lördag 1 september 2018

Det är höst i luften.

Kallt och rått om mornarna och häromnatten hade temperaturen trillat ner till 4.9 grader, enligt termometerns minne. Under dagen så segar sig temperaturen upp till vad jag kallar "lappländsk högsommartemperatur" dvs. ca 17 grader. Så var det alltid förr innan det mesta började haka ur.

Om jag ägnar mig åt väderfunderingar?


Nä, inte speciellt mycket, men på teckenspråkskursen blev jag varse hur olika vi ser på när hösten inträder. En dam som ursprungligen är från Tyskland ansåg att det var sommar ännu medan den övriga församlingen nog tyckte att när det är september så när som på några timmar är det nog höst. Gränsen för höst var enligt henne höstdagjämningen. Rätt eller fel vete gudarna.

Häromdagen var det inga högre temperaturer men det var så fuktigt i luften att det kändes som jag var en enda klibbig massa på fotvandring. Ett tag funderade jag om jag hade hamnat i någon form av sen klimaterieproblem, men när jag stod vid buffébordet på O´Lereys insåg jag att det fanns de som hade mer problem än jag själv hade. Svettfläckarna hade spritt sig i tygen vid armhålorna på väldigt många. Det var en märklig känsla eftersom temperaturen bara låg kring 16-17 grader, men det var lika fuktigt kvavt som mitt i högsommarvärmen.


Efter teckenspråkskursen skulle Herr H till tandläkaren och jag bestämde mig för att äta lunch medan jag väntade på honom. Jag kände mig rätt frusen och  tog en kopp te för att värma mig medan jag väntade på lunchmaten. När jag satte mig ner och väntade på maten med min kopp te föll ögonen på kvittot.

35:- för en kopp varmvatten och ca 1 tesked med löste. Är det jag som blivit tant på allvar eller är det ens rimliga priser?

Så här på nattkvisten, eller är det rent av morgonkvisten och jag vaknar av att jag känner mig vissen, halvförkyld, funderar jag om jag skall se om det finns något att fixa en äggtoddy med. En skvätt Jägermeister eller något ditåt, men vem orkar sitta och pimpla starkvaror vid den här tiden på dygnet. Inte jag i alla fall. Jag tar mig nog tillbaka till sängen med snuva och en diffus känsla av lock för öronen. Det har varit en väldigt lång och slitig vecka igen och jag längtar verkligen till då jag kunde få vara pensionär på riktigt.

Vid närmare eftertanke så skulle jag väl gå ner för räkning, eftersom jag nog sanning att säga inte smakat något i alkoholväg de senaste två åren. Sist var det också en äggtoddy när en rekorderlig förkylning hade slagit rot. Jag minns hur det snurrade till i huvudet redan vid första klunken. Men det gjorde skönt i bröstet.

Fastän det är bara att konstatera: skulle Systembolaget stå och falla med mina inköp så skulle de nog inte ens finnas till.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar