lördag 28 september 2019

Greta Thunberg offret för penningmakter - Själv undrar jag när hon skall bryta ihop, som människa och när hennes föräldrar skall ta sitt ansvar! - Världen har blivit en enda stor bluff!

 
Ägna 20 minuter av din tid och lyssna på youtubelänken.
Lars Berns nya bloggadress för den som är intresserad:

https://anthropocene.live/

https://antropocene.se/ här är adressen till den tidigare, som fick tekniska problem. Men där man också kan läsa om socialdemokratins sista hopp om överlevnad, som den stora invandringen stod för.

Vad vill jag nu då, kanske du tänker efter att ha fått röriga ledtrådar. Tja, jag tycker att världen bara blir alltmer snurrig. Jag undrar egentligen bara hur det här kommer att sluta.

Klimat, havererad migrationspolitik, orättvisorna som håller på att dra isär hela Sverige, Trafikverkets glada fest där de håller på att utarma den svenska statskassan med sina utopibyggen som initierats av inavlade politiker. Samhällssystemet som uppvisar sådan inkompetens och brister att jag bara kan tänka: om det inte vore för mina barn och barnbarn skulle jag inte bry mig, utan sätta mig lugnt och bara åse när skutan sjunker och bluffen slutligen avslöjas.


Jag lärde mig i mycket unga år att skärskåda lögner och lögnaktiga personer, jag kan säga att den förmågan har jag inte förlorat, snarare är det så att den har blivit överaktiv. Så snart jag möter en oärlig människa eller någon som har sin egna dolda agenda så har jag redan luktat mig till det innan de ens öppnat munnen.

Ta bara det här med den masshysteri som nu pågår som bäst, människor travar ut i horder utan att stanna upp och tänka till. Hjärntvättade och programmerade! Människorna har blivit aktivister av alla tänkbara slag.

Själv höll jag nästan på att köra av vägen en morgon när jag satt i bilen och lyssnade på bilradion, nu skulle man t.o.m. ha mjölkskam! Eleverna får vegetarisk mat i skolmatsalen, till följd av att de inte orkar med skoldagen, alla tvingas in i denna diktatur att anamma det fullständigt galna och huvudlösa.
Greta Thunbergs tal i FN fick mig att nästan gå upp i taket! Det fick mig att inse att hon har trissats till gränslandet sammanbrott av penningmakten, som har sin egen agenda! - VAR är hennes föräldrar undrar jag? Greta Thunberg är faktiskt ännu inte myndig!

Greta Thunberg skriker nästan ut att i talet i FN: "ni har stulit min barndom", hon är fylld av hat och tårar och i uppenbart affekt!

Milda makter lilla flicka är det någon som stulit din barndom så får du vända dig till dina föräldrar.

Personligen undrar jag över Greta Thunbergs skolgång och det dubbla budskap om hennes betyg. Vilken skola har hon EGENTLIGEN gått i, det hela är mycket märkligt och dunkelt. Bara ännu en dold agenda syns i kulisserna.

Men det som är mycket allvarligt är hur vi vilseleds från Regeringskansliet, de är väl enbart tacksamma över alla dimridåer som kan läggas ut. Vi behöver skyddas ifrån pengamakten som råder i världen. Men vi behöver snart skyddas från oss själva om detta får fortgå.

Jag är inte religiös men jag tror jag börjat förstå vad som står i Bibeln om den yttersta dagen, när vi inte kan skilja vän från fiende, när vi t.o.m. inom familjer börjar ta död på varandra. - NEJ, jag kan inte texten, bara ordalydelsen...
I somras var jag och min dotter på kurorten Mösseberg eftersom jag behövde en välbehövlig paus, anledningen är att sjukvården inte fungerar. Men det var väl knappast någon nyhet. Folk hinner dö i sjukvårdskön.

Innan vi checkade in på Mösseberg åt vi lunch inne i Falköping. Vi satt utomhus och jag slogs än en gång av mängden fullt arbetsföra människor som definitivt kommit till vårt land tämligen nyligen på vårt socialförsäkringssystems och gemensamma statskassas bekostnad. De går och slår dank precis överallt varthän man än kommer i Sverige. De är alla välklädda med en mobil i högsta beredskap.

Jag blir ärligt och uppriktigt sorgsen eftersom jag vet hur livet blivit för våra äldre, funktionsnedsatta. Sista sparbetinget som skall drabba denna utsatta grupp är att man t.o.m. skall  dra ner värmen i äldreboendena. Dvs. samhällssystemet ägnar sig åt att sparka på våra egna mest utsatta vi har.

Vi gick in i domkyrkan i torsdags, som under många år var min och barnens kyrka när vi bodde i centrala Göteborg. Jag brukar gå dit och tända ljus för mina kära, eller i vår egen lilla kyrka, eftersom jag är långt ifrån deras gravar.


De hade gjort en liten "barnhörna" i nära anslutning till minnesrummet i Domkyrkan. Vi kikade in där till barnbarnets stora glädje. Hon slog sig ner och började rita. Jag och Herr H var något fascinerade över en del teckningar som fanns upphängda.

Frågan är sannerligen motiverad! Ja, hur mår man när man blivit uppspikad på korset?😜

Jag börjar förstå den agitator som Jesus med största sannolikhet torde ha varit. Han reagerade emot orättvisorna i samhället, där man idag vet att barnen som levde under denna tid var fruktansvärt undernärda. Jesus själv torde inte ha tillhört de fattigas skara efter ny forsknings sista rön.

Men det som var mest störande var att än en gång få upptäcka hur Domkyrkan blivit kapad av tiggarna! Bokmässan startade i torsdag och i Domkyrkan hade man ett föredrag i dess anda. Mitt i föredraget som pågick där framme vid koret så trillade det in två av dessa tiggare. De hade helt uppenbart gjort sig hemmastadda i Domkyrkan.

Den som nu tror att de satte sig längst ner i Domkyrkan tror fel, nej de tågade fram där åhörarna satt och där började de helt ogenerat att föra ett samtal sins emellan och därmed störde de föredraget!

Jag studerade vad som skulle hända. Den runda prosten, förlåt att jag skriver så, men tänkte genast på versen "vår prost är rund som en ost", när jag såg henne skrida fram tidigare med mobilen i högsta hugg. Nu satt hon dock försjunken i sin egen lilla värld, fortfarande med mobilen som enda intresse!

Medan de störande tiggarna havererade föredraget fortsatte hon att ogenerat studera sin mobil, som hon hade gjort ända sedan vi anlände till Domkyrkan. Tiggarna fick hållas en bra stund innan någon av de övriga ansvariga gick fram till dem och helt uppenbart förklarade att de inte kunde hålla på med sitt samtal.

Det var med en sur min som kyrkorummet lämnades med en protest, nästan så vi höll på att överkörda av den av den tiggaren som drog en "dra-maten" efter sig!

VAD har det blivit av vårt Sverige egentligen?


Nacka församling startade för flera år sedan en stiftelse för att samla pengar till ett moskébygge i Fisksätra! Jag vet en som då gick ur den svenska kyrkan. Uppenbarligen har svenska kyrkan blivit bra på att vända även andra kinden till.

I somras bad en busschaufför i Värmdö under sin rast och en passagerare fick vänta med att gå på bussen. Han skulle be sin bön.

Jag undrar: Har vi inte misslyckats katastrofalt med ”flyktingmottagning” på den mest fundamentala grunden? Regeringen, hela samhället och rättsväsendet har anammat den ohejdade laglösheten som blir allt värre och spritt sig i stort sett överallt i vårt avlånga land.





 


lördag 21 september 2019

Festfixaren Micael Bidefeldts födelsedagskalas börjar bli en följetong bland politikerna.

När han fyllde 50 år så meddelade Mona Sahlins (S) presschef Anna Hellsén, att S-ledaren denna gång står för notan för resan själv. Tydligen till skillnad från födelsedagskalaset i den grekiska övärlden gången innan. Den här gången är det varken grekiska övärlden eller Mallorca som gäller utan Israel.

Huruvida Mona Sahlin är där på någon annans bekostnad har denna gång inte hörts ett ljud om. Den här gången är det dock fråga om KD-ledaren EBT, M-ledaren UK och L-ledaren NS som dragit iväg på kalas trots att det pågår förhandlingar om vad man skall göra med de kriminella som får härjar oförtrutet i Sverige.

Spontant kan jag ju tycka att de hade väl kunnat skriva en fullmakt till Jimmie Åkesson SD, så hade det kanske blivit något resultat av daltandet med de kriminella. Det lilla som läckt om de förhandlingarna förstår varje normalbegåvad att de inte förstår vad de håller på med, när man inte ens förstår att man måste slopa allt vad straffrabatter heter, eller tidigare frigång från fängelsestraffen. Det går inte att dra någon annan slutsats än att det verkligen är illa ställt innanför pannbenet på politikerna.

På den tiden jag arbetade vid tingsrätten så var det så att hade man gjort sig skyldig till 10 brott så var det också 10 brott som stod i domen, dvs. det man blivit dömd för. Inga straffrabatter så långt ögat nådde. Samma sak med frigivning i förtid från det utdömda fängelsestraffet. Följaktligen höll jag på att dåna när jag började arbeta vid KVA Sagsjön och det var helt andra betingelser som gällde, det var då man hade lämnat öppet mål för de kriminella, samtidigt som det där med KriminalVÅRD alltjämt lyste med sin frånvaro. Det var inte längre någon som behövde sitta av den strafftid de hade blivit dömda till. Man trodde på tanken om att fixa "saft och bullkalas" istället för att visa med hela handen vad det var som gällde.

Naturligtvis finns det människor som inte har någon intention om att bli laglydiga medborgare, men de kunde också själva få välja bort kontraktsvård och därmed sitta hela strafftiden ut och mötas av straffskärpning för varje gång man åter gjort sig skyldig till brott.

Det finns ingen i hela världen som kan övertyga mig om att kontraktsvård inte är det enda som är det gångbara. Den som inte skriver under ett kontrakt de förbinder sig att följa, så sitter de vackert av hela straffet och vid varje påbackning skräps straffskalan. Det borde verkligen finnas anpassade företag under kriminalvårdens tak, där man fick jobba sig upp i hierarkin. Verkligen visa att man var fullt ut var beredd att bli en fullvärdig/laglydig medborgare igen.

Jag kan inte tycka att det är allt annat bedrövligt att varje gång som
Micael Bidefeldt fyllt år låter det på honom som det är någon form av avskedsfest och att han nog skall dö snart. Det är lite tradigt med folk som håller på att dö så länge. Vi hade en i "familjen" som höll på att dö sedan hon fyllde 65 år. Det är lång tid att hålla på att dö, när hon i själva verket inte kastade in handduken förrän vid mer än väl rundade 90-år och några till. Åtminstone var jag innerligt less på tjatet om att hon nog skulle "vara död snart". Ju äldre hon blev desto tätare kom ältandet om att hon skulle dö snart.

När Herr H började tjata om samma sak för ca 8 år sedan så kände jag att måttet var rågat! Jag har nu tagit för vana att klämma i om damen som höll på att dö så länge att man bara till slut bara tänkte: men dö då så man slipper höra samma ältande för jämnan! Men än så länge har det inte gått upp ett Liljeholmens för honom vad han inte bör fortsätta med att älta. Man dör när man dör därmed basta, inte något att fundera vidare om.

Huruvida det är festföremålet, politikerna eller de svenska skattebetalarna som betalar för del av kalaset återstår väl bara att se eftersom det inkommit så många anmälningar och åklagare är satt att granska om det är en muta. Är det så att det i slutändan kan bli fråga om något som kan gynna Bidefeldt i några politiska beslut. Själv har jag länge efterlyst återinförandet av tjänstemanna-ansvaret och återgå till normala uppsägningsförhållanden. Numer premieras de som är politiker eller gräddan av arbetslivet. Det hela är helt sanslöst när de misskött sig så att de får sparken så får de fallskärmar som inte har något med verkligheten att göra, för att inte tala om att de blir försörjda resten av sina liv, till skillnad från en vanlig arbetare som fått sparken. De får klara sig bäst de kan. De här politiska vildarna oavsett var de sitter, så är de ju bara en skam för hela systemet!

Det verkar något svajiga uppgifter om vem som står för kalaset, men det stinker i vissa uppgifter. Jag skiter i om de är på födelsedagskalas eller inte, men jag har sannerligen ingen som helst lust att stå kostnaderna om de så är fråga om 1:-. Det finns betydligt mer behjärtansvärda behov att lägga skattepengar på än folk som tappat sans och balans.


Dock är det anmärkningsvärt att partiledarna åker iväg när det pågår förhandlingar om vad Regeringen skall göra med den ohållbara kriminaliteten. Herr Bidefeldt verkar har sedvanlig usel timing. Han verkar ha en förkärlek att ha storkalas, när det är något på gång där politikerna borde vara på plats. Sedan till det här tvivelsmålet om det är mutor, eller inte. DET är allvarligt!
Jag kommer så väl ihåg när vi på tingsrätten fick besked från Domstolsverket, att vi inte fick ta emot chokladask av advokaterna till jul, det räknades som muta!

Vi hade en advokat som sket fullständigt i det, han tyckte att det var skrattretande att ens kalla det för muta: en chokladask för ca 50-100:- på en personalstyrka om ca 30 personer. Så han levererade den sedvanliga chokladasken till kanslipersonalen som han ansåg hade ett gott arbete med och så där till jul ville visa sin ringa uppskattning, vilket fick till följd att en av de snikna och snåla advokaterna (jodå det fanns flera) lät sig väl smakas av både vårt kaffe som vi betalade själva. Han hade dessutom mage att stoppa i sig av gåvochokladasken, med orden att han inte tänkte göra sig skyldig till någon muta. Dessutom var han verkligen inte någon uppskattad gäst på vår kafferast!

Tanken slog honom aldrig att det nog faktiskt var totalt olämpligt att han banade sig fri väg till tingsrättens lunchrum, satt och fikade tillsammans med tingsrättspersonalen samtidigt som han höll försvar nere i tingssalen!


Ibland fick man en sån´där lustig tanke om att man önskade att både kaffe och chokladbit skulle fastna i halsen på det snikna eländet, som saknade varje form av urskiljning.

onsdag 4 september 2019

Hela mitt liv har jag varit en iakttagare och den förmågan har inte minskat med åren.

Jag bestämde mig för att äta frukost ute efter jag var klar med blodprovstagningen. - Det fick bli en korsning mellan frukost och lunch eftersom klockan hade hunnit bli rätt mycket. Alltså något som går under benämningen frulu  (frukost - lunch) hos en som är en vansinnig slarver med maten. Det är inte sällan som mina dagar består av frulumi, dvs. allt i ettmåltid= frukost - lunch - middag.

När jag fått min räkmacka (ägg & räkor och bladgrönt och svampig tekaka) till en liten kopp varm choklad och ett glas vatten, så slog jag mig ner i den lilla "fikahörnan". Det var som vanligt en intressant samling kafégäster:

Två vid helt skilda bord som antagligen trodde att detta var ett kontor, eftersom de hade med sig varsin bärbar PC uppslagna och lurar instoppade i öronen. Det har blivit alltfler dylika inslag de sista åren, inte sällan så snackas det jobb, eller rena rama anställningsintervjuer. Ingen sekretess där inte!


Vid bordet närmast mig satt två unga mödrar, varav den ena hade med sig sin baby i barnvagn. Den lille/a serverades medhavda majsbågar. Sådana som mina bonusbarnbarn kallar för gul wellpapp att lura små barn med att det är något gott de får och därför i brist på intelligens nöjer sig med att suga i sig dessa. Det var mest nappar och övriga babytillbehör som diskuterades.

Längst bort vid fönsterplatserna satt ett udda gäng, som bestod av en äldre man, en läppförstorad ung dam. Hon var naturligtvis bestyckad med mobiltelefon. Med ryggen emot mig satt i sällskapet en ung förmåga, som lyckades med konsttycket att sitta på ryggraden! Naturligtvis så hade han också en mobiltelefon fastklistrad i ena den handen. Plötsligt så säger läppförstoringen till den äldre mannen: 

- MEN vad du pratar mycket!
Den äldre mannen tappade fattningen under en bråkdels sekund, innan han obekymrat fortsatte att prata till de två mobilande i sällskapet, dvs. läppförstoringen och han som satt på ryggraden.

Det måste vara en morfar/farfar till någon av dem hann min hjärna fundera ut, eftersom han nog förstått att det var så den här fikastunden skulle avlöpa tillsammans med läppförstoringen och han som satt på ryggraden. Helt uppenbart var han van att försöka att föra ett samtal med de två mobilande förmågorna: läppförstoringen och han som satt på ryggraden.

Mitt i en mening måste den äldre mannen dock ha insett det lönlösa i en konversation med dessa två yngre förmågorna. Han reste sig helt plötsligt mitt i en mening och började bana sig väg ut mellan borden. Inget hejdå, eller vi syns, eller något annat som normalt avslutas en gemensam fikastund med. Läppförstoringen och han som satt på ryggraden verkade inte ens ta notis om att den äldre hade lättat från bordet. De fortsatte pillandet på sina mobiler.

Jag satt och funderade, för vilken gång i ordningen vete gudarna, över vad det skall bli av denna mobilsjuka populationen där alla former av normala samtal verkar ha upphört. De är helt inneslutna i sina mobiltelefoner och vad den världen har att erbjuda.

De bytte ett par ord med varandra under det att läppförstoringen stirrade rakt ut i luften, ungefär som om hon hade suttit och pratat med något långt bort ifrån bordet. Han som satt på ryggraden började då peta sig i näsan och rulla snorkusar som han sprätta iväg över bordet. Det var liksom ingen hejd på petandet, rullandet och sprättandet av snorkusar medan han var fullständigt inkapslad i sin egen värld.

Jag vet vad min syster hade sagt i det läget om hon varit med och om hon fortfarande hade levt:
- Det var det värsta, undra just om han håller på att peta loss hela hjärnan.

Jag reste mig och tackade gudarna för att jag redan hade ätit upp min räkmacka och druckit upp min choklad i annat fall är det väl hög risk att jag hade frestats med att sträckt ut ena kryckan och knockat honom i skallen med orden:
- Peta dig i näsan, rulla snorkusar och sprätta iväg dem, det får du göra hemma! Men nu är det inte där du är NU...

Ute var det en frisk luft som mötte mig och jag insåg att jag nog börjar bli en tant trots allt. En tant som har föga eller inget gemensamt med dagens population, som lever genom sina mobiltelefoner, har det ena mystiska klädmodet efter det andra, är fullproppad av fula tatueringar och nosringar, perforerade tungor etc.


Jag hasade mig iväg till frukthandlaren innan jag åter satt mig i bilen för hemfärd genom ett fullständigt sönderbombat Göteborg. Det finns inte en enda gata som inte är uppgrävd eller farbar utan hinder av något slag. Märkliga individer och politiker, som världen bara i allt högre grad får allt fler av.

Ibland är det rätt skönt att komma hem till "lilla huset på ängen" en plats som jag alltmer lärt mig att uppskatta. Jag längtar inte längre tillbaka till den centrala lägenheten och centrala Göteborg, eller till yttervärlden som känns alltmer främmande. Det är bara naturen som ännu är sitt rätta jag, om än stukad av mänskliga händer.

NEJ, jag tänker inte på "heliga Greta".
Hennes resa till USA i segelbåt har krävt att hela besättningen har flugits fram och tillbaka från USA. Hela projektet är ett rent hyckleri som har genomförts av grupper som står nära den internationella finanseliten. Båten hette tidigare Edmond Rothschild.

Jag tänker inte heller på allt annat som pågår av fördunklandet av de rätta syftena. Jag är tämligen trött och less på alla förljugna världar, eftersom jag varit med alltför länge för att ens kunna gå på dessa amsagor där de rätta syftena är väl dolda för allmänheten.

Här har jag alltjämt en dröm om att kunna få bygga mig precis mitt önskehus på den plats jag hittat och funnit att där kan jag få ett fredat boende. Behöver inte stå ens stå ut med eldande grannar eller sådant som har en tendens att krypa under skinnet på min själsro. Jag har fortfarande ritningen på mitt drömhus upphängd på baksidan av dörren till arbetsrummet. Åren har gått och den hänger alltjämt kvar där. Drömmar är till för att uppfyllas, så tänker jag.