Google+ Followers

fredag 8 maj 2009

Samelandspartiets politikerblogg

den 8 maj 2009, kl 10:52


går det tydligen inte att få in något inlägg i. Därför skriver jag i min egen blogg.

Välkommen Ingrid Inga, till Gällivaresidans bloggarskara, som mest påminner om barnramsan "tio små negerpojkar".

Eftersom det fortfarande saknas "beskrivning" av Ingrid i form av en presentation av henne själv och den politik hon uppenbarligen tänkt sig framföra här i sin blogg, slutade det hela med att jag själv gav mig ut på Internet. Men jag gav helt enkelt upp. Jag gör därför "min egen resa i den samiska snårskogen".

Svenska samernas riksförbund har ett delikat och grundläggande problem, att ta itu med, innan man överhuvudtaget ägnar sig åt något annat: Här i det här landet finns till största del samer, 90 % faktiskt, som saknar fullständiga rättigheter i förhållande till denna lilla procent samer som sitter på rättigheterna. Man ägnar sig åt segregering. Största delen samer förvägras rätten, att få vara just de samer, som de är födda som.

Samebyarna har mao blivit en totalitärstat i staten. Är man trovärdig då? Nej, jag tycker verkligen inte det!

Ju mer jag ser och hör av politik och maktmissbruk, därför att de två sakerna går ständigt hand i hand, ju mer har jag lärt mig att avsky det. That´s it!

För mig är det och förblir fullständigt absurt, att man inte på ett yrkesmässigt och professionellt sätt handhar saker och ting och att alla människor har lika värde. Verkligen är lika inför alla lagar.

På något sätt blir det här nya med sameting osv. bara ännu en maktuppvisning i mitt tycke. Ännu en till elit som vill få egen makt i maktens kaka.

Jag har svårt att ta till mig dylika tankegångar, eftersom jag tycker att det här landet istället borde handhas med varsam hand, dvs. att man tar sikte på varje människas rättighet, oavsett vilket "kapital" de än må bära med sig. Jag saknar helt enkelt rätt "man" (naturligtvis kan denna man vara en kvinna) på rätt plats. På så sätt skulle vi också med automatik bli av med alla glada amatörer, som faktiskt saknar kompetens och skapar våldsam problematik.

Det är dessutom ingen hemlighet i att ju kortare led ju mer effektivt blir varje företag. Sverige borde därför också skötas som ett företag, utan det här systemet som vi har, med chef på chefens chef, som i sin tur har en chef som är chef över chefen. Är det att undra på att saker och ting är som de är?

Antagligen är jag född dysterkvist på politikerfronten, min tes om det hela är kort och gott: "man störtar en diktator från makten, bara för att finna efter ett tag, att man hjälpt en ny diktator till makten". Jag kan bli trött för mindre!

Dessutom är jag så korkad att jag inte ens begriper vad det är för solidariskt i, att vi som inte vill tillhöra något parti inte räknas. Vi som hade föredragit att Sverige skulle skötas som vilket annat proffsföretag som helst, vi som anser att alla borde värnas om på lika villkor.

Demokrati det betyder i praktiken i det här landet, att man faktiskt får sitta och lyssna på det ena politiska käbblet efter det andra, utan att själv kunna påverka! Jag undrar hur länge det företaget skulle fungera och överleva, som sköttes på samma partipolitiska principer som Sverige sköts av?

Nej, jag kan verkligen inte låta bli att tänka, när jag lyssnar till detta evinnerliga politiska käbbelet, som jag dessutom tycker hör hemma i sandlådenivå: "Men ursäkta har det här landet drabbats av någon form av kollektiv haschpsykos? En sån där som kommer att vara livet ut."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar