söndag 3 juli 2016

Vara på resa med barn(barn) är att vara högst närvarande i tid och rum.

Det finns inga dåliga väder, 
det finns inget som är omöjligt,
det finns inget som inte får nya lösningar.

Krig, fotbollsnederlag och tidningsrubriker med svärta
har en tendens att bara glida förbi.

Samtidigt som jag blir alltmer bekymrad över vuxna,
som hellre tittar ner i sina mobiler än de barn, eller den vuxne de har med sig.
Förstår de verkligen vad det är som de går miste om
i utbyte mot det som ingenting betyder i det långa loppet.

Barnvagnar där små barn sitter felvända och inte har någon 
trygghet eller ögonkontakt med den vuxne,
som inte vet vad den vuxne har för sig där bakom vagnen.

Hur kunde världen bli så galet tokig med ens?


När man glömt att ta med sig drakar som kan flyga i havsvindarna, kan man ta ett paraply lika gärna
En farfar som inte vill bli matad på morgonen med mandlar, tillhör onekligen livets små glädjestunder.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar