Första klippningen är slaget för många år sedan - nu även den sista klippningen. Men 14 november det måste vara ett rekordet.
Det sorgliga är att det inte längre går att göra enkla sökningar på webben längre, man städar bort det mesta för att dölja sina dunkla förehavanden, så det är ingen idé att ens försöka leta reda på dessa.
Men jag minns fortfarande vad jag skrev. Fotbollsgänget på kvarteret hade precis bänkat sig framför sina TV apparater, man hörde publiksurret genom de öppna balkongdörrarna, intet ont anande de att de det året skulle få pisk av en "kärring"! Efter det dog gräsklippartävlingsandan på kvarteret och jag sörjer det inte direkt, eftersom jag aldrig har förstått mig på stora gräsytor och manliga gräsklippningstävlingar.
Lugnet infann sig därefter på kvarteret och man kunde sitta utomhus, utan att behöva försöka överrösta alla gräsklippare. Man slapp också bli väckt i ottan av surret av gräsklipparorgier. Det där med dagg ingick inte i deras medvetande heller.
Men det hade varit roligt att hitta igen dessa inlägg men också den, när gräsklippsvinnaren, dvs. grannfrun klippte häcken. Inte bara häcken, utan även elsladden till den mackapären👀
Löven försvann i år ur träden redan när
första riktiga höststormen anlände. Den kom som en objuden gäst om natten och kastade runt trädgårdsmöblerna i trädgården och gjorde träden nakna. Dahliorna dukade under strax därefter, när första helt oväntade
köldknäppen anlände lika överraskande om natten. Knölarna ligger nu i vinterförvaring i sina små jutesäckar.
Äpplena är skördade. Men druvor och andra bär blev i år godis för fåglarna, orken räckte inte till mycket. Det är nog med att bara hänga i och försöka överleva.
I det här huset har hösten och fågelmatningen slagit till på allvar. Det är en rejäl anstormning av småfåglar i pergolan där fröautomaterna hänger. Jag anar mig till hur mycket skott som kommer att tränga ut mellan gatstenarna.
Nyligen skjutsade jag en överoptimistisk hustomte, att hämta fågelmat av paket "större dignitet". Fågelmatningen har han övertagit för åtskilliga år sedan. Jag håller koltrastarna med äpplen, som faller ner från träden och ger dem en rejäl fylla, sedan de jäst.
- Jag orkar ta paketet med fågelmaten på bussen, sa han.
NO WAY, tänkte jag, men vem vill såra en man, som alltjämt tror att han är i full vigör. Inte jag i alla fall.
Han kom stånkande med paketet från utlämningsstället och fick in det stora paketet i baksätet med viss frustande och pustande möda.
- Det var visst lite tyngre än jag trodde, konstaterade han.
- Mmmm...svarade jag bara och log inåtvänt.
Första advent närmar sig med stormsteg, men jag tar det med lugn och ro.
Vad jag tycker om bloggverktyget? Det blir bara värre och värre, ju mer de ändrar och mixtrar. Det ser inte klokt ut!
