![]() |
| "Gropen" som delade Malmberget i två delar. Foto Dan Larsson. |
Men nu tycks förståndet vara förlagda i knävecken på ägarna staten och LKAB:s ledning. Man gör inte ett skapandes verk trots att marken rämnar i anslutning till husen i Östra Malmberget och husen skakar sönder och samman, såväl i Västra som i Östra Malmberget. Det är tydligen profiten som numera är det viktigaste inte människors säkerhet eller livsvillkor, eller att bolaget skall leva i symbios med ortsbefolkningen.
LKAB medger halvhjärtat att "det kan ha varit vi"... Nämen, nu har de väl ändå tagit pris i stollighet. Självklart är det gruvbrytningen som är anledningen. Grundvattnet spolas bort och marken får stora sättningar pga. myriader av underjordiska gångar i marken. För det är ju inte så att de har strålat sig ner till de olika brytningsställena utan allt har förbindelse med varandra under jord.
Det finns expertis som också tillför sina kunskaper.
Länsstyrelsen (tillsynsmyndigheten) och övriga myndigheter inkl. forskarna i Umeå i Miljödomstolen har utdömt Malmberget som bostadort, dvs. de har funnit det olämpliga i att folk tvingas kvar att bo mitt i en tung industriverksamhet. Man behöver ju knappast vara någon raketforskare för att förstå det olämpliga i det hela.
Flyttat har det alltid gjorts för gruvans utbredning och det finns nog ingen Malmbergare, fd Tingvallskullebo, Dennewitzbo, eller Robsambo, som varit emot gruvan eller gruvbrytningen, eller inte varit införstådd med det hela med gruvan, ty mycket är mark och orter som redan är försvunna och bakom gruvstängslet. Men den har fått ett dystert utveckling när statens profit börjat inbegripa ortsbornas egna börsar.
Man kunde ju önska att den stora Malmbergsfesten den 11-14 augusti 2016 verkligen blir slutfinal på denna erbarmliga skamfläck i Svenska Regeringens kolonisationsväldes historia.
http://www.gellivarelapland.se/event/den-stora-malmbergsfesten/
Själv har jag bidragit till dokumentationen i form av mitt bidrag i den bok som nu getts ut, som inte bara omfattar hur det var att födas och växa upp i Malmberget, utan i världen i stort eftersom det kalla kriget pågick och det var mycket annat runt omkring som spelade roll i min uppväxt på 50 och 60-talet.
Nu var det inte så att jag gav upp min födelseort Malmberget 1968, när jag som nyss fyllda 17 flyttade hemifrån, utan blev trogen ända tills jag fyllt 40 år och först då flyttade ifrån mitt älskade Malmberget. Men allt har en ände och korven den har två, en bit av mig själv finns kvar där ändå.










