lördag 27 augusti 2016

Nämen, nu får väl ändå Frankrike "gå och kamma sig" ang. burkiniförbudet!

Det hela startade med att borgmästaren i Villeneuve-Loubet förbjöd Brukini, som enligt honom inte respekterar bland annat god moral och ”laîcité”, den sekulära franska statens grundvärderingar.

Beslutet infördes den 5 augusti och sedan dess hindras kvinnor att bära eller bada i burkini i Villeneuve-Loubet. Förbudstanken spreds snabbt och ett 30-tal kommuner längs den franska sydkusten följde efter.

Tidigare har en lägre rättslig instans, förvaltningsrätten i Nice, sagt ja till förbudet i Villeneuve-Loubet, men två människorättsorganisationer överklagade den domen till Conseil d´État., som den 26 augusti 2016 upphävde tills vidare beslutet att förbjuda burkini, ett slags heltäckande baddräkt som inte döljer ansiktet. Det är ett beslut som gäller i staden Villeneuve-Loudet i södra Frankrike.

Frankrikes president, socialisten Francois Hollande, har hittills inte yttrat sig i frågan, men premiärminister Manuel Valls anser att det är ett brott mot franska värderingar att klä sig i burkini. Man kan undra vad Manuel Valls har för värderingar, är det topless som gäller för franska kvinnliga badare? VAD har han satt för ribba när det gäller hur kvinnor skall vara klädda på stranden. Är det samma klädkod för män... det finns mycket övrigt att önska i det önskemålet Manuel Valls haft.

är det trots allt inte viktigare att sätta fokus på att alla människor oavsett kön skall lära sig att simma...

I grunden för förbudet ligger det religiösa kvinnoförtryck sammantaget med de terrorattacker som varit, som gjort att nu aktuella kommuner i Frankrike vägrar följa Conseil d´État dom. Fortsättning lär följa.

http://ledarsidorna.se/2016/08/helene-bergman-islamister-utnyttjar-hederskulturen/
det är en sak av det hela, men att börja med att gå till attack på badstranden, är inte det fel forum helt enkelt med tanke på solens menliga inverkan på huden. Det känns verkligen inte rätt och i Australien är detta ett badplagg som slagit igenom även bland icke religionsutövare, eftersom det blivit alltmer farligt att exponera sig för solen. Själv undviker jag i möjligaste mån att göra det.

Som sagt var det finns alltid två sidor av allt i synnerhet denna burkinin, som jag inte jag känner att jag har några problem alls med. Lika lite som jag skulle kunna tänka mig att tvinga av nunnorna sina kläder på badstranden, eller de engelska herrarna som sitter i sina kostymer i sina solstolar på stranden. De kavlar upp byxbenen och tar bort kavaj och slips, men det är också allt. De är ljushyade och oftast fräkniga, en dålig kombination för solpåverkan.

Däremot kan jag förstå de badhus här i Sverige, som idag förbjuder viss klädsel eftersom det trots allt är så att det alltsom oftare förekommer att de inte nöjer sig med att ha burkini, utan även har underkläder under badkläderna i badhusen. Det känns verkligen inte ok, speciellt inte när de dyker upp i varmvattenbassängerna som man inte behöver vara atomklyvare för att förstå, att det kommer att frodas bakterier i vattnet. Jag har många gånger de senaste åren önskat att det vore obligatoriskt med skrubbande badtanter som fanns förut på alla badhus. Där var det inget badsnusk som överhuvudtaget fick förekomma.

Som jag redan uttryckt min egen åsikt i den här bloggen ,eftersom de här burkinin inte döljer något, snarare framhäver den så fort den blivit blöt...

Men det är väl ungefär i samma anda som att de går omkring i kläder, som jag aldrig skulle vilja se min dotter i ute på stan eller i affärer. Men själva tycker de tydligen att det är ok bara de bär sina huvudbonader. Det är inte mycket jag förstår av det här...

Om Gud eller Allah, skapade människan så här, har inte ett stort misstag begåtts, eftersom männen tycker sig måste tillrättalägga kvinnan?

På den punkten kan jag dessvärre bara intuitivt känna en sak, hur vore det om kvinnorna själv fick bestämma vad de skall göra och inte göra. Det måste väl trots allt vara en ickefråga om man inte tillhör det kvinnliga könet.

Allt oftare sänder jag min egen pappa en tacksamhetens tanke. Han var av den åsikten att jag kunde bli allt jag själv önskade att bli, ansvaret låg hos mig själv och enbart hos mig själv.






fredag 26 augusti 2016

De här mobilberoende, för att inte tala om Pokémonfantasterna, när man betaktar dem finns det inte någon skillnad mellan dem och min faster.

Nu hade ju min faster ett giltigt skäl till att vara udda. Som gift småbarnsmamma åkte hon ut på bara backen, körd på porten av sin man en kall, snöig julafton. Det har min mamma berättat för mig när jag var liten och även min faster själv när jag väl var vuxen och vi talade om saken.

Hon fick varken kläder eller några andra tillhörigheter med sig. Då kan man undra vad en kvinna gör i detta tillstånd, abrupt avkapad från sitt enda barn och bostadslös och i övrigt med tom hand.

Det som kanske varenda annan människa skulle ha gjort var att söka sig till sina övriga anhöriga. Men det gjorde inte hon, hon gick ner till tågstationen och lyckades få städjobb på tåget till Stockholm. Det var något som hon resten av sitt liv skulle ägna sig åt, så snart hon var på frigång igen.

Väl kommen till Stockholm satte hon sig på Centralen därför att hon hade ingenstans att ta vägen i sitt minst sagt miserabla och prekära tillstånd. Man får förmoda att hon också var i ett djupt deprimerat tillstånd, antagligen rätt chockad också. Hon fördes till Beckomberga som blivit okänt för sina "behandlingsmetoder".


Där var hon större delen av sitt liv försökskanin för allehanda "behandlingsmetoder", elchocker i enorma mängder, nedsänkt i iskalla bad, bältad och fastspänd när hon gjorde motstånd, inlåst och isolerad. De här myckna elchockerna fick till följd att hon började ana sig till "smådjävlar" och onda människor överallt, som ville henne illa.http://gun-m-ek.blogspot.se/2011/12/min-gamla-fasters-och-maktens.html

När jag nu i dagens samhälle betraktar min omgivning slår det mig vilka enorma likheter det är mellan min fasters beteende och hela omgivningen av idag år 2016, med sina mobiler och Pokémonletande. Hon brukade också gå och prata högt för sig själv och vara helt innesluten i sin egen värld. Dvs. rätt avstängd och inkapslad i sin egen låtsasvärld, precis som dagens mobilanvändare.

Världen har inte precis gått framåt och den som nu är förutseende kan nog tjäna en hel del pengar på de som kommer att kraschlanda och behöver komma på avvänjning och vila i fullständig frihet i naturens läkande närhet. Några Beckomberga "behandlingsmetoder" skall nog eftervärlden vara fri ifrån, utan enbart lugn och ro fri från alla mobiltelefoner, som stressar ihjäl hjärnan är nog att rekommendera.

Om människan är det synd om, sa gamle August Strindberg. Men han halkade också på tre kvart i livet, men inte p.g.a. någon mobiltelefon utan av hans bakgrund, det förstår man när man läser hans bokverk, speciellt "Ensam" som man förmodar inte är plockat ur luften precis, utan lär vara tämligen biografiskt skriven.



torsdag 25 augusti 2016

Göteborg liknar alltmer vilda västern där laglösheten breder ut sig som en otäck massa och den svenska Regeringen de fortsätter sin Törnrosasömn.

Gängrivaliteter i sig, men det är tyvärr ännu mer djupt rotade än det som dagens Göteborgs-Posten kommit fram till att det hela haft sin grund i

http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/detta-har-h%C3%A4nt-svartsjukedrama-startskottet-1.3721722


Själv suckar jag ganska uppgivet därför att jag ser att fokus måste sättas ända ner i uppväxten och jag är glad över att en helt ny reporter, Monir Loudiyi, vid Göteborgs-Posten satt tummen mitt i prick vad som är den egentliga grogrunden och där det hela startat:

http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/%C3%A4r-n%C3%A5gon-verkligen-f%C3%B6rv%C3%A5nad-1.3718775

Ett barn som ägnar sig åt brottslighet redan i unga år, dit mobbing och det man valt att kalla för "bötning" dvs. regelrätta RÅN, sexuella trakasserier, föranleder samhället att hissa röd flagg på allvar!  

Nu har jag ett ganska långt eget yrkesliv som gett mig goda insikter i det s.k. insatser som skola och socialtjänsten har för unga urspårade/kriminella och sanning att säga är de rent ut sagt skrattretande.

Men p.g.a. dess allvar kan jag än en gång verkligen hålla mig för skratt. Det finns bara ett enda sätt att hantera dylika problem som uppstår kring ett barn, in i familjen och utred hela familjebilden och åtgärda den! 


GÖR OM - GÖR RÄTT!
Ett dysfunktionellt beteende är ingen dagslända. Den har sin djupare grund. Till 99% handlar det i grunden om några former av svek någonstans på vägen, väldigt sällan av att någon är född till demon.
 

tisdag 23 augusti 2016

Mellan varven får girigheten sig ett ansikte. - Här är ett av dem - multimiljonären Leif-Ivan Karlsson, ursprungligen från Överkalix numera bosatt i Tullinge.

Sedan 2014 har han fakturerat Migrationsverket 140 miljoner kronor för flyktingarnas uppehälle på två flyktingförläggningar, tja, det är nu en gammal siffra som ständigt tickar på dag efter dag.

Då kan man undra vad Migrationsverket och Regeringen gör, har de överhuvudtaget inte något ansvar över skattebetalarnas pengar.


Sju (7) personer som bor i ett rum på 20 kvadratmeter, ingen toalett på rummet och en enda toalett i korridoren som skall delas med 30 andra personer. Vad jag kan förstå måste det här vara fråga om en ren och skär hälsovådlig lösning.

OM nu inte Migrationsverket och Regeringen har något ansvar så borde hälsovårdsmyndigheten sätta stopp för denna galning, som ligger och vältrar sig som en fet galt i badkaret med skumpan som flankerar fotot medan han tjänar grova pengar på Regeringens infantila flyktingpolitik.

http://www.nsd.se/nyheter/overkalix/multimiljonarens-flyktingaffarer-granskas-10183208.aspx


Har han redan varit föremål för Uppdrag Granskning och redan där är det illa, så illa att någon med ansvar på Migrationsverket och Regeringskansliet borde ha agerat och framförallt reagerat för mycket länge sedan. Sedan att ens behöva läsa om eländet igen gör att det pyser ut ur öronen och jag är varken sosse eller sjukpensionär, en grupp som han hånar, för att inte tala om hans fullständiga arrogans:

http://www.svt.se/ug/bytte-ut-anstallda-mot-praktikanter 

http://www.expressen.se/nyheter/han-lever-i-lyxen--men-saljer-misaren/

http://www.svt.se/ug/ug-referens/praktikanterna

Men det är nog bra många giriga ansikten vi inte har sett någon bild och sett namnen på, dock är det lätthittat:

http://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4stsverige/fr%C3%A5n-bartenderskola-till-flyktingbarn-1.148537

Man kan fundera hur Migrationsverk och Regeringen diskuterar, har de överhuvudtaget inte något ekonomiskt ansvar med tanke på hur det ser ut för övrigt i samhället.
Skillnaden är bara den att Sagans Ebenezer Scrooge blev en bättre man - det blir aldrig verklighetens girigbukar, de är fullständigt omättliga.

Tydligen är det så att TV 3 är ett tillhåll för diverse skrupelfria personer och det är ju faktiskt inte första gången. NU skall denne girigbuk ha eget hov i TV 3, "Karlssons" skall programmet heta och sänds med början 23 augusti 2016 kl. 21.00. - Money Talks...

Den här gången tycker jag att SVT eller något produktionsbolag med lite uns av moral skulle göra motsvarade program från någon av hans flyktingförläggningar och hur de har som betalar hans hybris. Det kan väl knappast vara förbjudet att hänvisa till Leif-Ivan Karlssons egna "navelskådning" inför publik vad den består av och hur de boende på migrationsförläggningen, en jämförelse hela tiden borde nog vara rätt intressant att se. Då skulle t.o.m. jag se på reality-serie!

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article23386031.ab

söndag 21 augusti 2016

Leva i skuggan av en alkoholist - det är som att leva med en bomb i fickan, som man inte vet när den skall slita sönder tillvaron än en gång.

Jag har sett på en alldeles utmärkt, dock svårtuggad finsk serie om alkoholism. Den har sänts i 6 delar och heter "Flaskpost från barndomen" och har sänts i SVT 1. 

Men det är mer än så, den är lika allmängiltig på nutiden som vad som hänt en familj rent historiskt sett och hur den på ett mycket djupt plan påverkat hela familjen livslångt.

Den sista och 6:e delen handlar om Laura vars uppväxt präglades av pappans alkoholism. Idag arbetar hon som terapeut för anhöriga till alkoholister. Men att hennes väg dit till att bli terapeut inte varit okomplicerad det förstår man verkligen. Det är en otroligt stark och bra beskrivning hur allt ständigt faller isär av förnekelsen och alkoholens inverkan på hela livet för familjen, där barnen är de som är mest skyddslösa. 

Serien visar också hur dessa barn blir lätt rov för eget missbruk, eller allvarliga problem av något slag. Tilliten är så djupt skadad att den lever sitt eget liv, det gäller både för barn och även för den som lever tillsammans med en alkoholist, smygalkoholist eller fullt ut supande sådan. (Gäller för övrigt alla former av drogare).

Den visar upp en skrämmande bild hur skadad familjen blir av att ha en alkoholist (drogare) i sitt hem, i det här fallet var Lauras pappa smygsupare. Ingen lättare deal för den skull, eftersom det aldrig går att smygsupa. Det får allvarliga och vittgående konsekvenser även för barnen, liksom det får för den som lever tillsammans med en alkoholist.
 

Lauras mamma gav tillslut upp och skiljde sig, men ansvaret axlades vidare på Laura och hennes syskon. Jag drar den skrämmande slutsatsen att det är mycket som händer även i ett barns liv, som haft alkoholismen inpå sig. Brännmärket sitter kvar där även som vuxen och det tar nog tid innan barn som vuxna kan sortera ut vad som är vad. Det handlar trots allt om ett djupgående svek som mycket sällan haft något hastigt förlopp, utan har nött sig in i själen.

Tungt ämne, men jag verkligen rekommendera den och kan ses genom SVT play: 

http://www.svtplay.se/video/9928795/flaskpost-fran-barndomen/flaskpost-fran-barndomen-sasong-1-avsnitt-6

resten av serien hittar du också där.

Själv har jag mött den här problematiken såväl i mitt yrke som i privatlivet. 

Det finns en berättelse som gripit tag i mig mer än andra och som är svår att vika ner blicken för och bara gå vidare med, även om jag skulle kunna berätta hur många liknande berättelser som helst: en ung man som är på väg in i ett längre fängelsestraff. En moster som berättar för mig som gör utredningen hur han som 4 åring kommer springande till henne en julafton. Han är barfota trots att det är snö ute och kallt, han är iklädd endast smutsiga nattkläder och är själv smutsig och okammad, hungrig och livrädd eftersom fyllan ändat ut i slagsmål. Det är därför han springer till sin moster för att söka skydd, eftersom det utbrutit slagsmål i det hejdlösa supandet som i det här fallet båda föräldrarna ägnar sig åt. Mostern berättar för mig att han aldrig fått leva ett normalt liv, vet inte vad varken julklappar eller födelsedagspresenter är, så i det fallet är han extremt utsatt mot för vad som är det vanligt förekommande, att det mellan varven finns något som liknar ett vanligt liv - bara den skillnaden att supandet ständigt nöter och sliter sönder tillvaron, sliter sönder människorna kring alkoholisten. 

Jag har många gånger så här flera decennier efteråt funderat över vad som hände med honom. Lyckades mitt korta inspel i hans liv förändra något överhuvudtaget. Han var en jättemjuk, ömtålig och väldigt skadad kille, som det verkligen var lätt att ta till sitt hjärta. VAD hade samhället att bistå honom med när han väl kom till den kriminalvårdsanstalt där han skulle avtjäna sitt fängelsestraff. Ingenting grundläggande skulle jag vilja påstå. Det bara rullar på...

Vad gör då att man som man eller kvinna stannar kvar i ett dylikt förhållande. Ja, det är 100 000 kronors frågan!



Det är bara i efterhand man kan ha ett facit i hand att hålla upp liksom i alla andra svårlösta ekvationer och DETTA facit är inget vidare att hålla i handen för någon som törs närma sig sanningen. Det har kostat mer än det har var värt, det är det enda som finns att säga om det hela.


Hur det hela slutar för Laura och sin skåpsupande pappa, tja, det får du själv ta reda på. Men så många år av en människas liv som blir förslösade. Detta enda korta liv som vi får som en gåva.

Det är också svårt att förstå medans det hela pågår, som det är med alla svåra uppgifter. Facit finns alltid i slutet av boken och så är det också i livets bok. Då är det mycket som skall vägas in och en skadad tillit går aldrig att fullt ut repareras. Den finns där ständigt närvarande som en svart skugga...

lördag 20 augusti 2016

Jag blev myndig när jag fyllde 21 år, senare ändrades lagen till 18 år - men den lagändringen den går inte i takt med övrig lagtolkningen.

Det måste vara kortslutning på domarpersonalen, eftersom man tar hänsyn till att den dömde inte fyllt 21 år och därmed döms inte personen ifråga som vuxen och får sålunda rejäl straffrabatt.

Varför då kan man undra, är man myndig vid 18 år och straffmyndig vid 15 år finner jag det helt skruvat, att man skall få strafflindring vid 21 års ålder.

Antingen skall man räknas som vuxen när man fyllt 18 åring eller så är man inte det, men nu börjar det nog bli aktuellt med att bestämma sig hur man egentligen tänkt sig det hela!

Sedan den här idén som nu länge varit införd med att man får straffrabatt och gå bra mycket tidigare ur fängelse än det utdömda straffet. DET är ju också alldeles åt skogen. Varför ens bry sig om att döma till 14 års fängelse för mord, när det inte är den tiden som gäller. Det verkar numera vara rabatter överlag att ha livet av folk. Rena avrättningar och det anses ändå förmildrande....
http://www.aftonbladet.se/tagg/6a5706b2-efa2-4fcb-9b7e-a45f5d8fb411/


Sist var det en djuping som tog livet av sin fd flickvän och han slapp undan i hovrätten därför att citat: "han hade inte tänkt döda henne".... Nähä, intressant värre, men då undrar jag varför han tog livet av henne då om han inte hade tänkt döda henne? Har verkligheten blivit en enda stor Pokemontillvaro?

Vämjeliga domar fabriceras på löpande band och jag trodde i min enfald att Domstolsverket hade en gång för alla uppmärksammat och åtgärdat våldtäktsdomarna och utbildat sin domarpersonal. Men det här bara fortsätter i det oändliga. Snacka om att samhället blivit helt sjukt!

http://www.dagensjuridik.se/2016/03/valdtog-kvinnan-i-tur-och-ordning-och-inte-samtidigt-hovratten-sanker-straffet

Kriminalitet det premieras helt uppenbart, eftersom det aldrig leder till något gripande eller åtal med de flesta brott.

Jag vet inte men vi hade inte så mycket att göra när vi växte upp, prylsamhället var inte ens ett faktum. Inte var det speciellt rikt heller och ändå behövde vi varken mörda varandra, elda upp bilar, anfalla blåsljuspersonal, eller våldta för att vi inte tillhörde eliten av samhället.

 
Men vi hade något annat som dagens samhälle inte har. Vi hade vuxna omkring oss som såg till att vi skötte oss. Sedan spelade det ingen som helst roll om det var grannkärringen som satte p för dåligt uppförande, eller om det var de egna föräldrarna. På den tiden fanns det vuxna som var vuxna, även om de mestadels fick jobba dygnet runt för att få det att gå ihop och som barn fick man klara sig själv på egen hand i stor utsträckning. Det fanns inga curlande föräldrar på den tiden och tidigt fick man lära sig att ta hand om sig själv och vara en del av familjens göromål och försörjning. Ändå ansågs man absurt nog inte myndig förrän man fyllt 21 år!Jag har alltid hävdat att barn skall uppfostras med ett stigande ansvar, allt annat är enbart förkastligt att ägna sig åt i egenskap av förälder.

Tänk att man under mina tingsrättsår kunde gå ut på lunchrasten med någon av mina arbetskamrater, utan att ha ett neurotiskt kontrollerande av mobilen som numera tycks vara helt fastklistrad i ena handflatan, med ständiga kontroller av facebook, se om det trillade ner några Pokémon, eller stressmomentet med att alltid vara tillgänglig!

Jag har kommit underfund med att det är nog mitt ankare till ett sunt tidigare liv, som inte lyckas fånga in mig i den vedervärdiga mobilfällan.

torsdag 18 augusti 2016

Statsrådet Aida Hadzialic (S) som avgick efter att ha fastnat i en poliskontroll och hade alkohol i blodet.

Sanning att säga tror jag inte ett dyft på hennes historia, kanske beror det på att jag sett mig kräkless på amsagor under mina tingsrättsår.

http://www.kalkyleramera.se/kroppen/nykter-efter-alkoholkonsumtion

Men bara för att alkoholen har lämnat kroppen är man inte ok och vill man nu framstå som en upplyst och föredömlig person borde man verkligen känna till det. Tro det får man göra i kyrkan! Därför att behöver man vara skärpt bör man vänta betydligt längre och det anser jag att man måste vara om man skall vara bilförare och hantera andras liv. En persons förmåga att köra bil har visat sig vara nedsatt med hela 20 procent, trots att testpersonerna varken haft alkohol kvar i kroppen eller känt sig bakfulla.

http://www.systembolaget.se/om-alkohol/alkohol-i-kroppen/forbranning/

Jag ställer mig också högst tvivelaktig till att detta skulle vara fråga om första gången för hennes del. Det känns onekligen mer som om det är första gången hon åker fast i en poliskontroll.

Om man nu planerar att gå ut och dricka och gå på konsert då ser man till att det finns förutsättningar för det och där ingår inte att sitta bakom ratten bara någon timme senare!


Sedan har jag faktiskt lessnat på det här gardet som är bidragstagare av stora format. Vilken vanlig arbetstagare kan kvittera ut miljonbelopp när de sagt upp sin tjänst, eller helt enkelt fått sparken. Den här damen lär inte ha större moral än att hon kommer att begära ut sina 1,5 miljoner i avgångsvederlag, eller fortsätta att snylta på skattebetalarna.



http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23333366.ab

Jag är rätt less på dumskallar som utgår ifrån att alla andra är det...

tisdag 16 augusti 2016

Dessa skönhetsoperationer - varför vill man t.ex. se ut som om man gått 10 ronder och åkt på rejäla fläskläppar. Däremot knätransplantationer det är jag nu tvingad till att acceptera.

Jag förstår det bara inte, speciellt inte när det handlar om unga människor som har hela ungdomens fräschör i behåll.

Ibland blir jag helt enkelt ledsen då jag ser selfies där jag förstår, att de tutande fläskläpparna upptill och nertill har fått hjälp på traven igen.

Men det går ju bara inte att säga till unga människor, att de skall sluta att se ut som de råkat ut för en situp, eller hamnat under hålslagen med piercing på alla möjliga och omöjliga tänkbara ställen. Det här med nosringen förstår jag inte helt enkelt vitsen med. Har de aldrig själv kommit på den jämförande tanken på tjuren som får en nosring och hur den hanteras, eller är det rent av så de själva blir hanterade med sin nosring....

Jag vet inte men en del dagar hamnar jag i grubblerier av mysko slag. Idag vaknade jag till frågeställningen "vad händer den dagen då jag dör, kan jag brännas eller måste man först såga av mig båda benen för att ta bort båda  knäproteserna".

Det är väl besökstiden vid Varbergs sjukhus som snart står inför dörren, som fått det att gå runt i huvudet med mina funderingar. Själv vill jag att de fixar båda knän med en gång. Men det är för lång operation, för smärtsamt, säger de som är inne i branschen. Men jag säger vad spelar det för roll det går inte att komma förbi vare sig problemet, eller smärtorna och någon smärtlindring mer än isband kan ju inte bli aktuellt för min del pga. magsåren. Dessutom vet jag nu hur snedbelastning av kroppen har för illavarslande problematik som tillkommer som en oönskad bonus.

Den här gången tänker jag i alla fall inte ligga och stirra in i någon TV-skärm, som jag gjort vid de andra knäoperationerna. Då jag tyckt att det hela var intressant och lärt mig att förstå både det ena och det andra om knän och vad som orsakar gnagande smärtor och hur det åtgärdas. Men den här gången avstår jag TV-skärmen, därför att jag VET att man kommer att såga av båda benen. Jag såg en sådan operation på TV:n en gång och det var tur att jag redan låg i soffan i annat fall hade jag nog dunkat i golvet med näbben före.


Tanken att få benen avkapade den har jag försökt att undvika i möjligaste mån. Sökt mig till möjligheterna till brosktransplantation och bara sprungit in i väggen två gånger. Det går inte, det är för stora broskskador och det hela är nu så illa som det bara kan bli. 350 meter idag utan kryckor, som Herr H åkt iväg med i bilen, det fick mig att inse hur illa ute jag är. Utan dotterns hjälp och åtskilliga stopp hade det inte gått och lämna ett sent återbud fanns inte på min lista helt enkelt. Jag är uppfostrad i den gamla stammens anda och där kommer man fram och i tid om man så dör på kuppen!

Hemvägen fick bli en abrovinsch, eftersom det inte finns taxi att bistå på denna sträcka. Men kaos är och förblir uppfinningarna moder. Idag sattes min begåvning rejält på prov på den fronten och jag bistod provet med ett nödrop. Väl hemma igen ute på altan, sände jag en varm tanke till den molnfria himmelen därifrån solen sken, ungefär som om det fanns något däruppe som hade bistått mig och som jag satt och betraktade.


Guds gudomliga finger....?
Men visst är det så, det är alltid för tidigt att ge upp och tidningen som låg i salongen och påminde om en tämligen misslyckad jakt på utseende, den  åldershysterin, eller utseendehysterin den förstår jag inte något av.

Visserligen står jag ibland om mornarna när jag skall borsta tänderna och funderar var jag har försvunnit, därför att det är inte längre jag som möter mig i spegeln. Jag ser dragen, men känner inte igen min egen spegelbild. Det är inte den bilden av mig själv jag går och bär med mig. Det finns bara en glädjande tanke att tänka och det är att än kan jag inte vara så skräckinjagande, eftersom folk alltjämt talar till mig när de möter mig, vänder sig alltjämt till mig när de vill ha min hjälp, eller bara prata om sina egna tankar fastän de är livs levande främlingar för mig. Så så illa kan det inte vara, även om det är illa enligt mig själv. Det är ju jag som är proffset på mig själv, alltså vet jag bäst själv även på den punkten.

måndag 15 augusti 2016

Mitt OS-tittande har med åren blivit alltmer begränsat,

mycket beroende på att det är så mycket doping och annat som jag inte tycker hör idrotten till.

Det är helt enkelt inte fair play och jo, jag är en notorisk person, som har väldigt svårt med orättvisor och att någon tar sig egna friheter, som påverkar andra människor.

NU kommer jag att låta som en riktig gnällkärring i hela blogginlägget:

Men hur i hela helsefyr kan man tycka att denne Göran Zackrisson är en sådan bra kommentator i golf. Nog har väl bäst före datum gått ut för bra många år sedan. Jag ser inte ofta på golf, men den här gången tyckte jag att det var riktigt spännande. Speciellt innan sista rundan hade spelats eftersom Sverige hade inte mindre än två rejäla medaljchanser, först och främst Henrik Stenson och så
David Lingmerth, som hämtade upp sig rejält inför slutspelet igår. Det var ju inte precis igår det hände att vi var representerade inom den här sporten på den här nivån.

Golf är sannerligen inte något quicklir och nog hinner man få sår i öronen av denne Göran Zachrisson och hans eviga svammel. Sedan många år tillbaka tappar han ständigt tråden dessutom. Det gick så långt i lördags att jag och det 8 årige barnbarnet, började fylla i hans kommentarer med eget huvudlöst bara för att göra svamlet mer uthärdligt.

Det kunde låta ungefär så här i vår TV-soffa, sedan Göran Zachrisson påstod att s
andbunkrarna hette Hugin och Munin, det hela slutade i att historien blev bara värre och värre. Vad nu Nordisk mytologi har med Brasilien att göra, det förstod t.o.m. 8-åringen var alldeles uppåt väggarna.  Ja, ni som mot förmodan nu hade oflytet att få lyssna på svamlet vet vad jag talar om. Tillslut hörde man hur den stackars Catrin Nilsmark hade börjat få nog. Det hade vi också så den följande timman spädde jag och 8-åringen på ifrån TV-soffan med eget Göran Zachrisongagg:

- och så dessa Hugin och Munin,  som alla vet hör hemma i Brasilianska egna historien, som är gul och grön när grannens kylskåpsdörr hade gått i baklås och en röd höna som hade ätit en golfboll fick en vansinnig hicka, därför att det flög en Eagle över paret, som luktade som gammal mögelost och som nu skall bli första pris i OS-tävlingen, visserligen djupfryst och numera upptinad. Men han är för övrigt kusin med honom som bor på samma gata som Henrik Stenson och hans gröna cykel, som hans moster Emma har ägt. Ni förstår väl att Henrik skulle hetat "ANRI" om han varit fransman, men det var han ju inte utan det är ju bourgogone, som rimmar på kling klong, som fransmannen med kranen som nu skall slå sin nästa boll bara han nu köpt med sig rätt saker från sandbunkerna, som ligger 150 meter bort bland kajmanerna, krokodilerna, aligatorerna eller kanske det är en sommarhatt som ligger där i bunkern... för golfdamer....

