söndag 29 november 2009

Adventstid kom till mitt ensamma hus..

- den 29 november 2009, kl 19:08

Den vackra adventsångens text kommer ständigt tillbaka kring adventstid och jag kan för mitt inre riktigt höra de klara barnrösterna i olika stämmor. Den är vacker, bedövande vacker.

Adventstiden har inatt återvänt till vårt hus, ty idag är det första advent i vårt hus med allt vad där tillhör. Ett lite ovanligare inslag så här till första adventdagen är fotboll Real Madrid - Barcelona på TV. Men vad säger att fotboll inte går lika bra ihop med elljusstakar. Elljusstakar som står där prydligt i alla fönster och lyser upp i mörkret.

Jag vet inte om jag blivit gnällig med åren, men jag tycker verkligen inte om att man inte följer traditionen med första advent och "Tjugondag Knut dansas julen ut" dvs. den 13 januari. Julsaker som väller fram redan på höstsidan, det är i mesta laget i min smak och när man börjat hänga upp de vackra julklockorna längs Kungsgatan redan i mitten på november, då är måttet rågat för min del.

Man hinner inte ens fram till nyår så återfinns de första semlorna i affären! Det är liksom ingen ordning alls längre och jag tycker verkligen, att det på många sätt förtar det hela. Jag tror att vi på något sätt behöver de här stunderna i livet och jag tror att vi skall värna om dem på rätt sätt. Adventstid, "Julefrid", Nyår- och Trettonhelg. Helt enkelt att vi själva går in i dessa olika faser på ett mer medvetet sätt. Jag tror inte på det gränslösa i det här fallet heller.

Själv minns jag verkligen med stor saknad "julskyltningen" från Malmberget. Det var stora bruna papper som täckte skyltfönstren och det var baske mig inte en dag innan, som pappret åkte bort, utan exakt till första advent. Allt i livet har blivit så utbytbart, att jag kan tycka att vi i mångt och mycket håller på att förlora oss själva i allt snurr. På den tiden gick man man ur huse och det vimlade av tryckta näsor mot alla skyltfönster runt om i Malmberget. Jag misstänker att det inte längre ens finns några skyltfönster, att trycka några förväntansfulla näsor emot. Kanske kan Gällivare bjuda på det istället?

Vår första julskyltning i Göteborg glömmer jag aldrig. Vi stod nere vid NK och tittade på det pompöst storslagna som fanns i skyltfönstren. Vi stod där i lågskor och varsin mjukglass i handen, det var riktiga varma vindar. Det var så långt ifrån Malmberget på alla tänkbara sätt, att det kändes vemodigt ett slag. Jag förstod då att en gammal dörr hade stängts och en ny öppnats.

Igår var vi på julmässa i församlingshemmet, där glada godvilliga människor försöker att skapa utrymme för andra människor, som inte lever på livets solsida. Sanning att säga, så köper vi lotter och det är nog enda gånger vi hoppas varje gång, att vi inget skall vinna. Korsstygnsbroderier är inte speciellt gångbart i det här huset, mer än den egna barnaskarans ihopknåpade pannlappar mm. från småbarnstiden.

Vi själva har också haft bråda tider, vi har varit "byggnadsarbetare" i pepparkakor och mandelmassa i vanlig ordning. Nu står hela härligheten på plats i hotell Gothia Tower vid Svenska Mässan. Vi har i år frångått den seriösa sidan av byggnationer och byggt upp det hela kring ett vanligt, hederligt dass. Förra året var det Skansen Kronan i skalenlig modell med stenstruktur som var utmaningen.

I år ägnade vi åt oss det mer lustfyllda, men dock en sammanhållen "berättelse", för den som äger fantasi och fortfarande odlar barnet inom sig. Dessvärre har de ännu inte lyckats placera ner den till tittvänlig nivå i glasmontern, men det kanske blir det också. Just nu är det väldigt många detaljer som går förlorade, alltså hela den sammanhängande berättelsen. Ja, dvs. om du nu inte är 2 meter, då klarar du nog av att se hela "spelplanen". Då kan du nog också kika in i skatans bo och säkert upptäcka mer som finns under trädbitarna, som håller på att huggas ner. Liksom de mer "grisaktiga" inslagen, som kräver betraktande för att upptäckas.

Jag bär med mig en rätt magiskt och ljuvlig minnesbild av min morfar, som tassade iväg ut till dasset mitt i vinternatten, med ljuslyktan i handen och precis som på bilden dassdörren på vid gavel. De gjorde inget badrum förrän i slutet på 50-talet, innan dess var det nattpotta, eller dassbesök som gällde. Jag vägrade använda potta, därför är det en rätt bekant stämning över det hela. Det fanns inte ens toapapper utan man använde tidningar, som man fick sitta och skrynkla i handen medan man satt och gjorde det man skulle, för att de skulle vara mjuka när de skulle till att torkas! Ibland tror jag att jag levt 100 år minst, när jag tänker tillbaka på vilken enorm förvandling som har skett. Däremot har vi varit så humana att vi gjort och ställt in inte mindre än två rullar toapappersrullar på pepparkakedasset till tomten.

Bilderna som finns på dassets insida är förminskade gamla damtidningar från 50- och 60-talet. Det var ju lite dåligt med färg i den tidens tidningar, som nu säkert någon minns. Synd att det inte är läsbart så där från något av våra foton, dock kan man göra det när man väl står framför "installationen". Fotona som vi har tagit är rent ut sagt urdåliga, men man kan faktiskt läsa det när man står på utsidan, även tomtens tidning som han håller i hand. Tyvärr så fick vi inte ut rätt färg på porträttet av kungafamiljen, eftersom det visade sig där på nattkvisten att vi hade glömt att beställa nya färgpatroner. Men det gick bra med lite grisrosa kungafamilj också i pepparkaksram.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.259455-pepparkakstavling-for-sjatte-aret-i-rad

Det verkar Göteborgs-Posten ha refuserat bort, liksom avsändarna på de kuvert, som ligger i brevlådan. Det blev väl i det mastigaste laget för dem.

Man får varje år ange lite uppgifter till bidraget. I år löd våra uppgifter:

Lagnamn: "Bakslaget"

Tanken bakom kreationen?

Alla & allt väntar på någon & något här i livet.
Även betraktaren, som väntar på att upptäcka alla former av väntan...

Hela bildspelet är från vår "tillverkning" av årets bidrag. (bildspelet om 5 bilder här på NSD fungerar dock till och från, ser jag)


Ja, livet går sannerligen inte alltid på räls, ibland inträffar saker och ting som gör att det blir avbrott i det man höll på med. Här finns väldigt många avbrott att upptäcka.

Utställningen pågår dock till den 5.1.2010. Men vi hoppas att så många besökare som möjligt kommer dit och lägger en liten julgåva i den säck som finns uppställd i anslutning till montrarna med pepparkaksutställningen. Julklappsinsamlingen pågår till den 22 december. De julklapparna går till alla barn här i Göteborg, som firar jul på kvinnohem, andra institutioner men även de som har föräldrar i fängelse. Men enligt Maj på Gothia Tower brukar en och annan julklapp finnas "till en trött mamma".

Advent kommer sig av det latinska ordet adventus, som helt enkelt betyder ankomst. Jag ser dolda kvaliteter i advent.

Varje år om och om igen travar den där lilla åsnan tålmodigt fram i adventstidens evangelium. Den bär på sin rygg hoppet om befrielse för de förtryckta, rättvisa och moral. Man behöver inte nödvändigtvis vara en åsna, för att inse att budskapet om att förändringens vindar måste blåsa in i vår värld. Vi behöver verkligen varandra och har ingen rätt att begå några former av våld mot varandra för egen vinnings skull.

Ibland blir jag väldigt medveten om att jag bär en omöjlig önskan:


Adventstid kom till mitt ensamma hus,
jag sätter i staken ett sparat ljus.
Något ska ske bortom frostig advent:
jag väntar en gåva som herren sänt.
Den gåvan är av ett helt annat slag
än gåvor vi ger till varann var dag.
Öppna din tillstängda dörr i ditt hus,
så lyser i mörkret ett litet ljus.

fredag 27 november 2009

Pling pling. Det som göms i snö,

- den 27 november 2009, kl 01:56

förstora
kommer upp i tö pling pling.....

Själv undrar jag om Robert Broberg inte får skriva om texten.

Snön hann väl nätt och jämt lägga sig i kommunen och röja undan spåren efter de där rullatormarodörerna, som kör runt med stor bultsax i sina rullatorkorgar och klipper ner den nya julklappsinvirningen från LKAB till alla malmbergares stora glädje. Stor glädje i alla fall om man skall tro den där kommunikationsdirektören, som LKAB har lagt sig till med. Jag undrar om hon inte trots allt är någon ny sorts väckelsepredikant, eftersom hon talar om åt folk att de alls inte har det så illa, det är bara vad de tror att de har!

Laestadianismen har man ju hört talas om, men Lkabnismen var sannerligen en ny trosriktning. Men man kan bli häpen för mindre. Här i Göteborg skall Saudiarabien bygga en stormoské, allt är klappat och klart och spaden är dängd i backen! Nu menar jag ju inte med det att Lkabnismen satsar så stort, utan de nöjer sig med Gunillaskolans f.d. lokaler, trots att det är ett jädrans slarvbygge gjort av kommunen. Det är lika illa med alla andra hus i Malmberget, som är så vansinnigt slarvbyggda, att de inte klarar av dagliga smällarna året runt, år ut och år in och i alltmer kännbara smällar (smällar=ett nytt ord som LKAB slänger sig med), plus en massa eskalerande gruvskalv. Än värre skall det bli, säger Lkabnismens predikanter i en mun.

Men jag kläckte den där idén redan i våras, att regeringen som åtagit sig att hjälpa Kina med jordbävningssäkrade hus, de borde verkligen vända näsan åt Malmberget till, de är ju själva ägare till LKAB. Ty där finns inte ett enda hus skadat av LKAB:s gruvverksamhet! De har dessutom instiftat en ny rättsordning, eftersom det är de som fått skador på sina hus som äger bevisbördan istället för precis tvärtom! De har mao instiftat en stat i staten, det är inte dåligt mascherat av en ny trosriktning, som bokstavligen stigit rakt upp ur underjorden! Inte utan att jag undrar vad deras "Gud" heter. Det kanske är "lillsmällen".

En annan predikant från Lkabnismen är nog den där hedersknyffen Christina Dahner-Lindqvist, ni vet hon som Hans-Olof Johansson på Majorsgatan i Malmberget, försökte ha en mailväxling med efter hennes uttalande i radion, som jag skrev om i en tidigare blogg http://www.nsd.se/blogg/lokal/bloggentry.aspx?place=G%E4llivare&blogg=3808732&entry=5016655 Hon lät meddela honom, citat:

"Situationen i Malmberget kan upplevas som mycket jobbig för de som bor där, och då utav flera orsaker. Det gör den också för oss som arbetar med seismikfrågorna för att förändra/förbättra den situationen. Vi har en brant inlärningskurva och offantligt mycket arbete framför oss hela tiden som aldrig sinar. För vi tar detta mycket seriöst."

Synd bara att hon aldrig definierade varför "situationen i Malmberget kan upplevas som mycket jobbig, för de som bor där och då utav flera orsaker". Ja, jag menar det hade ju kanske underlättat för de som bor där, om de kunde få veta det. För just nu förstår ju de ljushuvudena inte vad de skall tycka och tänka om sina livsbetingelser, eller något annat heller för den delen, som rör dem själva.

Man kan som malmbergare inte göra sig förstådd med Lkabnisterna, som talar i tungor som ingen malmbergare överhuvudtaget nånsin hört, eller begriper! Det är nästan som den där boken "Män är från Mars, kvinnor är från Venus". Jag såg på bokens omslag, att det är ju faktiskt LKAB:s logga (de är helt enkelt marsianer!) De ser likadana ut, men de talar inte samma språk, enkelt förklarat. I vart fall verkar de här Lkabnisterna inte komma från samma planet, som vi malmbergare. Det råder en svårare form av "Babels torn" i kontakterna.

Men det kommer nog säkert det också, som ett brev på posten det också, då vi får veta hur svagt begåvade vi är, eller förresten det har de ju redan meddelat via Presseminariet.

Hon förklarade också i mailet till Hans-Olof på Majorsgatan, att hon inte hade svarat för att hon hade jobbat dygnet runt en längre period och var helt slut. Därför erbjöd sig Lotta Fogde att göra det åt henne. Tja, vi förstår att det inte kan vara lätt att ha ett nystartat trossamfund att hantera, med Sidoundersökningar, presseminarier i seismik, radio & övrig media, flera gruvras, sammanställning utav de data de har från det befintliga seismiska systemet och vibrationsmätarna i Malmberget och oväntade gruvskalv från både höger och vänster, upp och ner och Bergmansgatan och snabbutrymning av hus på Prinsgatan och gudarna vet allt som surrat runt i luften på sistone av påstådda sprickor på Gällivarevägen....

Nej, visst ja, den kom visst bort i hanteringen. Nåja, sprickan i backen som är belägen vid Ringvägen 35, men som inget har att göra med den svaghetszon som finns vid Ringvägen 33?!? Jo, det blev ett jädrans torkade av dataskärm och tangetbord, eftersom jag min vana trogen precis hade tagit en rejäl klunk kaffelatte just precis när jag läste jämförelsen Ringvägen 33 med 35 och mindes mycket väl vad som hade stått i VBB VIAK:s utredning.

Ett positivt med Lkabnismen är i alla fall, att jag fick inse att jag inte alls var en sådan snigel i alla lägen. Lätt hade jag kunnat ge den där Susanna Kallur en riktig fight på korta sträckan arbetsrummet - köket tur och retur. Det trodde jag definitivt inte om mig själv! Speciellt inte i den slaka dagsform jag varit här ett tag, då t.o.m. Hagabadet har fått lysa med sin frånvaro. Men jag tyckte att det räckte med att läsa allt vad den utmattade damen hade gjort, jag blev svettig bara av att läsa och filosofera ut vad hon inte hade tagit upp i sin uppräkning. Inte undra på att hon sover som en stock när hon övernattande befinner sig i Malmberget och bara hör smällarna "då och då". Undra om hon faller i djup koma i en vanlig hederlig hängmatta? Sjömän ute på de rullande haven använder ju sig av det knepet. Det kanske rent av är en ny affärsidé jag sitter här och kläcker, har du tänkt på det?

Håhå ja ja. Minsann. Julen kom tidigt i år i Malmberget. Nästa lika tidigt som på IKEA, där de första julsakerna plockades fram redan i slutet av september.

Men det är rent förvånande hur pigga de där pensionärerna är trots allt i den kommunen. Tänk bara på det här härliga gänget från PRO-sällskapet som dansade in på pensionärshemmen och lyfte stämningen till röda rosor på kinderna och solsken i blick.

Inte nog med det. Det visar sig att trenden tycks verkligen hålla i sig bland pensionärerna där i kommunen. De börjar bli förvånansvärt pigga även ute i byarna! För nu skall här sandas, skottas snö och hållas isfritt ute i byarna, så att hemtjänsten inte trillar omkull. Det är ju helt otroligt vad pensionärerna nu för tiden klarar av, fastän de har hemtjänst! Jag satt och filurade över de få droppar, som återstod av min kaffelatte när jag läste. Det var inte utan att jag kikade ut genom fönsterrutan och tänkte på, att det vore rätt bra om vi hade fler pensionärer även på det här villakvarteret. Tänk då skulle vi kunna avbeställa den där traktorn, som vi får kosta på att ploga våra samägda gator. Det måste väl gå att använda samma plogmodell, som man hade på sparken, när man var liten pallevante och tog sig genom snömassorna, som en fullfjädrad fjällämmel i Malmberget.

Den måste väl passa rullatormodellen också. Då skulle man faktiskt kunna avveckla plogbilarna efter vägarna från byarna och in till Gällivare. Då kunde de pigga liven ploga upp vägen samtidigt, som de gjorde sina lasarettsbesök, eller andra livgivande besök. Men framförallt skulle hemtjänsten kunna passera riskfritt. Det är nog det som Kommunstyrelsen i Gällivare menade, när de beslutade om att "behålla en levande landsbygd". Det är nog mer än den här korvkäkaren i Malmberget skulle klara av.

Inte blev mitt filurande så mycket mindre av att jag satt och funderade på hur många korvsorter den där korvkäkaren till dags dato har presenterat bland sina inlägg. Just nu verkar han inne in någon form av fullständig korvorgie, det är ingen ensam korvkrake som ligger där och skramlar runt på kylskåpshyllan längre! Han tycks käka alla möjliga och omöjliga korvsorter, som ingen tycks ha något grepp om att de överhuvudtaget existerar.

Som om det inte kunde vara nog. Han käkar sin korvmeny, den ena efter den andra, numera i liggande ställning, ute i det fria tillsammans med trådrullar (!) och nu tycks han ha övergått till 40 cm korvar som han med trådrullens hjälp rent av doppar ner i hålen i backen på Ringvägen, innan korven slängs upp på hans mage, varvid förlust av trådrulle tycks bli ett faktum. Dock surrar han för tillfället helt förvirrat om någon Münchhausen. Han tror kanske att han är en flygande korv istället för kanonkula, eller rent av Greve Münchhausen, eller så har han bara sett filmen och har svårt att från den liggande ställningen förstå vad som är upp eller ner i tillvaron.

Häpnandsväckande är väl bara förnamnet.

Ja, nog hade vi väl en och annan "byfåne" förut också i Malmberget. Men jag förstår att de måste ha varit lightprodukter, i jämförelse med den här korvkäkaren. Det är så jag funderar på att ta kontakt med Arvid Carlsson Institutet här i Göteborg, de vill ju gärna utveckla sin hjärnforskning, jag tror bestämt att de skulle hitta en ny sjukdom också på kuppen "galna korvsjukan". De har nog aldrig räknat med att korv kan ha en menlig inverkan på hjärncellernas fortlevnad.

Ett tag har jag suttit här och funderat om jag inte borde ägna mig åt ett rikligare intag av olika korvsorter, det verkar ju befrämjande i viss riktning. Efter ett ensidigt intag av korvdiet skulle man kanske rent av kunna förstå vad han som besvarar mailen, som skickas till info.lkab, förstår av det man skriver och frågar om. Då kanske man skulle kunna klara sig ifrån att få stora raschen när man läser de "goddag yxskaftsvaren" som man får av honom.

Mja, jag tror jag får jobba på det där med korvsorterna ett tag till. Än verkar jag ha långt kvar till den kapaciteten.

torsdag 26 november 2009

Bobbymordet 2006 har fått en uppföljare.

- den 26 november 2009, kl 08:27

förstora
Finns det överhuvudtaget någon som har lyckats glömma mordet på stackars Bobby och vad den pojkstackarn fick vara med om innan han slutligen avled, undrar jag ett slag. Men tydligen existerar det verkligen. Det är inte bara Internetuppslagsverket Wikipedia, som glömt bort Bobby bland mördade barn. Jag förstår det när jag läst dagens nätbilaga av NSD.

http://www.nsd.se/nyheter/lulea/artikel.aspx?ArticleId=5026330

Den här tortyren, därför att regelrätt tortyr är det och inte misshandel, får det att nästan flimrar framför mina ögon när jag läser om det hela.

Hur man som mamma inte har kopplat på hjärnan från december 2008 och fram till oktober 2009 är banne mig en smärre gåta, med tanke på vad som hände Bobby. Likheterna är verkligen skrämmande! För ett barn är detta en oöverskådlig tid. Barn lever i allra högsta grad i nuet. Den här pojken har väl räddats till livet i allra sista stund, om man ser vilken cocktail av tortyr som ingått!

Det som är mest tragiskt är att många av de här barnen klassas dessutom felaktigt, som "bokstavsbarn", när det i själva verket mycket ofta rör sig om rena missförhållanden inom barnets egen sfär.

Jag har förstått att misshandel mellan vuxna är en mycket komplex historia. Mycket komplex. Men när man inte förstår att barn i dessa hem också påverkas och bär med sig dessa ryggsäckar, är det verkligen illa ställt bland vuxensamhället. Det må vara att dessa "familjehemligheter" döljs in i det allra längsta. Men oftast kommer det fram på ett eller annat sätt och den flathet som visas bland vuxenvärlden är anmärkningsvärd. I synnerhet som detta faktiskt lyder under helt vanliga strafflagar och oavsett vem det fysiska eller psykiska våldet riktar sig mot!

Skadeståndet till den här arma pojken bör därför sättas högt och straffet bli därefter, dvs. långvarigt. Blir det inte det, har det här rättssystemet inte lärt sig någonting alls av historien!

Nej, nu får verkligen justitiedepartementet och lagrådet med det allra snaraste se över barnrättssäkerheten och leva upp till barnkonventionen. Nu räcker det med eländesfall på nyhetsrubrikerna för att inte tala om de fall, som aldrig ens blir till något rubrik, ibland inte ens hamnar på någon oförmögen myndighets skrivbord. De här barnen de begravs levande bland vuxenvärldens, socialbyråernas pappershögar och inte är det bättre ju längre upp i den s.k. rättssäkerheten som man kommer. En förälder kan i dagens läge misshandla sina barn fysiskt, eller psykiskt praktiskt taget i det oändliga, utan att vare sig BUP, Socialnämnd, socialsekreterare, länsrätter odyl. reagerar.

Vi lever i Sverige med de svikna och glömda barnen. Barn som saknar alla former av vad rättssäkerhet heter, där inte en enda instans i Sverige kan handha saker och ting på det sätt som borde anstå. Barn blir om och om igen svikna av en vuxenvärld. Är det verkligen en sådan värld vi vill ha? Handen på hjärtat, hur många barn känner du till som inte lever under sådana omständigheter, som det barnet borde ha rätt till. Hur hanterar du själv saken? Böjer du ner blicken och gör dig oseende?

Jag har halvblundat förut, när det har gällt våld, psykiskt eller fysiskt våld, ibland både ock, som utövats mellan vuxna. Men jag har förstått med råge hur fel det har varit. Om och om igen har jag fått det dokumenterat i mitt arbete och även i privatlivet hur det skadar barn, att antingen själva ha blivit utsatt för detta, eller upplevt att den ena föräldern har blivit utsatt för detta. Det är något som följer med i minnet resten av livet. De barnen blir aldrig riktigt hela om de inte själva skaffar sig den hjälp som detta trots allt kräver, eller att de själva förstår vad de måste göra åt saken. Gräva ner det och bara låtsas som om det aldrig fanns är ingen bra väg. Det är ingen läkning. Det är enbart ett förnekande av vad som förekommit. Många lever sina liv med "familjehemligheter" därför att det är och varit så tabubelagt. Om jag själv bara ser till vad jag mött under min livstid, blir listan tragiskt lång!

Barn skall inte leva under dylika förhållanden. Man skall som vuxen inte tro att man kommer undan med "men jag älskar ju mitt barn". Älskar man sitt barn, respekterar man också sitt barn fullt ut och bereder det den miljö som barnet behöver! Förstår man inte att man skadar barn genom antingen fysisk, eller psykisk misshandel, antingen riktat mot barnet, eller den andra föräldern och inte söker hjälp för det, är det verkligen illa.

Dysfunktionella föräldrar skall inte ha någon makt över sina barn överhuvudtaget. De har helt enkelt förbrukat rätten till sina barn med råge!

Ett barn är inte som ett trasigt paraply, som man behandlar som man själv gitter.



lördag 21 november 2009

Men snälla LKAB hur har ni nu tänkt?

- den 21 november 2009, kl 21:01

förstora
Det må vara att LKAB haft de bästa intentioner, men nu har det väl ändå blivit så knasigt, att man nästan inte tror att det är sant.

Varför i jisse namn kastar LKAB bort pengar på att göra en Sifo-undersökning om gruvbrytning, eller inte gruvbrytning, samhällsomvandling, eller inte samhällsomvandling, när det finns betydligt angelägnare saker att lägga ut dyra pengar på! Vad spelar det för roll vad den subjektiva uppfattningen är för någon som bor i Yrttivaara, Luleå, Umeå eller Bramaputtra? Det är inte de som är närmast drabbade. Det är det enbart de som bor mitt i smeten!

Det kan knappast vara så avancerat att skicka ut en förfrågan till Malmbergets population och på sikt även Koskullskulles, som är de som står näst på tur, eller måhända redan befinner sig i det stadiet. Dvs. de i hyresrätt, de i bostadsrätt och de i villor, om de anser att de NU lever under betingelser, som inte längre känns acceptabla p.g.a. det som gruvbrytningen fört med sig, eller om de känner att de känner sig trygga och inte har något emot att bo kvar i den omfattning, som LKAB anser att de kan trygga, eller avveckla deras boende på sikt.  

Det är väl ändå det minsta man kan begära av LKAB, att man seriöst inventerar läget och därefter skyndsamt vänder sig till ägaren om LKAB själva inte klarar av att lösa den uppkomna situationen, som de själva har försatt sig i och sist men inte minst försatt den oförskyllt drabbade ortsbefolkningen!

Det här är också något som Gällivare kommun i högsta grad bör vara involverad i, eftersom det även gäller deras framförhållning. Vilka vill ha, eller behöver ett ersättningsboende i kommunen och i vilken form? En likvärdig villa, eller en likvärdig bostadsrätt kostar fortfarande det som de kostar för en som inte är drabbad av gruvnäringens framfart.

Alltså kan "budbäraren" få en förändrad uppgift, som säkert skulle passa betydligt bättre än den grävlingliknande, som han nu har intagit under vissa av hans irrfärder. Det han behöver utreda är: vilka kan inte tänka sig att stanna kvar i kommunen om inte nuvarande boende blir kvar osv. Dvs. vilka behöver man planera för och vilka skall man inte planera för? Sedan löser LKAB in de villor och bostadsrätter, där ägarna inte längre känner att de är i fas med den miljöproblematiken, som LKAB skapat till dem? LKAB kan själva genom FAB hyra ut till de som tycker att det är en acceptabel boendeform.

Ersättningsboende ordnas även till dem som sitter i samma sits, men som bor i hyresrätt. Efter den "stora flytten/omflyttningen" är alla nöjda och glada och problem är lösta och LKAB kan ägna sig åt gruvnäring och miljöförbättring, som också är akut för deras del att lösa!

Visst det är väl ok att fixa presseminarium om seismik, men är det verkligen en förstahandsfråga med tanke på hur saker och ting har utvecklat sig? Visste jag inte bättre skulle jag tro, att LKAB försöker att få folk publikt omyndigförklarade genom ett allmänt och subjektivt tyckande. "Härska genom att söndra" och "anfall är bästa försvar" kallas denna typ av strategi. Men jag vet faktiskt inte ett enda fall där det har gått att genomföra, när motpart inte längre är villig att godkänna en dylik behandling.

De allra flesta människor är definitivt inte emot en fortsatt gruvbrytning och för den saken skull hade LKAB kunnat bespara denna Sifo-undersökningskostnad. Den frågan hade vilken malmbergare, eller f.d. malmbergare som helst kunnat svara på. Det är ingen, eller en försumbar procent, som är emot fortsatt gruvbrytning. Däremot finns det en uttalad opinion om att det inte längre få ske gruvbrytning på människors bekostnad! DET kan det inte vara så himla svårt att begripa, hur man än gör sig blind och döv och inte längre låtsas förstå det svenska språket!

Vad gäller den dementi som nu LKAB presenterat på sin hemsida, utan att lämna en vidare förklaring vilka åtgärder/mätningar/undersökningar som har vidtagits av resten av vägytan och hur djup denna "spricka" egentligen har varit, är i nuvarande läge en nödvändighet att förmedla. Det är fullt möjligt att LKAB tappat bort, eller glömt bort vad som stod i den undersökning som VBB VIAK utförde 2000-03-23, rev. 00-04-18, men allmänheten har inte glömt bort den! För det fall att den är borttappad av LKAB är vi många som sitter med den i "våra ägor" och kan med lätthet förse LKAB med en kopia av den. Vidare vad är förklaringen till den i reportaget uppgivna sprickan i/vid Gällivarevägen? Om den återfinns inte ens två korslagda ord på LKAB:s hemsida!

Här nedan följer ytterligare drabbade av LKAB:s gruvbrytning. Se och lär ni som fått ta del av den "undervisning", som "nya" LKAB haft för er under de senaste dagarna. Det är så här det går till i praktiken:

From: "hansolof johansson" -
Sent: 2009-11-19 12:11
To: christina.dahner.lindqvist@lkab.com
Ärende: Malmberget

Det är otroligt upprörande för oss boende i Malmberget att höra ditt resonemang på radion i morse.Jag bor själv på majorsgatan och vi har hela tiden mer och mer skalv som ständigt oroar oss.Du skulle själv få känna att din boende situation hela tiden blir sämre för var dag,och sedan höra uttalanden som inte stämmer med verkligheten.Inte bara skalven ökar utan även sprängningarna känns allt jävligare.Man känner sig rent ut sagt förbannad.Ta reda på hur vi upplever saken och låt oss delta på era möten.Jag tror att du med dylika uttalanden endast förstör din egen trovärdighet. HANS-OLOF JOHANSSON
MAJORSGATAN 8
MALMERGET.


<-----Ursprungligt Meddelande----->
From: Lotta Fogde [Lotta.Fogde@lkab.com]
Sent: 20/11/2009 4:40:05 PM
To: Christina Dahnér Lindqvist; hansolof johansson
Subject: Re: Vb: Malmberget


Hej Hans-Olof,

Från LKABs sida har vi full respekt för att endast du kan värdera din boendesituation utifrån dina egna upplevelser. Samtidigt sitter våra experter på kunskap och mätningar om hur skalven kring malmkropparna i Malmberget utvecklas och i vilken utsträckning människor i Malmberget behöver känna oro eller ej för sin egen säkerhet och eventuella allvarliga skador på sina hus. Detta måste vi givetvis berätta om.

Att vi börjar med att ordna en pressträff kring våra mätningar och vår ökande förmåga att använda våra data för att inte bara förstå, utan förhoppningsvis även framöver kunna förutspå och kanske t o m förebygga kraftiga skalv, betyder inte att vi vill förvägra allmänheten denna information. Tvärtom. Journalister jobbar ju med att professionellt förmedla information vidare. Statistiken är helt färsk och vi jobbar med att försöka göra våra experters analyser så lättillgängliga som möjligt. Du kommer framöver att kunna hitta information om bergrörelser i Malmberget både på vår hemsida www.lkabframtid.com, i vår nystartade tidning med samma namn (som jag hoppas du fått i brevlådan idag) och sannolikt även på något av de informationsmöten kommunen arrangerar för allmänheten.

Vi är glada att vi har bergmekaniska experter som kan analysera och ge besked om i vilken utsträckning bergrörelserna kan anses som farliga. Det betyder inte att vi förnekar dig rätten att känna dig störd. Jag tror inte du skulle tycka det vore bättre om vi antog som princip att LKAB inte ska informera om den kunskap som finns inom företaget.

Mvh

Lotta Fogde
Kommunikationsdirektör LKAB

<-----Ursprungligt Meddelande----->
From: hansolof johansson -
Sent: 21/11/2009 3:53:21 PM
To: Lotta.Fogde@lkab.com
Subject: Re: Vb: Malmberget

Förstår inte varför du svarar på mitt mail.Jag skrev till Christina Dahner efter som det var hon som talade i radion,och bör väl själv kunna svara.Jag tycker i alla fall att ditt resonemang att er expertis kan av göra i vilken omfattning vi behöver känna oro är rent svammel.Skador på fastigheter är redan i fullgång men det är hopplöst när LKAB säger att man ej har med dessa att göra.Hur vi som privat personer skall bevisa detta är också en svår sak för oss.Det är tragiskt att ni verkar helt likgiltiga inför oss och vi måste ständigt se en försämring av vår tillvaro i våra hem.Sunt förnuft säger att ni måste börja ta våra problem på allvar och börja avfolka Malmberget nu.

fredag 20 november 2009

Efterlysning! Jag söker signaturen, "Svarta bananer"

- den 20 november 2009, kl 15:03

förstora
som 2009-05-23 09:08:11 ställde en fråga, som jag funderat av och till på, men inte kommit till skott med. Frågeställningen löd:

Tog ibland med banan till jobbet i gruvan. Efter någon timme var skalet svart. De blev liksom övermogna på nolltid. Har det med joniserande strålning, eller radon at göra, för det är ju mer sånt i malmbergsgruvan än i urangruvor i allmänhet? Grunnat över det där många ggr. Någon som vet orsaken? Tacksam för svar.


Den som visade sig sitta inne med ett hyfsat svar var Mats Andersson, PhD, Department of Plant and Environmental Sciences, Göteborg University, you know....

Svaret från Mats lyder ordagrant: Bananer som mognar onaturligt snabbt i järnmalmsgruvan i Malmberget är inte alldeles lätt, att ge något helt entydigt svar på frågan. Bananer är som du säkert märkt ganska känsliga frukter och mognadsprocessen tenderar att accelerera mot slutet. Detta är typiskt för ganska många olika frukter. Det engelska fackuttrycket tror jag är "climacteric fruit". Vad kan det då vara i gruvan som kan tänkas snabba på bananens mognad?

Jag kan tänka mig två olika förklaringar, men det eftersom jag inte är närmre bekant med järnmalmsgruvor så måste det bli lite av en gissning? Jag tror dock inte att joniserande strålning ligger bakom. Jag kan tänka mig antingen snabba temperaturförändringar eller förekomst av gasen eten i gruvan.

Om det är så att du kanske kyler bananen på vägen ner i gruvan (jag föreställer mig att det är en bit att åka, eller gå från ytan till arbetsplatsen) och sedan lägger bananen i fikarummet (om det finns ett sådant där nere) så värms den upp. Jag misstänker att en sådan snabb kylning följd av uppvärmning nog kan snabba på mognaden. Om det är en möjlig förklaring så borde du kunna efterlikna det genom att lägga en banan i kylskåpet och sedan ta ut den efter ett tag. Den andra förklaringen skulle kunna vara att det finns eten i gruvan i högre halter än utanför.

Eten är ett enkelt gasformigt kolväte, men konstigt nog så fungerar det även som signal i växter. En av etens funktioner är att snabba på just fruktmognad. Jag kan inte riktigt bedöma om det skulle kunna finnas eten i malmgruvan eller inte. Hade det varit en kolgruva, hade det känts säkrare. Känsligheten hos växter för eten är dock väldigt hög så lite som en ppm i luft kan räcka för att snabba upp fruktmognad. Eten kan möjligen också finnas i naturgas, eller s.k. stadsgas så om det finns gas neddraget i gruvan för något ändamål så vore det inte konstigt om det kom därifrån. Sen producerar annan frukt också eten. Äpplen är rätt notoriska etenproducenter, det var inte möjligen så att du alltid la din banan tillsammans med äpplen? I så fall är det en alternativ förklaring. Detta är min kvalificerade gissning: snabb temperaturändring eller eten.
--------------------

Så långt Mats Anderssons svar.

Jag nöjde mig så långt med svaret, men gick och grunnade lite mer på det hela. Några av hans ord låg och skvalpade runt i mina tankar: joniserande strålning, naturgas och stadsgas.

Men eftersom man inte vet de här yttre faktorerna: hur lång gångväg. Uppvärmning kontra avkylning. Samma påse som äpplen, eller bara buren i handen, eller det som Mats undrar, om det finns gas neddraget i gruvan för något ändamål: är det nog fortfarande en fråga förrän man vet mer om omständigheterna som här ännu saknas. Avkylning och uppvärmning vet jag av egen erfarenhet kan ge svart skal väldigt snabbt. Men jag gissar att det inte har varit fråga om några sådana extremförhållanden, då hade du nog själv kunnat lista ut att det var så det var.

Den gamla benämningen på Eten är ju Etylen, vilket i sig är ett kolväte, vilket får mig att fundera, vart i gruvan och med vad jobbar du och vart förvarar du din banan? I rumstemperatur är det ju en gas.

Medan joniserande strålning, fick mig att fundera till rejält. Där handlar det om radioaktiva substanser och då kommer onekligen något uppdykande, igen, som ett brev på posten som ännu inte har funnit rätt avsändare, eftersom landshövdingen, himselves, i Norrbottens läns föredrog att "begrava det djupt i källarvalven", den sanningen var alltför obehaglig att ta itu med:
http://www.bd.lst.se/publishedObjects/10000872/F%C3%B6rekomst%20av%20osmium%202007_7%20.pdf


PS. ... och Gunborg, vi kanske skall samla ihop alla svarta bananer och ge dem till ordförande i socialnämnden i Gällivare, så ser hon till att man får ställa in en extra bädd nästa gång? Dvs. om inte lagändringen har hunnit träda istånd till dess. Stor kram till dig & barnen och även om du tycker att jag har varit ett stort stöd för dig, var du ett lika stort stöd för mig, medan min mamma var sjuk. Du fanns där för henne. DS.

onsdag 18 november 2009

Skofetisch,

- den 18 november 2009, kl 17:21

när blir man egentligen klassad som det?

När vi kom till Madrid på rundresan visade det sig, att vi bodde helt nära den ena stora skoorgien efter den andra. Vi hade vansinnigt roligt, när vi botaniserade runt bland skoaffärerna en eftermiddag, när alla turistattraktioner började bli välstoppat ända upp till halsmandlarna. Ingen av oss köpte några skor, men roligt hade vi.

Ovanstående skobilder är tagna i Madrid, "Sol", som är de billiga skokvarterens hemvist. Liksom de lättklädda flickornas,

som brukar bära ungefär den här modellen skor (fotot är faktiskt taget i Berlin och inte i Madrid)
Men resten av skorna utom det sista fotot är taget i Madrid.

Frågan uppstod när jag och "hushänget" - kärt barn har många namn - dvs. Herr H, botaniserade runt bland Spaniens skoaffärer. Jag kom fram till att jag var nog light-skofetisch, utan att nu uppfylla den där spärren, som gör att det hela övergår till en "diagnos", i likhet med andra parafilier av varianten "lack & läder" etc.

Jag gillar helt enkelt skor som är antingen snygga, eller som har "det", eller helt enkelt väcker glädjeskutt hos mig. Utan att jag ens skulle komma på tanken, att införliva dem i mitt eget skoförråd. En del är mao roligare att titta på än att vilja äga. Så är det med mig i alla fall.

Men själv minns jag Jonne Rockets superfräcka dojor, som han brukade släntra runt i. Nu är det fruktansvärt många år sedan jag såg honom sist, men jag hoppas att han inte lagt av att vara sig själv och ha sin egen speciella kläd- och skosmak.
För att inte tala om en del grabbar, som gick på Läroverket under "Flower Powertiden". Det var grabbar som hängde ut i sin sko- och klädstil. Bara jag började skriva om dem, dök massor av sköna minnesbilder upp på min näthinna. Tänk så oerhört rika vi människor egentligen är, att ett enda litet ord, eller en förflugen tanke kan väcka så många bildminnen till liv.


Man kan undra hur det kommer, att Sverige inte har kvar sin skotillverkning längre. Nästan alla gedigna hantverk har mer eller mindre dött ut. Förskräckligt kan jag tycka och undrar om det inte är nedsablat av yrkesskolor och lärlingstid, som är ansvariga för det. Visserligen är det så att vissa av dessa yrken sakta men säkert är på återmarsch igen. Det dyker upp cykelreparatörer, hattmakare, sömmerskor, silversmeder, skomakare etc. igen.


Jag tror att det är därför jag gillar att resa utomlands, därför att där finns små familje- eller enmansföretag i det mest otroliga branscher. Det fixas gourmésaker, ostar, oljor, matspecialiteter, spetsar, snörmakerier, handslaget kakel, tvålar etc. Det finns en hel uppsjö av hantverk. Allt sitter i folks händer och i gamla kunskaper. "Handens intelligens" är helt enkelt väldigt vackert, i jämförelse med allt som är maskintillverkat på löpande band. Jag kan stå nästan hur länge som helst, helt trollbunden och se någon sy dit floret på en hatt, fläta stråhattar, binda böcker, blåsa hushållsglasföremål, slå rep, binda tunnor, eller smida etc. Det är en helhetsupplevelse för min del.

Förut pliggades det skor i nästan varenda avkrok av Sverige. Jag minns skomakaren, nere i källaren i Punkthuset bakom Torget i Malmberget, där även Stuvboden med Alma och flickorna huserade runt i. Den skomakaren var jag livrädd för, när jag var liten och vägrade att gå och hämta skor, som hade varit inne för lagning. Men jag minns också skofabriken i Råneå. Nu finns ingen skotillverkning kvar i Sverige förutom i minimal skala, vad jag vet.

De finns i bästa fall kvar i form av skoindustrimuseum. Ett skoindustrimuseum som ännu tillverkar skor i liten skala och i form av museum är det i Kumla.
http://www.skoindustrimuseet.se/butiken.html

Jag och "hushänget" gjorde varsitt skonostalgiinköp för något år sedan till humanpris. Vi hittade "slippers", som vi båda hade travat omkring i, i vår tidiga barndom. Han i Hallsberg och jag i Malmberget. Det var en skomodell, som vi båda hade glömt bort, men kom ihåg vid återseendet. Det var strax före träskornas inträde. Men på den tiden fanns bara dystra färger på slippers och inga glada tokiga färgsättningar, som man nu kunde beställa.

Han beställde ett par i blått/vitt/svart stuk, efter viss övertalning (från gissa vem) om att vara "lite vågad" i färgkombinationen. Medan mina fick bli i exakt samma färgskala som "engelsk konfekt", dvs. ljusrosa, knallgula med svarta kantband=lakritsen och med den lilla utstansade blomman i lädret, som jag hade haft på ett par röda skor med vristspänne, när jag var i 5 års åldern.


Det är lustigt hur ett par skors mönster och utseende plötsligt kan finnas kvar där i bildminnet från barndomen, när man stöter på något annat, som poppar upp ur minnet. Jag minns också att mamma målade en akvarell med just dessa skor som motiv. Innehållet i skorna ville dock ej stå stilla, så det fick bli enbart skorna!

Spanien har väldigt billiga, riktiga, läderskor för en spottstyver i svenska mått mätt. Italien har förhållandevis dyra skor, ett par tusen kronor för ett par är inget ovanligt. Därför är det rätt smått fantastiskt, att just spanska skor kan vara så pass billiga.


Jag köpte två handtillverkade i Sevilla av modell, som inte lär se dödsryckningens sista stund i första taget. Inte ens klackarna och tåhättan (undersidan av sulan), eftersom det är riktiga flamencoskor. Ett par röda och ett par svarta, båda i mocka. Priset, tja, det var ungefär vad ett par skor kostar i Sverige, av bättre märke. För ett (1) par skor. Jag betalade dryga 1 300:- för de båda paren tillsammans!

Men jag fick blodad tand av det inköpet så nästa gång jag kom till Sevilla så måttbeställde jag ett par skor och nu är jag helt "lost" i skovillervallan.



Med dessa flamencoskor spatserar jag säkert omkring, trots moderat högklackat och mina rygg/nack/knäskador! De sitter som "hand i handske", med en känsla av att jag knallar omkring i lågskor. Nästan för bra för att vara sant. Man kan tycka att det är löjligt, att sakna högklackade skor. Men sanning att säga har jag gjort det ända sedan jag fick mina kroppsskador. Kilklack där har gränsen gått för min del för vad jag har kunnat hantera, att gå i någon längre stund. Jag som varit högklackarnas mästarinna hela dagarna på jobbet.


"Hushänget" hade en teori om det hela, varför just ett par handgjorda flamencoskor kunde funka:

- Om de nu kan dansa runt i dessa skor i flera timmar, då måste det vara något speciellt med just förhållandet klack och sko.

