nog funka precis lika bra. Om inte bättre. Därför att det sitter totaldöva och totalblinda mottagare i andra ändan, de har också bistånd från andra totalblinda och totaldöva.

Hela situationen påminner starkt om de här förhärdade typerna, som lurade småbarnen, när jag växte upp. Skulle småbarnen få följa med till kiosken, innebar det att de här förhärdade typerna avkrävde dem på att få välja fritt ur deras gottepåsar. Så stod sedan de små liven där och jag minns uttrycket i deras ögon, när de insåg att de var grundlurade. Deras hägrande "karra" hade plötsligt bytt ägare, mitt framför näsan på dem!

Tänk om Bicky Chakraborty kunde slå klorna i Disponentvillan i Malmberget, placera den på en värdig plats och låta den få ett uppsving till sina forna glansdagar.

Det står även på min nog så tidiga önskelista till jultomten, att Bicky Chakraborty tänker slåss för sitt inträde i Kirunas Galleria med Bishop Arms. Hans koncept är betydligt renhårigare och varligare än de flestas. http://www.bishopsarms.com/Om_foretaget_DXNI-82548_.aspx

På min optimala önskelista finns att Bicky Chakraborty blickar skulle falla på alla de gamla vackra hus som nu synes gå helt förlorade, inkl. Disponentvillan i Malmberget. Här behövs en man med visioner och som inte satsar på avveckling utan utveckling. Jag tror t.o.m. att han skulle lyckas göra något vettigt av Stationshuset i Gällivare.

Jag kan inte sluta upp med att undra hur LKAB egentligen tänkt sig det hela just för Malmbergets del. Ja, jag menar har LKAB tänkt sig att det bara skall finnas en...

Ja, nu vet jag ju förstås inte om jag ens skall drista mig till den vågade servicen. Med tanke på hur LKAB skött utarmningen av resten av Malmberget.
Men ok då. Jag kör!

Har LKAB tänkt sig en liten liten liten kiosk
med någon liten liten liten minut öppet?

Bara för att sedan kunna lägga under sig ännu mer till vrakpriser, eller helst helt gratis. De har ett helt outstanding koncept. Undra vad en sådan man som Bicky Chakraborty skulle tycka om LKAB:s koncept?

torsdag 28 januari 2010

Igår var det "Förintelsens dag",

- den 28 januari 2010, kl 12:52


den dag man förlagt att minnas alla de miljoner människor, som slaktades av det "mänskliga & intelligenta" egna släktet. Härkomsten hade egentligen inte någon större betydelse bara i inledningsskedet, när man bestämt sig för vilka som skulle rensas ut. Rasläran hade Sverige bidragit med från vår "lärda" fakultetsstad.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Rasbiologiska_institutet

(Se och lär ni som ännu lever i villfarelsen om socialdemokratins förlovade värld).

Jag hade själv en mycket god (tysk) vän, vars föräldrar sändes till koncentrationslägret och "gick upp i rök", därför att hans pappa redan hade medverkat i första världskriget och vägrade att ställa upp i ett andra. Det fanns inga val. Antingen eller.

I december när jag och "hushänget" var i Berlin för att besöka "mitt Berlinbarn", stod vi och tittade på det "utomhusmuseum", som finns på "terrorkvarteret". Dvs. det kvarter där SS höll till och där även Hitlerbunkern fanns. Likt alla råttor höll de sig under jord i sina labyrintsystem. Del av detta system är idag blottat. Tyskland har valt att aldrig glömma vad som första världskrigets vansinniga krigsskadestånd kunde locka fram och det är också straffbart att förneka att förintelsen ägt rum. Vi andra har också en medmänsklig skyldighet att aldrig låta det glömmas bort.

Bara just därför undrar jag VAD Sverige har att göra i Afghanistan? http://www.aftonbladet.se/kultur/article406794.ab Sätt den där krigstörstande Sten Tolgfors, att sortera gamla militärstrumpor i något förråd istället. Därför att han utgör en klar fara för rikets och medborgarnas säkerhet.

Man kunde bli mörkrädd för mindre, när man läste hans glödande försvarstal på DN Debatt och det blev inte längre någon tvekan om vad som gällde: Sverige befinner sig alltså i krig i Afghanistan. Trots att vi förbundit oss att vara neutrala.

Men vi är "lika" neutrala nu, som vi var under andra världskriget. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, kalla hem våra ungdomar från Afghanistan. De har inte råd att bli skadade med den arbetslagstiftning som vi har idag, eller ännu värre, riskera att bli dödade pga. USA:s önskan att vara "Guds utsände" precis överallt på vår jord. Det har dessutom inget med detta lands neutralitetspolitik att göra. Inte i något led.

Jag skulle önska att varenda högstadieskola i hela Sverige hade möjlighet, att göra en studieresa till just detta "kvarteret Terror" i Berlin. Konfronteras med bilderna och platserna. Naturligtvis finns olika "bilder" som visas upp i Berlin. "Checkpoint Charlie" visar hur amerikanarna åter var "Guds utsände", som nu flera presidenter upprepat som ett mantra, men det visar också hur snett allt kan gå just pga. ett krig. Men kriget och den efterföljande maktkampen är faktiskt fortfarande högst närvarande i hela Berlin. Den synliggörs väldigt tydligt.

Själv har jag upplevt hur tanks i skrämmande antal dånande rullat in till Berlin längs transitvägen, till det "befriade" Berlin, dvs. den krutdurk som Berlin förvandlades till efter freden med delningen: Öst-Berlin och Väst-Berlin. Jag har också upplevt både Öst-Tyskland och Väst-Tyskland, var för sig, under delningen. Mina ögon och mitt sinne har fått ta del av båda sidors "dunklande" i den farliga maktkamp som rått i fredstid. Det är glättade bilder båda sidor har visat upp och stått för. Det tog mig lång tid av mitt liv, att genomskåda allt. Men idag har jag verkligen gjort det.

Det var sagolikt kallt och grinigt den här dagen vi traskade runt på "kvarteret Terror", eller så är det så att vi huttrade av bilderna och berättelserna som slog emot oss. Det är svårt att hantera det hela därför att det är så obeskrivligt omänskligt.

Samtidigt är det skrämmande att se att historien åter har startat upp. Åter bränner vi andra religioners byggnader. Åter ställer vi oss i terrorns led. Åter byggs nya höga murar, nu på västbanken. Höjden på Västbankens murar får Berlins murar att te sig som miniatyrmodeller.

Det blev nästan en befrielse att gå tvärs över gatan och möta "Trabantuthyrningscentrets" glada uthyrningsbilar.

Under hela min uppväxt gjorde sig andra världskrigets och förintelsens fasor sig påminda. Än mer påtagligt från den tidpunkt när jag gick småskolan. Då flyttade Anna och Georg Dimitri med sina barn, in i Manstens fd. hus, nere i Bäcken.

Anna själv var en mycket försynt, vänlig och tillbakadragen kvinna. Hon visade aldrig upp sin brännmärkning på armen, när vi barn gjorde "tillslag" hemma hos henne. Men en dag så fanns den i någon veckotidning och jag minns den så himla väl, när min mamma visade bilden och vi pratade om det hela. För mig var det svårt att ta in som barn vad de hade gjort med Anna och vad hon hade upplevt. Trots att jag idag är fullvuxen är det fortfarande lika svårt att ta in.

Långt senare kom Annas och Georgs dotter, Berith (gift Kalander) ut med boken "Min mor fånge Z.-4517". I den boken berättar Berith om sin mors upplevelser i Hitlers koncentrationsläger. Under många år efter boken kom ut medverkade Berith i olika forum. Det som varit bra med Beriths medverkan är att hon dragit paralleller till vår tid: att vi inte får glömma alla de grupper förutom judarna som utsattes under Förintelsen. Det var också romer, homosexuella och politiska fångar som satt i koncentrationslägren och faktiskt den egna befolkningen som vägrade ställa upp på dårskaperna. De flesta som upplevt förintelsen är idag avlidna. Men flertalet av dem har efterlämnat barn. Berith är ett av dessa barn. I sin bok om mamman berättar hon om vad hennes föräldrar upplevt och hur deras liv blev.

Boken bygger på det som Beriths mamma Anna (Hanna?) berättat för henne och tar sin början när Anna är sju år. Hon bor utanför Krakow i Polen med sin pappa och sina syskon, modern har gått bort bara något år tidigare. Det andra världskriget har precis brutit ut. En dag inser fadern att deras liv kan vara i fara då de tyska trupperna kommit allt närmare. Han bestämmer sig därför för att ta med familjen till ett romskt läger några mil bort. Barnen tvingas gå hela dagen, och när de passerar fasterns hus framåt kvällen bestämmer han sig för att lämna kvar de minsta två döttrarna där. Det är sent och Anna och hennes femåriga lillasyster Anita är trötta. De ställer sig gråtandes i fönstret för att vinka av resten av familjen. Där blir de vittnen till hur tyska soldater närmar sig familjen, tvingar dem till att gräva hål i marken för att sedan arkebusera dem, en efter en.

De två flickorna, ensamma med främlingar i boskapsvagnar, transporterades till Auschwitz. Där fick de höra "gå på tå lilla vän om du vill leva". Ordspråket kom av att barnen tvingades passera under ett uppspänt snöre. De som var för små och inte räckte upp, hade inte lång tid kvar att leva. Anita var bara fem år. Hon var liten. Hon fick en tvål och en trasa och lovades en stor bit korv efter att hon fått duscha. Hon var överlycklig, och lovade sin storasyster att de skulle dela på den stora korvbiten. Anna har berättat för sin dotter, Berith, att hon visste. Hon visste vad som skulle ske med hennes syster. Men vad skulle hon göra? Berätta för sin fem år gamla syster att hon snart skulle dö. Hon lät bli.

Här inleds en sex år lång period av hårt arbete, tortyr, förnedring, rädsla, hunger. Jag har svårt att förstå att man som barn överlever en sådan tillvaro. Dessutom att vara zigenarbarn, summa kardemumma, helt värdelös. Än mer hjärtskärande blir det när jag fått ta del av Beriths bok, dvs. Annas berättelse, eftersom Annas äldsta dotter bär namnet Anita.

1945 kommer Anna först till Danmark, sedan till Katrineholm i Sverige med de Vita Bussarna. Hon har då överlevt sex års fångenskap och upplevt död och förintelse i olika koncentrationsläger. När Anna var 15 år gifte hon sig med George. (Annas exakta ålder blir fastställd först efter hennes död). En ny episod av förnedring och diskriminering inleds i Sverige. De flyttar till Norrland, och lever ett hårt och utstött liv. Anna och Georgs första barn fick komma direkt från BB hem till deras bostad, bestående sannolikt av den gröna trävagn, som kommunen inte ville bevara. Men som länge fanns kvar i Malmberget. När Berith föds, åtta år efter flytten till Norrland hade de fått det bättre.
1992 dör Anna och bara 16 dagar senare dör George.

- De kunde inte leva utan varandra, säger Berith i det framträdandet jag lyssnade till.

Romerna har en väldigt stark kultur, med starka seder och traditioner. Det skulle kunna vara en anledning till att majoritetssamhället tagit avstånd från romerna, tror Berith. Jag själv tror efter att ha växt upp med familjen Dimitri i min omedelbara närhet, där Georg var en glad och social arbetsmänniska och Anna en helt vanlig, vänlig och tillbakadragen hemmafru, som många var på den tiden.

Jag såg också hur det gick för de andra ur den romska släkten i Malmberget och är därför rätt övertygad om att den vanliga människan inte har dylika fördomar, eller avståndstagande.

Senare stött på romer i mitt yrkesliv och där har jag insett det komplexa i att tillhöra en minoritet, med i många fall regler som skiljer sig helt från det svenska samhällets. Kvinnor som blivit bortgifta som barn, fått barn trots att de bara själva varit barn och sedan suttit fast i ett limbo. Jag ser och konstaterar att de som vidmakthållit sina starka seder och traditioner, i många fall är de som aldrig kommer att komma in i det svenska samhället. Men det är ett helt annat ämne.

Du som bor i Gällivare kommun och ännu inte läst Berith Kalanders bok "Min mor fånge Z.-4517", gör det. Anna är inte bara en röst från förintelsen, förföljelser och krig, hon är i allra högsta grad en del av historia, som finns inbäddat i Malmberget. Ett av många öden. Boken lär väl finnas på biblioteket om inget annat. Det är en liten tunn bok med stort budskap. Den står i min egen bokhylla ända sedan det året den kom ut.

--------

Bilderna är från kvarteret "Terror" dvs, utomhusmuseet. En bild är från den del av muren som skall sparas mot kvarteret "Terror", där folk ivrigt hackat lös "souvenirer". Två av bilderna är av det omdiskuterade minnesmärket som finns av förintelsens offer, ett helt kvarter med enbart betonggrunkor, som ligger alldeles i närheten av kvarteret "Terror". 

onsdag 27 januari 2010

Väderleksprognoserna och

- den 27 januari 2010, kl 15:37


ölprovningen, de slog ungefär lika väl ut båda två.

För någon tid sedan hamnade jag i en öldiskussion igen, huruvida om det fanns något öl som var gott eller ej. Jag har varit i de här diskussionerna många gånger förut, samtliga med samma nedslående resultat.

Men skam den som ger sig. Efter förra diskussionen införskaffade mig en flaska Marieholms öl för att testa. Sanningshalten i påståendet om den "absolut bästa ölen" gav jag betyget:  

Tumme hängande slak ner!

Den här nya diskussionen resulterade i att f.d. blogg-Tommy, uppgav att det fanns två sorter, som jag absolut måste prova. Det var riktiga höjdare enligt honom.

Eftersom jag nu är en riktig idiot när det gäller öl, jobbade jag mig också genom Systembolagets "smakklockor". http://www.systembolaget.se/Uppslagsbok/smakklockor.htm för att om möjligt få något mer på fötterna. Därför att jag insåg att vad är väl en ölprovning utan en sort "utanför tävlingsfältet", dvs. "Jokern".

Fylld av nyskapad iver stegade jag in på "glasbanken" och införskaffade mig en flaska av rekommenderad vardera sort. De rekommenderade sorterna var flaskan i mitten och den minsta lilla knubbiga saken på fotot. Jokern fick bli en från Norge eftersom de andra var från Jamaica respektive från Belgien. "Jokern" hade en lyrisk smakbeskrivning. Det är den högsta flaskan. T.o.m. flaskans text övertygade mig att det här var definitivt en öl som skulle ingå i ölprovningssortimentet. Hör bara här:  

"Traditional Norwegian Oak Aged Ale". Heter man nu "Quercus" på latin i efternamn är "Oak" ett givet inslag i en ölprovning.

Har ni tänkt på att numera när man står och läser de olika skyltarna, som finns ovanför alla sorter oavsett vad det är, öl, sprit, vin, så undrar man vem som skrivit skyltarna och i vilket tillstånd de varit. Det är rena rama prosan som sväller ut på dessa ovantexter. Smakförnimmelser som gräs, äpplen, olika sorters bark osv. finns lyriskt beskrivna. Det är i stort sett bara gammal sparkstötting, rostig järnvägssyll och gammal roddbåt, som saknas i smakbeskrivningarna.

Vad serverar man nu till öl om inte Västerbottenspaj. Sagt och gjort och första testkaninen, blev han som var hemma för tillfället "hushänget". Tre ölglas flankerade Västerbottenspajen och testet var i full gång.

Det förflöt hyfsat med "lillknubbisen" dvs. "Red Stripe" från Jamaica. Den tyckte jag minst sämst om. "Hushänget" föredrog "Hoegaarden" från Belgien. Sedan hade vi båda "Jokern" som stod i tur att testas.

På något sätt kan jag tycka att det är allvarligt synd, att jag inte kunde göra en filminspelning. Men "hushänget" han såg ut som om han fått "död kloakborste" i munnen, när han försökte gurgla sig igenom den norska "Haandbakk".

- Tvi för böveln, sa han sedan han med våld pressat ner klunken.

Själv blev det väl i stort sett samma resultat. Mycket har jag smakat i mina dar, men det här tog priset! T.o.m. "Johanssons hemfixade sherry" måste te sig som en strupens njutning i jämförelse med detta norska odefinierbara.

Det hela slutade med att "hushänget" stapplade iväg till kylskåpet och drog ut en liter Wapnö-standard och påstod att mjölk det var det enda som man kunde sanera alla sorters intagna gifter med. Det stillar t.o.m. för rikligt intag av chilipeppar.

Så rasslade nästa försökskanin in genom ytterdörren, yngste sonens hjärtevän. Hon började med den norska varianten. Sedan tog ölprovningen ett abrupt slut för hennes del. Nej tack, de andra sorterna tänkte hon verkligen inte ens försöka sig på.

Dottern uppenbarade sig och provade sig genom de tre olika ölsorterna. Samma resultat för den norska varianten. Var satt kamerna någonstans? Var det inspelning av "Dolda kameran"? Var det verkligen öl i det sista ölglaset?

Yngste sonen var den siste försökskaninen, som kom inrasslande genom ytterdörren och funderade vad vi höll på med. Hans omdöme var rätt tveklöst. Nej, Norge skulle nog hålla sig till oljeborrning och inget annat.

"Hoegaarden" fick bäst i test, av tre av försökskaniner i detta smala urval. Jag röstade med fötterna och konstaterade, att det finns en eksort som jag hade glömt i förbifarten: Den av kork. För hur kunde jag för ett ögonblick tro, att jag skulle gilla någons favoritöl, någonsin?

Alla "sanningar" är någonstans mellan tummen och pekfingret, eller är det inte så?

tisdag 26 januari 2010

- Är du en badkruka?

- den 26 januari 2010, kl 01:28



Frågan kom så plötsligt, att jag vinglade till där jag stod vid bassängkanten och funderade på om jag hade glömt att slå av min mobiltelefon, som låg i kappfickan i omklädningsskåpet.


Senare när jag simmade runt, dök frågeställningen åter upp i mitt huvud. Vad i fågelholkarna kommer det ordet "badkruka" från?

En kruka som är rädd för att bli blöt, doppa sig i vatten, kan det väl knappast vara fråga om?

Jag har då aldrig sett några "krukor" knalla omkring på badstränderna för att ta sig ett dopp men inte vågat. Har du?


PS. Jo, jag känner till att "kruka" det betyder "feg person" och härrör sig från ett av Herakles tolv storverk. Men vad katten har det med "bad" att göra, att någon är så feg att han gömmer sig i en kruka? DS.

PPS. Bilden "hushänget" som försöker nå upp till "badkaret?" utanför Palazzo Pitti i Florens, dvs. Firenze. DDS.

söndag 24 januari 2010

Jag såg repetitionen i fredags av

- den 24 januari 2010, kl 01:54


pjäsen "Familjen".

Den flerfaldigt prisbelönte Broadwaysuccén, sätts nu upp på Stadsteatern i Göteborg, i regi av Peter Dalle. Pjäsen är skriven av Tracy Letts, som belönades med Pulitzerpriset för pjäsen vars originaltitel heter "August: Osage County". Premiär den 29 januari 2010.

Storyn:

Den alkoholiserade patriarken, Beverly Weston, en före detta i alla dess former, försvinner och kvar i hemmet blir hans hustru, Violet, som länge levt i ett ständigt pillerrus. Innan Beverly försvinner anställer han Cheyenneindiankvinnan, Johnna, som skall ta hand om hemmet. Beverlys försvinnandet gör att de vuxna barnen, Barbara, Ivy, Karen och hustruns syster, Mattie Fae, sammanstrålar med sina respektive "närmaste" i familjens Westons hus. Där uppdagas det ena efter det andra.

Det är en form av familjedrama, med en haltande underton av galghumor och med en hel del knorrar i dialogen. Att handlingen rör sig kring en mycket dysfunktionell familj det är inte att ta miste på, liksom att det vilar en hel del familjehemligheter under ytan.

Skådespelerskan Ann Petrén, har rollen som den pillerknaprande och ständigt bolmande hustrun, Violet. Hennes rollgestaltning går verkligen ut över det vanliga. Överlag är det bra rollprestationer och vissa av dem är mer eller mindre klippt och skuren för sina roller.

Alla ingredienser i storyn finns med. Lite väl många faktiskt i min smak, eftersom det här trots allt är en pjäs och inte en filmatisering. Nu vet jag sanning att säga inte hur originalet är och vad Peter Dalle valt att lägga till i sin regi. Men bevare mig för skratt som fastnar i halsen och det gör det rejält, när det kastas tallrikar, som går i kras. Dukat matbord kommer farande i "skottriktningen" mot bänkraden. Det skriks på väldigt hög "volym", slag utdelas och det finns också ett rätt våldsamt överfall, där jag ett tag funderade om de trots allt inte blev skadade båda två på riktigt. Blev de inte det och klarar sig genom alla föreställningar kan de sannolikt ta anställning som riktiga stuntmen, eller rättare sagt stunt-ladies.

Jag satt placerad på första bänkraden alldeles i närheten av sufflören. Redan vid lunchpaus hade jag en stor klump i magen p.g.a. alla våldsamheter. En pjäs, skall inte ha de våldsamma inslagen. Jag upplevde att just dessa tog udden av hela pjäsen. Rätt hanterad, kunde den ha blivit en riktigt bra pjäs med många bitande repliker som klart roar en publik. Den hade definitivt inte förlorat något på om de våldsamma inslagen hade utgått, snarare tvärtom.

Det enda inslaget där något slås omkull med ett brak, som blir fullt acceptabelt och inte känns det minsta oroväckande är när Mattie Faes mes till man, Charlie Aiken, sitter i en fåtöj, som välter omkull med ett brak. Dock av en väldigt rolig anledning! DET är helt ok, sånt gör verkligen inget, när det finns en knorr i det hela.

Men det andra. NÄPP! Sorry, våld passar otroligt dåligt för en teaterscen. Dylika inslag hör filmvärlden, eller bokvärlden till.

När jag satt uppe i Foleybaren och tuggade på min lunchmacka, medan ensemblen hade lunchpaus i repetitionen, dök om och om igen en minnesbild upp från en danskväll för länge sedan på Björnfällan. Det var tjo och tjim, som det nu är när man är på väg ut från en rolig krog/danskväll. Helt plötsligt och utan förvarning var det en man som slog ner en annan man. Hur det lät när hans huvud landade i stengolvet, när han föll som en rak fura, det har jag aldrig lyckats glömma bort, eller förtränga. Eller allt det där andra hemska runtomkring, som blir när man blir överraskad av plötsligt våld och tumult. Jag har upplevt tillräckligt med riktigt "spektakel" i mina da´r för att inte tycka att våld, även låtsasvåld från en teaterscen känns oacceptabelt.

Jag har aldrig mentalt lyckas värja mig, rycka på axlarna och låtsas som om jag inget har sett, när jag har blivit konfronterad med olika former av övergrepp. Det hjälps inte jag blir starkt och illa berörd av dylika incidenter och det påverkar mitt själsliv i allra högsta grad. Se en pjäs med dylika inslag, det blir helt enkelt alltför påtagligt nära självupplevd verklighet. Hela glädjen med att gå och se en pjäs går helt enkelt förlorad. Jag hoppas att detta verkligen var en engångsföreteelse, i annat fall kan inte teatern räkna med mig längre.


------------

Fotot är från en liten vägkrog i somras, där vi satt ute i ena ändan av huset och väntade på maten, medan en diskussion på andra sidan huset urartade.

torsdag 21 januari 2010

Har allmän huggsexa utbrutit i Gällivare

 den 21 januari 2010, kl 14:40


kommun?

Jisses vart skall det här sluta, tänker jag när jag läser om de senaste håvorna från Gällivare kommun till LKAB.

Hur mycket "etableringsstöd" (?) är det rimligt att ge till det statliga LKAB, som i sin tur till ägaren, staten, levererar in svindlande summor varje år. Medan kommunens medborgare får stå där med mössan i hand, buga och bocka, men samtidigt får vidkännas ännu mer som skall betalas ut till den samägda kommunala kassan och där indragningar kommer som ett brev på posten och flykten fortgår. Förutom då att en hel del av dem redan har fått betala ur den högst privata kassan i form av egendomsförlust, eller egendomsförstörelse och menlig inverkan på hälsa och livsvillkor.

Vad gör revisorerna som skall granska kommunens förehavanden? Har de åkt på solsemester på obestämd tid?

Det kanske är en ny ekonomisk trend under uppsegling, tänker jag och sneglar på folket, som sitter runt omkring mig i stadsbibliotekets läsesal och är uppslukade av sina tidningar. Jag fortsätter att bläddra runt i papperstidningarna från norr och slås av tanken, att jag kanske borde resa mig upp och fråga hur många det är, som är intresserad av gratistomter och gratishus och se vilken reaktion det blir.

Vanlig hederlig handuppräkning borde funka, för att få ett grepp om hur intresset är för denna nya ekonomiska trend, av dunkel härkomst. Men de skulle nog kanske bara tro att jag var någon, som är på drift sedan Lillhagen lades ner i den nya psykiatrireformen som infördes 1995 och gav kommunerna ett tydligare ansvar för boende, service, arbete och vård för de psykiskt funktionshindrade, som inte behövde dygnet-runt-vård.

Men betänk vilken svindlande ekonomisk tanke det egentligen är det här. Normalmänniskan kan nog inte ens begripa sig på den.

I alla fall inte jag, som fått lära mig att göra rätt för mig och helst mycket mer. Säkert inte heller de som fått betala för sina tomter, om de överhuvudtaget har fått några tomterbjudanden, eller de som betalar årliga avgifter i tomträttsavgälder till kommunen.

Det enda man uppenbarligen behöver göra är att man stegar in på kommunhuset, eller lyfter på telefonluren och säger:

- Öh, dô jag har sett ett markområde som jag kan tänka mig. Det gör inget om det hänger med lite byggnader också. Jag tänkte börja bygga där om någon månad eller så. Då vet ni det. Öh, dô när vi ändå håller på att snacka, jag tänkte stänga av lite vägar också. Det är ingen kris med att ordna till det för dem som använder dessa vägar, jag tänkte mig att de skulle vara avstängda först nästa månad. Hejdå!

Kling klang och på med telefonluren....

Ja, jäsingen, att jag inte tänkt på det tidigare. Vem säger att kommunalpolitiker inte är nyskapande ekonomisnillen, som framtidens människor kommer att grubbla mycket över deras genialitet, lika mycket som de lär grubbla över de här toppbonusnissarnas resonemang:

"i år måste jag ta ut några miljoner extra för att kunna sköta mitt jobb".

Urban ekonomi på hög nivå, kallas det för. Så hög att ingen vanlig dödlig begriper ett jota.

Jag kanske borde göra ett lightförsök först, med att testa hela totalkonceptet som sådant. Testförsöket skulle nog funka på mina grannar i samfällighetsföreningen. Jag har hört talas om att i lerjord blandat med berg kan man finna det mesta av intressanta saker "av riksintresse" i.

Sedan den lilla saken är kirrad. Inte så bara kanske du tänker. Nähädå inte! Det hela ÄR lättkirrat. Därför att Bergsstaten "ger blanka i" rasvinklar och dylikt som har med berörd befolkning och hus att göra. Sedan är det bara tuta och köra på allt vad tyget håller. Inhandla lite rejäla doningar och fixa någon som kan trä skott och där finns det massor av hugade spekulanter.

Då kan jag dundra fram bäst jag vill och när grannarna minst anar något. Får väl glutta lite bakom persiennerna och smälla av just precis, när de tror att det är fritt fram att somna in, så där inpå nattkvisten. Men någon annan rejäl smäll också, när de minst anar det. Blir nog dubbeleffekt, eftersom de inte behöver bekymra sig så mycket om allt upphängt krafs på väggarna som trillar ner etc. Allt "saneras" per automatik. Jag får ju inte tvinga bort folk! Sedan fixar jag lite olika styrka på "smällarna", så ser vi om husen håller ihop. Det där lär jag få hålla på med tills berget börja visa tecken på rejäl utmattning och då är det bara att ta ytterligare sats då löser det hela sig med automatik, när berget väl börjat krackelera.

Håller inte husen ihop kan det ju bero på en himla massa saker:
- grundläggning av fastighet
- ålder på huset
- grundvattensänkningar (som väl sker p.g.a. att det blir stora bombhål djupt i marken, men det känner puckona säkert inte till något om).
- markrörelser.

Markrörelserna, de i sig kan bero på till exempel landhöjning, eller spänningar i berget. Allt det här har jag hört från "säker expertishåll". Men enbart så fjuttiga saker kan jag ju inte hålla på med. Jag kör på dygnet runt med att elda också, så att det blir garanterad effekt. De här som skall hålla ordning på utsläppen är ändå aldrig bekymrade, de tillhör samma kassa, så det är bara att köra på. Det blir nog bra tryck på giftutsläppen och själv kan jag säkert också cacha in ett fint inramat första pris i ämnet miljö. Rättsprocesser behöver jag inte bekymra mig om, därför att i tidsrymd som de tar, har det tagit knäcken på den mest ihärdige "bakåtsträvaren". Vilken privatperson har dessutom råd med rättsprocesser? Det är jag som är Joakim von Anka med mitt kassavalv, som jag dyker runt i. Så jag säger bara till grannarna, om de gnäller:

- Tråkigt att jag åsamkar så mycket besvär. Jag är den första att beklaga detta. Men det visst ni väl när flyttade hit, att Lillhagen hade stängt och att det här är ett ställe "av riksintresse"? Ni får väl bli lite positiva, gilla läget, för det kommer inte att bli mindre problem för er, om ni tycker att det här är problem. Jag får ju inte tvinga bort folk. Men ni förstår, man kan nog kallt räkna med att marken kommer att rämna lite här och där runtomkring er och det kommer att bli ena jädrans smällar när marken ger vika. Men lugn. Framförallt lugn. Jag vet precis vart jag spränger och jag planerar också att sätta upp ett högt och vackert stängsel runt era bostäder och hela det här området kommer snart att vara omgivet av trevliga staket. Fullt värdig vilken kennelklubb som helst... Ähum... staketen är för er egen säkerhets skull. Jag vill ju inte att ni irrar runt och trillar ner i avgrunden. Det kan väl bli något nytt, innovativt och positivt, som tillförs i era liv, va? Då kan ni låtsas att ni är ute på snitslad bana av orienteringskaraktär och se om ni listar ut vägen från hemmen till affärerna. Ja, fråga inte mig vart affärerna och det andra kommer att vara, det är inte jag som bett dem flytta.

Undra hur reaktionen blir hos mina grannar. Äsch det finns säkert en och annan som kommer att gnälla som bara den. Men "hästsvansen" som ständigt är påtänd, han lär nog inte vakna om det så sker en atomspräning i hans sängkammare och så har vi också den här gruppen "cliffhangers", som älskar att leva farligt på alla tänkbara sätt. Dessutom lär nog en och annan gå att övertala, det här genererar jobb. De kommer nog inte ens att reagera när kennelstängslet och sjunkgroparna befinner sig utanför fönsterrutan. Successiv tillvänjning kallas det för inom psykologin. Det är bara att dra ett djupare andetag i inhalatorn och inte bekymra sig varför! Dö skall vi ju alla göra på ett eller annat sätt.

Men ett är då säkert, så försök nu inte att hitta på några dumma argument! Jag begår då rakt inga fel alls. Äger jag inte min egen mark kanske och får göra vad jag vill på den? Varför skall då jag fixa fram nytt ersättningsboende till några gnälliga grannar, som subjektivt bara tycker att jag är olidlig att bo granne med. Det säger ju sig självt, hur skulle jag har råd med det?

onsdag 20 januari 2010

Skall du se filmen "Bright Star",

- den 20 januari 2010, kl 22:04


bör du nogsamt välja vilken biograf du träder in på.

En sådan som tänder ljuset så fort eftertexten börjat rulla, dvs. folk börjar resa sig, snacka på och gå ut samtidigt som utgångslamporna blinkar med starkt sken rakt in i blickfånget etc. bör du definitivt välja bort. Därför gör du ett sådant val av biograf, går du miste om slutknorren på hela filmen.

Jag hade föredragit att höra det sista poemet läsas av huvudrollsinnehavaren. Nu fick jag se den bitvis textad, när jag lyckades se snuttar av filmduken och några förflugna ord här och var i texten. Vilket fick mig att känna mig halvt punkterad, när vi väl stod på utsidan av biografen. Ser man en hel film och missar slutet känns det bra snopet. Det var trots allt inte därför man betalade och gick och såg "nästan" hela filmen.

Själva handlingen är en biografi och handlar om en av den engelska litteraturens mest kände poeter, John Keats (1795-1821) som bl.a skrev "Endymion" och "Ode till en grekisk urna". Hans sista tid i livet känns verkligen ända in i hjärteroten. Dödssjuk i tuberkulos beger han sig från Englands regniga vintrar i hopp om att återvinna hälsan i Rom. Men förhållandena är långt ifrån bra. Där i detta dragiga rum i Rom blir John Keats naturligtvis inte långlivad och dör vid 25 års ålder. Kvar i England finns hans livs kärlek. Hon får dödsbudet genom hans plågoande, som själv nåtts av dödsbudet genom ett brev. För övrigt en scen som gör att den mest hårdkokta typen, kommer att behöva en väl tilltagen näsduk.

Huset där Keats slutade sina dar är beläget alldeles invid "Spanska trappan" och är idag ett museum, "Keats-Shelley House", där bl.a. hans verk och kvarlåtenskap bevarats. I filmen ser man hur han klipper en hårlock av sitt livs kärlek innan han reser till Rom. Denna hårlock finns bevarad. Men det är inte enbart ett museum över John Keasts, där återfinns spår av andra storheter: Shelley, Goethe, Lord Byron, Oscar Wilde m.fl.

John Keats ligger begraven på den protestantiska kyrkogården i Rom. På hans gravsten står det, enligt hans önskan:  

"Here lies one whose name was writ in water".

Den som inte uppskattar poesi, biografier, stilla film med vackra filmiska bilder, eller de sociala förhållandena hur de var på 1800-talet: var du fattig var du inget och blev rov för de som ville ta makten över ditt liv, är det här ingen film som jag vill rekommendera. Men för den som tycker att det kan vara vilsamt, att befinna sig i en berättelse som går i stilla mak, är den fullt sevärd. Eftersom jag gick miste om slutpoängen, kan jag inte heller ha någon synpunkt om den förkrossande upplösningen omvandlades till något mer stilla. Jag tror att det kan ha varit det som det skulle ha blivit, men säkert vet jag inte....

Jag hade full behållning av filmen, förutom det snöpliga slutet som själva filmen inte rår för, utan biografen. Medan "hushängets" omdöme var som en av replikerna i filmen och löd ungefär så här:

- Det måste finnas ett annat liv än detta! Man kan väl inte vara född till....

Alltså föll inte filmen i god jord hos honom.

Filmtrailer: http://www.sf.se/filmer/film/7000047/

-------------

Tidigare film av samme regissör, Jane Campion, är "Pianot", en film som berörde mig på djupet och där Mikael Nymans musik blir ett med handlingen. 

tisdag 19 januari 2010

"Välgöraren" och "framtiden"


- den 19 januari 2010, kl 11:47


LKAB är åter uppe på arenan och visar sina muskler mot lokalbefolkning som de drabbat.

Jag undrar bara hur många reportage, yttranden, bloggar och inlägg, som skall skrivas innan det nått "hjärnkontoren" hos de som besitter möjligheten att göra något.

"Lokala skalv" som inget har med gruvbrytningen att göra. Det är den nya förklaringen av LKAB! Jiiises, säger jag bara. Kan man få vilken anställning som helst i LKAB och besitta noll koll.

Utan vidare kommentarer, läs och begrunda:
http://lotidningen.lo.se/?id_item=26087

måndag 18 januari 2010

Förbud mot västar,

- den 18 januari 2010, kl 18:19


i "motorcykelgäng", det känns ungefär som vanligt. Sila mygg och svälja kameler. Det som inte syns det finns inte.

Än intressantare är det att läsa alla inläggen. Det blir liksom ett genomsnitt av vad folk egentligen tycker och åsikterna spretar åt alla håll och kanter.

http://www.nsd.se/nyheter//artikel.aspx?ArticleId=5110409#fank5110752

Personligen tycker jag nog att det är rätt bra om de behåller västarna på, så slipper man oönskade överraskningar i slutändan. Om det nu var tillhörigheten som var det stora problemet och inte klädseln i sig. Det framgår inte helt solklart av reportaget, men jag utgår ifrån att det är fråga om HA- medlemmar, Bandidos, eller några av de s.k. "enprocentklubbarna", som man förknippar med brottslig verksamhet och som växer upp som svampar ur jorden. Men egentligen är det ingen "politiskt korrekt" beskrivning, därför att det finns många som trots allt inte alls är dömda för några brott.

Skälet till att man vill införa västförbudet, det är att komma åt "motorcykelgängen och den organiserade ekonomisk brottsligheten". Det betyder väl vad man lägger i ordet gäng. Köra motorcykel innebär inte med automatik, att man är kriminell, eller sysslar med organiserad brottslighet. Även om man tillhör ett dylikt gäng, kan man lika gärna ha en helt annan funktion, oavsett om det finns kriminella inslag i det man ingår i eller ej. Där är den enda skillnaden utifrån vanliga samhället, att här kan man knappast hänvisa till några fackliga rättigheter, eller arbetstidslagar, utan man är underordnad den egna organisationens "lagar" (stadgar).

Ta avstånd från samhället och dess lagar, det är det många olika kategorier som gjort och som inte kan räknas in i kategorin "MC-gäng". Ta bara det här sista ordet och smaka ordentligt på det! "Organiserad ekonomisk brottslighet". Det är verkligen inte någon motorcykelväst jag i första hand sammanknippar med det ordet! Nej, det är nog snarare kostymer jag där ser framför mig.

Fråga är naturligtvis också vilken övrig brottslighet, som man vill acceptera och vilken man inte vill acceptera.

Hur skall man hantera mördare, pedofiler, eller grovt kriminella som sysslar med människohandel, vapen och narkotika. Vart skall man härnäst dra gränsen? Skall vi då tillåta att människor som begått folkmord, gjort sig skyldiga till terroristbrott, förgiftat miljön och människor skall få ränna fritt, utan restriktioner ute på?

Jag förstår inte riktigt resonemanget, blir man mer kriminell för att man skiljer sig i de yttre attributen?

Personligen stöter jag på dessa "västar" i helt vanliga situationer, som t.ex. på fotot som är taget vid "kvartersbutiken". Jag har blivit erbjuden glass & pratstund i solen heta sommardagar vid samma kvartersbutik, tackat nej och detta har accepterats utan mankemang. "Västarna" tankar på samma ställe som jag. Ibland sitter de där på snabbmatstället, när jag rasslar in för att göra postärenden. De besöker ibland samma arenor som jag. De sköter sitt och jag sköter mitt och jag har aldrig besvärats av dem, eftersom vi inte har några "verksamhetsområden" som vi delar.

Vad är det som gör att man väljer att bli Outlaws, tycker jag är en betydligt viktigare sak att hantera. Bekämpa ALLA former av brottslighet det kan man göra på så många andra effektiva sätt ändå, bara man nu vill det förstås. Det förefaller faktiskt inte vara helt solklart.

När man väljer att stigmatisera klädsel, då anser jag att det har blivit ett problem i sig. Därför att det som är skrämmande för en, är inte skrämmande för någon annan. För min del känns det mer hederligt, att man möter någon som med sitt klädval markerat, att här står jag i mina livsval. Då vet man också det och kan hantera hela situationen på ett helt annat sätt. De här som inte har några specifika klädval och ändå är långt utanför lagens råmärke, bekymrar åtminstone mig betydligt mer. Även om all kriminalitet naturligtvis bekymrar mig en hel del.

Fråga är vart man nu kommer att dra gränsen i Luleå, där man enhälligt beslutat sig för att införa västförbud. Vad händer med typen jaktvästar, sådana som bl.a. Jan Guillou flitigt bär i alla sammanhang, i olika modeller och tygsorter? Blir det förbud mot vita skosnören som JK kom fram till att man inte fick bära i skolan? Därför att det var tecken på främlingsfientlighet. Skall man förbjuda Dr Martens kängor? Vissa tatueringar? Skall man gallra ännu mer? Uteliggare? Eller den andra kanten, religionstillhörighet med: Kippa, keski/turban & kacca, långskägg, Burka? Eller alltför lätt klädsel? Eller tecken på oönskad politisk tillhörighet?

Det finns mycket som olika människor upplever som "störande" och ruckar deras cirklar. Men vart är det rimligt att sätta gränsen?

-----------

http://www.dn.se/nyheter/sverige/avhoppad-medlem-avlivar-myter-om-hells-angels-1.651008

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article70647.ab

lördag 16 januari 2010

Jag har en förkärlek för idylliska städer &

- den 16 januari 2010, kl 20:05


samhällen, som t.ex. Eksjö. En av Sveriges bäst bevarade trästäder. Hjo, Nora m.fl. vill jag minnas finns med i den listan.

Gränna är en annan variant av idyll, som påminner starkt om gamla Malmbergets uppbyggnad. Minus Vättern förstås, som är slutet på bergssluttningen.

Jag berörs verkligen av dessa vackra idyller. De ligger där utringlade i vårt avlånga land, som ett långt vackert pärlband, där nu och då möts i en innerlig omfamning.

Det finns en alldeles speciell ro som infinner sig i dylika städer, samhällen och byar. På en del ställen har man verkligen tagit vara på den äldre bebyggelsen och inte dragits med i "slit och slängandan", som i alltför hög grad fått råda. Det ligger nästan något magiskt i att gå runt i alla dessa pittoreska städer, samhällen och byar, där man också kan blanda olika byggnadsstilar. Inte sällan är det en vandring i uppförs- och nedförsbackar. Man har sålunda valt att inte påverka naturen. Inte enbart husens arkitektur har anpassats efter terrängen, utan det finns en hel del lutande torg.

Fiskesamhällena längs västkusten där man understundom får vara den bergsget, som Malmberget trots allt fostrat mig till att vara, de är också mina små oaser i tillvaron. Men gammal arkitektur i sig, den skänker sinnet något alldeles extra. Jag tror att det är därför vi landade mjukt, när vi blev tvungna att hastigt avflytta och hade svinturen att få en gammal lägenhet, med högt till tak, mitt i centrala Göteborg. Ändå är det en helt annan fridfullhet i rena trästäder och samhällen än i storstädernas gamla kvarter och parker.

Det finns riktigt gamla kvarter bevarade i de flesta storstäder. En av mina farbröder levde större delen av sitt liv mitt bland Söders höjders i Stockholm. De gamla gränderna och utsikten över vattnet, har en speciell plats i mitt hjärta, där många minnen lever kvar. Liksom de i Malmö kring Gamla Torg.

Jag känner en tillhörighet med gammal arkitektur och får verkligen mitt lystmäte mättat i de gamla Göteborgskvarteren. Det där med att allt skall rivas, eller anses värdelöst bara därför det är gammalt, det har jag aldrig begripit mig på. Därför blev det aldrig heller några positiva vibbar inom mig, när man rev gamla vackra hus i Gällivare/Malmberget. Tanken på att det som ännu bär vissa spår av Malmbergets gamla idyll, inom kort också kommer att raderas, stängslas in. Den duckar jag inför. Jag väljer att ha sinnebilden levande kvar inom mig.

Många anser att gamla byggnader, det är bara att riva och bygga nytt. Det där har jag aldrig greppat riktigt, därför att jag har sett strålande bevis på häpnadsväckande förvandlingar. Jag kommer ihåg när man lät husen i Haga, här i Göteborg, förfalla. Man försökte intala folk att dessa hus var utom all räddning. Men det blev sådana protester, att man blev tvungen att renovera istället. Idag är det nog ingen som ser på dessa hus, som något som bör rivas.

Men jag har sett många andra strålande exempel på hur man blåst ur gamla sjukhus, värmeverk, tegelbruk, bryggerier och andra industrilokaler. Omvandlat dem till pittoreska bostadshus, eller flerfamiljshus, där även små butiker har inrymts. Bara här i Göteborg har många dylika förvandlingar skett och förhoppningsvis även kommer att ske i fortsättningen, i bostadsbristens tidevarv.

En sak blev jag starkt medveten om under mina första sju år i centrala Göteborg. Storköpsaffärer, affärsarkader där förvandlas man till någon form av anonym robot. Inte sällan står personalen och är invecklad i ett högst privat samtal, medan man blir expedierad. Det kan vara oerhört svårt och frustrerande att få ett ord med i laget. Känslan av löpande band över det hela och att man i vissa fall kommer och stör, slås man inte sällan av. Så blir det också många fel och man känner hur man ibland t.o.m. låtit sig påverkas av detta och står där utanför på trottoaren, med sin kasse i handen och känner sig "pissur". Kommer man in i ett storköp och blir uppmärksammad som kund, kommer man inte helt sällan på tankar, som man själv kan bli en smula häpen över att man ens slagits av. Där man tänkt:

"Undra vad det var för fel på den människan? Hon var ju jättetrevlig och bemötande". Det blir liksom en förvånad gladkick resten av dagen.

Nej, det är mycket som går förlorat i storformathysterin bl.a. mångfalden! Är det bra att vi blir sterotypa? Jag tror inte på den idén. Det är väl därför jag uppskattar små nischbutiker och dessa finns det gott om i alla storstäder och samhällen med egen integritet. Det är något som bör stämma till eftertanke hos dem som tror, att allt måste vara i storformat. Själv kan jag bli dödligt less på att aldrig hitta någon ur personalen, efter att ha gått på fotvandring i, i stort sett hela varuhuset, utan att hitta någon. Man får vända sig i vissa fall till andra kunder. "Ursäkta, vet du var det finns....?"

Alingsås, den gamla kaféstaden, går jag på rundtur i när jag överfalls av en längtan efter gamla Malmberget. Staden påminner mig om mitt gamla Malmberget. Dvs. det samhälle som inte funnits på bra länge, men som man ännu kan finna spår av. Den som frekvent läst mina bloggar, kommer kanske ihåg bloggen som handlade om mitt möte med en ur vårt uppskattade biblioteksfolk i Malmberget, Adolf Henriksson. Han var sig lik och hade då valt att slå ner sina nya bopålar i Alingsås. Skillnaden mellan Alingsås och Malmberget är bara, att i Alingsås slingrar sig vattnet fram på alla håll och kanter och stadens trädgårdsmästare är en verklig klippa.

Jämför man Malmberget med Alingsås, blir förstås Alingsås ett platt fall, men även där finns kuperad terräng. T.o.m. Gustaf Adolfstorg är en dylik historia. Alltså "moffa-torget", som dottern kallade det för, när hon var liten och vi var på Potatisfestival i Alingsås. Det var på den tiden det fortfarande var en renodlad potatisfestival och ägde rum när potatisen var upptagen för året. Numera kan man t.o.m. sikta Souvas från norr i blandning med Lions Ank-race i Lillån, artister och fullspäckat programutbud.

I fredags var jag och "hushänget" på nostalgipromenad i det vinterklädda Alingsås. Det finns tre ställen som är obligatoriska i Alingsås, oavsett vilken årstid och vilket väder som är, sedan är resten alltid en öppen historia. Det ena är Balders Hage, en affär delvis i samma anda som rådde i Slöjd-Anders affär i gamla Malmberget. Det andra är naturligtvis ett kafébesök och det tredje är ett hastigt besök hos Skosalongen.

Mja, nu blev det inget hastigt besök, utan ett långvarigt samtal mellan herrarna om skodesign, skotillverkning och ett alldeles speciellt nytt skomärke "Italigente". Det är nämligen så att skoaffärsägaren är brorsa till designern och skotillverkaren av detta skomärket. Länge designade brorsan skor åt andra företag, men så gjorde han slag i saken och gjorde allvar av sina drömmar. Det är inte vilka skor som helst, eftersom de tillverkas i Milano i samma skofabrik där andra ädla skomärken också ser dagens ljus, dvs. PRADA, Gucci, Versace m.fl.

Efter att herrarna hade diskuterat uppbyggnaden i skon, studerat den genomskärning som fanns på plats. Jämfört det med andra skomodeller som "hushänget" föredrar, gled samtalet över till vem som köpte dessa skor. Vad annat? Fredrik Skavlan, ni vet han i TV, med Skandinaviens största pratshow, "Skavlan", hade stylats med detta skomärke och tyckt att dessa skor var utomordentligt sköna och var nu ägare till tre par olika modeller av detta skomärke. Skosalongsfarbrorn tog fram vilka tre par, som Skavlan hade på sina fötter, just de paren som "hushänget" hade stått och fingrat på.

Det första paret som stack ut och var de som jag först lade märke till i hela skoaffären, var ett par i en modell som påminde lite om "myggjagare" och var i en sammansättning av två olika färger. De var jädrans fräcka. Det skulle visa sig att det var ett av de tre, som ingick i Skavlans stylade skoförråd.

- Men dina tår måste sluta där, sa jag till "hushänget" och pekade på ungefär ¾ av skon. Alltså kan jag sitta här, medan du kan ro runt med årtullarna i skon. Det måste vara en bra allroundsko, som går att använda i de flesta sammanhang. Roddbåt. Extra ficka framtill, eller motsvarigheten till bönpall, fast framtill. Måste också funka som skidor, det är bara att ta med sig stavarna så kan man nog också åka skidor med dem på fötterna. Bredlaggade.

När vi stod ute på gatan igen sa jag till "hushänget":

- Det var en sak till. Den där "lilla" petitessen: priset!

Nu opponerade sig "hushänget". Han är duktigt påläst vad som är normalkostnaden för ett par skor i olika länder. T.ex. i Italien är det vanligt med att man köper ett par skor i kostnadsläget 2 - 4 000:- och så ramlade hela Europakartan fram, igen, för att sluta i Sverige där kostnaden ligger på ca 1 000:-. Om man nu inte är en sådan som går runt i foppatofflor förstås, men de är ju inte billiga de heller.

Det är något speciellt med små affärer. Det är där de här spontana mötena äger rum och där det finns tid för samtal oss människor emellan, även när det finns andra kunder där som väntar på sin tur. De samtalen har en tendes att kunna fortgå utan att det blir stopp i kön. Sånt är det väldigt tunnsått om i stora köpcentra.


onsdag 13 januari 2010

Adel, präster, borgare och bönder,

- den 13 januari 2010, kl 10:55


vem kommer väl inte ihåg den ramsan man fick lära sig i skolbänken.

Men skall man tro diskussionerna i Övertorneå, som blåser på som bäst, är det allt: Adel, galtar, borgare och bönder, som fortfarande gäller. Snacka om kulturbevarande åtgärder!

