Om nu Sverige går så himla bra, då undrar jag över följande:
Hur kommer det sig att så många tingsrätter, domstolar, polisstationer, sjukvård/sjukhus, järnvägar, fasta telefonförbindelser, service till hela landet - bara har lagts ner och vi betalar allt mer för allt mindre service och åtkomst för gemene man?
Hur kommer det sig att det finns alltfler utanförskapsområden, där alltfler människor är otrygga?
Skolan har väldiga problem. Socialtjänsten fungerar enligt godtycke liksom alltför många andra samhällstjänster.
Vi fullkomligen stampar på de mest svaga i vårt land, människor som har behov av LSS, sjukskrivna m.fl. - vi kan inte ens ge vård till cancerpatienter, eller unga människor som mår allt sämre.
Vi bältar och låser in sjuka människor.
Politiker och höga tjänstemän gör sig ständigt skyldiga till det som klassas som kriminalitet, när det gäller den vanliga medborgaren. De får inte sparken blir inte åtalade, utan får istället fallskärmar, fortsatt förtroende och inte helt sällan en spark uppåt i hierarkin, de blir försörjda på livstid
Rättsväsendet har i princip upphört att fungera. Dagligen läser vi om hur kriminella får straffrabatter, släpps t.o.m. ut i förtid trots att vederbörande inte skött sig under hela fängelsevistelsen och avtjänat fängelsestraff för de allra grövsta kriminella handlingarna. Domstolarna har helt plötsligt börjat döma rena avrättningar med 7-14 års fängelse istället för livstidsfängelse. Det delas ut mängdrabatter till kriminella. Maffia och rena kriminella strukturer får härja fritt med Regeringens och SÄPOS goda minne, liksom vi anammat parallella samhällen där rena sharialagar får råda.
Vi har politiska anhängare som anser att våld och dödande, regelrätta dödslistor är fullt acceptabelt från samhällets sida.
Vi har förött våra egna svenska företag och kan inte ens försörja oss längre själva på matfronten.
Äldrevården är ett hån mot alla gamla människor som slitit och släpat och som nu i många fall inte ens omfattar av de lagar som djurskyddet har. Den socialdemokratiska regeringen under Göran Persson tog pengar ur pensionsfonderna, utan att återställa dem som löftet nu faktiskt var och därmed har ett illa konstruerat pensionssystem fått än mer förödande konsekvenser.
År 2009 såldes 11,3 ton ur vår valutafond bestående av guld, som till skillnad från papper/aktier har ett bestående värde. Det var Regeringen Reinfeldt som stod för den försäljningen, samtidigt som de sålde till Wallenbergssfären hela Apoteksbolaget, som Wallenberg sedan i rask takt sålde vidare med god förtjänst.
Man har lagt hela försvaret i malpåse och ropar nu högljutt om pengar när den gamla rysskräcken återuppstått. Regeringen gör detta på fullt allvar trots att de inte förvaltade den goda grund som militärtjänstgöringen nu hade kunnat utvecklas till, där många samhällstjänster/yrken hade kunnat få en första skolning och hade kunnat förfinas hur mycket som helst till många olika tjänster även inom samhällssystemet.
Vi säjer oss vara neutrala och gör samtidigt fortsatta och enorma vinster på just krigsmateriel. Vi har rena diktaturer till samarbetspartners.
Är det verkligen någon som på fullt allvar vill påstå att Migrationspolitiken någonsin har fungerat de sista decennierna då de stora flyktingströmmarna från 90-talet och framåt kom?
Inte minst är det någon som på fullt allvar tycker att den här politiska hönsgården överhuvudtaget har något friskt att tillföra ett land i helt uppenbar kris?
.
- Gun Ek - från Sveriges Framsida! - Malmbergstös, "Landströms ohängda dotter", född 1951, Lady of Chaol Ghleann. "Uppfostrad" av mina numera fullvuxna barn. Arbetade en massa år vid Gällivare tingsrätt, tills livet gjorde en tvärnit och jag blev handikappad på min arbetsplats. Flyttade därför till Göteborg för att få den vård jag behövde. Startade om: studerade till waldorfpedagog/klasslärare. Jobbade några år som klasslärare och senare vid KVA Sagsjön.
måndag 27 augusti 2018
fredag 24 augusti 2018
Just nu är det några timmar kvar till Bartolomeinatten, som tog sin början för 446 år sedan vid 3-tiden på natten.
Ibland undrar jag hur Herr H upplever det som är född just den dagen, 24 augusti, speciellt i dessa dagar då maktkamperna avlöser varandra och ytterligheterna blir alltmer tillskruvade.
Just nu pågår igen en rättsprocess i Sundsvall mot en av alla dessa våldsbejakande NMR-anhängare, som av någon anledning ännu inte har förbjudits trots att det knappast kan råda någon som helst tvekan om att de är en terroristgrupp. Jag kan bara undra hur de som själva upplevt koncentrationslägren har det idag. Vad är deras tankar om landet Sverige. Sverige som under andra världskriget var ansvarig till att många människor hamnade i koncentrationsläger.
Själv är jag dödligt less på det ena dåraktiga utspelet efter det andra. Människor som är maktfullkomliga har jag aldrig haft så mycket till övers för, inte de heller som öppnar munnen innan de kopplat på hjärnan. De låter som papegojor som härmar flitigt vad någon annan sagt utan vidare tankeverksamhet.
Jag undrar så ibland om människor har svårt att stå på egna ben, men framförallt varför. Varför blir inte alla människor rakryggade, finns ett grundläggande behov av att vara ett flockdjur till varje pris och oavsett till vilket pris. Personligen har jag aldrig haft problem med att gå mot strömmen, det har liksom aldrig gjort mig något bara jag har varit fullt övertygad om att jag gjort rätt.
Den här smutsiga valkampanjen som pågår i Sverige just nu har faktiskt fått mig att skärpa till mig. Så mycket politik har jag nog sanning att säga aldrig ägnat tid åt tidigare i mitt liv. Men jag ser det som min skyldighet att sätta mig in i det hela på allvar, därför att läget i Sverige är verkligen allvarligt, mycket allvarligt dessutom. Inte lämna något över till slumpen, inte göra mig skyldig till några underlåtenhetsskulder, utan göra egna och medvetna val.
När jag ser till det ENORMA baklängesåk som Sverige gått till mötes bara sedan jag växte upp på 50-talet kan man knappt tro att det ens är fråga om samma land. Det är inte mycket som är sig likt. Det är inte många svenska medborgare som omfattas längre av det gemensamma som landets resurser består av. När jag tänkt efter så kan jag inte längre se en enda samhällsfunktion som fungerar längre, inte ens halvdant.
Herr H säger att anledningen till att vi aldrig drogs med i andra världskriget också är anledningen till dagens klimat i Sverige. Jag börjar tro att det är så. Därför att gamla försyndelser har en tendens att komma tillbaka så länge man inte tagit itu med dem. Dessutom återvända för varje gång på ett alltmer svårartat sätt ända tills man har tagit itu med problemen.
Till Riksdagsvalet kommer jag att ställa mig i de bespottades ringhörna. Socialdemokraterna har genom sitt lismande fulspel och dubbelmoral tillsammans med Alliansen kört hela landet i sank.
Vänsterpartiet har inte varit vänsterpartiet sedan C-H Hermansson lämnade över stafettpinnen då förfallet sakta men säkert kröp allt närmre. Frid vare över Hermanssons minne, faktum är att han var en av de få i partiledningen som kritiserade de sovjetiska övergreppen. Han var anledningen till att man på partikongressen 1967 deklarerade att internationell solidaritet inte bara skulle begränsas till kommunistpartier, utan även innefatta alla rörelser och grupper som i olika länder kämpar för fred, nationellt oberoende, frihet och socialism. Vid Warzawapaktens inmarsch i Tjeckoslovakien under Pragvåren krävde Hermansson att Sveriges diplomatiska förbindelser med Sovjetunionen skulle frysas. Han var dessutom ensam bland de svenska partiledarna att kräva det! Naturligtvis fick det till följd att han blev utfryst bland de andra partiledarna i Sverige. Det är ju så maffia fungerar.
Fi eller Miljömupparna är tyvärr inte mycket att hänga i julgranen, trots att jag nog faktiskt ser Gustav Fridolin med andra ögon än resten av stollarna som framträder i det partiet. Miljöpartiet gjorde en förlust när Maria Wetterstrand försvann ur partitoppen, hon visste i alla fall vad hon talade om. De som följt efter henne har nog dessvärre sina pållar ute på grönbete.
Högerregering och allians har, med de "rödgröna" och framförallt socialdemokraterna, allihop förbrukat sitt förtroendekapital om de ens någonsin haft det. Jag har mycket svårt att tro att jag någonsin kommer att rösta på något av de "rumsrena" hycklarna.
Till kommunalvalet kommer jag att rösta på det enda parti som möjligen kan rädda oss från en total undergång: det nybildade Demokraterna, vars partiledning är avhopparna från andra partier, som helt enkelt fått nog av inkompetens, partipiskor, korruptionen och den ekonomiska katastrofen: Västlänken! Den bara måste stoppas - staten som klubbat igenom den får stå den kostnaden det kommer att kosta att lösa festdeltagarna, som gnuggat händerna och jublat åt den herrelösa kostnaden/kontrakten.
När det gäller Landstingsvalet grubblar jag ännu, hade jag bara vetat att Kristdemokraterna tänker hålla sitt vallöfte och se till att Landstingen läggs ner och att staten på sikt blir ansvarig för hela landets vård och att den blir jämlik, dvs. att KD verkligen arbetat för det, skulle de galant få min röst. Här i Göteborg bygger man för ännu fler administrativ personal. Jag har inte belägg för det men det känns som om de administrativa överskrider själva vårdpersonalen. Nyligen talade SU:s ledning om att man skulle dra ner på vårdpersonalen ytterligare. Det betyder att det blir säkrare att vända sig till Blå Stjärnan (djursjukhuset) än till sjukvården.
Men jag har ännu inga garantier för att KD tänker uppfylla sitt löfte, eller om de förpassar det vallöftet till valfläskhögen direkt efter valet. I år känner jag verkligen inte att jag bara kan släppa iväg min röst på något som bara riskerar att bli ett slag i luften, då kan hellre någon av de andra som har samma tankebanor om det horribla med Landstingen istället få min röst.
Den som nu tänker säga upp bekantskapen med mig därför att jag kommer att rösta på Sverigedemokraterna till Riksdagsvalet kan göra det när det passar vederbörande. Gårdagens sista diskussion på FB i min bekantskapskrets fick mig att bestämma mig definitivt, det blev sas "droppen som fick bägaren att rinna över". Då hade jag fått nog av dårskapen och viskaleken, som endast utgick ifrån hypotesen "om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger blir det en sanning".
Den urspårade diskussionen fick mina tankar att fullständigt falla på plats, det var ungefär samma upplevelse som när man suttit och lagt ett jättepussel och så får man en avgörande bit i sin hand och hela pusslet ramlar helt plötsligt bara på plats. Jag är dessutom helt övertygad om att jag inte kommer att byta fot i första taget även om det kan vara något ämne, som jag inte helhjärtat delar.
Jag har själv aldrig dömt andra i min bekantskapskrets för vilka huvudstupa åsikter de än må ha haft, så är det någon som nu fördömer mig och anser mig paria för mitt partival så lovar och försäkrar jag att jag kommer att ta det med jämnmod. Nu har jag också förstått att det är långt ifrån alla som har min inställning.
Jag gjorde också valkompassen och blev rätt förvånad över resultatet till Riksdagspartiet.till Riksdagsvalet fick jag följande resultat.
😃
RIKSDAGSVALET
Partimatchning:SverigedemokraternaSD64%
SocialdemokraternaS56%
KristdemokraternaKD50%
VänsterpartietV49%
CenterpartietC46%
ModeraternaM46%
LiberalernaL45%
MiljöpartietMP42%
ända tills jag kollade vad vart och ett av partierna i regeringsställning egentligen gjort i förhållande till hur de "ansåg" skulle göras.
https://valkompassen.svt.se/
Då var jag inte längre förvånad.
Det är som med allt annat här i livet, det finns all anledning att inte bara köpa grisen i säcken, utan granska det hela väldigt grundligt och med eftertanke. Inte minst känna efter själv vad som är förhandlingsbart och vad som inte känns förhandlingsbart.
Just nu pågår igen en rättsprocess i Sundsvall mot en av alla dessa våldsbejakande NMR-anhängare, som av någon anledning ännu inte har förbjudits trots att det knappast kan råda någon som helst tvekan om att de är en terroristgrupp. Jag kan bara undra hur de som själva upplevt koncentrationslägren har det idag. Vad är deras tankar om landet Sverige. Sverige som under andra världskriget var ansvarig till att många människor hamnade i koncentrationsläger.
![]() |
| Le massacre de la Saint-Barthélemy, målning av François Dubois. |
Jag undrar så ibland om människor har svårt att stå på egna ben, men framförallt varför. Varför blir inte alla människor rakryggade, finns ett grundläggande behov av att vara ett flockdjur till varje pris och oavsett till vilket pris. Personligen har jag aldrig haft problem med att gå mot strömmen, det har liksom aldrig gjort mig något bara jag har varit fullt övertygad om att jag gjort rätt.
Den här smutsiga valkampanjen som pågår i Sverige just nu har faktiskt fått mig att skärpa till mig. Så mycket politik har jag nog sanning att säga aldrig ägnat tid åt tidigare i mitt liv. Men jag ser det som min skyldighet att sätta mig in i det hela på allvar, därför att läget i Sverige är verkligen allvarligt, mycket allvarligt dessutom. Inte lämna något över till slumpen, inte göra mig skyldig till några underlåtenhetsskulder, utan göra egna och medvetna val.
När jag ser till det ENORMA baklängesåk som Sverige gått till mötes bara sedan jag växte upp på 50-talet kan man knappt tro att det ens är fråga om samma land. Det är inte mycket som är sig likt. Det är inte många svenska medborgare som omfattas längre av det gemensamma som landets resurser består av. När jag tänkt efter så kan jag inte längre se en enda samhällsfunktion som fungerar längre, inte ens halvdant.
Herr H säger att anledningen till att vi aldrig drogs med i andra världskriget också är anledningen till dagens klimat i Sverige. Jag börjar tro att det är så. Därför att gamla försyndelser har en tendens att komma tillbaka så länge man inte tagit itu med dem. Dessutom återvända för varje gång på ett alltmer svårartat sätt ända tills man har tagit itu med problemen.
Till Riksdagsvalet kommer jag att ställa mig i de bespottades ringhörna. Socialdemokraterna har genom sitt lismande fulspel och dubbelmoral tillsammans med Alliansen kört hela landet i sank.
Vänsterpartiet har inte varit vänsterpartiet sedan C-H Hermansson lämnade över stafettpinnen då förfallet sakta men säkert kröp allt närmre. Frid vare över Hermanssons minne, faktum är att han var en av de få i partiledningen som kritiserade de sovjetiska övergreppen. Han var anledningen till att man på partikongressen 1967 deklarerade att internationell solidaritet inte bara skulle begränsas till kommunistpartier, utan även innefatta alla rörelser och grupper som i olika länder kämpar för fred, nationellt oberoende, frihet och socialism. Vid Warzawapaktens inmarsch i Tjeckoslovakien under Pragvåren krävde Hermansson att Sveriges diplomatiska förbindelser med Sovjetunionen skulle frysas. Han var dessutom ensam bland de svenska partiledarna att kräva det! Naturligtvis fick det till följd att han blev utfryst bland de andra partiledarna i Sverige. Det är ju så maffia fungerar.
Fi eller Miljömupparna är tyvärr inte mycket att hänga i julgranen, trots att jag nog faktiskt ser Gustav Fridolin med andra ögon än resten av stollarna som framträder i det partiet. Miljöpartiet gjorde en förlust när Maria Wetterstrand försvann ur partitoppen, hon visste i alla fall vad hon talade om. De som följt efter henne har nog dessvärre sina pållar ute på grönbete.
Högerregering och allians har, med de "rödgröna" och framförallt socialdemokraterna, allihop förbrukat sitt förtroendekapital om de ens någonsin haft det. Jag har mycket svårt att tro att jag någonsin kommer att rösta på något av de "rumsrena" hycklarna.
Till kommunalvalet kommer jag att rösta på det enda parti som möjligen kan rädda oss från en total undergång: det nybildade Demokraterna, vars partiledning är avhopparna från andra partier, som helt enkelt fått nog av inkompetens, partipiskor, korruptionen och den ekonomiska katastrofen: Västlänken! Den bara måste stoppas - staten som klubbat igenom den får stå den kostnaden det kommer att kosta att lösa festdeltagarna, som gnuggat händerna och jublat åt den herrelösa kostnaden/kontrakten.
När det gäller Landstingsvalet grubblar jag ännu, hade jag bara vetat att Kristdemokraterna tänker hålla sitt vallöfte och se till att Landstingen läggs ner och att staten på sikt blir ansvarig för hela landets vård och att den blir jämlik, dvs. att KD verkligen arbetat för det, skulle de galant få min röst. Här i Göteborg bygger man för ännu fler administrativ personal. Jag har inte belägg för det men det känns som om de administrativa överskrider själva vårdpersonalen. Nyligen talade SU:s ledning om att man skulle dra ner på vårdpersonalen ytterligare. Det betyder att det blir säkrare att vända sig till Blå Stjärnan (djursjukhuset) än till sjukvården.
Men jag har ännu inga garantier för att KD tänker uppfylla sitt löfte, eller om de förpassar det vallöftet till valfläskhögen direkt efter valet. I år känner jag verkligen inte att jag bara kan släppa iväg min röst på något som bara riskerar att bli ett slag i luften, då kan hellre någon av de andra som har samma tankebanor om det horribla med Landstingen istället få min röst.
Den som nu tänker säga upp bekantskapen med mig därför att jag kommer att rösta på Sverigedemokraterna till Riksdagsvalet kan göra det när det passar vederbörande. Gårdagens sista diskussion på FB i min bekantskapskrets fick mig att bestämma mig definitivt, det blev sas "droppen som fick bägaren att rinna över". Då hade jag fått nog av dårskapen och viskaleken, som endast utgick ifrån hypotesen "om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger blir det en sanning".
Den urspårade diskussionen fick mina tankar att fullständigt falla på plats, det var ungefär samma upplevelse som när man suttit och lagt ett jättepussel och så får man en avgörande bit i sin hand och hela pusslet ramlar helt plötsligt bara på plats. Jag är dessutom helt övertygad om att jag inte kommer att byta fot i första taget även om det kan vara något ämne, som jag inte helhjärtat delar.
Jag har själv aldrig dömt andra i min bekantskapskrets för vilka huvudstupa åsikter de än må ha haft, så är det någon som nu fördömer mig och anser mig paria för mitt partival så lovar och försäkrar jag att jag kommer att ta det med jämnmod. Nu har jag också förstått att det är långt ifrån alla som har min inställning.
Jag gjorde också valkompassen och blev rätt förvånad över resultatet till Riksdagspartiet.till Riksdagsvalet fick jag följande resultat.
RIKSDAGSVALET
Partimatchning:SverigedemokraternaSD64%
SocialdemokraternaS56%
KristdemokraternaKD50%
VänsterpartietV49%
CenterpartietC46%
ModeraternaM46%
LiberalernaL45%
MiljöpartietMP42%
ända tills jag kollade vad vart och ett av partierna i regeringsställning egentligen gjort i förhållande till hur de "ansåg" skulle göras.
https://valkompassen.svt.se/
Då var jag inte längre förvånad.
Det är som med allt annat här i livet, det finns all anledning att inte bara köpa grisen i säcken, utan granska det hela väldigt grundligt och med eftertanke. Inte minst känna efter själv vad som är förhandlingsbart och vad som inte känns förhandlingsbart.
lördag 18 augusti 2018
News55 / E55 - varför ens påstå att ryssarna står för påverkan inför valet. Vi har nog med udda gubbar i det här landet..
Imorse när jag öppnade min mailbox så fanns i vanlig ordning ca 10 st mail om gratis mobiler. Man kan undra hur man stoppar denna dynga som snöar in i mailboxen.
Men det som fick mig att reagera ang. News 55 var att de hade ett inlägg om förtroendemätning bland partiledarna.
Det visade sig att det var det jag anat mig till hela tiden.
Demokrati är det sista
News 55 vill se i det här landet. http://www.news55.se/tt-nyheter/kristersson-toppar-fortroendematning/Men det som fick mig att reagera ang. News 55 var att de hade ett inlägg om förtroendemätning bland partiledarna.
Det visade sig att det var det jag anat mig till hela tiden.
utan har en alldeles egen agenda, som allt annat i dessa valtider.
En del nyheter har varit si så där lite underligt vinklade under de månaderna jag fått den i min mailbox. Men
det blev alldeles solklart när det gällde förtroendemätningen av
Novusundersökningen vad den gav partiledarna för poäng, eftersom just SD var
utelämnat. KD har dessutom nu enligt enligt sista mätningar tagit sig över spärren efter att ha legat en bra bit under.
Det här valåret har jag följt valdebatter och faktiskt samtligt som pågått i Almedalen, läst massor av tidningsinlägg och det är ju helt solklart att det här är en ”nyhetssida” som har en alldeles egen agenda. Nyheter vill jag inte ens kalla det för eftersom det är en väldigt vinklad s.k. nyhetssida. Det är lika absurt som att kalla min blogg för en "nyhetssida".
Det finns EN partiledare som skiljer ut sig i mängden och gått starkt uppåt, medan de andra dalat! https://novus.se/valjaropinionen/partiledarfortroende/
Det här valåret har jag följt valdebatter och faktiskt samtligt som pågått i Almedalen, läst massor av tidningsinlägg och det är ju helt solklart att det här är en ”nyhetssida” som har en alldeles egen agenda. Nyheter vill jag inte ens kalla det för eftersom det är en väldigt vinklad s.k. nyhetssida. Det är lika absurt som att kalla min blogg för en "nyhetssida".
Det finns EN partiledare som skiljer ut sig i mängden och gått starkt uppåt, medan de andra dalat! https://novus.se/valjaropinionen/partiledarfortroende/
Nästa länk från nyhetsflödet: https://www.fplus.se/professorn-en-perfekt-storm-sliter-isar-sverige/a/m64jr0?utm_source=Strossle&utm_medium=cpc&utm_campaign=ipa
Man måste ju vara helidiot om man tycker att det är fråga om SD-kritik och inte ser att det inte finns ETT ENDA område som fungerar i det här landet, dvs. undantaget löneökningarna i den svenska Regeringen och Riksdagen och andra politiska förtroendeposter!
NEWS 55 är dessvärre enbart till för de gillar att bli
intrasslat i ett synnerligen egenartat navelluddet som har allt övrigt att
önska. - Jag hade precis avregistrerat denna propaganda, när det trillade in ett nytt inlägg, signerat av Artur Ringarts: "min vän Ingvar Oldsberg" bla bla bla suck och åter suck. Är det någon jag fått nog av så är det just Oldsberg. Han är en gammal stöt som inte förstår att det finns ett bäst före datum på allt.
PS. Alla är inte idioter och av den anledningen förtjänar denna
s.k. nyhetssidan News 55 och Artur Ringart, att få ett alldeles särskilt eget omdöme i min blogg så här
inför valet, eftersom dess syfte är att påverkan i valet med vilka medel som helst. DS.
fredag 17 augusti 2018
Socialdemokraternas analys om bilbränderna = ”brunskiftande smutspopulism”.
onsdag 15 augusti 2018
Så var det det här med katter, eller heter det kattor?
Vete katten vilket. Det har jag lyckligtvis förträngt. (Med ålderns rätt!)
Jag läste ett inlägg på FB hos en av mina vänner, där någon saknade sin försvunna katt och eftersom jag noterat att vi hade en nykomling i kattgänget, som kunde passa in på beskrivningen med halsbandsfärg, så skickade jag ut en liten signal att jodå, rent geografiskt kunde det vara fråga om samma katt som sällat sig till kattgänget som hänger här på vår tomt för jämnan.
Tid för något kattsökande det hade jag inte, men erbjöd den förtvivlade kattdamen att själv komma och se om katten syntes till. Det nya tillskottet hade legat och tryckt under en skiva som låg på marken för att man inte skall trilla ner i en djupare svacka som inte kunnat jämnas till ännu, eftersom i stort sett hela den delen av tomten varit uppgrävd där för att elledningar skall dras och elmannen lyser med sin frånvaro. Katten hade tagit skydd under den skivan från duggregnet.
Det ser för närvarande ut som om bomben har briserat på tomten, eftersom den varit uppgrävd för elledningar. Gulkabeln som elledningen sedan skall matas in i ligger nu nergrävd utom i vardera ände där den sticker upp ur jorden som en konstinstallation på något mystiskt museum för modern konst.
Vilket egentligen hela tomten skarpt påminner om, en "installation", eftersom en totalomstrukturering dessutom är på G. Växter har fått placeras ut rent tillfälligt tills de kan återfå en permanent plats. Den gamla stora vitmurade odlingsplatsen har fått ge vika och högarna av den ligger både här och där i väntan på vidare öden och äventyr. Jag tänkte att delar av den kunde få återanvändas till grunden till ett trädäck runt den nya ateljén, dessutom skall dottern ha ett trädäck alltså går mycket av den att återanvändas.
Herr H är ingen större grönsaksätare. Tomater anser han vara höjden av grönsaksätande och ensam kvar som äter grönsaker insåg jag att det var lika bra att kapitulera för verkligheten och nätta pallkragar har införskaffats istället att staplas till rätt höjd, alltså fick den vita murhistorien sluta sina dagar rätt abrupt. Herr H hade gått lös med släggan och det som han ännu inte hade orkat banka ner, mejade grävmaskinisten ner när han grävde för elledningen medan vi var på semester. Jag tror nog att Herr H inte var speciellt ledsen över att grävmaskinisten hade varit här medan vi var bortresta trots att vi hade kommit överens om annan tidpunkt, det var anledningen till att muren inte var riven helt och hållen.
Dottern hade i vart fall kommit underfund med att det var något konstigt ute i trädgården, när hon kommit för att mata fiskarna när vi var bortrest. Det hade tagit en liten stund innan hon insett att hela trädgården var uppgrävd. Mao har hon än en gång slagit rekord i att vara disträ. Jag mottog ett par foton som hon skickat via mobilen. Jodå, det såg verkligen ut som Jerusalems förstörelse!
Dessutom var det så att vintern varit så sträng att den gamla murade odlingslådan hade krackelerat, så i vilket fall som helst hade man behövt göra något åt den. Nu fick den istället helt och hållet stryka på foten efter att ha tjänstgjort som odlarglädje under väldigt många år för mig och dottern.
Tillfälliga utplacerade pallkragar står nu där istället, utom för mina jordgubbar som omgående fick en permanent plats i nya pallkragar. Pallkragarna håller väl så länge de håller. Jag har haft enorma trälådor innan den vitkalkade muren kom till. Pallkragarnas livslängd är väl säkert inte mer än de gamla trälådorna var, men antingen får det väl bli perenna växter där också, eller så finns det väl nya pallkragar att införskaffa. I vart fall tror jag på idén: självgående trädgård, så långt det är möjligt.
Hettan har dessutom gjort att det mesta kommit av sig och den nya ateljén står där miserabelt ofullbordad. Det har nästan vilat en förbannelse över den, förutom att den blå maskeringstapen nu lyser runt fönsterrutorna, som står där och skriker efter uppmärksamhet. Det är det som nu återstår av målningen. Men måla linoljefärg som delar sig i hettan har varit lika enkelt som att försöka mäkla fred mellan Israel och Palestina. Ändå har det varit ruggigt nära att jag nästan lyckades slutföra det hela.
Åter till katten.
Det dröjde inte så länge innan en bil stannade utanför sedan jag gett klartecken till att kattägaren gärna själv fick komma och se om hon kunde se katten i vår trädgård, med den lilla varningen att den f.n. är rätt farlig att knalla omkring på. Man får vara uppmärksam på var man sätter fötterna. Jag gick ut på altan och konstatera att två damer försedda med vardera påse kattgodis hade anlänt. Men av katterna som brukar stryka omkring här, eller den nya under skivan syntes inte ett spår. Jag visade var den hade legat och tryckt i skydd undan regnet.
Det skulle visa sig att katten hette Gunnar och de var för tillfället i sommarstugan, men bodde permanent inte så långt härifrån egentligen. Jag undrade om katten lyssnade till namnet Gunnar, men det såg mer tveksamt ut om katten skulle reagera på det namnet eller att den skulle låta sig övertalas att komma i närheten om man lockade på den.
När Herr H kom hem dyngblöt efter en tur på golfbanan i regnet berättade jag om katten. Reaktionen var omedelbar:
- Tro väl faen att katten har stuckit. En katt kan väl inte heta Gunnar!
- Man kan inte döpa en katt till Gunnar! sa han något senare, när han kom ut ur duschen och fortsatte att hovera och lät väldigt upprörd över att katten hette Gunnar.
- Ja, inte vet jag, svarade jag, er sista katt hette ju Gustaf och var knäpp i huvudet enligt dig. Min pappa hette ju Gustaf och han var då allt annat än smidig som en katt och lite knäpp i huvudet var han väl mellan varven. Det tyckte jag i alla fall under hela min tonårstid.
På kvällskvisten tyckte jag att det möjligen kunde ha ringt på dörrklockan, så jag gick ut i hallen och såg en skugga bakom rutan i ytterdörren. Det var kattdamerna som återvänt med varsin påse kattgodis i handen. De bad om ursäkt och undrade om de kunde ta sig en söksväng till i bombnedslaget.
- Javisst får ni det, jag har ju sagt att ni får söka hur mycket ni vill och när ni vill sa jag och fortsatte med att jag just hade konstaterat att jag hade lite leverpastej, så jag tänkte att jag skulle lägga ut lite leverpastej och se om det går att locka till sig den, svarade jag.
Katten hade kvällen innan gått förbi ute på altan flera gånger, som katten runt het gröt och tittat in genom den öppna balkongdörren på mig där jag låg i soffan och läste. Vi hade tittat på varandra och jag hade inte behövt göra det jag får göra med de andra katterna, schasa iväg dem för att de inte skall komma in. Det har ju hänt att de smugit sig in ändå och nästan förorsakat ett hjärtstopp, när något plötsligt bara rört sig helt oväntat!
Jag informerade Herr H som satt och hängde framför TV:n, att nu hade kattdamerna återkommit. Så om han nu skulle råka få syn på damer som tassade runt i trädgården, så var det inte läge att smyga sig ut med golfklubban och slå en sving. Den halvsovande Herr H vaknade till liv.
- Den katten finns inte kvar om den lever, den har stuckit hem! löd hans expertutlåtande.
Jag har aldrig varit kattägare, däremot bar jag hem varenda katt jag hittade som liten. Dvs. ända tills mamma bekymrat sade till mig:
- Men Gun, du kan inte hålla på och bära hem andras katter. Du måste förstå att de blir alldeles olyckliga om de inte kan hitta sina katter.
Jodå, DET kunde jag verkligen förstå, eftersom jag själv saknade en katt jag aldrig skulle få. Jag bar aldrig mer hem någon katt och när jag väl kunde ha skaffat mig en katt fick jag ett barn som var superallergisk mot just katter.
Men Herr H han är uppväxt med katter och hade haft katt ända tills strax innan jag kom in i hans liv. Den katten levde ännu då men hade fått bo kvar när Herr H flyttat, eftersom katter faktiskt inte gillar att flytta och den katten varit gammal redan då.
Jag försökte att framföra teorin via ett sms om att katten enligt kattexperten nog hade stuckit hem om den nu inte råkat ut för något. Jag fick svaret via ett sms att de hade varit i sommarstugan 4 år på semester med katten, men de hade bett en granne hålla utkik om katten mot förmodan skulle ha återvänt hem till den permanenta bostaden. Jag försökte trösta med ett nytt sms att det fanns ju helt sagolika historier om just katter, som hittat hem trots enorma sträckor, för att inte tala om år innan de hittat hem igen.
https://www.aretrunt.se/katten-kom-hem-efter-15-ar/
Informationen gick vidare till Herr H som fortfarande hakade upp sig på att katten kallades Gunnar.
Jag tyckte då att det var ett väldigt tjatande om det där namnet Gunnar.
- Det förstås, sa Herr H, det hade ju kunnat vara betydligt värre. Han hade ju kunnat heta Stefan Löfvén, sa Herr H, som sekunden innan hade sett statsministerns nuna i TV-rutan och högljutt protesterat över att ett 42 tums ansikte stirrade in i vardagsrummet från TV-rutan! Var det inte olaga intrång, gormade Herr H, som spottade och fräste som den värsta vildkatt vid åsynen av statsministerns märkliga nuna i förstoring. Megamonster.
Varvid jag undrade om han hade slutat att gilla Mollbergs blandning så här efter 20 år, eftersom det var i samband med en klunk kaffe han hade spottat och fräst. Herr H bara fnös och påstod att han borde bott i USA därför att där kunde man få stora skadestånd för dylika saker!
Jag läste ett inlägg på FB hos en av mina vänner, där någon saknade sin försvunna katt och eftersom jag noterat att vi hade en nykomling i kattgänget, som kunde passa in på beskrivningen med halsbandsfärg, så skickade jag ut en liten signal att jodå, rent geografiskt kunde det vara fråga om samma katt som sällat sig till kattgänget som hänger här på vår tomt för jämnan.
Tid för något kattsökande det hade jag inte, men erbjöd den förtvivlade kattdamen att själv komma och se om katten syntes till. Det nya tillskottet hade legat och tryckt under en skiva som låg på marken för att man inte skall trilla ner i en djupare svacka som inte kunnat jämnas till ännu, eftersom i stort sett hela den delen av tomten varit uppgrävd där för att elledningar skall dras och elmannen lyser med sin frånvaro. Katten hade tagit skydd under den skivan från duggregnet.
Det ser för närvarande ut som om bomben har briserat på tomten, eftersom den varit uppgrävd för elledningar. Gulkabeln som elledningen sedan skall matas in i ligger nu nergrävd utom i vardera ände där den sticker upp ur jorden som en konstinstallation på något mystiskt museum för modern konst.
Vilket egentligen hela tomten skarpt påminner om, en "installation", eftersom en totalomstrukturering dessutom är på G. Växter har fått placeras ut rent tillfälligt tills de kan återfå en permanent plats. Den gamla stora vitmurade odlingsplatsen har fått ge vika och högarna av den ligger både här och där i väntan på vidare öden och äventyr. Jag tänkte att delar av den kunde få återanvändas till grunden till ett trädäck runt den nya ateljén, dessutom skall dottern ha ett trädäck alltså går mycket av den att återanvändas.
Herr H är ingen större grönsaksätare. Tomater anser han vara höjden av grönsaksätande och ensam kvar som äter grönsaker insåg jag att det var lika bra att kapitulera för verkligheten och nätta pallkragar har införskaffats istället att staplas till rätt höjd, alltså fick den vita murhistorien sluta sina dagar rätt abrupt. Herr H hade gått lös med släggan och det som han ännu inte hade orkat banka ner, mejade grävmaskinisten ner när han grävde för elledningen medan vi var på semester. Jag tror nog att Herr H inte var speciellt ledsen över att grävmaskinisten hade varit här medan vi var bortresta trots att vi hade kommit överens om annan tidpunkt, det var anledningen till att muren inte var riven helt och hållen.
Dottern hade i vart fall kommit underfund med att det var något konstigt ute i trädgården, när hon kommit för att mata fiskarna när vi var bortrest. Det hade tagit en liten stund innan hon insett att hela trädgården var uppgrävd. Mao har hon än en gång slagit rekord i att vara disträ. Jag mottog ett par foton som hon skickat via mobilen. Jodå, det såg verkligen ut som Jerusalems förstörelse!
Dessutom var det så att vintern varit så sträng att den gamla murade odlingslådan hade krackelerat, så i vilket fall som helst hade man behövt göra något åt den. Nu fick den istället helt och hållet stryka på foten efter att ha tjänstgjort som odlarglädje under väldigt många år för mig och dottern.
Tillfälliga utplacerade pallkragar står nu där istället, utom för mina jordgubbar som omgående fick en permanent plats i nya pallkragar. Pallkragarna håller väl så länge de håller. Jag har haft enorma trälådor innan den vitkalkade muren kom till. Pallkragarnas livslängd är väl säkert inte mer än de gamla trälådorna var, men antingen får det väl bli perenna växter där också, eller så finns det väl nya pallkragar att införskaffa. I vart fall tror jag på idén: självgående trädgård, så långt det är möjligt.
Hettan har dessutom gjort att det mesta kommit av sig och den nya ateljén står där miserabelt ofullbordad. Det har nästan vilat en förbannelse över den, förutom att den blå maskeringstapen nu lyser runt fönsterrutorna, som står där och skriker efter uppmärksamhet. Det är det som nu återstår av målningen. Men måla linoljefärg som delar sig i hettan har varit lika enkelt som att försöka mäkla fred mellan Israel och Palestina. Ändå har det varit ruggigt nära att jag nästan lyckades slutföra det hela.
Åter till katten.
Det dröjde inte så länge innan en bil stannade utanför sedan jag gett klartecken till att kattägaren gärna själv fick komma och se om hon kunde se katten i vår trädgård, med den lilla varningen att den f.n. är rätt farlig att knalla omkring på. Man får vara uppmärksam på var man sätter fötterna. Jag gick ut på altan och konstatera att två damer försedda med vardera påse kattgodis hade anlänt. Men av katterna som brukar stryka omkring här, eller den nya under skivan syntes inte ett spår. Jag visade var den hade legat och tryckt i skydd undan regnet.
Det skulle visa sig att katten hette Gunnar och de var för tillfället i sommarstugan, men bodde permanent inte så långt härifrån egentligen. Jag undrade om katten lyssnade till namnet Gunnar, men det såg mer tveksamt ut om katten skulle reagera på det namnet eller att den skulle låta sig övertalas att komma i närheten om man lockade på den.
När Herr H kom hem dyngblöt efter en tur på golfbanan i regnet berättade jag om katten. Reaktionen var omedelbar:
- Tro väl faen att katten har stuckit. En katt kan väl inte heta Gunnar!
- Man kan inte döpa en katt till Gunnar! sa han något senare, när han kom ut ur duschen och fortsatte att hovera och lät väldigt upprörd över att katten hette Gunnar.
- Ja, inte vet jag, svarade jag, er sista katt hette ju Gustaf och var knäpp i huvudet enligt dig. Min pappa hette ju Gustaf och han var då allt annat än smidig som en katt och lite knäpp i huvudet var han väl mellan varven. Det tyckte jag i alla fall under hela min tonårstid.
På kvällskvisten tyckte jag att det möjligen kunde ha ringt på dörrklockan, så jag gick ut i hallen och såg en skugga bakom rutan i ytterdörren. Det var kattdamerna som återvänt med varsin påse kattgodis i handen. De bad om ursäkt och undrade om de kunde ta sig en söksväng till i bombnedslaget.
- Javisst får ni det, jag har ju sagt att ni får söka hur mycket ni vill och när ni vill sa jag och fortsatte med att jag just hade konstaterat att jag hade lite leverpastej, så jag tänkte att jag skulle lägga ut lite leverpastej och se om det går att locka till sig den, svarade jag.
Katten hade kvällen innan gått förbi ute på altan flera gånger, som katten runt het gröt och tittat in genom den öppna balkongdörren på mig där jag låg i soffan och läste. Vi hade tittat på varandra och jag hade inte behövt göra det jag får göra med de andra katterna, schasa iväg dem för att de inte skall komma in. Det har ju hänt att de smugit sig in ändå och nästan förorsakat ett hjärtstopp, när något plötsligt bara rört sig helt oväntat!
Jag informerade Herr H som satt och hängde framför TV:n, att nu hade kattdamerna återkommit. Så om han nu skulle råka få syn på damer som tassade runt i trädgården, så var det inte läge att smyga sig ut med golfklubban och slå en sving. Den halvsovande Herr H vaknade till liv.
- Den katten finns inte kvar om den lever, den har stuckit hem! löd hans expertutlåtande.
Jag har aldrig varit kattägare, däremot bar jag hem varenda katt jag hittade som liten. Dvs. ända tills mamma bekymrat sade till mig:
- Men Gun, du kan inte hålla på och bära hem andras katter. Du måste förstå att de blir alldeles olyckliga om de inte kan hitta sina katter.
Jodå, DET kunde jag verkligen förstå, eftersom jag själv saknade en katt jag aldrig skulle få. Jag bar aldrig mer hem någon katt och när jag väl kunde ha skaffat mig en katt fick jag ett barn som var superallergisk mot just katter.
Men Herr H han är uppväxt med katter och hade haft katt ända tills strax innan jag kom in i hans liv. Den katten levde ännu då men hade fått bo kvar när Herr H flyttat, eftersom katter faktiskt inte gillar att flytta och den katten varit gammal redan då.
Jag försökte att framföra teorin via ett sms om att katten enligt kattexperten nog hade stuckit hem om den nu inte råkat ut för något. Jag fick svaret via ett sms att de hade varit i sommarstugan 4 år på semester med katten, men de hade bett en granne hålla utkik om katten mot förmodan skulle ha återvänt hem till den permanenta bostaden. Jag försökte trösta med ett nytt sms att det fanns ju helt sagolika historier om just katter, som hittat hem trots enorma sträckor, för att inte tala om år innan de hittat hem igen.
https://www.aretrunt.se/katten-kom-hem-efter-15-ar/
Informationen gick vidare till Herr H som fortfarande hakade upp sig på att katten kallades Gunnar.
Jag tyckte då att det var ett väldigt tjatande om det där namnet Gunnar.
- Det förstås, sa Herr H, det hade ju kunnat vara betydligt värre. Han hade ju kunnat heta Stefan Löfvén, sa Herr H, som sekunden innan hade sett statsministerns nuna i TV-rutan och högljutt protesterat över att ett 42 tums ansikte stirrade in i vardagsrummet från TV-rutan! Var det inte olaga intrång, gormade Herr H, som spottade och fräste som den värsta vildkatt vid åsynen av statsministerns märkliga nuna i förstoring. Megamonster.
Varvid jag undrade om han hade slutat att gilla Mollbergs blandning så här efter 20 år, eftersom det var i samband med en klunk kaffe han hade spottat och fräst. Herr H bara fnös och påstod att han borde bott i USA därför att där kunde man få stora skadestånd för dylika saker!
tisdag 14 augusti 2018
Det börjar bli problematiskt när "de goda i samhället" har börjat ta lagen i egna händer.
Elin Ersson som ville leka hjälte tyckte det var ok att hindra planet från att lyfta som skulle forsla en kriminell afghan ur landet efter fullföljt straff. En man som enligt utsaga själv ville bli utvisad dessutom.
https://nyheteridag.se/nyheter-idag-avslojar-elin-ersson-stoppade-utvisning-av-kvinnomisshandlare-som-bett-om-att-bli-skickad-tillbaka/
Det börjar nog bli hög tid att man ur allmän prevention utdömer ett kännbart straff för Elin Erssons kriminella gärning.
I Luleå fick SD:s partiledare sitt torgmöte saboterat av "de goda" i samhället. Polisen kan knappast ha varit omedvetna om vad som skulle ske, så att de inte buntat ihop gänget och fraktat bort dem i Svarta Majorna är rätt häpnadsväckande, men knappast förvånande.
Man får läsa det mest häpnadsväckande så fort man stoppar in huvudet i social media. Det som är beklagansvärt är att man blir varse okunskapen och masspsykosen hos en del av de personer som man sannerligen hade hoppats något betydligt bättre av. Farstun kommer med andra ord sannolikt att bli än mer slimmad ju närmare valet vi kommer, därför att politik det kan jag diskutera öga mot öga men jag vill inte ha skiten på min FB sida och tydligen är det viktigare med valfläsk för en del än att odla vänskapsförbindelser. Jag vill inte heller att personliga åsikter skall stoppas ner i halsen på mig i tid och otid och definitivt inte i tonläge HÖG eller av ren sabotage.
Nästan så jag funderar om jag måste förse barnbarnen med hörselkåpor eller ljuga dem fulla att man håller på att spela in flera filmer i stan och därför finns det nu så mycket folk som bär sig illa åt, de är helt enkelt statister i filmer.
Så kommer vi till kapitlet där inte "de självutnämnda goda" agerar, utan lössen i samhället. Jag har faktiskt lessnat på att bo i en krigszon där det dessutom finns ett sådant vansinnigt suspekt inslag av kvinnoförakt att man nästan tror att man tidvis har hamnat i någon form av Twilight Zone.
Måndagkväll har det brunnit bilar runt om i Göteborg och inte bara här. Det verkar vara någon form av samordnad aktion, vilket gör att det här kriminaliteten har eskalerat och nu finns anledning att Regeringen som omväxling hanterar det akuta läget.
Själv har jag lessnat på det mesta i det här samhället. Det som är mest beklagansvärt är förnekelsen som massor av människor som man åtminstone trodde var normalbegåvade.
Den här gången finns det så många filmer som tagit med mobilkameror av det inte rimligen borde vara några problem att kunna fånga in det här gängen. Den film jag själv såg på FB där en person hade lagt ut en film från Frölundas bilbränder, gick det mycket tydligt att dels identifiera personerna på gångsätt, längd och klädsel. Det var inte bara så som en del media påstod de var maskerade och svartklädda. T.o.m. med blotta ögat går det att göra många upptäckter som särskiljer flertalet av dem.
Sedan är jag rätt övertygad om att ett flitigt filmande borde ha kunnat fånga dels kommunikation mellan de som tuttat eld och i vart fall den person som i den film som finns på FB från Frölunda och som måste ha noterat både ett och annat rimligen. Hon har ju klivit rakt in bland de som senare drar därifrån.
Den som däremot filmat från Frölundas bilbränder och har en signatursida på FB-sida har mer än märkligt innehåll.
Man kan väl bara hoppas att svenska folket fått nog av bränder i sommar och kommer ihåg det även när det är den 9 september.
Såg en film om Färöarna och isoleringen där. Det var nästan med avund jag låg utfläkt i TV-soffan och betraktade deras liv. Mycket slipper de konfronteras med i sin fullständiga isolering, mer än livets hårda realiteter som det är med att leva i samklang med en dramatisk natur och dit varken flyg eller båt kan landa när hela havet stormar.
Här har vi en annan form av "hela havet stormar". Med ens känner jag mig rätt trött och sliten.
https://nyheteridag.se/nyheter-idag-avslojar-elin-ersson-stoppade-utvisning-av-kvinnomisshandlare-som-bett-om-att-bli-skickad-tillbaka/
Det börjar nog bli hög tid att man ur allmän prevention utdömer ett kännbart straff för Elin Erssons kriminella gärning.
I Luleå fick SD:s partiledare sitt torgmöte saboterat av "de goda" i samhället. Polisen kan knappast ha varit omedvetna om vad som skulle ske, så att de inte buntat ihop gänget och fraktat bort dem i Svarta Majorna är rätt häpnadsväckande, men knappast förvånande.
Man får läsa det mest häpnadsväckande så fort man stoppar in huvudet i social media. Det som är beklagansvärt är att man blir varse okunskapen och masspsykosen hos en del av de personer som man sannerligen hade hoppats något betydligt bättre av. Farstun kommer med andra ord sannolikt att bli än mer slimmad ju närmare valet vi kommer, därför att politik det kan jag diskutera öga mot öga men jag vill inte ha skiten på min FB sida och tydligen är det viktigare med valfläsk för en del än att odla vänskapsförbindelser. Jag vill inte heller att personliga åsikter skall stoppas ner i halsen på mig i tid och otid och definitivt inte i tonläge HÖG eller av ren sabotage.
Nästan så jag funderar om jag måste förse barnbarnen med hörselkåpor eller ljuga dem fulla att man håller på att spela in flera filmer i stan och därför finns det nu så mycket folk som bär sig illa åt, de är helt enkelt statister i filmer.
Så kommer vi till kapitlet där inte "de självutnämnda goda" agerar, utan lössen i samhället. Jag har faktiskt lessnat på att bo i en krigszon där det dessutom finns ett sådant vansinnigt suspekt inslag av kvinnoförakt att man nästan tror att man tidvis har hamnat i någon form av Twilight Zone.
Måndagkväll har det brunnit bilar runt om i Göteborg och inte bara här. Det verkar vara någon form av samordnad aktion, vilket gör att det här kriminaliteten har eskalerat och nu finns anledning att Regeringen som omväxling hanterar det akuta läget.
Själv har jag lessnat på det mesta i det här samhället. Det som är mest beklagansvärt är förnekelsen som massor av människor som man åtminstone trodde var normalbegåvade.
Den här gången finns det så många filmer som tagit med mobilkameror av det inte rimligen borde vara några problem att kunna fånga in det här gängen. Den film jag själv såg på FB där en person hade lagt ut en film från Frölundas bilbränder, gick det mycket tydligt att dels identifiera personerna på gångsätt, längd och klädsel. Det var inte bara så som en del media påstod de var maskerade och svartklädda. T.o.m. med blotta ögat går det att göra många upptäckter som särskiljer flertalet av dem.
Sedan är jag rätt övertygad om att ett flitigt filmande borde ha kunnat fånga dels kommunikation mellan de som tuttat eld och i vart fall den person som i den film som finns på FB från Frölunda och som måste ha noterat både ett och annat rimligen. Hon har ju klivit rakt in bland de som senare drar därifrån.
Den som däremot filmat från Frölundas bilbränder och har en signatursida på FB-sida har mer än märkligt innehåll.
Man kan väl bara hoppas att svenska folket fått nog av bränder i sommar och kommer ihåg det även när det är den 9 september.
![]() |
| Jag utgår ifrån att ovanstående avsändare vill göra sig ett namn och därför klipper jag helt sonika in det jag hittat på FB. |
Här har vi en annan form av "hela havet stormar". Med ens känner jag mig rätt trött och sliten.
söndag 12 augusti 2018
Kackel i hönsgården Sverige
KULTUR Inför valet i september har GP Kultur bjudit in författare, forskare och konstnärer att ge sin bild av Göteborg. Först ut är Tone Schunnesson, författare och kulturskribent, i en nyskriven novell om sin föränderliga relation till staden.
http://www.gp.se/kultur/kultur/en-g%C3%B6teborgsodyss%C3%A9-1.7607410
- Jaha, det blir ju intressant och berikande, tänker jag där jag ligger i sängen med kaffekoppen förankrad mellan madrasserna och tänker mig en slapp söndagsmorgon och möjligheten att för en gångs skulle få vila ut.
Men ack vad jag bedrar mig. Den här stilla morgonstunden till sängs förvandlas lika snabbt till det som idag blivit vardagsmat. Var kommer alla dessa förvirrade människor ifrån, som t.ex. Tone Schunnesson är. Har vi slut på goda föredömen i det här landet, som har någon form av själdistans?
Snart överväger jag att inte ens gå ut med mina barnbarn på stan, eller ens försöker att få en stilla stund tillsammans med dem på något café, eftersom jag inte vill att de skall möta allt detta hat som blivit normaliserat.
Folk verkar helt och hållet ha tappat förståndet, där t.o.m. regelrätt uppvigling som återfinns i straffskalan blivit ok.
Överallt skall det diskuteras politik, men det är inte så mycket till diskussion eftersom det i själva verket är monologer som inte låter sig motsägas. Dessutom sker i tonarter som inte går att dölja för barnbarnen:
http://www.gp.se/kultur/kultur/en-g%C3%B6teborgsodyss%C3%A9-1.7607410
- Jaha, det blir ju intressant och berikande, tänker jag där jag ligger i sängen med kaffekoppen förankrad mellan madrasserna och tänker mig en slapp söndagsmorgon och möjligheten att för en gångs skulle få vila ut.
Men ack vad jag bedrar mig. Den här stilla morgonstunden till sängs förvandlas lika snabbt till det som idag blivit vardagsmat. Var kommer alla dessa förvirrade människor ifrån, som t.ex. Tone Schunnesson är. Har vi slut på goda föredömen i det här landet, som har någon form av själdistans?
Snart överväger jag att inte ens gå ut med mina barnbarn på stan, eller ens försöker att få en stilla stund tillsammans med dem på något café, eftersom jag inte vill att de skall möta allt detta hat som blivit normaliserat.
Folk verkar helt och hållet ha tappat förståndet, där t.o.m. regelrätt uppvigling som återfinns i straffskalan blivit ok.
Överallt skall det diskuteras politik, men det är inte så mycket till diskussion eftersom det i själva verket är monologer som inte låter sig motsägas. Dessutom sker i tonarter som inte går att dölja för barnbarnen:
När man inte ens kan övertolka en text på en diskmaskin "Sätt på mig när jag är full", utan att välja att missförstå är det illa ställt.
Vet man inte att man är gravid och är äldre som det här hävdas och kan genomgå en abort senast vecka 12 är det bara kvalificerat struntprat. Betänker man då att alltfler foster faktiskt har fått en överlevnadsgräns som man förut inte ens kunde drömma om, hävda kvinnors rätt känns rätt osmaklig. Sans och balans har helt enkelt spårat ur på alla tänkbara sätt.
Men miljöpartiet vill i alla fall att det skall bli
billigare att laga cykeln, det har jag förstått av de våldsamma diskussionerna
ute på stan och en partidebatt i den svenska riksdagen. Sommarens bränder sammankopplar man inte med att det är till stor del en konsekvens av undermålig skogsvård överlag i Sverige, som gett utrymme för de våldsamma och svårsläckta bränderna. Något som jag själv varit förvånad över med tanke på att min morfar var stor mantalassatt hemmansägare inkl. skogsägare och vet vilka hårda direktiv som gällde för skogsägandet.
Den våldsamt heta sommaren har fått miljöpartiet att vädra morgonluft. Man har tydligen glömt bort förra sommarens kyla som också var ett köldrekord, eller att det skett något med Tellus själv. Magnetfältet har förskjutits, havsströmmarna har ändrats. Visserligen har säkert människan själv påskyndat förloppet, men det går inte att negligera att jorden är inne i en större förändringsfas.
Själv undrar jag om vi överhuvudtaget har något av medmänsklighet kvar efter valet 2018.
Den våldsamt heta sommaren har fått miljöpartiet att vädra morgonluft. Man har tydligen glömt bort förra sommarens kyla som också var ett köldrekord, eller att det skett något med Tellus själv. Magnetfältet har förskjutits, havsströmmarna har ändrats. Visserligen har säkert människan själv påskyndat förloppet, men det går inte att negligera att jorden är inne i en större förändringsfas.
Själv undrar jag om vi överhuvudtaget har något av medmänsklighet kvar efter valet 2018.
tisdag 7 augusti 2018
Prideparaden i Stockholm hade anordnat en paneldebatt där de hade inbjudit alla partiledare utom SD - på deras plats hade man placerat en elefant.
Sucka mitt hjärta sucka!
Märkligt att en representant som hurrar kommunismen som tagit död på allra flesta människor, kan få sitta i TV-rutan och inte behöva svara på relevanta frågeställningar. Har Sverige blivit ett enda kafferep?
Jag har gillat operasångaren Rickard Söderberg, men när han börjar tala om att det är Sverigedemokrater som kletar bajs på hans cykel då blir jag ännu mer fundersam. - Det är beklämmande att man inte kan Sveriges egen historia.
När man inte ens har förstått att migrationspolitiken är havererad har man inte problem då? Massor av år har jag drivit frågor i Migrationsdomstol där jag personligen konstaterat hur illa hur den här Migrationspolitiken fungerar i PRAKTIKEN!
Lyssna på Björn Ranelid som jag normalt inte har så vidare mest mycket gemensamt med, det han säger är relevant. Denna Paloma är så fylld av förblindat hat att hon inte ens respekterar sina egna vänner och andra förvirrade personer som nu ger sig tillkänna.
Jag har alltmer börjat förstå varför Sverigedemokraterna kommer att få en jordskredsseger.
Jag gör det i kölvattnet att jag haft nära vänner som varit just marginaliserade: homosexuella som dött i Aids. Jag har upplevt en hel tillvaro där man vänt dessa ryggen och dessutom ifrågasatt mitt föräldraskap, därför att jag haft just dylika vänner.
Den enda elefant som finns i rummet är hatet.
Man kan nu undra är vi en demokrati i Sverige eller är vi det inte? Jag tycker nämligen inte att vi uppfyller de kraven på långa vägar.
Rätten att rösta är en förutsättning för demokrati. När vi röstar väljer vi vilka partier och personer som vi tycker bäst företräder våra åsikter i riksdag, kommun, landsting och i EU-parlamentet.
HUR demokratiskt är det då att ha en regering där en del av partierna, som ingår i regeringen har så låga valantal, att de med viss möda kan sitta kvar som riksdagsparti. - Förklara det gärna för mig, därför att jag begriper mig inte längre på det här pajasföretaget Sverige.
måndag 6 augusti 2018
Äntligen har sanningen om Socialdemokraterna kommit i dagens ljus - Det var verkligen inte en dag för sent.
Jag har haft väldigt svårt för Socialdemokratins skenhelighet. Varje gång som statsministern Stefan Löfvén uttalat om att rasisterna, dvs. Sverigedemokraterna är rasister, har kräkkänslorna kommit farande.
Här är filmen som Socialdemokratin vill stoppa till varje pris. I demokratins anda finns det verkligen ingen anledning att stoppa den! Det hela påminner om vad som skedde i Italien under andra världskriget, då man lierade sig med Hitler men när Hitler förlorade kriget gjorde man avdelning halt och hängde Benito Mussolini.
https://www.youtube.com/watch?v=CGS9AuiIVnA
Försvinner denna film från youtube så är det enbart för att ljuga sig igenom verkligheten och mäktiga agendor. Socialdemokraternas smutsiga historia finns bevarade. Judiska familjer, vuxna och barn fick avslag av Sverige och förpassades istället till koncentrationslägren.
Andra världskriget tjänade Sverige stora pengar på att bistå nazisterna. Man t.o.m. pantade den norske kungen, som fick fly till England men inte med svenskarnas hjälp!
Jag kan hela den här historian eftersom jag hade föräldrar och min pappas syskon, som var klart medvetna och vuxna under andra världskriget och visste vad som hände i Sverige och aldrig blev skenheliga och det är jag dem innerligen tacksam för. De valde att aldrig bli skenheliga trots att inte ens vår egen släkthistoria blev fläckfri från Hermann Göring och nazismen. En sagolik historia.
Hermann Göring som sannolikt var anledningen till att Sverige inte invaderades av av Hitler, det behövdes inte eftersom Göring länge gått som son i konungariket Sverige=maktens korridorer. Lyssna till Edda Göring, Hermann Görings dotter som är ett bra vittnesmål om hur saker och ting vänts, som kappan efter vinden.
Adolf Hitler själv och Eva Braun fick hjälp av USA att ta sig till Sydamerika. Det har jag redan skrivit om i min blogg.
Våren 2009 sände TV 4 dokumentärserien Vår mörka historia, producerad av Laika Film och Television, där Gustav Fridolin (MP) tillsammans med Erik Sandberg granskade den svenska rasismens historia. Det finns en anledning till att den aldrig fick sändas på SVT.
Jag tillhör själv båda leden: dvs. "kortskallar" = same/ursprungsbefolkning, men faktiskt också "långskallar", eftersom jag även har mitt ursprung i det svenskaste svenska. - I takt med utpekandet av Sverigedemokraterna som rasister har min avsky tilltagit. Tidigare har jag aldrig någonsin fäst någon vikt vid mitt genetiska arv, men det flitiga slungandet av ordet "rasism" har fått mig att avsky denna dubbelmoral. På senare tid har man t.o.m. i Wikipedia tagit bort nationalsocialism ur historieskrivningen både hos Socialdemokraterna och även det som nu är Moderaterna.
Själv är jag uppväxt i ett politikerhem, ett politikerhem som fostrat mig till en allmänbildad person. Jag har själv varit föremål för Malmbergets Högra Allmänna Läroverks försök till hjärntvätt och det hade säkert lyckats dvs. om jag inte hade haft allmänbildade föräldrar, som aldrig valde förljugenheten.
Hade man nu haft en önskan om att stoppa NMR - ett nazistparti hade man redan gjort det. Men agendan är rätt uppenbar:
https://popularhistoria.se/politik/ideologier/nazismen-i-sverige
Jag har på senare tid blivit helt övertygad om att det finns en dold agenda hos Regeringen, högst sannolikt pga att Socialdemokraterna tecknat ett avtal med Islamska rådet om att "normalisera islam". Det gör ju att de inte kan agera i det här fallet heller. Socialdemokraterna vill väl antagligen inte att sanningen skall komma fram till deras dubbelspel och sannolikt också anledningen till att vi numera har både hedersmord, könsstympning, tvångsgifte och en kultur som accepterar att ett kvinnligt barn inte har samma rättigheter som män.
Det går ju inte att skicka ut dimridåer hur länge som helst av karaktären "rasism".
År 1973 åtalades Göran och Vera Oredsson samt en partifunktionär för brott mot lagen om förbud mot politiska uniformer eftersom de hade burit armbindlar med solkors. Vid rättegången hävdade de åtalade för det första att solkorset inte var politiskt utan endast symboliserade nordisk samhörighet, för det andra att armbindlarna burits på privat mark.
De tre friades senare av domstolen med motiveringen att armbindlarna burits på enskild plats.
Det är ju inte riktigt så det är när det gäller NMR, eller vill man hävda att våra gator och torg är "enskild plats". Finns ju hur mycket bildbevis som helst mot dem. - Men t.o.m. JK har tagit ställning trots att tecknet, tyrrunan, är NMR:s politiska tecken och som återfinns hos nazismens Tyskland och som står för "förintelsen":https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/MM2QR/jk-nmrs-tyrruna-inte-hets-mot-folkgrupp
Transpersoner och homosexuella får sina brevlådeinkast markerade med NMR:s politiska tecken, Tyrrunan, det anser tydligen SÄPO vara helt ok.
Vad socialdemokraterna utsatt zigenare, "idioter", funktionsnedsatta, homosexuella, tvångsomhändertagna barn etc. det vill jag helst av allt glömma. Aktivt dödandet i Sverige av dessa personer har man också glömt bort.
Det vore bra om det här landet kunde tas hand om innan det är totalt ödelagt. Valfläsket får de ägna sig åt inom de inavlades skara - här, hos mig, har de inget att hämta.
onsdag 25 juli 2018
För mycket länge sedan lovade jag mig själv att jag skulle lära mig något nytt varje dag.
Om jag har kunnat hålla det?
Jag tror faktiskt det, kan inte minnas att jag undgått att veta något nytt varje dag, som jag inte vetat innan.
Naturligtvis så hann svetslampan tändas innan jag ens hade hunnit nerför trappan med målarpenslarna i högsta hugg. Det var bara att återvända in igen i oförrättat ärende.
Ibland undrar jag om det sitter någon däruppe och lyssnar till mina tankar och önskningar och inte riktigt förstår att inte ta dem så bokstavligt. Byggsatsen till vår nya målarateljé skulle ha levererats förra året i juni/juli. Den kom i november när regnet öste ner för det mesta. Det var en evig kamp och jag började känna mig som de här gyttjebrottande damerna. Det var gyttja precis överallt. Jag tänkte för mig själv mer än en gång: men kan det då aldrig bli sol?
Solguden, eller vem det nu är som sköter distributionen av önskemål hörde helt uppenbart mina tankar och jag blev bönhörd i övermått! Bara att få dit grundfärgen tre varv har tagit sin tid. Ty linoljefärg delar sig när det blir för varmt och man kan inte måla i solsken. Problemet är bara att fönster, dörrar, spröjs och fönsterfoder skall också målas tre varv. Om det hade varit svårt att parera dit väggfärgen i tre varv, så är det ingenting emot vad det här har blivit. Nästan första varven klart på ett fönsterpar och pardörrarna, men sen har det varit tvärnit! Daggen gör att sena kvällar och tidiga mornar går bort.
Nu tänkte jag, att jag kanske skulle försöka hinna måla karmarna i vart fall så kan jag vänta med resterande varv på fönster och pardörrarna, inkl. spröjs. Det är inte så att jag inte är begåvad med tålamod, men nu börjar jag känna mig som ett av bonusbarnbarnen, när jag sa till honom när han var 4 år:
- Du förstår, tålamod är en dygd.
Han sjönk ihop som en sufflé och stönade högljutt medan han mer eller mindre utstötte:
- Åååååhhhh, tålamod det är det värsta ord jag veeeet!
Jaha, tänker du nu. Vad har det här att göra med att lära sig något nytt varje dag.
Jo, jag lär mig tålamod och göra upp nya strategier. Men igår, tisdag, det är ju onsdag och jag har ont i magen och kan inte sova, därför är jag uppe före tuppen, då lärde jag mig att skaffa mig en ny strategi för hur jag skall fördela arbetet med målarateljén. Jag lärde mig också något nytt som jag undrat över i väldigt många år, men varit alldeles för slö för att ta reda på det.
Herr H är på liten tripp med äldste sonen och ett av barbarnen, dottern har sin första semestervecka och jag, ja, jag fick ju helt skit i maskineriet i det jag egentligen skulle göra. Så jag och dottern bestämde oss för att helt sonika åka till Brobacka Café, eftersom vi inte har hunnit vara där i år. I år var det något väldigt märkligt tågordning, det var inte någon som ville sitta vid de borden där solen lyste ute i trädgården.
How come?
Enkel ekvation, ingen vill bli grillad av svetslampan som gör tillvaron olidlig!
Det hela påminde om fåglarna när de sitter i rad på telefonledningarna, skillnaden var bara att här satt alla på rad på sina stolar där skuggan fanns. Inte en käft satte sig i solen.
Jag och dottern bestämde oss för att vräka i oss varsin Brobackavåffla med sylt och grädde. Idag tog jag faktiskt reda på varför det heter Brobackavåffla och hur det kommer sig att de är så läckert smala och randiga och vad de gräddas i för att bli så tunna och så randiga. Inte så där svampigt tjocka som nu våfflor är med våffelmönster.
Jag fick mig berättat att det hela hade kommit till av ett misstag helt enkelt, ett misstag som visade sig bli en fullkomlig hit! Det hade varit ovanlig livlig ruljans och därav hade det varit svårt att hinna med och det hade lett till en "genväg" som skulle testas. Smeten har mao inga ägg och inget socker. Grillas helt enkelt i grillen, som man brukar köra hamburgare och smörgåsar i. Den enda nackdelen är att den måste serveras tämligen omgående annars riskerar den att bli som knäckemacka.
Men jag tycker kanterna som hann bli i den konsistensen enbart var frasigt goda, eftersom jag och dottern satt och avhandlade annat ett långt tag innan vi högg in på våra Brobackavåfflor. Jag kanske inte skall utmana den stora utegrillen, men den lilla bordselgrillen borde ju kunna offras för test. Dock skall jag nog ha riktigt smör i min smet, det kände jag direkt på smaken att de inte hade i sin smet på Brobacka Café.
Nu har jag inte testat Alströmervåfflan ännu som de också har, men jag gissar att det kan vara fråga om raggmunkssmet de är gjorda på, utan ägg förstås. Men det skall jag nog hinna testa innan sommaren är slut. Man skall ju inte dö nyfiken!
http://www.brobackakaffestuga.se/meny.aspxEfter besöket vid Brobacka Café, bestämde vi oss att ta oss till Alingsås en sväng, det är ju bara 9 km bort därifrån. När vi körde in på vägen mot Alingsås sa jag till dottern att jag nog en vacker dag skulle ta reda på vad den där skylten "minnesmärke" egentligen är för något, den skylten har jag passerat många gånger utan att ta reda på vad det är som finns där, men alltid funderat. Naturligtvis hoppade vi in på penningfällan Balders Hage i Alingsås, jag skulle ju bara köpa omslagspapper till Pinkie Pies 4 års födelsedagspresenter, just det knallrosa och ljusrosa! Hon gillar visserligen också Purple, ännu bara 3 år och engelsktalande sedan länge, men Pink är nog högst upp på hennes favoritlista. Men det var ju inte riktigt så det såg ut när jag väl kom till kassan, bara omslagspapper.
Det var rena rama finnbastun inne i Balders Hage, trots de många fläktarna de hade gillrat upp i i stort sett varje rum. Jag klagade högljutt för kassörskan och fick i samma stund syn på stackarn. Hon var alldeles plaskvåt i hela ansiktet. Jodå, jag skämdes en liten stund. Jag var ju bara där rent tillfälligt men hon jobbade ju där och kunde inte som jag ge mig därifrån efter ett kortvarigt besök. Försökte släta över med det. Det gick väl si så där halvbra och Ågren slängde upp kardan på min ena axel.
Vi beslöt oss för att ta en iskaffe i skuggan på innergården och Nygrens Café. Idag var nog bulimiföreningens sammanträdesdag, därför att jag tog en "rasistboll" till och dottern en bulle. När jag greppade tag om rasistbollen var den i upplösningstillstånd p.g.a. hettan. Jag blev något kladdig om fingrarna och det är något som jag inte gillar att bli. Tillslut sa jag till dottern efter att ha försökt att brotta in rasistbollen i munnen, utan att bli alltför kladdig om fingrarna:
- De där som håller på att skicka reklam för potensmedel i min mailbox borde nog skicka det till Nygrens Café istället så de får någon stadga i "rasistbollarna".
Dottern slängde en blick på mig som sade mer än tusen ord. Jodå, jag kände mig som en pinsam mamma.
När vi körde förbi Minnesmärket vid Brobacka, svängde jag helt sonika in där. Vi läste på skyltarna som fanns längre in: "Minnessten överfallet vid Brobacka".
- Vad i hela helsefyr är det "överfallet vid Brobacka"? undrade jag och måste ha sett ut som jordens fåntratt.
Dottern tog upp mobilen och hade högläsning:
https://www.alingsas.se/uppleva-gora/sevardheter/brobacka-minnessten
Aha, det var så det var "Överfallet vid Brobacka" var ett slag under Nordiska sjuårskriget mellan svenska och danska styrkor den 9 augusti 1566, inte någon nutida kriminalhistoria. HÄPP!
Så fick jag åter stifta bekantskap med den förslagne fältherren Charles de Mornay som blev avrättad efter den "kungliga soppan" med diverse ingredienser, inte bara de gula ärtorna, inte bara det han sammanfaller med digra historiska personer. För att inte tala om det förhatlige riksrådet och friherren Sten Eriksson Leijonhuvud på Gräfsnäs, gift med Ebba Månsdotter Lillienhöök.
Ett tvivelaktigt språng över till vår egen släkthistoria, eftersom Ebba Månsdotter (Lilliehöök) fick Raseborgs slott i Södra Finland. Men denna Ebba Månsdotter, antagligen suverän på förvaltning, men en hin håle mot folket, fick en kvinna efter att hon hade fått nog av Ebbas hårda nypor, att enligt sägnen uttala en förbannelse över Slottet Gräfsnäs, som när det var färdigbyggt var Sveriges största slottsbyggnad. Förbannelsen som skall ha uttalats över slottet skall ha haft innebörden av att det skulle brinna tre gånger med 100 års mellanrum. Det har också mycket riktigt brunnit 1634, 1734 och 1834 och är numera enbart en slottsruin i förminskat format.
Det är lite dåliga vibbar kring den slottsruinen, inte något jag känner någon större dragning till att vistas vid.
Men det är alltså till minne av ”Slaget vid Brobacka” 1566 mellan Sverige och Danmark som Alingsås Fornminnesförening har låtit sätta upp en minnessten i Brobacka.
Jaha, nu har jag lärt mig något nytt att lägga till evighetspusslet.
Naturligtvis hoppade vi in på handelsboden i Östad. Det är ett alltid givet stopp om det är öppet. Jag skulle nog kunna köra den vägen i sömnen, eftersom dottern under många år red vid Östads Säteri och jag tillbringat många timmar i bilen med att läsa, eller studera stjärnhimmelen och frysa rumpan halvt fördärvad i väntan, kommenterade jag det hela med.
Dottern hyste ett misstroende mot att jag kunde den vägen i sömnen, eftersom hon kom ihåg dimman som var under mörka höst- och vinterkvällar, när vi körde hemåt efter att hon hade varit ute och ridit, borstat hästen och mockat i stallet.
Jag kommer faktiskt ihåg en bok jag läste någon gång under de här åren, en helt suverän bok på engelska: "House of sands and fogg", av Andre Dubus III, boken blev film efteråt men nådde aldrig upp till vad boken förmedlade, även om nu filmen också var rätt hyfsad. Fråga mig inte hur eller ens varför jag memorerat just en sådan oväsentlig sak, men ibland så lagras mycket i mitt huvud som jag ibland kan undra över varför det är så. Östads Säteris historia, som har varit allt annat än ett säteri från början har jag haft gott om tid att läsa in.
När vi närmade oss Bergums gamla kyrka hade diskussionen kommit att handla om blomrabatter och jag ville visa var det fanns just en dylik rabatt vi diskuterat, jag hade noterat den under förra onsdagens lunchkonsert.
Jag passade också på att titta till gravstenen med mina tre små skötebarn, en gång i svunnen tid prästen Högrells små flickor, som alla tre dog när de var väldigt små. Vi läser nu under sommaren i vår bokcirkel Ingegerd Forsséns bok om "Högrells väg från vallpojke till kyrkoherde", som grundar sig från Bengt Högrells dagböcker. Ingegerd har gjort ett jättejobb som tagit många år innan boken äntligen kom ut.
Allt i livet har en tendens att få märkliga vägar, det var jag som hittade Högrell småflickornas gravsten. Det enda jag visste var att de skulle finnas begravd på kyrkogården vid Bergums kyrka. ALFHILD Julia Maria, född 4.3.1876, död 13.1.1978, DAGMAR Edla Maria, född 7.5.1878, död 30.5.1979, GERTRUD Olivia, född 13.9.1881, död 22.12.1884.
Anledningen till att jag hittade reda på småflickornas gravsten, tror nog det var uteslutningsförmågan och intuitionen som förde mig till just den mossöverväxta gravstenen, som då var totalt oläslig. Men jag förstod att det måste vara Berthel Thorvaldsens porslinsmedaljong föreställande Natten som bär de sovande små barnen i sin famn, som skymtade fram under mossan. Den hade mossan inte lyckas gömma helt och hållet. Det kändes helt givet att det måste vara de tre små döda flickebarnens grav som pryddes av den.
Jag har sedan många år sedan befriat småflickornas gravsten och porslinsmedaljongen från mossa, men ännu står skylten kvar som är olycksbådande. Kyrkogårdsförvaltningen kanske tror att den är gjord av vanlig sten och måste förankras, eller så har de slagit ner på att den förut inte var läsbar. Men jag har suttit där åtskilliga timmar och försiktigt befriat den från mossa vår och höst. Nu ser jag att jag åter måste göra en insats, men jag får väl avvakta höstfukten som göra att det går att hantera mossan utan att skada gravstenen. Ibland undrar jag vad som hänt stenen eftersom den verkar lagad på övre delen och porslinsmedaljongen har helt uppenbart varit utsatt för något som fått den att spricka.
Det ser ut som om övre delen av gravstenen måste ha slagits omkull av någon förunderlig anledning. Men det finns ingen som lever och vet något om den saken, eller vem som har lagat gravstenen.
Jag fick ta reda på mycket om både mossa på gravsten och porslin, inte minst när det var läge att göra det.
Jag tror faktiskt det, kan inte minnas att jag undgått att veta något nytt varje dag, som jag inte vetat innan.
Naturligtvis så hann svetslampan tändas innan jag ens hade hunnit nerför trappan med målarpenslarna i högsta hugg. Det var bara att återvända in igen i oförrättat ärende.
Ibland undrar jag om det sitter någon däruppe och lyssnar till mina tankar och önskningar och inte riktigt förstår att inte ta dem så bokstavligt. Byggsatsen till vår nya målarateljé skulle ha levererats förra året i juni/juli. Den kom i november när regnet öste ner för det mesta. Det var en evig kamp och jag började känna mig som de här gyttjebrottande damerna. Det var gyttja precis överallt. Jag tänkte för mig själv mer än en gång: men kan det då aldrig bli sol?
Solguden, eller vem det nu är som sköter distributionen av önskemål hörde helt uppenbart mina tankar och jag blev bönhörd i övermått! Bara att få dit grundfärgen tre varv har tagit sin tid. Ty linoljefärg delar sig när det blir för varmt och man kan inte måla i solsken. Problemet är bara att fönster, dörrar, spröjs och fönsterfoder skall också målas tre varv. Om det hade varit svårt att parera dit väggfärgen i tre varv, så är det ingenting emot vad det här har blivit. Nästan första varven klart på ett fönsterpar och pardörrarna, men sen har det varit tvärnit! Daggen gör att sena kvällar och tidiga mornar går bort.
Nu tänkte jag, att jag kanske skulle försöka hinna måla karmarna i vart fall så kan jag vänta med resterande varv på fönster och pardörrarna, inkl. spröjs. Det är inte så att jag inte är begåvad med tålamod, men nu börjar jag känna mig som ett av bonusbarnbarnen, när jag sa till honom när han var 4 år:
- Du förstår, tålamod är en dygd.
Han sjönk ihop som en sufflé och stönade högljutt medan han mer eller mindre utstötte:
- Åååååhhhh, tålamod det är det värsta ord jag veeeet!
Jaha, tänker du nu. Vad har det här att göra med att lära sig något nytt varje dag.
Jo, jag lär mig tålamod och göra upp nya strategier. Men igår, tisdag, det är ju onsdag och jag har ont i magen och kan inte sova, därför är jag uppe före tuppen, då lärde jag mig att skaffa mig en ny strategi för hur jag skall fördela arbetet med målarateljén. Jag lärde mig också något nytt som jag undrat över i väldigt många år, men varit alldeles för slö för att ta reda på det.
Herr H är på liten tripp med äldste sonen och ett av barbarnen, dottern har sin första semestervecka och jag, ja, jag fick ju helt skit i maskineriet i det jag egentligen skulle göra. Så jag och dottern bestämde oss för att helt sonika åka till Brobacka Café, eftersom vi inte har hunnit vara där i år. I år var det något väldigt märkligt tågordning, det var inte någon som ville sitta vid de borden där solen lyste ute i trädgården.
How come?
Enkel ekvation, ingen vill bli grillad av svetslampan som gör tillvaron olidlig!
Det hela påminde om fåglarna när de sitter i rad på telefonledningarna, skillnaden var bara att här satt alla på rad på sina stolar där skuggan fanns. Inte en käft satte sig i solen.
Jag och dottern bestämde oss för att vräka i oss varsin Brobackavåffla med sylt och grädde. Idag tog jag faktiskt reda på varför det heter Brobackavåffla och hur det kommer sig att de är så läckert smala och randiga och vad de gräddas i för att bli så tunna och så randiga. Inte så där svampigt tjocka som nu våfflor är med våffelmönster.
Jag fick mig berättat att det hela hade kommit till av ett misstag helt enkelt, ett misstag som visade sig bli en fullkomlig hit! Det hade varit ovanlig livlig ruljans och därav hade det varit svårt att hinna med och det hade lett till en "genväg" som skulle testas. Smeten har mao inga ägg och inget socker. Grillas helt enkelt i grillen, som man brukar köra hamburgare och smörgåsar i. Den enda nackdelen är att den måste serveras tämligen omgående annars riskerar den att bli som knäckemacka.
Men jag tycker kanterna som hann bli i den konsistensen enbart var frasigt goda, eftersom jag och dottern satt och avhandlade annat ett långt tag innan vi högg in på våra Brobackavåfflor. Jag kanske inte skall utmana den stora utegrillen, men den lilla bordselgrillen borde ju kunna offras för test. Dock skall jag nog ha riktigt smör i min smet, det kände jag direkt på smaken att de inte hade i sin smet på Brobacka Café.
Nu har jag inte testat Alströmervåfflan ännu som de också har, men jag gissar att det kan vara fråga om raggmunkssmet de är gjorda på, utan ägg förstås. Men det skall jag nog hinna testa innan sommaren är slut. Man skall ju inte dö nyfiken!
http://www.brobackakaffestuga.se/meny.aspxEfter besöket vid Brobacka Café, bestämde vi oss att ta oss till Alingsås en sväng, det är ju bara 9 km bort därifrån. När vi körde in på vägen mot Alingsås sa jag till dottern att jag nog en vacker dag skulle ta reda på vad den där skylten "minnesmärke" egentligen är för något, den skylten har jag passerat många gånger utan att ta reda på vad det är som finns där, men alltid funderat. Naturligtvis hoppade vi in på penningfällan Balders Hage i Alingsås, jag skulle ju bara köpa omslagspapper till Pinkie Pies 4 års födelsedagspresenter, just det knallrosa och ljusrosa! Hon gillar visserligen också Purple, ännu bara 3 år och engelsktalande sedan länge, men Pink är nog högst upp på hennes favoritlista. Men det var ju inte riktigt så det såg ut när jag väl kom till kassan, bara omslagspapper.
Det var rena rama finnbastun inne i Balders Hage, trots de många fläktarna de hade gillrat upp i i stort sett varje rum. Jag klagade högljutt för kassörskan och fick i samma stund syn på stackarn. Hon var alldeles plaskvåt i hela ansiktet. Jodå, jag skämdes en liten stund. Jag var ju bara där rent tillfälligt men hon jobbade ju där och kunde inte som jag ge mig därifrån efter ett kortvarigt besök. Försökte släta över med det. Det gick väl si så där halvbra och Ågren slängde upp kardan på min ena axel.
Vi beslöt oss för att ta en iskaffe i skuggan på innergården och Nygrens Café. Idag var nog bulimiföreningens sammanträdesdag, därför att jag tog en "rasistboll" till och dottern en bulle. När jag greppade tag om rasistbollen var den i upplösningstillstånd p.g.a. hettan. Jag blev något kladdig om fingrarna och det är något som jag inte gillar att bli. Tillslut sa jag till dottern efter att ha försökt att brotta in rasistbollen i munnen, utan att bli alltför kladdig om fingrarna:
- De där som håller på att skicka reklam för potensmedel i min mailbox borde nog skicka det till Nygrens Café istället så de får någon stadga i "rasistbollarna".
Dottern slängde en blick på mig som sade mer än tusen ord. Jodå, jag kände mig som en pinsam mamma.
När vi körde förbi Minnesmärket vid Brobacka, svängde jag helt sonika in där. Vi läste på skyltarna som fanns längre in: "Minnessten överfallet vid Brobacka".
- Vad i hela helsefyr är det "överfallet vid Brobacka"? undrade jag och måste ha sett ut som jordens fåntratt.
Dottern tog upp mobilen och hade högläsning:
https://www.alingsas.se/uppleva-gora/sevardheter/brobacka-minnessten
Aha, det var så det var "Överfallet vid Brobacka" var ett slag under Nordiska sjuårskriget mellan svenska och danska styrkor den 9 augusti 1566, inte någon nutida kriminalhistoria. HÄPP!
Så fick jag åter stifta bekantskap med den förslagne fältherren Charles de Mornay som blev avrättad efter den "kungliga soppan" med diverse ingredienser, inte bara de gula ärtorna, inte bara det han sammanfaller med digra historiska personer. För att inte tala om det förhatlige riksrådet och friherren Sten Eriksson Leijonhuvud på Gräfsnäs, gift med Ebba Månsdotter Lillienhöök.
Ett tvivelaktigt språng över till vår egen släkthistoria, eftersom Ebba Månsdotter (Lilliehöök) fick Raseborgs slott i Södra Finland. Men denna Ebba Månsdotter, antagligen suverän på förvaltning, men en hin håle mot folket, fick en kvinna efter att hon hade fått nog av Ebbas hårda nypor, att enligt sägnen uttala en förbannelse över Slottet Gräfsnäs, som när det var färdigbyggt var Sveriges största slottsbyggnad. Förbannelsen som skall ha uttalats över slottet skall ha haft innebörden av att det skulle brinna tre gånger med 100 års mellanrum. Det har också mycket riktigt brunnit 1634, 1734 och 1834 och är numera enbart en slottsruin i förminskat format.
Det är lite dåliga vibbar kring den slottsruinen, inte något jag känner någon större dragning till att vistas vid.
Jaha, nu har jag lärt mig något nytt att lägga till evighetspusslet.
Naturligtvis hoppade vi in på handelsboden i Östad. Det är ett alltid givet stopp om det är öppet. Jag skulle nog kunna köra den vägen i sömnen, eftersom dottern under många år red vid Östads Säteri och jag tillbringat många timmar i bilen med att läsa, eller studera stjärnhimmelen och frysa rumpan halvt fördärvad i väntan, kommenterade jag det hela med.
Dottern hyste ett misstroende mot att jag kunde den vägen i sömnen, eftersom hon kom ihåg dimman som var under mörka höst- och vinterkvällar, när vi körde hemåt efter att hon hade varit ute och ridit, borstat hästen och mockat i stallet.
Jag kommer faktiskt ihåg en bok jag läste någon gång under de här åren, en helt suverän bok på engelska: "House of sands and fogg", av Andre Dubus III, boken blev film efteråt men nådde aldrig upp till vad boken förmedlade, även om nu filmen också var rätt hyfsad. Fråga mig inte hur eller ens varför jag memorerat just en sådan oväsentlig sak, men ibland så lagras mycket i mitt huvud som jag ibland kan undra över varför det är så. Östads Säteris historia, som har varit allt annat än ett säteri från början har jag haft gott om tid att läsa in.
När vi närmade oss Bergums gamla kyrka hade diskussionen kommit att handla om blomrabatter och jag ville visa var det fanns just en dylik rabatt vi diskuterat, jag hade noterat den under förra onsdagens lunchkonsert.
Jag passade också på att titta till gravstenen med mina tre små skötebarn, en gång i svunnen tid prästen Högrells små flickor, som alla tre dog när de var väldigt små. Vi läser nu under sommaren i vår bokcirkel Ingegerd Forsséns bok om "Högrells väg från vallpojke till kyrkoherde", som grundar sig från Bengt Högrells dagböcker. Ingegerd har gjort ett jättejobb som tagit många år innan boken äntligen kom ut.
Allt i livet har en tendens att få märkliga vägar, det var jag som hittade Högrell småflickornas gravsten. Det enda jag visste var att de skulle finnas begravd på kyrkogården vid Bergums kyrka. ALFHILD Julia Maria, född 4.3.1876, död 13.1.1978, DAGMAR Edla Maria, född 7.5.1878, död 30.5.1979, GERTRUD Olivia, född 13.9.1881, död 22.12.1884.
Anledningen till att jag hittade reda på småflickornas gravsten, tror nog det var uteslutningsförmågan och intuitionen som förde mig till just den mossöverväxta gravstenen, som då var totalt oläslig. Men jag förstod att det måste vara Berthel Thorvaldsens porslinsmedaljong föreställande Natten som bär de sovande små barnen i sin famn, som skymtade fram under mossan. Den hade mossan inte lyckas gömma helt och hållet. Det kändes helt givet att det måste vara de tre små döda flickebarnens grav som pryddes av den.
![]() |
| Natten av Berthel Thorvaldsen |
Det ser ut som om övre delen av gravstenen måste ha slagits omkull av någon förunderlig anledning. Men det finns ingen som lever och vet något om den saken, eller vem som har lagat gravstenen.
Jag fick ta reda på mycket om både mossa på gravsten och porslin, inte minst när det var läge att göra det.
Etiketter:
barnbarn,
Böcker,
Min vardag
lördag 21 juli 2018
Mailboxen svämmar över, mobiltelefonen ringer för jämnan med sådant jag varken önskat eller ens eftersökt.
I fredags blev jag uppringd på mobilen av någon som jag faktiskt inte hörde vad han sa, det är ju det stuket på mobiltelefonens tydlighet och folks sludder nu för tiden. De kan ju inte längre tala ur skägget. Nästan så jag känner hur hornen växer ut och nästan är på väg att fråga vilken drog de sugit i sig och lämpligheten att sitta och ringa till folk i det tillståndet.
Antingen det eller så säger de:
- Är det Gun?
- Ja, svarar jag lite skeptiskt eftersom jag inte känner igen rösten.
- Nämen HEJ vad bra. Hur mår du?
I bästa fall så heter de något, men bara i förnamn och undan vidare andningsuppehåll startar flodvågen.
Jag blir faktiskt rätt irriterad på folk som går på som om de ingår i min bekantskapskrets, gör intrång i mitt privatliv och faktiskt bara vill sälja något.
Jag bara undrar: VAR fasen får de sin utbildning ifrån? Är det bara dysfunktionella personer som utbildar dem nu för tiden.
OM jag låter som en riktig ragata? Tja, tanken har faktiskt slagit mig och allt oftare.
Jag fick fråga fredagsringaren flera gånger om han var hantverkare, eller om det gällde tandvärk. Ja, du hör själv vilken dårskapsytterlighet jag fick gissa mig fram till. Eftersom jag nu anlitat takläggare och jag inte visste om det var någon eftersläntare som vaknat till liv och skulle lämna offert, ville jag inte vara otrevlig.
Efter en stunds gissande från min sida frågade han mig tillslut om jag varit hos tandläkaren.
- Ja, svarade jag helt sanningsenligt, jag var där förra veckan och så följde en flodvåg in i mitt öra, som det inte gick att stoppa.
Själv satt jag mest och funderade om de redan nu skulle sätta upp mig på en kontrolltid, men det kändes inte troligt att det var från min tandläkare någon ringde. Jag hade dessutom när jag betalade kommit överens om att de skulle kalla mig till en överenskommen besökstid framledes. Helt i vanligt tågordning.
- Nämen, sakta i backarna sa jag tillslut, av vilken anledning skall jag gå till en tandläkare jag varken sökt kontakt med eller önskat, dessutom varit hos tandläkaren förra veckan på kontroll.
Men han gav sig inte han hade väl någon inövad lapp han läste ifrån. Då rök tillslut proppskåpet och jag sa irriterat till honom, att jag inte hade för avsikt att fortsätta det här samtalet, hade varken tid eller lust. Så knäppte jag bort samtalet.
Usch, vad trött och less jag blir. Det värsta av allt är att jag själv känner att det här har börjat ha menlig inverkan på mitt privatliv. Hur i hela helsefyr skall man kunna fortsätta att fortsätta privatlivet när man hela tiden möts av denna flodvåg av idioti. Man äger faktiskt inte sitt eget privatliv längre!
Varje gång jag öppnar min mailbox så har den svämmat över i allsköns goja. Det är lån, casinospel, hälsokost, viner, biobiljetter, resor, mobiltelefoner som de vill ha bekräftelse på adressen, bonusprogram m.m. Huvudlösa inslag saknas inte heller: medel vid erektionsproblem - det sistnämnda fick mig i alla fall att le en liten smula även om jag spontant bara kände "Stick om brinn era idioter! Jag kan omöjligen ha erektionsproblem eftersom jag faktiskt är till kvinna född och heller inte har några som helst planer på något könsbyte".
Det räcker inte med denna telefon och PC-hemsökelse, utan det ringer på dörrklockan och utanför vill man sälja, eller så skall det skänkas pengar. Men faktiskt så var det en timid dam häromveckan med en herre i släptåg, som stod ängsligt nere på uppfarten och på behörigt avstånd. De ville göra mig observant på att min själ var i farozonen och de ville rädda mig från ondskan!
Hmmm... tänkte jag och var nästan på väg att säga, att det är nog redan kört på den fronten, såtillvida att de inte gratis höll med PC, mobil och dörrsupport.
Men så trädde mitt bättre jag fram, jag tog lydigt emot det lilla brandtalet om något tältmöte, som ängsligt sträcktes fram till mig. Det var ett vackert och konstnärligt utformat litet reklamblad. Inte för att jag förstod varför det delades ut, eftersom det verkade vara någon sammankomst i Stockholmstrakten. Men det var inte några övertalningskampanjer, utan bara den lilla vädjan om att de ville observera mig på att min själ var i farozonen för ondskan.
- Vem var det, undrade Herr H, när jag kom tillbaka med det lilla reklambladet som jag hade i handen.
- Det var nog till dig egentligen din förtappade själ, sa jag, eftersom jag ännu inte lämnat svenska kyrkan till skillnad från dig, utan tänker fortsätta att gå på lunchkonserter, vara med i bokcirkeln och lite annat smått och gott som går av stapeln, utan tvång att överlämna min själ. Jag tror nog Charlotta, vår lilla ärtiga präst skall lyckas viga mig till den sista vilan, utan att osa svavel och ösa syndernas förlåtelse över min lekamen. Jag tror nog att hon känner mig tillräckligt för att det skall bli ok, utan att jag skall behöva skramla i kistlocket.
Dvs. om hon överlever mig! sa, jag och slängde fram lappen till en häpen Herr H. Vände på klacken och tågade in i köket och satte på en kopp kaffe av MITT EKOLOGISKA kaffe, ingen Zoegas Mollbergs Blandning, som Herr H är impregnerad av!
Antingen det eller så säger de:
- Är det Gun?
- Ja, svarar jag lite skeptiskt eftersom jag inte känner igen rösten.
- Nämen HEJ vad bra. Hur mår du?
I bästa fall så heter de något, men bara i förnamn och undan vidare andningsuppehåll startar flodvågen.
Jag blir faktiskt rätt irriterad på folk som går på som om de ingår i min bekantskapskrets, gör intrång i mitt privatliv och faktiskt bara vill sälja något.
Jag bara undrar: VAR fasen får de sin utbildning ifrån? Är det bara dysfunktionella personer som utbildar dem nu för tiden.
OM jag låter som en riktig ragata? Tja, tanken har faktiskt slagit mig och allt oftare.
Jag fick fråga fredagsringaren flera gånger om han var hantverkare, eller om det gällde tandvärk. Ja, du hör själv vilken dårskapsytterlighet jag fick gissa mig fram till. Eftersom jag nu anlitat takläggare och jag inte visste om det var någon eftersläntare som vaknat till liv och skulle lämna offert, ville jag inte vara otrevlig.
Efter en stunds gissande från min sida frågade han mig tillslut om jag varit hos tandläkaren.
- Ja, svarade jag helt sanningsenligt, jag var där förra veckan och så följde en flodvåg in i mitt öra, som det inte gick att stoppa.
Själv satt jag mest och funderade om de redan nu skulle sätta upp mig på en kontrolltid, men det kändes inte troligt att det var från min tandläkare någon ringde. Jag hade dessutom när jag betalade kommit överens om att de skulle kalla mig till en överenskommen besökstid framledes. Helt i vanligt tågordning.
- Nämen, sakta i backarna sa jag tillslut, av vilken anledning skall jag gå till en tandläkare jag varken sökt kontakt med eller önskat, dessutom varit hos tandläkaren förra veckan på kontroll.
Men han gav sig inte han hade väl någon inövad lapp han läste ifrån. Då rök tillslut proppskåpet och jag sa irriterat till honom, att jag inte hade för avsikt att fortsätta det här samtalet, hade varken tid eller lust. Så knäppte jag bort samtalet.
Usch, vad trött och less jag blir. Det värsta av allt är att jag själv känner att det här har börjat ha menlig inverkan på mitt privatliv. Hur i hela helsefyr skall man kunna fortsätta att fortsätta privatlivet när man hela tiden möts av denna flodvåg av idioti. Man äger faktiskt inte sitt eget privatliv längre!
Varje gång jag öppnar min mailbox så har den svämmat över i allsköns goja. Det är lån, casinospel, hälsokost, viner, biobiljetter, resor, mobiltelefoner som de vill ha bekräftelse på adressen, bonusprogram m.m. Huvudlösa inslag saknas inte heller: medel vid erektionsproblem - det sistnämnda fick mig i alla fall att le en liten smula även om jag spontant bara kände "Stick om brinn era idioter! Jag kan omöjligen ha erektionsproblem eftersom jag faktiskt är till kvinna född och heller inte har några som helst planer på något könsbyte".
Det räcker inte med denna telefon och PC-hemsökelse, utan det ringer på dörrklockan och utanför vill man sälja, eller så skall det skänkas pengar. Men faktiskt så var det en timid dam häromveckan med en herre i släptåg, som stod ängsligt nere på uppfarten och på behörigt avstånd. De ville göra mig observant på att min själ var i farozonen och de ville rädda mig från ondskan!
Hmmm... tänkte jag och var nästan på väg att säga, att det är nog redan kört på den fronten, såtillvida att de inte gratis höll med PC, mobil och dörrsupport.
Men så trädde mitt bättre jag fram, jag tog lydigt emot det lilla brandtalet om något tältmöte, som ängsligt sträcktes fram till mig. Det var ett vackert och konstnärligt utformat litet reklamblad. Inte för att jag förstod varför det delades ut, eftersom det verkade vara någon sammankomst i Stockholmstrakten. Men det var inte några övertalningskampanjer, utan bara den lilla vädjan om att de ville observera mig på att min själ var i farozonen för ondskan.
- Vem var det, undrade Herr H, när jag kom tillbaka med det lilla reklambladet som jag hade i handen.
- Det var nog till dig egentligen din förtappade själ, sa jag, eftersom jag ännu inte lämnat svenska kyrkan till skillnad från dig, utan tänker fortsätta att gå på lunchkonserter, vara med i bokcirkeln och lite annat smått och gott som går av stapeln, utan tvång att överlämna min själ. Jag tror nog Charlotta, vår lilla ärtiga präst skall lyckas viga mig till den sista vilan, utan att osa svavel och ösa syndernas förlåtelse över min lekamen. Jag tror nog att hon känner mig tillräckligt för att det skall bli ok, utan att jag skall behöva skramla i kistlocket.
Dvs. om hon överlever mig! sa, jag och slängde fram lappen till en häpen Herr H. Vände på klacken och tågade in i köket och satte på en kopp kaffe av MITT EKOLOGISKA kaffe, ingen Zoegas Mollbergs Blandning, som Herr H är impregnerad av!
torsdag 19 juli 2018
Träffade en gammal 97-årig gentleman idag när jag var på lunchkonsert med efterföljande kyrkkaffe - han förstod sig inte på svenskarna längre.
Men det är han ju inte ensam om direkt.
Samtalet tog sin början när han uttryckte förundran över att inte militären var inkallad med sina helikoptrar som kan brandbomba. Den nya generaldirektören Dan Elisasson för Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB, han hänvisade i nyheterna i tisdags att militären hade ju semester och det var ju anställningsavtal som skulle följas.
Tillslut frågade den 97-årige gamla gentlemannen hur gammal jag var, eftersom jag var så påläst om både det ena och det andra. Jag berättade då att jag var uppväxt i ett politikerhem och i en familj/släkt som var mycket allmänbildade och som inte hade nöjt sig med det som våra svenska lärosäten tillhandahöll, dvs. den indoktrinering som det svenska folket är och varit utsatt för sedan generationer tillbaka.
Det visade sig att den gamle gentlemannen hade än mer åsikter, närmare bestämt om de politiker som vägrade tala med varandra i Regering och Riksdag. Det var rena rama sandlådan! sa han med en fnysning.
Ja, vi hade nog kunnat tömma hela den nyfyllda kaffetermosen om vi hade fortsatt vårt samtal över vad som var galet i Sverige. Men vi hann med väldigt många samtalsämnen eftersom läget i Sverige är allvarligt. Den som inte inser det ägnar sig åt självbedrägeri av diger kaliber, alt. lever i skyddad verkstad.
Samtalet tog sin början när han uttryckte förundran över att inte militären var inkallad med sina helikoptrar som kan brandbomba. Den nya generaldirektören Dan Elisasson för Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB, han hänvisade i nyheterna i tisdags att militären hade ju semester och det var ju anställningsavtal som skulle följas.
Efter vi hade tagit oss en påtår av kaffet kunde vi bara samstämt konstatera att skulle Sverige bli anfallen av någon makt, så skulle militären och Dan Elisasson hänvisa till att militären har semester, angriparna fick nog återkomma när de åter var i tjänst.
Vi konstaterade också hur många myndigheter Dan Eliasson hade gjort "kärriär" i, helt obegripligt många och ändå satt han kvar som generaldirektör fast han gjort sig totalt omöjligt på samtliga poster. Det hade ju bara slutat med den ena katastrofen efter den andra.
Den gamle undrade: hur många gånger måste man bevisa att man är helt oduglig innan man skulle begripa, att karln inte ens klarade av att lagra konserver.
Vi konstaterade också hur många myndigheter Dan Eliasson hade gjort "kärriär" i, helt obegripligt många och ändå satt han kvar som generaldirektör fast han gjort sig totalt omöjligt på samtliga poster. Det hade ju bara slutat med den ena katastrofen efter den andra.
Den gamle undrade: hur många gånger måste man bevisa att man är helt oduglig innan man skulle begripa, att karln inte ens klarade av att lagra konserver.
Det visade sig att den gamle gentlemannen hade än mer åsikter, närmare bestämt om de politiker som vägrade tala med varandra i Regering och Riksdag. Det var rena rama sandlådan! sa han med en fnysning.
Ja, vi hade nog kunnat tömma hela den nyfyllda kaffetermosen om vi hade fortsatt vårt samtal över vad som var galet i Sverige. Men vi hann med väldigt många samtalsämnen eftersom läget i Sverige är allvarligt. Den som inte inser det ägnar sig åt självbedrägeri av diger kaliber, alt. lever i skyddad verkstad.
![]() |
| Här brinner det i Sverige, det är ju inte precis raketforskning för att inse hur allvarligt läget är. Men det kanske underlättar om man är generaldirektör, svensk militär eller rent av bara politiker i den svenska regeringen, de som alla är satta att värna våra liv. Brukar inte hänvisa till journalisten Lotta Gröning, som skrivit många klokheter, men det här gången skall jag göra det undantaget: https://www.expressen.se/kronikorer/lotta-groning/vad-ska-vi-ha-dan-eliassons-myndighet-till/ |
tisdag 17 juli 2018
måndag 16 juli 2018
Om bloggverktyg och Guds existens - Ja, du förstår väl att det här inte blir rätt att hantera.
För någon tid sedan försvann det trevliga inslaget att man kunde se var någonstans i världen där mina läsare befann sig bland de sista lästa inläggen.
Nåja, jag råkade notera av ren slump att några kröp under radarn, men på det hela taget så syntes mina läsare för andra läsare.
Det mesta av funktioner som jag själv har kunnat kontrollera verkar ha strukit på foten och det är ju inte bra, därför att jag vill inte att det bland kommentarerna skall förekomma rena rama spam och reklam för allsköns goja. Sådant har jag plockat bort systematiskt, åsikter däremot har jag aldrig duckat för, även när de varit grovt kränkande, speciellt då under min tid som bloggare i Norrländska socialdemokratens tak. Dvs. när pressfrihet ännu rådde i Sverige. Men vitsen med kommentaren är ju att jag skall kunna ha en dialog med mina läsare, när de finner att de vill och om de vill ha det.
Indikationer har också kommit om att människor haft svårt att kunna göra inlägg i mitt blogg. Det verkar på det hela taget som om gått troll i det mesta. Kanske har det att göra med vilka som varit mina läsare. Vad vet jag. Inte mycket och jag kan bara spekulera utan att veta något säkert. Jag är inte mycket för konspirationsteorier, men vet också av erfarenhet att de inte är att negligera.
På något plan börjar jag bli ganska luttrad, eftersom det gått som en löpeld genom mitt vuxna liv att jag skall tystas för de som finner min rättframhet, som ett slag under bältet. Min etik och moral går det inte att schackra med helt enkelt, jag är mao inte till salu. Det kan de som redan försökt intyga. Jag har helt enkelt inget behov av någon "intresseklubb".
Har du som jag slagits av att det just nu pågår en väldig desorientering och där man handskas med uttalanden väldigt vanskligt. Man låter inte folk längre säga det som de har sagt utan man stuvar om som det passar ens egna syften. Dylika självpåtagna tilltag kan inte leda till något annat än ett fullständigt kaos och vari godheten i ett dylikt förfarande finns är jag dessbättre inte människa att förstå.
Jag vet inte heller av vilken anledning som "de som anser sig goda människor" ägnar sig åt något så himla lumpet som att göra om "andra människors sanningar". Det har på något sätt blivit så allvarligt att det t.o.m. i den dagstidning, Göteborgs-Posten som vi har förekommer regelrätta påhopp av kaliber som enligt svensk lag är fullt åtalbart. Dvs. man lägger ord i någons mun som är ämnat för missaktning och inte ens stämmer överens med vad personen ifråga sagt, eller agerat.
Det är inte utan att jag tänker på vad det står i Bibeln om när t.o.m. far och son, bröder, etc. (vill jag bestämt minnas att det stod hänvisat till) kan ta död på varandra. Det kommer att komma en tid när man inte kommer att kunna skilja ond från god och det vill jag nog påstå, att där är vi redan. Har tyvärr befunnit oss där rätt länge nu. Det var en smutsig valkampanj vid förra valet, men det som väntar runt hörnet kommer att få tidigare valkampanjer som att te sig som en ljum sommarbris i jämförelse med den fullständiga anarkin/diktatur som nu dykt upp. Ett samhällssystem som fullständigt havererat.
Det som jag reagerar väldigt starkt emot varje gång jag hör det, vilket är ungefär 10 gånger per dag nu för tiden det är när man hävdar att Sverigedemokraterna inte anser att samer och judar är svenskar. Det är ju fullt möjligt att det är något stolpskott som sagt så, vad vet jag - jag sitter inte med i det partiet. Men personligen undanber jag mig att användas till dolda egna agendor, därför att är det några som inte betraktat samer och judar som fullvärdiga människor och alltjämt inte gör det så är det svenska regeringar och där står vi ju och stampar fortfarande!
Samerna är den enda urbefolkningen i världen som ännu har negligerade rättigheter trots vad Sverige har förbundit sig att följa. Hur Sverige bar sig åt mot judarna under kriget och har låtit det fortgå genom att ha en toleransgräns som måste anses utöver vad som är rimligt, det är för mig personligen en gåta.
Bo och verka mitt i ett åsiktsfältslag gör att jag aldrig har kunnat invaggas i någon falsk trygghet. Jag har hela tiden sett hur verkligheten sett ut.
Jag är inte av judisk härkomst (vad jag vet), men hade jag nu varit det också, hade jag undanbett mig att dras in i maktkriget. Däremot vet jag att jag är båda av samisk ursprung men också av riktig blåblodig svensk härkomst och jag vill inte att någon använder något av dem med dunkla avsikter och där varje form av sans och balans saknas.
Just nu lyssnar jag på Sommar i P 1 där f.d. SÄPO-chefen Anders Thornberg, numera chef över polisen sommarpratar. Det är obehagliga sanningar han levererar för alla som vill hävda att Sverigedemokrater svartmålar.
Livet på den här jorden är alltmer komplicerat och ibland blir jag bara så innerligen trött på allt våld och krig och hur oskyldiga människor drabbas pga. maktlystnad och människohjärnor som har allt övrigt att önska.
Igårkväll låg jag i TV-soffan och löste lite korsord mest för att koppla bort ordbrus och krav i huvudet, men Rapport stod på och jag kunde inte undgå att höra att Egypten tänkte införa lagar mot ateism! Det skulle bli straffbart att inte tro på Gud! De orden fick mig att kika upp ur korsordets orddjungel.
Jag såg även ett inslag från Egyptisk TV hur en person kölhalades som ifrågasatte Guds existens eftersom han var ateist och dessutom vetenskapligt lagd. Två fullvuxna karlar satt och förde motargument av innehållet "kände han inte till hur han kommit till världen". I det ögonblicket visste jag ärligt och uppriktigt inte om jag skulle skratta eller gråta. Två fullvuxna karlar och de vet inte hur det blir nya barn!
Livets uppkomst på jorden torde också rent vetenskapligt vara bekräftat och tämligen föga att ens ifrågasätta. Men om det var ägget eller krokodilen som kom först det har man däremot ännu inte lyckats klura ut. För mig har det inte någon större betydelse, jag har upptäckt hur allt är gudomlig matematik och för det mesta helt obegripligt hur saker och ting har kunnat utvecklas.
Hävda Guds skapelse tror jag rent praktiskt blir rätt svårt att hävda och då lämnar jag fritt fram för både änglar, eller att det inte finns någon egentlig död mer än att kroppen naturligtvis faller bort, eller att det kanske t.o.m. finns något allomfattande som man kan benämna Gud. Något som är större än människan själv.
Jag kan inte förneka att jag känner ett visst behov av att uttala det jag gjorde som 15 åring, på den tiden när jag var i krig mot allt som kunde tänkas heta Gud. Min uppfattning var att fanns det överhuvudtaget någon Gud så var det den grymmaste varelse som överhuvudtaget skapats, som kunde tillåta sådant elände som fanns överallt och i synnerhet i mitt eget liv. Vad fanns det för mening att även jag skulle förlora min mor i lungcancer, räckte det inte att min kusin som under några år bodde hemma hos oss hade förlorat sin mor i en hjärntumör. Jag hade också på nära håll upplevt hur människoliv hade släckts på de mest grymma sätt.
När jag kom upp i 20 års ålder hade mitt hat förvandlats till den humor som skulle bli min följeslagare genom livet. Då hävdade jag med glimten i ögat att finns Gud så är hon kvinna och hon är SVART! - Blev du förvånad nu att jag inte ens använda det där förbjudna N-ordet fast det inte ens var politiskt inkorrekt på den tiden.
Det där patriarkatet som vill förpassa kvinnan till mellan knytnäve och spis ger jag inte mycket för. De har mycket att upptäcka och lära sig om medmänsklighet och kärlek till sina medmänniskor.
Nåja, jag råkade notera av ren slump att några kröp under radarn, men på det hela taget så syntes mina läsare för andra läsare.
Det mesta av funktioner som jag själv har kunnat kontrollera verkar ha strukit på foten och det är ju inte bra, därför att jag vill inte att det bland kommentarerna skall förekomma rena rama spam och reklam för allsköns goja. Sådant har jag plockat bort systematiskt, åsikter däremot har jag aldrig duckat för, även när de varit grovt kränkande, speciellt då under min tid som bloggare i Norrländska socialdemokratens tak. Dvs. när pressfrihet ännu rådde i Sverige. Men vitsen med kommentaren är ju att jag skall kunna ha en dialog med mina läsare, när de finner att de vill och om de vill ha det.
Indikationer har också kommit om att människor haft svårt att kunna göra inlägg i mitt blogg. Det verkar på det hela taget som om gått troll i det mesta. Kanske har det att göra med vilka som varit mina läsare. Vad vet jag. Inte mycket och jag kan bara spekulera utan att veta något säkert. Jag är inte mycket för konspirationsteorier, men vet också av erfarenhet att de inte är att negligera.
På något plan börjar jag bli ganska luttrad, eftersom det gått som en löpeld genom mitt vuxna liv att jag skall tystas för de som finner min rättframhet, som ett slag under bältet. Min etik och moral går det inte att schackra med helt enkelt, jag är mao inte till salu. Det kan de som redan försökt intyga. Jag har helt enkelt inget behov av någon "intresseklubb".
Har du som jag slagits av att det just nu pågår en väldig desorientering och där man handskas med uttalanden väldigt vanskligt. Man låter inte folk längre säga det som de har sagt utan man stuvar om som det passar ens egna syften. Dylika självpåtagna tilltag kan inte leda till något annat än ett fullständigt kaos och vari godheten i ett dylikt förfarande finns är jag dessbättre inte människa att förstå.
Jag vet inte heller av vilken anledning som "de som anser sig goda människor" ägnar sig åt något så himla lumpet som att göra om "andra människors sanningar". Det har på något sätt blivit så allvarligt att det t.o.m. i den dagstidning, Göteborgs-Posten som vi har förekommer regelrätta påhopp av kaliber som enligt svensk lag är fullt åtalbart. Dvs. man lägger ord i någons mun som är ämnat för missaktning och inte ens stämmer överens med vad personen ifråga sagt, eller agerat.
Det är inte utan att jag tänker på vad det står i Bibeln om när t.o.m. far och son, bröder, etc. (vill jag bestämt minnas att det stod hänvisat till) kan ta död på varandra. Det kommer att komma en tid när man inte kommer att kunna skilja ond från god och det vill jag nog påstå, att där är vi redan. Har tyvärr befunnit oss där rätt länge nu. Det var en smutsig valkampanj vid förra valet, men det som väntar runt hörnet kommer att få tidigare valkampanjer som att te sig som en ljum sommarbris i jämförelse med den fullständiga anarkin/diktatur som nu dykt upp. Ett samhällssystem som fullständigt havererat.
Det som jag reagerar väldigt starkt emot varje gång jag hör det, vilket är ungefär 10 gånger per dag nu för tiden det är när man hävdar att Sverigedemokraterna inte anser att samer och judar är svenskar. Det är ju fullt möjligt att det är något stolpskott som sagt så, vad vet jag - jag sitter inte med i det partiet. Men personligen undanber jag mig att användas till dolda egna agendor, därför att är det några som inte betraktat samer och judar som fullvärdiga människor och alltjämt inte gör det så är det svenska regeringar och där står vi ju och stampar fortfarande!
Samerna är den enda urbefolkningen i världen som ännu har negligerade rättigheter trots vad Sverige har förbundit sig att följa. Hur Sverige bar sig åt mot judarna under kriget och har låtit det fortgå genom att ha en toleransgräns som måste anses utöver vad som är rimligt, det är för mig personligen en gåta.
Bo och verka mitt i ett åsiktsfältslag gör att jag aldrig har kunnat invaggas i någon falsk trygghet. Jag har hela tiden sett hur verkligheten sett ut.
Jag är inte av judisk härkomst (vad jag vet), men hade jag nu varit det också, hade jag undanbett mig att dras in i maktkriget. Däremot vet jag att jag är båda av samisk ursprung men också av riktig blåblodig svensk härkomst och jag vill inte att någon använder något av dem med dunkla avsikter och där varje form av sans och balans saknas.
Just nu lyssnar jag på Sommar i P 1 där f.d. SÄPO-chefen Anders Thornberg, numera chef över polisen sommarpratar. Det är obehagliga sanningar han levererar för alla som vill hävda att Sverigedemokrater svartmålar.
Livet på den här jorden är alltmer komplicerat och ibland blir jag bara så innerligen trött på allt våld och krig och hur oskyldiga människor drabbas pga. maktlystnad och människohjärnor som har allt övrigt att önska.
Igårkväll låg jag i TV-soffan och löste lite korsord mest för att koppla bort ordbrus och krav i huvudet, men Rapport stod på och jag kunde inte undgå att höra att Egypten tänkte införa lagar mot ateism! Det skulle bli straffbart att inte tro på Gud! De orden fick mig att kika upp ur korsordets orddjungel.
Jag såg även ett inslag från Egyptisk TV hur en person kölhalades som ifrågasatte Guds existens eftersom han var ateist och dessutom vetenskapligt lagd. Två fullvuxna karlar satt och förde motargument av innehållet "kände han inte till hur han kommit till världen". I det ögonblicket visste jag ärligt och uppriktigt inte om jag skulle skratta eller gråta. Två fullvuxna karlar och de vet inte hur det blir nya barn!
Livets uppkomst på jorden torde också rent vetenskapligt vara bekräftat och tämligen föga att ens ifrågasätta. Men om det var ägget eller krokodilen som kom först det har man däremot ännu inte lyckats klura ut. För mig har det inte någon större betydelse, jag har upptäckt hur allt är gudomlig matematik och för det mesta helt obegripligt hur saker och ting har kunnat utvecklas.
Hävda Guds skapelse tror jag rent praktiskt blir rätt svårt att hävda och då lämnar jag fritt fram för både änglar, eller att det inte finns någon egentlig död mer än att kroppen naturligtvis faller bort, eller att det kanske t.o.m. finns något allomfattande som man kan benämna Gud. Något som är större än människan själv.
Jag kan inte förneka att jag känner ett visst behov av att uttala det jag gjorde som 15 åring, på den tiden när jag var i krig mot allt som kunde tänkas heta Gud. Min uppfattning var att fanns det överhuvudtaget någon Gud så var det den grymmaste varelse som överhuvudtaget skapats, som kunde tillåta sådant elände som fanns överallt och i synnerhet i mitt eget liv. Vad fanns det för mening att även jag skulle förlora min mor i lungcancer, räckte det inte att min kusin som under några år bodde hemma hos oss hade förlorat sin mor i en hjärntumör. Jag hade också på nära håll upplevt hur människoliv hade släckts på de mest grymma sätt.
När jag kom upp i 20 års ålder hade mitt hat förvandlats till den humor som skulle bli min följeslagare genom livet. Då hävdade jag med glimten i ögat att finns Gud så är hon kvinna och hon är SVART! - Blev du förvånad nu att jag inte ens använda det där förbjudna N-ordet fast det inte ens var politiskt inkorrekt på den tiden.
Det där patriarkatet som vill förpassa kvinnan till mellan knytnäve och spis ger jag inte mycket för. De har mycket att upptäcka och lära sig om medmänsklighet och kärlek till sina medmänniskor.
![]() |
| Camille Flammarion-träsnittet, ett träsnitt känt från 1800-talet, som felaktigt framställer en medeltida uppfattning om en platt jord. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)










