Google+ Followers

lördag 21 juli 2018

Mailboxen svämmar över, mobiltelefonen ringer för jämnan med sådant jag varken önskat eller ens eftersökt.

I fredags blev jag uppringd på mobilen av någon som jag faktiskt inte hörde vad han sa, det är ju det stuket på mobiltelefonens tydlighet och folks sludder nu för tiden. De kan ju inte längre tala ur skägget. Nästan så jag känner hur hornen växer ut och nästan är på väg att fråga vilken drog de sugit i sig och lämpligheten att sitta och ringa till folk i det tillståndet.

Antingen det eller så säger de:

- Är det Gun?
- Ja, svarar jag lite skeptiskt eftersom jag inte känner igen rösten. 
- Nämen HEJ vad bra. Hur mår du?
I bästa fall så heter de något, men bara i förnamn och undan vidare andningsuppehåll startar flodvågen.

Jag blir faktiskt rätt irriterad på folk som går på som om de ingår i min bekantskapskrets, gör intrång i mitt privatliv och faktiskt bara vill sälja något.

Jag bara undrar: VAR fasen får de sin utbildning ifrån? Är det bara dysfunktionella personer som utbildar dem nu för tiden.

OM jag låter som en riktig ragata? Tja, tanken har faktiskt slagit mig och allt oftare.


Jag fick fråga fredagsringaren flera gånger om han var hantverkare, eller om det gällde tandvärk. Ja, du hör själv vilken dårskapsytterlighet jag fick gissa mig fram till. Eftersom jag nu anlitat takläggare och jag inte visste om det var någon eftersläntare som vaknat till liv och skulle lämna offert, ville jag inte vara otrevlig.

Efter en stunds gissande från min sida frågade han mig tillslut om jag varit hos tandläkaren.
- Ja, svarade jag helt sanningsenligt, jag var där förra veckan och så följde en flodvåg in i mitt öra, som det inte gick att stoppa.

Själv satt jag mest och funderade om de redan nu skulle sätta upp mig på en kontrolltid, men det kändes inte troligt att det var från min tandläkare någon ringde. Jag hade dessutom när jag betalade kommit överens om att de skulle kalla mig till en överenskommen besökstid framledes. Helt i vanligt tågordning.


- Nämen, sakta i backarna sa jag tillslut, av vilken anledning skall jag gå till en tandläkare jag varken sökt kontakt med eller önskat, dessutom varit hos tandläkaren förra veckan på kontroll.

Men han gav sig inte han hade väl någon inövad lapp han läste ifrån. Då rök tillslut proppskåpet och jag sa irriterat till honom, att jag inte hade för avsikt att fortsätta det här samtalet, hade varken tid eller lust. Så knäppte jag bort samtalet.


Usch, vad trött och less jag blir. Det värsta av allt är att jag själv känner att det här har börjat ha menlig inverkan på mitt privatliv. Hur i hela helsefyr skall man kunna fortsätta att fortsätta privatlivet när man hela tiden möts av denna flodvåg av idioti. Man äger faktiskt inte sitt eget privatliv längre!

Varje gång jag öppnar min mailbox så har den svämmat över i allsköns goja. Det är lån, casinospel, hälsokost, viner, biobiljetter, resor, mobiltelefoner som de vill ha bekräftelse på adressen, bonusprogram m.m. Huvudlösa inslag saknas inte heller: medel vid erektionsproblem - det sistnämnda fick mig i alla fall att le en liten smula även om jag spontant bara kände "Stick om brinn era idioter! Jag kan omöjligen ha erektionsproblem eftersom jag faktiskt är till kvinna född och heller inte har några som helst planer på något könsbyte".
Det räcker inte med denna telefon och PC-hemsökelse, utan det ringer på dörrklockan och utanför vill man sälja, eller så skall det skänkas pengar. Men faktiskt så var det en timid dam häromveckan med en herre i släptåg, som stod ängsligt nere på uppfarten och på behörigt avstånd. De ville göra mig observant på att min själ var i farozonen och de ville rädda mig från ondskan!

Hmmm... tänkte jag och var nästan på väg att säga, att det är nog redan kört på den fronten, såtillvida att de inte gratis höll med PC, mobil och dörrsupport.

Men så trädde mitt bättre jag fram, jag tog lydigt emot det lilla brandtalet om något tältmöte, som ängsligt sträcktes fram till mig. Det var ett vackert och konstnärligt utformat litet reklamblad. Inte för att jag förstod varför det delades ut, eftersom det verkade vara någon sammankomst i Stockholmstrakten. Men det var inte några övertalningskampanjer, utan bara den lilla vädjan om att de ville observera mig på att min själ var i farozonen för ondskan.

- Vem var det, undrade Herr H, när jag kom tillbaka med det lilla reklambladet som jag hade i handen.

- Det var nog till dig egentligen din förtappade själ, sa jag, eftersom jag ännu inte lämnat svenska kyrkan till skillnad från dig, utan tänker fortsätta att gå på lunchkonserter, vara med i bokcirkeln och lite annat smått och gott som går av stapeln, utan tvång att överlämna min själ. Jag tror nog Charlotta, vår lilla ärtiga präst skall lyckas viga mig till den sista vilan, utan att osa svavel och ösa syndernas förlåtelse över min lekamen. Jag tror nog att hon känner mig tillräckligt för att det skall bli ok, utan att jag skall behöva skramla i kistlocket.

Dvs. om hon överlever mig! sa, jag och slängde fram lappen till en häpen Herr H. Vände på klacken och tågade in i köket och satte på en kopp kaffe av MITT EKOLOGISKA kaffe, ingen Zoegas Mollbergs Blandning, som Herr H är impregnerad av!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar