söndag 30 april 2017

Väckt i okristelig tid så här på Valborgsmäss och söndagmorgon.

Undra just varför SU väljer att skicka en påminnelse en tidig söndagsmorgon genom ett sms, till en återbesökstid som skall vara när helgdagarna är över.

Men vad vet jag som är född i Malmberget, där man på Valborgsmässoafton tände majbrasor och grillade korv över öppen eld. Snö, eld och grillad korv ett helt oslagbart koncept för gemenskap och de stilla mötena. Nogsamt har kunskapseliten förklarat att majbrasor det hör inte hemma på Valborgsmässoafton. Det heter Valborgseld!

- Skiter väl jag i, tänker jag. Vi kallade det alltid för majbrasa och för mig är det majbrasa där man grillar korv på Valborgsmäss.

Men långt ifrån snöhögarna i Malmberget och annat som hör mitt liv i norr till, tänker jag varken trampa fot med Chalmers Cortègen idag, eller ens beblanda mig med skräpslängarfolket, som inte vet vad en askkopp eller inte ens vad en soptunna är! Än mindre förstår de vad en bilskrot eller återvinningsstation är till för.

Om jag är sur? - Nej, inte vad jag vet, men idag känner jag verkligen inte ens för att försöka anpassa mig till vad man egentligen bör göra en dag som denna, när kungen fyller 71 år.

Jag skall sy det som ännu inte hunnits med till kök och dotterns gamla rum. OM det nu går att slå ihop armarna idag, förstås, det kan man aldrig så noga veta och trött är jag fortfarande intill benmärgen. Det har inte ens varit någon höjdare att köra bil, eftersom man behöver vika armen mot kroppen för att hålla i ratten och då tuschar man i det bröst som de varit och karvat i.

Idag känner jag mig rätt uppgiven överlag, mycket beroende på att jag ser pappershögarna som ständigt flankerar mitt skrivbord och som jag aldrig verkar nå botten på. Jag blir nog aldrig av med surdegarna av maktmissbruk, om jag inte bara skall ge upp och det ordet finns inte i mig. Ger upp det gör jag den dagen jag lämnat in för gott.

Men visst undrar jag vad det är för värld vi lämnar över till de som kommer efter oss. Det bekymrar mig alltjämt en hel del. Speciellt som det hela tiden dyker upp människor som jag verkligen inte förstår mig på om de ens har en enda livgivande tanke på, att det finns något annat än deras eget navelludd. - Negligera någon aspekt i våra liv, det är inte så en hållbar framtid skapas.


55:20 minuter in på den här filmen kan man se hur fd. statsministern Göran Persson fungerar som människa. Det är han som nu sitter vid LKAB:s roder. "Kompetent" var regerings omdöme, men så saknar också regeringen allt vad omdöme heter. Å andra sidan var det ju inte bättre heller när Göran Persson var statsminister och eländet har ju liksom inte stoppats. Hela det här svenska samhället är på väg mot den fullständiga katastrofen med stora kliv, utan återvändo, precis som omgivande världen är.

Bara tänka tanken ut att ett statligt ägt gruvföretag upprättar avtal med dem de drabbar som är sekretessbelagda. Så agerar bara de som har något att dölja och inte vill att sanningar skall flyta upp till ytan. Hittills är det mycket skit som flutit upp till ytan!

Det visste jag redan under mina år på tingsrätten, när jag insåg hur mark annekterats och det vanliga folket alltid har varit slagpåsar för överhögheten. Idag är överhögheten politiker, som föröder det mesta som går att föröda.

Fördumningen i världen har gått med rasande fart och här gäller det att hålla i hatten. Eller är det rent av kvasten man skall greppa en dag som denna? Sopa rent. - Jag har sett hur man skövlat hela övre delen av Sverige, sugit ut och roffat åt sig. Allt för profiten. Själv har jag nästan befunnit mig i ett chocktillstånd vad som hunnit hända bara under de år jag varit bosatt i Göteborg. - Därför kändes den här filmen på youtube angelägen att delge er, även om den nog skulle ha glatt ett av barnbarnens svärkassa. Så här hemsk är verkligheten och förödelsen när det är girigheten som får råda!

Imorgon skall det trampas fot i 1:a maj demonstrationer och det lär väl bli rena rama slagfältet på en del håll. Skulle man inte skriva och basunera ut i media så mycket om vissa komponenter och en del människors vilja att kuva oliktänkande, så skulle det inte bli så mycket till utveckling i det de vill förhindra.

Jag läste hur Mikael Ringlander, en av de ansvariga för Svenska kyrkans mässprogram vid Bokmässan tänker. Helst skulle han se att Nya Tider inte skulle finnas med på Bokmässan, citat:

"Deras värderingar går stick i stäv med det kyrkan arbetar för och det är väldigt viktigt att tala om vilka sammanhang de kommer ifrån".

Vissa saker kan jag få hicka av att läsa, det här var ett av dem. Lite märkligt med ett sådant uttalande med tanke på att Svenska kyrkan hållit på i flera år nu med sin Vitbok! Det är ju inte så att vitboken är en ny vitfärgad upplaga av psalmboken, utan kyrkan övergrepp och begäran om avbön för vad de ställt till med.

Jag läste i en dagbok jag skrivit. Jag återfann den när jag höll på att rensa här hemma.

Vidarkliniken 20.7.2011:


Jag vänder ryggen åt den bedövande vackra sommaren...

där dimmorna dansar
över åker och skogsbryn
i en yster dans,
tillsammans med de 
första solstrålarna,
som smeker över nejden.

Jag vänder ryggen åt
vakenheten
och tillåter mig
famna det bottenlösa 
mörkret,
som för mig bort.

(Jag sov hela första veckan!)

****
Söndag 7.8.2011 (sista dagen på Vidarkliniken)

Av alla strålande verk
jag skulle hinna måla
är det två som är hjälpligt färdiga.

En malmvagn som är
jämnårig med mig.
Ensam står den där
på det igenvuxna spåret.

Är det inte vackert att åldras.

Befriande att åldras
och slippa från alla yttre "reparationer".
Bara stå där och veta
att tiden har sin gång.

Viss om att last efter last
har klarats av 
under dignande bördor.
Ibland omåttligt tunga.

Nu står den där i stillheten
och kan ägna sig åt att betrakta.
Precis som jag.


Den andra är stollen,
Hermelinstollen.
En äkta Hollywoodkuliss.
Precis som Kalle Anka på 
husvagnssemester om julaftonen,
när de fäller ihop kulissen 
och står på en pyrande tipp.

Men i min bild 
finns något annat än kulissen. 
En bit av mitt liv,
som en del försöker
att ta ifrån mig.


Tror de äger rätten
att dirigera mina minnan
och det som lever djupt
inom mig.

Ringakta mig och mina tankar.
Fan, ta dem!


Torrpasteller under arbete. Här båda två långt ifrån klara. Men enda bilden där de båda finns med. - Skall väl säga att jag alltid satt utomhus och målade på dem. Här har allt dragits in för kvällen...

 

 

tisdag 25 april 2017

Jag varnar er för att beställa flygbiljetter via Ticnet.se - det kan bli väldigt dyrt om man som jag förlitar sig till att det är ett seriöst företag, utan egen agenda hur man tjänar pengar!.

Det hela började med att jag skulle välja lämplig flight och hittade vad jag sökte. 3 personer för 4 997:- t.o.r. var helt ok. Sedan tillkom det där lilla som alltid numera är de oseriösa flygbolagens skumma marknadsföring: man får betala extra för att ha med sig en resväska - Vilket får till följd att det är rena kaoset som råder när man stiger på flygen nu för tiden, eftersom folk försöker att knöla in sitt resegods i kabinen istället. Betvivlar att det ens är bra för flygsäkerheten. Påminner starkt om boskapsvagnar eller tågresa i Indien.

Det här var Lufthansa. Numera är de flygbolag, som ännu har vettet i behåll lätträknade. 

När jag kom till betalning så gick det inte att få in enbart kod till kortet istället för app, som jag INTE begagnar mig av! Flera försök och jag hade inte lika tur som när jag höll på att trilskas nyligen med att beställa flygbiljetter med Finnair, där det efter visst krånglande gick att betala genom att verifiera kortkoden till kortet.

Inget hade trillat ner i min mailbox under tiden jag försökte betala och jag förlorade tillslut kontakten med min bokning. Så jag valde att starta en ny flygbokning på samma flight.

Dock skulle det visa sig en bra stund senare, när jag redan hade tagit upp en ny flygbokning och betalt genom Internetbanken, att det kom en bekräftelse att den havererade flygrutten hade blivit bokad och skulle betalas innan dagen var till ända, som dessutom var utanför kontorstid!

Intet ont anande om vilken märklig policy ticnet.se har, som skulle visa sig administrerade Momondos hemsida vid just denna resa, så klickade jag aningslöst i vilka sittplatser som önskades. Det är ju så det går till när man på flygplatserna klickar in i dessa uppgifter när man använder sig av de automater som man numera nästan uteslutande är hänvisad till. Man får klicka i vilka sittplatser som önskas. Sålunda anade jag inte oråd alls.
 

Hela flygbranschen och flygplatserna har ju blivit en enda röra. Man är hänvisad till dessa flygautomater att checka in, som för det mesta INTE fungerar! Så får man rusa runt som en yr höna och försöka uppmärksamma att hjälp är en nödvändighet. För det mesta kan de dessutom inte lösa problemet på plats, utan det får man göra på mellanlandningsorten. I.e hela flygresan är numera ett enda stort stressmoment. Normalsamhället har upphört att existera!

Dessvärre ifrågasatte jag inte och kollade inte ens saldot för flygresans slutsiffror, utan klickade bara i att flygrutten skulle betalas via Internetbanken. - Jubelåsna kanske du tänker, med all rätt!

När oredan på hemmaplan hade lagt sig, som dessutom hade uppstått under tiden jag satt och gjorde dessa resebokningar, lyckade och misslyckade sådana och kollade igenom mailen, som kommit om resan och skrev ut det som kommit av bokning på hotell, transfer och flygbiljetter. Det var då jag upptäckte att resan kostat 8 770:-, inte 4 997:- och kostnaden för resväskorna! Jag försökte då ringa Ticnet, men jag var för sent ute och nådde inte kontakt med dem. Kontorstiden hann nå sin ände. På morgonen hade jag ett möte och var ute hemma vid 9.30 tiden då jag äntligen kunde ringa Ticnet kundtjänst, vilket var tidigt i förhållande till deras kontorstid, när de gick att nå kontakt med. Satt tålmodigt och väntade i jädrans så lång telefonkö... som samhället fungerar idag mao.


Jag förklarade hela situationen, men blev tilltalad som om jag var en barnrumpa som var ute och flög första gången och inte alls hade en susning om hur flyg etc. fungerade. Så redan där sket det sig. Jag talade om att jag hade inte en susning om att de tog ut ett ÖVERPRIS för att jag hade klickat in sittplatser: dvs. gjort det man normalt numera alltid får göra i dessa incheckningsautomater på flygplatserna!

Då svarar det tykna flickungen något som fick mig att svara: 
- Men vad är det du försöker antyda, tror du på fullt allvar att det är ståplatser man riskerar att få på flyget om man inte är villig att betala skjortan till er?

Hon bytte snabbt fot och idiotförklarade mig, men få dessa 2 639:- i överpris tillbaka och avnoterade sittplatser det gick inte! Jag hade mig själv att skylla, jag skulle ha ringt igår.
- Men då svarade ni inte, eftersom ni har kontorstid då ni går att nå kontakt med.
- Man måste vara mogen att kunna läsa och ta ansvar för sina handlingar, var hennes svar.
Då hade jag fått nog, tackade för mig och talade om att det var första och sista gången jag bokade flygbiljetter genom Ticnet!

- Dra det här till konsumentombudsmannen, sa Herr H, när jag beklagade mig över att nu fått betala nästan det dubbla vad själva flygresan kostat, som landat rakt ner i Ticnets giriga fickor och där jag dessutom gjort jobbet själv!
Då ilsknade jag verkligen till:
- Tror du att jag inte har något annat att göra än skriva inlagor på allt som gått åt helvete i det här samhället. Gör det själv om du saknar tidsfördriv!

En del dagar blir bara för mycket...



söndag 23 april 2017

Bokmässan i Göteborg 2017 - Nu strid har nu blossat upp och det börjar bli tröttsamt!

Bildning” blir huvudtema för 2017 års bokmässa i Göteborg. Temat anknyter bland annat till reformationsåret 2017 och Svenska kyrkan kommer att ha en större roll än vanligt på mässan. Dessutom kommer den finländska litteraturen att få stort utrymme med anledning av Finlands 100-årsjubileum som egen nation.Under reformationsåret 2017 satsar Svenska kyrkan extra mycket på att hålla ihop väven mellan dåtid, nutid och framtid. Reformationen är en pågående process som har pågått i 500 år.

Finlands egen historia hoppas jag inte behöver någon närmare förklaring över dess historik, eftersom Finland en gång för inte så länge sedan faktiskt var SVERIGE.

Det finns inget upprörande i Bokmässans program för 2017. Men så finns den andra delen av det som Bokmässan rört upp genom att mässledningen INTE exkluderat, eller vimsat fram och tillbaka som de gjorde förra året över "Nya Tiders deltagande". Det är värt att lägga på minne att det fanns gott om väldigt avvikande åsikter representerade vid mässan även förra året. Men tydligen är det skillnad på skit och pannkaka, som det så förunderligt heter.

Vi har en yttrandefrihetslag som firade 250 år förra året och den skall vi vara väldigt rädd om. De umbäranden som föregåtts av lagens tillkomst är inte att förglömma. Man skall verkligen inte ta för givet en sådan allmänmänsklig rättighet, som alltför många länder saknar helt och hållet. Personligen gillar jag varken nazister, extremvänster, islamister eller vilka ismer det nu än må röra sig om. Överhuvudtaget inga som anser sig kunna använda våld "om det är i rätt syfte", eller äga rätten över den fria tanken och den fira människan.

Demokrati handlar om alla människors lika värde och rättigheter och om möjligheten att vara med och bestämma. I Sverige finns rättigheterna angivna i grundlagen. Där står det att all offentlig makt utgår från folket och att riksdagen är folkets främsta företrädare. Riksdagen är på så sätt en mycket viktig del i den svenska demokratin. Dvs. nuvarande Regering och Riksdag följer inte ens grundlagen, eftersom de arbetsvägrar och exkluderar vissa i demokratisk ordning valda personer. När vi dessutom börjar få grupperingar i samhället som agerar aningslöst och inte är fullvuxen den friheten blir det betänksamt.

Skall det här landet bli som vilken annan diktatur som helst innan en del vaknar upp och inser vad det är de företräder. Därför att det är ju dithän vi alltmer än på väg med raska steg.

Själv har jag slutat att förstå mig på människor, som dessutom anser sig vara någon form av "elit". Fruktansvärt besviken blev jag över att se Göran Rosenbergs ansikte & namn bland dessa, som nu försöker göra slask av hela Bokmässan som funnits sedan 1985. Listan på kultureliten, som tycker sig äga rätten att exkludera den fria yttrandefriheten och strunta i vår grundlag, tänker något så "genomkorkat" som att de i protest skall ha en "egen" alternativ bokmässa, vid sidan om Bokmässan, bara därför att mässledningen valt att inte exkludera "Nya Tider", eller vela fram och tillbaka som de gjorde förra året.

Jag skulle inte ens ha kommenterat det hela, men det här sker i syfte med att tvinga fram en exkludering av av både grundlag och yttrandefrihetslag. Förlägga den på samma datum som Bokmässan pågår är inte bara osmakligt, utan helt oanständigt.

Hur samtalsbar är t.ex. Anders Bering Breivik? Han sitter med all rätt där han gjort sig mer än väl förtjänt av att sitta. Men att inte bistå lagarna vi skapat för samhällets bästa är verkligen inte speciellt intellektuellt, eller intelligent även om man anser sig tillhöra kultureliten. Lägg krut istället på att våra lagar följs, när de inte följs!

Har man inte mer sinnesnärvaro eller kan bemöta andra åsikter, även av det extrema och människovidriga slaget, då anser jag att det är mer än beklämmande att de påstår sig äga ordets begåvning. Jag är fullständigt övertygad om att flertalet av dessa elitpersoner, utan eftertanke reser till diktaturer.

Ytterlighetspartier är ett symtom på något betydligt allvarligare som håller på att hända och som jag ser som ett allvarligt hot mot hela mänskligheten. Inte utan att jag funderar hur den här kultureliten tänker agera om valet i Frankrike inte utfaller i deras tycke. Skall de bojkotta även att resa till Frankrike då?
Skall det här rimma någorlunda borde de utesluta resor och alla former av samröre med alla oliktänkande. 
 
De borde med all kraft reagera mot att vi idag knappast har något som ens kan betraktas som helt fri och oberoende media.

Här är namnen på elitgänget:
Sara Abdollahi, kulturskribent
Ibrahim Abdulmalik, författare och översättare
Ghayath Almadhoun, poet
Johannes Anyuru, författare
Parvin Ardalan, journalist och författare
Gunnar Ardelius, författare
Jenny Aschenbrenner, journalist
Anna Axfors, författare
Lisa Berg Ortman, författare
Lars Berge, författare
Pernilla Berglund, författare
Amelie Björck, litteraturvetare och kritiker
Helena Boberg, författare
Anders Bodegård, författare
Daniel Boyacioglu, författare
Jonas Brun, författare, översättare och psykolog
Jesper Brygger, författare
Elis Burrau, författare
Madeleine Bäck, författare
Ida Börjel, poet
Alice Kassius Eggers, författare
Naima Chahboun, poet och kritiker
Stewe Claeson, författare
Elin Cullhed, författare
Gunilla Edemo, skribent och utbildare
Andjeas Ejiksson, konstnär och författare
Peter Englund, historiker och författare
Per Engström, författare
Ulf Eriksson, författare
Helena Fagertun, översättare
Christine Falkenland, författare
Athena Farrokhzad, författare
Aris Fioretos, författare
Rasmus Fleischer, historiker och författare
Daniela Floman, skribent
Magnus Florin, författare
Tove Folkesson, författare
Kristofer Folkhammar, författare
Carin Franzén, författare och professor vid Linköpings universitet
Vendela Fredricson, författare
Hédi Fried, författare
Peter Fröberg Idling, författare
Mattias Gardell, författare och professor Uppsala universitet
Tova Gerge, författare
Pernilla Glaser, författare
Jonas Gren, författare
Erik Grundström, författare
Sara Gordan, författare och översättare
Linus Gårdfelt, författare
Mattias Hagberg, journalist och författare
Lina Hagelbäck, författare
Hanna Hallgren, författare
Camilla Hammarström, författare
Annika Hamrud, journalist och författare
Pär Hansson, författare
Lars Hermansson, författare
Elisabeth Hjorth, författare
Johanne Lykke Holm, författare
Leif Holmstrand, författare
Anna Holmström Degerman, författare
Jesper Huor, författare
Jenny Högström, författare, översättare och kritiker
Elise Ingvarsson, författare
Gabriel Itkes-Sznap, poet
Stefan Jonsson, författare, kritiker, professor i etnicitet
Anneli Jordahl, författare
Viktoria Jäderling, författare
Anna Jörgensdotter, författare
Lina Kalmteg, journalist och författare
Elise Karlsson, författare
Kennet Klemets, författare och översättare
Agneta Klingspor, författare
Mats Kolmisoppi, författare
Helga Krook, författare
Kate Larson, författare
Mara Lee, författare
Ida Linde, författare
Malin Lindroth, författare och dramatiker
Patricia Lorenzoni, idéhistoriker, författare och översättare
Martina Lowden, författare
Åsa Maria Kraft, författare
Maria Küchen, författare
Alexander Mahmoud, journalist och författare
Carl-Johan Malmberg, författare
Enel Melberg, författare och översättare
Mette Moestrup, poet
Iman Mohammed, poet
Jasim Mohamed, författare och översättare
Jila Mossaed, poet
Aleksander Motturi, författare
Felicia Mulinari, poet och journalist
Viktoria Myrén, författare
Petra Mölstad, författare
Khashayar Naderehvandi, författare
Cilla Naumann, författare
Niclas Nilsson, författare och översättare
Malin Nord, författare
Hanna Nordenhök, författare
Marie Norin, författare
Andreas Norman, författare
Fredrik Nyberg, författare
Moa-Lina Olbers Croall, författare
Anders Olsson, författare
Christina Ouzounidis, dramatiker
Hynek Pallas, journalist och författare
Anna-Karin Palm, författare
Cecilia Persson, författare och historiker
Henrik Petersen, redaktör, översättare och kritiker
Charlotte Qvandt, poet
Karolina Ramqvist, författare
Mikael van Reis, författare
Göran Rosenberg, författare
Oscar Rossi, poet
Helene Rådberg, författare
Kholod Saghir, översättare och kulturarbetare
Imri Sandström, textbaserad konstnär
Tone Schunnesson, författare
Marie Silkeberg, författare
Viveka Sjögren, författare och illustratör
Göran Sonnevi, författare
Siri Spont, författare
Sofia Stenström, författare och översättare
Kerstin Strandberg, författare
Sara Stridsberg, författare
Eva Ström, författare
Kajsa Sundin, författare
Staffan Söderblom, författare
Anna-Maria Sörberg, journalist och författare
Andrzej Tichý, författare
Jenny Tunedal, författare
Ann-Marie Tung Hermelin, författare
Vic Vem, artist, poet och författare
David Vikgren, poet
Emma Warg, poet
Jenny Wrangborg, poet
Daniel Åberg, författare
Klas Östergren, författare
Maria Margareta Österholm, författare och forskare
Helena Österlund, författare
Bengt Berg, författare
Anna Petronella Foultier, filosof och översättare
Nova Gullberg Zetterstrand, författare

Carola Hansson, författare
Birgitta Holm, författare och professor i litteraturvetenskap
Ann Jäderlund, författare
Lars Kleberg, författare, översättare och litteraturvetare
Sebastian Lönnlöv, författare
Grethe Rottböll, författare och illustratör
Boel Werner, författare
Carl Åkerlund, dramatiker.

  • I disapprove of what you say, but I will defend to the death your right to say it.
    • Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det. 
    •  
    • Detta citat brukar ofta felaktigt tillskrivas Voltaire, men skrevs i själva verket av Evely Beatrice Hall under pseudonymen Stephen G. Tallentyre i Voltaire-biografin The Friends of Voltaire (1906). En summering av Voltaires attityder, som de uttrycks i Traktat om toleransen.

torsdag 20 april 2017

Det här är under temat: "Gå ner i vikt kvickt"! DOX "Sockerfilmen" fick t.o.m husets sockernasse att äntligen få polletten att tilla ner. - NU kanske det äntligen kan bli en förändring.

Jag undrar varför denna DOX film inte sändes på bästa sändningstid. Istället sändes den på allra sämsta sändningstid, när de flesta normalmänniskor är på väg till sängs, om de inte redan ligger där. Samma med reprisen, den var nog också utstuderat ang. sändningstid: att minsta möjliga publik skulle se den.

Personligen efterlyser jag samma infernaliska reklam som förekommer för all annat skit som SVT numera sänder.

Men det är klart det är ju inte "marknaden" intresserad av, den är bara intresserad av att fortsätta tjäna pengar på att vi blir alltmer sjuka och faktiskt dumma i huvudet!

Vill du ägna 1 tim 37 minuter till något vettigt i ditt liv: se den!

https://www.svtplay.se/video/6614800/sockerfilmen/sockerfilmen-avsnitt-1?start=auto

= "Hur mycket socker äter du egentligen? Filmaren Damon Gameau undersöker det dolda sockret i vår vardagskost genom att äta helt vanligt mat i två månader. Resultatet blir en chock för både hjärta, hjärna och mage."


Här på hemmaplan räknade sockernasse ut hur mycket socker hans frukost nästa dag hade innehållit och jag tror nog, att vi kommer att se en förändring här hemma, TACK och lov! Skall bli skönt att slippa se skiten. Det som inte finns hemma är inte heller åtkomligt och kan inte heller fresta... Enkel ekvation!

Bilden "lånad" ifrån http://www.lifezone.se/barn-2/varfor-undvik-socker/OM den i sin tur är lånad har jag inte lyckats ta reda på, men sannolikt är det så.


 

tisdag 18 april 2017

Valutfallet i Turkiet - Erdoğan har redan även tidigare tagit upp ett återinförande dödsstraffet – Efter den misslyckade statskuppen sommaren 2016 meddelade han att dödsstraff behövde införas för att straffa de skyldiga, som enligt honom är landsförrädare.

Ibland förstår jag varför skolning och kunskaper är ett måste för mänskligheten, efter att ha lyssnat på de svenska turkar som de intervjuat i TV-nyheterna. 

De talar om vilken fin och bra president de har i Erdoğan vilket fint företagsklimat Turkiet har. När man lyssnat en liten stund på dem så slås i vart fall jag av tanken, varför beger de sig inte hem till detta rosenskimmer då? Det är p.g.a. dessa utlandsboende aningslösa turkar som valresultatet ser ut som det gör.

Hade de besuttit någon form av skolning hade de förstått vad det är de tackat ja till. Jag kan inte heller se att det går i fil med Islam.

När nu valet var över fick de utländska valobservatörerna kommentera valet och vad valobservatörer från OSSE och Europarådet konstaterar är, att valet inte lever upp till Europeisk standard. Nu slår Turkiet tillbaka mot kritiken.
– Vet er plats, sa president Recep Tayyip Erdoğan
i ett tal på måndagen, enligt AFP.


Någon som är förvånad över diktatorns uttalande, upp med en hand!

Det är inte utan att jag funderar vad som kommer att hända med alla kvinnor och alla de som inte röstade JA för Erdoğan. Det är nästan hälften av befolkningen som röstade NEJ och de som sitter fängslade och är totalt bakbundna av situationen är mer än problematisk, vari består friheten för alla dessa människor? I.e. folket har inte fått säga sitt, det behöver man inte vara atomklyvare för att förstå.

I juli 2016 blev omkring 50 000 soldater, poliser, domare, tjänstemän och lärare avstängda eller gripna efter kuppförsöket. Det rådde också förbud för akademiker att resa utomlands, eftersom man ville minska risken att eventuella kuppmakare riskerade att fly. Det tycker jag talar sitt tydliga språk vilken form av personer som denna diktator vänder sig till och än mer outbildade skall de tydligen bli, eftersom 21 000 lärare fick sina legitimationer indragna och 1 600 dekaner hade fått sparken. Dessutom stängdes den fria median ner. VAD är det för land?

Som om det inte kunde räcka med vad som hände och systematiskt har hänt sedan juli 2016, det undantagstillstånd som nu skulle upphöra efter att ha blivit förlängt flera gånger, ser inte ut att upphöra inom det närmsta dygnen.

Illavarslande kändes det när de reste land och rike runt, så även i Sverige för att vigga röster. Hjärntvätt fungerar tydligen än i dessa dagar. Problemet är att för de många turkar som befinner sig i Sverige och inte står på JA-sidan, nu är registrerade/angivna, de och vilket öde som väntar de som röstade emot, lär bli ett solklart fall av= "fortsättning följer".
 
 
Naiv skulle jag vara om jag inte förstod, att vi har ännu en krutdurk som kan sluta precis hur som helst, inte bara det uppenbara krigsläget mellan USA och Nordkorea.

Ju mer jag ser av omvärlden ju mindre känner jag mig delaktiga i dess människor... 


söndag 16 april 2017

- Har du blivit tant?

- Varför undrar du det, frågade jag.
- Det slog mig att du blivit rätt gammal.
- Vet du inte att allt här i världen är relativt, svarade jag.
- Ja, det kan väl hända. Men jag undrar hur du egentligen ser ut nu, fortsatte rösten i telefonluren. Du har ju alltid varit rätt flickaktig av dig. Är du det fortfarande?
- Hur tycker du att jag låter, svarade jag och kände att nu började jag själv få alltfler frågeställningar, som snurrade runt i huvudet och som jag inte tänkt på speciellt mycket.
- Som vanligt. Som du lät för 12 år sedan när vi träffades sist.
- Dåså, vad är problemet då, undrade jag.
- Att du ser gammal ut...

En del samtal tvärdör liksom innan de ens blivit något av det hela. Hur fortsätter man en sådant samtal egentligen. Jag tittade ut genom fönstret och funderade en stund.

- Hallå är du kvar, undrade rösten i telefonluren.
- Jo, jag är kvar, svarade jag, men jag var tvungen att sträcka mig efter botoxsprutan och rätta till tanthatten en smula, innan jag kunde fortsätt att prata med dig, svarade jag.

Tyst en bra stund...

- Blev du sur? undrade rösten i telefonluren.
- Varför skulle jag bli sur, undrade jag. Sist vi talades vid hade du väldiga problem och behövde mitt lyssnande öra. Nu verkar det som om du tror att jag har problem, svarade jag. Är det därför du ringer, för att erbjuda samtalsterapi?
- Nej jag ringer för att det slog mig plötsligt att du börjar bli gammal, fortsatte rösten i telefonluren.
- Det var väldigt vilka problem du har den här gången också, försökte jag och fnissade till lite.
- Tycker du att jag är fånig? undrade rösten i telefonluren.
- Vill du verkligen veta det? 
- Ja!
- Skall jag vara ärlig så tycker jag nog det, eftersom jag antar att du själv inte varit mumifierad sedan vi träffades sist. Du vet det händer inte verkliga människor.

- Det är därför jag ringer. Jag upptäckte att jag hade fått en hals som jag inte riktigt känner igen, svarade rösten och nu lät det som om det var nära till gråten på andra sidan telefonluren.
- Du får väl göra som man gjorde på de där skämtkorten man skickade för något decennier sedan till födelsedagarna. Du vet där man drar ihop i nacken och sätter dit ett gummiband, för att släta ut rynkorna.
- Kan du aldrig vara allvarlig? 
- Jo, det kan jag väl, men sanning att säga så bekymrar mig inte åldrandet speciellt mycket. Jag hade nog varit mer bekymrad om jag inte kunde åldras. Mer än att jag noterar ibland att jag inser att jag blivit rätt kräsen med åren och framförallt mer intolerant. Jag tycker helt enkelt det är jobbigt med människor som är på amöbanivå i förstånd. Inte när jag träffar dem ute i vardagslivet, men när de vill ha någon form av personlig samvaro med mig. 

Tyst ännu en stund.
- Vad menar du? nu lät rösten i telefonluren orolig.
- Jo, jag menar bara att häromdagen slogs av att en man gjorde ett försök till närmande och det kändes inte helt bra.
- Varför inte då? undrade telefonen i andra ändan.
- Kanske för att jag kände att jag blivit rätt kräsen på det sällskap jag väljer i privatlivet. Jag fordrar faktiskt att jag skall ha något att säga den andra parten. Sanning att säga tror jag inte att jag har så mycket att säga en person, som har blingbling i ena örat, krafshalsband runt halsen och ett outfit som mer påminner om en övervintrande hippie från 70-talets början. Samtalsnivån var varken hög eller intressant, svarade jag helt ärligt.

Tyst en stund till i telefonluren. 
- Jag vet inte när en karl stötte på mig sist, hördes nu ur telefonluren.
- Det händer inte mig heller speciellt ofta nu för tiden, svarade jag helt sanningsenligt. Men det kan ha sina förklaringar. Jag hänger t.ex. aldrig i någon bar, danshak, eller rör mig på ställen där man vanligtvis blir uppraggad. Visserligen har det väl hänt att jag blivit uppraggad på alla möjliga och omöjliga ställen förut, men jag tror att det förutsätter att man åtminstone rör sig någonstans utanför kvartersaffären, svarade jag med ett skratt och undrade. Vad är ditt problem? Varför ringer du? Är det för att du har upptäckt att halsen åldrats?

Tyst i luren ett tag.
- Ja, jag tror det, pep det ur telefonluren.
Jag drog efter andan.... funderade en sväng innan jag svarade. Det här var på allvar fastän jag själv inte kände det så:

- Skall jag nu vara helt ärligt och det tänker jag vara, svarade jag. Jag har betydligt större och allvarligare frågeställningar att hantera än några rynkor på halsen och ett konstaterande att jag inte längre ser ut som jag gjorde för 12 år sedan. Helt ärligt så är det inte läge att ringa om lite rynkor på halsen, som blir ofrånkomligt, om man nu inte tänkt dö innan de ens kommit dit.

Tyst igen...

- Det kanske var dumt att ringa och prata om det?
- Nej, det är det väl inte, men om du nu är så bekymrad gör som alla andra kärringar som vill dölja att de åldrats. Vira in din hals i en halsduk, stor som en tältduk, så det ser ut som du väntar på inlandsisen värsta attack på en miljon år. Hårfärg säljer de t.o.m. på Ica, så vad är problemet? undrade jag. Vill du inte vara dig själv, så skit i det! Låtsas som om du är någon annan då, men det är inte min grej. Jag skulle faktiskt vara glad om det bara var ett par rynkor på halsen jag hade att bekymra mig över.

Varför sitter jag nu och funderar över det här telefonsamtalet mitt i natten...

Därför att det var som om jag såg mig själv i spegeln för första gången på länge, när jag stod där med tandborsten i högsta hugg och stirrade in i spegeln på någon som jag inte känner igen till det yttre. Men tack och lov känner jag mig väldigt hemma med insidan av det som är jag. Det hade onekligen kunnat vara värre. Mycket har jag att glädjas åt fortfarande, även om jag blivit en bedagad tant, som helt uppenbart inte tänker samma tankar som världen av idag gör.

lördag 15 april 2017

Gåtorna kring den utpekade mördaren Rakhmat Akilov - Drottninggatan i Stockholm..

Bilderna från såssialdemokraternas väckelsemöte i Göteborg prydde i torsdags Göteborgs-Posten, flankerat av Rakhmat Akilov, utpekad mördare på Drottninggatan i Stockholm och att Regeringen snabbutreder en utökad terrorlag.

Sanning att säga blir jag rätt matt av alla dessa tre nyheter. Alla tre nyheter skorrar falskt i mina öron. Väldigt falskt.

Socialdemokraterna är långt ifrån det ursprungliga partiet som de en gång i tiden var när det skapades. Så långt ifrån att det vänder sig i magen på mig vid blotta tanken på hur det har urartat sedan Palme tog över. Det har blivit något av ett lögnens och svekets parti och jag förstår bara inte hur man kan gå och rösta på detta parti av ren slentrian. De sparkar numera på precis allt som förut var dem heligt.

Det Regeringen tillsammans med SAMTLIGA partier i Sveriges Riksdag borde snabbutreda är den förskräckliga Migrationspolitiken som den s.k. rättsstaten Sverige ägnar sig åt.

Det borde vara i lag förbjudet att plocka in människor i landet, placera ut dem i en ovisshet som gränsar till raffinerad tortyr.

Bygg upp förläggningar kring de platser där de anländer och där fick de vara i förvar tills deras ärenden hade gåtts igenom och beslut fattats och där barn finns är prio ett för snabbehandling. Man sätter inte barn i en evig ovisshet och berövar dem tryggheten i livet!

Det som skulle vara obligatoriskt för varje vuxen person som anländer inkl. barn som närmar sig den vuxnes ålder, skulle få information vad det är för lagar som gäller i det här landet: dvs. här är alla människor fria, fria att välja religion, men också att välja bort religion. Här får kvinnor varken bli könsstympade, bortgifta eller stå under ett patriarkalt herravälde, eller vara föremål för hedersmordskultur. Man får inte heller vara straffad i något annat land och man får inte ägna sig åt kriminell verksamhet, då kan det permanenta uppehållstillståndet och ev. beviljat medborgarskap återtas. Man har också en skyldighet att ta de arbete man anvisas oavsett om man är kvinna eller man, om man själv inte kan ordna med egen utkomst på laglig väg. I det här landet förutsätts att man kan försörja sig själv. - Kan man inte under sanningsförsäkran intyga att man skall hålla sig till dessa regler då är Sverige inte det rätta landet att bosätta sig i!

HUR svårt kan det vara att göra Sverige fritt från både det ena och det andra. 

Den här djupingen, Rakhmat Akilov, från Samarkand i Uzbekistan, håller jag ett starkt kort på att han gjort detta dåd enbart för att få stanna i Sverige, dvs. få ett svenskt fängelsestraff där man får både betalt, fri bostad, ordnad mat och sysselsättning, än att få krypa in i fängelse i det forna hemlandet, som säkerligen inte ens har de korta strafflängder som man har här i Sverige, där man numera t.o.m. begagnar sig av både straffrabatter och tidigarelagd frigivning!


För en dylik person måste valet ha tett sig tämligen enkelt.


Svenskt fängelse måste te sig som rena rama drömtillvaron i jämförelse med vad som hade väntat honom och det har han naturligtvis varit mycket väl medveten om. Den som påstår något annat är tämligen blåögd, oavsett om han är rätt gärningsman eller inte.

Sedan måste jag tillstå att jag är rätt förvånad, när jag läser lastbilschaufförens uppgifter och inte minst utsago till Expressen. Jag utgår ifrån att han svarat som han gjort. http://www.expressen.se/nyheter/akilov-bodde-30-meter-fran-spendrups-chauffor/


Chauffören och utpekad gärningsman har bott grannar och 30 meter ifrån varandra. Chauffören uppger att han inte känner igen den utpekade gärningsmannen, i samma stund som han tycker att det är något bekant över honom. För att i nästa stund säga:  
- Nej, nej det var inte så länge, på frågan om att ha bott grannar.

Jag ställer mig också frågande till Göteborgs-Postens uppgift om att den utpekade gärningsmannen skall ha under år 2015 försökt att ta sig in i Syrien från Turkiet och sedan gripits och deporterats till Sverige! 



Hur är det ens möjligt att detta valhänta land ens har låtit honom stanna kvar med tanke på att han anlänt till Sverige med falskt namn när han anländer till Sverige i oktober 2014 och först efter en månad uppgett sitt riktiga namn. Ingen klocka som ringt? hos Migrationsverket, eller de ytterst ansvariga = den Svenska Regeringen!

Jag tycker att det hela vittnar om en sådan fullständig inkompetens att jag blir rätt matt.

Socialdemokraterna som ärvt makten av förra inkompetenta Regering, de säger att Sverige går bra! Samtidigt som de inte ens står för den demokrati som de påstår finns i det här landet!


HUR skulle Sverige kunna gå bra, eller ens vara en demokrati? Två politiska block lämnas utanför terrorsamtal som den svenske statsministern, Stefan Löfven inbjuder till, alla utom Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Det är inte demokrati, det är anarki!

Vi lånar pengar för att hålla näsan ovanför vattenytan, man tömmer precis varenda kassa för att pytsa in pengar i en totalhavererad Migrationspolitiken, samtidigt som man låter massor av människors öde vara egalt för dem. Hur många människor är det som behöver humanitär hjälp, som lämnas därhän därför att man inte ens kan vanlig huvudräkning.

Sveriges egna landsbygd är snart helt nedlagt. Det finns varken polis eller domstolar värda namnet och som kan trygga medborgarnas rättssäkerhet. Inte heller finns det bostäder, acceptabel sjukvård, skolor, äldrevård, eller trygg hantering av de mest utsatta dvs. de personer som behöver LSS och omsorg.



Jag säger som någon TV-kändis sa för bra många år sedan: Skämmes! Med adresslapp till den svenska Regeringen, både den nya och den gamla, för att inte tala om det här Maranataliknande såssegänget, som fanns på bilder från deras senaste kongress i Göteborg, men som Göteborgs-Posten klädsamt raderat från deras nätupplaga. Snacka om masspsykos!
 

Socialdemokraterna drog sig inte heller från att rida på det som hände längs Drottninggatan. Bara det att hålla en kongress i Göteborg, i en stad som så fullständigt är körd i botten på alla tänkbara sätt, det är ett regelrätt hån!

Under de tre senaste dagarna har jag suttit med Herr H i den berömda sjukvården i Göteborg. Vi har suttit i kö under dessa tre dagar, så länge att jag är fullständigt förbi, men det är ingenting emot personalen, som vid 22-tiden i torsdags höll på att gå mitt itu av läget och frustrationerna, efter att han sprungit runt som skållade råttor och försökt hålla ställningarna! En av sköterskorna fick gå in på ett rum för att samla sig helt kort, när ytterligare patienter anlände i den redan katastrofala situationen. Jag kan inte annat än beundra personalen som överhuvudtaget står ut med en sådan arbetsmiljö och under dylika katastrofala arbetsförhållanden!


tisdag 11 april 2017

Det är inte utan att jag funderar hur många sekunder det skulle ta innan jag blev omhändertagen, om jag kastade stenar och molotovcocktails på polisen.

Nu har det hänt igen, på någon s.k. utsatt plats i Sverige. Den här gången i Hammarkullen.

http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/kaf%C3%A9chef-i-hammarkullen-just-nu-%C3%A4r-de-irriterade-p%C3%A5-polisen-1.4232029

Samma polischef vittnar än en gång om hur det kriminella systemet fungerar. Det är samma polischef som blev hudflängd och försvarsadvokaterna, Thomas Ekbrand och Edip Samuelsson vid Göteborgs tingsrätt här i mars/april. Försvarsadvokaterna som faktiskt gjorde sig skyldig till något som finns upptaget i lagen som ett brott, att i en rättssal kunna utsätta ett en inkallad sakkunnig i en rättegång för förtal, borde verkligen tas på högsta allvar. 

I.e. var inkallad av åklagaren som sakkunnig i en rättegång av dignitet och redovisade konkreta fakta, som var sammanställd av polisen, men enligt reportaget i Göteborgs-Posten, syftet hos de båda advokaterna har varit att väcka missaktning av polischefen. Visserligen får en sakkunnig finna sig i att bli ifrågasatt vid en rättegång, men på det sätt som det framförts finns en allmänprevention som det inte går att se förbi:

http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/polischef-maffialiknande-sl%C3%A4kt-styr-brottslighet-i-angered-1.4212317

och fortsättningen av denna rättegång:

http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/sl%C3%A4ktr%C3%A4tteg%C3%A5ngen-misst%C3%A4nkt-kallade-domaren-f%C3%B6r-dj%C3%A4vla-idiot-1.4227017

Om man nu inte ens kan hålla ordning i en rättssal då undrar vän av ordning: hur illa måste det bli innan samhället inser vart det är på väg.

Vi kanske skall bjuda Drottninggatasterroristen på lite avkoppling och mjuka samtal?

Det vore i vart fall helt i fil med hela statsapparaten, som gått fullständigt över styr. Det är väl så det blir när det är ett gäng aningslösa navelludsskådare som styr och ställer i det här landet. 

 Fru Justitia, rättvisans gudinna kör numera helt utan ögonbindel i det här landet och värre lär det bli!


måndag 10 april 2017

Vad är det för språkbruk vår statsminister Stefan Löfven har när han säger att de som bestialiskt mördades i Stockholm har "omkommit".

Omkommit gör man väl i en olycka. Inte i ett initialt skede kunde man väl med bästa vilja i världen kalla det här för olycka!

Sedan kan jag förstå att detta väcker både det ena och det andra. Men jag förstår inte vitsen med att hålla på att köra det här dygnet runt i så många dagar, när absolut ingenting kan vara klart av polisarbete.

Jag såg nyhetsankaret i SVT 1 som rusade ner på plats och försökte få något ur polismännen. Kan man verkligen få vara så intelligensbefriad att man ens kommer på tanken om att polisen skulle svara på några frågor där och då. Själv suckar jag bara åt dylika saker. Det säger väl sig självt att ingen kan uttala sig i någon riktning när något så allvarligt har hänt. Får vi veta det som ligger närmare sanningen om några månader är det nog bra.

Till svenska Regeringen och till de som ansvarar över Migrationsverkets verksamhet, kan jag bara säga "Grattis!" Skulle ett beslut redan vid ankomsten till Sveriges gräns fattas så skulle vi inte ha den situation vi har idag. Nog känns det som om det är stollar som ansvar för både det ena och det andra av allvarlig natur.

 

torsdag 6 april 2017

Våldtäktsmännen: festfixaren Bardiya Pajouhi 25 år och krögaren Navid Atlassi 50 år - dömdes till hyfsat långa fängelsestraff av Hovrätten för bl.a. grova våldtäkter - "Tråkigt och helt fel", tycker advokaten Björn Hurtig.

Jag har haft all anledning att under hela mitt vuxna liv fundera över vad som "god advokatsed" egentligen betyder. Av agerandena som advokaterna har tycks det inte betyda mer än att det är fullt jämförbart med att sticka ut tungan genom fönstret en liten stund och vifta med den.

https://www.advokatsamfundet.se/globalassets/advokatsamfundet_sv/advokatetik/vagledande-regler-2016-med-kommentarer-juni-2016.pdf

Det är tyvärr inte första gången jag bara på den senaste månaden har läst om synnerligen märkliga uttalanden av advokater. Det här är bara en i den långa raden som jag tycker att det börjar bli hög tid, att man från samhällets sida sätter ner foten och funderar över på vilket sätt en advokat får agera.

I just det här fallet, så är det naturligtvis tråkigt för advokatens del, men att det skulle vara helt fel, där finns all anledning att fundera över om det är att befinna sig på rätt sidan om "god advokatsed". Den hypotesen hade han kunnat argumentera för i sitt försök att få prövningstillstånd, men knappast att ge uttryck för det inför journalister.


http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/bardiya-pajouhi-och-navid-atlassi-d%C3%B6ms-f%C3%B6r-krogv%C3%A5ldt%C3%A4kterna-1.4224414 

Sedan vad gäller förövarna tycker jag personligen tycker jag att de två fällda våldtäktsmännen helt uppenbart faller under ramen för "hopplösa fall", därför att det går inte att sticka under stolen med att man vet, att denna typ av brottslingar har mycket hög procent av återfall. 

Jag skall snacka klartext så att ingen missförstår mig: Kan man inte gå ut och skaffa normala relationer utan begår grova våldtäkter är det något allvarligt som felas personen ifråga. Samhället måste börja ta offrens parti och för dessa våldtäktspersoner borde med det snaraste införas kemisk kastrering, förutom fängelsedomarna OCH inte minst måste kraftiga skadestånd utdömas som skall betalas till offren! Som samhället nu är inrättat är det mycket som är väldigt snett på den fronten.

Jag kan inte låta bli att undra över hur advokaterna själva skulle uppleva att få ikläda sig offrens situation.  Hade advokat Björn Hurtig lika hurtigt tyckt att det varit helt fel om han själv hade varit ett av våldtäktsoffren? Vad ger hans uttalande för signaler till offren? 

Vi hade en mycket duktig sakkunnig under en hjärtskärande rättegång där två små barn hade blivit utsatta för fleråriga övergrepp, med den biologiska moderns tysta medgivande. Men hon stod inte åtalad för att ha bistått med sina två små barn! - Det var inte förrän förövare stod i begrepp att gå vidare till nästa förhållande, som det hela uppdagades. Den sakkunniga, som var inkallad av åklagaren för offrens räkning, berättade att det värsta för offren var att dessa förövare inte brukade hålla sig i liv och då blev de än en gång offer, eftersom de själva tog på sig skulden, när förövarna begick självmord. Vilket den här personen också gjorde efter ganska många år efter rättegången. Jag har många gånger undrat över hur deras liv blev.

Varje gång jag konfronteras med våldtäktsmål eller våldtäktsdomar rinner ännu ett fruktansvärt minne upp i mitt huvud, som har grävt sig fast i mitt huvud. Man kan därför konstatera att jag blivit arbetsskadad på mer än ett sätt:

Stjärnadvokaten som var de kriminellas "rockstar", som under en våldtäktsrättegång, där våldtäkten hade pågått under två (2) dygn och där offret skrikit förgäves på hjälp och där grannarna som fö var inkallade som åklagarens vittnen, hade underlåtit att ringa polisen. Trots att de hade hört hennes skrik som hade pågått under två dygn. När det var offrets tur att höras då säger rockstaradvokaten till offret, som alltid var fruktansvärt vass i käften:


- "Men lite njöt du väl i alla fall!"


Sådant får också uttalas under pågående rättegång, utan att rättens ordförande ingriper.

Jag har genom årens lopp fått all förståelse för den gamle Kirunaadvokaten som alltid först ville veta vad det offentliga försvaret skulle omfatta. I strid mot gällande regler så vägrade han att befatta sig med en del kriminella handlingar. Han var av den åsikten att en del av de här "kunde få klara sig själva bäst de kunde, det kunde inte vara rätt att samhället skulle betala försvaret för dessa kriminella, medans andra lämnades helt därhän av samhället och där de fick klara sig bäst de kunde."


Än mer sorgligt blev det att konstatera många många år efteråt, att den jur.kand som nu hade hunnit blivit advokat och som arbetat på samma byrå som advokaten som vägrade åta sig uppdraget som offentlig försvarare för vissa brott, helt uppenbart inte hade lyckats dana den f.d. jur.kand, utan som advokat drog han sig inte ens för att ljuga för sin klients räkning. Det räckte inte med det, i samma mål när den hade nått Hovrätten och där käranden hade gått vinnande i tingsrätten, hade de två advokaterna helt uppenbart träffat en uppgörelse bakom kulisserna, utan att käranden ens blev tillfrågad om ett förlikningsbud!

Även av den historien kan man lära att


kanske var han inte helt fel ute pastoratsadjunkten Lars-Gunnar Forsberg, när han höll den där tingspredikan i januari 1984, som fick ett segdraget efterspel och en tradition gick i graven mot de flestas önskan. Det var väl ett utslag av de lättkränktas skara som här tog sin början, men som aldrig tänkt tanken ut att de kanske borde agera annorlunda i en rättssal.
http://gun-m-ek.blogspot.se/2011/12/prasten-som-laste-lusen-av-domare.html



tisdag 4 april 2017

Nu har det vinprovande pensionärsgänget vid Allégården i Göteborg laddat om - Enligt myndigheterna och anmälaren så hade de idkat svartklubb, när de haft vinprovning.

Gensvaret på myndigheternas agerande och njuggheten har sannerligen inte saknats. Först ut var Leif Mannerström som tyckte att nu gick skam i alla fall på torra land.

Det var ju faktiskt inte fråga om att pimpla vin, utan just vinprovning. Alla som varit på vinprovning vet också att det inte är fråga om att pimpla vin, utan just vinprovning. http://gun-m-ek.blogspot.se/2011/12/haromkvallen-var-jag-och-dottern-pa-vip.html

Men de enfaldigas skara slutar aldrig att förvåna mig. Tydligen så har de vinprovande pensionärerna vid Allégården blivit anmälda.

https://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/myndighet-stoppar-pension%C3%A4rers-vinprovningar-1.4213293

Medan jag var inne hos husläkaren granngårds och bl.a. fick nytt förslag till min minst sagt miserabla järnnivå, så tog Herr H det lilla barnbarnet med sig till Allégården. Gensvar på njugghetens ageranden har nått långt utanför Göteborgs stadsgräns och pensionärerna har laddat om i humorns namn. De har bildat en egen klubb för vinprovning och som bekant får man i slutna sällskap prova vin och t.o.m. pimpla vin hur mycket man vill, om man nu skulle önska företa sig något dylikt. Vilket jag knappast kan tro att det har rört sig om vid Allégården i Göteborg.

Namnet de valt är uppslaget de fått av myndigheterna och anmälaren, som kallat dem för svartklubb. De har valt att kalla den nybildade vinprovarklubben till just Svartklubben!


Jag lyfter på hatten för att de inte låtit sig nedslås av Jante och bemött det hela med humor....
Fotograf: Hans Wretling, Higab
 

lördag 1 april 2017

Jag blir rätt förbryllad när jag läser Sara Kadefors krönika i dagens Göteborgs-Postens Två Dagar.

Nästan så jag sitter där och funderar om det skall föreställa något synnerligen dåligt första apriskämt.

Som 22 åring jobbade Sara Kardefors med en tjej som ringde sin mamma varje dag, vilket gjorde henne chockad. I hennes gäng träffade de sina föräldrar över en söndagsmiddag vid glest utspridda tillfällen. Så fortsätter det hela kåseriet ut och jag begriper faktiskt ingenting av vad hon skriver eller ens HUR hon tänker.

Det hela påminner mest om en strulig tonåring som aldrig växt upp. Hon har en bekant som helt uppenbart befinner sig i samma tvångssyndrom så till den milda grad, att jag blir tvungen att läsa om hela krönikan inte mindre än två gånger, eftersom jag är helt övertygad om att jag måste ha misstagit mig, missat något...

Sanning att säga skulle jag nog ha betraktat mig som en tämligen misslyckad människa om jag inte hade kunnat upprätthålla någon form av vettig relation till min egen familj, där inget ämne är tabu att diskutera.

Jag ber t.o.m. Herr H att läsa krönikan för att se om reaktionen skiljer sig från min egen. Man även han skakar bara på huvudet och undrar vad det är för människor hon berättar om och vilka problem hon själv dras med.

https://www.gp.se/livsstil/sara-kadefors-ungarna-som-aldrig-l%C3%A4mnar-sina-bon-1.4218113


Jag vet inte, men själv har mina barn haft egna liv allt eftersom de blivit äldre även om de bott hemma och jag hoppas innerligen, att vi aldrig slutar upp att vara delaktiga i varandras liv, eller tycka att något ämne är tabubelagt.

Jag föredrar en töjbar navelsträng, som räcker bortom tid och rum och tidens & livets förändringar, döden inräknat.



Men det är inte samma sak som att fjärma sig från sin egen familj.