Just nu är det några timmar kvar till Bartolomeinatten, som tog sin början för 446 år sedan vid 3-tiden på natten.

Ibland undrar jag hur Herr H upplever det som är född just den dagen, 24 augusti, speciellt i dessa dagar då maktkamperna avlöser varandra och ytterligheterna blir alltmer tillskruvade.

Just nu pågår igen en rättsprocess i Sundsvall mot en av alla dessa våldsbejakande NMR-anhängare, som av någon anledning ännu inte har förbjudits trots att det knappast kan råda någon som helst tvekan om att de är en terroristgrupp. Jag kan bara undra hur de som själva upplevt koncentrationslägren har det idag. Vad är deras tankar om landet Sverige. Sverige som under andra världskriget var ansvarig till att många människor hamnade i koncentrationsläger.

Le massacre de la Saint-Barthélemy, målning av François Dubois.

Själv är jag dödligt less på det ena dåraktiga utspelet efter det andra. Människor som är maktfullkomliga har jag aldrig haft så mycket till övers för, inte de heller som öppnar munnen innan de kopplat på hjärnan. De låter som papegojor som härmar flitigt vad någon annan sagt utan vidare tankeverksamhet.

Jag undrar så ibland om människor har svårt att stå på egna ben, men framförallt varför. Varför blir inte alla människor rakryggade, finns ett grundläggande behov av att vara ett flockdjur till varje pris och oavsett till vilket pris. Personligen har jag aldrig haft problem med att gå mot strömmen, det har liksom aldrig gjort mig något bara jag har varit fullt övertygad om att jag gjort rätt.

Den här smutsiga valkampanjen som pågår i Sverige just nu har faktiskt fått mig att skärpa till mig. Så mycket politik har jag nog sanning att säga aldrig ägnat tid åt tidigare i mitt liv. Men jag ser det som min skyldighet att sätta mig in i det hela på allvar, därför att läget i Sverige är verkligen allvarligt, mycket allvarligt dessutom. Inte lämna något över till slumpen, inte göra mig skyldig till några underlåtenhetsskulder, utan göra egna och medvetna val.

När jag ser till det ENORMA baklängesåk som Sverige gått till mötes bara sedan jag växte upp på 50-talet kan man knappt tro att det ens är fråga om samma land. Det är inte mycket som är sig likt. Det är inte många svenska medborgare som omfattas längre av det gemensamma som landets resurser består av. När jag tänkt efter så kan jag inte längre se en enda samhällsfunktion som fungerar längre, inte ens halvdant.

Herr H säger att anledningen till att vi aldrig drogs med i andra världskriget också är anledningen till dagens klimat i Sverige. Jag börjar tro att det är så. Därför att gamla försyndelser har en tendens att komma tillbaka så länge man inte tagit itu med dem. Dessutom återvända för varje gång på ett alltmer svårartat sätt ända tills man har tagit itu med problemen.

Till Riksdagsvalet kommer jag att ställa mig i de bespottades ringhörna. Socialdemokraterna har genom sitt lismande fulspel och dubbelmoral tillsammans med Alliansen kört hela landet i sank.

Vänsterpartiet har inte varit vänsterpartiet sedan C-H Hermansson lämnade över stafettpinnen då förfallet sakta men säkert kröp allt närmre. Frid vare över Hermanssons minne, faktum är att han var en av de få i partiledningen som kritiserade de sovjetiska övergreppen. Han var anledningen till att man på partikongressen 1967 deklarerade att internationell solidaritet inte bara skulle begränsas till kommunistpartier, utan även innefatta alla rörelser och grupper som i olika länder kämpar för fred, nationellt oberoende, frihet och socialism. Vid Warzawapaktens inmarsch i Tjeckoslovakien under Pragvåren krävde Hermansson att Sveriges diplomatiska förbindelser med Sovjetunionen skulle frysas. Han var dessutom ensam bland de svenska partiledarna att kräva det! Naturligtvis fick det till följd att han blev utfryst bland de andra partiledarna i Sverige. Det är ju så maffia fungerar.
Fi eller Miljömupparna är tyvärr inte mycket att hänga i julgranen, trots att jag nog faktiskt ser Gustav Fridolin med andra ögon än resten av stollarna som framträder i det partiet. Miljöpartiet gjorde en förlust när Maria Wetterstrand försvann ur partitoppen, hon visste i alla fall vad hon talade om. De som följt efter henne har nog dessvärre sina pållar ute på grönbete.

Högerregering och allians har, med de "rödgröna" och framförallt socialdemokraterna, allihop förbrukat sitt förtroendekapital om de ens någonsin haft det. Jag har mycket svårt att tro att jag någonsin kommer att rösta på något av de "rumsrena" hycklarna.

Till kommunalvalet kommer jag att rösta på det enda parti som möjligen kan rädda oss från en total undergång: det nybildade Demokraterna, vars partiledning är avhopparna från andra partier, som helt enkelt fått nog av inkompetens, partipiskor, korruptionen och den ekonomiska katastrofen: Västlänken! Den bara måste stoppas - staten som klubbat igenom den får stå den kostnaden det kommer att kosta att lösa festdeltagarna, som gnuggat händerna och jublat åt den herrelösa kostnaden/kontrakten.

När det gäller Landstingsvalet grubblar jag ännu, hade jag bara vetat att Kristdemokraterna tänker hålla sitt vallöfte och se till att Landstingen läggs ner och att staten på sikt blir ansvarig för hela landets vård och att den blir jämlik, dvs. att KD verkligen arbetat för det, skulle de galant få min röst. Här i Göteborg bygger man för ännu fler administrativ personal. Jag har inte belägg för det men det känns som om de administrativa överskrider själva vårdpersonalen. Nyligen talade SU:s ledning om att man skulle dra ner på vårdpersonalen ytterligare. Det betyder att det blir säkrare att vända sig till Blå Stjärnan (djursjukhuset) än till sjukvården.

Men jag har ännu inga garantier för att KD tänker uppfylla sitt löfte, eller om de förpassar det vallöftet till valfläskhögen direkt efter valet. I år känner jag verkligen inte att jag bara kan släppa iväg min röst på något som bara riskerar att bli ett slag i luften, då kan hellre någon av de andra som har samma tankebanor om det horribla med Landstingen istället få min röst.

Den som nu tänker säga upp bekantskapen med mig därför att jag kommer att rösta på Sverigedemokraterna till Riksdagsvalet kan göra det när det passar vederbörande. Gårdagens sista diskussion på FB i min bekantskapskrets fick mig att bestämma mig definitivt, det blev sas "droppen som fick bägaren att rinna över". Då hade jag fått nog av dårskapen och viskaleken, som endast utgick ifrån hypotesen "om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger blir det en sanning".
Den urspårade diskussionen fick mina tankar att fullständigt falla på plats, det var ungefär samma upplevelse som när man suttit och lagt ett jättepussel och så får man en avgörande bit i sin hand och hela pusslet ramlar helt plötsligt bara på plats. Jag är dessutom helt övertygad om att jag inte kommer att byta fot i första taget även om det kan vara något ämne, som jag inte helhjärtat delar.

Jag har själv aldrig dömt andra i min bekantskapskrets för vilka huvudstupa åsikter de än må ha haft, så är det någon som nu fördömer mig och anser mig paria för mitt partival så lovar och försäkrar jag att jag kommer att ta det med jämnmod. Nu har jag också förstått att det är långt ifrån alla som har min inställning.

Jag gjorde också valkompassen och blev rätt förvånad över resultatet till Riksdagspartiet.till Riksdagsvalet fick jag följande resultat. 😃
RIKSDAGSVALET
Partimatchning:SverigedemokraternaSD64%
SocialdemokraternaS56%
KristdemokraternaKD50%
VänsterpartietV49%
CenterpartietC46%
ModeraternaM46%
LiberalernaL45%
MiljöpartietMP42%

ända tills jag kollade vad vart och ett av partierna i regeringsställning egentligen gjort i förhållande till hur de "ansåg" skulle göras.
https://valkompassen.svt.se/

Då var jag inte längre förvånad.

Det är som med allt annat här i livet, det finns all anledning att inte bara köpa grisen i säcken, utan granska det hela väldigt grundligt och med eftertanke. Inte minst känna efter själv vad som är förhandlingsbart och vad som inte känns förhandlingsbart.