När Göran Zachrisson helt uppenbart försvann ur studion en liten stund och det enbart var Catrin Nilsmark som skötte referatet, blev det helt plötsligt njutbart! HON pratade om golf och det man ville veta! Det handlade enbart om golf, inget jädrans svammel som helt urartat. Jag är lättroad men där har nog den gränsen tangerats och överskridits för många år sedan, då var Göran Zachrisson involverad i någon golfklubbshistoria med kändisar vad det sagts och gjorts och vilka de hade umgåtts med och andra små smaskigheter....

Sedan dess kräks jag nästan när Herr H kommer med korsordet i Golfbladet där man citerar Göran Zachrissons kommentarer bland lösningsrutorna. När man ser dem så där i tryck inser man hur förvirrade de och han är!


I söndags när OS-golfarna spelade sista hålen och det var helt uppenbart att Henrik Stenson var så smärtbehängd, att han inte ens kunde göra de puttar som han normalt inte har några problem att sätta och han dessutom blev tvungen att under pågående match kalla in rygghjälp, vad gaggar då denne papegoja om: jo, vad Henrik Stenson och Justin Rose, som han härvidlaget hade sagt ungefär 14 miljoner gånger bodde grannar med varandra och var vänner, skulle tala om: gräsklippare!

Skulle inte tro det!
De har nog varsin person anställd, som sköter gräsklippningen. Säkert också en hel stab av personal som sköter pooler, städningen osv. OCH ärligt och uppriktigt talat är jag inte speciellt intresserad av skvaller av den kalibern som en del damtidningar och Göran Zachrisson livnär sig på. För mitt vidkommande får de ha vilka bryllingar, kusiner, mostrar fastrar som känner den & den och vart de nu åker på semester och träffar vem. Det får de göra bäst de vill, jag är INTE intresserad! Lika lite som jag är av Hollywoodfruar och familjen Parnevik som helt uppenbart blivit mediahoror för att dryga ut inkomsterna.

Sedan kan man undra hur det står till med den FRIA TV-kanalen SVT, som finner sig i att hela TV-rutan blir nedsläckt under invigningen av OS. Jag var dubbelt upprörd eftersom vi dessutom har VIASAT:s paket genom Telia och inte en enda kanal fungerade. Jag trodde ett tag att det var något allmänt fel, eftersom inga kanaler fungerade, men så läste jag en insändare i Göteborgs-Posten om nedsläckningen några dagar senare, som VIASAT hade ägnat sig och uppköpet av rättigheterna av OS-invigningen.

SVT släckte sålunda ner utan att meddela alla som har "skogs-TV" att de tyvärr inte skulle få se någon OS-invigning. Man kan väl tycka att SVT i ärlighetens namn hade kunnat informera sina statligt tvångsanslutna hos Radiotjänst i Kiruna, att de inte tillhörde ELITEN och vad som gällde för programtablån vid OS-invigningen! - Jag såg OS-invigningen dagens efter på TV 3, så det var nog något land som försvann i reklamavbrotten. Men det var samma svammel där bland de som skulle sköta referatet i direktsändningen. Det hade ju varit trevligt OM de hade berättat vilka varje lands fanbärare var och vad de hade för meriter, istället för det kafferep som understundom uppstod dem sins emellan...

Under det här OS är det så jag börjat överväga möjligheten att vi fått  diktatorn
Recep Tayyib Erdogan, som bestämmer i det här landet också, inte bara i Turkiet. Sverige har ju hittills gett sitt tysta medgivande till könsstympning, barnäktenskap, kvinnors/flickors livsinskränkningar och faktiskt även hedersmord, eftersom man inte tagit de religiösa förtecknen på allvar och använt sig av de svenska lagar som faktiskt finns och som förbjuder detta. Inte ens de som är homosexuella eller transpersoner går ju fredade ifrån dessa stolpskott som på allvar tror att det är något självvalt.

Så när de i den svenska Regeringen och på politiker och rättsnivå ändå håller på att ducka, så varför inte acceptera vad profeten Muhammed hade för sig: en av hans hustrur,
Aisha, för övrigt dotter till Muhammeds egen bror, hon var sex år gammal när äktenskapskontraktet med Muhammed skrevs.

Enligt islams tideräkning är det nu år
1437–1438, medan det hos oss är år 2016 och vem motsäger sig den tideräkningen de har. Den stämmer väl ganska bra och vi är på väg med stormsteg tillbaka till 1437-1438.


lördag 13 augusti 2016

"Den stora malmbergsfesten" pågår som bäst uppe i Malmberget.

Klumpen i halsen växer när jag ser inslaget i SVT från den stora malmbergsfesten och visst har han helt rätt min gamle skolkamrat Lars Israelsson, när han talar om festen som också är en del i ett svårt och stort sorgearbete. 

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/tidernas-malmbergare-utsedd

Man kan inte komma ifrån att Malmbergets tid snart helt är över, redan är det bara tragiska rester av ett blomstrande och unikt municipalsamhället som återstår. Malmberget drar sin sista suck p.g.a. gruvans framfart.

http://gun-m-ek.blogspot.se/2015/07/jag-kanner-att-jag-behover-lamna.html

 
Tidernas malmbergare blev allas vår Vicke, som gick lika punktligt som vilken klocka som helst och i ur och skur mellan kommunalhemmet i Gällivare upp till stan i Malmberget. Ett helt riktigt val beroende på vilken sträng man nu lägger an. Men Vicke är väl den som berört oss mest i våra innersta hjärterum, född på barnhemmet i Malmberget och förblev i statens förvar, trots att det alls inte hade behövt vara så. Vicke var en arbetsam person.

Själv har jag skrivit på många ställen om Vicke i min berättelse som ingår i Boken om Bäckenområdet med omnejd. Helt ofrånkomligt...
Det andra röda hustaket från vänster, närmast skogen är mitt föräldrahem. Denna sagovärld var min värld och visst ser bilden platt ut, men det var inget skämt att ta sig uppför alla backarna, eftersom Malmberget låg på en brant bergssluttning.


fredag 12 augusti 2016

NATO...

Vi måste fjärma oss från Nato om vi vill slippa krig löd rubriken i dagens debattartikel i dagens Göteborgs-Posten.

Äntligen säger jag finns en nyanserad bild hur gräsligt Nato är för fredsarbetet. Här finns äntligen uppräknat alla avtal som Nato har brutit och hur de bara systematiskt arbetat upp en krigsapparat av guds nåde.
 http://www.gp.se/nyheter/debatt/vi-m%C3%A5ste-fj%C3%A4rma-oss-fr%C3%A5n-nato-om-vi-vill-slippa-krig-1.3688608

Varenda stolle som nu står i Sveriges Regering och Riksdag och hetsar till ett anslutande till NATO borde verkligen läsa den här utmärkta debattartikeln och ta sig en rejäl funderare. Den som inte förstår att Sveriges närmande till Nato har ökat risken för att Sverige dras in ett krig måste vara lovligt tappad bakom vagnen. Det finns all anledning att Sverige och andra europeiska länder stödjer alla initiativ, som syftar till avspänning och nedrustning - och på så sätt skapa en opinion som fjärmar oss ifrån Nato.

Oberoende amerikanska säkerhetsanalytiker som VIPS (Veteran Intelligensce Professionals for Sanity) bedömer Natos krigsspel i Rysslands närområde som ytterst provokativa och riskabla. Därför har också alltfler europeiska toppolitiker tagit offentligt avstånd från Natos aggressiva politik och det känns faktiskt som ett gott tecken, nu kan man bara hoppas att stollarna inom svensk politik också gör det.

Det sista vi behöver är att bli indragna i något Natokrig. Därför att det går inte längre att blunda för att länder med Natobaser i Rysslands närområdet löper en allt större risk att bli förstahandsval skriver debattörerna och de har nog dessvärre alldeles rätt. Nato visar sin krigslust och planering för ett storkrig mot Ryssland och demoniseringen av Putin torde peka tillbaka på dem själv, ingen annanstans.

Varför USA skall ha ett "försvars"robotsystem installerat i Rumänien och Polen det behöver man inte vara atomklyvare för att förstå. Det är väl deras nästa tänkta mål i deras krigssökande sjuka hjärna!


http://gun-m-ek.blogspot.se/2012/03/stjarnornas-krig-i-robotbyn-vidsel.html 
Steve McCurrys fotoutsällning i Oksnehallen i Köpenhamn - här bilder från Kuwaitkriget - ännu ett av de meningslösa krigen som USA varit insyltade i. Det finns bara ett enda som krig för med sig och det är allmän förödelse och slutet på det medmänskliga.

Ta bara den olagliga och USA-stödda kuppen (2014) i Ukraina, det håller på att blåsa upp igen och vart det kommer att leda till kan man än en gång undra över.

måndag 8 augusti 2016

- Hur smakade maten?

Passa er för guds skull med att vara öppenhjärtlig på den frågan, i vart fall om ni besöker restaurang Vattnet på Akvarellmuseet i Skärhamn!

Hade hon aldrig frågat hade vi bara betalat och avlägsnat oss, men det blev helt enkelt alltför provokativt med den frågeställningen, eftersom bl.a. hon själv stått vid bordet bredvid och svamlat om vad dagens fisk var! Jag svarade:

- Den smakade inte gott, men det är inte det värsta problemet. Det värsta problemet är att ha bli lurad.

Hon såg ut som det levande frågetecken som hon var, så jag förtydligande det hela för henne.

- Det var inte torskrygg vi blev serverade utan SEJ, man kan inte gå runt kring bland gästerna vid borden och tala om vad dagens fisk är och beroende på vem det är som säger det blir det nya uppgifter vad som är dagens fisk. Nu har jag hört er säga tre olika varianter vad dagens fisk skulle vara och jag kan bara säga dig, att hade han sagt att dagens fisk var SEJ, när vi bestämde oss för vad vi skulle äta, då hade vi sagt NEJ TACK till dagens fisk!

Det utbröt därvid en våldsam diskussion vid vårt bord som var allt annat än lågmäld och det hela blev helt enkelt väldigt pinsamt.


- Får vi nu bara betala så skall du se att det ordnar sig, nu vill vi bara gå härifrån, svarade jag.

Men så smidigt gick det inte att lösa det hela. Det hela urartade sig till ett väldigt högljutt munhuggandes vid bordet, fastän hon var tvungen att rodnande vidgå, att hon själv hade uppgett fel vad dagens fisk var i bordet bredvid! Men ändå var det VÅRT fel att personalen inte kände till vad som var dagens fisk, utan det svamlades på runt omkring borden beroende på VEM som frågade och det var inte heller konsekvens med den som berättade vad som var dagens fisk. Jag uppmanade henne än en gång att vi skulle få betala och få gå därifrån.


När hon kom med kortapparaten uppenbarade sig även han som tagit emot vår beställning och berättat att dagens fisk var torskrygg och även berättat vad den innehållit. Det var ett väldigt tisslande och tasslande de hade med varandra och jag undrade naturligtvis vad som nu var på gång. Så vände sig den arma DÅREN till mig och säger högt, så att det inte kunde undgå någon i lokalen att höra vad han sa:

- Jag gillar inte att du kallar mig för lögnare!

Jag bara stirrade på honom. Det hade förekommit en hel del diskussioner, eftersom man tydligen inte fick säga, att maten INTE smakade bra och att de inte verkade ha någon koll på vad dagens fisk egentligen var, men något sådant uttryck hade aldrig förekommit från min sida! Nu kände jag att måttet var rågat och jag sade till honom:

- Men tydligen påstår DU att JAG är det och DET är fullständigt oacceptabelt! Nu får du ge dig!

Han ville inte vidgå att han stått vid bordet och berättat att dagens fisk var torskrygg. Vad den arma imbecilla individen inte visste var att jag ALLTID hörseltolkar till Herr H vad som sägs, eftersom han har en väldigt grav hörselnedsättning trots hörapparater i båda öronen. Han hör definitivt ingenting när det är stimmigt runtomkring och han inte kan läsa på någons läppar vad som sägs! Läsa på något läppar som ser ut som en igenväxt skog i ansiktet låter sig definitivt inte göras. Så direkt när han hade berättat vad det var som var dagens fisk dvs. torskrygg, förmedlade jag det omgående till Herr H. En fisk som vi båda två äter ofta och tycker om.

Sedan är det så att det finns inte i vår världsbild att beställa in SEJ, vi gillar verkligen fisk, men definitivt inte SEJ. Där går gränsen och vi är nog faktiskt inte ensam om den saken! Det är många restauranger som överhuvudtaget inte serverar SEJ, så sent som i fredags hade Herr H en diskussion med en krögare på en golfkrog om just Sej, som var otänkbart på deras meny.

Det enda som i det här sammanhanget kändes ok det var att dotterns mat hade smakat bra. Men betala 590:- för mat som jag under normala fall bara hade lämnat åt sitt öde, känns verkligen inte ok. Jag förbannar bara mig själv över att vi inte bara lät tallrikarna stå orörda kvar på bordet, när hon serverade dem och sade att det var SEJ, eftersom det inte var det vi hade beställt!

Då skall man ändå ha i åtanke att Sejen var det mest välsmakande på hela tallriken.
Jag brukar ALDRIG äta mjukt bröd till maten, men blev tvungen att försöka få den hemska smaken ur munnen genom att äta ett skiva mjukt bröd efter maten. Men det hjälpte föga...

Vi har ätit många gånger på restaurang Vattnet, Akvarellmuseet i Skärhamn under årens lopp och det har alltid varit delikat mat och personalen har också varit helt ok. Den här gången var det en massa personal, som for runt som yra höns i restaurangen och ingen verkade direkt veta vad som gällde. Det är helt enkelt första gången jag har råkat ut för något så oaptitligt som detta, en mischmasch av texturer i maten, en del saker helt råa och andra miserabelt tillredda! Sedan att verkligen hata GRÅSEJ och få det serverat för dyra pengar, dessutom bli utskälld för att personalen är oprofessionell, DET är verkligen inte acceptabelt!

Jag hade också beställt en Sweppes tonic water och det som serverades mig var ett glas fyllt av isbitar och när jag hade plockat ur alla isbitar som fyllde ett helt vattenglas med RÅGE, återstod max 2 dl dryck! Vad det skall föreställa för läskedrycksflaska kan man ju också undra en smula över.

Jag vet inte vem som längre förestår restaurang Vattnet i Skärhamn, men där sätter jag aldrig mer min fot. Det får faktiskt vara någon måtta på dårskaper som man i egenskap av gäst skall behöva utstå. När vi sedan skulle gå igenom utställningen kände jag att glädjen var totalt bortblåst, det som skulle bli en fin söndagsutflykt blev allt annat än just det!

söndag 7 augusti 2016

Träd som spelar musik med sina årsringar hade jag aldrig hört talas om.

Men fick vetskap om det, när jag och dottern tillbringade 470 mil tillsammans under två veckors tid, då kom mycket till tals som inte hinns under vardagen.

Se, hör och lyssna... http://traubeck.com/years/


Träd i olika stadier vid Laponia, Stora Sjöfallet - Lappland, undra vilken tonsättning det hade blivit...


torsdag 4 augusti 2016

Vad håller LKAB i Malmberget egentligen på med?

När ett slukhål uppenbarade sig en gång i tiden på Kaptensvägen, då fick LKAB bråttom värre och det var då som Gropen blev till, som delade Malmberget i två delar.
"Gropen" som delade Malmberget i två delar. Foto Dan Larsson.

Men nu tycks förståndet vara förlagda i knävecken på ägarna staten och LKAB:s ledning. Man gör inte ett skapandes verk trots att marken rämnar i anslutning till husen i Östra Malmberget och husen skakar sönder och samman, såväl i Västra som i Östra Malmberget. Det är tydligen profiten som numera är det viktigaste inte människors säkerhet eller livsvillkor, eller att bolaget skall leva i symbios med ortsbefolkningen.

LKAB medger halvhjärtat att "det kan ha varit vi"... Nämen, nu har de väl ändå tagit pris i stollighet. Självklart är det gruvbrytningen som är anledningen. Grundvattnet spolas bort och marken får stora sättningar pga. myriader av underjordiska gångar i marken. För det är ju inte så att de har strålat sig ner till de olika brytningsställena utan allt har förbindelse med varandra under jord. 

Det finns expertis som också tillför sina kunskaper.


De stora och kännbara skalven på båda Östra och Västra Malmberget talar också sitt tydliga språk. Konsumhallen på Västra sidan med sina 20 mm/s och Östra Sidan 36,6 mm/s.

Länsstyrelsen (tillsynsmyndigheten) och övriga myndigheter inkl. forskarna i Umeå i Miljödomstolen har utdömt Malmberget som bostadort, dvs. de har funnit det olämpliga i att folk tvingas kvar att bo mitt i en tung industriverksamhet. Man behöver ju knappast vara någon raketforskare för att förstå det olämpliga i det hela.

Flyttat har det alltid gjorts för gruvans utbredning och det finns nog ingen Malmbergare, fd Tingvallskullebo, Dennewitzbo, eller Robsambo, som varit emot gruvan eller gruvbrytningen, eller inte varit införstådd med det hela med gruvan, ty mycket är mark och orter som redan är försvunna och bakom gruvstängslet. Men den har fått ett dystert utveckling när statens profit börjat inbegripa ortsbornas egna börsar.

Man kunde ju önska att den stora Malmbergsfesten den 11-14 augusti 2016 verkligen blir slutfinal på denna erbarmliga skamfläck i Svenska Regeringens kolonisationsväldes historia.
http://www.gellivarelapland.se/event/den-stora-malmbergsfesten/

Själv har jag bidragit till dokumentationen i form av mitt bidrag i den bok som nu getts ut, som inte bara omfattar hur det var att födas och växa upp i Malmberget, utan i världen i stort eftersom det kalla kriget pågick och det var mycket annat runt omkring som spelade roll i min uppväxt på 50 och 60-talet.

Nu var det inte så att jag gav upp min födelseort Malmberget 1968, när jag som nyss fyllda 17 flyttade hemifrån, utan blev trogen ända tills jag fyllt 40 år och först då flyttade ifrån mitt älskade Malmberget. Men allt har en ände och korven den har två, en bit av mig själv finns kvar där ändå.


Det går bra att beställa boken från: bildarkivet@gallivare.se. Glöm inte och skriva org. nr eller personnummer för faktureringen. Boken kostar 150:- och skall den skickas tillkommer portoavgift med 30:-.

I annat fall finns den att köpa på Biblioteket i Malmberget och museet (i Gällivare).

Även just nu på Sporthallen (i Malmberget) fram till dagarna före "Den Stora Malmbergsfesten", då all
försäljningen av alla böcker och häften samt modellen av Malmberget flyttas över till LKAB:s informationsavdelning på Gunillaskolan, dvs. den 8 augusti.

Jag finns också representerad i häftet "Vid kanten av Gropen" som nu finns i nyutgåva. I den lilla berättelse har jag berättat om Valdemar Larsson, Dalagatan 15 i Malmberget, där min mamma och pappa hyrde övervåningen och där jag och min syster föddes, men även något om mina första år innan flytten till eget hus i Bäckenområdet, Malmberget.

onsdag 3 augusti 2016

Sven Melander: "Förtrycket sker på alla plan, och vi deltar genom att vara tysta".


Lyssna på radiolänken! http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=6485988
 Han har fullständigt rätt i allt han säger om hur kvinnor i alla former blir utsatta och har det.
Sven Melander. Foto: Martin Arvebro/Sveriges Radio
Den här debatten och radioinlägget med Sven Melander har sin grund i att han lade upp en video, där han tar Zara Larsson i försvar och menar att män har helt fel fokus i debatten om sexuella trakasserier. Jag har själv inte sett den debatten eftersom det inte sas är min TV-kanal, det är för mycket reklam för att jag ens skall orka slå över till den kanalen, men jag förstår ändå vad det hela handlat om.

Det är ju tur att det finns officiella män som Sven Melander, som faktiskt tar ställning och berättar om sina egna upplevelser, som stämmer mycket väl överens med mina egna. Detta är ingenting som har förekommit i den omfattning, eller ens förekommit tidigare som det nu är fråga om. Det har funnits en och annan dåre genom åren, men de har ändå varit förhållandevis lätträknade. Medan nu har de ju blivit fullständigt urspårat efter att under ett antal år bara har blivit värre och värre.

Sven Melanders beskrivning av de hela stämmer mycket väl överens med hur det har varit och hur det har blivit! 


Jag håller också fullständigt med Sven Melander, skulle jag få veta att någon av mina söner hade betett sig så här mot någon ur det motsatta könet, eller ens provat att kalla dem för fitta eller hora, hade jag blåst hatten av dem! - Men så dåligt uppfostrade är förhoppningsvis inte mina söner.

Visserligen är det så att vi munhäftas många gånger om manligt och kvinnligt, men det är dock på ett resonemangsplan, inte något som finns spår av i det verkliga livet. Jag vet det sedan min yngste son tryckte upp en kille mot väggen, som hade misshandlat sin sambo. Min son hade lovat honom så mycket stryk om han fick veta att han så mycket som provade att kröka ett hårstrå på sambons huvud igen. Jag kan inte påstå att jag blev speciellt glad över att får höra att min son hade varit involverad i ett slagsmål, men när jag fick veta vad saken gällde, då hade han mitt fullständiga anammande. Jag känner mig fortfarande glad och stolt över att min son gått emellan och avbrutit misshandeln av kvinnan ute på krogen.



Natten mot söndagen den 25:e juli bodde jag och dottern på First hotell i Falun. Det var mycket varmt den natten så vi hade fönstret öppet. Sorl var det större delen av kvällen och natten, men mitt i natten vaknade vi båda till av att någon mansröst vrålade som en stucken gris upprepade gånger: HORA!

Vid frukostbuffén talade jag och dottern om det hela och samstämmigt hade vi känt samma sak, hade det överhuvudtaget funnits något liknade förnedrande ord när det gäller män, hade vi båda två stått där vid hotellfönstret och ropat ut det mitt i natten med våra sopranröster som räcker väldigt lång! - Det skall f@n behöva höra på något sådant överhuvudtaget. JO, jag blir så förbannad bara jag tänker på det hela.

Dessutom är det så att kvinnor tycker INTE att det är ok att bli föremål för ett gruppvåldtäkt, överhuvudtaget inte våldtäkt! DET borde de här idioterna till domare inse! Ha´som skäl t.ex. att åtalet inte är styrkt för att gruppvåldtäktsoffret inte själv tagit sig ut ur hytten på en båt, det är ju så man borde utsätta den domaren för exakt samma sak. Sedan kan han ju se om det han lägger offret till last är något som går att förverkliga överhuvudtaget!

Det här borde Domstolsverket ha åtgärdat för länge sedan, att ha kvalificerad domarpersonal, eftersom just den här problematiken varit på tapeten i flera decennier. Det är inte meningen att offret skall bli offer än en gång i domstolen. Någon jävla ordning får det trots allt vara!



PS. Jag är ledsen men det här bloggverktyget är verkligen urkasst! Den lever sitt eget liv och  man kan bli galen, när man försöker att få till text, textstorlek, mellanslag, etc. DS.

tisdag 2 augusti 2016

Idag skall minnet av Katarina av Vadstena enligt kristen sed firas.

Hon var dotter till den Heliga Birgitta och även första föreståndarinnan, abbedissa, för birgittinerklostret i Vadstena. Hon följde med sin mor till Rom för att påven skulle godkänna Birgittas klosterorder.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Katarina_av_Vadstena


Men sedan börjar det bli skumt värre med vad som berättas om Katarina. Enligt en sägnen skall hon en gång ha räddat Rom från översvämning. Hon skall ha doppat tårna i Tiberns vatten varvid vattenmassorna vek undan!

Romarna var ju suveräna på även vatten överhuvudtaget, så en rimlig förklaring kan faktiskt finnas, även om de religiösa vill göra det till något annat.



Om det inte är så att Tibern blivit torrlagd på något höger och vänster återstår väl bara teorin, att Katarina lidit av en så svårartad fotsvett (?) att t.o.m. vattnet drog sig undan. Vatten är ju också en levande organism, så skratta lagom! Den teorin är lika god som något annat, därför att någon tsunami kan det inte ha varit fråga om i Tibern på 1300-talet. Det borde i så fall vara känt och dokumenterat.

Visserligen sas att Katarina hade flera uppenbarelser men vad de bestod i det vet jag sanning att säga inte.

Ulvåsaslättens vapensköld som de tillhörde. Birgitta Birgersdotter var dotter till lagman Birger Persson till Finsta och Ingeborg Bengtsdotter, som tillhörde Folkungaätten.
Jag tycker att det är synd att den där seden, som finns kvar på Island med att flickan fick sitt efternamn efter fadern helt har fallit bort i Sverige. Det har ju också förekommit att en del söner fått faderns förnamn till efternamn. Men i en del fall blir det onekligen lite svårtuggat. Tänk de döttrar som har en far som heter Bror, då blir ju namnet Brorsdotter - låter lite mysko över det hela.

Det här påminner mig om ett telefonsamtal jag hade imorse ang. den inkompetens som breder ut sig rent allmänt och där ingen har något ansvar. En kille stod och provborrade i en flodfåra, som jag här avstår att namnge. De hade stängt av vattnet för att torrlägga fåran så att han skulle utföra borrningen i godan ro, men så helt plötsligt började vattnet stiga oroväckande.

Han tog det säkra före det osäkra och sökte sig till land och tur var väl det. De hade mycket riktigt börjat släppa på vattnet igen. Någon ansvarig för det fanns naturligtvis inte, utan alla skyllde på alla i vanlig ordning.

Det hade ju varit härligt om han inte förstått att något var galet utan fortsatt att borra, simma med borr låter sig nog inte riktigt göras.

måndag 1 augusti 2016

Ja, ja, men ärligt och uppriktigt talat är jag alltför gammal för att få näps på näsan!

Jag har nog aldrig i hela mitt liv varit så i ro med folk, som inte kan hantera sina egna tillkortakommanden som just nu i livet. 

Mao jag bryr mig helt enkelt inte, eller som ungdomen säger: Intresseklubben antecknar!

Dock är det sorgligt att komma till en punkt i livet där man bara kan känna djupt inom sig: det där visste jag på förhand att det skulle ske, det var liksom upplagt för det. Det finns ingen som helst glädje i den vetskapen, finns inga segertankar att tänka överhuvudtaget, även om det inte ligger en känsla av våt trasa över mig längre vid dylika tillfällen.

Förr om åren hade jag nog lämnats till sömnlösa nätter över en dylik sak. Idag tänker jag att det inte finns någon anledning att ligga sömnlös, jag fortsätter mina egna tankar, mina egna planer. Jag har redan passerat "bäst före datum", är redan på väg bort inom mig själv. Så har det blivit för varje gång jag sas inte äger problemet och följaktligen inte heller kan göra något som förändrar saken. Hade det funnits några möjligheter för mig att påverka på något sätt hade jag gjort det och jag har redan tvingats till det i ett skede, där det blev nödvändigt att peka med hela handen. Naturligtvis gick inte det heller smärtfritt förbi, men vissa saker fastnar inte i mitt sinne även om jag blir så himla trött på helt uppenbara lögner, svammel och ynklig feghet!

Men nu när det inte längre finns något framåt, eller bakåt då sitter jag här och inser, att en del människor tror verkligen på fullt allvar att de är någon form av Stålmannen, som blivit Kryponitresistent. Något av ett barns naiva sätt att tänka fastän vuxen. Dylika tankar känns verkligen helt verklighetsfrämmande för mig själv, de hamnar utanför min egen fattningsförmåga.

Men det hindrar inte att det är tragiskt, att det här sannolikt kommer att drabba tredje part, som lagt ner hela sin själ i svåra ting. DET smärtar mig. Men konfronterad med fakta vet jag att allt det där står utanför min makt, själv hade jag nog mest skrattat åt det hela och ordnat upp det. Men det är inte så en del människor fungerar. Där övergår det hela istället till att prestige har förkörsrätt före sunt förnuft. Det enda jag kan göra i denna stund är att jag får försöka att minimera skadan så gott det nu går, om det är så bedrövligt det kommer att bli att någons arbete och vånda blir bortkastat. Något annat har jag inte att göra.
 

Naturligtvis kommer det att få vittgående konsekvenser även för mig själv, dåliga repriser i mitt liv undviker jag mer än gärna. Med den här erfarenheten i min ryggsäck förstår jag också full ut, att jag aldrig mer kommer att blanda mig i något projekt i framtiden, där jag själv inte kan påverka utgången, utan bara tvingas segla med på den herrelösa skutan.



Det får mig en dag som denna, när jag åker genom det vackra svenska sommarlandskapet bort mot Alingsås, att tänka det där ordet som ofta fastnar inom mig: Timsjel = Du må. 

http://gun-m-ek.blogspot.se/2015/03/timsjel-du-ma-det-fria-valet.html
Nej, jag är ledsen, men varken Guds gudomliga finger, eller någon annans pekfinger får mig att ducka, möjligen får det mig att tänka "Men hur tänkte du nu?"