Google+ Followers

lördag 25 juni 2016

Sverige har verkligen blivit bananrepublik full ut, man t.o.m. struntar i egendomsskyddet i Europakonventionen.



I det här fallet rör det sig om den sanslösa historien där kommunen rustar upp gammal väg då får de som bor efter gatan betala för arbetet, som de varken varit i behov av eller önskat. 

http://centrumforrattvisa.se/nyheter/partille-par-forlorar-mot-kommunen/
 
Ett gammalt par har överklagat beslutet och vann i underrätt, men nu har nissegänget i Mark och miljödomstolen kommit fram till att det inte är en kränkning av de gamla Partilleparets rättigheter. Kostnaden för de gamla paret är nu uppe i 400 000:- för en väg de varken varit i behov av eller önskat.

Man kan väl bara hoppas att fallet dras vidare till Högsta domstolen och får prövningstillstånd där, därför att nu börjar det bli liiiiite väl magstarkt mycket som halkar omkring i Sverige efter godtyckets regler.


Det får mig oavkortat att tänka på vad som händer uppe i Malmberget där de boende är helt prisgivna åt det statligt ägda LKAB - eller Västlänken i Göteborg.

fredag 24 juni 2016

Tiden är sedan länge flyktad, när jag satsade på att lägga sju olika sorters herrar under huvudkunnden och drömma mig fram till ett intressant liv med någon av dem.

Som varandes privatforskare inom den biologiska mångfalden är det nog inte många som klappar mig på fingrarna på det planet. Jag har hört, sett och upplevt det mesta som nog går att uppleva på den fronten. Ty många äro de grodor jag kysst och några prinsar blev de aldrig av dem. Inte ens han som gick under namnet "prinsen", eller han som faktiskt var en prins. I slutändan förblev de alla bara vanliga manliga varelser på två ben med olika läggningar och synsätt.

Å andra sidan är jag själv sannerligen inte något prinsessämne. Utan jag är som jag blev. En ängel med B framför, enligt min mor och en obstinat typ, enligt min pappa. Jag antar att det inte fanns någon ångervecka hos storken eller vem det nu var som skötte leveransen av mig.

Idag verkar inte vädret riktigt ha bestämt sig för hur det skall fara fram med människorna. På ena sidan när jag tittar ut så är det lite molndis, på andra sidan huset, lite mer obestämbart på himmelen. Nyss när jag var in i köket såg det mer hoppfullt ut på himmelen. Den obeslutsamma treenigheten, men magkänslan säger mig att solen och den blåa himmelen ligger där på lur. Eftersom jag igårkväll tog tjuren i hornen och gick ut för att plantera och göra lite mänsklig utanför ytterdörren och på altan, med plantor som jag kånkat hem redan för en vecka sedan och efter avslutat värv såg ut som en dränkt katt, låter jag midsommarvädret göra vad det vill. Här kan ändå inte dansas kring några midsommarstänger eller stå och gå långväga.


Herr H står med nosen i sålådan som skall tömmas, eftersom förrådsuppsättarna anländer om ett par dagar och det är tung lerjord som måste väck innan förrådet kan sättas på plats. Dottern ligger till sängs och leker Motala, själv beställde jag nyss biobiljetter till oss båda. Herr H satte sig på tvären. Men vi möts väl senare ikväll över något gott (förhoppningsvis) över matrumsbordet, som måhända har blivit befriad ifrån alla papperhögar av inlagor som skall förpassas vidare till myndighets-Sveriges tunggrodda hantering. Jag ser verkligen fram emot att få bli RIKTIG pensionär med fria vyer och att dagen blir min.

Inom mig drar denna midsommarafton åter Rudolf Steiners ord:


"Midsommartiden, Johannitiden, ni lysande intelligenta sommarmoln, i vilka jordens blåaktiga kristallbildningar här nere speglar sig uppåt, på samma sätt som de lysande intelligenta molnbildningarna speglar sig nedåt i jordens blåaktiga kristallbildningar, i er, ni lysande molnbildningar, träder under högsommaren imaginativt koncentrerat världsförståndet fram med allvarligt anlete."

Världsförståndets allvarliga anlete är dryga 65 miljoner människor på flykt och ännu fler krig och död som står för dörren.



Ännu en midsommarnattsdröm kommer oss alla tillmötes, även till Britt-Inger på Gotland som på frågan vad Putin gör, svarade att han står i köket och bakar.

- Aha, svarade jag, baktankar om Gotland.  

Så skrattade vi åter gott åt det hela. Vi är båda två uppvuxna med kommunistskräcken i allra högsta grad.

Zlatan Ibrahimovic har intagit platsen som fotbolls EM:s ohotade och överlägsne looser med sina 35 röster i Spanska Marca.

Ursäkta, men ibland är skadeglädje den enda sanna glädjen.

Hoppas det täpper igen truten på honom och att han lär sig att hantera svenska damfotbollslaget nästa gång på det sätt som anstår en RIKTIG idrottsman.

Det är väl så när hybrisen slår till.


Tre matcher, 1 poäng och 0 gjorda mål - bortsett från ett som Irland satte i egen kasse. Inte ett enda skott på mål... Oj, oj, oj... helt uppenbart är det alltjämt bättre att gå och se när smågrabbarna spelar.
Det skall bli himla skönt när det INTE är fotboll dygnet runt som står och skramlar på TV:n. Å andra sidan har Herr H sovit rätt gott till TV:n, det är väl bara en del matcher som han hållit sig vaken igenom och då har det låtit desto mer om honom.

Inte är det så mycket bättre med alla repriser som SVT står för varje år fr.o.m. maj och sommaren ut. Man kan undra vad Public service gör med licenspengarna egentligen. För egen del bryr jag mig inte, men jag tänker på alla de människor som sitter ensamma och bara har TV:n som enda glädjeämne.

Peppar peppar ta i trä, måtte jag aldrig hamna där i alla fall.

Själv ser jag fram emot att Sommarpratarna på P 1 börjar. Det brukar ju vara hög och lågvatten, men rätt intressant. Människor och människors tankar intresserar mig helt enkelt. Det är väl egentligen bara en ende som får mig att spontankräkas bara jag ser namnet! Parasiter har jag svårt för speciellt de som lever på döda.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=6448529

tisdag 21 juni 2016

Alla dessa samvetsfångar: Dawit Isaak, Edward Snowden och Julian Assange.

Det s.k. självständiga Eritrea på Afrikas horn har omkring 6,5 miljoner invånare och är ett av världens fattigaste länder. Styrs av diktatorn Isaias Afwerki och hans parti PFDJ, Eritrea har en pajas till utrikesminister (men vilket land har inte det, eller haft det https://wikileaks.org/gifiles/docs/17/1727162_re-insight-sweden-carl-bildt-.html).

I Eritrea heter han dock Osman Saleh och när fransk media intervjuar honom säger han att Dawit Isaak lever och att han kommer att få sin dom, efter en rättslig process, när regeringen så beslutar. Jag tillhör definitivt tvivlarna till att det finns en chans att han skulle kunna vara i liv, med tanke på vart han fördes. Det fick i vart fall Dawit Issaks bror att gå upp i taket och säga att man talar inte om att någon lever efter 15 år av fångenskap där ingen sett honom, än mindre fått något livstecken ifrån honom.

Ja, speciellt kvicktänkt är inte diktatorn Isaias Afwerki, eftersom nu den svenske medborgaren Dawit Isaak suttit fängslad sedan september 2001 utan att anklagats eller ställts inför domstol.

Hur det är ställt i det där landet det behöver man inte vara den skarpaste kniven i lådan för att förstå. Uppskattningsvis finns numera 1 miljon eritreaner som lever utanför diktatorns välde, men absolut inte är i trygga händer ändå. Den långa armen har helt uppenbart inflytande långt utanför Eritreas gränser och här i Sverige fortsätter ynkryggarna att betala ut enorma summor i utlandsbidrag som går raka vägen till korruptionen i Eritrea, de kallar det för "tyst diplomati". Nog är den tyst allt, den är så tyst att den inte existerar!

Nästa elände i raden av allt skumrask som bedrivs, där har i vart fall dessa storslagna människor kommit undan. Än så länge! Men inte är det tack vare Sverige, som villigt agerar underhuggare till USA.

Personligen tror jag att världen är betydligt bättre sedan vi har upplysts om vilket unket byk som USA har spritt runt omkring sig. Inte för att det någonsin har varit någon större nyhet för mig, det har jag känt till redan som liten flicka. Jag har skrivit något om det i den bok som kommer från tryckeriet i dagarna och som jag säkert kommer att få anledning att återkomma till.

JA, jag tänker nu närmast på Wikileaks, Edward Snowden och Julian Assange. Formellt är Edward Snowden och Julian Assange inga fångar, men ack så mycket fångar ändå. En människa som inte kan ha sin egen fulla frihet är en fånge.

 
Wikileaks: https://sv.wikipedia.org/wiki/Wikileaks
för den som nu har glömt bort alla turer i "läckorna".


Personligen kan jag inte annat än säga: Tack Vladimir Putin och Rafael Correa för att ni beskyddar dessa två som haft ett rättspatos, som de har fått betala ett högt pris för.

Samtidigt när jag tänker på saken så framstår det så otroligt surrealistiskt, att man betvivlar förståndet på makteliten. Det är som bråket i en sandlådan. Alla vet att de har en hink och spade och att det är de som har sprättat sand med hinken och spadens hjälp!


Snowden och Assange har ställt sig på Världsfredens sida och då kan man inte vara någon förrädare!

Dessutom är jag fullständigt övertygad om att eftervärldens dom inte kommer att bli nådig för deras förtryckare.

lördag 18 juni 2016

Har du barn i skola eller förskola, eller någon anhörig som bor på äldreboende? - Här är något som du bör ta fasta på!

Att den svenska dubbelmoralen håller på att försätta hela landets inhemska jordbruk och övriga miljön i en ohållbar situation, det kan inte ha undgått någon tänkande människa, men sedan har steget varit långt till att man som vanlig "Svensson" har haft något att sätta emot idiotin varit väldigt långt.

Dvs. ända tills nu och kanske kan vi äntligen (!) känna att det möjligen finns hopp för det här landet också, tack vare Anette Gustawson, Karin Hilmér och Per Karlsson, som fått skutan att ändra färdriktning.

http://www.atl.nu/ledare/dubbelmoralen-blev-solklar-i-en-mening/


Nu undrar jag bara hur vi andra skall kunna förmå Livsmedelsverket och Jordbruksverket att efterleva de krav vi andra har på att slippa ifrån mat som pumpas fulla i nitriter och annan dynga, eller som innebär orimliga transporter från utlandet allt för att behaga profitens giriga!

Här sitter pappenheimare i Regeringen som klappat sig för bröstet och var SÅÅÅ nöjda SÅÅÅ med klimatavtalet som de lyckades driva igenom, men i samma stund har de inte gjort annat än sett till att om möjligt lägga ner hela Sveriges jordbruk och mjölkbönder, tekoindustri, inhemsk arbetskraft etc. etc.

Den dagen vi slutar att ägna oss dessa förskräckliga transporter av matvaror och andra varor, inkl. arbetskraft som vi själva faktiskt kan och har kunnat producera i landet är mycket miljö sparad.

Jag läste något mycket uppfriskande häromdagen där finska posten hade vidgat sitt utbud av tjänster: gräsklippning, matutkörning, lite social verksamhet där man kunde få en liten pratstund till maten eller kaffet och t.o.m. att man kunde få hjälp med att ta ut gamlingarna på lite frisk luft!

Något som jag tycker att Regering och Migrationsverket här i Sverige skulle ta fasta på istället för att tömma hela vårt socialförsäkringssystem på pengar.


Tack för kaffet!




tisdag 14 juni 2016

Massakern på nattklubben i Orlando, USA.

Jag satt och lyssnade på P 1 igår, när jag skulle försöka lotsa mig genom stan i värsta rusningstiden, från Mölndal till Masthugget och sedan vidare hem igen.

Det var en svensk kvinna som berättade om sin fru, som var professor på ett universitet i USA, hur hennes frus liv och uppväxt varit i egenskap av homosexuell i USA. Det är knappt man tror sina öron, hon hade inte ens varit välkommen att studera på vissa universitet. När de vistades i Sverige vågade hon ännu inte hålla sin egen fru i handen helt öppet! Något som helt uppenbart var otänkbart i USA.

Jag satt och tänkte att det här kanske ändå kan få något positivt i slutändan trots det fruktansvärda. Kanske kan det här få alla homofobiska att inse och förstå, men framförallt stanna upp och tänka efter över varje människas okränkbarhet och rätt till att vara den man blev rent genetiskt!

För mig är det fullständigt obegripligt att man överhuvudtaget skall ha några synpunkter på vad som är av högsta privatliv för varje enskild människa.

Jag trodde att man år 2016 hade hunnit längre i den mänskliga utvecklingen än att man inte längre trodde att homosexualitet kan botas med böner, eller förbud, eller som det är i vissa länder hanteras med avrättning! Det kan bara botas med utbildning för de som ännu inte har hunnit längre i intelligensnivån.

Än en gång tänker jag på dig älskade Ole, gay och en sådan fruktansvärt rolig, intelligent och omtänksam människa. Du fattas oss!


måndag 13 juni 2016

Mona Sahlin, Bo Lundgren, storföretagen m.fl. - Nu är jag inneligen less på dessa bidragstagare, som bara roffar åt sig av hjärtans lust!

Mona Sahlin hon har under hela sin karriär varit en enda lång följetong i lagöverträdelser. Den ena mer magstark än den andra och hon har alltid kommit undan med det.

Skulle jag få bestämma skulle hon sitta bakom lås och bom och bli av med samtliga sina löneförmåner. Det skulle nog inte skada om de här hybrismänniskorna får känna hur vanliga människor har det, de skulle aldrig kunna gena sig ur än den ena än den andra kriminella verksamheten. http://www.expressen.se/nyheter/mona-sahlin-begar-35-miljoner-i-pension/


Förvänta sig att någon åklagare tar i det här sista hon haft för sig med horribla lagöverträdelser, det kan man ju bara se sig i stjärnorna efter, det skall väl än en gång dunkas i ryggen och sparkas nedåt.

Mona Sahlin precis som alla andra lyxlirare som åkt på aschlet ut i kalluften borde få möta den verklighet som möter en vanlig dödlig. Istället skall de sitta och kvittera ut enorma summor långt innan de ens nått pensionsåldern, eller så befordras de med någon välbetald tjänst, som ger dem ännu mer favörer. Vanliga människor brukar hamna i fängelse under liknande omständigheter.


Förre partiledaren Bo Lundgren trodde jag var en redig människa, men jag har tydligen haft fullständigt fel. Han är ju bara ännu en i ledet av skitstövlar som är i fullständig avsaknad av etik och moral. Det är väl samma där med den här som godkänt att utbetalningarna skall fortsätta trots att man uppdagat felet redan år 2014 och det skulle inte förvåna mig det minsta om man faktiskt varit på det klara med redan från första början hur det egentligen förhöll sig.
http://www.dn.se/ekonomi/mejlen-visar-hur-lundgren-pressade-tjanstemannen/


I mina ögon är även det här ett solklart fall för åklagare och domstol och inte minst återbetalning av allmänna skattemedel och åtal för dem som varit inblandade i det bedrägeriet.

Som om det inte skulle räcka. De här fantasisummorna de har sett till att få ut är bara så man vill kräkas!


Den här s.k. finansminister Magdalena Andersson, man kan undra från vilken planet hon kom infarande ifrån. HUR kan man vara Sveriges finansminister och inte känna till att storbolagen inte betalar ett rött öre i skatt. Jag vet inte men jag är vanlig inkomsttagare och det har jag vetat i bra många år att jag till skillnad från storföretagen betalar skatt i Sverige. Fullständigt oproportionerligt dessutom med tanke på att jag är arbetsskadad och betalar mer skatt än en vanlig inkomsttagare!

Det är en utbredd dekadens vi lever mitt ibland och det blir bara värre och värre fastän jag många gånger tänkt, men nu kan det väl ändå inte bli värre. Men det kan det helt uppenbart.

Inte är jag som person mycket att yvas över, men när jag jämför mig med en hel del av de här s.k. toppmänniskorna/eliten, då blir jag djupt rörd och tacksam över att veta att så är jag i alla fall inte! Helt uppenbart är det så att vi är en del som föds med rättspatos, etik och moral, medan den här s.k. eliten inte har minsta uns av den varan, eller ens förmågan till minsta självrannsakan.


HUR i hela fridens dar kan man anse sig vara så mycket mer värld i lön, eller vet de inte vad en vanlig knegare utför på jobbet? Har den här eliten några speciella klockor som innehåller fler timmar på dygnet än en vanlig dödligs?

De är så skruvade att man har all anledning att ständigt fundera om hela den här världen egentligen inte enbart är någon form av practical joke.

I jämförelse med den här s.k. eliten är jag rena rama helyllet av förstånd, dessutom något att hänga i när åskan går...det är mer än de här elitmänniskorna kan påstå sig om att vara.

I Sverige i tiden...





fredag 10 juni 2016

Min eltandborste har varit totaldöd i tre veckor nu och nu känner jag att tandtrollen har anfallit!


Jag sitter nu här som en fåntratt och undrar hur jag klarat mig utan eltandborste och försökte mig t.o.m. på att fundera ut när jag enbart körde med vanliga tandborstar.

Jodå, jag använder mig av en rejäl hög vanliga tandborstar också trots min eltandborste, som är nr 2 i ordningen. Min konsumtion på vanliga tandborstar har inte avtagit eltandborsten till trots.

Men min första eltandborste pensionerade jag mot bättre vetande faktiskt, eftersom den måste ha varit en odödlig variant. Det är nog bara att vidgå att jag nog slutligen hade fallit offer för eltandborstreklamen som påstod, att just den här modellen eltandborstar var så enormt mycket bättre än tidigare eltandborstar.


Det är mer än man kan säga om nr 2, inte för att jag kommer ihåg hur många år den har hållit men tillslut kändes det som man den mer eller mindre för jämnan stod på laddning, för att slutligen vägra gå igång efter fullgjord laddning.


Nu är det så här med mig att jag använder mig av både ock, vanlig tandborste och eltandborste. Sedan får hela omvärlden idiotförklara mig bäst den vill. Men det är så det ligger till. Inte blir idiotförklaringen så mycket mindre eftersom jag är att betrakta som ett rena rama massförstörelsevapen på den vanliga tandborstfronten. Det tar ungefär 5-7 dagar innan jag har fått en tandborste att se ut som om den har använts i 5 år.

Omgivningen bara skakar åt hur mina tandborstar ser ut, bara efter någon dags användning. Morgonen inleds med vanlig tandborste och efter frukost då först klarar jag av att stoppa in eltandborsten i munnen. Försöker jag innan så får jag kväljningar, det har jag det som hände mig på tingsrätten att tacka för!

Men även om jag kört runt med eltandborsten så måste jag borsta lite med vanlig tandborste också. Jag behåller alltid tandborsten kvar i munnen sedan och jonglerar fram och tillbaka med den: lägst bak på ömse sidor, upptill och nertill, medan jag försöker att lyfta det övriga utseendet från fågelskrämma till bedagad kvinna i sina värsta år. Sålunda hinns det med att tuggas lite på den och säkert andra dexter som jag nog inte är helt medveten om. 


Ibland brukar jag yla högt inifrån badrummet och fråga vem som använt min tandborste som skurborste och vanligtvis får jag bara någon grymtning till svar av mina kära, men en gång fick Herr H mig att bli helt svarslös då han ropade till svar:

- Jag har skrubbat toalettstolen med din tandborste och det var ovanligt skitigt så det är därför den ser ut som den gör! 

Min tandläkare hon kommer alltid med nya varianter av plaststickor som man skall rensa mellan tänderna med. Mitt tandläkarbesök består största delen att diskutera dessa plastresningsnymodigheter som ständigt utkommer.
                                         

Jag har haft många synpunkter på missarna som de här tillverkarna av Soft-Picks pysslar med. Skaften är ju så veka att det man skall hålla i bryts av alt. kröker sig när man skall längre in i munnen och rensa. Har man så tätt mellan tänderna som jag har och tandraderna intakta och fulltaliga är det verkligen ingen enkel sak att lyckas peta in dessa petverktyg mellan tänderna. På den tiden när det bara fanns tandtråd till buds såg de ut som paketsnörena som fiffigt hade delats i remsor och krusats bara efter ett par tänder.


Idag på eftermiddagen insåg jag att nu fick jag ta tjuren i hornen, NU måste eltandborsten fixas det här går ju inte längre. Jodå, jag har försökt att få upp eltandborsten för att byta batterier/batteriet. Herr H har bara flinat åt mig, när han sett mig pilla på eltandborsten och desperationen tagit över. Flera gånger har han sagt till mig:

- Det finns en instruktionsfilm på Youtube hur man byter batterier i eltandborsten.

Men efter att ha sett den instruktionsfilmen insåg jag att loppet var kört! Börja löda och joxa på inne i kretskortet efter att ha brutit sig in i rena rama Fort Knox, det kändes som att där gick faktiskt gränser för vad jag inser att jag klarar av.

Det hela slutade med att jag ägnat flera timmar åt att försöka lista ut vad en ny eltandborste med bästa rön heter och kostar. Men det gjorde mig enbart förb-d!


Först tillverkar man en eltandborste som inte går att byta batterier på, sedan kör man upp priset till oanade höjder = dryga 1 500:- för en eltandborste! Det borde vara spöstraff på det är elektronikföretagen och politikerna som låter dem härja fritt. Hela världen verkar ha blivit totalt snurriga. Man kan bli matt för mindre faktiskt. Vilka gigantiska elektroniksopberg vi nutidsmänniskor kommer att lämna efter oss!

Jag känner mig faktiskt skitsur över alla svinpälsar som bara tycks bli fler och fler här i världen. Inte är jag mindre sur över att jag sitter och funderar om jag själv rent av tillhör svinpälsgänget, eftersom jag faktiskt har beställt en ny eltandborste som jag får hämta ut på ICA Maxi om någon dag. Det verkade inte gå att köpa en ny eltandborste till mer humanpris över disk med mindre än att det var en beställningsvara. Suck och åter suck hur världen har blivit...


PS. Till mitt försvar måste jag tala om att jag har sparat gamla tandborstar sedan jag bodde i Malmberget. Jag har en vision om att göra en jättestor altartavla av alla gamla tandborstar där Jesus, som får vara den finaste tandborsten, har en ledande ställning. Ni vet ju hur många människor som fanns med vid hans predikningar så jag tror nog att tandborstlagret på gamla uttjänade tandborstar skall räcka till skarorna kring honom. DS.

PPS. Nej, jag har inte papper på att jag har alla pållar hemma, men det verkar ju inte högt uppsatta i den här världen heller ha, så varför skall jag utgöra ett undantag. DDS.

måndag 6 juni 2016

Sveriges Nationaldag, helgon och andra blindskär....


Hastigt flyktade förbi i TV-rutan, när den lille prinsen Oscar döptes och dopförrättaren, ärkebiskopen Antje Jackelén, började yra om Zlatan och fotboll. Vad nu Zlatan hade med lille prins Oscar att göra kan man verkligen undra. Förhoppningsvis ingenting. Fortfarande undrar jag om hon hade fått ett hjärnsläpp, eller om det rådde fullständig idétorka till innehåll i doptalet.

Vi får hoppas att de kloka föräldrarna till lille prins Oscar och andra anförvanter till honom inte skulle acceptera, att han någonsin skulle bära sig åt som denne hybrisen Zlatan gör.

Dessbättre är det nog högst osannolikt att lille prins Oscar skulle kunna uppvisa ett sådant kvinnoförakt. Zlatan har aldrig tillhört mina sportsfavoriter därför att jag tycker inte att han fyller kravet för hur en sportsman skall bete sig. Nedvärderar man de kvinnliga fotbollsspelarna som vunnit sina segrar och negligerar dem fullständigt i sin egen hybrisglans, då är det verkligen illa ställt. Man kan också undra hur man är funtad i huvudet när man t.o.m. handgripligen ger sig på sina medspelare som sitter på bänken m.m. Det är helt utanför min fattningsförmåga vad det skulle vara för speciellt med en dylik person.


Nej, det är helt riktigt, jag har inte dragits med i någon Zlatan-yra, folk som inte kan uppföra sig står inte på min stora-vågen-lista, sedan spelar det ingen som helst roll hur många miljoners miljarder den ruttna fotbollsvärlden kastar ut på denne pajas.

Han lär i alla fall inte stå som kandidat till Sveriges nästa helgon, vilket kan vara nog så glädjande.

Sveriges nya helgon, Elisabeth Hesselblad, som fick sin helgonförklaring igår, hennes egen biografi går över stock och sten och tog en bedrövlig början i svenskt fattighus i Skövde, till slutstationen vid Piazza Farnese i Birgittahuset. Det hus med fem kolonner vid Piazza Farnese, som den Heliga Birgitta fått i gåva av en dam vid namn
Francisca Papazuri, ett hus där Birgitta bodde under resten av sitt liv tillsammans med dottern Katarina. Hus och hus, det hela inrymmer en kyrka också.
 
Det är inte bara det faktum att det finns reliker där från Heliga Birgitta, vars arv och minne Elisabeth Hesselblad i allra högsta grad lagt hela sin själ och hjärta i att bevara och föra vidare. Det finns mer svensk historia nedgrävd i de kvarteren, inte bara det faktum att Elisabeth Hesselblads har sin viloplats i Heliga Birgittas hus/kyrka. Palazzo Farnese hör hemma i den svenska historien genom drottning Kristina, som fick nog av översitteriet i Sverige och gick i landsflykt och fick tak över huvud och ett nytt liv där.
Anledningen till abdikeringen var att "þet congliga æmbetet ær opassande foer en qwinnspersoon, som icke can til hest rida i crig oc licnande paa slagfælten". - Ren och skär kvinnoförtryck mao.

Något större intresse har inte rönts för att ha någon av dessa kvinnor som förebilder eller ideal. Nej, det skall var rediga krigsstollar som man skall trampa fot för och ära. De sociala manliga kungarna finns inte ens noterade och har aldrig saluförts från svenska lärosäten. Tacka vet jag Gustav Vasa, som slog ihjäl katolikerna och stängde och förbjöd klostren. Det är inte många som vet att katolikerna var gravt diskriminerade i Sverige ända fram till 1951 de var förhindrade att utbilda sig inom vissa yrken. Jag försöker att blunda och tänka att det var nog till hans ära bl.a. som Svenska Flaggans dag inrättades. I mitt stilla sinne försöker jag att omforma varför det kom att kallas för Sveriges Nationaldag istället och att det infördes som röd dag i almanackan.

Jag firar hellre Sverige Nationaldag än jag tänker på dylika kungar som Gustav Vasa och Karl den XII, som funnit sina nya påhejare i form av obegripliga tankar där de går och trampar fot och skanderar Sverige åt svenskarna. Lite skrattretande blir det hela och får ett löjets skimmer över sig, när man kan den svenska historien och vet var gränserna befunnit sig, som t.ex. när Sverige var Finland. Väldigt nära i realtid dessutom.

Ännu ett skäl till att jag satsat på att måla (skriva) ikoner med de kvinnliga förtecknen, som gjort bra mycket mer nytta än stridstupparna som bara skapade oreda och elände.

http://gun-m-ek.blogspot.se/2015/07/mala-ikoner-eller-skriva-ikoner-som-det.html
                                                              
Jag hoppas på en fin Nationaldag i solens tecken.

söndag 5 juni 2016

Drömmar - det är verkligen ett kapitel för sig, som fått mig att reflektera över tillvaron.

Ibland är det så jag undrar om jag trots allt har många pållar ute på grönbete och att det blir helt uppenbart när jag sover. Jag skall försöka att förutsättningslöst bena ut det här, här och nu, om det är så att det som hänt under dagen är det som drömmarna återspeglar.

Hissar som går sidledes har länge varit föremål i mina drömmar och det går naturligtvis aldrig att komma tillbaka till samma byggnad, eller där jag steg in i hissen. Det kan väl i sig vara en reflektion över tillvaron. Man är som människa i ständig rörelse, så är i alla fall mitt liv. När jag väl har lämnat något har jag gjort det av skäl som gör att jag inte önskar det åter. Jag är inte den sortens människa helt enkelt och det har väl fått till följd, att jag i detta liv vid det här laget har hunnit leva otroligt många olika liv. Obegripligt många liv.

Bara medverkandet i den bok som kommer ut inom kort har gjort att jag förstår hur mycket minnen jag bär på. Det finns andra berättelser, andra foton som aldrig kommer på pränt i en dylik bok, även om jag frikostigt bjudit på både det ena och det andra, som säkerligen kommer att skapa debatt. Det får man räkna med kommer som ett brev på posten! Reaktionerna lät inte vänta på sig i den lilla gnutta som jag undslapp av mina första två av av mitt liv vid förra utgivningen. Det förorsakade helt enkelt en storm i ett vattenglas.

 
En till ständigt återkommande dröm de sista åren har varit att jag skall avresa, men har så mycket som skall packas ner och det är verkligen ont om tid till klockslaget för avresan. Det kan väl i och för sig ha något med verkligheten att göra, eftersom jag de sista åren blivit medveten om att det samlats på så mycket saker och tillhörigheter, att jag starkt börjat fundera över hur det egentligen stått till med förståndet.

Mina tankar har allt oftare gått till gamla bouppteckningarna jag i parti och minut läste, när jag arbetade vid tingsrätten. Det var enkla bouppteckningar förr i tiden trots att man tog upp allt vad man ägde: en byrå, ett bord, fyra stolar, en klocka och listan blev oftast inte så mycket längre sedan några husgeråd i sparsam omfattning omnämnts. Kontanta medel brukade vara av det minimala slaget. Plus och minus gick oftast ihop.

Så såg vardagsmänniskans liv ut. Idag finns inga möjligheter att så detaljerat gå in på ägodelar. Jag insåg igår, när jag skulle ställa in hushållsassistenten som länge fått så ute på en av arbetsbänkarna, hur mycket köksapparater som finns i vårt hem. 


Det är mina rundresor som gjort att jag fått en helt annan syn på vad jag egentligen behöver. Resa med lätt packning är en frihetskänsla som är svårslaget. Jag tänker ofta på antroposofernas människosyn, hur livet drar sig tillbaka och behoven minskar i takt med åldern. Det gäller nog för normalmänniskan som inte dragits med i girighetens ekorrhjul. En hel del människor har aldrig ens befunnit sig där och ibland slås jag av tanken att de måste ha varit befriade från mycket, ändå tror jag med handen på hjärtat att jag inte skulle önska att det var så mitt liv hade varit.

Rannsakan över vad jag då skulle ha valt bort, har alltid två sidor av myntet. Livet är på gott och ont. Jag gläds åt det som är vackert och oförstört.

Jag har helt enkelt hunnit fundera över vad jag egentligen tycker är viktigt här i livet och kommit fram till att det som är viktigt i livet det kan man inte packa ner i några väskor.


Ibland har jag i tankarna försökt att omsätta hur mycket pengar det egentligen ligger i alla prylar som jag omgett mig med och jag storknar helt enkelt vid blotta tanken. Bara i böcker måste det ligga en smärre förmögenhet. Herr H som påstår sig vara en läsare av dignitet förstår jag inte mycket av, det måste ha varit i hans liv före mig. En del av de påbörjade böckerna har han ännu inte tagit sig igenom. Det roliga med honom är att han alltid har så mycket förutfattade meningar om hur rolig en bok skall vara. Medan jag är precis det motsatta, jag går alltid in i något med ett fullständigt öppet sinne och blir därför många gånger överraskad.

Sist släpade han med sig en bok som handlade om en fakir som skulle köpa en spikmatta på IKEA, eller hur det nu var. Fastän det var ju inte IKEA det handlade om i själva verket, utan fiction. Jag har inte hört honom skratta en enda gång, istället klagar han över hur vedervärdigt tråkig den är. Han är lika dålig på att bedöma en bok från utsidan, som han är att bedöma människor. Han tror alltid det han ser vid första anblicken. Jag är precis tvärtom, kan t.o.m. läsa en bok som jag inte har en susning om vad den skall handla om.
Det fungerar på samma sätt när vi äter ute på krogen, då sitter han också och sneglar över matvalet andra gjorde och ångrar sig över det egna valet.

Det här med böcker har också fått mig att reflektera över de åren när kroppsskadorna efter det som hände mig på tingsrätten, gjorde att min vilja att vara den jag hade varit på arbetsmarknaden och ute i privatlivet försatte mig tillslut i ett läge där jag inte ens orkade öppna en bok! Jag kunde inte få något sammanhang alls i det jag försökte läsa. Jag ville bara vara i tystnad och stillhet, orkade varken med socialt liv eller något annat som alltid annars hade fascinerat mig.

Jag blev i ännu högre grad medveten om att jag faktiskt var fullt nöjd med att sitta och betrakta ett grässtrå som vajade i vinden. Det krävde inget av mig och jag krävde inget tillbaka. Å andra sidan har jag alltid varit en betraktare. Jag har alltid kunnat sitta och betrakta, det är mitt ensamhetsbehov som varit en genomgående del i mitt liv.

Det var faktiskt TV:n hör och häpna som blev min inkörsport in till livet igen. Även om starten var tämligen sparsam så slutade det med att jag fullkomligt slukade vetenskapsprogram och historia och på så sätt återerövrade mark.
Drömmen om att jag flyttat tillbaka till Malmberget och att jag vill flytta tillbaka till Göteborg, men jag har ingenstans att bo det är en ständigt återkommande dröm. Jag sitter helt enkelt fast i Malmberget.

De senare åren har jag allt oftare drömt om att Malmberget rasar ihop och gruvan slukar allt. Min väg ut från raset är alltid en fruktansvärd dröm och jag vaknar med hjärtat som bultar. Än värre blev det förra året när jag drömde att den flyktvägen som jag i drömmen försökte mig på verkligen inte existerade längre. Det gick inte längre att köra där även i verkligheten.

Drömmen och paniken över att ha flyttat tillbaka till Malmberget förstår jag inte mig på. Jag skulle aldrig flytta tillbaka till Malmberget, inte ens norrut. Det är väl snarare så att jag trivs där jag bor, även om det inte är något märkvärdigt. Men själva naturen och omgivningarna är helt enkelt rofyllda även om det här liksom på alla andra ställen är narkotika och annat elände som inte är synligt på ytan. Förut älskade jag Göteborgs stadskärna, men det inferno som de har skapat inne i centrum är numera enbart en plåga att konfronteras med. Jag blir ledsen över hur politikerna har kunnat rasera och förstöra en storstad med småstadskänsla och än värre skall det bli.

Barndomens drömmar innehöll alltid sekvenser över att jag sprang och springandet var alltid kontraproduktivt, eftersom det var som att springa i tjära.

Många år efter mamma hade dött, drömde jag att jag var levande begravd. Jag har förstått att den känslan kom sig av att jag aldrig fick tillåtelse att möta henne som död, man ansåg att jag var för ung, ville skona mig. Något som jag själv har förstått är fullständigt fel. Det är en smärtsam lärdom jag fått ta till mig och har därför förstått hur viktigt det är att vara närvarande i alla avsked oavsett orsaken till avskedet. Undvika något är inte rätt väg.

Under ett antal år hade jag döden närvarande i mina drömmar, budskapet gick inte att misstolka: döden tar mig när den vill.

