söndag 9 september 2018

Poängjakten och Quiz brukar vi köra till frukosten ibland.

I fredags nådde jag mitt absoluta bottenrekord med Göteborgs-Postens Poängjakten. Det var totalt stiltje i huvudet.

- Hur är det ens möjligt att få 4 poäng, klagade jag högljutt.

En som var desto gladare trots att han också bara fick 4 poäng var Herr H. Ja, i själva verket var han briljerande skadeglad!


På frågan Film & TV - en skådespelare - löd på 
5 poäng
I Krigshundarna från 1980 spelar han, i rollen som Drew, mot Christopher Walken.

4 poäng
Sniper är en actionfilm i vilken han spelar en prickskytt som dödar rebeller i Panaman djungler.
3 poäng
I Inception med Leonardo DiCaprio i huvudrollen gör han en mindre roll som affärsmannen Peter Browning.
2 poäng

Sharons Stones rollfigur misstänker hans karaktär, som är författaren Jack Landsford, för mor i filmen Silver.
1 poäng
Hans tveklöst största framgång är Plutonen där han porträtterar den osympatiske sergeanten Barnes.

Herr H läser frågorna och sedan får han också läsa svaren medan jag sitter och trummar med mitt lilla block och penna, som alltid ligger vid min plats på köksbordet. Vi har gjort den delningen sedan han ett bra tag anklagade mig för att ha tjuvkikat på svaren. Det är väl svårt att erkänna att jag har den skarpaste hjärnan, trots dessa eviga sportfrågorna som jag bara är totalt kass på.

Jodå, han får anteckna i almanackan våra resultat. Det får också ske eftersom han antydde en gång att jag nog fuskade när jag skrev upp resultaten.

Jag hade väl kunnat få något bättre resultat men eftersom jag totalt missade de två första och bara visste svaret på 1 poäng på fråga nr 2, så försökte jag mig på två stycken 5 poäng och fallerade grovt. Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.

1 poängaren på fråga nr 2 hade jag nog inte kunnat svara på om det nu inte hade varit så att vi på vår rundresa i Italien en sommar gjorde ett stopp i Bergamo, där jag förälskade mig i Bergamo Alto, dvs. den övre delen av Bergamo dit man antingen får ta bergbanan, eller ta sig upp längs serpentinvägen. Jag hade noterat att den forne fotbollsstjärnan Glenn Strömberg var etablerad där, eftersom han hade egna produkter.

Lite skadeglädje var det nog jag kände eftersom Herr H hade skrivit Glenn Hysén istället för Glenn Strömberg.

Undrar du varför Herr H var så skadeglad? 


Jo, när vi träffades för dryga 22 år sedan så frågade han mig en gång om jag hade någon skådespelare som jag var betuttad i. Jodå, det fanns två: Tom Berenger, som jag hade sett i en film som jag inte längre kom ihåg namnet på, men där var han sagolik snygg. Så snygg att jag hade varit uppfylld av hans uppenbarelse i flera veckor efteråt.

Vilken den andre var fick jag aldrig tillfälle att berätta om, Herr H hade hakat upp sig på Tom Berenger och det där fick jag äta upp många år efteråt så snart Tom Berengers nuna visade sig i någon film som gick på TV.

Det var väl en nesa att jag inte hade lyckats pricka in hans namn, men jag kom då på mig att jag faktiskt inte hade tänkt på Tom Berenger på åtminstone ett decennier. Vilket Herr H betvivlade var sant, trots att jag framhärdade att Tom Berenger nu säkert var en gammal gubbe och är det något jag inte tittar efter så är det gamla gubbar. Det är ju inte så att jag tittar på killar på det sättet eftersom jag kan vara morsa åt dem. Men det manliga könet har på något sätt blivit totalt ointressant helt enkelt. Numera när jag ser någon 10-taggare, så tänker jag i banorna: han skulle nog kanske bli bra till dottern...

Ikväll har jag sett en av de uslare filmer jag sett på länge och som blev så kritikerrosad när den gick på bio, dessutom vunnit guldpalmen i Cannes: "The Square". Jag tyckte det räckte och blev över med de trailers som vi såg när vi var på andra filmer, så därför såg jag den aldrig när den gick på bio. Men nu när den gick på TV tänkte jag att jag glor väl på den då. Herr H reste sig när det hade gått ca 30 minuter av filmen och tackade för sig och drog sig inåt Paulun.


Veckan som gått har vi faktiskt varit på två filmer på bio. Den första var Domaren. Jag gillade den men det gjorde inte Herr H, men det är nog mer en regel än undantag att han gör det. 
Det är praktiskt när man kan gå dagtid, lugnt och skönt och aldrig mycket folk, det enda som kan vara en nackdel är att det oftast är tanter som går på bio den tiden på dygnet och de har dessvärre en förkärlek att bada i billiga parfymer. Då kan det vara praktiskt att kunna flytta på sig eftersom det sällan och aldrig är så mycket upptagna platser.Den andra filmen vi såg blev en fransk film Trädgårdsfesten. Jag ville egentligen se Book Club, verkar vara si så där lagom urspårad, eftersom jag för tillfället är i stort behov av att lufta hjärnan. Men jag tänkte att jag kan se den till veckan istället, men Herr H hävdade att franska filmer var bra. 

- Hmmm... tror jag väl när jag ser det. Den enda film jag sett som varit franska och som jag haft någon behållning av är någon av Jacques Tatis filmer, vad den nu hette den jag skrattade hjärtligt åt för si så där 40 år sedan. Men de här franska filmerna som du släpar med mig på, är väl si så där lagom långrandiga. Det är ju oftast samma tema i dem allihop.

Första delen av Trädgårdfesten blev jag alldeles yr i bollen av. Det kändes som om någon hade fäst kameran på huvudet som guppade upp hela tiden. Någon snärtigare dialog kunde man knappast anklaga den för att ha, dessutom var det rätt förutsägbart vad som skulle hända. Det är inte min grej, jag vill bli överraskad och jag vill att det skall vara innehåll.

- Det var inte vad jag hade tänkt mig, sa Herr H när vi stolpade ut från biografen.
Då kunde jag inte hålla mig och svarade:
- Det säger du ju alltid när vi varit på en fransk film. Tänk att jag kan faktiskt inte minnas en enda gång då du gillat en fransk film. Det har däremot jag: "En oväntad vänskap".

Förutom "Fjärilen i glaskupan".


När Herr H slår på PC:n imorgon lär han bli överraskad. Jag har pillat dit en ny skrivbordsbakgrund.

Nu tror jag att jag skall gå och lägga mig och drömma mig bort till något som inte finns mer än i en tants minne.


PS. dagen efter stod jag i köket och höll på att koka kaffe, när jag hörde ett illvrål inifrån PC-rummet:
- Näää!!! Vad är detta. Vad har du gjort?
Herr H hade slagit på PC:n och mötts av ovanstående galanta herre som skrivbordsbakgrund. Men nu har jag bytt, det var bara roligt att höra hans reaktion. DS.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar