lördag 28 februari 2015

Krönikan av Carl-Einar Häckner i dagens Göteborgs-Posten.


Carl-Einar Häckner skriver om "Bananen som försvann" 
http://www.gp.se/nyheter/kronika/1.2642483-carl-einar-hackner-bananen-som-forsvann 
och som vanligt, berör han det som jag själv går omkring och bär på. Jag känner mig ungefär som katten, som fick tassen överkörd av tåget, som dundrade förbi.

Det har blivit en mycket otäck stämning, inte bara i Sverige och därför undrar jag så, när den här våldsutvecklingen och hatet skall stoppas, att vuxna blir vuxna och skall sätta moralen och det sunda förnuftet först av allt i sina göranden och liv.

Det går inte ihop med att vara ett land som levererar vapen till Saudiarabien och i samma stund förfasas över sharialagar, eller låta dylika personer som "sommarprataren"Athena Farrokhzad härja fritt och beredas plats för sina människosplittrande ideer. I sommarpratet dömde hon ut Sverige som ett rasistiskt, nationalistiskt land där sittande regering skall störtas med våld!

Hon sa så ordagrant i sommarpratet och då höll jag nästan på att skvimpa ut kaffet, som jag just vara på väg att ta en klunk av.

Visserligen är jag orubbligt förvissad om att yttrandefriheten är den allra viktigaste att värna om. Speciellt i dylika tider då samförstånd är det enda som kan leda oss fram till, att vara värda att överhuvudtaget kallas för människor. Men jag undrar vad kommande sommarpratare kommer att ha på sin agenda. Är det nu vi kommer att få höra homofober, judehatare, IS-företrädare och radikaliserade framföra sina åsikter. Är det nu vi kommer att få lyssna till sådana personer som Anders Behring Breivik, som försvarar massmord med ett självändamål.

Den som nu tycker att jag breder på i värsta laget skall nog lyssna till Athena Farrokhzads "sommar-program" http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/403967?programid=2071

eller läsa ledaren i DN efter sommar"pratet" http://www.dn.se/ledare/signerat/det-goda-hatet-fran-vanster/
Athena Farrokhzad kallar sig själv också för aktivist, med all rätt kan jag tycka. Därför att aktivist är i det här fallet en våldsam natur.

Nyss återvände hon till Angered (Blå stället) där hon en gång bott. Men även till Hammarkullen (Folket Hus) för att hålla föredrag. Hon mottogs och höjdes till skyarna av de ansvariga, som om hon vore någon form av messias som skulle frälsa världen. Klart idolstatus i vart fall. Själv kan jag bara tycka att det var fruktansvärt oansvarigt, att ta in en dylik brandfackla i ett redan segregerat område, en människa som späder på "svenskar tycker inte om invandrare".

Jag gissar att hade det här rört sig om en svensk/svenska, istället för Athena Farrokhzad hade man omedelbart funnits med på SÄPO:s lista, som en samhällsrisk. Med all rätt dessutom, eftersom här uppmanas till inte vilka våldsamheter som helst, utan man skall störta regeringen med våld!

I Norge har man nu valt att häkta den
kontroversielle islamistledaren mulla Krekar, på begäran av polisen i Oslo. Mulla Kreka heter egentligen något helt annat: Najmuddin Faraj Ahmad.
Mulla Krekar ska hållas i fängslat förvar i fyra veckor då han är misstänkt för hot och för att ha uppmuntrat till våldsbrott i bland annat en intervju med tv-bolaget NRK. I Sverige fortsätter man att ducka för den våldsamma anda som finns ute i världen och jag kan inte med bästa vilja i världen enbart vända blicken åt ensidigt håll, eftersom man hyllar t.o.m. USA som spritt död och elände efter sig i stort sett hela världsklotet. Det går nog inte ens att tänka ihop hur många oskyldiga människor, både de egna medborgarna och i de länder som de har drabbat, som blivit kanonmat.

Det måste vara något grundläggande dysfunktionellt med en stat, som beter sig om man lider av allvarlig schizofreni. Man övervakar och misstror all världens människor. Människor som de dessutom inte har någon som helst rätt att kränka privatlivet för.


Fortfarande undrar jag och många med mig, vad USA har i t.ex. Östersjön att göra, eller några av de andra länderna som de de senaste 60 åren fört krig i, eller varit anledningen till inbördeskrig har startats. I Sverige talar man alltjämt om det kalla kriget och Ryssland som ett verkligt hot mot världsfreden. Det gör man trots att man idag inte kan vara oupplysta om vad som hände under Nikita Chrusjtjovs tid vid makten och han ville sträcka ut handen till en varaktig fred. Den som var ovetandes förut har absolut inte någon anledning att påstå att de inte visste. NU vet alla som VILL se, hur det egentligen förhöll sig.
http://www.svt.se/dox/krusse-i-amerika

Förära någon Nobels fredspris, som i nästa stund står i begrepp att döda och utplåna oskyldiga människor och för krig och intrigerar överallt, det blir helt obegripligt. Men det är länge sedan jag överhuvudtaget försökte förstå världens giriga maktmänniskor, jag klarar faktiskt inte längre av att ens försöka förstå.

Jag har haft en rätt så allvarligt brevkommunikation med min mentor, som i dagarna fyllde 90 år och skulle sålunda ha varit jämngammal med min egen mamma. Min mentor är en sund människa i en sund själ, vars tankar jag har haft förmånen att ta del av i mer än två decennier. Sedan några år tillbaka har våra telefonsamtal upphört av rent praktiska skäl, eftersom det kräver två relativt gott hörande människor. Men det skrivna ordet i vanliga brev är en sakta och mer eftertänksam handling, som jag till fullo lärt mig att uppskatta i detta tidevarv, när snabbhet i nåbarhet blivit till en kontraproduktiv form av medmänsklig samvaro. Den är i dagens samhälle lika unik som värdefull:

Han skrev bl.a.:


Jag har också avslutat mitt skrivarliv. Jag har plockat ihop lite "kvarlåtenskap", som kanske kan intressera dig. Mycket kretsar kring det ondas gåta. I ditt brev berättade du en del om människors djävligheter. Men vi måste också öva upp blicken för hur mycket fint, hur många fina människor som finns kring oss.  -  Och så alla dessa fromma, sadistiska terrorister som faktiskt tycks tro, att de skall komma till Paradisets högsta topp om de så bara utgjuter några droppar av "de otrognas blod".

Idag sker massdöden genom förryckta frälsare och deras läror, inte minst inom politiken: nazismen, kommunism, islamism och alla andra ismer.

Jag har också bifogat några dikter med hoppets ton. Jorden skall utvecklas till kärlekens och frihetens planet, när vi genom katastroferna långsamt vaknar. På Carlssons förlag får jag till hösten ut en ny och utvidgad upplaga av min bok från 2009 "På väg att bli människa", men med en ny titel "Jaget vaknar och förvandlar världen".


Så kommer ytterligare högst personligt mellanstick i brevet, men så avslutar han brevet med:

Här får du en fin vers av Harriet Löfwenhjelm:
Let us be happy and rejoice on this green earth,
Oh my son. 
But tired anel smiling we leave out toys 
when it´s over and life is done.


torsdag 26 februari 2015

Helt uppenbart håller jag på att bli riktig tant, därför att jag förstår inte hur människor som styr både landet och våra företag, kan ha så bristfälligt ansvar.

Vi har en ungdomsarbetslöshet, som är mycket oroväckande. Inte bara det, utan de som har någon form av handikapp, eller närmar sig de 50 är de som är ratade ute på arbetsmarknaden.