Galtanhängarna de är t.o.m. beredda att lämna församlingen om en kvinnlig präst stiger in i kulisserna.

- Församlingen är inte redo för en kvinna, säger den avgående grötmyndige galten, komministern Arne Hällefors.

http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5107932#forum

Är det någon som har förstått varför en kvinna skall vara mindre värdig, eller inte äga rätt att framföra "Guds ord". Ord som dessutom flitigt gång efter annan har blivit omsnickrade. Vi, kvinnor, som dessutom föder fram dessa "galtar". Nej, fy för den lede...

Jag tror jag avstår ifrån att räkna mig in i den skaran. Den känns lite schizo. Tur att mina söner inte har blivit präster, då slipper jag i alla fall betrakta mig som någon som bökat runt i stia, med ett något udda och svårtolkat språkbruk. Fast jag kan väl erkänna, att det är så jag låter om jag får någon snabbfråga med tandborsten på gång i foderluckan.

De där bibeltexterna om kvinnan, den har dessutom varit ändrad så många gånger om, att man kan se en historisk bild av hur kvinnosynen har ändrats. Jag är begåvad med Gustave Dorés tegelstenar till Bibel från1877 och där visade min gode vän Björn mig hur man manipulerat med kvinnans ställning i samhället. I den framgår rena rama kvinnoförtrycket. Något som lyckligtvis har ändrats i senare utgåvor av Bibeln. Men på vissa håll tycks de inte ha uppdaterat sitt bibelbestånd. I alla fall inte i Övertorneå församling. Det är väl tur att det runt om i stugorna i Övertorneå, tycks finnas ett betydligt nyare bestånd biblar.

Det här med att hävda texter är kluriga saker. Själv upptäckte jag, när jag började fundera på skillnaden i katolicismen och det lutherska, att redan vid det stora kyrkomötet i Nicosia runt år 330 e. Kr där började det hela spricka rejält isär och man gjorde ändringar i Bibeln. Bl.a. togs reinkarnationen bort från bibeln, därför att människorna ansågs inte nog skarpsinniga, att klara av hantera den "visdomen". Alltså bort med HELA äppelträdet denna gång!

Visserligen har vi inte längre kvar ståndssamhället, med adel, präster, borgare och bönder. Det avskaffades ungefär i mitten av 1800-talet. Kung, "V-Gurra", som tennisesset också kallades på Fjollträskslang, han fick finna sig i att vara mest en PR/galjonsfigur efter förlorad makt. Alltmedan fideikomisser började leva en alltmer tynande tillvaro. Inte bara det. Efter skilsmässan mellan kyrkan och staten, står det klart att kyrkan kommer att bli som alla andra förlorare till parter vid en skilsmässa, de får lära sig att suga på ramarna framöver. Redan nu säljs fastighetsbeståndet av i allt snabbare takt och visionerna ser inte alltför gynnsamma ut, därför att det går helt enkelt inte att hålla igång hela den väldiga apparaten.

Nog har det allt skett en märklig metamorfos bara de allra sista 100 åren. I alla fall om man tänker på bonusnissar och andra hugade låtsaspatroner på sina slott & herrsäten och flotta våningar på dyra gatan. På något sätt tycks finnas strömningar, som vill bevara det gamla upphörda ståndssamhället, men i nytappning.

Kungen han har ännu inte lyckats tuppa upp sig. Han är belagd med effektiv munkavel, han besitter inte ens det som det vanliga folket har: yttrandefrihet. Även om ingen oss har någon reell makt. Men det där är liten sanning med modifikation, därför att kniper folket åt, är de här "überfolket" inget. Hela falsariet trillar ihop! De har helt enkelt inget att hämta, om det verkligen sätts hårt mot hårt.

Men nog poppar det ständigt upp nya märkliga roller, kan jag tycka, inte bara med galtar i predikstolar. Nyss avslöjades att de här som är satta att kolla bonusuttagen, själva blir tillstuckna bonusar, som tack för att de lekt "Ray Charles" vid sina granskningar. Dekadensen sprider sig som en löpeld genom LO-borg, AFA, Organisationer, Riksdagen, Svenskt Näringsliv, Wallenbergska stiftelsen och nu har även de statliga direktörerna fått en rejäl smak på hybrisen i sina lönekuvert. Man kan inte längre jobba under en fjuttiga miljon om året, man måste få några miljoner till i påslag för att kunna sköta sitt jobb. HA! Snacka om dålig arbetsmoral...

Nej, länge leve alla galtar och övriga i Sverige-stian!

De överleve: HURRA! HURRA! HURRA! HURRA!

I alla fall en stund till....

tisdag 12 januari 2010

Dags för Idrottsgalan den 18 januari 2010.


- den 12 januari 2010, kl 13:37


Vem som ska få utmärkelsen röstas fram av svenska folket och priset delas ut på Idrottsgalan den 18 januari 2010.

Brottaren Sofia Mattsson från Gällivare har nominerats till Radiosportens Jerringpris. Sista dag för att lämna din röst är den 15 januari!

http://response.questback.com/sr/jerringpriset2009/

Åh, du, skit nu i att rösta på den där Slatan, "en pilsnerflaska kan inte bli mer än full, även om den står under ett vattenfall".

Du kan dessutom vinna något pris om du röstar.

Delad glädje är dubbel glädje!


PS. Det tycker nog också "Bi", som jag snodde bilden av. Utsikt från Åre. DS.

Jag måste vara NSD:s mest utskällda bloggare.

- den 12 januari 2010, kl 12:01


Hur många amatörpsykologer & rena stalkers jag hittills haft, vete gudarna. Jag drog mig till minnes de mer idoga, när jag läste genom listan av bloggar jag skrivit.

En blogg brukar normalt handla om vad som sker just för ögonblicket i en bloggares tillvaro, alltså även sånt man har läst om, tagit del av osv. Men det kan också handla om saker och ting, som man drar sig till minnes. Eftersom det här är min blogg, faller det sig naturligt att det blir från min utsiktspost i livet. Ja, jag medger jag är ganska trist och tråkig på den fronten. Det hade säkert livat upp bloggen om jag hade haft några multipla personligheter att falla tillbaka på.

Men på förekommen anledning låter jag här och nu publicera, från mitt USB-minne, namnen på ALLA bloggar sedan 2008 här i NSD. Det är väl bäst att tillägga att bloggarna är scrollade nerifrån och i viss oordning, annars kommer det väl någon ny dysterkvist infarande på banan och vill göra sin "sanningsenliga" stämma hörd.

OSA gärna om det förefaller vara riktigt, att jag bara skriver om "ett och samma". Fö ser jag med intresse fram emot nästa djupanalys av mitt psykiska tillstånd och vad man nu funnit för nya rön.

Bloggar 2008
Midsommarafton 1978
Den kompromisslöse Gällivarebon
LKAB och kommunen har begärt gemensam vårdnad
LKAB & kommunen= gruvan vårt gemensamma barn
Årets upplaga av MMCK:s midnattsolsträff
Landstingsledamöter och nötboskap i jämförelse
Hasse Holmström och jag, de sista fria rymmarna!
Samer vill inte att aska efter samer sprids
Husmanskost en bristvara i Sverige?
Samer, askspridning, Sverigedemokrater, hybris
Grönt är skönt liksom MAIF
Nyheter på gott och ont & var sak har sin tid
I 51 år 9 månader och 4 dagar så länge har jag älskat dig
Vad skulle du ta med dig till en öde ö?
Prästen som läste lusen av domare, advokater
Det nya Sverige är fantastiskt
Länge leve den norrländska filen
Kommunalrådet Tommy Nyströms sista blogginlägg
Filmen "Citronlunden" & nostalgi & vardagstankar
Jag och TV kör med repriser under sommaren
"Vått" - är det också blodtryckshöjare?
Gammal skåpmat och attityder
VEM gillar sitt förnamn?
Bärsärkare går lösa i Luleå & övriga landet
Gnällspikar de kan verkligen få en att tänka tankar, som man inte hade en aning om att man ens kunde tänka!
Dödsolyckan i Kirunagruvan
Ett fall av "Babels Torn" i Gällivare?
Myten om männens leksaker
Coca-cola ett universalmedel eller gift?
Vilken kategori tillhör du?
Analyser på hög nivå
Om konsten att åter stå i ruta 1
Murphys lag & dag
Konsten att ha långtråkigt
Idag är en födelsedag som inte är
Författarfrukost
Denna dag ett liv?
Hur många monster finns det?
Atom=odelbar
Malmbergets Högre Allmänna Läroverk
LKAB saknar ALL trovärdighet
Årets snålaste bil
Pensionärerna vet hur en slipsten skall dras
Orkideér är inte för RIKTIGA män
Dagens specialblogg
Göra en hel höna av en fjäder
"Sheriffen" i Gällivare
Jag är nog en galantofil
Tillkännagivande
2 vänster + 1 höger= helg
Tomas Di Leva och krackelerade minnen
Gåtfullt missnöje runt om i fängelserna
Carolin Stenvall
Har du klippt dig?
"Livet är som en chokladask: man vet aldrig vad man får"
Vintertiden är här!
Förövare & offer
Klämma på brösten
Lagerrensning av eventuella bloggar
Jan Guillou den store har åter talat å då tige alla i församlingen!
Ers Kungliga tröghet
Halloween och Alla Helgons dag
Byte av elmätare
Polisen är dålig på att lösa brott
Farliga män
Roxy i Malmberget
USA:s nya president presenteras som
Sista nyheterna om Carolin Stenvall
Nytt tillkännagivande
Röka industrihampa
Kyrkogården i Malmberget vad händer med den?
Fars Dag idag - det borde väcka till eftertanke
Porjusbakelse vem har hittat på det namnet?
När nöden är som mest är hjälpen som svårast?
Väl uppdaterad och utåtriktad
Hjälp nu har förfallet nått halsnivå!
Två bränder är två för mycket!
Kära Jultomten!
Knäskador det kan man fixa själv!
Appojauremorden, domaren och JK
De här unika människorna
Bekettpjäs från helvetet!
Den stulna tjädertuppen av Berry Kurkkio
Det allvarliga läget för Sveriges industri
"Den seismiska händelsen Malmberget"
Söndag med public service
Första advent är redan över och
Min gamla fasters och maktens penningförvaring
Alfred Nobels märkliga stiftelse
Kompassen i näsan den verkar klicka ibland
Jag gillar "vuxendagis" på Chalmers
Men tack och lov
När jag betraktar JANTE-lagens anhängare
Byarna/indragningar/nedläggningar
Män sover framför TV:n
JK, Thomas Quick och rättsäkerheten
Män åldras aldrig, tror de!
Jordskalvet imorse kontra malmbergarens vardag
Utebliven el & körsångare i Con Amore
Mor & Dottersnack
Det är dagarna före julafton
Fluortanten

Bloggar 2009
Flygspaningsdag och jag filosoferar
Utanförskap
USA:s Irakkrig har kostat 6 600 000 000 000, eller lite mer lättläst 6,6 biljoner
Nyårsafton idag och imorgon är stora "baksmälladagen" för en hel del av populationen
Vissa shoppingpartners tar priset!
Inbrottssäkra förpackningar, det kan nästan få ångan att puffa ut ur öronen på mig
"Stjärnorna på slottet" & "De halvt dolda"
Lexus, BMW & Mercedes m.fl.
"Spöken" på Borgvattnets prästgård?
My Dogmässan 2009
Giftemålsplaner som gick i stöpet
Anette och Rolf Ryrland
Generaldirektören på Arbetsförmedlingen
Åsa-Nisse är på ingående och jag på utgående
De sista nya skalven i Malmberget
Snillet filosoferar
Genialiskt storrån i Göteborg?
Thailand calling
Narkotikaodling? - Vem är skyldig?
Bråket om Liza Marklunds böcker
Fiskodlingen i Malmberget & outnyttjade resurser,
Svensk Maffia & Infiltratören
Fransk fickparkering
Boxning, MAIF och Ingmar
Att inte få vara mormor....pappa etc.
Thailand calling, igen!
Fotografen Lea Wikström i Malmberget
En biblisk händelse i Malmberget?
Är du en Mappie?
Publicering av sexualbrottslingar
Svar till inlägg om sexualförbrytare
Det har varit mycket skriverier om poliser
Speedwaybanan mellan Malmberget och Gällivare
RadiOtjänst, SVT och melodifestivalen
Alla hjärtans dar närmar sig med stormsteg
"Gräv ner" din blogg för framtidens människor
Olika sorters "gamla kläder"
Begriper du reklamens fina ord och argument?
Man skall aldrig säga aldrig
Du har placerats i kön - You have been placed in queue
Ordinär och oförarglig blogg
Pirate-Bay rättegången
Försvunnet!
Det kom ett mail i min mailbox
Malmsta - Gve Bildarkiv - LKAB - Kåkstan
DM i blogg & Danne Backe
DM i bloggänget har nu fått sitt och jag kan återträda på arenan
Carolinrättegången
Hur står det till i Guds hus?
Raggningsrepliker & misslyckat solbad i Sandviken
"Stora dammtussekriget" är under uppsegling
Internationella kvinnodagen
Kronprinsessans val av fästman
Hur skall man bära sig åt, med alla dessa "du måste" som man får upphängd mitt framför näsan?
Hundar och katter är lagskyddade, medan människor inte är det.
IF Metall och "snetänket" Svenskt Näringsliv.
Dyraste skokastningen & räkmackan i historien?
Bok-SM via Internet
Vad har du nu "bänglat" till det?
Är jag en tidspotimist?
Pamfletter i brevlådan,
IKEA köper SAAB?
Signaturen "Danne-äger" i Dannes blogg
Vojakkala - Morjärv - Göteborg m.fl.
LKAB:s beställda enkät p.g.a. gruvbrytningen i Malmberget
Nya resmål från Kiruna flygplats
Jag har storhetsvansinne. Fattas väl bara annat, det är ju JAG som är UNIVERSUMS mittpunkt!
"Hur äter du mänska?"
Min personlige favoritbloggare på NSD är trots allt, toppluvan, Winneborn
Den internationella flytthjälpen till Malmberget är den absolut i särklass bästa nyheten jag läst på år och dar!
Personlig utveckling för LKAB-profitörerna?
Bra information om situationen i Malmberget
Socialdemokratisk uppvärmning?
Bloggar, oviljor och ett och annat "blåbär"
Samer och Gällivare Marknad.
Imorse vaknade jag av
Dundret Runt 45 år!
LRF, allemansrätt, älgjägare kontra bärplockare
Kiosk-Wikströms lille Kalle i Malmberget
Det kom ett mail från City-Move
En del dagar, alltså, jag säger då bara det
Gällivare kommuns och LKAB:s mystiska affärer, har jag verkligen undrat över.
"Hans fru har mustasch",
LKAB har årsstämma den 20 april 2009.
Naturrum i Stora Sjöfallet. Vad tycker du?
Annika Östberg överförd till Sverige
Finlands riktiga nationaldag
Långfredagen
De nya anklagelserna mot Calle Jonsson
LKAB:s nya sparplan,
I bögskräckens tecken
Liten rapport från den egna ankdammen=Ändrad!
Ibland exploderar mitt skratt utan att jag har en chans,
Vissa schackdrag funkar inte
Domen i Pirat Bay-rättegången + tillägg
I minsta lilla by, kan man finna nästan vad som helst
Drogkultur, Försäkringskassans krig och nationella problem
Droger som dödar allt
Manifestationen mot droger mm i Gällivare kommun
LKAB vässar klorna mot de utsatta
Medborgarförslag, Gunillaskolan & LKAB
Grattis på mig själv!
LKAB:s lönestrategi
Hallo! Thailand calling!
Samelandspartiets politikerblogg
Weine Backman och Tommy Nyström
Drömmar och marodörer
Konstfackeleven som fått snurren,
Jag har fått portvinstå, dvs. gikt hade han skrivit i mailet.
LKAB:s monolog ter sig fullständigt orimlig
Mail från Maud Olofsson Näringsdepartementet
Partybibel och kretslopp
Matematiska snillen?
Om konsten att sila mygg och svälja kameler
EU valet 7 juni, en salig blandning
Yttrande över LKAB:s ansökan om koncession
Hus till salu! Måste ses!
Yttrande om kyrkogård och Malmberget -
Kommunpolitikerna sviker levande och döda
Musikliv & nostalgi
Anvisningar till firande av Mors Dag.
Miljö och byggnämnden gick emot politikerna
Jag skrev en blogg nyss
Grundlurad! Nu skall vi ha lågenergilampor.
På menyn, Thailand calling!
Udda skyltning?
"Det är på barnen man ser att tiden går",
Öppet brev till Kent Ögren
"Piratdomaren inte jävig",
Sitt ner karl, när du pinkar!
Till alla i "förskingringen" & annat löst folk!
Marabou eller Postgirot eller Scania?
Att med våld bli bortrövad mot sin vilja.
Varje midsommaraftons morgon vaknar jag till vetskapen om,
Frimurarloger och andra slutna herrpakter
Årets sommarpratare i P 1
Boverkets delrapport nr 2 till näringsdepartementet
PO fällde NSD i Carolinfallet
Det var ett stort och udda gäng,
Legender, militärer och andra funderingar
Piratbaydomarens jävsfråga.
Grammatica hur förhålla sig till T A?
Skira rosen- och trädgårdsdrömmar
Man skall inte klaga, sägs det.
Mina franska drömmar har fått sig en knäck
"Tänk på barnen i Biafra",
"Johanssons grävlingskorv"
Igår ringde telefonen,
Signaturen Staffan vad tycker "vi" om de tillresta fotbollsungdomarna
Mätpinnarna kring Malmberget, de blir jag inte riktigt klok på
Skåne runt
Min lille sagoprins fyllde 1 år
Filmen "Public Enemies"
Den där påstådda devisen, utan LKAB är Gällivare kommun död.
Seriöst vad skulle du klä ut dig till?
Ni som inte kunde se Madonnas konsert
Några hjärtan har skatter
Sveriges kungahus, som åter är under lupp!
Rapport från hängmattan.
Har du tillgång till kunskapskanalen på TV?
Stäng badhuset i Malmberget!
Jan Guillous sommarprat i P 1, tog upp det komplexa med
Imorse satt jag och tänkte tillbaka
Actionpark i Gällivare,
Svininfluensa är det också samma hysteri, som fågelinfluensan...
Kära blogg, idag är det söndag och jag har missat högmässan...
LKAB vill stänga Bergmansgatan akut
Skriv på namninsamlingen
Så här i svininfluensas spår
Det är 11 september idag
Sensommaren är det inte då man skall luta sig tillbaka, sluta ...
Hur står det till egentligen?
Albin och Gunborg Wennström får inte bo tillsammans
Turistattraktion "Gropen" och Malmberget?
Denna dag. En evighetslång söndag.
Grattis LKAB till uppvaknandet!
Julen kom tidigt i år?
Tjock eller smal.
Bokmässan i Göteborg hade sedvanlig författarfrukost
Sista GP tävlingen i Speedway, den 17 oktober
Fenomenet Anna Anka
Årets Nobelpristagare meddelas nästa vecka
Söndag och jag väljer 12 "nödvändigt vetande"
5 oktober och Bror har namnsdag
DEOOOO... LKAB:s styrelserum!
Det finns tiggare och så finns det "Tiggare!"
Vaknade första morgonen på Gibraltar,
LKAB säljs ut?
LKAB tvingade oss att flytta.
LKAB har gett sig in på ett helt nytt verksamhetsområde
Kontaktannons
Det klippta LKAB-stängsletÖppet brev till LKAB och övriga ansvariga
Lotta Fogde Luleå kommunikationsdirektör LKAB
Geniala tips?
Miljövänlig variant av graffiti, hittade jag på hus i
Forskarna: Boende och gruva går inte ihop!
Vad sker bakom ryggen? Samrådsmötena i Malmberget....
Albin Wennström fick sluta sina dar, utan sin älskade Gunborg...
Del II - Mysteriet med hjortronstölden tätnar och jag som trodde...
Helhetslösning för Malmberget NU!
Äntligen kan en öppning finnas i låsta positioner
Skofetisch, när blir man egentligen klassad som det?
Efterlysning! Jag söker signaturen "svarta bananer", som ......
Men snälla LKAB hur har ni nu tänkt?
Bobbymordet 2006 har fått en uppföljare
Pling pling. Det som göms i snö, kommer upp i tö pling pling.
Adventstid kom till mitt ensamma hus...
Vad pågår egentligen? Namninsamlingen för en helhetslösning....
Jag fick ett mail där det stod kort och gott:
Psalmsång och böner i skolan anmäld.
Minnen av Smedbergs drickabil, som körde runt i Malmberget, det...
Det är något speciellt med luciamorgon i Sverige.
Gällivare kommunalfullmäktiges sammanträde 7.12.2009
Hög tid att utreda försäkringskassan.
Vattenfall och elbolag i ett nötskal.
Dansbandskampen väckte många minnen till liv.
LKAB är inkörda på sagan om "Mäster Skräddare"
Varför måste man överanalysera julen?
Nu börjar det bli trångt om saligheten bland kandidaterna till titeln...