Kanske har han rätt. Kanske har han fel. Det känns inte ens väsentligt att veta.

"Tre par resande skor", som jag fångade på flygplatsen i Bergamo. De tre par skorna såg nästan ut att ha ett "samtal med varandra", så skor de nu var där de stod och trampade runt varandra.

Tyvärr lyckades jag inte fånga den svarta högklackade, som spretade vilt när damen traskade runt. Ena klacken såg ut som om den skulle knäckas vid varje steg hon tog. Den klacken var med andra ord ute på en av de sista promenaderna. Det är i dylika stunder jag önskar i efterhand, att jag hade haft sinnesnärvaro, att ställa om kameran på inspelningsläge istället.

Passa nu på att "sko" dig med mina bilder. Något som tilltalar?
Om du nu tror att det bara är människor, som kan vara fascinerad av skor, tror du fel. Om inget annat vet du som haft hundvalp, att det inte är riktigt så och vartenda litet barn, i någon del av utvecklingen, klampar omkring i mammas högklackade skor.

Men i en liten by i Tyskland hade man huvudbry, därför att 120 skor hade försvunnit ur hem och trädgårdar. Det hela fick en förklaring, när en skogsarbetare fann en gömma av skor i en skogsdunge nära rävens gryt. På skorna fanns otaliga små bitmärken och nu tror man att räven använt skorna som leksaker åt sina små. Man hittade 86 skor i gömman och ytterligare 32 skor nära ett stenbrott där de brukar leka. Antingen var det en skofetisch som var ansvarig för differensen, eller så hade väl någon hittat ingen ett par. I vilket fall det nu än är:

Räven har nu döpts till "Imelda Marcos", efter den filippinska presidentfrun, som också är galen i skor.

 




Äntligen kan en öppning finnas

- den 18 november 2009, kl 16:19

förstora
i låsta positioner.

Dvs. om nu kommunstyrelsen i Gällivare inte bara gör sig oåtkomliga och inte vill kännas vid ett dylikt sammanträde.

http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?ArticleId=5007514

Jag har en känsla av att "polsk riksdag" är en underskattad form av lösning.

Problem skall lösas där problemen har uppstått! Det är alltid ett steg i rätt riktning, oavsett vem som tagit initiativet till sammankomsten.

Därför ställer jag mig lite tveksam och undrande till LKAB:s inbjudan till "Presseminarium om seismik" idag, onsdagen den 18.11.2009 kl. 14-16, Bolagshotellet i Malmberget. Var det så himla lyckat? Eftersom den bara vände sig till pressen och inte till breda allmänheten, eller ens ansvariga politiker.

tisdag 17 november 2009

Helhetslösning för Malmberget NU!

- den 17 november 2009, kl 10:07

förstora
Varenda människa som bor i Malmberget oavsett om det är en hyresrätt, bostadsrätt, eller hus måste ha rätten att bestämma om de vill bo kvar under dylika förhållanden.

Så Sten-Ola Nirlen du har tolkat det fel, om du tror att vi pratar endast om villaägarna. Har man som du investerat i en bostadsrätt har man också satt eget kapital på spel, eller rättare sagt LKAB har satt ditt kapital och livsbetingelser på spel!

http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?ArticleId=5005254

Jag tillhör själv skaran av förlorare på bostadsrättslägenhet i Malmberget, därför att LKAB lämnade mig felaktiga uppgifter vid köptillfället! Förutom själva köpet totalrenoverade jag hela lägenheten, jag blåste i princip ur hela lägenheten. Allt det här blev en vacker summa. Försäljningssiffran blev betydligt tyngre att hantera.

Men för mig gick livet vidare, även om det var synnerligen dålig timing för min del: Arbetsskadad med komplicerade kroppsskador, som bl.a. krävde att jag fick lära mig att stå och gå igen på ett nytt sätt, flytt till behövlig specialistvård etc. AMF/AFA och Försäkringskassan som somnade över mina ersättningar under flera års tid och allt det andra som drabbar en när man väl börjat halka runt på diverse skrivbord och redan är illa ute. Hade jag tur fick jag ut min sjukersättning 1, 1½ månad efter att den skulle han anlänt. Att dessutom åka på smällen med bostadsrättslägenheten till absolut ingen nytta. Ja, livet hade väl kunnat vara betydligt roligare, kan man väl lugnt säga. Det hade känts betydligt bättre att någon mig närstående hade fått ta del av det hela, än mer eller mindre skänka bort den till en vilt främmande människa pga. de felaktiga uppgifter som LKAB hade lämnat mig.

Den som nu tror att mitt skrivande och sökande i handlingar handlar om någon vendetta p.g.a. detta tror helt fel! Gräva ner mig i sånt som inträffat i mitt liv, det är inte mitt sätt att hantera livet, helt enkelt. Jag tror verkligen på underbar fysik även i det här fallet. Minus och minus blir plus i slutändan. Man kommer ut på andra sidan med helt andra insikter om livet!

Hade jag inte trott på det, hade LKAB redan haft en räkning från mig på sitt skrivbord. Men hävda sin rätt med en knippe knäppgökar, där passar jag för egen del. En del saker är värt att kämpa för, andra är det inte.

Alla vi, var och en på sitt sätt och i olika konstellationer, som försöker att arbeta fram en helhetslösning för Malmberget, värnar naturligtvis om alla! Om och om igen har vi sagt att de som vill bo kvar, helt ok, gör det. Men låt resten slippa ifrån! Det här har inte varit rimligt på väldigt väldigt många år och värre lär det tyvärr bli. http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?ArticleId=5005897

Malmberget måste få en omgående helhetslösning, det säger sig självt. Så många gruvskalv det varit bara sista veckan. Det är rent ut sagt inte bara empatilöst, utan rent ut sagt vidrigt, att tvinga människor bo kvar under dylika förhållanden!

Summerar man vart berget rört på sig blir det onekligen en skrämmande bild. Berget rör på sig från precis alla håll och kanter och spontanras sker även under jorden, eller för att använda ett från LKAB populärt ord: "kalvning". Dessutom förväntar sig LKAB att taket på Fabianhålrummet kommer att rasa in. Hur kommer det att påverka helhetsbilden? Det hade därför varit intressant att höra LKAB:s förklaring på hur den ser ut!

Jag kan väl säga att vi som nu kikat över de olika brytningsställena, sprickbildningar, hålrum, kända kvarvarande pelare, sjunkgropar, vattenledningsbrott blir väl inte speciellt förvånad över att man upptäcker sprickor i marken vid Ringvägen, eller nere vid Gällivarevägen. Det hela börjar likna en urgröpt schweizerost och hur stabil väggarna är där, det får väl var och en testa sig fram till om det inte blir slak lina tillslut. Skillnaden är bara att ost är formbart, det är inte ett berg. Det krackelerar.

Om jag har förstått saker och ting rätt och det tror jag faktiskt att jag har gjort, så är det väl ungefär det här som de här andra insatta i den här formen av gruvbrytning har varnat för: att hela berget kollapsar till slut.

VAD det i sin tur betyder? Ingen aning. Men har akvarier spruckit och det nu uppstår spontana sprickor i backen på ställen där man absolut inte kan förvänta sig det, då drar i alla fall jag åt mig öronen. Då är det inte enbart radon och högsta giftklassade utsläpp, eller utebliven nattsömn, som jag oroar mig för längre. De blir på något sätt en andrahandsfråga.

Man kan undra vad det är för toleransnivå på LKAB:s mätningar och framförallt VAD det är för mätningar. De måste trots allt vara mer än lovligt undermåliga!

Men det hela blir väl som vanligt från LKAB:s sida. Den nye budbäraren Björn Koorem, skriver väl lugnade på LKAB:s hemsida, att han förstår att det känns obehagligt, men att det är luuuuuuuugnt! - Det är helt normalt att vattenledningar springer läck, sjukgropar i marken bildas och skadar folk, marken spricker upp fullt synligt osv. LKAB håller bara på att förbereda den lokala uppföljaren till filmen 2012.

måndag 16 november 2009

Del II - Mysteriet med hjortronstölden

- den 16 november 2009, kl 15:21

förstora
tätnar och jag som trodde att det var norrmännen, som kallades för "hjortrontjuvar".

Men tänk så fel jag hade igen.

Den titeln innehar ju Gällivare kommun, två gånger om, dessutom!

I alla fall om man nu skall tro Gunnar Muskos, Trollheden Design AB i Boden, som sjunger ut sin profetia:

http://www.nsd.se/nyheter//artikel.aspx?ArticleId=4999579

medan krontecknen svingar sig upp mot oanade och dunkla höjder i hans egen kassakistan, än en gång. Skam den som ger sig!

Man förstår att det mönsterskyddade glashjortronet, i form av en ljuslykta, bara tillhör Trollheden Design AB. Det är inte så svårt att ta in.

Men sedan får jag en känsla av att det gått troll i Trollheden Design AB i Boden, som inregistrerades 1990-02-06 och då hade Gällivare kommun sedan väldigt länge haft det lilla hjortronet som sin symbol, alltså är det inte där problemet uppstått. Dock skulle ett bevis för stölden, enligt Gunnar Muskos vara att Gällivare kommun köpt glashjortronen! Han är allt en listig typ den där herr Muskos.

Jag känner av "naturliga anledningar" till vem, som ritade symbolen 1984 för Gällivares räkning. Hjortronet symboliserar både samverkan, flera "bär" som tillsammans bildar ett hjortron och naturens rikedomar. Logon är alltså enbart texten Gällivare och hjortronet. Däremot "Friska Gällivare", som varit på tal om bland inläggen, var bara en av flera föreslagna kampanjer; Offensiva, företagsamma etc. Gällivare var bland de första kommunerna i landet med att marknadsföra sig med en speciell grafisk symbol i ett "tappert" försök att förändra bilden av en "trist" glesbygdskommun. Redan då hade herr Muskos invändningar, men han fick backa eftersom du inte kan mönsterskydda ett bär, däremot en särskild design, eller en produkt. Kommunen valde dock senare av välvilja att köpa Muskos ljuslyktor, som är rätt lika det "stenmonument", som kommunen nu eventuellt tänker köpa. Där kanske det finns grund till designintrång... eller kanske inte denna gång heller.

Dock minns jag inköpen av glashjortronen, som blev omskrivna. Jag minns dem därför att jag betraktat dem, som "mindre vackra" och tänkte, vad i jisse namn skall kommunen med sånt krafs till? Ljuslyktor? Men smaken är ju bekant som baken.

Men även åkerbäret och hallonet ingår i Trollheden Design AB:s Rubusserie och som även här bekant är, är åkerbäret Norrbottens landskapsblomma. Ute bland glaskonstnärer och marknader, som jag ofta botaniserar runt bland och även flitigt besöker alla små ateljéer, som snart finns i var och varannan stuga, kan jag lugnt konstatera, att hjortron och omnämnda bär funnits i form av smycken, örhängen, ljuslyktor etc. under väldigt många år.

Med den historien i backfickan måste det nog trots allt innebära, att Trollheden Design AB:s jurister kommer att ha rena julafton, eller måhända ett rent Gehenna, i synnerhet som det tilltänkta "stenmonumentet Gällivarehjortronet" är just i sten och inte i glas. Därmed förefaller inte heller utgången längre så glasklar.

Nu kan man väl tycka att Gällivare kommun skulle lägga sig platt fall och överlämna hjortronet som symbol till Trollheden Design AB i Boden. Något som de har vunnit pris för och "mönsterskyddat".

Mjaaa... frågan känns inte på långa vägar solklar. I alla fall inte för mig och jag vet inte hur det är med andra, som är införlivade i Gällivare kommun. Men jag skulle känna att det vore oerhört tragiskt om kommunen inte gör slag i saken och fortsätter på sin hjortronskulptur i sten, om det nu är det som de har tänkt sig. För mig är hjortronet Gällivare kommuns symbol, inte bara av egoistiska skäl. Likaväl som åkerbäret är Norrbottens landskapsblomma.

Jag känner i alla fall med automatik, att hjortronet är etablerat och en symbol för Gällivare kommun och jag tror nog att jag inte ensam bär på den känslan. Tja, förutom signaturen Loket då, som föreslår att Gällivare borde ha en stor kanyl som symbol! "Friska Gällivare" och en och annan kommunsnubbe med pannan i någon form av "tänkarpose". Frågan om skrotning av hjortronet har trots allt varit uppe på agendan. Därför kom uppgiften om att symbolen hjortronet nu håller på att tillverkas i sten mycket glädjande för mitt vidkommande:
http://www.kuriren.nu/arkiv/2008/04/09/G%E4llivare/3473803/Hjortronet-ska-skrotas.aspx

En problematisk nöt att knäcka?

En annan nöt som inte heller knäcktes i en handvändning och som förblivit olöst av helt förklarliga skäl är:

Mysteriet med det som rapporterades om i tidningen häromdagen. Då, citat: "Rekorddyra arraksbollar blev mycket dyra."

http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?ArticleId=4994816

- Hur mycket kostade de rekorddyra arraksbollarna? undrade "hushänget"
- Ja inte vet jag, svarade jag, de blev i alla fall mycket dyra.

Tystnad.

Sedan "Einsteins tvillingbror = hushänget" funderat en stund till, svämmade funderingarna över i bästa "hushängetstil":

- Hur kan något som varit "rekorddyra" falla till priset "mycket dyra"? Vilket tycker du spontant känns värst? Rekorddyra, eller mycket dyra? Vad var det som fick priset att falla? Var det för att "dom" föll?

- Ge dig!

lördag 14 november 2009

Albin Wennström fick sluta sina dar,

- den 14 november 2009, kl 20:59

förstora
utan sin älskade Gunborg vid sin sida.

Igårkväll somnade Albin. Men någon ny dag grydde aldrig för Albin.

Han fick inte heller somna in på kvällen, med Gunborgs hand i sin, som de gjort under ett helt långt liv tillsammans.

Gunborg har besökt Albin varannan dag, därför att hon själv med sviktande hälsa, inte har orkat åka upp varje dag för att sitta på "besöksstol" hos sin älskade Albin. Albin flyttades den sista tiden till Gunillahem i Malmberget. Fastän de hela sitt vuxna liv bott i Gällivare.

Sitta på en besöksstol varje dag och försöka ha någon form av "liv" tillhör inte det lättaste sakerna i livet. Det kan jag intyga som fick tillbringa min mammas sista år i livet på en besöksstol, utan möjlighet att ens en enda gång få somna i en säng vid hennes sida. Jag var ung och stark då, 16 år när hon gick bort. Jag om någon förstår hur fysiskt påfrestande det är, att sitta på en "besöksstol" och försöka få livet att fortgå på ett "humansätt". Jag förstår därför också att Gunborg med sviktande hälsa och sin aktningsvärda ålder inte orkat företa denna resa varje dag, med taxi fram och tillbaka som en skottspole och där vara enbart besökare hos sin älskade Albin.

Igår var en sådan dag när Gunborg vilade hemma. Något som hon är fullständigt förkrossad över, när hon ringer mig och gråtande berättar, att hennes Albin fått dö utan att de har fått hålla varandra i hand, som de alltid har somnat till under ett helt liv tillsammans. Deras egen önskan om att vila sida vid sida när döden kom, bestämde andra över att så fick det inte vara.

Rita Poromaa, ordförande i socialnämnden i Gällivare, ansåg inte att man kunde ställa in en säng till Gunborg bredvid Albins säng. Den som ser det inklippta nyhetsinslaget kan själv konstatera, att det mycket väl hade rymts, att ställa in en säng till Gunborg, så att de hade fått tillbringa även de sista dagarna tillsammans. Precis som de gjort ända sedan sin tidiga ungdom och under ett helt långt liv tillsammans. Ett långt liv där de två varit oskiljaktiga, både i vardagsliv liksom i arbetsliv. De har hela tiden befunnit sig vid varandras sida.

http://svtplay.se/v/1707246/aldre_par_far_inte_bo_tillsammans_i_aldreboenden

Rita Poromaa kan inte svara på varför de andra kommunerna "gör så". Dvs. som låter gamla par som tillbringat hela sitt liv tillsammans få göra det ända till slutet. Rita Poromaa får det verkligen att låta, som om det är de andra kommunerna det är fel på! Rita Poromaa tycker uppenbarligen att det är skälig levnadsnivå, att människor skiljs åt i slutskedet av livet! Hon säger det med ihopsnörpt mun och armarna, som ett sista skydd inför sin egen dumhet.

Gunborgs och Albins sista tid tillsammans är verkligen hjärtskärande för oss alla, som tvingats stå vid sidan om och åse samhällsidiotin och jag är alldeles förkrossad och gråtsnuvig, där jag sitter med telefonluren kvar i min hand sedan Gunborg lagt på.

fredag 13 november 2009

Vad sker bakom ryggen?

- den 13 november 2009, kl 18:10

förstora
Samrådsmötet på Nordan i Malmberget, har istället för räta ut något, förbryllat ännu mer.

Som kommer att framgå, lägger jag ingen större vikt vid det här mötets "garnering". Jag har redan "arkiverat" forskarrapporten, som den springande punkt att ta hänsyn till. Detta handlar om den enskildes rättssäkerhet i ett samhälle, vilket har en helt annan dignitet.

En tung och miljöfarlig industriell verksamhet kan inte förläggas mitt i en bostadsbyggelse. Inte så mycket mer att orda om helt enkelt. Då återstår resten: hur man bäst skall reda upp det hela för alla inblandade parter.

Eftersom jag nu i min blogg åter personligen angripits, vill jag bara poängtera. Det som forskarna har kommit fram till, har länge varit min egen bestämda uppfattning och den är verkligen inte fabricerad rakt ur luften. Fakta kvarstår: om nu den vanliga människan negligeras av LKAB. Negligeras av de egna kommunpolitikerna. Negligeras av LKAB:s ägare, staten. Ja, vem skall man då ställa sin tillit till? Jag har helhetsbilden fullständigt klar för mig och jag tänker inte tappa fokus, för den som nu hade hoppades på den saken. Dra slutsatser om hur många som är "intresserade" genom att jämföra med hur många som finns på ett möte, är verkligen att dra naiva slutsatser.

Men för mig och många, många fler än mig, finns några viktiga och springande punkter:

Stängningen av Bergmansgatan blir så akut, att kommunen helt uppenbart inte har varit förberedda på det, eller så besitter de inte den kompetensen där heller, för att kunna hantera saken rätt. Det kan i en förstahandsdiskussion lämnas därhän. Det primära är att LKAB:s hantering av saken är klandervärt och oroväckande. LKAB har inte det samarbetet tillsammans med kommunen, som de borde ha. Det i sin tur skapar oro och förvirring. En hel del av de drabbade vet inte ens vart de skall bo, eller vart de skall ta vägen, det talar sitt tydliga språk: framförhållning saknas. Dessutom har framkommit i mediareportage, att allt inte är införlivat av LKAB, som berörs.

Det här är inte några normala arbetsförhållande för en kommunal verksamhet och då kan man inte som LKAB gör, peka med hela handen och tala om att det är inte LKAB:s bord, den ena gången efter den andra. Det är otvivelaktigt så att det är "LKAB:s bord" dvs. gruvbrytning, som förorsakat hela situationen. Med det följer ett ägaransvar, som är ovillkorligt!

Det här visar om igen, att det måste till ett tydligt och faktiskt påtvingat samarbete mellan LKAB och kommunen. De, LKAB och Gällivare kommun, har visat den ena gången efter den andra, att det här klarar de två parterna helt enkelt inte av själva! Alltså måste något helt utomstående till. En myndighet, eller ansvarsgrupp som är helt fristående och där en formell samordning sker. Ju kortare tåtar mellan ord och handling desto bättre. Men här behövs människor ur en rad olika kompetensområden för att reda ut situationen. Jag ser också att det finns en nödvändighet, att LKAB:s ägare/regeringen är involverad och säkerställer det hela. På det sätt som "Malmfältsgruppen" arbetat är fullständigt otillfredsställande. Så här amatörmässigt kan inte saken helt enkelt hanteras längre. Människors rättssäkerhet, hälsa och livsvillkor är satta ur spel!

Kan inte LKAB:s styrelse förstå så simpla saker, skall de genast avgå och lämna sina platser till förfogande till kompetenta personer! Det är trots allt LKAB som bär huvudansvaret för den uppkomna situationen, eftersom det är deras gruvbrytning som demolerar hela samhället och förutsättningarna för enskilda personers totala levnadsbetingelser. LKAB:s styrelse har att informera LKAB:s ägare staten/regeringen om situationen. Jag har sagt det förut och jag säger det ingen: LKAB har inga rättigheter, att påverka enskilda människor på det sätt som nu sker. Vi lever i Sverige, inte i en bananrepublik!

Näringsministern Maud Olofsson var också helt tydlig i det mail, som jag låtit publicera i min blogg, vem som bär det yttersta ansvaret i dylika frågeställningar: LKAB!

Skälet som LKAB anger och skall föreställa anledningen till, att detta med vägdragningen blivit så akut, är att LKAB inte vill bryta malm under vägar. Det skälet är inte hållbart, med tanke på den problematik som LKAB valt att negligera. Var sak har sin tid: Planering sin tid. Gruvbrytning sin tid. "Pappershanteringen" sin tid. Vägomläggning sin tid.

För mig har obehagskänslan vuxit sig allt starkare och den blev inte mindre efter de senaste rasen. Speciellt inte den under jord, där det åter bara var försynen som gjorde, att det hela slutade lyckligt. Men även den i Prinzsköld. Efter dessa två händelser kom igen, en ny efterhandsprofetia från LKAB! Hur många dylika som nu har hunnit passera orkar jag inte ens fundera över. Men tillräckligt många för att det skall ha infunnit sig en stark och oroande känsla av, att LKAB inte kör med helt öppna kort. Det i sin tur har väckt nya frågeställningar hos mig och säker många fler, vad jag har förstått av samtal & skriftväxling:

- Vet de här "gänget" verkligen vart säkerhetsmarginalerna går med sina brytningsmetoder. De brytningsmetoder som annan kompetens inom området varnat för: "att det får hela berget att kollapsa till slut!"

Helt utan sanning kan den varningen inte ha varit, därför att det fick t.o.m. den annars så tuffe "manegekrattaren", att börja sväva på talet och stammande trassla in sig värre än värst, om vad han egentligen hade sagt om brytningsmetoder.

Jag förstår att malmen måste fram och köper t.o.m. LKAB:s förklaring: "Det förbättrade marknadsläget gör att Fabianmalmen måste brytas snabbare än beräknat". Jag förstår också deras andra planer. Men då måste LKAB också förstå att det här är inget ensidigt, som de ensamma kan besluta om. Det måste till en helhetslösning innan dess, därför att det är inte så att folk skall leva och bo omringade av staket! Mitt i en miljöfarlig gruvnäring. LKAB uppfyller faktiskt inte miljökraven på långa vägar! Sin egen hälsa, det bestämmer trots allt varje enskild människa över, det gör inte ens miljödomstolar! Hur mycket än det vore ett önsketänkande av LKAB.

Samma skäl ges för avspärrningen av Kullevägen, som för Bergmansgatan. Men för Kullevägen, där har man inte ens fått koncession av Bergsstaten ännu. Alltså har var sak sin tid.

Jag kan därför inte sluta upp att fundera: "kommer det alltid som en glad överraskning för LKAB, att de har människor och samhällen att ta hänsyn till, något som tar lite tid och kräver någon form av planering, innan de kan pytsa in dynamitgubbarna i berget?"


Vid samrådsmötena i arbetet med "Fördjupad översiktsplan" lovades ortsborna av Kjell Sundvall (Miljö och Byggnadsnämnden), att de berörda ortsborna skulle få diskutera hela paketet med vägar i samband med upprättande av ny detaljplan. Alltså lämnades inga, eller bara några enstaka synpunkter in. De berörda har väntat på nytt detaljplaneförfarande sen mer än ett år tillbaka!

Jamen, herre gud säger jag bara, vad är det här för lekstuga med människor, som kommunen och LKAB bedriver?

Är det verkligen så svårt att ta in:

Stängningen av Bergmansgatan medför helt förändrade levnadsbetingelser i Östra Malmberget. Men stängningen orsakar också konsekvenser för Västra Malmberget.

- Ökade vibrationer från sprängningar och skalv.
- Större risk för att Fabian rasar in. (Detta inträffar så snart som Bergmansgatan är avstängd, enligt LKAB. Det är till att ha exaktinställd "kristallkula". En "kristallkula", som klickat förr!)
- Längre väg.
- Oklart om busslinjerna.
- Ändrade trafikströmmar förbi bostadshus.
- Avbrott på en huvudled mellan tre tätorter.
- Olägenheter vid vägbygge.
- Ökad isolering av äldre och handikappade. Troligen ökat behov av äldreomsorgsplatser. Behov av gratis färdtjänst.
Allt detta betyder i klartext = ökade kostnader för samtliga skattebetalare i kommunen!

----

Konklusion: Det minsta kommunen kunde begära av LKAB är att markanvisningsförrättning är genomförd före stängningen. Det är först då som LKAB har rätt att spärra av Bergmansgatan. Sedan är det dessutom fullständigt nödvändigt med, att detaljplan med miljökonsekvensutredning upprättas även för själva stängningen av Bergmansgatan och för det fall att läget är AKUT livsfara, måste LKAB sjunga ut. Det bor faktiskt folk där!

Det kommunen framförallt borde framföra till LKAB är, att man inte accepterar ytterligare försämringar av boendemiljön i Malmberget och att LKAB har att tillsammans med kommunen och invånarna göra upp en plan för avveckling, eller flyttning av samhället.

Det hela är lika förvånande som att Miljö- och Byggnadsnämnden inte hade lagt ut det, som ett uppdrag till konsulterna från Norrköping (var det väl).

Hur många gånger skall Gällivare kommun kliva in i galen tunna, innan de har förstått att de inte kan fortsätta att göra det?

------------

När skall de båda två parterna, LKAB och Gällivare kommun, gå till LKAB:s ägare staten/regeringen och tala om:

att det här klarar vi inte av längre. Här behövs kompetenta personer, att reda upp den soppa, som det här har blivit för alla berörda parter, inte minst för lokalbefolkningen.

Det är helt normalt att ringa brandkåren när brand uppstått. Man väntar inte med att ringa tills det tagit sig rejält, eller folk flytt hals överhuvud för att undkomma...