Sedan blir det inte bättre av att det saknas bostäder och det gäller ju i allra högsta grad ungdomar, som inte har jobb och sålunda inte godkänns som hyresgäster. 

Jag skulle vilja att samtliga inom den svenska Riksdagen och Regeringen skulle vara tvingande att svara på vad de tycker, att det ger för signaler till dessa människor.

Jag kan bara tyda det som en enda signal och det gör mig minst sagt upprörd.


När man 2007 inom Regeringen bestämde sig för att förskjuta all makt till ett godtycke, som totalt saknat ansvar genom hela samhällshistorien - Svenskt Näringsliv - organisationen som bildades 2001 genom sammanslagning av Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivarföreningen, då blev det alldeles tomt inom mig. Därför att jag kunde redan då förstå vilka långt vittgående konsekvenser som det skulle få. Bara det senaste åren har jag önskat, att jag någon gång åtminstone kunde få fel i vad jag ser komma annalkande, som ett brev på posten.

Med dårarnas envishet och trots att man idag har ett sorgligt facit, som visar hur det finns ett utbrett missbruk inom det svenska arbetslivet, där svindlande många har visstidsanställningar, som pågått under väldigt många år, så hävdar den svenska Regeringen: att det inte finns ett utbrett missbruk av visstidsanställningar.

Ett är då fullständigt säkert, inte kan man anklaga den svenska Regeringen för att vara de allra skarpaste knivarna i lådan. Antagligen kan man även baka in Riksdagens ledamöter, eftersom mycket som händer i Regeringen först haft en djupdykning i den svenska Riksdagen.

Glädjande nog anmälde TCO det hela till EU-komissionen, som i sin tur kommit fram till att den svenska lagstiftningen strider mot EU-rätten och att det existerar ett utbrett missbruk. Så nog är det dags att montera ner Svenskt Näringslivs´makt över det svenska samhället och införa lagar som reglerar både det ena och det andra på arbetsmarknaden, liksom svenska företagsbeskattningar.

Ibland önskar jag att jag inte hade varit så vetgirig och intresserad av människor, eftersom det också inneburit att jag läst in mig på svenskt företagande och gjort djupdyningar i flera av storföretagen. Det har varit en sorglig läsning, därför att överallt har Arbetsgivarföreningen stått för det riktigt smutsiga byket och inte sällan har det spelats under täcket med Regeringen och ibland t.o.m. fackföreningar.

Jag undrar vad en sådan som Sven Wingqvist, en av grundarna av SKF, hade sagt och gjort om han hade levt idag, då man varslar 200 anställda i Sverige för att man skall flytta produktionen, dit man kan nyttja billig arbetskraft. Jag skulle ha förstått åtgärden om det varit förlust i kassan, men då man gör det bara för att kapitalisterna skall fylla sina redan välfyllda börsar, då finns de inte längre något som heter etik och moral och ansvar för Sverige, hos de svenska företagen och företagsledarna, eftersom man är beredd att sticka kniven i ryggen på det hela svenska samhället.


Det är är fråga om djungels lag på de rikas villkor, det inser man när man läser om alla varsel och människorna som blivit slavar hos bemanningsföretag: http://www.di.se/sok/?q=varsel



tisdag 24 februari 2015

Idag den 24 februari är det Sverige-finländarnas dag.



I Göteborg hissas för första gången Sverigefinnarnas egen flagga.

Jag läste att det skulle hållas lunchdisco med finskt tema på Gustaf Adolfs Torg och Stadsbiblioteket skulle visa film. Men inte lyckades jag hitta något på stadsbiblioteket,  http://www.stadsbiblioteket.nu/stadsbibliotekets-februariprogram-2015/
 Däremot såg jag att det var Kalevaladagen den 28 februari. Kalevala, Finlands nationalepos som fyller 180 år. Enligt Stadsbibliotekets program så firar Götalands Kalevalaförening dagen med musik av M A Numminen (en av mina mistlurssjungande favoriter), med sig har han sin vapenbroder dragspelaren Pedro Hietanen.

Det blir lite av finsk vecka i Göteborg, därför att texterna till Kalevala är upptecknade muntliga berättelser i versform, som på 1800-talet sammanställdes till en enhet av Elias Lönnrot. Han skrev väl till några egna verser, men om jag inte minns helt galet utgör de endast en försvinnande procent av hela eposet.


Händelseförloppet och gestalterna är en skapelse av Elias Lönnrot och jag upptäckte, när det begav sig, att det fanns likheter med Alexander Pusjkins "Sagan om Jussi", som kom ut före Elias Lönnerots´arbete med Kalevala tog sin början.

Med handen i backspegeln är det så, att man på något underligt även lyckas hantera sådant som var mindre delikat när det väl hände. Ett sådant minne är från studietiden då vi tvingades till att medverka i en pjäs, inte ett helt rätt företag, eftersom det hela var på vers. Det var sas grand final på hela studien i grekisk mytologi. 

Men det är klart, har man nu klarat av och lagt grekisk mytologi i pjäsform bakom sig, så kändes Kalevala som ett stilla vårregn i jämförelse med det som det som det grekiska versmåtten hade stått för. Då var Väinömöinen, Kalevalas stora hjälte och den evige vismannen, betydligt enklare att både ta till sig och knäcka, än det grekiska versmåtten med Klytamamestra, som var hustru till Agamemnon och dotter till Spartas konung, som konspirerade mot maken tillsammans med sin älskare Aigisthos. Nästan så att jag då helt plötsligt förstod uttrycket "rena rama grekiskan" vid konfrontationen med de grekiska versmåtten i pjäsen.  

Men själv har jag haft stor behållning av den grekiska mytologin och dess berättelser. Min dotter tillhör dem som också fascinerats av den grekiska mytologin och även ett av bonusbarnen har tagit till sig en del av berättelserna, eftersom det finns många ord i vårt språk, som härrör sig från just grekiskt mytologi. Den om Argusöga t.ex. sådant som numera tycks hålla på att falla i tragisk glömska. Dagens unga talar på ett sätt som är näst intill obegripligt ibland. Nästan så man får klia sig i huvudet och fundera på vilket språk det var...

Men jag skall nog aldrig glömma, när vår pjäs´ Klytamestra´(en lång och kraftfull danska) gjorde entré i pjäsens dörröppning, då höll hela publiken på att trilla baklänges av denna våldsamma kraft, som uppenbarade sig i dörröppningen både bokstavligen och bildligen. Själv forsade hon fram med en sådan våldsam kraft, att hon glömde bort sina repliker. Men det förstod aldrig publiken, eftersom jag mötte henne med en hemsnickrad grekisk vers, som lät alldeles trovärdig och som fick henne, att plötsligt minnas vad det var hon hade för replik.

Det är bra erfarenheter att avsluta en kulturhistorisk studietid med en pjäs, även om det var det var bland det värsta jag visste, när dessa skulle framföras i versform.

När vi läste Kalevala fick vi många glada skratt. Bl.a. den om Marjatta, Kalevalas jungfru Maria, som blev havande sedan ett blåbär hade hoppat på henne när hon kom längs vägen. Vi studerande skrattade gott åt den berättelsen. Vi kom fram till att vi var väl rätt många, som hade blivit havande sedan "ett blåbär" kommit studsande längs vägen.

Men nog är det väl konstigt, att man inte firar Sverigefinländarnas dag med en regelrätt långbastu, eller tänker jag nu fel igen...
Götalands Kalevalaförening uppmärksammar dagen genom att bjuda in den välbekante M.A.Numminen att hålla konsert tillsammans med Pedro Hietanen. - See more at: http://www.stadsbiblioteket.nu/stadsbibliotekets-februariprogram-2015/#sthash.ao9E76qV.dpuf

Kalevaladagen

Lördag 28/2 Hörsalen kl 14
Finlands nationalepos, Kalevala, fyller 180 år. Götalands Kalevalaförening uppmärksammar dagen genom att bjuda in den välbekante M.A.Numminen att hålla konsert tillsammans med Pedro Hietanen.
- See more at: http://www.stadsbiblioteket.nu/stadsbibliotekets-februariprogram-2015/#sthash.ao9E76qV.dpufV

Kalevaladagen

Lördag 28/2 Hörsalen kl 14
Finlands nationalepos, Kalevala, fyller 180 år. Götalands Kalevalaförening uppmärksammar dagen genom att bjuda in den välbekante M.A.Numminen att hålla konsert tillsammans med Pedro Hietanen.
- See more at: http://www.stadsbiblioteket.nu/stadsbibliotekets-februariprogram-2015/#sthash.ao9E76qV.dpuf

Kalevaladagen

Lördag 28/2 Hörsalen kl 14
Finlands nationalepos, Kalevala, fyller 180 år. Götalands Kalevalaförening uppmärksammar dagen genom att bjuda in den välbekante M.A.Numminen att hålla konsert tillsammans med Pedro Hietanen.
- See more at: http://www.stadsbiblioteket.nu/stadsbibliotekets-februariprogram-2015/#sthash.ao9E76qV.dpufV

Kalevaladagen

Lördag 28/2 Hörsalen kl 14
Finlands nationalepos, Kalevala, fyller 180 år. Götalands Kalevalaförening uppmärksammar dagen genom att bjuda in den välbekante M.A.Numminen att hålla konsert tillsammans med Pedro Hietanen.
- See more at: http://www.stadsbiblioteket.nu/stadsbibliotekets-februariprogram-2015/#sthash.ao9E76qV.dpuf

Kalevaladagen

Lördag 28/2 Hörsalen kl 14
Finlands nationalepos, Kalevala, fyller 180 år. Götalands Kalevalaförening uppmärksammar dagen genom att bjuda in den välbekante M.A.Numminen att hålla konsert tillsammans med Pedro Hietanen.
- See more at: http://www.stadsbiblioteket.nu/stadsbibliotekets-februariprogram-2015/#sthash.ao9E76qV.dpuf

Kalevaladagen

Lördag 28/2 Hörsalen kl 14
Finlands nationalepos, Kalevala, fyller 180 år. Götalands Kalevalaförening uppmärksammar dagen genom att bjuda in den välbekante M.A.Numminen att hålla konsert tillsammans med Pedro Hietanen.
- See more at: http://www.stadsbiblioteket.nu/stadsbibliotekets-februariprogram-2015/#sthash.ao9E76qV.dpuf

söndag 22 februari 2015

En riktig Messerschmitt...

Känner du igen typen, eller har du haft så tur att du aldrig har sammanstrålat med den här personlighetstypen.

Säger man bara helt aningslöst t.ex.: 

- Fasligt vad det var kallt idag. 

Då kan man genast förvänta sig en utläggning, om hur luftfuktigheten inverkar på hur kallt det känns och att det i Göteborg är mycket kallare än det någonsin kan vara uppe i den lappländska fjällvärlden.

- Nähä, svarar man lite klentroget, nu skojar du väl ändå.

Man vet inte riktigt om man skall le lite överseende, eller hur i hela faderulingen man skall bära sig åt. Det där med att mer eller mindre idiotförklara människor det är ju inte en delikat åtgärd. Så man beslutar sig istället för att ta en ny ansats och så hör man sig själv säga:

- Men när det är kring 36-38 minusgrader i fjällvärlden, så är det betydligt kallare än det någonsin kan bli, eller ens kännas i Göteborg oavsett inverkan från luftfuktigheten.

Om man är så himla korkad, att man ger sig in i en dylik debatt och det är ju jag helt uppenbarligen, då överfallas man med en nog så ingående förklaring i luftfuktighetsmätning. 

Man riktigt ryser inombords och finner hur de egna tankarna för länge sedan är ute på egna utflykter, eftersom man själv försvunnit inåt och är nu så innesluten i sig själv, att man bara släpper fram det där klara minnet och känslan av hur det hänger istappar i ögonfransar. Huden i ansiktet är så stramt, att det inte längre går att förändra ansiktsuttrycket. Ansiktet har för länge sedan helt domnat av i kylan.

Man står där och funderar hur länge till man egentligen kan överleva, samtidigt som man får syn på något i periferin, som ser ut som permafrost, fastän man vet, att när man gick ut så var det bara håret, som hade letat sig ut genom mössan. Liksom det känns som skorna är fyllda av istappar istället för tår. Varje andetag känns som om näsan, när man andas in, liksom fastnar som om insidan varit fylld av snabblim. 


Allt det här sker medan man själv blir medvetet betraktandet av hur annorlunda allt förefaller vara. Luften är så oresonligt kall, att allt tycks vara insvept i en märklig form av grå dimma och det känns som om hela kroppen har krympt. Man noterar en märklig känsla mellan kläder och kropp, som också har också infunnit sig, eftersom det känns som om kläderna man gick ut i har blivit flera nummer för stora och bara skramlar runt på något, som en gång var en varm och levande kropp.

Har man då riktigt tur den dagen, i mötet med denne Messerschmitt, som tycks lida av ohämmad mundiarré och lika snabbt som förvirrat byter samtalsämne. DÅ kan man också bjudas på en hel följd av inlägg och helt plötsligt så har det svävat ut i vad hans pappa sa för 20 år sedan om fruntimmer. Det vill säga åsikter som starkt påminner om ett kvinnoförakt av sällan skådat format.

När man lite försynt undrar om han också har svårt för att hantera fruntimmer med egna åsikter.

Då har man slitit bort hela bottenpluggen och får man veta hur han älskar, självständiga, starka kvinnor. 

Eftersom man vid det här laget redan vet VAD han kommer att säga, kan man inte annat än förbanna sig själv för den dåraktiga kommentaren, som är liktydig med att slänga in bensin i redan brinnande eld.

Jodå, han vet, eftersom han varit gift med 3 stycken, starka, fria kvinnor, som han har massor med barn med var och en av dem och säkert ännu fler barn, som lär visa sig, när tiden för bouppteckning infinner sig... bla... bla... bla....

Han är varje kvinnas önskedröm, om man nu skulle komma på en sådan idiotisk tanke om att betvivla det och så följer en ännu längre utläggning om alla hans andra förträffligheter och vilken sexatlet han är och hur han kan tillfredsställa en kvinnas ALLA behov...

När man försiktigt avbryter honom mitt i den meningen och förklarar, att det kanske inte är just det första man tänker på i mötet med honom.

Då kan man lika gärna självmant ringa efter den där transporten, som ombesörjer de där kramgoa tröjorna, som knäppes på ryggen och de medföljande i vita rockar, som lugnande klappar en försiktigt på axeln och talar om att det blir så skönt så, att ligga i det där vadderade rummet i total avskildhet, fastspänd på den där britsen på det där stället där de har så störtsköna piller som man matas med för att slippa veta att man existerar.


Ungefär så känns det vid mötet med denna Messerschmitt och då kan man inte låta bli att påminna sig själv om, att man faktiskt har tränats för den här situationen under hela sitt liv:

lördag 21 februari 2015

Lade man ner geografiundervisningen i Sverige vid en viss ålderskategori?

Ja, frågan har liksom blivit högaktuell den sista veckan.

Först har vi glädjekvittrandet, till SVT Gävledala, när en viss fjollträsk-smartis besökte skid-VM i Falun, ca 20 mil från Sälenfjällen, som är sista utposten för "svenska fjällvärlden" på kartan. Men som verkligen bevisar, att stockholmare är smartare än lantisar, citat: "Det sätter svenska fjällen på kartan," (åsyftande skid-VM i Falun).

Skall man bli förvånad, eller skall man bli förvånad?

Herr H besökte Tappen (vilket i norr betyder bensinstationen), som är den nya svenska Posten på vår sida om verkligheten. Han skulle skicka tillbaka ett par termometrar till Tyskland, som visat sig vara helt obrukbara för det ändamålet han hade tänkt sig. 

NEJ, fråga mig inte varför han beställt några termometrar från Tyskland, när det finns Gubbdagis (=Clas Ohlson) m.fl. bara runt knuten. Jag har bara en kvinnlig hjärna så dylika saker kan jag inte förstå mig på.

Herr H berättade att han fick frågan av "postkassörskan" om Tyskland låg i Europa, så att hon skulle kunna frankera paketet korrekt.


Herr H blev helt ställd och undrade om det var dolda kameran, som var under inspelning.

Efter ett visst dividerande fram och tillbaka så framkom att "postkassörskan" faktiskt hade varit i Tyskland, dock var det inte känt för henne, att Tyskland låg i Europa.

Skall man bli förvånad, eller skall man bli förvånad?

Nu vill jag inte vara så ofin så jag relaterar till någon fler person. Men jag betvivlar den svenska skolans undervisningskvalité, eftersom en viss ung dam för något år sedan i ett prov hade svarat, att en svensk ö, eller om det möjligtvis var en sjö låg i Norge - jag har av förklarliga skäl lyckats förtränga det hela, även om det var svårsmält. -

Själv tillhör jag den kategori skolelever, som fick nogsamt memorera alla små vattendrag i Södra Sverige, vattendrag som på vissa sträckor är mindre än slaskbäcken i Malmberget, eller små kullar i södra Sverige. T.ex. Billingen (höjd 299), som är av samma kaliber, som de små omgivande kullarna som böljar fram runtomkring Malmbergets närmiljö. Enbart Partanen är betydligt högre än Billingen, för att inte nämna Välkomman och Patjanen, som är dubbelt så höga som Billingen. http://kso2.lantmateriet.se/

En gång i tiden var jag en riktig klippare på världsgeografi, men jag är betydligt mer nedtaggad nu för tiden. Det hela tog egentligen sin början, när flera afrikanska länder började byta namn och på den vägen är det. Därför att det är mycket lite som är det, som det en gång var.

Idag är jag glad över om jag hittar de nya snitslade vägbanorna genom Göteborg, med bil. På morgonen kan man köra en väg, men man skall inte vara helt tvärsäker på att det är samma vägsträckning på eftermiddagen. Då kan det lika gärna vara avstängt eller enkelriktat och vägsträckan blir betydligt längre än den var bara någon timma innan.

Jag har äntligen lärt mig att förstå, att gamla lärdomar bara är just gamla lärdomar och det nya står för något helt annat.

fredag 20 februari 2015

Ang. rysk ubåtsjakt i Östersjön.

Häromdagen när jag talade med min barndomsvän på telefon. Hon bor på Gotland, då hördes en dov duns i telefonluren.

- Vaff´... vad det, sa hon och man riktigt kunde ana sig till förvirringen som uppstått. Hela huset bara skakade, tillade hon efter en kort stunds tystnad.

- Inte vet jag, svarade jag sanningsenligt, eftersom det är något svårt att rekognosera en hörbar dov duns i telefonluren till något speciellt.
Det var väl bara någon ubåts-kapten, som grundstötte på Gotland, sa jag och slängde upp ett gapflabb och fortsatte, vem vet du kanske har självaste Putin, som knackar på din dörr snart.


- Då skall jag baka en kaka och bjuda på kaffe, sa hon och så skrattade vi.

Det är konstigt trots att det nu snart blir 60 år sedan vi första gången träffade varandra, så är jargongen alltjämt densamma. Undra vad vi skulle ha blivit utan vår underfundiga malmbergshumor, som fungerat i alla lägen hur livet än har sett ut och även i de mest fördjävligt bisarra lägen, som nu livet bjuder på vare sig man vill det eller ej.


torsdag 19 februari 2015

Vi har en helt ny generation, som prioriterar sina mobiltelefoner före sina barn.

Idag blev jag tvungen att ta mig ut för att fixa till håret inför veckan. När jag anlände till salongen där jag gått sedan jag kom till Göteborg, satt där redan en ung mamma med en uppskattningsvis ettåring i barnvagn. Jag tror det var fråga om att prova fram brudfrisyrer av tiden att döma och de olika frisyrerna som jag hann notera, under den rätt långa tiden som jag själv hann vistas där.

Den lilla var rätt kontraproduktiv som små barn i den åldern är, så vagnen var kantad av det som slängts ur vagnen. En kam, en dryckpåse och den enda leksak som jag lyckades rekognosera.  Men något intressant för barnet kunde jag inte notera från mammans sida, utan mamman tyckte helt uppenbart, att mobiltelefonen var det som babyn skulle uppskatta.

Dvs. mor och dotter skulle ha samma fascination för mobiltelefonen. Mestadels satt den unga modern och fingrade på mobilen, ringde pappan till baby och tyckte helt uppenbart att den lilla, som bara ännu var i jollringsåldern skulle prata i telefonen. Vilket naturligtvis var helt ointressant för den lilla. 


Men mamman hon hann med åtskilligt med mobilen under tiden jag satt där uppe hos frissan. Förutom att ringa upp pappan till barnet, hann hon också att pratade med någon annan också och sms-ade också. Det måste ju vara helt livsnödvändigt, när jag sitter hos frissan!

De som arbetar in salongen försökte så gott de kunde, att tillfredsställa det lilla barnets behov och avleda uppmärksamheten. Jag sa till min hårfrissa redan i inledande skedet, att hade det varit jag som hade suttit fastspänd i barvagnen hade jag redan gjort revolution och att det var ett ovanligt tålmodigt barn, eller måhända uppgivet barn.

Den lilla hade väl vanan inne att ge upp, inse det lönlösa, sin ålder till trots. Det är många uppgivna barn som jag mött bara de sista åren.


Barnet började naturligtvis att kinka tillslut, eftersom hon inte fick någon form av uppmärksamhet eller stimulans från mamman. Då vrålade mamman:
- Nu skärper du dig!

Jag riktigt hoppade till av illvrålet från mamman och sa till min frissa i högre samtalston. Hon hade nu avbrutit och var på väg mot katastrofekipaget:

- Ja, undra just vem det är som egentligen skall skräpa sig. 

Den lilla flickbabyn tystnade med en gång av den våldsamma åthutningen, tydligen var hon van vid skrikande och kanske t.o.m. ännu mer.

Det lilla barnet visade tydliga tecken på, att det snabbt kapitulerade för alla åthutningar, som utdelades av mamman.


Min frissa gick tillslut bort till den lilla och tog med henne sig in till rummet där hon skulle göra i ordning saker som jag skulle ha i håret. Men då hon inte kunde härbärgera den lilla flickan också kom hon efter en stund ut med henne och den lilla kom nu, att på småbarnsvis tulta omkring i små cirklar runt där mamman fanns. Hon hade nu fått en hårborste att bära runt på.

Modern fortsatte att vara sysselsatt med sin mobil och allt fler ur personalen började cirkulera runt den lilla babyflickan, som tydligen hade börjat gå veckan innan och redan var rätt stadig i sina små promenader.

Under ett tag var babyflickan upptagen i moderns famn och började kinka, eftersom hon helt uppenbart började bli väldigt trött. Då sa mamman åter med hög röst:

- Det blir så otrevlig stämning, när du håller på att låta så där. Ungefär som om det var en jämnårig väninna hon var ute med istället för sin lilla babydotter!
 
- Nog blir det otrevlig stämning allt, sa jag än en gång med högre röst än jag och min frissa talade med. Nu hade jag rejält ont i magen, jag fixar bara inte dylika situationer.

Under ett tag satt den lilla i knät på modern igen, som var så upptagen med sin mobil, som hon också skulle hantera och nu höll hon på att skriva ännu ett sms. Min frissa var in ett nytt ärende i rummet bredvid för att fylla på det jag skulle ha. Jag såg då att den lilla satt och sög på något, som jag förstod måste ha kommit någonstans ifrån, som hon hittat på sina små rundvandringar i salongen. Jag undrade om det kunde vara en pappersbit som hon hade fått tag på, eftersom den verkade minska i storlek. Precis när jag satt på mig glasögonen för att verkligen kunna se vad den lilla höll på med, så fick modern tillslut syn på vad hon höll på, eftersom sms-et då var skickat.

Hon slet nu ifrån den lilla pappersbiten bannade henne på nytt högljutt: AJA-BAJA! eftersom hon suttit och tuggat på en pappersbit. Men hade nu mamman varit mer intresserad av sin dotter än mobilen, så hade hon sett detta för länge sedan, eftersom t.o.m. jag hade hunnit få syn på det hela, som satt en bra bit ifrån och varit på väg att ingripa.


Tillslut dök det upp en kvinna i salongen med orden:
- Hej! har du saknat mormor!?

Jag drog en suck av lättnad, eftersom jag såg att det var fråga om en helt annan hantering av den lilla och kände för första gången sedan jag anlänt att jag kunde koppla av och då var jag nästan klar själv.

Men ursch, vad jag sitter här och ångrar mig, att jag inte pratade med mormodern om hennes dotters uppförande och dåliga hantering av hennes barnbarn.

När jag satt i bilen på väg hem, tänkte jag på hur man från en av de centrala barnavårdscentralerna hade skrivit ett rätt elakt brev, till den verksamhet som jag ville sätta igång tillsammans med en barnmorska från Syster Stork och tillsammans med waldorfutbildade förskollärare om om små barns behov. Man betackade sig för reklam från dylika verksamheter, samtidigt som man själv inte erbjuder detsamma för nyblivna småbarns/babyföräldrar.

Det finns ingen liten baby, eller litet barn under två år som är mer betjänt av, att ha barnvagnen vänd från föräldern och översvämmas av intryck som bara kastas rakt i ansiktet på det lilla barnet. Det lilla barnet har inga möjligheter i hela världen att varse sig hantera alla intryck eller ha något utbyte av det.

När föräldern dessutom går och pratar i mobiltelefonen bakom vagnen till råga på allt, vad blir det då för barn vi kommer att få se i framtiden? Istället för att man för det man i alla tider har gjort, har barnet vänt emot sig och pratar med barnet istället.

Jag får så ont i magen och känner mig så betryckt, att jag kommit på mig själv med, att jag börjat undvika att vistas ute i dylika miljöer där jag riskerar att bli vittne till denna horribla form av samvaro med små barn. Överallt ser jag dessa större och väldigt små barn, som helt har resignerat medans deras föräldrar är fullt sysselsätta med sina mobiltelefoner. De kan inte ens prata med sina barn, utan att samtidigt vara aktiv i mobiltelefonen!

Alternativt möter man barn som har regelrätta vansinnesutbrott i ren desperation. Det går faktiskt att avgöra om ett barn normalkinkar pga. trötthet eller helt enkelt bara lessnat på situationen, eller om det är ett barn, som inte fått den självklara kontakt med föräldern, som det lilla barnet har behov av. Svårare än så är det faktiskt inte.

Dela upplevelser med barnet, finns det egentligen något som kan vara mer viktigt än det.

Varje gång jag stöter på en förälder, som har ögonkontakt med sina barn och har prioriterat bort mobiltelefonen framför barnet OCH pratar, eller har ett samtal/samvaro med barnet, då blir jag varm om hjärtat och tänker "ja, det är så här det skall vara".

Det är kontakten med föräldern/den vuxna, som är det enda som är viktigt för barnets utveckling. Man måste PRATA MED BARN! Hjälpa barnet att utforska världen på ett sunt sätt, vara mentalt delaktig i barnets tillvaro.

Det är så liten tid som barn är små, så för mig är det totalt obegripligt, att man är villig att kasta bort den korta tiden för något som är så ovidkommande som en mobiltelefon, eller det egna navelluddet.


onsdag 18 februari 2015

Idag är det Askondagen - dvs. första dagen i den 40 dagar långa fastan, som skall vara ända fram till påsk.

Det betyder också att det är dagen efter fettisdagen, då det enligt sed skulle ha käkats bruna bönor med fläsk och ätits semla. Så såg dock inte min meny ut igår, utan var av det mer sparsmakade slaget.

Själv har jag varje år undrat vid Askondagens inträde, om man verkligen skulle kunna klara av en ren fastedag, efter ett dylikt mastodontintag.

Det där med att Mose skulle ha kunnat vara utan mat och dryck, när han skulle ha fått stentavlorna av Gud och därmed i Bibeln utsågs till den förste fastaren, den skrivningen tror jag inte mycket på. Vara utan mat, eller bristfällig spis, det klarar en människa av under ganska lång tid. Förutsatt att man är i övrigt fullt frisk. Värre då med drycken, eftersom man får organkollaps med en obönhörlig död som följd, om man inte får nödvändiga mängder vätska i sig.

"När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna... Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då ska din fader, som ser i det fördolda, belöna dig" (Matt 6:16-18)  

Låter det inte en smula hurtfriskt, så säg... Själv måste jag erkänna, att jag flinade när jag av en ren slump läste det, eftersom det var i samband med att vi var ett gäng på mitt jobb (tingsrätten), som hade kommit på den briljanta idén att fasta.

Nu var det inte så att vi valde att fasta av religiösa själ, utan det var väl i vanlig ordning bantningshetsen som hade slagit till med draghjälp av annat inslag. Jag minns i alla fall att vi gick på någon yogaträning och fick också lära oss hur tarmmassage gick till. Det var nog efter den erfarenheten, som jag blev allergisk mot det eviga bantningsnacket i fikarummet. Däremot så insåg jag att yoga var något att gå vidare med.


Sanning att säga var vi väl en samling noviser, det kan jag nog tillstå välvilligt så här i efterhand, eftersom vi inte trappade av matintaget innan den egentliga fastan vidtogs, eller ens hade reflekterat över vad just det där ordet carne egentligen betydde och som så väl är sammanknippat med fasta.

Fartblinda som vi var körde vi fullt ut från den ena dagen till den andra= från vanlig matdag inkl. 8 koppar kaffe och nästa dag: startade dagen med  potatisvatten (en skivad potatis hade fått ligga och dra under natten, och den sörjan som vattnet blivit under natten skulle drickas ur på morgonen), sedan fylldes resterande av dagen av grönsaksbuljong (som jag själv hade fixat genom att koka diverse grönsaker). Till det dracks kontinuerligt under dagen både rumstempererat vatten och varmt örtte. 


En av arbetskamraterna hon höll inte ens upp med rökandet och efter att ha suttit i bastun, efter simning höll hon på att få hjärtkork och avbröt fastan med omedelbar verkan på 5:e dagen. Men så varken rökte eller bastade jag, det tror jag inte är lämpligt att göra. Jag var dock enveten i vanlig ordning och höll hela sträckan ut, dvs. jag började min avtrappning efter sju dagar, med att mosa en halv mandelpotatis med en tesked smör. - SICKEN första brakmåltid!

Långt efter var jag mycket noggrann med vad jag stoppade i mig, så något vettigt hade det fört med sig i alla fall. Viktförlusten var 8 kg, trots att det från första början inte hade funnits så mycket att ta av och magen var platt om en pannkaka, vilket den inte hade varit efter två graviditeter, då den ändrat form från konkav till konvex.


Det var under den här fasteperioden jag grundlade min fullständiga antipati mot te på pepparmynta. Fy för den lede, säger jag bara, eftersom min dotter gillar te på just pepparmynta. Jag får fortfarande kväljningar och en
Déjà vu upplevelse bara jag känner lukten på en mils avstånd.

Själv fick jag de två första dygnen en sådan våldsam huvudvärk, att jag mer eller mindre var halvt medvetslös. Jag trodde att huvudet skulle trilla av vilken sekund som helst. Allt gick i ultrarapid och någon lysande arbetstagare var jag sannerligen inte. Inte heller något praktexempel på en inlyssnande mor. Utan jag minns hur jag låg utslagen på golvet och låtsades leka med bilar, men i själva verket var jag tämligen frånvarande mentalt och vad som verkligen sades hade jag inte en susning om. Jag hade nog med min huvudvärk.

Om nätterna drömde jag om hur jag stekte kycklingar i ugn och matfixering var nog bara förnamnet. Men resten av familjen klagade inte, eftersom jag gjorde så många olika och nya rätter, att de var väl försedda. Själv fick jag nöja mig att äta med ögonen. Min stora kopp buljong äten med sked tillhör inte de större matsensationerna.

Samtidigt som en grannen tyckte, att jag påminde starkt om Walt Disneys häxa madam Mim, när jag stod och rörde om i den stora grytan, där jag höll på att koka buljong.


 - Alltid lika roligt att kunna glädja sin omgivning.

Jämföra man vår fasta med den fastan som muslimerna har, blir ju allt relativt, eftersom jag nu under mer än två decennier studerat hur det går till i praktiken. Deras fasta den pågår från soluppgång till solnedgång under 29-30 dagar. Så proppfulla kundvagnar finns inte som under just Ramadan. De vänder helt enkelt på dygnet, när det gäller ätandet. Organisationen Svensk Handel räknade för något år sedan, att just Ramadan i Sverige årligen omsatte ca en miljard kronor i dagligvaruhandeln.

Samvetsfrågan kvarstår alltjämt: Skall jag nu ta Askondagen på allvar, eller inte... jag vet helt enkelt inte och får fundera på saken.

Men det vore kanske en god idé, att låta magen och själen få lite återhämtning också, eftersom jag inte kan befria mig ifrån känslan, att förkylningen/flunsan gått vidare rakt ner i magen och för ett helt eget liv där.

Känslan av att jag känner mig som en dö´ sill även mentalt går inte att ta miste på och med tanke på rådande tider, kanske det är så att de goda tankarna i världen behöver bistånd, från ett håll som inte är inriktad på att slå ihjäl varandra och göra livet så surt som möjligt för sina medmänniskor.

Till skillnad från dagens Göteborgs-Posten tror jag inte på ett NATO-medlemskap, jag tror på det goda samtalet och den börjar med ett fridsamt eget sinne och respekten för andra människor.



tisdag 17 februari 2015

Historiens största visselblåsare - whistleblower - Edvard Snowden, är sannolikt en av anledningarna till det märkbart upptrappade hotet mot världsfreden.



I SVT:s program "Dokument utifrån" fanns en dansk dokumentärfilm från 2015, som gick på SVT i söndags - men som även går den 18 och 20 februari i Kunskapskanalen, men som också kan ses via SVT play: 
under en begränsad tid.
Jag själv har alltid undrat hur i hela helsefyr, som Edward Snowden kunde ta sig från Kina till Moskva, med flyg dessutom. Nu behöver jag inte fundera längre.

Samtidigt höll vi på att smälla av här hemma i  TV-soffan, när vi insåg hur USA:s numera världsberömda metoder misslyckades genom rena rama schabblet. Hade inte detta makabra schabbel ägt rum hade sannolikt Edward Snowden redan varit utlämnad av Kina till USA. Den här världsberömda organisationen i USA hade inte angett rätt fullständigt namn på Edward Snowden, eller dragit in hans pass tidigare!

Men hur klantig kan man egentligen få vara, eller är anledningen ännu enklare: har det funnits sympatisörer i de egna leden över de våldsamma övertrampen som NSA och Obama-administrationen ägnat sig åt.

Sedan är det bara beklagligt att kunna konstatera, att USA dessutom kunde sätta press på hela EU: Hur man förmådde ett EU-land, att tvinga ner ett annat lands regeringsplan och undersöka innehållet i planet, eller förvägra det att gå ner för att tanka! DET om något visar också, att hela EU tycks gå i USA:s ledband, eftersom en sådan sak överhuvudtaget inte för förekomma! 

Jag är rätt bekymrad över USA:s tilltagande hybris, det är inte bara i Sverige som USA har kommit inflygande och hämtat ut "terrorister" med regeringens/UD:s välvilliga bistånd, eller att vi svenska skattebetalare nu får betala oerhörda summor för polisbevakningen av Wikileaks, Julian Assange i London. Engelsmännen själva är lagom roade av den situationen.

En historia som har klara förtecken av, att det är USA, som sköter taktpinnen i själva verket överallt. I annat fall hade man från svensk polis´ och åklagares håll för länge sedan rest över till London och hållit de förhör, man anser sig vara av nöden. Det har dessutom skett i andra brottsutredningar, så de dåliga ursäkterna och de märkliga turerna är faktiskt extra ordinära, även om svensk polis- och åklagare i allt större omfattning börjat agera godtyckligt.

Den som inte förstår upptrappningen kring Östersjön och USA:s närvaro i våra egna regioner och den allmänt höga tonen mot Ryssland, skall nog se denna dokumentär. Här pågår ett högt spel med världsfreden och jag kan inte med bästa vilja i världen påstå, att jag känner att den är tryggad genom EU.

Själv hade jag ingen som helst aning om att Edward Snowden lyckades lura USA:s mäktiga underrättelsetjänst med hjälp av medhjälpare i Wikileaks. Där Julian Assange satt i London, som spindeln i nätet, medan juristen Sarah Harrison, satte sig själv i stor fara, när hon hjälpte Snowden på bevakade flygplatser. Det är Edward Snowdon själv, som i dokumentären berättar om hur Wikileaks spelade en avgörande roll i hans flykt. 

DET om något måste väl spä´ på USA:s och nobelfredspristagaren Barack Obamas frustrationer! - Personligen tycker jag att det är dags att skrota Nobels fredspris, med tanke på vilka som fått fredspriset på senare tid.
 Klaus Nedergaard/DR
fotot kommer från en filmsekvens i dokumentären


Själv är jag glad över Edward Snowdens civilkurage, trots att han numera helt klart står på USA:s dödslista, vilket bekymrar mig en hel del.

Sedan finns också andra att vara glada över. Det är de som med risk för sitt eget liv hörsammade Edward Snowden, bl.a. journalisten Glenn Greenwald, som fick de överlämnade dokumenten, som avslöjade hur den amerikanska säkerhetsmyndigheten National Security Agency (NSA) övervakar miljontals människors mobiler och datorer. 

I USA är nu Edward Snowden anklagad för spioneri och stöld av regeringens egendom. Själv undrar jag när National Security Agency (NSA) inkl. USA:s president, Barack Obama och hans administration, som vida överträtt sina befogenheter genom denna enorma och världsomfattande övervakning, skall ställas till svars för sina handlingar. Enbart avlyssningen av EU måste vara fråga om regelrätt spioneri och jag börjar bli lovligt less på USA:s behov av att ständigt agera Guds utsände.

Jag hoppas innerligen att Ryssland, aldrig någonsin, låter sig inledas i någon kohandel med USA om Edward Snowden.

TACK Edward Snowden för Ditt stora civilkurage! Det är dylika personer, som du, som kan göra världen en smula bättre än den dessvärre är.

måndag 16 februari 2015

I nästan ett decennie har LKAB förhalat sanningen om konsekvenserna med gruvbrytningen i Malmberget.


Ja, så länge har LKAB:s advokat på fina gatan i Stockholm tillåtits att förhala verkligheten i Miljödomstolen för dem, som det statligt ägda gruvbolaget LKAB har drabbat.

Min blogg som från en början fanns på NSD (Norrländska Socialdemokraten) Gällivare, hann bli ett både hatat och uppskattat inslag när det gällde verklighetens gruvbrytning. Hatad av de som urskiljningslöst ansåg, att det statligt ägda LKAB hade rätten på sin sida, att utsätta de boende för vilka vidrigheter som helst, så besinningslöst hatad att jag t.o.m. drog på mig en stalker.- Uppskattad av de drabbade.
 
Men det hela ledde också till, att människor spontant tog kontakt med mig och berättade om sin utsatthet gentemot LKAB och livsödena är lika många som berättarna. De kunde också berätta om andra som inte berättade för mig personligen, utan fanns i olika mediareportage. Mest ledsen är jag idag över de som hann dö i kampen mot LKAB och de som fick sina liv förstörda.

Ett vet jag idag och där är, att hade det här förekommit i något annat land hade man genast höjt rösten och liknat det vid diktatur och det är i många stycken så det har fungerat.

För mig, som hela mitt liv levt i Sverige, framstår hela hanteringen som ännu en av alla de grymma skymfer, som svenska staten med öppna ögon har medverkat till. De långa leden av politiker, som borde skämmas över att de valt att slå ner blicken är beklagligt lång, när det gäller LKAB:s gruvbrytning.

Det som är mest anmärkningsvärt är att ägaren svenska staten, valt att slå ner blicken och rycka på axlarna, samtidigt som man gjort lagändringar som helt gått i gruvbolagens tecken. 


Borde inte varje enskild person som drabbats, äga rätten att själ bestämma, när det inte längre är acceptabelt, att bo i ett tungt industriområde. Forskarna har redan för mycket länge sedan dömt ut Malmberget som lämplig boendemiljö.

Borde inte gruvbolaget, som ödelagt dessa människors privatliv också stå de de verkliga kostnaderna, med att finna ett nytt ersättningsboende. Precis så gjorde man i Tyskland och LKAB och de ansvariga politikerna i den svenska Regeringen och Riksdagen är högst medvetna om att tyskarna har kunnat hantera detta, t.o.m. flyttat en hel kyrkogård. 

Ändå väljer de att slå ner blicken och låtsas som om problemet med det statligt ägda gruvbolaget LKAB inte existerar, eftersom LKAB blivit en bra kassako i de statliga finanserna. Det är så himla praktiskt att låta den enskilde och de kommunala skattebetalarna betala kostnaderna, som uppstått i gruvbrytningens spår.
http://www.dagenssamhalle.se/debatt/lagmiss-goer-flytten-av-kiruna-dyr-foer-de-boende-11731
 
Man kan undra vilka direktiv som sett till, att föra fram Kiruna, som praktexemplaret i media: en stad som skall flyttas, när det i själva verket redan finns ett betydligt hemskare och grymmare facit i gruvbrytningens Malmberget. 

Kommentarerna man kan läsa i FB-gruppen "Vi som vill att LKAB löser in ALLT i Malmberget" har utgjort en allt dystrare läsning, liksom de få rapporter om regelrätta skalv som inrapporterats till Bergsstaten av LKAB:

- Fin sättning här på östra alldeles nyss, ungarna gallskrek och sprang in till mej i köket. Lät som rutorna skulle spricka. 

 - Nu jävlar small det så katten, Harley, rymde!

- Börjar bli rädd nu, snart kommer något att hända....

- Bor på garvaregatan,gve,skakade till här nere med,då kan jag tänka mig hur det var för er där uppe i mbgt.

- I första hand är det boendekvaliten jag ifrågasätter. Ingen människa ska behöva ha det som vi just nu har det i Malmberget. Känns smällarna /sättningarna ändå ner till Gällivare så borde varenda kommuninnevånare begripa hur illa det är för oss i Malmberget med omnejd. Nä som sagt...detta är inte boendekvalitet och min förhoppning står till våra politiker att göra någonting väldigt fort i frågan.

- Tack Vetlandaposten som skriver om vår situation uppe i Malmberget. Folk här nere i Småland kan inte fatta hur vi har det och hur illa det hela hanteras av Lkab och dess ägare.
- Var nån liten smäll och sen kom det en större när man trodde dom skjutit klart. Pulsen gick upp en aning igen, som vanligt... 

- Men nu hände det nåt! Hela huset skakade så plåttaket gav ljud ifrån sig! Riktigt otäckt!

 - pulsen har inte gått ner än..

 - Känns inte tryggt att lämna husdjuren ensam hemma. Hunden går som klistrad vid benen och kattern har gömt sig.

- Allvarligt! Så där ska ni väl inte behöva ha de. De måste vara psykisk tortyr. Hos mamma i Bäcken känner man inte av de lika mycket, men de är alldeles tillräckligt där också. Kakelplattorna rasar en efter en och dörrar o fönster sätter sig.

- Det har varit oroligt i underjorden hela morgonen.
Kommer det ett jättebrak snart måntro?



OM inte det här axplocket bland inläggen är fråga om kvalificerad tortyr så vet jag inte vad som skulle kunna vara det. Är det överhuvudtaget någon som kan överblicka vad som händer i en människas eller ett djurs liv, som ständigt utsätts för denna osäkerhetsfaktor. Ja, forskare vet i alla fall vad det hela handlar om, eftersom kroppen konstant blir inställd på flykt.

Det är inte bara de luttrade drabbade, utan även berget som har fått nog, av den livsfarliga varianten av gruvbrytning man här ägnar sig åt i Malmbergsgruvan - skivrasbrytning - eftersom skalven hunnit bli ofattbart många och det hela verkar löpa amok. En konstaterad skalvpunkt kan ge enorma utslag på mätare, som är belägna långt ifrån. Trots de kontinuerliga och allt kännbara sprängningarna, spontanutlösta och mycket kraftiga skalv varje dygn, påstår LKAB, på fullt allvar, att detta saknar betydelse för husen. och marken.

 Men man kan också undra hur det ens är möjligt, att med en dåres envishet från LKAB:s sida framföra den ena osanningen efter den andra, med välvilligt bistånd från Bergsstaten, som utan den mista konsekvenstanke beviljar den ena förnyade koncessionen efter den andra. Speciellt då det även finns dokumenterar på andra håll hur verkligheten ser ut, som i
boken "Smutsiga Miljarder" skriven av Arne Möller.

http://www.nsd.se/nyheter/unik-granskning-en-tickande-miljobomb-7727253.aspx 
VEM som skall betala saneringen är långt ifrån löst och redan har Gällivare kommun digra problem med att hantera det som tidigare gruvdrifter fört med sig.