Bloggar 2010
Nyår och "glöm den snön som föll ifjol"
Skärhamns korv inte helt olikt en pellets.
I den globala uppvärmningens spår, var nog antagligen...
Går utvecklingen verkligen framåt?
45 år av fridlysning av varg är till ända.
Politikerbloggarna på Gällivaresidan,

-----------

söndag 10 januari 2010

Politikerbloggarna på Gällivaresidan,

- den 10 januari 2010, kl 20:58


i Norrbottens Kuriren, där har det blivit tvärnit. Nu kan man bara läsa:

Funktionen är stängd.

Forumet Bloggkommentarer och denna tråd är stängd för nya inlägg.


Jag har också noterat att det på Lars Alrikssons blogg har rensats bland inläggen före stängningen. Men sedan är allt en öppen fråga, eftersom kvarstående kommentarer är spärrade för åtkomst i alla bloggarna.

Här på NSD hade kommunalrådet Tommy Nyström en politikerblogg, som han valde att lägga ner. Liksom medlemmen i LKAB:s styrelse, fackordföranden i Gruv 4:an, Tomas Nilsson. Väldigt synd kan jag spontant tycka. Det hade varit intressant och lärorikt, att läsa deras alldeles egna utsiktspost i tillvaron.

Den enda politiska blogg som finns i Gällivare är Samelandspartiet, som kom till i slutspurten av sametingsvalet. I Boden, Kalix/Överkalix och Kiruna finns politikerbloggar. Även om jag alltid avskytt politik, tycker jag att det är viktigt att följa med och få saker och ting belysta från olika håll och kanter. Hur skall man annars kunna få ett riktigt omdöme, om man bara väljer bort allt man inte gillar och bestämmer sig på förhand att de inget har att förmedla?

Diskuterar och ventilerar man inte de problem som uppstått, vad är det då man skall dra lärdom av och framförallt vad ger det för signaler? Vem är det som tjänar på det, mer än den som har en egen dold agenda? Det andra argumentet håller inte heller, därför att vill man inte hålla sig informerad, är det mycket enkelt åtgärdat. Man läser det helt enkelt inte! Mer komplicerat än så är det inte.

Jag vet att långt ifrån alla känner sig "lurade" av LKAB, bland dem som träffat avtal med bolaget. Det är en sak som inte skall glömmas bort i diskussionerna. Men det har visat sig att det finns ett mörkertal och det är där man med automatik måste ställa sig frågan: hur har det kunnat bli dylika skillnader och hur kommer det sig att LKAB, trots sitt medgivande om att detta har blivit utfallet, inte är villig att backa och göra rätt för sig?

Genom åren har jag också läst hur många fått driva en kamp, för att hävda sin rätt och de har halkat runt i olika media dvs. de som orkat ta den kampen. Man har kunnat återfinna dem i såväl dagspress som nischtidningar. Är det verkligen ett seriöst företag, som försätter enskilda drabbade människor i dylika situationer?

Sedan kommer vi till det allra allvarligaste av precis allt. För mig är det obegripligt, att några skall lämnas åt sitt öde mot sin vilja och jag kan inte befria mig från en hel del obehagskänslor, eftersom LKAB:s advokat åter begärt nytt uppskov med datering 23.12.2009. Utan att blinka tycker LKAB att deras försökskaniner skall sitta villigt kvar, utan att fråga dem vad de själva anser om saker och ting, allt medan gifterna skall fortsätta att pysa ut och in i lungorna och påverka resten av alla inre organ.

Marken skall skallra på närhelst på dygnet och i allt högre skala, mer mark kommer att ge vika, medan gruvan äter sig fram under marken. Inte ens de övriga aspekterna med det psykosociala, vatten, natur är belysta trots den epidemiska undersökningen. LKAB:s drivna advokat inriktar sig enbart på gruvbrytningen, om människors hälsa och livsbetingelser nämns inte två korslagda ord! Nej, jag kan bli kräkfärdig för mindre, så här gör man bara inte, om man vill framstå som anständiga människor!

I den epidemiska undersökning, som gjordes på uppdrag av miljödomstolen, har LKAB grävt ner den allvarliga diskussion, som barnläkaren förde i media bara några år innan! Jag kan tyvärr åter bara konstatera, att LKAB totalt negligerat, det som deras gruvbrytning för med sig för den enskilda individen. Det finns inte längre något som är heligt! JAG personligen har inget att invända mot dem, som tycker att det är ok att bo kvar under dylika förhållanden. Men det här tvångsläget som man försätter människor i, den är fullständigt oacceptabel. Jag har skrivit det många gånger hittills och jag skriver det än en gång: LKAB har ingen som helst rätt att verka menligt på människors hälsa eller livsbetingelser, det är upp till var och en att bestämma över, om man vill acceptera detta eller ej!

Jag undrar, borde LKAB verkligen ha premierats med ett pris, som även avser miljö? Borde man verkligen ha tagit mot detta pris, utan någon passus, istället klappat sig för bröstet, när man vet med sig att alla ärendena i miljödomstolen säger något helt annat?

Någon skrev i ett inlägg att det var känt redan när Elevhemsområdet byggdes, att det inte skulle stå kvar. Jag påstår att det också är en ren och skär efterkonstruktion. Så illa har kommunikationerna inte varit mellan LKAB och kommunen, när Elevhemsområdet byggdes. Det här visar också att en ny mänsklig era har uppstått. Förut kunde man ta hand och värna om varandra.

Visserligen förstår jag att det är bra, att snabbt vända en negativ trend. Men att basunera ut ännu en till workshop "Nya Gällivare" för X-antal miljoner, innan man ens informerat vad som skall hända med alla de som inte längre vill bo kvar under dylika premisser, eller att invänta det extra sammanträdet i kommunfullmäktige, eller dra igång otroliga kostsamma ingrepp, innan man ens informerat de som är folkvalda och skall sköta politiken i kommunen, eller gett de som är i allra högsta grad berörda av alla dessa åtgärder, nödvändigt rådrum, det känns verkligen inte bra. Därför väntar jag med bävan vad steg nr 2 kommer att bli i dessa skeenden.

Min förhoppning är att detta inte betyder än en gång det hurtfriska valfläskflosklet: "Alla skall med."

Som i klartext betyder: Alla skall med, utom de som inte passar in!

Kommunen har nytt samråd om vägarna tisdag 12 januari kl. 19.00 i Malmstaskolan.

En liten "tight" lokal kan man tycka, eftersom det berör ALLA som bor i Malmberget. Alltså även Västra delen av Malmberget. Vilken service kommer malmbergarna att ha kvar? Hur drabbas äldre och rörelsehindrade av de nya vägsträckningarna? Hur blir de framtida bussförbindelser? Med avspärrningen av Bergmansgatan och vägen till Koskullskulle, samtidigt med bygge av nya vägar till Mellanvägen, kan man undra om det inte är sannolikt, att de flesta som kan, kommer att åka till Gällivare och handla och göra andra ärenden? Sker det, förlorar Konsumhallen sitt kundunderlag. Vårdcentralen förlorar patienter, framförallt i Koskullskulle genom det fria vårdvalet från 1 januari i år. Det finns en hel del förutom detta, att diskutera utfallet på. Hur kommer det då att se ut?

De som tycker, att den här LKAB-debatten börjar bli som att kliva runt i ständig tjära upp till halsmandlarna, kan också skriva korta, eller långa synpunkter om de nya vägarna. Tiden för skriftliga synpunkter är enligt annons förlängd t.o.m. 25 januari 2010. Synpunkterna ska adresseras till:

Miljö- och byggnämnden, 982 81 GÄLLIVARE, eller per e-post : mobpost@kommun.gellivare.se

Ja, frågeställningarna hopar sig, samtidigt som jag funderar vem det är som tjänar på att vilja lägga locket på och hur det har kunnat bli så himla rörigt. Jag kan se att det finns all anledning att denna kommun, där vinstpengar från LKAB flödat ut i alltför strid ström till helt andra ställen än just Gällivare kommun, skall hanteras på ett helt annat sätt än nu sker från LKAB:s sida.

LKAB har inte ens innehållit del av vinst, för framtida samhällsomvandling och att kompensera det man ställt till med för den enskilda människan. Vilket i sin tur betyder i förlängningen, samtliga av kommunens skattebetalare. Notan kommer slutligen att behöva betalas och vem kommer då att vara villig att betala den, oavsett om man bor i resterna av Malmberget, Koskullskulle, Gällivare, eller någon av byarna?

Det här berör faktiskt hela kommunen och det ljuset tycks fortfarande vara nedsläckt på en del håll. Kommunen har redan miljonbeloppsräkning med att sanera efter enbart tidigare gruvbrytning, före LKAB:s era. Hur har de här som stoppar ner huvudet i sanden, tänkt sig klara av allt det här? Eller spelar det ingen roll om man nu kortsiktigt lever upp det, som egentligen tillhör de som är kommunens framtid och de som verkligen borde tas med i detta arbete?

Jag tyckte verkligen att det kändes hoppfullt, med gamla politiker som efterlyste krafttag och efter att ha lyssnat på kommunfullmäktiges direktsändning i december 2009. Där man slutligen blev rörande ense om att man ville verkligen gemensamt över alla partigränser gå vidare och finna utvägar i låsta positioner, därför att det här var inte en politisk fråga, det här var en allmänmänsklig fråga. Men det vete katten vilka vindar som blåser, jag känner att jag huttrar en smula.

Med hopp om att det inte än en gång bara var tomt prat, utan att man gemensamt ställer detta krav till ägaren staten, eftersom LKAB:s styrelse själva misslyckats med denna uppgift.