fredag 31 januari 2014

Gibraltar har beslutat om att vidta åtgärder mot bråkstakarna, som härjar runt och skrämmer lokalbefolkningen.

Bråkstakarna skall resolut fångas in, kastreras och exporteras.

Detta gör man för att myndigheterna skall slippa döda någon av dem.



Intressant åtgärd, eller hur?
PS. Eftersom detta inte är Lexbase går det ej att bekräfta, att det gäller individen på bilden. DS.

torsdag 30 januari 2014

Polisen, justitiedepartementet och alla myndigheter, de ligger hela tiden i bakvattnet i förhållande till de kriminella.

Man kan undra hur svårt det skall vara att hantera situationen, som är här och nu. Istället verkar det som om det skall ta år av tänkande innan man kan hantera situationen och då är den ändock enbart förändrad och inte längre aktuell.

Mao verkar det vara lättare att kröka järnspett än att agera effektivt mot kriminella personer!


Igår satt jag och lyssnade på bilradion för att distrahera det tradiga med att sitta i bilkö. Det diskuterades det oranga kuvertet, där myndigheten stod på sig, att man inte tänkte ändar på rutinerna med att ange kontonummer till pensionärerna. Mot bättre vetande gjorde man det! Naturligtvis, vad annat.... Det är byråkratSverige vi talar om!

En kvinna berättade hur hon hade råkat ut för de alltmer förekommande identitetskapningarna. Det var en historia, som jag dessvärre inte memorerade helt och fullt, eftersom jag inte hade kunnat förutse upplösningen!


Hon hade i vart fall blivit kontaktad av en man, som hade ringt och talat om att 180 000:- hade blivit felaktigt utbetalt till hennes konto, kunde hon nu vara så vänlig och betala tillbaka beloppet.

Kvinnan tyckte att hon agerade som man skall göra. Dvs. hon väntade och såg att beloppet verkligen hade kommit in på hennes konto och att det verkade stämma med vad mannen hade sagt. Först därefter betalade hon tillbaka beloppet till uppringaren.

Kort därefter fick hon en kreditupplysning från Upplysningscentralen, som gällde henne själv. Hon ringde då och frågade vad det gällde. Det visade sig att det var en förfrågan från GE Moneybank och gällde ett billån på 180 000:-.

Sålunda hade mannen som ringt henne, kapat hennes identitet. Tagit ett lån hos GE Moneybank i hennes namn och nu själv tillförskansat sig hela lånebeloppet. Konklusion: kvinnan stod nu med en skuld på 180 000:- till GE Moneybank, som enligt låneansökan som identitetskaparen hade tagit i kvinnans namn genom att kapa hennes identitet.


Det här har naturligtvis sin förklaring i de lånerutiner som numera finns. Det är teknik på gott och ont och de som är satta, att övervaka den s.k. nya tekniken ligger långt efter i bakvattnet! Tekniken har mao börjat spilla över till ont och att alltfler människor blir utsatta för än det ena än det andra.

Jag kan inte längre se något gott med teknikutvecklingen, eftersom säkerheten och skyddet för gemene man är synnerligen eftersatt!

Dessutom en sak till, vi håller på att skapa ett gigantiskt teknikskrotberg, eftersom tekniken hela tiden uppgraderas och miljöförstöringen breder ut sig allt mer hämningslöst. Vi lever mao som om det inte finns några som skall komma efter oss på den här jorden.

 
Hur det ser ut i nutidsmänniskans hjärna behöver ingen längre betvivla.

onsdag 29 januari 2014

Den samiska poeten Mimi Märak från Jokkmokk, som blev misshandlad under en joggingtur i i Nytorps gärde i södra Stockholm i lördags,

säga vad man vill om gänget som misshandlade henne. Men inte kan de ha varit de vassaste knivarna i lådan precis. 

De skrek nämligen "blattefitta" åt henne! 

Ordet "blatte" lär enligt alla förskräckliga termer vara en benämning på en mörkhyad person med en etnisk bakgrund, som uppfattas som icke-nordeuropeisk person. Ex. en person med sydeuropeiskt, afrikansk eller arabiskt ursprung.

Skall vi nu i nazistiska termer göra jämförelsen över renrasighet lär sannolikt Mimi Märak vida överglänsa det här språkgenierna, eftersom Mimi Märak tillhör Sveriges urbefolkning.


Dessutom är det synd om de här
emliga språkgenierna i Nytorps gärde, de måste vara ett helt gäng för att hoppa på en ensamjoggande, späd kvinna.

Men man kan väl förstå situationen, det är ju där förståndet tar slut,
som nävarna tar vid.


http://www.nsd.se/nyheter/jokkmokk/samisk-poet-misshandlad-de-skrek-blattefitta-8222248.aspx

Ändå kan jag inte låta bli att önska, att polisen lägger alla klutar till och när de får fast i de här emliga språkgenierna, utan ryggrad, kan väl polisen göra ett undantag och ha vänligheten, att ha lite vanlig svensk hederlig skolundervisning med dem. Elementär svensk historia och grundläggande svenska vore inte helt fel.

Visserligen inser jag att det vore som att hälla vatten på en gås, men då har man i vart fall gjort ett hederligt försökt.





tisdag 28 januari 2014

Jag satt och lyssnade på P1 imorse i bilradion om länspolismästaren Göran Lindberg (Kapten klänning), bortträngda minnen, mediebevakningen av Ukraina mm. med programledaren Tomas Tängby.

Det som verkligen upprörde de inringade personerna till programmet var den stundande frigivningen av Göran Lindberg (tidigare rektor för polishögskolan och därefter befordrad till länspolismästare i Uppsala). 

Det är helt ställt utom allt rimligt tvivel, att Göran Lindberg har en mycket farlig personlighet. Samtidigt som han var i stånd att begå dessa våldsamma sadistiska sexuella övergrepp och våldtäkter, som pågick i det fördolda, reste han land och rike runt och föreläste om jämlikhet och moral. Det är åtskilliga högt uppsatta personer han helt uppenbart har lyckats dupera.

Göran Lindbergs brott riktade sig dessutom mot barn och särskilt utsatta, vars trovärdighet han insåg, att han vida stod över. Tack vare en hallicks död 2009 upptäckte Göran Lindbergs dubbelnatur. Sålunda av en ren tillfällighet och slump.

Vad jag har erfarit så gjorde kriminalvården våren 2013 en psykologisk bedömning, som visade att Göran Lindberg då ansågs vara betydligt farligare än tidigare. Det framkom också att Göran Lindberg hade haft en begränsad mottaglighet i sin långa behandling och att han också uppfyllde kriterierna för sexuell sadism.

Jag kan nog tycka, att vi på allvar måste fundera på i det här landet, om man inte skall börja följa andra kriterier än detta systemfel, som helt uppenbart gått helt över styr. Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen, det är problematiskt, när samhällssystemet har antagit formerna av en rättshaverist.

Under min tid när jag jobbade med kriminella funderade jag allt oftare i termerna kontraktsvård, eftersom jag snabbt insåg bristerna i hela systemet. Men också att lagtextens strafflängder också är de som måste gälla fullt ut i annat fall. Det här systemet som vi nu har är helt förkastligt och ger enbart felaktiga signaler.

Därför att till helgen har den fd polismästaren Göran Lindberg alias Kapten klänning suttit av två tredjedelar av sitt straff. Det betyder att han kan lämna anstalten. I det här landet är inte, av någon outgrundlig anledning, ett utdömt fängelsestraff den verkliga tid, som man sitter av. Inte heller döms man för den upprepade eller grova brottslighet man ägnat sig åt, utan då erhåller man istället straffrabatt!

Men hur snurrigt är det här egentligen.

Samtidigt som straffen som döms ut blir allt mildare t.o.m. för bestialiska mord, som i många fall varit rena avrättningarna inte helt sällan med många våldsamma inslag, får man sålunda en favör för att ha begått brott.

Det är faktiskt den konsekvensen det här systemet fått, eftersom man inte istället lägger till alla brott, som verkligen har begåtts, eller att man verkligen sitter av all tid som straffvärdet har bedömts betinga. Sex års fängelse är inte sex års fängelse, hur galet är bara en sådan sak.

Förträngda minnen, visst finns sådant, men inte i det fall som hävdats i Thomas Quickfallet. Man behöver bara gå till sig själv för att inse vad förträngda minnen är. Snabbt bleknar en seg och smärtsam förlossning, liksom olika smärttillstånd. Trauman som man upplevt, det förpassar man också till en mer hanterlig nivå, eller förtränger helt eller delvis, till dess man verkligen har tagit itu med dem och gjort den där helt nödvändiga omvandlingen, som krävs för att ta sig igenom ett trauma.

Mediabevakningen i Ukraina fick också befogad kritik, eftersom ingen någonsin nämnt det inferno det måste vara, att bo granne med brinnande bildäck och ett fullständigt olidligt skrän från demonstranterna dygnet runt.





torsdag 23 januari 2014

Rasism-debatten som rasar efter Guldbaggeutdelningen i måndags.

Det märkliga är att media och folk bara gått igång på anspelningarna om härkomst och hudfärg, som t.ex. Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/kulturnoje/1.2251635-kyle-anklagas-for-rasistiska-skamt

Anders G Carlsson, SVT:s projektledare för Guldbaggegalan beklagar det inträffade.

- Men hallå! känner jag att jag ligger mentalt kvar i soffhörnet och ropar, den här vuxenmobbningen då, som också ingick. Glömde ni bort den?

Hur roligt kan det ha varit, att vara Maria Lundqvist, eller Helena Bergström på den här Guldbaggegalan, som jag i vart fall har fått för mig skall präglas av glädje och fest. Jag är rätt övertygad om att det var därför de hade klätt sig fina och gått dit med spänd förväntan.

Sedan att Sissela Kyle i efterhand ber om ursäkt, är föga imponerande. Skall man vara programledare för en sådan stor gala, som Guldbaggegalan, läser man igenom det manus man fått stucket i sin hand. Kopplar på hjärnan och inser vad det är man medverkar till.

Dessutom börjar hela SVT bli en parodi på sig själva. Manusförfattare av Calle Norléns kaliber, eller Petra Mede m.fl. låt oss för guds skulle slippa denna typ av inslag i fortsättningen, när det vankas till festligheter.

Jag har ledsnat på plumpa programledare och dokusåpadeltagare, som inte helt sällan svär som borstbindare och vars enda behov tycks vara att framhäva sin egen förträfflighet och inte sällan på andras bekostnad.
Bilden lånad av http://bigganed.blogspot.se/ med hennes medgivande.


forts. resdag 18 september från Verona via Brescia till Bergamo. Bergamo t.o.m. 20 september. Inkl. resumé av vår rundresa i Italien.

Inte världens trevligaste bemödande i receptionen idag heller. Det är ju lite synd att fel personer, som är ansiktet utåt för en verksamhet, inte förstår sin funktion:

En donna som pratade med allt och alla, medan hon skulle ta hand om oss. Tillslut frågade jag killen i receptionen istället, om vi kunde få gå nu. Han checkade då ut oss, medan virrhönan fortsatte på inslagen bana. Herr H frågade om de kunde beställa taxi, eftersom det hade störtregnat på morgonen. "Det skulle dröja länge" blev svaret. - Skit i det nu, sa jag till Herr H, vi går. Så söta är vi inte att vi förgås av regn. Men det hade slutat regna, när vi kom ut på trottoaren, så vi fick en skön promenad till centralstationen i Verona. På vägen dit upptäckte Herr H, något som genast fångade hans intresse. Fastän ändå inte, eftersom det inte var på verkstadsgolvet med kullagertillverkning han jobbade.

Tåg mot Brescia dvs. mot "Milano". Vi bytte i Brescia till tåg mot "Lecco". Det var 10 stationer emellan som tåget stannade på, innan vi kom fram till Bergamo.

En del skyltar kan t.o.m. Herr H förstå, fastän han tolkar ju allt på sitt speciella sätt. Vid det här laget kunde han också utantill det varningsutropet, som finns på alla tågstationer, om att man inte skall passera gul linje, eftersom det finns en hel del tåg, som passerar med vindens hastighet.

Det var 2 kvarter till hotellet till hotellet i Bergamo, där vi möttes av trevlig personal, vilket kändes bra, efter den sura eftersmaken som hotellreceptionen i Verona hade lämnat efter sig. Jag tvekade när jag skulle boka hotell hemifrån i Bergamo, eftersom jag inte riktigt greppat hur Bergamo såg ut, med den övre och nedre delen. Därför valde jag en hotellkedja i nedre delen, som herr H brukade anlita i sina jobbresor, eftersom det är bra att veta vad man möts av ibland.

Jag visste inte heller hur det var, att ta sig upp till det högt belägna Bergamo Alta. Det är alltid lätt att vara efterklok. Men skulle jag välja om idag, skulle jag definitivt välja att bo i Bergamo Alta. Den ankmarschen med rullresväskan hade jag nog lätt kostat på mig. Komma upp till Bergamo Alta, är som att komma in till stillheten i jämförelse med den nedre delen av Bergamo. Men så är jag ju också en stenget från Malmberget.

 Nedre delen Bergamo har även det en hel del att bjuda på.

På väg upp mot Bergamo Alta....

Längst bort i bild, ser man Bergamo Alta torna upp sig.

Den som länge läst min blogg har säkert lagt märke till denna staty, som finns i nedre delen av Bergamo.

Ingången till linbanan/bergbanan, som leder upp till Bergamo Alta var inte heller så svår att finna, bara man vet vad det heter på italienska. Det går också bussar om man nu vill slå sig på det fortskaffningsmedlet, vilket vi inte gjorde.

Liten kvartersbild från Bergamo Alta, rätt bra skyltat om man nu hade svårt, att hitta tillbaka till linbanan/bergbanan.

Fönstershopping i Cremerians fönster, men jag tog faktiskt med mig Bergamos frestelse: polentakaka med marsipan i, hem till dottern.

Det finns verkligen alla möjliga tänkbara lösningar på att få vatten ur fontäner...För att inte tala om modeller.

Bergamo Alta har en tätt grupperade vackra medeltids- och renässansbyggnader- På övre stadsdelen finns Piazza Vecchia belägen. Här ligger också 1100-talstornet Torre del  Comune vars klocka ringer varje dag kl. 22.00.


Det är förunderligt så mycket konst, som finns överallt i de flesta städer i Europa, för att inte tala om hur mycket som har bevarats! Det blir förunderligt "torrt" i Sverige, när man gör en jämförelse. Men det finns mycket att upptäcka i Sverige också, något som de som nödvändigtvis måste resa utomlands har gått miste om. Jag är djupt rörd och tacksam över, att jag hade föräldrar, som var som en levande historie- och kulturböcker och som öppnade mina ögon för mer än det som fanns runt husknuten.

Solur är verkligen inte svårt att själv konstruera, när man väl vet hur enkelt det är.

Bergamo Alta hade också sina inslag av ordning och reda. Det som är den stora skillnaden mellan Sverige och länder i Europa är att de olika polisenheterna verkligen syns ute bland folk och hur snabbt de är på plats när någon har hänt.

Jag tyckte att det såg bekant ut på håll....

.... och visst var det det. Min pappa hade en enorm passionsblomma. Han brukade pollinera blommorna med en  ormbunke, som stod i närheten av passionsblomman. genom att vifta lite med ett ormbunksblad på passionsblomman. Passionsblomman hade alltid massor av frukter. Själv har jag väl lyckats si så där, eftersom jag prioriterat orkidéer i det fönster där passionsblomma skulle kunna trivas i. Kanske något för vårens fröodling, förra våren gick det mesta i odlingsväg åt skogen. För mycket annat som krävde min fulla uppmärksamhet....

Gatuvy i Bergamo Alta

Rökhörna?
Alla har vi våra passioner, hela nedre delen av skyltfönstret var fylld av olika slags maränger. Herr H investerade i en påse maränger, men den italienska mjölken är ju liksom inte vad den är i Sverige. Maränger är Herr H:s våta dröm. Han brukade förr om åren trycka i sig en påse maränger tillsammans med en liter mjölk. Sedan undrade han varför han mådde så illa. Ja, tänka sig, vad konstigt....
Affär med lokala specialiteter

Här åt vi innan vi tog oss ner till nedre delen av Bergamo igen

Bergbanan, när vi kommit ner till nedre delen av Bergamo igen. Tur och returbiljett två personer i Funicolare kostade 4,20 Euro

September 20 var en gång en nationell helgdag fram till tiden för Mussolini, men här i Bergamo firades 20 september rejält och hela stan var på fötterna.
Hemresedagen tog vi det lilla lugna tills vi skulle knalla iväg till centralstationen där flygbussarna gick till Bergamos Flygplats. Vi slog följe med ett trevligt irländska par, som vi träffat på hotellet.

Flygbussen kostade för 2 personer 3,40 Euro.
Väl incheckad och nästan tid för boarding visade det sig att det stor "Ritardo" på avgångstavlan. Det hann bli nästan fem timmar av "Ritardo".  Herr H agerade flygplatspersonal under tiden, eftersom de försenade flygen ställde till en hel del oreda för de förvirrade människorna. Han hjälpte såväl gamla förvirrade tanter och farbröder, liksom familjer med storgråtande barn m.m. Själv satt jag och lyssnade på en CD-bok, tog mig en Martini, shoppade och vandrade runt på flygplatsen mellan varven.

Men vi åt också och det hann bli en hel berättelse om de fascinerande skorna, som syns på bilden. Klackarna på stövlarna satt vi och funderade om de skulle gå av eller inte. De spretade åt alla håll och kanter så fort damerna rörde sig. Så kom silverskorna insläntrande i skostoryn. Det är tur att Herr H och jag har liknande hjärna, som mycket gärna vill ha roligt.


Resumé och stilla eftertanke kring vår rundresa:

Så här i efterhand finns det alltid något, som man i efterhand skulle ha gjort eljest om man hade vetat det innan. Cinque Terre var en alldeles för varm tidpunkt för att vandra på, vilket i och för sig inte spelade någon roll, eftersom jag hade avsatt för få övernattningar. Men jag hoppas att vi kan återvända och gå den här turen mellan alla byar, längs Cinque Terre och då med betydligt fler dagar. Det är nog lagom, att gå mellan en by åt gången per övernattning, därför att det är verkligen en höjdare att vandra här.


Jag hittade några klipp på Youtube, som kan ge dig en liten hint, om du tänkt dig denna vandring längs Cinque Terre. Kommer du under samma tidpunkt som vi gjorde, när det ännu var fruktansvärt varmt och stekhett i stolen, gör som vi gjorde, åk båt och vandra enbart längs Via dell Amore. Den vandringen klarar vem som helst, t.o.m. ett litet barn, eftersom det i princip är en trottoarvandring.


När vi kom dit i september var det ännu för varmt för att vandra mellan alla byarna. Det är det om man inte är van vid att stekas av solen. Mitt råd inför vandring mellan byarna i Cinque Terre, tag god tid på er och passa på att njuta av något som det är svårt att toppa, både i naturupplevelse och även socialt.

 http://www.youtube.com/watch?v=o_nyRg-MZ8Q

http://www.youtube.com/watch?v=S6Jk-J6_P1U

http://www.youtube.com/watch?v=D2rK0wSA8qs

Dessutom är det så att jag inte känner mig färdig med rundresor i Italien. Det är många fler platser jag vill besöka i Italien, trots ganska så många resor så här långt. Allt nedanför Rom passar jag av olika anledningar. Jag känner att det räcker gott med, att ha haft en rundresa på Sicilien, med fast hotellstationering i Palermo. Det som var synd med Sicilienresan var att det var så pass dåliga förbindelser, som krävde alltför lång restid för att kunna ta sig runt ön med enbart dagsturer. Skall man se hela ön, skall man nog byta bostadsort åtminstone två gånger.

tisdag 21 januari 2014

forts. resdag 18 september från Bologna till Verona

De stjälande skatorna vid frukostbuffén hade utbytts till kyssgurkor. Vete gudarna vilken det är att fördra så där till frukost. Fem nätter på Hotel Tre Vecchi i Bologna 519 Euro. 

Tåg från Bologna till Verona 2 personer kostade 12,60 Euro. Vi åkte på panoramanivå från Bologna, inte alls så tokigt, trots trapporna. Det är lugnare resenärer där uppe och sällan mycket folk. Men vi passade också på att lösa tågbiljett från Verona till Bergmo, eftersom vi visste att det skulle innebära tågbyte och att vi ville ta vara på dagen trots tågresa.

Tåg från Verona - Brescia 1 person 6 Euro och från Brescia till Bergamo 1 person 3,60 Euro.


I Verona hade någon graffitiohyra tyckt sig bättrat på statyn. Det var väldigt rörigt på tågstationen med bussar etc. i Verona. Gatuskyltar nästintill obefintliga eller läsabara, som tur är Verona en lätt stad att hitta runt i.

Enkelrum för 0 personer bokat enligt receptionen! Jag stod på mig och talade om att rummet etc. var betalt hemifrån Sverige långt i förväg dessutom! Trots att jag visade utskrift från min dator över bokningen, så verkade inte synapserna i hjärnan hitta rätt...


 Dock skulle det visa sig vid en första vandring i Alta Citta, dvs. gamla delen av Verona, att det fanns massor av hotell i Verona, dock inte på hotels.com och booking.com. Idag är det stor skillnad på alla hotellboknings sidor över utbudet i Verona, även på dessa två hotellbokningssidor. Det var väl kanske tillfällig hotelltorka det här året. Det var i vart fall ett bottennapp vad gäller receptionpersonalen. Men det visade sig skulle bli ännu värre! De var lika ointresserad receptionspersonal som i Bologna, där de inte ens sa adjö när vi checkade ut, eller återvände till hotellet för dagen och hämtade upp nyckel. Något som aldrig hänt oss tidigare på något hotell, någonstans!


Vi började turistdagen med en trevlig lunch och vandrade över torget till Arena, dvs. Veronas romerska amfiteater från år 30 e.Kr, som är den största i världen efter Colosseum i Rom och amfiteatern i Santa Maria Capua, nära Neapel. Interiören är i stort sett intakt och rymde nästan alla invånare i det romerska Verona och besökare från hela Veneto för att se gladiatorspel. Sedan dess har arenan varit plats för avrättningar, marknader, tjurfäktningar och diverse opera/musikföreställningar.

Nej, det är inga kvarglömda romerska soldater, utan de ville ha betalt om man fotograferade dem. Jag körde "gratis-är-gott-varianten" förslagen som jag är...

Insidan av arenan, med rest av den övre delen av muren på ena sidan.

Man höll på att förbereda och testa ljud inför kvällens evenemang.

Stenarna i de underjordiska gångarna, som ledde fram till öppningarna i arenan var verkligen imponerande, trots att jag stod med armarna utsträckta för att försöka mäta tjockleken, räckte inte mina armar till tillnärmelsevis.

Om väggar kunde tala.....

De här väggarna talar desto mer. Vi har nu kommit till det hus där den berömda balkongen finns i kärleksdramat "Romeo och Julia", eller Giulietta som nu Julia heter på italienska.

Den tragiska historien och Romeo och Julia, två unga älskande från rivaliserande familjer skrevs av Luigi da Porto från Vicenza på 1520-talet. Alternativet till den uppgiften och som jag själv håller ett riktigt starkt kort på, den har jag skrivit om i en tidigare blogg:
http://gun-m-ek.blogspot.se/2011/12/statyer-som-man-far-berora-och-statyer.html
Romeo och Julia har inspirerat många filmer och baletter och andra dramer bl.a. Shakerspeares drama. Men även biltillverkaren Alfa Romeo, alla sorters kärlekar finns onekligen, såväl till bilplåt, pengar, eller andra attribut. http://sv.wikipedia.org/wiki/Romeo_och_Julia 
Romeo sägs ha klättrat upp på Julias balkong på Casa di Giulietta på Via Cappello nr 27.
Det här är ett välbesökt turistmål och hur många är vi inte som stått spanande ner från balkongen efter vår egen Romeo.

Besökare trängs för att se den enkla fasaden och att stå på den lilla marmorbalkongen. Men det här är ljug som allt annat här i världen, det här är är ett renoverat värdshus från 1200-talet. Det förfallna Casa di Romeo ligger nämligen några gator bort på Via Arche Scaligeri.

Men sedan är resten alls inget ljug. Den s.k. Tomba di Guilietta finns i en krypta under klostergången till San Francesco al Corso vid Via del Pontier. Platsen för hennes stensarkofag är mycket stämningsfull.



Här ringlar sig kön fram till Juliastatyn, vars bröst skall beröras för att få snurr på kärlekslivet, alternativt för att bringa lycka. OM jag gjorde det... Näää... vaffö då då, jag har nog snurr (snurrigt) som det är.
Romeo (alias Herr H) är här så smart, att han har använt zoomen för att få in den åtråvärda Julia på sin balkong.... Hur tänkte han då?

Väggarna som leder in till innergården är välpynta av allsköns lappar, med misstänkt upphängningsmaterial, som jag anar mig till är en toyblaffa, som fliktigt delas av lapphängare utan eget upphängningsmaterial i munnen. Det är rena rama snabbfix på en del av lapparna. Det är bara att rycka till sig ett namn med trånande telefonnummer, eller fundera på varför Toni skall bli lyckligare med Paula, förutsatt att han lämnar Francesca. Men ibland förtäljer lappen även de intima detaljerna.

Den som inte vill ägna sig åt det vanskliga lappskrivandet, kan istället via datorer som är uppställda inne i byggnaden ge sig därhän, eller göra det hemifrån från den egna datorn. Kanske kan vara något så här inför stundande Alla hjärtans dag den 14 februari
http://www.julietclub.com/index_en.asp

Guiletta Guiletta vad skulle du ha sagt idag....

Granne till Juliabalkongen fanns en rolig turistfälla. Där satt män och broderade på maskin i rasande fart, medan man väntade, vilket inte tog så väldigt lång stund. Så det blev några julklappar med i resväskan. En haklapp till honom som skulle få kostymen från Blogna. Men naturligtvis ett bröstförkläde till dottern, först naturligtvis dotterns namn följt av texten: The queen of the kitchen.

Glasfönster är jag väldigt sugen på sedan jag och Herr H och dottern gick en glasfusningskurs, för att inte tala om besök i smaltibutikerna utanför  och inne i Venedig. Vissa tankar/drömmar får ständig näring och input....

Gott om turister som synes.
Verona är en trevlig stad, inte bara välmående utan har kulturellt mycket att erbjuda, såväl byggnads, konst som trädgårdsarkitektur.

Här blir är urbilden av att det visst går att bevara gammal kultur med nytt.



Castelvecchio med allehanda inslag bla. konst och trädgårdar.

Ponte Scaligero är en del av Castelvecchios gamla försvarsverk. Ponte Scaligero är en medeltidsbro, som byggdes av Cangrande II på 1300-talet. Tyskarna förstörde den under andra världskriget, men veronaborna lät bygga upp den igen. En process som involverade, att man bottenskrapade floden, Adige, för att rädda murverket. Bron går emellan Castelvecchio och Arsenalen, där även trädgårdarna finns.

Rätt fin utsikt men flodbankarna vittnar om att även här borde jobb finnas att göras.

All möjlig hemvist finns inrymt där man minst anar sig till det. Här blev det verkligen så uppenbart tydligt hur hemligt det var. Bakom en plåtdörr med titthål, mitt i muren. Titthålet naturligtvis för att se vad det var för skumma figurer på utsidan, innan man öppnade plåtdörren.

San Zeno Maggiore, med pelargångarna från 1200-talet. Resterande byggnadsdelar är från diverse perioder bla. klocktornet, som fick sin nuvarande höjd på 72 meter under slutet på 1100-talet.

Jag vet egentligen inte vad som får mig att känna så enormt stort lugn/stor inre frid, om det är naturen, eller om det rent av är pelargångar, eller klosterinnergårdar. Tror att det är dött lopp. Men oavsett vilket landar hela mitt inre jag omedelbart in i ett helt annat medvetandetillstånd.

Tre fotografer i rad: jag, snubben med kameraställning och så mannen längst fram. Vad vi fotat? Nej det talar jag inte om du får själv skaffa dig en egen Första Klass - 1 KL - Reseguider "Italien", så vet du också vad det är för gammalt matnyttigt som vi fått korn på.

Även i Verona finns det massor av dylikt, liksom det finns det nästan varenda liten byhåla.
En del indikationer får mig, att inte sitta med fötterna nere på marken, när en bänk är intagen av min Gluteus maximus.
Jag och Herr H på nattliga äventyr i Verona. Vill dra mig till minnes, att vi var på väg tillbaka till hotellet, när den här bilden togs. Dåtid möter nutid.

Vi fick syn på denna själsfrände genom ett möbelaffärsskyltfönster på väg till hotellet. När vi kom tillbaka till hotellrummet hade de varit in på rummet och stängt fönstret, som jag hade lämnat öppet därför att det luktade så unket i rummet. De hade bemödat sig med att lägga in två handdukar framför vardera sängsida.

Nu började hela min kropp att protestera högljutt över vår rundresa. Trots att skillnaden mellan stegräknarna blev allt mindre. Differensen var nu bara 237 steg mellan höger och vänster ben. Varje kväll under hela rundresan hade jag fått se till att jag besökt toaletten, innan jag lag mig. Därför att komma upp ur sängen mitt i natten för något toalettbesök det kunde jag bara glömma.

Allt har sitt pris här i livet och vad det står på kvittot kommer inte som någon överraskning, när det gäller mina digra multikroppsskador.