Google+ Followers

lördag 20 augusti 2016

Jag blev myndig när jag fyllde 21 år, senare ändrades lagen till 18 år - men den lagändringen den går inte i takt med övrig lagtolkningen.

Det måste vara kortslutning på domarpersonalen, eftersom man tar hänsyn till att den dömde inte fyllt 21 år och därmed döms inte personen ifråga som vuxen och får sålunda rejäl straffrabatt.

Varför då kan man undra, är man myndig vid 18 år och straffmyndig vid 15 år finner jag det helt skruvat, att man skall få strafflindring vid 21 års ålder.

Antingen skall man räknas som vuxen när man fyllt 18 åring eller så är man inte det, men nu börjar det nog bli aktuellt med att bestämma sig hur man egentligen tänkt sig det hela!

Sedan den här idén som nu länge varit införd med att man får straffrabatt och gå bra mycket tidigare ur fängelse än det utdömda straffet. DET är ju också alldeles åt skogen. Varför ens bry sig om att döma till 14 års fängelse för mord, när det inte är den tiden som gäller. Det verkar numera vara rabatter överlag att ha livet av folk. Rena avrättningar och det anses ändå förmildrande....
http://www.aftonbladet.se/tagg/6a5706b2-efa2-4fcb-9b7e-a45f5d8fb411/


Sist var det en djuping som tog livet av sin fd flickvän och han slapp undan i hovrätten därför att citat: "han hade inte tänkt döda henne".... Nähä, intressant värre, men då undrar jag varför han tog livet av henne då om han inte hade tänkt döda henne? Har verkligheten blivit en enda stor Pokemontillvaro?

Vämjeliga domar fabriceras på löpande band och jag trodde i min enfald att Domstolsverket hade en gång för alla uppmärksammat och åtgärdat våldtäktsdomarna och utbildat sin domarpersonal. Men det här bara fortsätter i det oändliga. Snacka om att samhället blivit helt sjukt!

http://www.dagensjuridik.se/2016/03/valdtog-kvinnan-i-tur-och-ordning-och-inte-samtidigt-hovratten-sanker-straffet

Kriminalitet det premieras helt uppenbart, eftersom det aldrig leder till något gripande eller åtal med de flesta brott.

Jag vet inte men vi hade inte så mycket att göra när vi växte upp, prylsamhället var inte ens ett faktum. Inte var det speciellt rikt heller och ändå behövde vi varken mörda varandra, elda upp bilar, anfalla blåsljuspersonal, eller våldta för att vi inte tillhörde eliten av samhället.

 
Men vi hade något annat som dagens samhälle inte har. Vi hade vuxna omkring oss som såg till att vi skötte oss. Sedan spelade det ingen som helst roll om det var grannkärringen som satte p för dåligt uppförande, eller om det var de egna föräldrarna. På den tiden fanns det vuxna som var vuxna, även om de mestadels fick jobba dygnet runt för att få det att gå ihop och som barn fick man klara sig själv på egen hand i stor utsträckning. Det fanns inga curlande föräldrar på den tiden och tidigt fick man lära sig att ta hand om sig själv och vara en del av familjens göromål och försörjning. Ändå ansågs man absurt nog inte myndig förrän man fyllt 21 år!Jag har alltid hävdat att barn skall uppfostras med ett stigande ansvar, allt annat är enbart förkastligt att ägna sig åt i egenskap av förälder.

Tänk att man under mina tingsrättsår kunde gå ut på lunchrasten med någon av mina arbetskamrater, utan att ha ett neurotiskt kontrollerande av mobilen som numera tycks vara helt fastklistrad i ena handflatan, med ständiga kontroller av facebook, se om det trillade ner några Pokémon, eller stressmomentet med att alltid vara tillgänglig!

Jag har kommit underfund med att det är nog mitt ankare till ett sunt tidigare liv, som inte lyckas fånga in mig i den vedervärdiga mobilfällan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar