lördag 30 juni 2018

Drömmar och vårt eget själsliv.

Man kan undra hur det hänger ihop.

En del hävdar med bestämdhet att drömmar är helt meningslösa och saknar betydelse.

Jag är ingalunda så tvärsäker på den saken. Ända sedan mitten av 80-talet när jag läste boken "Vad berättar dina drömmar" av Nerys Dee, har jag nog faktiskt sett på mina drömmar som en form av budskap till mig själv.
Anledningen till att jag började fundera på drömmarnas betydelse var som allt annat här i livet. Jag undrade och ville verkligen veta, eftersom jag själv vid något enstaka tillfälle i livet haft s.k. klardrömmar. Jag hade också noterat att när jag hade feber drömde jag ofta att jag färdades baklänges.

Som barn drömde jag ofta att jag gick i ett väldigt högt hus där massor av trappsteg och trappräcken kunde saknas bitvis. Det var bråddjup som fanns under mig. Sedan om det hängde ihop med att jag brukade klättra upp längs trappräcket till övervåningen, eller knalla upp längs dörrkarmar, det vete katten.

Vi hade rektor Fransson i kristendomskunskap under folkskoletiden och jag funderade mycket över hans berättelse om Josef som tolkade Faraos drömmar m.fl. drömmar ur bibelns värld. Det var väl då jag på allvar funderade över klardrömmar, något som jag inte då visste att det ens kallades så.

Inträdet i det vuxna livet gav mig andra insikter om drömmar. Efter Tudorätten och drottning Elisabeth I:s död blev drömmar tabuförklarade av kyrkan, som ett djävulens verk.

Huroner och irokeser höll regelbundna drömhögtider som varade i flera dagar eller t.o.m. veckor beroende på hur många drömmar som skulle behandlas. Det finns många stammar som ägnar sig åt både drömtydning. I vissa länder är det mer accepterat än i andra.

Det finns också historiska drömmar, den som skulle bli mest förödande för mänskligheten var den klardröm som drömmaren hade 1917 och som räddade livet på honom. Hans namn var Adolf Hitler.

Men fler maktens personer har omtalade drömmar, alltifrån Alexander den store, Julius Cesar, Jeanne dÀrc, Napoleon och även Bismarck.

Korsikaner anses som mycket drömmedvetna och hela byar kan under samma natt ha en liknande dröm. Sedan om fenomenet hör ihop med ett kollektivt medvetande eller inte är svårt att ens gissa sig fram till eftersom det finns vittnesmål om det världen över.

Innan Sigmund Freud beskrev de mörka strider som ägde rum i människans inre och Jung presenterade det kollektiva omedvetnas sfär fylld av arketyper och symboler, för inte tala om poeter och författare.

Freud har jag personligen känt varit något svårtuggad att plöja sig igenom, men är man medveten om att han under samma tid höll på att experimentera med narkotika samtidigt med sig själv är det väl något som är väl värt att lägga bakom örat. Medan Carl Gustav Jungs studier var mer fascinerande för min egen del att följa.

Min största snilleblixt till manus fick jag genom en dröm. Orkar jag någonsin ro det iland torde det bli ett riktigt bra manus. Shakespeare var en drömmare av stora mått och det går igen i många av hans verk. Alla sånger och poesi som är sprungen ur drömmar eller åsyftar till drömmar är oräkneliga.

Idag är vi väl medvetna om företeelser som NREM- och REM-sömn.

Min yngste son gjorde sin militärtjänstgöring vid Jägarskolan i Kiruna och de fick handgripligen bli varse vad som händer med människan som inte får sova. Man börjar hallucinera.

Något som jag redan kände till genom en god vän till min äldste son. Hans vän får sjukvården får ta in och söva ner mellan varven när han blivit alltför kaotisk. Men det är egentligen inte något fel på den personen mer än att han är högintelligent och går alldeles för djupt in i sina funderingar och konstruktioner.

Under hela mitt yrkesverksamma liv med människor har jag ägnat mig åt att förbehållslöst spola dagen baklänges när jag lägger mig. Jag har gjort det utan att lägga några känslomässiga aspekter vid det som mina tankar studsat runt bland. Det är i dylika ögonblick jag blivit varse något som min hjärna registrerat och som jag där och då inte varit medveten om. Ett litet ord, en min, en blick som inte blev uttalat är det som jag då har blivit varse och har bara kunnat lägga på minnet att ta itu med nästkommande dag, eller när tillfället har yppat sig.

Jag har ofta somnat med en fråga som verkat mig övermäktig, men vaknat med insikten hur jag skall hantera situationen.

Vid de tillfällen när mina barn har hållit på att förlora livet i olyckor har jag vaknat av att det har känts som om hela universum hållit andan och jag har bara väntat på budskapet, som jag vetat skall komma, bara inte från vilket håll eller vad som hänt. Det är nog därför jag avskyr när telefonen ringer tidigt på morgonen. Hittills i mitt liv har en dylik tidpunkt när telefonen ringer aldrig fört något gott med sig.

Häromnatten drömde jag igen om den person som jag har ett långt förflutet med, som jag inte hanterade så bra när jag var 13 år. Något som hade lämnat honom alldeles förkrossad och till allmänt spe. Varje gång jag såg honom under alla dessa år jag bodde kvar i Malmberget, var det som att möta en sorgsen hunds blick. En blick som förklarade att han ingalunda hade glömt.

Den händelsen har förföljt mig hela livet och jag hade beslutat mig för att, när jag skulle åka upp till Malmberget 2014 skulle jag kontakta honom. När jag väl hade bestämt mig slog jag på radion en kväll och lyssnade på ett radioprogram som hade anknytning till honom. Det fick mig att googla hans namn och det var en fullständig katastrof jag mötte. Det jag hittade var en dödsannons med hans namn. Jag gick som bedövad i en veckas tid och berättade tillslut för de mina vad som tyngt mig genom hela mitt vuxna liv och vad jag funnit ut, att det nu var för sent att förklara något.

De blev inte mycket lättare av att höra dem säga: Det blir så när man inte gör något medan tid finns att rätta till saker och ting eller förklara.


Helt tillintetgjord var jag när jag vaknade ur drömmen häromnatten där jag hade sökt upp honom, men bara fått beskedet av de som nu bodde i hans hus, att han hade flyttat och bodde på en egen liten ö i Danmark. Jag vaknade av att jag funderade hur jag skulle kunna hitta honom på en egen liten ö i Danmark. För att i nästa stund drabbas av insikten: jag skulle aldrig hitta honom på någon egen liten ö i Danmark, eftersom han lämnat det här jordelivet 2011, tydligen under väldigt smärtsamma omständigheter.





tisdag 26 juni 2018

Sommar i P 1 med Kaj Linna, f.d. livstidsfånge -

egentligen hade jag inte alls tänkt lyssna på hans sommarprat, men så läste jag vad Göteborgs-Postens Johanna Hagström skrivit för omdöme om hans sommarprat, citat: "bitvis lite trögtuggat Sommar med Kaj Linna".
Jag blev sittandes en liten stund och tittade ut i trädgårdens mörker. Kunde det verkligen ha varit så det förhöll sig med en person, som i 13 år körts runt i rättssystemets torktumlare av godtycke?

Naturligtvis inte! Dylikt kan bara en person uttrycka sig, som är fullständig novis om hur det är att bli en fullkomlig tragikomisk Don Quijote i det verkliga livet.

Det är verkligen lätt att skratta åt Don Quijote, när han slåss mot väderkvarnarna. Dock skall man komma ihåg att vi har mycket att lära oss av Don Quijote och att man skall våga ställa sig upp i sadeln och slåss även för en tillsynes förlorad sak, som medmänsklighet och rättvisa.


https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1106399?programid=2071

Jag har befunnit mig i fängelsevärlden i egenskap av ansvarig för den pedagogiska verksamheten i ett fängelse fyllt av oskyldigt dömda, men har sett och förstått mycket mer än så. Det Kaj Linna beskriver lär inte Johanna Hagström ha några insikter om, hon har säkert inte ens varit på tillfälligt besök bakom fängelsemurarna, eller vet hur livet bakom lås och bom kan gestalta sig, oavsett om man är skyldig eller inte skyldig.

Jag får aldrig veta när jag lyssnar på Kaj Linnas Sommarprogram vem han var före rättsväsendet trasade sönder hans liv under 13 år, jag får bara veta om hans högst personliga förluster han gjort under de här åren. Han trodde i ett visst skede att nu var det bara en fråga om dagar innan saken skulle rättas till. Det skulle i hans fall ta 8 år.

Men när jag lyssnar till honom slås jag av att jag har liknande erfarenheter, skillnaden är bara att jag själv arbetat för en domstol under en rad följd av år. Själv fullt och fast trott på rättvisan och lagar, den dagen jag steg innanför tingsrättens arbetsportar hösten 1974.

Den 21 april 1977 skedde en utnämning som skulle få den allra största negativa betydelse för mitt eget liv. En utnämning som jag idag vet var början till vad jag vet idag, att det inte finns någon genomgående stabil ryggrad, som är bärande av detta rättsväsende. Det finns alldeles på tok för många som ägnar sig åt ett herrelöst godtycke och faktiskt i många stycken en fullständig ryggradslös inkompetens.

Därmed inte sagt att våra fängelser är fyllda av oskyldigt dömda, snarare är det så att det är alldeles för få som sitter där dömda.

Det har inget med vare sig Kaj Linna eller mig att göra, därför att vi är båda två offer för ett havererat rättssystem. Han p.g.a. en felaktig livstidsdom under 13 år. - Jag p.g.a. av en arbetsskada 24 maj 1989, vilket resulterat i ett rent helvete utan avbrott och som nu pågått under nästan 30 år för min egen del.

Det fanns för mig bara en enda tröst den dagen Kaj Linna höll sitt Sommarprogram och det var att Justitiekanslern vägrat Sture Bergwall alias massmördaren Thomas Quick skadestånd. Som skäl för det var att Sture Bergwall redan
varit föremål för långvarig rättspsykiatrisk vård även utan morddomarna. 

Tar man då i beaktande alla de människors liv Sture Bergwall påverkat och inte minst att hans erkännanden har fått till följd, att han hindrat rättvisans gång, kändes det för mitt eget vidkommande som en liten tröst, att någon del av det s.k.rättssamhället åtminstone visar någon form av ryggrad och stabilitet.

Men jag har under de här decennierna hunnit bli gruvligt besviken på människor och hur godtyckligt vårt s.k.rätts- och samhällssystem fungerar. Ett system som visat sig vara så enfaldigt att det t.o.m motsagt sig självt flera gånger om i hela dess vidare begrepp. Jag har blivit berövad så mycket under de här åren, att jag nog måste ha klara drag av en kvinnlig motsvarighet av
Don Quijote.

Kaj Linna sitter nu nygift på sin Kanarieö, befriad ifrån det svenska rättssamhället. Det måste vara fridfullt. - Medan min egen kamp om tillvaron ännu får pågå. Men jag är i gott sällskap, det är nog det som är mest smärtsamt att tänka på. Jag är inte bara undantaget som bekräftar regeln.

Kaj Linna belyser Tsunamin år 2004, som drabbade så många och som inte kan jämföras med hans livstidsdom - Jag är den person som förstår fullt ut vad han menar. Det är stora gradskillnader och ändock frågan om att det gått en tsumani genom hela tillvaron, som kullkastat alla kända ramar. Våra liv går inte i repris och det hade varit oss så mycket besparat, som fått ägns alldeles på tok för mycket energi åt. Jag förstår också Kaj Linna fullt ut, att han tackat nej till psykolog etc. Somt är en del människor inte i behov av. Det betyder inte att man gått skadesfri ifrån det som åsakats oss helt oförskyllt.

Jag skall ärligt erkänna att jag är gruvligt trött på det här lismande samhället, som visat sig inneha så mycken enfald och skriande inkompetens, att jag ibland får ha en inre diskussion med mig själv av innehåll "men NU måste du väl ändå ha misstagit dig, så här kan det väl ändå inte vara".


 - Men det kan det och det 100 resor värre!

Ta det inte så bokstavligt, men du som läser det jag nu skrivit kanske kan förstå, att pengar är bra betalningsmedel när annat i samhället fallerat.





söndag 24 juni 2018

Filmen "Kung Charles III" på SVT 1 igår - intet ont anande slog jag mig ner i TV-soffan, eftersom jag inte orkade förmå mig till annat vettigare.

Filmens handling: Fiktiv skildring av prins Charles kröning efter drottning Elizabeth II:s död. Arvtagaren och numera kung Charles III råkar i konflikt med det brittiska parlamentet.

Det var det mest osmakliga jag har sett på bra länge, de som står för det osmakliga är:
  • eftersom det inte räcker med det engelska parlamentets enfald, utan filmen ger sig på resten av det engelska kungahuset och sliter den fullständigt i stycken -
     
    shame on you!

Har inte det engelska kungahuset redan fått utstå mer än som faktiskt är i acceptabelt. Efter dokumentären som sändes helt nyligen där prinsarna William och Harry redogjort för tiden kring deras mor, Dianas, död där paparazzi gjorde hennes liv till ett livs levande helvete, tycker jag nog att den mest trögtänkte borde ha förstått vilken skada som åsamkats dem. Tydligen var det inte nog.

Jag kan inte heller förstå SVT:s beslut att sända något dylikt, som gräver runt i nu levande personers privatliv, ämnat att enbart spekulera på det mest vidriga sätt.

Visserligen vet jag att de ansvariga på SVT alltid sänker sig till nya bottennivåer under hela sommaren, genom att sända den ena reprisen efter den andra. Ungefär som om de som bara har TV:n som enda nöje inte skulle ha några andra behov än att se program under sommarhalvåret som redan gått tämligen nyligen.

Det är inte bara undermåligt att hushålla så dåligt med våra skattemedel, som de får disponera tillsammans med våra licenspengar. Det är fullständigt oacceptabelt mot de som måhända inte kan gå ut i sommaren och ägna sig åt något annat, att de skall behandlas som om de inte är fullvärdiga människor.

Väljer man dessutom att medverka till regelrätta övergrepp på det engelska kungahuset - även om det skall föreställa en fiktiv handling, då är det faktiskt under all kritik. Nu är det nog hög tid att sluta upp med att diskriminera sommarens TV-tittare tillika skatte/licensbetalare och behandla dem som mindre vetande, där det inte är så noga med utbudet. Jag lider med dem som av olika anledningar är hänvisade till SVT:s och Sveriges Radios utbud. Det kan inte vara roligt.

Jag kan nog tycka att det är hög för ansvariga inom SVT/SR att se över sin budget och var man lägger pengarna på. Jag var själv under sommaren 2014 och 2015 hänvisad till Sveriges Radio under en långresa med bil, tor Göteborg - Malmberget, eftersom det visade sig att ljudböckerna som Bonnier Audio hade spelat in inte fungerade vare sig i bilens CD-spelare, eller den bärbara CD/Mp3 spelaren. Bonners Audio har ny inspelningsteknik, som gamla apparater inte kan hantera. Jag fick rådet av Bonnier Audio att köpa nya apparater. DET kan de ju bara glömma. Det har efter det här blivit ljudböcker som spelats in av andra än Bonnier Audio.

Någon måtta på teknikbytena med efterlämnande teknikskrot efter sig får det trots allt vara. Men att i ett dylikt läge vara hänvisad till skvalradio med eviga reklaminslag, eller Sveriges radio i 2 x 18 timmar där det är idel repriser, det blir man verkligen inte överlycklig av att upptäcka.

Världen verkar vara fylld av en massa:


när man råkar få ta del av den....

fredag 22 juni 2018

Midsommarafton 2018 och tid för lite eftertanke över hur Sverige blivit ett rättshaveri, där få personliga kontakter återstår och galenskapen frodas.

Igår var det 6-års kalas. Det hade kunnat bli en allt igenom trevlig dag om den inte hade kantats av "det nya Sverige", som gjorde att jag själv kände mig som jordens mest misslyckade farmor trots att dagen i övrigt var en trevlig dag.

Jag hade gjort det misstaget att beställa lite spel och böcker genom CDON.com den 15 maj, istället för att försöka slå mig fram i ett uppgrävt Göteborg med få möjligheter att hitta en p-plats för "funktionsnedsatta", som inte t.ex. Brings gröna transitbil upptagit båda p-platserna i ett svep, taxibilar, eller folk med dunkel härkomst som tror att enfald betyder lika med att kunna nyttja dessa få p-platser, som kräver tillstånd av rätt personkrets dessutom.

Trots flertal efterlysningar och spårning av paketet var och förblev paketets spårlöst puts väck. Eftersom jag varit på en veckan ikonmålarkurs vid Kyrkeruds folkhögskola och liten helgtur därefter så har hela mitt stationära PC-ande helt legat nere. Det blev inte så mycket roligare av att vid hemkomsten finna att den i sten vägrade starta på söndagkvällen och fick köras iväg till PC-doktorn på måndagen. "Patienten" är fortfarande inlagd och nu får min "bärbara manus/rese-PC" stå till tjänst för ett nytt inlägg i min blogg.

Patienten skall dessutom få lite välbehövlig uppgradering eftersom den mer liknar en efterkrigsmodell, förhoppningvis skall den vara åter efter helgerna. Jag fick dessutom genom PC-doktorn JOAB Data veta att det gick att gå in på Telia Webbmail och läsa min mailbox. Man kan ju undra varför man inte får dylika upplysningar av Telia, som nu också ingår i samlingnamnet "det nya Sverige". Dvs. vi är inte intresserad av något annat än dina pengar.


Igår på 6-åringens födelsedag stod det dock klart att paketet kommit från CDON, levererats av Adlibris via Schenker och står som returnerat! Konstigt nog lyckades jag med konststycket att få tala med en livs levande person hos Schenker, vilket jag inte lycktas med vare sig CDON, eller Adlibris - finns inget nummer att ringa till. Men utan alla andra siffror där inte spårningsnumret som jag hade fått av CDON:s mailsvar inte räckte för att förstå varför jag trots idogt sökande inte hittat paketet under den här tiden och inte heller fått vare sig mail eller sms eller lösavi om paketet, kunde jag inte få någon förklaring hos Schenker varför det hade blivit så här.

Det värsta är att jag lydigt lagt in Qliros betalning på Internetbanken när fakturan singlade ner i min mailbox och den har sålunda blivit betald redan den 4.6.2018. Ja, jag kan hålla med om att jag borde hållit kollen bättre själv och tagit bort betalningen för ett paket, som aldrig kommit mig tillgodo. Men jag har en dålig ursäkt till till detta, den får du när jag dragit historien om Schenker och 6-åringens födelsedagspresenter klart. - Det är ju inte heller så att Qliro hade någon åtkomlig rak kommunikation. Så nu väntar väl antagligen åtskilliga timmar till av arbete för min egen del och säkert ingen respons på den här sidan om månen ang 6-åringen födelsedagspaket, som han skulle ha haft.

Som grädde på moset upptäckte jag på korträkningen, när den anlände med posten igår, att ICA-foto sammanlagt dragit drygt 1 100:- för en fotobok som skulle ha kostat dryga 300:-. Vid närmare koll hade de har dragit 850:50 för en variant som aldrig har gått igenom hela beställningsrutinen, eftersom det visat sig att priset inte motsvarade det som mailet hade utlovats och därmed hade förkastats som köp och några betalningsrutiner därför inte hade fullföljts.

De här fotoböckerna som jag varje år ger till vart och ett av barnbarnen, så att de när de blir vuxna kan följa med bild och text vad vi har haft för oss med dem de dagar vi delar med dem under året. Den fotoboken fanns med bland 6-åringens födelsedagspresenter den hade dessutom levererats väldigt snabbt. Men resten gör ju att sordin hänger tungt även där. Fortsättning lär följa eftersom redan en första kontakt skitit sig.




Så till nästa i ledet av "nya Sverige", PostNord! Jag har haft den dåliga smaken att beställa varor där det inte framgått att den svenska staten vill ha del i form moms och hanteringsavgift innan de levererar varan, de kan ju inte tänka sig någon betalning av detta när man hämtar ut varan. NEJ, så enkelt skall det naturligtvis inte vara!

Detta fick till följd att jag i våras fick tillbringa åtskilliga timmar framför PC med att försöka kommunicera med dem. DÅ var deras rutiner ännu värre än de är idag! Efter ett jädrans mailande och inget svar inom de 24 stipulerade timmarna där de skulle återkomma fick jag svaret av dem, som jag trodde till en början var ett felsänt 1 april skämt. Mer mail och väntetid, samtidigt som jag började befara att paketet skulle hinna gå i retur pga de långa svarstiderna hos Postnord. Det fick mig att fundera över hur exkluderade alla människor utan datorer måste vara i "det nya Sverige".

Jag upplyste PostNord, fortfarande genom mail, att de kunde inte lägga ut en så huvudlös enda möjlighet till betalning via swiss eller en viss namngiven och bestämd internetbank. DÅ fick jag det huvudlösa svaret att jag kunde väl gå till en granne som kunde swisha pengarna åt mig! - KRÄVER dock tre förutsättningar:
1) att denna granne existerar
2) att jag vill dela mitt privatliv med denna givmilda tillika fiktiva granne
3) att jag hittar en uttagsautomat för uttag av kontanta medel, vilket innebär en resa på några mil sammanlagt och sökande var en sådan möjligen kan finnas kvar

alt. att jag har en så trevlig granne, som vill stå kostnaden till statens uttag för mina paket
JA, du läste rätt, jag skojar inte. Hela mitt säkringsskåp rök då och jag försökte komma fram till högsta hönset på PostNord, Håkan Ericsson, men det hade varit enklare att komma fram till President Donald Trump i USA än till Håkan Ericsson. Jag skrev därför några mindre väl valde ord till snorhyvlarna på kundtjänsten vid PostNord för vidarebefordran uppåt i hierarkin.

Sedan jag läst en hel del upprörda inlägg i Göteborgs-Posten har jag tack och lov insett att jag inte varit ensam som varit hemsökt, vilket skänkt en viss form av tröst.



NU har jag igen fått en hel drös meddelande i min mobil om att jag skall betala moms och kostnader på paket som visat sig komma från utlandet och vars beställare sannolikt aningslöst skickat dem i olika försändelser, dvs det har fördyrat varan en hel del!


Jag måste sålunda än en gång betala i förskott och därmed köpa grisen i säcken, eftersom det inte ens framgår vem som är avsändaren i aviseringen via sms från PostNord. - Jodå, jag medger att det skett en förbättring hos PostNords rutiner. - NU behöver gå över till grannen och swisha över pengarna för moms och kostnader enligt PostNords rekommendation. Men fortfarande går inte att betala när man hämtar varan från utlämningsstället. Det går sålunda inte att se vem försändelsen kommer ifrån och jag har med andra ord ingen koll på vad det är jag betalat för eller om det ens är en rättmätigt uttagen kostnad. Kvittot på betalningen kan man se sig i stjärnorna efter mao.

Jag har naturligtvis begärt att få redovisat de tre sista inbetalningarna vilket företag det gäller, som de vill ha betalt moms och kostnader för. Något svar inom 24 timmar? NÄHÄ, skämtar du... döda linjen ännu!

Min dotter har beställt varor men satt mig som mottagare, eftersom hon dessvärre saknar bil och inte heller av praktiska skäl kan vara bollkalle för uthämtningsställen som kan bli precis var som helst. Jag kan lugnt säga att jag numera har besökt delar av Göteborgsregionen, som jag inte hade en susning om att de ens fanns! Bensinkostnaderna och restiden i bil har sammanlagt blivit rätt betydande sammanlagt sedan "nya Sverigemodellen" kört igång.

Jag beställde själv lite nya akvarellfärger från Stockmar/Boesner här i början av juni och de var spårlöst försvunna de oxå. Det visade sig att detta paket skulle ha varit levererat av UPS, men fanns nu i Angered på ett utlämningsställe som jag aldrig en hade hört talas om! Till företaget Boesner där jag hade beställt akvarellfärgerna hos hade lämnats förklaring, att jag inte hade varit hemma, när de levererat färgerna, men något meddelande om att de istället levererat akvarellfärgerna till guds förgätna håla hade jag inte fått något meddelande om, inte Boesner heller. Mao tog UPS upp både Boerners och även min tid helt i onödan, dessutom blev det helt onödig tidsspillan.

Så till Kronan på verket:
Igår anlände dessutom brev från Sveriges RÖVARNÄSTE nr 1: AFA Trygghetsförsäkring! Ett otrevligt och snäsigt brev lagom till midsommarhelgen, som de inte besvarats på flera veckor, trots att det finns överklagningtider som jag har att rätta mig efter och som de nu flertal gånger havererat under årens lopp. DE är ju också barrikaderade bakom ett Fort Knox liknande bollkallesystem. Om handläggaren Reneé Öhrlund hade besvarat det jag önskat få besked om så här 30 år senare av trakasserier och långt utanför det som arbetsskadeförsäkringen omtalar? NEJ, självklart inte!

Jodå, det finns ett direktnummer till henne, men vis av skadan är all min kommunikation med AFA skriftlig!



Jag undrar om inte Sverige blivit världsledande i idioti och diktatur.

Sucka mitt hjärta sucka.

Jag får glädja mig åt att VÄDER är det alltid av något slag och att jag har en familjemiddag att se fram emot idag, där jag bara kan glida in vid dukat bord  och inte behöver röra ett skapandes finger. Dessutom har jag nu fått börja äta vanlig mat och hoppas på att nya magblödningar inte tar vid igen. Peppar peppar ta i trä...


 

söndag 10 juni 2018

Det finns ingen Astrid Lindgren som kan skriva sagan om Pomperipossa i Monismanien omvandlad till nutidsfenomenet här på västkusten - ÄNDRAD!

och det är verkligen synd. Det hade blivit en riktigt bra saga där det sannerligen inte saknas inslag som finns i alla sagor.

Snarare så hade det blivit en riktig tegelsten till saga.

http://www.gp.se/nyheter/göteborg/arkiv-gp-s-christer-lövkvists-granskning-av-västlänken-1.64076 - OBS! Den länksidan är ingen idé att du klickar på och som jag hade i mitt blogginlägg som skrevs den 10 juni, utan det här är lika lätthanterligt som västlänken själv. Den rätta länken är numera eftersom GP, citat : "bytt publiceringsverktyg på hemsidan vilket har lett till att en del gamla länkar inte längre fungerar."
http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/arkiv-gp-s-christer-l%C3%B6vkvists-granskning-av-v%C3%A4stl%C3%A4nken-1.640766

Det är mao lika lätt att navigera på GP:s hemsida som att hitta rätt i turerna kring Västlänken och dess inavel, såväl politiskt som myndighetsmässigt. 


Göteborgs politiker och Regeringen de kan berätta sagor, men räkna och förstå sig på kan de inte.
För ett tag sedan så hade politikerna som sitter i Västtrafiks styrelse haft ett sedvanligt hjärnsläpp. En helsidesannons i Göteborgs-Postens Två Dagar hade de kostat på. Dyrt och fint skall det ju vara så fort det handlar om Västlänken. Konstigt nog är det inte något tal om jakt på vinster i välfärden när det gäller Västlänken, trots att det här kommer att bli fråga om enorma vinster. Där kan man snacka om att det flyger stekta sparvar rakt i munnen, det är bara att gapa!

Det är osedvanligt mycket företag som kör runt som dollarmiljonärer.

Jag skall nu inte peka med hela handen, men med tanke på ett stålskelett som stått i Gamlestan med firmanamnet under så stort antal år, utan att bygget blivit klart, så borde det rimligen ha varit blåslampan i häcken från stadsbyggnadskontorets sida. Men icke sa Nicke, det gäller väl bara vanligt folk som försöker att bygga sina egna hus på den lilla fritid de kan uppbringa, dvs. om de överhuvudtaget lyckas ta sig över byråkratins hinderbana och kan starta ett bygge, som omfattas av de stränga byråkratiska reglerna.

Det osar ryggdunkargäng igen över hela Göteborg. Samma företag är också engagerad ute i Säve flygplats med ännu ett nytt inslag, men för Göteborgspostens Marie Kennedy ville man inte uppge hur mycket man satsade, trots att Göteborgs Energi, dvs. våra skattepengar, gått med på ett 30 årigt arrendekontrakt med företaget.
Göteborgs Energi är ju t.ex. en gigantisk insiderhärva. När man får räkningarna därifrån så inser man ju att ledningarna måste vara gjorda av guld. Så alla dessa orimliga pensionsavtal och många miljoner som de dubbla stolarna kostade oss skattebetalare och som aldrig rättas till känns inte bra. Kikar man in bakom kulisserna där hamnar man i det norska företag, som fick ordern skulle sköta avläsningen... VEM är VEM i den här härvan kan jag inte låta bli att undra, när jag ser bostadsadressen.

Ännu mer ooops blir det eftersom jag följt företaget med visste intresse,
ett företag som historiskt sett har haft så låg lönsamhet, att mitt arma ekonomihuvud fått huvudvärk vid blotta tanken. Det var stålskelettet som fick mig att fundera varje gång jag passerade förbi det. Jag undrade vad det nu var fråga om i den här staden. Sedan när jag läste om de svulstiga planerna som aldrig tycktes sättas i verket kändes det verkligen inte bättre.

Jag ser därför med spänning hur det skall gå med Petter Stordalens kontrakt. Det är nästan så jag blundar och tänker: jag hoppas att han inte hoppat i galen tunna, när han skrev det kontraktet.

Ovanstående vik-historia angående Västlänken på bilden här ovan, den bilden har jag tagit med min mobilkamera. Men anledningen till att jag tog fram mobilkameran var att jag fick fundera en bra stund hur de egentligen hade tänkt sig vikningen. Gick den rent av att vikas från två håll? Tog man det åt det andra hållet så blev det bara himlen kvar och det kan väl hända att det också är en trolig sanning.

Men då förstod jag ju till slut, att den här måste vara bilden efter att Västlänken har kommit till och att alla glädjestollar har roffat åt sig allt de hunnit och mäktat med.

Man kan befara att det kommer att bli lika tomt och öde som i den där filmen

  "I am legend." Där filmens huvudperson, Neville, under tre års tid har lärt sig att söka mat och andra livsnödvändigheter på dagtid, troget sända radiomeddelanden i ett desperat hopp om att finna andra överlevande. Ja, ni förstår digniteten av "action" det kommer att vara efter Västlänken och alla insiderhärvor och miljökallsup.

Det kommer nog att likna den där sagan, dvs. om den hade kunnat skrivas av någon, om Mäster Skräddare. I den sagan blev det inte ens en tum av hela det vackra tyget. Det bidde ingenting som blev kvar till honom.

fredag 8 juni 2018

Gubben Persson och stenmurens hemlighet - en fria tankens novell - från Malmberget

Grannen på Tingvallsgatan i Malmberget, vi 61, (huset 59) gick under namnet ”Gubben Persson och hans hus”. Väl ingärdat med staket och…tills. 

En mycket gammal man. Ordningsam och näst intill pedantiskt hade han på gården och runt vedbon. Perfekt! Tanten hans stod mest i fönstret och hade span. Säkert arbetsledare i hushållet.


Ett föredöme i ett samhälle som Malmberget. Skötsamme arbetaren!


Snön när den föll och det gör den i Malmberget och vill aldrig riktigt sluta, vet vi alla. Speciellt runt midsommar!


Snögångarna hölls kliniskt fria. Han skottade aldrig som andra gjorde. Han lastade den prydligt på en stor kälke och drog lasset ner mot soptippen till med ett rep över axeln. Vända efter vända, ibland långt in på sena kvällar. Enträget släpande!


- Hur tusan orkade han och varför? Räckte inte tanken till, så gällde fantasin.
Han hade en elak kärring, så klart blev min tydliga analys. Stackarn! Grundlade här min damrädsla. Säkert inte bara jag!


Tänk om ”hon” stora kärleken i plugget, ”Doris”, börjar tvinga mig att dra snö också? Fan, i helvete!


Hemska tanke! Har sedan dess haft viss snörädsla kopplat ihop med andra könet. Svårförklarat, men säkert finns nån Freud diagnos på fenomenet. Blev en gång utbjuden av en vasaloppsåkande dam. Du från Norrland måste gilla mycket snö? Jag blockerade henne i ren panik. Allt går inte förklara inte ens på nätet.


En nationaldagstext ärad det arbetande folket från och i Malmberget och hela Sverige. De som byggde landet. Kvinnor och män. Läs och le! Sprid gärna mina texter. Det är folkets berättelser inte mina. Jag skriver ner mest vad andra berättar. Skrivaren! Busiga ”Krille” och jag. Inte Sjöströms pojk på Österlånggatan, utan annat busfrö. Vi gjorde ibland livet surt för gubben Persson. Testade vakenheten. 


skrivet på FB - 6.6.2018 -med tillåtelse av Leonard Ärlemalm s.d. att publicera i min blogg.



Grabbar kan!

Gubben hade en jättefin stenmur mot vår gård. Hög och prydligt staplad av honom själv. Inget fuskverk. Sten för sten väl infogade för att ge rätta stödet. Denna gjorde vi en koja emot. Steg ett, inte för kojans skull. Enbart kamouflage!
- Vi visste att en fågel, stenskvätta, byggt sitt bo där som intresserade oss två djupt fågel intresserade ungdomar. Stenmuren blev som en magnet för oss som måste justeras.


Vi plockade ner stenarna in i kojan och hade span på gubben Persson mellan varven, utifall?


Han hade intagit huggkubben, satt och knöt på sig gympadojorna kunde vi rapportera. Det betydde att han anade visst oråd. Något var i görningen kopplat med Ärlemalms unge. 


- Han skall fångas in och överlämnas till sin mor och kunna peka på förödelsen. Äntligen!
Sedan hördes ett fullständigt öronbedövande mullrande ljud. Rena förbannade gruvraset!
Halva stenmuren gav vika. Rann ut över hans välskötta gård. Det var bara att fly. Springa!


Rusa mot skogen till. Helt förvissad att han kom. Vi bara rusade och låg lågt länge. Ett visst försprång fick man alltid. Han hade säkert av sin älskade (kärring) blivit ombedd att alltid låsa vedbon innan jakten började. Taskig timing!
Hem och in kom jag genom källardörren andra sidan huset när det var matdags. Hungrig!


Gubben Persson vågade inte klaga hos morsan, utan minst mitt erkännande i hans väldiga nävar. Hänt förr!
- Ängeln, Lennart, hennes son, gör inte sånt, skulle hon säga och klingade redan i hans stackars öron. Ohjälpligt underläge, i mötet med en beskyddande mor.
Min morsa, Elsa! Halva livets skyddsängel. Sett så här objektivt i efterhand inte alltid bra, mer än just då. 


Senare berättade far att Persson, grannen vår, var med på en bild. En beryktad lastare, en riktig gruvarbetare, av gamla stammen. När far talade om gruvarbetare fanns inga tvivel. Finaste som fanns! 


Han hade haft ett svårslaget rekord i gruvan. Gubbarna lastade malmvagn på tid. Tävlade! Bäst var ”gubben Persson”.
- Där nånstans slutade jag skjuta med ärtrör på hans rabarber. Och började hälsa artigt. Vad han tänkte vet jag aldrig. Kanske;
- Har grabben, ungen, blivit en "knapso"? Nåt har hänt!


Så fort jag ser en prydlig gård på vintern (Drottningholm, Haga slott) fladdrar minnet av ”gubben Persson” förbi. Den nivån!


Män och kvinnor som fick slita ont för familjens brödföda. Kämpa i vardagen!
De blev också svartlistade under storstrejken 1909 och åtskilliga tvingades i landsflykt och for till Amerika och Brasilien. Och fick uppleva nya eländen. Han blev kvar, eller kom tillbaks? Undrar vad han skulle anse om en snöslunga, eller bogsera snökälken med snöskotern? Skulle han få det, för ni vet mitt ord?


Andra kom att tro på snick snackandet om arbetarstaten Sovjetunionen. Politiskt skojeri med småfolk. Gränsande till det religiösa!
- I helsicke heller! Ett gott samhälle måste vi själva skapa, sa alltid far. Lär dig det, Lennart! Liten satt jag på hans axlar tågande mot Folkets Hus på en ännu större dag. Vid hans grav klingar än min brors vackra röst sjungande; Arbetets söner, över Roslagens nejd vid Brottby. Själv blev jag tyst!

- Jo, sa jag och far såg till att jag skrevs in i SSU. No pardon!
Tänk va skoj jag hade där. 


Äta bra på kurs, lära mig snacka runt, lyssna på Palme och Erlander. Lära mig grymta över snåla Sträng och spana in alla brudar. Viktigaste kursavsnittet på Bommersvik alltid på kvällarna. Bara känna lite!


Däremot hade jag svårt, förbannat svårt för att klia rätta ryggar. Sa vad jag tyckte, likt skit är skit och förblir skit om man inte rättar till skiten. Där slutade mitt politiska liv med tiden. Satsade på annat!


Med bedrövelse ser jag att en del lärde sig knycka offentliga medel och bli rejäla roffare. Inte undra på att rörelsen tappat luften. Fått punka! 


Händer sånt i Kina hamnar man i Tibets snöskottarbrigad. Inte här!


Den generationens gruvarbetare tillhörde ”Gubben Persson”. Han kunde också kuta bra, måste tilläggas. Jag också!
- Krille däremot var duktig på att klättra högt i träd. Ger överblick till faran är över, sa han!

tisdag 5 juni 2018

Nu blir jag på allvar mörkrädd! - Har vi inte relgionsfrihet i Sverige? - Med relionsfrihet menas att man har sin fulla rätt att avstå religion!

Hur skall ett barn som inte ens vare sig är röstberättigad eller ens vuxen kunna tacka nej till påtvingad religion, eller bli könsstympad (det gäller också omskärelse av pojkar, som inte är påkallat pga. kroppsliga problem).

Det här har gått alldeles för långt, när man tillåter att män tar sig makt över sina kvinnor, mödrar, systrar, döttrar. - Faktiskt har det gått så långt att jag mår illa och kom nu inte dragandes med att jag är någon rasist!


Jag är för alla människors frihet och det finns ingen människa som kan kallas för fri som lyder under ett religionshot/dok.

Länge har jag varit tveksam till de länder där man infört förbud mot diverse kvinnoförnedrande religiösa attribut, men jag får nog faktiskt tänka om på den fronten. 

Det här är nog betydligt allvarligare än jag någonsin har trott, efter att ha läst mig till i dagens Göteborgs-Posten att svenska förskolor är medverkande till denna absurda företeelse där man akterseglar små flickor!

http://www.gp.se/nyheter/gp-granskar/27-av-40-f%C3%B6rskolor-s%C3%A4ger-ja-till-sl%C3%B6jtv%C3%A5ng-1.6326768 

Själv blev jag konfronterad den verkligheten, när jag häromdagen hämtade mitt barnbarn från dagis/förskolan och möttes av en kvinna i personalen som bar slöja. HUR i hela fridens dar skall jag kunna förklara och rättfärdiga det inför mitt barnbarn av manligt kön?

Här har jag fostrat mina egna söner till att respektera kvinnan som den fristående person hon är och här blir jag själv ställd mot väggen, när det gäller mitt eget barnbarn av manligt kön.


Jag möter dessa avarter till män, som beter sig mot mig i egenskap av kvinna, precis som om jag är en andra sortens människa som man inte behöver ta hänsyn till.

De upptar handikapparkeringsplatser utan att blinka och på ett sådant fruktansvärt sätt, att jag mest av allt bara har lust att köra fingrarna i näsborrarna på dem!


Män, där de sitter och pöser bakom ratten och anser sig t.o.m. äga rätt att köra före mig, fastän jag kör inne i en rondell, eller håller mig till gängse trafikregler.
 
NEJ, ursäkta det här är inte längre ok!  

Jag bor inte i något arabland där kvinnan är underställd mannen.

Jag vill inte längre åse hur småflickor springer omkring som påskkärringar till vardags!

Jag vill inte längre mötas av småflickor på badhuset som idkar klädsim pga. religonsförtryck!

Alla dessa små flickebarn som inte ens är könsmogna! - Är de pedofiler hela det här manliga religiösa gänget eller vad är det fråga om egentligen?

Och kom inte och kalla mig för rasist! - RASISTEN är den som angriper det jag här skriver om å alla fria kvinnors vägnar oavsett ålder och härkomst!

Åker jag till ett arabland tar jag seden dit jag kommer - men jag vägrar att åse det här i Sverige längre!


Utöva gärna era religioner där de hör hemma och det är inte i Sverige - I Sverige har vi instiftat lag om religionsfrihet - Religionsfrihet betyder frihet att inte välja någon religion!

söndag 3 juni 2018

Jag målar tånaglar - det enda jag kan ägna mig åt av målning, eftersom linoljan delar på sig i hettan och gör den fortsatta husmålningen totalt omöjlig.

Men jag har bara hunnit måla halva stortånageln, när jag stannar i rörelsen.

Jag är som en man som inte kan göra två saker samtidigt. Simultanförmågan fallerar, när jag ser vad det är jag läser:

"En ökad livsmedelsexport är en bärande del av livsmedelsstrategin och viktigt för jobben på svensk landsbygd" 
Det säger landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S), som varit på matmässa i Shanghai i mitten av maj.

Det blir bara en stortånagel som blir målad, innan jag stoppar tillbaka penseln i nagellacksflaskan och skruvar på hatten. Måla tånaglar skall man bara göra när man är i fullständig balans.


VAD gör en svensk landsbygdsminister i Shanghai, på andra sidan jordklotet, förutom käkar och reser gratis på skattebetalarnas bekostnad? Är det tänkt att vi skall byta livsmedel med varandra med miljöförstöring av dignitet som slutresultat, eller hur tänker den insnöade mannen landsbygdsministern Bucht.

Jag blir sittande med nagellacksflaskan i handen. HUR i hela fridens dar skall vi kunna exportera livsmedel, när vi inte ens kan försörja oss själva

Det är som den här Putin-rysskräck-propagandan som trillade ner i brevlådan häromdagen: "Om KRISEN eller KRIGET kommer" - viktig information till Sveriges invånare. 
En fullständigt huvudlös sak som kostat multum att distribuera till de svenska hushållen. Är det månne den nye generaldirektören som gjort sig omöjlig på alla andra generaldirektörposter han innehaft som är pappan bakom denna enfaldiga broschyr.

Vad är det för pallevante som har skrivit den "på uppdrag av Regeringen", eller är det verkligen så illa ställt att det svenska folket är så in i nordens korkade att de inte kan förstå elementära saker, eller att det mesta som broschyrer upptar är bäst före datum redan utgånget. Redan på sidan 6 faller jag ut i ett gapflabb! DEN sidan verkar skriven av socialdemokraterna som blivit experter på valfläsk och falska nyheter, dvs. där det inte är många bokstäver som stämmer överens med verkligheten.
 

Är det verkligen möjligt att det är så illa att inte ens Regeringen känner till att vi inte ens klarar den egna matförsörjningen vid minsta lilla mankemang. Landsbygden är i det allra närmaste utraderad liksom den inhemska livsmedelsförsörjningen. Inte bara den. Jag vet inte hur det är med andra, men jag skänker en tacksamhetens tanke till alla eldsjälar som bibehåller gamla kunskaper i allt från hur man lägger tågräls till allt annat som är alldeles nödvändigt att kunna.

Vi hade en lite inhemsk dispyt här förra veckan: dottern totalvägrade att ta emot liljor till sin lilla trädgårdstäppa, eftersom de växt i närheten av kirskålen ute på vår tomt. Jag försökte förklara för henne att det kanske kommer en dag, kanske t.o.m. snabbare än hon ens kan ana sig till, när hon får omvärdera både kirskål, kvanne och maskrosor och allt det som skogarna har att erbjuda gratis.


Så här i hettan är jag nog extra överkänslig för just valfläsk och desorientering. Det kan iofs bero på att jag matats alltför länge med Västlänken och den herrelösa miljöförstöringen i Lerjedalens dalgång, ett Natura 2000 område där man villigt skall dumpa kontaminerad jord, man har t.o.m angivit hur mycket kontaminerat det får vara och hur länge denna nya miljöförstöring skall pågå.
 

Tvilling med det andra herrelösa monstret, Västlänken,  som tiden sprungit förbi för länge sedan och som nu istället bara riskerar att totalt förgöra denna vackra stad, Göteborg på samtliga plan, trädskövling, husskövling, miljöskövling under mycket lång tid och då är inte ens de ekonomiska följderna inräknade. Är det ens någon som kan föreställa sig hur många lastbilar som skall köra i skyttetrafik och hur det kommer att bli. Jag vet det eftersom vi redan haft en dylik hemsökelse när NCC gjorde business med myndigheternas glada tillrop.


Jag hade häromdagen en gammal tant som passagerare i min bil och jag försökte finna ut den närmsta vägen att kryssa mig förbi alla trafikstopp och trafikkaos. Det gick hyfsat men t.o.m. hon insåg att jag var ute långt i periferin och körde. Hon undrade tillslut hur det kom sig att alla gator var uppgrävda, hur kunde de ha råd till det, när det inte fanns några pengar till vården, äldreboenden, skola, barnomsorg, bostäder och allt annat som är av nöden för livets nödtorft.

Finns inte så mycket att svara på den frågan mer än att det är en mycket relevant frågeställning. Hon undrade om jag oroade mig för allt som skedde. Jag kunde bara ärligt svara vad jag tycker: för egen del bryr jag mig inte, jag vet hur jag skall överleva, jag tillhör i mångt och mycket den gamla stammen. Jag har levt i den bästa av två världar och vet därför en hel del. Men min oro finns för barnbarnen eftersom jag inser att det är en svårt värld och svåra saker som de kommer att mötas av. 


Jag ser också med oro till alla de som jag alltjämt är ombud för, vet vilken värld det är de slåss emot. Lämnade, akterseglade av samhället som de är... det var länge sedan sådana som Hjalmar Branting och Gustav Möller fanns inom socialdemokratin, den sistnämnde som myntade uttrycket: "Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket".
 
Kanske tror beslutsfattarna att man kan äta asfalt och snillrika vägsträckor som ändå inte fungerar i högteknologins tecken, eller några av de andra fantasifostren som Binderberggruppen konstruerat allt för sin egen vinnings skull och som vi alla lever under skuggan av.

Inte nog med att socialdemokraterna har invaderat hela FB med en massa valfläsk, som mindre begåvade personer villigt delar med sig i tid och otid. Nu får de sin röst hörd i alla tidningar också med LO som som lierad vapendragare. Det börjar bli lite svårtuggat, speciellt när man läser deras argumentering.


Man skall väl kanske inte göra narr av någon som haft lyckan att hamna rätt som fosterhemsbarn, men när statsministern höll sitt "Tal till nationen - mitt Sverige 2028" kunde jag inte låta bli att himla med ögonen. Det är till att vara fullständigt omedveten om den verklighet som råder och har rått.
 

Det är rent ut sagt pinsamt att ha en statsminister som tror att det han haft sin smala lycka att kunna få uppleva är det som är den enda sanna. En av få som haft turen att hamna rätt, men facit ser betydligt mer prekärt ut och det vet alla som arbetat med människor, eller är bara en smula påläst eller lyhörd för sin omgivning.
 

Vilket herrelöst slöseri det är överallt. Man skulle kunna tro att de äger en egen sedelpress någonstans. Ja, jag tänker på broschyren igen "OM KRISEN eller KRIGET kommer". Jag skall faktiskt spara den och använda den som läromedel till mina barnbarn över hur desinformation är skadligast av allt här i världen. Speciellt om den kommer ifrån den Regering som man skall ha sin tillit till.

Jag skulle vilja se hur den svenska Regeringen skall kunna nå ut till sina medborgare när hela systemet har kollapsat. Vilka telefonnummer skall de då ringa de ledningarna som de har kapat lär ju knappast funka: stölden från det svenska folket. De telefonledningar vi alla har varit med om att betala och som nu glädjeyrans människor lever loppan med.

Tror bestämt jag skall gå med bara stortånageln målad bara som en påminnelse, om jag skulle komma på tanken att tro vad någon i ledande ställning säger här framöver.

Någonstans ringer min äldste sons ord i mina öron, han brukar ägna sig åt att kika in i köksskåpen och undra om vi väntar på någon större belägring. Det är inte alla som har en gammal kvarglömd ostkant i kylskåpet, brukar jag svara eller det där kaffet som vi köpte för 10 år sedan och som fortfarande finns kvar i burken.

På tal om belägring och landsbygd. Det kom något riktigt glädjande här i veckan. Jag läste att det var någon som var i full färd att omsätta min egen tanke om att få landsbygden att överleva.

Den nygamla idén fick jag faktiskt härom året när jag var i Valamo kloster och målade ikoner. Där hade de en varubuss som kom körandes på finska landsbygden. Basvaror och lite hembakt matnyttigt. När jag såg den första gången tänkte jag på Laxbutiken vid Skrea strand där man kan handla dygnet runt ur automat. Ungefär som de varuautomaterna som fanns både för godis, cigg eller "gubballonger" = kondomer, när jag växte upp.

Men i brist på egna kontanta medel blev det enbart en tanke bland alla andra av mina tankar, som jag gärna skulle vilja omsätta. Jag skulle så gärna vilja lämna en bättre värld efter mig.

Nu läser jag i samma blaska, som var anledningen till att bara en tånagel blev målad, att 200 obemannade närbutiker skall öppna på landsbygden. Öppet dygnet runt och med ett bassortiment om 400 varor. Bea Garcia, VD för det nya livsmedelsföretaget Lifvs Scandinavia kommer själv från Kiruna och skall etablera butiker på platser där de idag saknas.


Tacka vet jag eldsjälar med hjärta och hjärna på rätt plats. Det kanske finns en smula hopp inför framtiden i alla fall.

Kan det sluta med att alla tånaglar är målade?
Ett "blomsterarrangemang" som fanns hos Landshövdingen där det var en tillställning för oss "kortskallar" och andra inbjudna gäster för ett tag sedan. Undra vad den fd. Säpo-chefen inkl. alla andra karriärer som han har hunnit med är "kortskalle" eller "långskalle". Korkskalle tror jag bestämt att han inte är i alla fall...


fredag 1 juni 2018

Fejkmordet på Arkadij Babtjenko har väl ändå fått världen att sansa sig kan man hoppas. Men den enfaldiga utrikesministern Margot Wallström är genast framme och tycker en massa på twitter.

Det var ju extra roligt att Margot Wallström beklagade sorgen för den "drabbade familjen" till Arkadij Babtjenko. - 

En talesman för ukrainsk polis uppgav att hans fru var i badrummet när hon hörde ett skott. När hon kom ut så såg hon hennes man blödande. Han dog i ambulansen, hette det.


Vår egen utrikesminister Margot Wallström var ju inte sen att elda på rysskräcken, som den svenska regeringen gör allt för att bistå med:


"En röst till har tystats. Förfärad av mordet på den ryske journalisten Arkadij Babtjenko i Kiev — bara den senaste bland oppositionella journalister som har dödats i Ryssland och utomlands. Viktigt att de ansvariga ställs till svars. Mina tankar är med familjen." (naturligtvis har Margot Wallström skrivet på engelska för att räcka ut till omvärlden.)

Jag hoppas att Margot Wallström lärt sig en läxa denna gång, men det är väl för mycket begärt förstås.

Margot Wallström verkar inte heller ha förstått vad som hände i Ukraina, när det eldades bildäck så det stor härliga till av högerextremisterna som var på G. Den ström av händelseförlopp som skedde på och runt Majdantorget i Kiev var det väl knappast någon normal människa som tillslut kunde säga vad som var vad.

Helt uppenbart är ännu inte spektaklet i Ukraina till ända. Sanning att säga har det börjat likna en dålig regisserad spionthriller med ett löjets skimmer över sig. Turerna kring händelserna i Ukraina och Majdan fick mig att definitivt säga upp bekantskapen med den förening som finns, eller i vart fall har funnits här i Göteborg länderna emellan.


Men det är verkligen illa när en svensk utrikesminister bara följer en egen känslostorm istället för att agera utifrån yrkesetik. För mig är det totalt obegripligt att man har en regering som ägnar sig åt twitter, speciellt inte som UD i övrigt verkar vara ett svårare fall av Fort Knox. 


För övrigt tycker det vore på tiden att den svenska regeringen, UD och utrikesministern Margot Wallström lade två pinnar i kors och fick lös den ännu fängslade Dawitt Isaak. Han är den enda svenska medborgare som sitter fängslad som samvetsfånge sedan år 2001!!!

https://sv.wikipedia.org/wiki/Dawit_Isaak

Trots detta illavarslande faktum har det inte hindrat Sverige att ge fortsatt grönt ljus till att ge Eritrea åtskilliga miljarder i bistånd. Det är väl det som kallas "tyst diplomati enligt den svenska modellen"...

Jag kan inte tänka mig att en diktatur som står inför fullbordat faktum, att få miljarder i bistånd indragna om de inte friger Dawit Isaak, inte skulle nog dra åt sig öronen och komma till förhandlingsbordet.


Allt oftare skäms jag som en hund över vad det här landet är kapabelt till att konstruera. Det är illa med ett land som inte kan ställa sig på den drabbades sida: I just det här fallet Dawitt Isaaks dotter Betlehem Isaak, som kämpar vidare för att få sin far frisläppt.

Pratar man vitt och brett om vikten av anhörigförening borde det här vara av prio ett så här efter 17 år, utan att Dawit Isaak ens mötts av något åtal än mindre av en skenrättegång. - DET borde uppröra vår utrikesminister Margot Wallström, istället för att hon ägnar sig åt personliga känslostormar i en illa iscensatt komplott i Ukraina, eller tycka så väldigt mycket för att bistå andra regeringar med dunkla avsikter och som allvarligt hotar världsfreden.

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4206&artikel=6967467