Drömmar som är klardrömmar är ett kapitel som jag ännu inte funnit någon lösning på. Än märkligare blir det när jag somnar med en önskan att drömmen skall göra mig medveten om hur det fungerar, men inser att min egen tekniska kapacitet inte klarar av att förstå lösningen och min dotter kommer invinglades i köket och säger att hon haft världens märkligaste dröm. Det är hon som fått lösningen serverad för sig. - Jag har den nedtecknad nu till den del hon förklarade att hon fått förklaringen där jag gått bet. När tiden blir enbart min att kunna förvalta skall jag testa om och hur det kan fungera. Men jag vet vem jag behöver bistånd ifrån...

Det kanske kan vara en retur på att jag drömde att dottern hade haft en invigningsfest i det nya boendet, men istället för att ställa in disken i diskmaskinen hade hon lagt in den i tvättmaskinen....
The Temptation of St. Anthony - Salvador Dali - tavlan målad i olja på kanvas finns på Musée Royaux des Beaux-Arts i Bryssel/Belgien.
Det var lite mer tillgängligt än vaktposten på Grote Markt, som inte ville bli fotograferad och därför ställde sig inne i kuren och tjurade, sedan han skickligt marscherat undan kameran. - Han har min fulla förståelse...

PS. något som jag inte har någon förståelse för är hur det här bloggverktyget fungerar. Det ser för bedrövligt ut i texten mellan varven. DS.


fredag 3 juni 2016

Men det var då ett väldigt "tugg" om att Kungen/kungahuset har synpunkter på nybyggnaden av Nobel Center på Blasieholmen i Stockholm.

Nu har man åter fått vind i seglen blad de som försöker negligera vad det egentligen handlar om.

Det är faktiskt så att tunga namn bl.a. Statens Fastighetsverk med all rätt överklagat beslutet och det har man gjort av den enkla anledningen att det finns ett flertal punkter som inte går i harmoni med att genomdriva denna byggnation. Det kanske är så att Nobelstiftelsens potentater skulle landa i verkligheten och inte lida av sådan svårartad hybris jämt och ständigt.

Det finns inget rättfärdigande i att placera Nobel Centret på Blasieholmen, placera den i så fall där "Den Nobelska smällen" ägde rum istället där den i så fall hör hemma, eller i anslutning till Vinterviken. Men det ligger väl förstås för långt ifrån det kungliga slottet och på för simpel adress för de högdragnas skara.


Är nu H.M. Konungen huvudman för hela Nobelceremonin borde man sannerligen inte be honom tige i församlingen om man har något form av folkvett, men det är väl kanske inte det som Nobelstiftelsen direkt är kända för.

Det finns många klandervärda handlingar som Nobelstiftelsen ägnat sig åt genom åren. Man har prioriterat egna uttag och utsvävningar framför att bevara de klenoder som faktiskt tillhört Alfred Nobel och som borde ha bevarats och införlivats i Nobelstiftelsens ägor. Det är tvärtemot vad det svenska kungahuset ägnar sig åt, de lever i tiden men har vett att bevara klenoder och svenska kulturskatter och dessutom i möjligaste mån göra dem tillgängliga för allmänheten.

Nobelstiftelsens vd Lars Heikensten portar varje år Jimmie Åkesson från Nobelfesten – med hänvisning till "allas lika värde", fastän det är partiledaren för Sveriges tredje största pati, som är valda i demokratisk anda. Tack och lov har Kungahuset inte dylikt dåligt hyfs för sig.
Får Nobel Center igenom sina byggnadsplaner i nuvarande skepnad och storlek på Blasieholmen är det bara ännu ett tecken på den diktatur som är alltmer utbredd överallt i det svenska samhället.

Jag har en stark känsla av att Sverige skulle tjäna på att återföra all makt till Kungen. Det som pågår nu i Sverige är verkligen inte något som någon kan bli glad åt och ett (1) steg i rätt riktning vore att ta bort munkavlen på Kungahuset och sluta upp att behandla dem som några duktiga idioter.




torsdag 2 juni 2016

Snillet spekulerar.

Vi hade just precis varit inne hos Claessons Trätjära AB http://claessons.com/ 
och införskaffat det som står på agendan av underhålla av huset, jag fick en nyckelring som var knopad av expediten. Heter det så månne, knopad? Ja, den ser ut så i alla fall.

Det fick den konsekvensen att jag tog bort nyckelbrickan som jag haft hängande på bilnyckeln, trots att det var många år sedan jag slutade att betala pengar dit, eftersom det hade urartat och det seglade in räkningar lite då och till, trots redan betalt. Men knopen var för tjock att få dit utan lite annat hjälp som jag inte hade tillhands i bilen.

När jag droppade nyckelbrickan i skrotfacket i bilen, så fångade Herr H upp den och tittade på den och läste högt vad som står på den:

Till upphittaren!
Lämna till Polisen eller i Postens brevlåda. XXX betalar hittelön!


- Man kanske skulle hänga den runt halsen i en kedja, spekulerade snillet vidare.


- Lämnas in hos polisen är nog inte något problem, men jag skulle vilja se hur de skall prångla ner dig i Postens brevlåda, men intressant kan det nog onekligen bli, svarade jag.

- Typiskt kvinnlig logik det skall alltid krånglas till, sa snillet.

- Jag vet inte det, svarade jag, det är väl så att hjärnkapaciteten inte räcker till hos det manliga könet alla gånger.