Nu skiter jag i den politiska floran om det så blir inbördeskrig.

Det blev lite av en familjeträff när vi var och lade våra röster på socialakrobaterna, kolhydraterna och annat löst folk. Jag är inte så vidare värst brydd eller ens intresserad av vad mina barn röstar på. Det är något som är deras ensak och fria val. Därför har jag också upparbetat en våldsam allergi mot floskler som sprids likt ett skyfall.

Men när jag såg dottern som gjort ett avbrott i trädgårdsarbetet och kommit traskande till vallokalen i arbetskläder, yngste sonen var iförd trekvartsjeans och luvjacka påminde jag dem om att det finns klädkoder, när man går och röstar. 
Jeans/luvjackor och trädgårdsgrävarkläder går bort.

De undrade om det inte var just dylikt man skulle vara klädd i med tanke på den allmänna dyngspridningen.

Själv hade jag aftonklänning, klackeskor, dunig boa, tiara i äkta stenar. Till det naturligtvis en aftonväska och hade besökt både frissan och makeup artist.

Jag tog några bilder av både valsedlar och familjen, men när jag kom hem och studerade bilderna lite noggrannare i PC:n insåg jag att de var väldigt suddiga. Jag måste ha tappat någon av lösögonfransarna när jag på plats och ställe inte insett att det var suddiga foton jag fått med mobilkameran.

På kvällen låg jag i TV-soffan och skulle titta på valvakan, men sov mest och vaknade av och till till detta hatindränkta samhälle, där vissa har fått hack i skivan och med uppenbara sociala defekter.

När valvakan var slut bytte jag sovplats och somnade om som en stock. Dvs. ända tills grannens hund började skälla. VEM f@n kan sova till en skällande hund som går an i timmar? Inte jag i alla fall. Tillslut var jag klarvaken och gav upp och slog mig ner framför PC:n och nu har hundskrället slutat att skälla.

Valnattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Ingen kan sova i enslig gård
av hoppet syns inte en strimma.

Månen vandrar sin tysta ban,
hunden skäller som själva fan,
Tegelpannorna ligger på taken.
Endast Gun är vaken.

Står där så grå vid kylskåpsdörr,
grå mot den vita dörren,
tittar, som många gånger förr,
in mot en Jarlsbergsostskiva,

tittar mot glassen en hälsokur
drar av en pappersmur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand över vägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---

slår, som hon plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till PC:n i detta hus,
har nog tappat flåset ---
har inga drömmar i månens ljus
dagdrömmer mest om att smörja kråset;

glömsk av flegma och av dröm
Gun i tanken har ock en dröm:
krubbet hon lutar sig över
fylls av doften som söver; ---

Går till webbsidan för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne; 

Hunden i grannens halm mår gott,
skäller och viftar svansen smått,
Hunden sin granne känner,
de äro inga vänner.

Gun hon smyger sig sist att se 

Herr H den sovande käre,
länge och väl hon glömt att be,
hålla hans flit i ära;

Kylskåpet hon sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hennes största lycka.

Så har hon sett dem, i kylskåpets dån,
ren genom många leder
slumra som tomater; men varifrån
kommo de väl dit neder?

Tomat följde på tomat snart,
konstrade, tuggades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Gun hon vandrar i luddig koft:
där har hon bo och fäste
hög på tomaters doft,
nära vid svalans näste;

nu är kylskåpets boning tom,
men till brädden fylld i gom
kommer de nog tillbaka,
Gun hon kliar sin haka.

Då har hon alltid att twittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i hennes sinne.

Genom en springa i sovrummets vägg
lyser månen på Herr H:s skägg,
strimman på skägget blänker,
Gun hon grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av folkets förfall
höres helt sakta suset.

Gun hon lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Valnattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Ingen kan sova i enslig gård
av hoppet syns inte en strimma.

Månen vandrar sin tysta ban,
hunden skäller som själva fan,
Tegelpannorna ligger på taken.
Endast Gun är vaken.