Här är förhandlingsordningen som kommer att gälla under tiden 17.2-- 20.2.2015 i Mark- och miljödomstolen:




För en gång skull vore det trevligt om omvärlden kunde bry sig om vad som händer i det präktiga Sverige. En direktutsändning i Gällivare lokalradio från huvudförhandlingsdagarna vore det minsta, som borde äga rum, därför att det här angår faktiskt oss alla. Gruvdriften lever sitt eget liv och får allt menlig inverkan.

PS. För den som nu inte är van att läsa domstolshandlingar, ger målnumret en vink om hur länge som man slirat på sanningen: här är det M 2090-06, vilket i klartext betyder att målet är från år 2006, men naturligtvis har vägen dit skett betydligt tidigare! DS.

söndag 15 februari 2015

Det bristfälliga Migrationspolitiken har fått ännu ett prekärt avslöjande: 9 åringen som brottades ner av vakt i Malmö.

I vanlig ordning så skötte sig media under all kritik.

De första uppgifterna som kom ut var att polisen hade bett vakterna om att kvarhålla 9-åringen och 12-åringen, vilket jag bara kan konstatera med facit i hand, att tok som tok bad.

Leif Svensson är säkerhetschef på Jernhusen som äger centralstationen, kommenterade det hela som:. Vakterna uppmanades av polisen att kvarhålla dem eftersom de var efterlysta och försökte fly. Det är den information jag har fått, säger han och det är nog faktiskt den första uppgift även vi andra dödliga fick via media.

Sedan trillar det ner uppgifter om att de båda två avvikit från ett HVB-hem och för den nu som inte är så insatt i den här formen av samhällsinsatser betyder det i klartext:  

att de barn och ungdomar som bor där vårdas antingen frivilligt med stöd av socialtjänstlagen (SoL) eller har blivit tvångsomhändertagna med stöd av lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Skälet till placeringen kan bland annat vara att de har farit illa i sin hemmiljö, eller att de har problem med aggressivitet, kriminalitet eller droger.

Polisen ansåg först inte att händelsen var grund för ett allmänt åtal mot vakterna, eftersom man inte bedömde, att det var fråga om övervåld.
Pojken var en fara för sig själv. Om han inte hade blivit omhändertagen så fanns det stor risk att han sprungit runt. Det var viktigt att ta hand om honom. De var på rymmen och skulle återföras, säger Polisens informationsdirektör Lars Förstell. 

Men efter att flera polisanmälningar inkommit från allmänheten under måndagskvällen kommer polisen att ta upp utredningen på nytt.

Hela den här hanteringen står mig faktiskt upp i halsen! Därför att nu har det äntligen ändat ut i hur illa Migrationsverket och faktiskt den svenska regeringen har hanterat problemet med ensamkommande flyktingbarn. Fredrik Reinfeldt han propagerade starkt för att "vi skulle öppna våra hjärtan".

Jag undrar VAD är det för hjärta man öppnar då det ena gången efter den andra handlar om ett sådant bristfälligt mottagande pga. mängden, att det verkligen visar vilka uppenbara brister om mottagandet har. Det fungerar helt enkelt inte att den svenska byråkratins mångåriga kvarnar skall hålla på att mala, när det är fråga om människor!

Skönt är det dock att den här händelsen fick sådant massmedial cirkus, därför att äntligen har det kommit i dagens ljus hur förljugen svenska regeringens flyktingpolitik fungerar!


Migrationsverket centralt är väl medvetet om att Sverige används som ett transitland för att skicka kinesiska barn vidare till andra länder där de hamnar i arbete och i vissa fall prostitution.

Som om inte det kunde räcka: från Migrationsverkets och svenska regeringens sida skiter man högaktningsfullt i att dryga 1500 barn bara de sista åren försvunnit ut i något, som alla vi som vet hur systemet funkar, med största sannolikhet fallit offer för kriminella människohandlare, eller hemlöshet där inget överhuvudtaget är ordnat.

Vi borde tacka 9-åringen och vakten på Malmös Centralstation för att den skitiga sanningen äntligen börjar krypa fram. Men inte göra händelsen på centralstationen större än den faktiskt är: en 9-åring som är van vid djungels lag och en väktare som fått ett uppdrag av polisen:



Vad jag ser är att vakten – till skillnad från vad som skrivits – inte sitter på nioåringen utan över. Distinktionen är viktig eftersom den anger om vakten använder sin kroppsvikt för att trycka ner pojken. Vakten försöker, enligt min bedömning, efter bästa förmåga, att hålla ner huvudet och förhindra att pojken dunkar sig själv i stengolvet. Anledningen till att vakten håller pojken över munnen är att denne spottar på vakten och i ett skede att han skall förhindras att dunka huvudet i stengolvet.

Den här vedervärdiga sanningen, som Aaron Israelson i dagens Göteborgs-Posten kastar i ansiktet på oss om pojken, som i ett kort skede håller ett finger i luften och betyder enligt en arabisk bön, att han står i begrepp att dö, blir nästan outhärdligt att läsa. HUR skall någon människa ha haft en möjlighet att utläsa, eller ens hinna utläsa det mitt i detta fullständiga kaos som råder. Hur många som inte är muslim är ens bekant med den fingeryttringen. Hur många som står runt omkring uppfattar ens det. Jag hade inte ens noterat den, trots att jag sett om filmsnutten flera gånger!

För det mesta blir jag nu för tiden enbart så himla trött på dubbelmoralen. 


Gör om gör rätt, men fortsätt inte samma hjulspår, utan att åtgärda problemen. En regering som inte bryr sig om att så många ensamkommande barn inte tas omhand på rätt sätt och framförallt alla barn som avvikit, borde om något vara högsta alarmklocka, men det har det inte varit.


9-åringar eller 12-åringar hör inte hemma i ett HVB-hem. De hör hemma i en hemmiljö med vuxna vuxna, som får verktyg att hantera en sådan fruktansvärd situation, som det här är fråga om.

Svenska regeringen har själv kostat på en forskarutredning om just ensamkommande flyktingbarn och barn i periferin. Vad de har gjort med den kostsamma utredningen/studien, det kan jag tala om, eftersom jag varit inbjuden till ett sådant symposium här i Göteborg. Svenska myndigheter rättar sig inte efter vad man kommit fram till i utredningen. Man har bara kostat på en väldigt dyr utredning, som de inte bryr sig om att överhuvudtaget ta fasta på, eller följa.

Detta enorma penningslöseri till ingen som helst nytta och den gäller dessvärre även våra inhemska barn/ungdomar, som varit föremål för samhällsinsatser av olika anledningar.

Jag beundrar verkligen de familjehem/dessa enträgna privatpersoner, som trots allt motstånd de möter av de som inte borde stå för motståndet: myndigheterna, ändå slåss för de barnens/ungdomarnas rätt till ett fullgott liv och att kunna ge dem ett så normalt familjeliv som möjligt. Min avsky mot dem som bara använder dessa behovsbehövande barn/ungdomar, som en ren och skär inkomstkälla och som uppvisar en glorian hängande på trekvart. Ja, jag behöver nog inte ens skriva ut vad jag tänker om dem.

Bara en sådan sak, att beröva ett ung människa, som kommit som ensamkommande flyktingbarn och som bott hela sin tonårstid i Sverige, rätten till ett svenskt medborgarskap. Det är så magstarkt att jag inte kan göra annat än känna fullständig avsky inför det svenska samhällets förljugenhet och fullständiga rättshaveri.