onsdag 28 november 2012

Det statligt ägda LKAB satsar på KBT-behandling mot sömnproblem.

Men bara för sin personal i Kiruna. 

Vilka av de boende i Malmberget, unga som gamla, barn som husdjur, som sover eller inte sover. Eller de som tycker att det inte är någon idé att ens försöka och gå och lägga sig innan LKAB har sprängt de f.n. 3-8 salvorna som går av stapeln varje natt året runt. Eller de som väcks mitt i sömnen av sprängningarna, eller de regelrätta skalven. En hel del av dem har hjärtklappning, eller panikkänslor, en del har både ock vid det plötsliga uppvaknandet. Eller ligger sömnlösa därför att de inte vet någon om sin eget boende, eller framtid pga. utvecklingen/avvecklingen och problemen i Malmberget med LKAB: s aggressiva gruvbrytning. - Hur man tänkt sig hantera det problemet det förtäljer dock inte historien av LKAB: s veckoblad nr 9/2012 på sidan 6.

http://www.lkab.com/Global/Documents/Tidningar/Veckobladet/Veckobladet%202012/Veckobladet_2012_Nr9.pdf

LKAB, i vart fall i Kiruna, verkar nu glädjande nog medvetna om, att håller sömnproblemen i sig i sex månader eller mer skall det ses som ett kroniskt tillstånd. 

Ett kroniskt tillstånd som är direkt livshotande av många anledningar. Inte så väldigt konstigt egentligen, eftersom kroppen är genetiskt inprogrammerad på flykt vid fara som hotar.

Nu blir det riktigt riktigt riktigt intressant vad LKAB kommer att ha kommit fram till i sina utredningar i U 6 och U 7, som Länsstyrelsen i Norrbottens län vill invänta, innan de inger sitt yttrande till mark- och miljödomstolen i pågående mål nr. 2090 för år 2006. Yttrandet gäller en hel del av bolaget uppskjutna frågor. Bl.a. konsekvenser av ändrade sprängtider, vibrationer till följd av sprängningar och seismisk aktivitet. 

Även om det tycks råda en viss förvirring hos länsstyrelsen, även här, vad LKAB gör eller inte gör, har Länsstyrelsen dock uppfattat, att bolaget skall prestera någon form av uppskjutna svar i målet i slutet av 2012.

Är det något som LKAB har blivit experter på genom sin mästrande advokat i Stockholm, så är det just uppskjutningar och anstånd. Man skulle nästan kunna tro att de snöat in sig på uppskjutningar och anstånd med tanke på att just det här målet påbörjades 2006 och har alltså snart pågått i snart 7 år och det är ju dessvärre inte det enda målet som är anhängiggjort, när det gäller LKAB i Malmberget. Man kan väl lugnt påstå, att LKAB blivit målrika. I alla fall i domstol, eftersom även drabbade privatpersonerna i Malmberget kämpar för rätten över sina egna liv. Ändå är det ändå bara toppen av det digra isberget som syns i miljödomstolen.

Det får mig att tänka, att nu i tider när alla storföretag ändrar logga och uppgår i nya konstellationer, kanske LKAB skulle satsa på ett nytt företagsnamn: Uppskjutet och nervskjutet. 

Fast det kanske vid närmare eftertanke passar bättre med Skjutet. Det är en allomfattande beskrivning.

Ja, jag hörde ryktas om det i samband med någon mobilbild och inlösta villor, som används till diverse ändamålsenliga ändamål...

Eller förresten. Vid närmare eftertanke. 

De kanske måste sova på saken först.


tisdag 27 november 2012

När jag steg in genom dörren, mötte mina nakna fötter

kallt vatten. Iskallt vatten, som nådde ända upp till tröskeln. Avstängningen av vattnet till de krånglande röret till toalettstolen hade med andra ord inte fungerat så där väldigt bra.

Från att ha varit halv medvetslös, när jag vinglade upp ur sängen, var jag inom loppet av en bråkdels sekund, fullständigt klarvaken och i full färd att moppa upp vatten hjälpligt. Därefter kånka iväg tidningshögen (toalettlektyr), som borde ha rensats för minst två veckor sedanFör att sedan släpa ut underskåpet till tvättstället. Först därefter kunde jag moppa upp resten av vattnet på golvet.

Heliga morötter vilket uppvaknande!

Behöver jag ens tala om, att det har pågått rörmokeri i huset under den senaste veckan. Det verkar finnas hur många felaktiga komponenter som helst att släpa hem, till ett ynka toalettstolsrör. Rörkrökargrunkorna finns inte precis nästgårds, utan kräver en bilresa till industriområdet.

Välsignade toalettstolar har fått spolas med hjälp av vattenfyllda hinkar, som fått ersätta avsaknaden av rinnande vatten. Kranarna har inte gett ifrån sig vare sig varmt eller kallt vatten. Vattenflaskor har fått lagras i kylskåpet till dryck och vattenkokning. Av nåder och på utmätt tid har vattnet slagits på för den dagliga duschen.

Bara en så enkel sak som att tvätta händerna efter toalettbesöket, leder nästintill till fullständigt hjärnsläpp. Nähä, visst ja, det finns inget rinnande vatten. Ner med händerna i någon av de vattenfyllda hinkarna.

Någon hade tryckt ner sopor lite halvdant i sopkassen, varvid jag blev tvungen att lirka ner gôret. Aha, tvätta händerna i köket, inget vatten i vattenkranen?

Nere i diskhon en vattenfylld gryta. Längst ner på botten, något som påminde om resterna av havregrynsgröt. Snabbt övervägande... OK, det får duga! Trycka ner händerna försiktigt i vattnet och rumstera runt ännu mer försiktigt med tvålen. Såja, det funkade ju, utan att få havregrynsgôret på sig.

Äh, sa jag, sedan jag torkat av händerna på handduken, det fick duga med vattnet i havregrynsgrötsgrytan.

Dottern slängde upp ett flin, där hon satt vid köksbordet:

- Det gjorde jag också nyss!

Nämen, söte Jesus, har vi nu hemfallit åt att tvätta händerna i havregrynsgrötsgrytan också?

Två timmar senare hörs ett svärande inifrån toaletten:

- F@n också, läcker det fortfarande!?

Sekunderna efteråt, men nu inifrån tvättstugan, där pannan/varmvattenberedaren/vattenavstängningen finns, hackar det till i vattenledningarna. Sedan hörs en ny salva:

- Vad f@n är det nu då?

Suckarna och stönen som fortgår låter onekligen olycksbådande. Dottern som sett fram emot en varm dusch i ångduschen, undra vilken tid det kan bli fråga om. Här gäller att synka in sig i gällande system och inte tro att man kan duscha, eller tvätta händerna, eller spola, eller ens dricka vatten i tid och otid.
eller vilket annat fall som helst...




måndag 26 november 2012

Finns ett liv före döden för alla människor?

Ibland så tvivlar mitt postfertila jag och jag tycker mig känna, att det avslagna kaffet i min sedvanligt stora kopp, suckar instämmande tungt.

Mod växer ur medkänsla. 

Så mycket har jag förstått av min egen utveckling, som nog tog sin början den där förmiddagen hemma i trädgården i Malmberget. Det var några för mig okända killar, som drev omkring där nere i Bäcken och bar sig så illa åt, att småttingarna grät i högan sky. Det var tydligen tufft och självstärkande, att ge sig på dem som inget hade att sätta emot.

Jag hade iakttagit och starkt ogillat deras framfart. Så när det uppenbart var min tur på listan och de stod där kaxiga och undrade om jag ville ha stryk, kontrade jag med att fråga om de själva ville ha en käftstrykare, samtidigt som jag måttade upp min egen knytnäve i luften. Den större av grabbarna försökte bibehålla sin maktposition, till skillnad från de andra ynkryggarna, som backade av ren förskräckelse, eller överraskning.

Han försökte stirrade mig i ögonen med flackande blick och hotade med, att skulle jag kliva över tomtgränsen skulle jag åka på stryk. Jag stirrade stint tillbaka och närmade mig honom med bestämda steg ända tills det bara var de klena nyplanterade trädplantorna, som skiljde min uppsträckta knytnäve i luften och hans ansikte åt. Då begav sig hela det tuffa gänget springande därifrån och jag minns att jag en smula förundrad återgick till det jag hållit på med.

Någon dag senare blev jag uppfångad hemma i köket av pappa. Mamma befann sig i bakgrunden, men ändock närvarande. Pappa frågade mig barskt om jag hade hotat ett par killar med stryk. Nu var de arma pojkarna livrädda för mig, påtalade pappa och den barska minen tilltog ytterligare. Jovisst var det så och så berättade jag hela historien från början till slut. Så här i efterhand har jag förstått, att han fått en helt annan bild av pojkarnas föräldrar. 

Pappas barska rynka i ansiktet hade under min berättelse försvunnit. Men mamma försökte vara fredsmäklare och förklarade för mig, att skulle jag skrämma livet ur andra barn så skulle jag få svårt att få lekkamrater. Jag minns att jag svarade, att var det den typen av lekkamrater, då föredrog jag faktiskt mycket hellre att vara ensam. Det gjorde mig detsamma.

På väg ut genom ytterdörren, hörde jag min pappas skrockande skratt i köket, när han och mamma talade om händelsen med pojkarna. Tydligen hade det muntrat upp honom, att hans, en brakskit höga, dotter hade läst lusen av ett gäng grabbar ute på skräckturné.

Jag är rätt säker på att det är bl.a. den händelsen, som på många präglat den jag är. På intet sätt är jag våldsbenägen och jag betvivlar att jag ens hade kunnat klippa till den stora killen. Därför att jag hade nog inte ens nått upp, eftersom hans ansikte befann sig någonstans däruppe dit min knytnäve inte ens tillnärmelsevis nådde. 

Men jag har alltid värjt mig inför människor, som utövar sin makt över andra.

Världen har inte blivit bättre sedan den där dagen på Barongatan i Malmberget på 50-talet. Jag tycker att världen blivit ganska godtycklig. Det avspeglar sig på alltför många sätt. Det finns egentligen inget litet hörn i en människas liv som är helt fredat.

I nyhetsflödet läser jag om hur ännu fler människor blivit innebrända, när de instängda jobbat under slavliknande förhållanden i textilfabrik i Bangladesh. Bara i det här lilla området jobbar uppemot en halv miljon människor, där många av textilfabrikerna leverera varor till kedjor som Hennes & Mauritz, Marks & Spencer och Wal-Mart m.fl. De anhöriga skall nu ersättas med 8 000:- som engångssumma för sina instängda och innebrända anhöriga. Tydligen anses det som en ofantlig summa för ett utnyttjat och släckt liv, under vidriga arbetsförhållanden.

Jag kan väl lugnt säga, att det skärpt mina sinnen, förhållningssätt, köpvanor och inte minst frågan om moral. Jag tänker mig för både en och två gånger vad jag bär hem och vad jag själv bidrar till och kan bidra till i motsatt riktning. Ibland tänker jag: är det verkligen så här livet skall vara i fortsättningen, att jag själv alltid måste ha i bakhuvudet vad jag stödjer och inte stödjer, vad jag medverkar och inte medverkar till...

Det är en märklig värld vi lever i. Där de här maktfullkomliga människorna tycks bli allt fler och ännu mer omdömeslösa och till stora delar utan moralisk kompass. Islam t.ex. hyllas okritiskt inom svensk politik, inte ens kvinnorna inom politiken har några invändningar. Ändå sker hedersmord, även i det här landet.

I Saudiarabien räknas kvinnor som andra klassens medborgare. Saudiska män har de senaste två åren kunna begära, att få meddelande om deras fruar passerar gränsen och nu tycks sådana sms skickas ut per automatik utan undantag. De nya elektroniska passen har helt uppenbart möjliggjort en tillskärpning av kontrollen. Dessbättre har sms:en skapat en proteststorm på sociala medier, där även en del saudiska män glädjande nog ger uttryck på Twitter vad de anser:

"Om jag behöver ett sms för att veta om min fru lämnar Saudiarabien är jag antingen gift med fel kvinna, eller så behöver jag en psykiatriker"

En psykiatriker... Det skulle nog inte ens räcka för de som är anledningen till att alltfler spanjorer blir bostadslösa, vilket lett till många självmord bland spanjorerna. Här i Sverige tycks vi fortfarande tro att vi är en öde ö, trots att varslen slagit alla rekord och de giriga storbolagen hellre säger upp anställda i det här landet och nyttjar redan utsatta människor i andra länder, eller så tar de arbetskraft i underläge dvs. ägnar sig åt regelrätt lönedumpning, utnyttjar dem till max och förstör samtidigt arbetsmarknaden fullständigt, naturligtvis med regeringens och alla andra politiska falangers goda minne. 

Storföretagen kör vinsterna fram och tillbaka mellan Sverige och utlandet, eftersom vi har så finfina skatteregler för dylika skrupelfria företag. Investmentbolagen som snart finns i kulisserna på vart och vartannat företag liknar mest upprinnelsen till kung Midas.Företagen, staten och kommunerna tillsvidareanställer inte längre människor, utan man anlitar konsultföretag, eller bemanningsföretag, personer går år ut och år in på vikariat och tillfälliga anställningar. Bara här i Västra Götalandsregionen är varslen nu uppe i 11 483 och värre torde det bli. Det får räcka där, nästa kräknyhet:

Nu är styvpappan och mamman släppta, som plågade ihjäl den 10-åriga Bobby, som fick hela Sverige att hålla andan av förskräckelse, när det hela rullades upp. Med förändrad lagstiftning och straffeftergift efter två tredjedelar av avtjänat straff, som kommit till enbart p.g.a.. statens sparkrav, skickar det ut signaler om, att man kan plåga ihjäl ett litet barn under de mest bestialiska förhållanden och komma undan med det tämligen lindrigt. Ett litet barn som inte har kunnat skydda sig på något sätt. Det är verkligen finfina signaler vi skickar ut i samhället, samtidigt som den ena jättefesten i miljonklassen efter den andra avslöjas och sparkade och avgående politiker sitter med dubbla löner och är för evigt försörjda livet ut, oavsett ålder.

I det här landet utvisar vi personer efter att de varit här i åtta (8) år. De får ett par timmar på sig att packa en väska, sedan skall de deporteras! BASTA! Det är humanmigrationspolitik på hög nivå. Vi är ju sååå himla präktiga och skrupelfria.

Manifestation lördagen den 17 november i Stockholm på Medborgarplatsen om gruvsnyltare och minerallagar, rönte inte något intresse vare sig hos kommunalrådet i Gällivare, som ena gången anser sig visa rött ljus för att i nästa stund visa grönt ljus, eller hos någon annan av lokalpolitikerna, som inte anser sig nöjd med situationen i Malmberget/Gällivare kommun. Däremot så sitter inte andra falanger med händerna i knäet och inväntar det kommande eländet:  http://sametinget.se/49813


Det får mig i alla fall att tvivla på mitt eget förstånd. Jag trodde på fullt allvar, en gång på 70-talet, att jag under min livstid skulle få uppleva den bästa av världar. En rättvis värld där vi alla brydde oss om varandra och tog hänsyn till varandra, där ingen behövde svälta ihjäl, eller dö i krig och där alla människor hade lika värde. Där fokus skulle vara inriktat på det värdefulla och livsbejakande sakerna i tillvaron. Där skövlingen av vår enormt vackra jords resurser skulle ha upphört. Ja, jag medger, jag måste ha varit en dåraktig drömmare.

Det går inte att gräva ner sig för att man inte kan vara Gud en enda dag och kan ställa allt tillrätta, som är fullständigt galet. Jag skakar av mig det yttre i omvärlden och bespetsar mig idag, måndag, på en soffpotatishelkväll framför TV:n

kl. 20.00 Sommarpratarna
kl. 21.00 Lykke - den danska depressionskomedin
kl. 22.00 Homeland

Visserligen skall man nuförtiden stå ut med reklamliknande förhållanden i SVT och då kan jag själv fundera över mina djupa suckar igen. Jag hinner t.o.m. tänka: Man kanske skulle fimpa TV-tittandet och göra något vettigare? Men i de tankarna avbryts jag bryskt av en hög inre röst:

- Neeeeej, för böveln, skriker min kropp, låt mig få lite lugn och ro, jag behöver det!  






 





lördag 24 november 2012

Årets bästa (?) julglögg och finskt julöl.

Årets bästa julglögg - nu hårdnar kampen, igen. Därför snart är dagen här när sanningens timme är slagen.(länkar till recepten följer längre ner i blogginlägget)

Julglögg det är liksom en hastig fråga om i Luciafirandets kväll för egen del. Personligen så föredrar jag glögg utan en massa alkohol. Skåningens svartvinbärsglögg, med svartvinbärsråsaft som bas, är fortfarande i en klass för sig och den avnjöts naturligtvis hemma i gamla kära Malmberget. 

Själv var Skåningen fascinerad av mitt recept på finskt julöl. Själv har jag aldrig provat det receptet, eftersom öl inte heller tillhör min sukta efter kategori. Jag har bara infångat det finska julöl receptet på redan glömda och förträngda villovägar i slutet på 70-talet. (receptet följer längst ner av detta blogginlägg).

Men i övrigt vet jag inte om svensk-glögg-traditionen känns helt relevant. Det är inte som tysk- österikisk julmarknad över det hela. Då det kan vara väldigt skönt att göra ett avbrott i apostlahästvankandet med en kopp varm glögg, vare sig man väljer den mer alkoholstarka, eller den utan alkohol.  Med eller utan passande tilltugg.

Här i Berlin, mitt på ljusan dag, med Glüweinhyttorna och stånden i bakgrunden och den tillfälliga runda isrinken kring sommarfontänen. Sympatiska skridsko-stöttor i form av figurer, att fösa framför sig, för de som inte stått på skridskorna alltför mycket, eller allt för länge sedan. Tänk om man i Sverige också kunde ha tillfälliga åka runt isramper vintertid för allmänheten. Alla isanläggningar är ju totalt omöjliga att tränga sig in i, eftersom det är hockey och konståkningsträningarna som är i första rummet och allmänheten i andra hand, som vanligt. Om man ens kan ta sig in där.
Efter en stund bland julmarknadsstånden eller skridskobana eller både ock, kan det vara skönt att krypa in med en kopp/mugg varm glögg

med eller utan "Schuss" om 2 cl. Men på en del av julmarknaderna kan man välja 4 cl och 6 cl "Schuss", eller olika varianter av julglögg. Varje stad/ort av rang har sina muggar/små eller stora, med aktuell text och årtal, till salu, om man vill ta med den. Man får helt enkelt tillbaka depositionsavgiften om man inte vill behålla muggen efter att man sörplat i sig innehållet. Det börjar bli fullt i skåpen hemmavid av urdruckna glöggmuggar och platser, eftersom det blivit en och annan från alla dessa tysk-österrikiska julmarknader. Men de kommer till användning, både till kaffe och glögg.

I dagens Göteborgs-Posten hade man segraren i Årets Glöggkamp. Det var ett anrikt glöggrecept från 1840-talet, som jag själv tycker verkar intressant, eftersom det inte är alkoholstarkt. http://www.gp.se/matdryck/dryck/1.1138184-kerstin-wiklunds-gastgivarglogg

Ett år gjorde Herr H Göteborgs-Postens:s då och alltjämt varje år hyllad Dunderglögg, som enligt artikeln i GP fortfarande, citat: "ger mest glögg för pengarna". Vad man nu menar med det. När Herr H gjorde den ett år, så har jag inga mer bestående minnen än att den smakade lagom lustigt (en munfull av glöggen räckte och blev över, det blev russinen och mandlarna som blev höjdpunkten och de var dessutom tillbehör i glöggmuggen). Tja, så minns jag förstås att det hade läckt svagdricka i bagegeluckan på bilen vid inköpandet av en plastdunk svagdricka vilket var en av ingredienserna till Dunderglöggen. http://www.gp.se/matdryck/dryck/1.220361-dags-for-dunderglogg-

Vid en koll häromdagen så upptäckte jag att jag har en stor flaska Nürnberger  Christkindelesmarkt Glühwein, med en alkoholhalt om 9,6 % Vol sparat sedan länge. Men den flaskan är jag rätt säker på har fått följa med hem från en av resorna till Steyr i Österrike. Där de också har ett lokalt producerat mörkt öl på tunna, som är det enda som är drickbart. Det är kanske tur att det är långt till Steyr i annat fall kanske jag också hade blivit en öl-idiot.

Jag hade också sparat ett par dammiga flaskor nostalgi, där innehållet säkert är både utgånget och illa tilltygat, men som får bli kvar av nostalgiskäl: 
Muddus Hjortron AB i Gällivare i form av "Vildmarksglögg", med bäst före datum 2004.05
Nya Gellivare Bryggeri AB i form av Gellivare Cider i olika smaker, med bäst före datum once upon a time
Från samma bryggeri, även 
Gellivare Stark
Gellivare premium lager 3,5
båda med bäst före datum once upon a time

Vem vet, de här nostalgidammiga flaskorna från Gällivare kanske kan bli ett inslag i vår uppfräschade hall, från dagstidningsväggar till enfärgskulör. Därför att där finns planer om (i vart fall önsketänkt från min sida), att min koppsamling skall få taga plats i ett vackert glasskåp. Eftersom den koppsamlingen fört ett tämligen undangömt liv under dryga 15 år.

Nu följer recept på Finskt Julöl, av dunkel härkomst:

5 liter vatten (kokas)
3 dl malt (blandas ner i vattnet)  
- jag vet att Skåningen ringde och undrade en julmånad, anno dazumal, var man kunde få tag i malt, eftersom han inte hittade det i någon matvaruaffär i Malmberget. - Försök med Apoteket blev mitt råd, eftersom jag gått den omvägen i ett helt annat recept, fastän här i Göteborg. Dvs. på den tiden Apotek, var apotek, är väl bäst att tillägga.

Vatten och maltblandningen får svalna och silas därefter.

Tillsätt därefter:

2 dl socker
1 tsk jäst (den här blandningen får jäsa över natten).

Tappa upp på rengjorda flaskor och låt stå i 4 dagar. Sedan är det bara att gå till attack!


Puttilull...


PS. en vänsterklick på musen över någon av bilderna, ger förstorade bilder, om man nu är intresserad av den enkla konstruktionen av räcket runt den runda isbanan. DS.

fredag 23 november 2012

Den automatiska biltvätten, det är som en heldag på Tivoli.

I alla fall om man har Herr H och 4-åringen sittande i baksätet på bilen och jag själv sitter kvar bakom ratten, samtidigt som biltvätten drar igång över bilen.

4-åringen skriker av förtjusning, när Herr H låtsas vara livrädd för borstarna som stryker sig över bilen med ett öronbedövande dån. Herr H kryper ihop i baksätet med händerna över huvudet och skriker på Hjälp!

4-åringen skrattar så han kiknar och jag känner, att jag själv får en ordentlig muskelmotion i hela kroppen. Det är helt omöjligt att inte smittas av skrattsalvorna och Herr H: s teaterföreställning inför 4-åringen.

Så fortgår det hela tvättprogrammet och som vanligt, när 4-åringen är med, väljer vi det stora tvättprogrammet. Det behövdes verkligen idag. 

I onsdags när jag var och besiktade bilen för första gången, skämdes jag över hur smutsig bilen var. Det var först då jag insåg hur smutsig den var. Tjejen på Bilbesiktningen hon såg ut som om hon hade krupit igenom en lerpöl efter att ha besiktigat den. Jag bad så mycket om ursäkt för min smutsiga bil. Det borde jag verkligen ha tänkt på innan jag åkte dit.

Automatbiltvätt. Ja, det är inte för inte, det gick att göra en rolig filmsekvens av just biltvätt med automatborstar i filmen "Vi hade i alla fall tur med vädret". En svensk klassiker.

Fast skall sanning fram, höll jag nog själv på att dö i plötslig hjärtdöd första gången jag valde att sitta kvar i bilen, medan automattvätten pågick. Herre Gud vilket liv det är och bilen kränger lite hit och dit, medan vattnet pumpar på i strida strömmar och dånet från borstarna är stundtals öronbedövande.

Men roligt blir det med en 4-åring i bilen, som tycker att det är lika spännande som vilket äventyrsland som helst.

Jo, jag vet. Man skall tvätta bilen för hand om man inte vill riskera att få lacken repad. Men bor man i Göteborg och parkerar i alla ålsmala parkeringsfickor, går det på ett ut, vem som repar billacken: borstarna i automattvätten eller puckona i stan.



torsdag 22 november 2012

"När hjärnan har roligt hänger kroppen med" föreläsning av Rolf Ekman, professor i neurokemi.

Det föredraget lyssnade jag på någon gång i slutet av september.

Lärarförbundet i Göteborg var de som bjöd in sina lite avdankade medlemmar till detta intressanta, men ändock så självklara föredrag. Eller?


Det kunde man ju förmoda, att livet går ut på att göra roliga saker, som blir en vinst även när man börjar hamna på andra ändan av livet, när kroppen börjat sakta av.

Men så dök parametern upp, som fått mig att fundera över, av vilka anledningar var och en hade att komma till en dylik föreläsning och hur otroligt olika vi människor egentligen är.

Parametern var sinnebilden av hur en pensionerad och lagom avdankad skräckskolfröken var. Dagen till ära hade hon nog antagligen intagit ett inte alltför ringa mått av rått kött till lunch, eller bara var så där allmänt benägen, att ställa till bråk. Men framförallt bestämma hur alla andra skulle vara och göra enligt hennes tycke. Jag tänkte i mitt stilla sinne, stackars barn som haft henne som lärare, de måtte ha dragit en suck av lättnad, när de slapp henne!

Ungefär 3/4 av salongen var besatt, sålunda fanns det gott om utrymme för oss allihop. Därför hade jag barrikaderat mig med några tomsittplatser mellan mig och andra. De allra flesta solobesökare hade gjort så.

För egen del kan jag tycka att det är rätt skönt att slippa ha kryckorna uppstuckna under näsan i vanlig ordning och inte heller riskera att störa/inkräkta på personen, som har närmaste sittplats. 

Sålunda när ångvälten kom infarande, som ett jehu, fanns det gott om tomplatser på ömsesidor hela vägen ut i vardera bänkradsriktningen och på alla bänkrader i salongen. 

Tyvärr var det jag som drog den värsta nitlotten. Ångvälten slog sig ner i bänken bredvid mig och eftersom hon var rätt vidlyftig till omfånget inkräktade hon på min sittplats. Genast började hon skälla ut oss i bänkraden för att vi hade lämnat tomplatser mellan oss.

Det var en och annan förvånad blick som lyftes, men svenskarna är tålmodiga typer. Kanske var vi en samling som var extra tålmodiga. Läraryrket inbjuder trots allt många gånger till tålamodsprövningar och det skall mycket till innan man blir förvånad av vad som egentligen kan möta en. Sålunda var vi en tämligen timid församling. Denna rejäla avhyvling fick passera med att man försökte stryka/släta över istället.

Dessvärre fick jag ångvälten rakt in i mitt öra också och när hon hade gått an en bra stund frågade jag henne tillslut, om hon hade problem med att inte sitta inknôdd och trängas. Hon fortsatte att hovera i allt högre ton och tyckte nu att vi var så ouppfostrade, som inte flyttade ihop, så att det inte blev en massa tombänkar.

Det var någon som försökte förmildra situationen, som började tycka att situationen började bli tämligen olidlig. Men det hindrade inte ångvälten, hon  fortsatte att gå an. 

Jag undrade då vari hennes problem egentligen låg, därför att det kunde sannerligen inte vara något problem med att det fanns tomplatser emellan, i synnerhet, som salongen inte ens var tillnärmelsevis fullsatt. 

Hon spände ögonen i mig och undrade uppfordrande varför jag inte hade klämt ihop mig och lämnat flera tomma platser kring mig.

Jag svarade, att nu fick hon faktiskt ge sig. Jag satt som jag gjorde för att jag inte ville inkränkta på någon med mina kryckor. Hade hon problem med att jag försökte visa mina medmänniskor lite omtanke och hänsyn?

Uppenbarligen var nu ingen i salongen vatten värd av den fortsatta ordsvadan att döma. Då kände jag att måttet var rågat. Jag vände jag mig demonstrativt med ryggen halvvägs emot henne. De andra som satt med några tomplatser mellan henne åtlydde inte hennes uppmaning. De satt lugnt kvar och ångvälten lämnades att fortsätta ångvältsmonologen. 

När ångvälten äntligen hade tystnat, men fortfarande märkbart upprörd. Det var ungefär som att sitta bredvid elektriska stolen. Då böjde sig den kvinnan, som satt närmast mig från andra hållet, fram emot mig och viskade: Tänk att komma hit och tro att man kommer hit för att ha trevligt, så blir man utskälld det första man blir.

Vi flinade åt varandra i samförstånd. Men jag insåg att det saknas föreläsare, som föreläser om dylika personligheter. Vad kan det tänkas vara för substanser i hjärnan som triggar igång dylika beteenden. Det är det hittills bara stå-up-komiker som tagit sig an, minus det vetenskapliga vad som händer i hjärnan, förstås.


onsdag 21 november 2012

Finansmarknadsminister Peter Norman är det den ende i regeringen, som talar med kluven tunga?

Kan man annat än ställa sig den frågan efter att det är uppenbart, att det finns dolda agendor bakom svenska folkets rygg. http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=7293758

Ihärdigt har Peter Norman hävdat att ägaren, staten, inte lägger sig i hur det
stagligt ägda LKAB i Malmberget hanterar situationen i Malmberget, som redan för många år sedan gått över styr och mest påminner om situationen i någon bananrepublik.

Folk bor där störningarna och hälsoriskerna är så stora att forskarna i
Miljödomstolen sedan flera år tillbaka har slagit bakut och dömt ut
Malmberget som en olämplig boendemiljö. Det är inte bara forskarna som gjort det. Men regeringen de fortsätter ändå, att oavkortat håva in vinsterna från LKAB fastän det måste framstå som en självklarhet, att LKAB i Malmberget borde göra rätt för sig. Skulle dessutom kunna göra det utan några större problem, eftersom det trots allt handlar i stort sett om regelrätta bokföringsmässiga transaktioner.

Men helt uppenbart är det så, att finansministern Peter Norman och ägaren
staten visat prov på än en gång, att regeringen kan lägga sig i ett statligt ägt bolags hantering. Denna gång gäller det det statligt ägda bolaget SAS. Då kan man fundera över varför samma människa påstår att ägarna, staten, inte kan lägga sig i LKAB:s affärsverksamhet, när det är så uppenbart att LKAB i Malmberget gruvligt misskött sig gentemot de drabbade ortsborna och i slutändan hela kommunen.

Att Peter Norman bara haltande försökt sig på att dupera lyssnarna av
Kaliber, som åskådliggjort den allvarliga problematiken med LKAB: s
gruvbrytning i Malmberget, gör det verkligen inte till det bättre. Själv
minns jag har f.d. näringsministern Maud Olofsson ingrep i det statligt
ägda Vattenfall, då det möblerades om rejält och nödvändiga åtgärder sattes
in för felhanteringen i Tyskland. Man kan inte låta bli att undra om det var för syns skull och att inte tyskarna skulle upptäcka vad det är för något som Sverige än en gång står för. Det gäller väl att hålla den polerade ytan gentemot omvärlden än en gång.

Hela Unter den Linden i Berlin är helt upplyst av adventsljus precis överallt. Toppen på det nästintill bedövande ljuset, som är inlindat precis överallt, där lyser en stor flashiga ljusreklam, där det står Vattenfall. Det skall inte undgå någon vem det är som gör att Berlin badar i ljus. Det är svenska statens Vattenfall och ingen kan undgå att missa att det är svenska Vattenfall, som står för fiolerna.

När man tänker på hela härligheten i Tyskland. Är det verkligen så bra, att gena över sanningen och påstå på fullaste allvar, att svenska staten i egenskap av ägare till LKAB inte kan lägga sig i LKAB:s affärsverksamhet. När man i samma stund kan läsa något dylikt:
http://www.svt.se/nyheter/sverige/regeringen-bakom-lonesankningskrav

Varför har ägaren staten inte samma handfasthet mot LKAB i Malmberget, som havererat hela miljön och tillvaron för dem de drabbat i Malmberget och även ytterst alla kommunens medborgare, det kan man inte sluta att undra över - Eller är det inte lika viktig, eftersom staten kan göra detta mer i skymundan än man kan göra, när det gäller SAS och där man har andra länders ögon riktade mot sig än en gång, precis som i Vattenfalls fall. 
Malmberget, en boendemiljö i spillror, där svenska staten tvingar folket att bo kvar vare sig de vill eller inte vill och där svenska statens bolag lurat massor av människor på alla deras besparingar. Staten håvar in pengarna oavkortat till statskassan och det är ortsbefolkningen, som står där med en diger samling problem som gruvdriften fört med sig. Statens bolag LKAB och statens representanter talar vitt och brett om "samhällsomvandling". Är det samhällsomvandling som pågår i Malmberget? Är det verkligen så? Titta på bilden och tänk efter, är det den miljö du vill ha utanför ditt köksfönstret Fredrik Reinfeldt? Det är ju du som för tillfället är kapten på skutan.
Vem talade för de drabbades räkning i lördags på Medborgarplatsen i Stockholm, när man talade om gruvbrytningen i Sverige. Kommunalrådet i Gällivare satt väl hemma på sin kammare, trots att han i lokalradion några veckor tidigare förklarade hur han gjort allt för att regeringen skall förstå verkligheten. Det var också samma kommunalråd, som skrev på det villkorslösa avtalet med LKAB och som gav LKAB all rätt att hantera saken helt utifrån eget godtycke.
Det verkar som om bilden av det svenska folkhemmet inte stämmer med det som Peter Norman, Fredrik Reinfeldt och fler fina kostymklädda män talar vitt och brett om.

tisdag 20 november 2012

Fittstimm eller hora & blatte - nu börjar det bli knepigt värre med svenskt medias minne.

Jag inleder med att förklara att jag tycker, att de som skett är högst olämpligt för någon som sitter i riksdagen och företräder ett politiskt parti. 

Men på något sätt är det mer förståeligt sett ur perspektivet att SD:s Erik Almqvist är född 1982 och jag känner tyvärr igen det språkbruk, som förekommer bland personer av hans tidsanda, som tämligen "normalt". Det finns alltid två valörer, de som tycker att detta ovårdade språkbruk är helt förkastligt och de som anser att det är ok. Dessvärre tycks han tillhöra den senare.

Varenda människa i vuxen ålder och som är främmande inför dessa ordval, vet också hur illa ställt det egentligen är. Det kan knappast ha undgått någon som har kontakter med skolans värld, eller ute i samhället. Hora, blatte etc. är tämligen välanvänt i tid och otid och i en del fall helt slentrianmässigt. 

Skall en politiker straffas för att han i berusat tillstånd faller tillbaka i ungdomens ovårdade språkbruk, eller kanske rent av i det som är vanligt för honom till vardags. Vad vet jag. Men då bör nog samhället på allvar ta itu med barn och ungdomar. I synnerhet som man ropar högt om skolans värld i ett nästintill öronbedövande brus och har gjort det på ett sätt som fått mig att mer eller mindre undra vad det finns för dold agenda som nu istället måste döljas genom denna klappjakt. Man kan utifrån kravet på lärare undra vilken som blir nästa yrkeskategori, som blir föremål för drevet, som leder ända upp i regeringskansliet.

Man kunde önska att de styrande i det här landet med krafttag tog tag i detta förskräckliga språkbruk i dess linda. Så att alla människor oavsett hudfärg eller klasstillhörighet fick klart för sig att det inte är acceptabelt att ta med sig detta språkbruk in i vuxenvärlden och använder det när strålkastarljuset slocknat.


Fittstimmet det förde självaste LO-basen Stig Malm ut till Sveriges befolkning i början på 90-talet. Fastän uttrycket egentligen hörde hemma och var mer eller mindre en norm bl.a. inom det militära.

Nå, vilka var nu det här Stig Malm:s Fittstimmet. Ja, det var helt enkelt starka politiska kvinnor inom det egna partiet, som Stig Malm själv tillhörde. Sålunda ingen som Stig Malm efter en våt kväll träffade på mitt på gatan mellan här och där och som han inte kände. Nej, det socialdemokratiska kvinnorförbundets dåvarande ordförande Margareta Winberg var honom mycket väl bekant.

Det var sålunda en man som inom arbetslivet skulle värna kvinnors rätt inom arbetslivet. Dessutom var han den som skulle företräda Fittstimmet vid diverse förhandlingar.

Det hela är naturligtvis beklagligt, men jag är faktiskt mer intresserad över VEM det är som försett Expressen med dessa två år gamla filmklipp och anledningen till det. Därför att det hela pekar rakt mot de egna SD-leden. Är det någon som fått foten ur partiet, eller vad rör det hela sig om. Någon form av maktspel är det trots allt fråga om. Men den frågan ställer sig inte dagens media, utan sväljer istället hela bytet.

Fittstimmet tycker jag själv fick en rätt frisk fläkt som svar, när de socialdemokratiska spetskvinnorna avkrävde Malm en offentlig ursäkt och självaste dåvarande partisekreteraren Mona Sahlin ansåg att ett sådant språkbruk endast förtjänade ett förakt.  

Dåvarande Vänsterpartiledaren Gudrun Schyman valde nog mer humorvägen som motangrepp och begåvade Stig Malm med epitetet "Pittpamp". Vilket i vart fall fick mig att le stort och brett och rensa hela debatten ur huvudet. Därför att då fick udda vara jämt för min del.

Genom åren har det förekommit en hel del, som i dessa tider är bra att komma ihåg, för att hålla det inträffade på en hanterbar nivå. Dessvärre förekommer det en hel del inom politikerkåren av åtskilliga övertramp:

Därför att själv minns jag en överförfriskad tidigare regeringspolitiker, som avtroppat som landshövding i Örebro. Han vräkte ur en också mindre lämplig ordsvada en nyårsafton, i fyllan och villan. Han hade gått till angrepp och polis var därför tillkallad till residensbostaden, därför att han vevade runt.

Ovårdat språkbruk har t.o.m flödat ut från riksdagens talarstol, när Olof Palmes ordsvada angående Geijeraffären fick nackhåren att resa sig på mig av blotta förskräckelsen. Trots att det är så många år sedan, ryser jag fortfarande vid blotta tanken vad han klämde ur sig. Dessutom helt i ogjort väder och som senare visade sig vara helt riktig beträffande dåvarande justitieministern Lennart Geijer. Trots utdömt skadestånd så visade det sig att Geijeraffären hade en verklighet och var inte en påhittad historia. 

Palme var väl inte ens full där han stod i talarstolen (?)

För att inte tala om alla andra politiker som låtit orden flöda vilt, när de trott att TV-kamerorna varit avslagna, vad jag vet har de väl inte ens varit fulla de heller.

Det vore önskvärt om man istället, diskuterade vilket språkbruk och handlingar vi skall acceptera i vårt samhälle. Är det verkligen riktigt att JK låter en lagman slippa undan, som ägnat sig åt systematiska sextrakasserier och som lett till förödande konsekvenser. Göra offer till offer än en gång, precis som sker runt om i landets domstolar.

Skall man verkligen i egenskap av kommunalråd behäfta en hel ortsbefolkning med epitet som "gruvmentalitet". 

Så fort någon säger något, som inte passar ens egna högst personliga tyckanden så hittar man på nya epitet i syfte att förnedra. Är man inte språkmässigt kvar i något, som man kan på sin höjd förvänta sig från ungdomsgängsvärlden och inte från en vuxenvärld.

Varför kan man inte ens vara så smart, att man använder ett helt omvänt uttryck:


söndag 18 november 2012

18 november är en Jämmerdag enligt Bondepraktikan.

Då kan det nog vara rätt lämpligt, att bara ligga och vifta med tårna i luften på hemmafronten
 
Så himla lustigt livet ibland kan vara, man blir liksom fullständigt bombarderad av något. Jag tror jag inte tänkt på Bondepraktikan sedan förra året, när Anders hade namnsdag. Ni vet den där ramsan "om Anders braskar skall julen slaska" och vice versa.

Men bara de två senaste dygnen har jag fullständigt bombarderats av förekomsten av just Bondepraktikan. Så sent som för någon timma sedan satt jag och bläddrade i en gammal Julstämning från 1947, som Herr H släpat fram ur gömmorna. Vad katten stod det i den också tror du. Jo, just det: om Bondepraktikan. 

Egentligen är väl Bondepraktikan någon form av vår egen kulturskatt. Denna form av handbok för bönder, som ursprungligen kom ut i Tyskland på 1500-talet. Den första svenska upplagan kom väl någon gång på 1600-talet och var sprungen ur en dansk förlaga. I vart fall blev det blev ett ruskigt sökande i vilken av bokhyllorna jag kunde ha ställt in min egen upplaga av Bondepraktikan.

Den 18 november är i alla fall en av dessa Jämmerdagar, som det finns 33 av under ett år. Jag satt och spanade ut genom fönstret en stund och undrade om det möjligen var så, att talet 33 i Bondepraktikan möjligen kunde ha någon samröre med Bibelns 33. Jesus sades ha varit 33 år, när han korsfästes. Men jag fick ge upp, eftersom jag inte kunde komma på, på vilket sätt de två talen 33 skulle ha något med varandra att göra.

En Jämmerdag är i alla fall en farlig dag. Det är inte bra att födas på en sådan dag. Antingen får man ett liv i ånger, eller så dör man snart. Man ska inte gifta sig, därför äktenskapet håller inte. Undra hur många äktenskap som egentligen har ingåtts just en av alla dessa 33 Jämmerdagar och som lett till just skilsmässa. Undra just om det finns någon statistik på det. Blir man sjuk på en Jämmerdag måste man bli botad snabbt, annars dör man inom kort.
Flytta skall man absolut inte göra och väljer man att resa bort kommer man aldrig hem igen.

Hårda bud i Mellerud... nej, förlåt i Bondepraktikan.

TVI...  TVI...  TVI...  och så får jag väl kasta en näve salt över axeln. Vilken axel det nu var. Var det höger eller vänster? 

Det är många gamla ord, som slutat att användas kommer jag på så där i ett nafs, när jag rör mig i dessa åldersstigna tassemarker. Jämmerdal är ett av dem. 

För att inte tala om toalett. Det ordet har liksom bara ett enda användningsområde nu för tiden. Säger man toalett, så menar man enbart den där ytterst lilla lokalen där det finns en toalettstol i. Men jag kommer helt plötsligt på att det finns en massa olika former av toalett. Nu t.ex. skall jag gå och göra vad man förut kallade för aftontoalett. Jag skall med andra ord göra mig i ordning för att krypa ner i sängen och innan jag kan göra det blir det lite av helt nödvändiga bestyr: En aftontoalett. Dock förvarar jag inte mina toalettsaker, liksom de flotta damerna gjorde förr i tiden i något nattygsbord, utan de är förpassade ut till badrummet. 

När jag träder ur badrummet kommer jag inte att vara iklädd någon flott aftontoalett, eftersom det inte är brukligt att sova i dylika tingestar.

torsdag 15 november 2012

Nu har nätverken mot gruvsnyltare och minerallagar, börjat samla ihop sina förenade krafter och lördagen den 17 november 2012, samlas i Stockholm på Medborgarplatsen med början kl. 13.00 under manifestation mot gruvboomen och överlämnande av ett brev till regeringen.


med förenade krafter och nutida medianätverk går det inte längre att skyffla sanningen under mattan hur länge som helst. http://www.facebook.com/events/125673370919603/?ref=nf

Läs hela programmet som går av stapeln den 17 november i Stockholm i denna länk: http://fib.se/hem/item/2028-17-11-mot-gruvsnyltare-och-minerallagar De ingår i nätverket Budkaveln.

Nu har även SVT: s Uppdrag Granskning än en gång trätt in och det nya programmet i Uppdrag Granskning kommer att sändas den 5 december 2012 i SVT.

Så här såg det förra ut som sändes december 2006. Det är inte mycket som har hänt sedan dess, mer än att läget är ytterligare förvärrat: 
 
Om LKAB: s miserabla hantering av gruvbrytningen i Malmberget, finns numera en smärre bibel att hänvisa till och forskarna i Miljödomstolen, de som även fanns med i radioprogrammet Kaliber, http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=5335268 är rörande ense: 

Det är inte någon lämplig boendemiljö med tung industri och boende. Anledningarna till det kan man avlyssna i Kalibers programserie, "Malmens makt" med underrubriken "I väntan på att marken skall rämna", eller gå den långa vägen och läsa deras yttrande i form av sakkunniga  i Miljödomstolen. Men forskarna är inte ensamma om den åsikten och det tas upp i radioprogrammet Kaliber.
 
Det är lite motstridigt i stora ljugarbolaget LKAB. Fyra kilometer ny stängsel har satts upp bara i höst, som skall ringa in de boende i Malmberget ännu mer. Det är ingen uppgift som jag hittat på utan den uppgiften är hämtad från LKAB Framtid, dvs deras egen propagandaapparat. Det är sålunda ingen större skillnad på hundgårdar och för de boende i Malmberget, mer än att i normala hundgårdar så är det inte regelrätta skalv och nattliga sprängningar som pågår.  

Ändå framhärdar LKAB: s propagandaapparat i programmet Kaliber, att samhällsomvandlingen tagit ett abrupt slut, eftersom det är helt uppenbart är några eländiga individer, som har överklagat det totalt orimliga avtalet mellan LKAB och Gällivare kommun. Ungefär som om det skulle låta dem att hindra framfarten! LKAB anklagar programmet Kaliber för regelrätta lögner, ungefär som om deras egna omskrivna verklighet, skulle ligga mer i fas med verkligheten. 

Jag fick ett mail i min mailbox imorse där någon undrade om jag hade läst LKAB Framtid, enligt skribenten av mailet: Två riktigt feta ljugartidningar, som var bifogade i fil. Men också går att läsa på LKAB:s hemsida. Han tyckte också att LKAB:s propagandaapparat var i alla fall mycket duktiga på, att förvränga verkligheten och ansåg att de borde få stora journalistpriset.

Vad säger jag då. Ja, jag kan bara nicka och instämma. Men det finns inget längre som kan förvåna mig, när det gäller det statligt ägda LKAB i Malmberget och hur man i sten vägrar se sanningen i vitögat, sett ur de drabbades perspektiv och inte ur den egna profithungern. Det som är mest beklagansvärt är att det skulle kosta LKAB i Malmberget två streck i bokföringen för att reda ut situationen!

I ovannämnda skrifter (LKAB Framtid) kunde man också läsa om hur det varit minskade vibrationer under de senaste tio åren. HÄPP! Det uttalade sig ansvarig Kjell Harnesk, chef för bergmekanik. Det är liksom helt tvärtemot vad deras egna rapporter om de regelrätta skalven, dvs. de seismiska händelser som äger rum och som LKAB väljer att kalla för "skakningar". Skakning - Skalv, det är bara att själv uttala orden högt för att höra, vad som mentalt sker inom en själv, vid jämförelsen av de två ordvalörerna.

Skalven t.ex. den 1 november kl 03:49:38 (dvs då normala människor ligger och sover som bäst) då uppgick skalven på:
Sveavägen 7 till 6,25 mm/s
Malmstavägen 11 till 5 mm/s
Hertiggatan 18 till 4 mm/s
Genvägen 2 (som ligger i Koskullskulle och inte i Malmberget till skillnad från de andra mätplintarna) till 3,15 mm/s
Konsum i Malmberget till 1,6 mm/s
och slutligen pensionärshemmet
Lövberga 0,9 mm/s
enligt LKAB:s egna rapport.

Hur många dylika rapporter jag hunnit läsa genom årens lopp, kan jag sanning att säga inte ens minnas. Men nog börjar läget se alltmer förtvivlat ut. Det verkar som om hela schweizerosten gruvan i Malmberget utvecklats till vilken  klanglåda som helst. Själva händelsen som utlöst skalvet kan ske i någon av de mer bortomliggande malmådrorna och ändå ge enormt stort utslag på precis motsatta sida. Sug på den du, Kjell Harnesk, ansvarig chef för bergmekanik!

I ett mail från informationsansvarig Anders Lindberg med propagandaministern själv i ryggen, Lotta Fogde, kommunikationsdirektör, låter Anders Lindberg meddela på min fråga varför LKAB systematiskt väljer att kalla alla skalv för "skakningar", vilket blir väldigt missvisande bild:

Vi har fått önskemål från boende i Malmberget och Kiruna att inte bara använda uttrycket "seismisk händelse" och använder därför också ordet skakning, eftersom det ju är vad det handlar om. 

Vi försöker alltid vara lyhörda och använda ord som alla kan förstå. 

Så långt Anders Lindbergs mail, som gått som cc till kommunikationsdirektören Lotta Fogde.

Jag tror knappast att någon Malmbergsbo har kommit på ett så infantilt uttryck som "skakning", när det sker massor av regelrätta skalv pga den aggressiva gruvbrytningen. Det måste i så fall vara från någon så konstruktiv person som den fd LKAB anställde och numera pensionären Ingemar Marklund, som LKAB på sin hemsida tog draghjälp i hopp om att skjuta radioprogrammet Kaliber i sank. Bolaget drar sig inte för att använda vilka personer som helst, som haft och sannolikt har ett egenintresse fortfarande, eftersom man på något sätt alltid förblir i trovärdighetsläge av vad man själv har bidragit med under sitt yrkesverksamma liv

Hur det där med lyhördheten inom LKAB, som Anders Lindberg hänvisar till: det råder det väl tämligen delade omfattningar om bland de drabbade ortsborna. Där måste det nog stå mer än LKAB i kalsongerna och pannbenet för att det skall kunna gå hem.

Kjell Harnesk lät i LKAB Framtid meddela att bolaget bryter ca 8000 ton i varje salva, när 3-8 salvor sprängs varje natt i flera olika malmkroppar. Brytning pågår enligt honom fn i tretton av de tjugotalet kända malmkropparna i Malmberget. Bara dessa uppgifter får vem som helst som äger någon form av egen tankeverksamhet, att inse att det är länge sedan det var förenligt med boende och så aggressiv gruvbrytning som det här är fråga om. Precis som även forskarna i Miljödomstolen är fullständigt eniga om. Fler som uttalat sig finns också på estraden om olämpligheten, men det är tydligen inte helt riskfritt att ta bladet från munnen.

Så det är länge sedan informationsansvarige Anders Lindbergs uttalande i Kaliber, om gruvbrytning under 100 år i Malmberget, ägde någon form av riktighet och även var i fas med den gruvbrytning som sker idag i Malmbergsgruvan. Men det förstår inte den arme kraken, som nu fått till uppgift att sopa i LKAB-manegen, eftersom kommunikatinsdirektören Lotta Fogde inte ägnar någon tid till dylika "smärre trivala problem", såsom olägenheter för de drabbade inkl. miljöförstöring i Malmbergsgruvan.

Hon kanske sitter och ägnar sig åt att LKAB skall se över sina rutiner. Det är ju det som det brukar heta sedan man blivit ertappade med hela handen i kakburken. Men inte ens så långt har LKAB i Malmberget hunnit. De är ännu oklanderligt perfekta, även om situationen med gruvbrytningen i Malmberget mer påminner om något som istället borde ha inträffat i Afrika, eller någon annan plats på jorden där man vet att dylikt kan förekomma.
  
Ivrigt har man uppenbarligen indoktrinerat en del av lokalbefolkning, som hyllar LKAB:s rovdrift på de boendes bekostnad. Därför att så mycket otidigheter som jag fått ta emot under mitt bloggande sedan 2008 om problemen med LKAB:s gruvbrytning i Malmberget, har det varit som ett mantra man upprepat. Dvs rena rama lögner om hur det har gått till

Sedan att det verkligen är LKAB som är ursprunget till samtliga problem det har för min del aldrig någonsin betvivlats av mig själv, eftersom min pappa varit kommunalpolitiker när jag växte upp i Malmberget och problemen började att hopa sig på ett problematiskt sätt.

Min pappa bodde som liten i Tingvallskulle, ett samhälle som också är nedlagt och utplånat pga gruvbrytningen, liksom väldigt många dylika i Malmbergsgruvans fotspår. Min farfar var handlastare i gruvan. Det är också därför min farfar i sten vägrade, att någon av hans söner skulle gå hans väg genom yrkeslivet. Ingen av dem har heller gjort ett enda dagsverke i gruvan.


Följande artikel är beviset för att det genom åren figurerat massor av mantran av typen "om man upprepar en lögn tillräckligt mycket, så blir det till en sanning". (i alla fall för somliga, som inte äger egen tankeförmåga). Det har aldrig varit någon sanning och det blir inte mer sant för att man försöker sig på att knuffa över skulden på kommunpolitikerna, över något som de inte har kunnat påverka. Det ÄR det statligt ägda bolaget LKAB, som hela tiden visar med hela handen och då finns inget att sätta emot, med tanke på att minerallagarna ändrats till möjligheter till rena rama rovdriften av svensk natur och miljö.
Det är en mycket gamla tidningsartikeln, 28.2.1975, skriven av journalisten Christer Holmqvist, som då jobbade som journalist på Norrbottens-Kuriren i Gällivare. Dvs på förra stenåldern, ungefär, utspelade sig det här och är ett bevis för att det finns lögner, som formas till rena rama tros-mantran, för de som inte hissen går ända upp för. Det här är beviset för att det var annat ljud i skällan från de inblandade på den tiden, då eländet inte hade hunnit urarta ännu utan gruvbrytningen låg i symbios med lokalbefolkningen.
PS. Dessvärre för blogger åter sitt eget liv, det betyder att texten kryper ihop och färgerna varierar, hur jag än försöker att fixa till det. Men man får det man betalar för som det så vackert heter, om man nu inte heter LKAB förstås. Då får man också det man inte betalar för... DS.

Svart Pedagogik - av den danske konstnären Peter Land

Det var en nästan otäckt verklig fontändocka, som mötte oss inne i Akvarellmuseet i Skärhamn
Nästan så man kan förstå varför konstnären valt utställningens namn "Svart pedagogik" till temat hur han upplevde barndomen och framförallt skoltiden.
första skoldagen, den dagen då de flesta stryker sig lite ängsligt längs skolväggen.
Den här bilden kände jag samhörighet med. Minnet från då jag låg inne på gamla lasarettet i Gällivare, nedpressad i sjukhussängen och fastmejslad med sängkläderna, som vikts in under madrassen så att jag satt fast som i ett skruvstäd. Min kära storasyster upplyste mig om att i källaren nedanför barnavdelningen där sågade man i döda barn, därför att det var där man förvarade alla liken. Dvs. de som inte överlevt sjukhusvistelsen.
Mardrömmarnas mardröm när man var liten...
   
Vid 16-tiden på väg hem efter händelserik dag, som hade inletts med ett besök på SU och att förra sommarens strålbehandling hade slagit väl ut, inga tecken på återkommen cancer hos Herr H. Vi hade precis kört över Tjörnbron när ögonlocken började kännas tunga. Även solen på väg ner och redan halvskumt. Det känns att det inte är mer än dryga 14 dagar kvar till första advent.


måndag 12 november 2012

Helgens bästa kommentar: - Han förstörde min frilla!

Midsommarhelgens nytillskott i familjen och hans storebror 9-åringen, döptes igår tillsammans. Fars Dag och allt som det var inkl. Mårtensmäss med Martinsdagen, som förr i tiden inledde den 40 dagar långa fastetiden. Efter dopkalaset känns det som om de där 40 dagar långa fastetiden hade varit på sin plats. Åtminstone är det inte mat eller dopp det första som finns i tankarna idag.

- Snacka om sockerkoma, sa dottern, när hon smakat sig igenom dopkaffets bord, som avrundade dopmaten.

Mitt äldsta barnbarn hade bakat tårtorna:


till 9-åringen, fotbollskungen, hade hon gjort en tårta med en fotboll som prydde tårtans topp.
till lillebror, som ännu inte kan delge sina önskemål om tårtdesign, hade hon gjort en smarrig gräddtårta med gelé över bären.
Det var fler barn som döptes i den gamla, lilla vackra församlingskyrkan inte bara 9-åringen och midsommarhelgens nytillskott till familjen. Numera kan man inte värma upp kyrkan för ett barndop. Men det var helt ok och en trivsam tillställning med flera dop, trots att vi inte kände varandra alls.

Det hade närapå varit en vadslagningstävling hur dopet av 9-åringen skulle gå tillväga. Herr H hade ett resonemang med 4-åringen om att 9-åringen skulle nog prästen stoppa ner i dopfunten innan han slängde upp honom i luften. Det trodde inte 4-åringen på. Men nog såg det himla dråpligt ut när översteprästelatet kopplade ett stadigt nackgrepp på 9 åringen, som då kom att stå på tå.
Efteråt frågade Herr H hur 9-åringen hade upplevt själva dopceremonin vid dopfunten. 9-åringen som ägnat morgonen i vanlig ordning med att tillrättalägga frisyren framför spegeln, svarade konstaterande: - Han förstörde min frilla!
lillebror fick en betydligt bekvämare ställning vid dopfunten
och var den enda av bröderna som fick den sedvanliga luftfärden. - Det var det jag visste, konstaterade 4-åringen över det vunna vadet med farfar, Herr H.

Hela helgen har gått i festens tecken.

Först ut var dottern i lördags, när hon fick sin diplomering & kandidatexamen vid Göteborgs universitet under pompa och ståt. 
Men egentligen har det inte varit någon större skillnad för hennes del, eftersom hon bara fortsatt med sin Masterutbildning efter det att det var klart, att hon klarat av sin kandidatexamen. Lite festligheter med champagne och snittar tror jag ändå varit en mental markering för att ett delmål har uppnåtts. Flera år av studier och slit, om än det också funnits trevliga inslag under studietiden i form av att studera utomlands: en termin i Wien och de andra kortare varianterna både i Innsbruck och Londons ekonomicentra har nog haft mycket att ge henne, både erfarenhetsmässigt men även själsligen & mentalt. 

Den här nya generationen de är världsmedborgare där statsgränserna har blivit utsuddade. Så var det inte på min tid. Tack och lov har utvecklingen gått framåt i det fallet.