Google+ Followers

lördag 27 augusti 2016

Nämen, nu får väl ändå Frankrike "gå och kamma sig" ang. burkiniförbudet!

Det hela startade med att borgmästaren i Villeneuve-Loubet förbjöd Brukini, som enligt honom inte respekterar bland annat god moral och ”laîcité”, den sekulära franska statens grundvärderingar.

Beslutet infördes den 5 augusti och sedan dess hindras kvinnor att bära eller bada i burkini i Villeneuve-Loubet. Förbudstanken spreds snabbt och ett 30-tal kommuner längs den franska sydkusten följde efter.

Tidigare har en lägre rättslig instans, förvaltningsrätten i Nice, sagt ja till förbudet i Villeneuve-Loubet, men två människorättsorganisationer överklagade den domen till Conseil d´État., som den 26 augusti 2016 upphävde tills vidare beslutet att förbjuda burkini, ett slags heltäckande baddräkt som inte döljer ansiktet. Det är ett beslut som gäller i staden Villeneuve-Loudet i södra Frankrike.

Frankrikes president, socialisten Francois Hollande, har hittills inte yttrat sig i frågan, men premiärminister Manuel Valls anser att det är ett brott mot franska värderingar att klä sig i burkini. Man kan undra vad Manuel Valls har för värderingar, är det topless som gäller för franska kvinnliga badare? VAD har han satt för ribba när det gäller hur kvinnor skall vara klädda på stranden. Är det samma klädkod för män... det finns mycket övrigt att önska i det önskemålet Manuel Valls haft.

är det trots allt inte viktigare att sätta fokus på att alla människor oavsett kön skall lära sig att simma...

I grunden för förbudet ligger det religiösa kvinnoförtryck sammantaget med de terrorattacker som varit, som gjort att nu aktuella kommuner i Frankrike vägrar följa Conseil d´État dom. Fortsättning lär följa.

http://ledarsidorna.se/2016/08/helene-bergman-islamister-utnyttjar-hederskulturen/
det är en sak av det hela, men att börja med att gå till attack på badstranden, är inte det fel forum helt enkelt med tanke på solens menliga inverkan på huden. Det känns verkligen inte rätt och i Australien är detta ett badplagg som slagit igenom även bland icke religionsutövare, eftersom det blivit alltmer farligt att exponera sig för solen. Själv undviker jag i möjligaste mån att göra det.

Som sagt var det finns alltid två sidor av allt i synnerhet denna burkinin, som jag inte jag känner att jag har några problem alls med. Lika lite som jag skulle kunna tänka mig att tvinga av nunnorna sina kläder på badstranden, eller de engelska herrarna som sitter i sina kostymer i sina solstolar på stranden. De kavlar upp byxbenen och tar bort kavaj och slips, men det är också allt. De är ljushyade och oftast fräkniga, en dålig kombination för solpåverkan.

Däremot kan jag förstå de badhus här i Sverige, som idag förbjuder viss klädsel eftersom det trots allt är så att det alltsom oftare förekommer att de inte nöjer sig med att ha burkini, utan även har underkläder under badkläderna i badhusen. Det känns verkligen inte ok, speciellt inte när de dyker upp i varmvattenbassängerna som man inte behöver vara atomklyvare för att förstå, att det kommer att frodas bakterier i vattnet. Jag har många gånger de senaste åren önskat att det vore obligatoriskt med skrubbande badtanter som fanns förut på alla badhus. Där var det inget badsnusk som överhuvudtaget fick förekomma.

Som jag redan uttryckt min egen åsikt i den här bloggen ,eftersom de här burkinin inte döljer något, snarare framhäver den så fort den blivit blöt...

Men det är väl ungefär i samma anda som att de går omkring i kläder, som jag aldrig skulle vilja se min dotter i ute på stan eller i affärer. Men själva tycker de tydligen att det är ok bara de bär sina huvudbonader. Det är inte mycket jag förstår av det här...

Om Gud eller Allah, skapade människan så här, har inte ett stort misstag begåtts, eftersom männen tycker sig måste tillrättalägga kvinnan?

På den punkten kan jag dessvärre bara intuitivt känna en sak, hur vore det om kvinnorna själv fick bestämma vad de skall göra och inte göra. Det måste väl trots allt vara en ickefråga om man inte tillhör det kvinnliga könet.

Allt oftare sänder jag min egen pappa en tacksamhetens tanke. Han var av den åsikten att jag kunde bli allt jag själv önskade att bli, ansvaret låg hos mig själv och enbart hos mig själv.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar