Hur mycket image ligger det i vilken bil man åker omkring i?

Jag har sett ett otal av dessa enorma lyxbilar, som är nära nog ett halvt kvarter långa. Egentligen förstår jag inte vitsen med dem, eftersom det knappast kan komma på fråga, att man kan göra fickparkeringar, eller ens hitta en normal parkeringsplats för en dylik kärra. Bussparkeringarna går också bort.

Det finns några träffsäkra ställen, där man alltid kan få syn på dem. Brandenburger Tor i Berlin är ett sånt ställe. 

Det är där man skall befinna sig om man vill delge världen vad man har råd att åka omkring i. Då brukar dörrarna vara på vid gavel för att de förbipasserande skall kunna se in i bilarna, där man sitter och skålar i champagneglas med pettingbelysning i bilarna, till dunket av någon hip-hop-musik, så hela bilen står och hoppar för sig själv. 

Vad är det man vill visa upp?

En liten udda och kylslagen sysselsättning kan jag tycka. Där fruntimren brukar se ut som nyplockade hönor i sina lättklädda kreationer, under årstiden, när snålblåsten går genom märg och ben på de mest påpälsade personerna, som drar omkring fotsulorna med tankdroppen hängande från näsan.

Det måste väl snarare vara, att man är ett pucko, som inte enbart champagnebubblorna har haft en vådlig inverkan på hjärncellerna. Än att man tillhör någon form av kändisfolk. Jag kan inte tänka mig att kändisfolket åker omkring i dessa ett-halvt-kvarter-långa-bilar. Jag tror nog att de mer än benägna att möjligen brassa runt i dylika bilar istället:

Men mängden av dylika ett ett-halvt-kvarter-långa-bilar slogs nog trots allt i Sankt Petersburg. Det var sådana mängder, att jag helt enkelt inte orkade försöka få med dem alla på bild.

I Sankt Petersburg är "hängstället" kring ingången till Uppståndelsekyrkan.

Vem har sagt att man inte kan dra nytta av bilfönster. Här lyckades jag få med hela Uppståndelsekyrkan tack vare att fota rakt in i en bakruta på en bil. Dock rörde det sig om en vanlig bil, i annat fall hade bilden blivit tämligen becksvart...

Det här med flotta bilar. Det fick mig att tänka på det mail med en rolig historia, som jag fick av en god vän. Med historien följde två bilder på en guldfärgad Ferrari. Men eftersom jag inte vet om det finns någon upphovsrätt på bilderna, får ni nöja er med historien. Medan jag själv antar att bilen inte kunde ha varit av äkta guld. Hade den varit det, skulle den ha vägt åtskilliga kilon enbart i karossen. 

Men jag törs knappast ta gift på, att den verkligen inte var av guld. Trots allt finns det ju länder där guld tycks kunna användas till vad som helst, för att inte tala om sedelbuntarna. Det är väl därifrån uttrycket kommer, att använda sedelbuntar som flugsmällor.

E-mail från arabisk student till sin pappa:

Kära Pappa, 

Berlin är en underbar stad, människorna är vänliga och jag trivs verkligen här. Men pappa, jag skäms lite över att komma till colleget i min äkta guld Ferrari 599GTB, när alla mina lärare och många av mina skolkamrater åker tåg. 

Din son Nasser 

Nästa dag får Nasser ett svar i sin mailbox från sin pappa:

Min Älskade son,

Tjugo millioner US dollar har nyss överförts till ditt konto.
Var snäll och sluta skämma ut oss.
Åk och köp dig ett tåg du också.

Nu håller det politiskt korrekta Sverige på att avskaffa julen också.

Man kan undra om de förväntar sig att bli sprängda i luften annars.

Först var det "Den blomstertid nu kommer", en helt vanligt traditionsenlig svensk psalm vid skolavslutningarna, som fick foten ur vårt kulturarv.


Jesusbarnet, Maria och de tre vise männen, i form av en levande julkrubba, är nu inte välkomna, när julen firas på Fredriksdals museer och trädgårdar i Helsingborg. 

En julkrubba som så starkt förknippas med just julen. Dvs. för alla som inte hängivit sig helt åt mammon, utan minns varför vi egentligen firar jul. Advent - i väntan - och Julefriden. Skall nu den mörkaste tiden på året tvingas bli ännu mörkare och andigfattigare.

Anledningen är rätt och slätt att det hävdas, att "frälsaren inte passar in i kommunens krav på religiös och politiskt obudenhet".

Om nu julkrubban är olämplig. Då kan man undra vad mer, som nu inte längre är lämpligt och som har med själva julfirandet att göra. 

Nu måste vi unisont lägga våra pannor i veck: Vad är det mer som är olämpligt, att man som svensk ägnar sig åt? Tänk... tänk... tänk... För vi vill väl inte riskera, att få rasiststämpeln stämplad i pannan.

Slut på adventsfirandet?

Slut på att hänga upp en julstjärna i fönstret?

Inga 7-armade elljusstakar i fönstret?

Slut på julsånger?

Håller vi inte på att göra knut på oss själva i hopp om att vara så himla anpassningsbara och politiskt korrekta i alla lägen, att vi själva snart inte har en enda tradition kvar. 

Jag vet ärligt och uppriktigt talat snart inte heller vilka ord jag kan använda, utan att ha trampat rakt i klaveret och stora FY-fingret pekar mig rakt i ansiktet. 

Sverige lyser snart upp som det mest schizofrena landet i världen, där vi har slagit knut på oss själva för att passa in och vara ett sådant hycklande föregångsland. Så till den milda grad, att vi sopat hela vår historia under mattan. Det som inte syns - det finns inte heller och har heller aldrig existerat!

Man kan ju ha viss förståelse för att vissa politisk propaganda får en allt högre genomslagskraft. Det i sig är ett tecken på att något allvarligt är på tok i det här landet.

Alla dessa finanskriser det talas om.

En hel del människor har haft finanskris i hela sitt liv. Man behöver inte ens vara hemlös för den sakens skull.

Vari blir då skillnaden med ännu en finanskris?

En vit trasig sportsko på ena foten och en gammal luggsliten toffla på den andra. Hemmet i plastkassar för att hålla undan regnet, bilden tagen strax utanför en Prada-affär i Milano, tvärs över trottoaren till Basilican. Bara i Europa finns enorm fattigdom som ibland blir helt obegriplig. En pappskiva eller en sopsäck är många människors säng. Mest rörande jag har sett, var nog hela raden av hemlösa i Pisa, säkert ett 50-tal, som varje kväll sov tätt bredvid varandra. De hade krupit ner i varsin blå sopsäck.

I Göteborg passerade vi i många år de hemlösa varje morgon, där de fortfarande låg och sov, direkt på backen, eller i bästa fall på en trätrall, eller ett stycke pappkartong. Ett någorlunda skyddat ställe fanns det för dem där på baksidan av gamla Televerket på Kungshöjd. 

Men nog var det svårt att förklara för sitt förskolebarn, att en dels sovrum gick man rakt igenom, där de låg hopkurade med ytterkläderna dragna över huvudet, för att få lite skydd mot kyla. Man kunde se vad de hade ätit innan de somnade. Ingen upplyftande syn precis. - Ändå slängs det tonvis med mat bara från affärerna. Myndigheterna förstör varje år enorma mängder fiske- och räkfångster, för att "hålla ordning". Man bränner kött och värphöns av samma skäl.

Moralen är som en pastoral vilde, utan hämningar.

Svenska kyrkor blir nu moskeér.

http://www.svt.se/2.126271/1.2802031/kyrkor_blir_moskeer

Ja, det är väl bara bra att byggnaderna inte förstörs, utan kommer till användning.

Men jag kan inte låta bli att undra vad de gör av klocktornen.

De kan ju knappast ha en böneutropare hängande i klockrepen.

Al-Aqsamoskén i Jerusalem har länge varit en byggnad där religioner har korsat varandra, av olika anledningar. Ute i Europa finns moskéer, som gjorts om till andra religioners hemvist.

Blandningen blir väl inte alltid helt lyckad. Här på bilden syns på högra sidan det som lämnats kvar av den enormt vackra Moskén (Mezquita) i Cordoba. Medan på vänster sida av bilden syns ombyggnaden till en katedral, som enbart känns helt fel och som ett helgerån i den byggnaden. Nuvarande skepnad består av ett sammelsurium av gotisk, renässans- och barockarkitektur. Minareten finns t.ex. fortfarande kvar men har byggts in i klocktornet.

eller vad tycker du själv? Här är det Mezquitans olika "relionstak"

Man kan väl tycka att det är en smaksak. Men på något sätt tvingas man till att göra ett val, när de båda finns i en och samma byggnad.

Kommer svenska kyrkor att förvandlas till oigenkännlighet och genomgå samma helgerån, som Mezquitan i Cordoba har genomgått efter morernas fall. (Här utan de obligatoriska mattorna på golvet).

Många år har jag nu undrat vad det är för namn, eller vad det stod, som utplånats från alla väggar överallt i Cordoba, efter morernas fall. Vad var det som det stod, som var så förhatligt, att det måste mejslas bort och istället bara lämna efter sig ett fult sår på väggarna, som möter betraktaren. Det är samma storlek på alla de bortmejslade ställena. Detta bortmejslande gjorde mig fruktansvärt upprörd. Fråga mig inte hur, eller ens varför. Men fruktansvärt upprörd blev jag. 

Första gången jag fick syn på det bortmejslade steg tårarna i ögonen och jag vet, att det for genom mitt huvud: men vad har de gjort? Allt eftersom jag mötte ännu fler bortmejslade rutor av samma storlek steg vreden inom mig. Ibland blir jag frågande till, varifrån alla dessa känslor och förnimmelser kommer ifrån. Vad bär mina inre rum på för hemligheter, som jag inte ens själv förstår varifrån de kommer.

Herr H har blivit handelsresande i golfbollar.

Eller mjae... han säljer väl inte direkt golfbollar, utan han hittar dem. Nu när de sänkt vattennivån i dammarna ute på golfbanan, gör han ständigt dessa fynd på sina arla golfrundor ute på golfbanan. 

Det har inneburit att han flera gånger de sista veckorna kommit hem med en hink golfbollar. En del plockar bär på hösten. Herr H plockar golfbollar.

Hur dåliga slag det presteras på den här golfbanan det förstår man, när man som jag idag möttes av uppgifter: ungefär 300 bollar, på frågan hur många golfbollar har du egentligen hittat? Å andra sidan så lär han ha återfunnit en hel del av sina egna, eftersom inköp av golfbollar varit en stadig utgift genom åren.

Men denna golfbollhantering den har börjat att överskugga våra liv, min och dotterns, som är mantalsskrivna på samma adress som Herr H. Ständigt står det en ny hink golfbollar färdigpreparerad ute i hallen, som man håller på att snubbla över. Golfbollar färdiga att forslas till något bra-att-ha-golfbollar-ställe. Jag anar mig till vad som kommer att möta mig, nästa gång jag hämtar färgpigment att blanda ut till ikonmåleri eller andra alster.

Ute i trädgården står stött en hink vattenslagna golfbollar, som han rör om med en pensionerad järnklubba. Så fort man passerar ytterdörren får man uppmaningen, att röra om i hinken med blötlagda golfbollar. Jag ignorerar det hela dvs. slår dövörat till. Medan dottern ibland är av det mer lydiga slaget och skramlar runt ett par varv i hinken, innan hon fortsätter det som egentligen var planen med att ta sig ut genom ytterdörren.

Han låter golfbollarna ligga i vatten, därför att de är tydligen rätt fulla av dy, om du nu undrar. Jag har undrat och därför vet jag också varför de ligger i blöt och eftertvättas på de mest snillrika sätt. Sådana sätt som man måste äga någon form av snarlik hjärna Herr H:s för att ens komma på tanken.

I söndags väcktes vi av att det lät, som om det utbrutit ett smärre precisionskrig med något hårt, som smattrade ute i köket. Jag vinglade yrvaken upp med håret på trekvart och ögonen blinkande av det plötsliga uppvaknandet.
 
Inne i köket stod Herr H och höll på att plocka ur golfbollar, som hade eftertvättats i (sitter du nu?) D I S K M A S K I N E N !

- Vad i jisse namn håller du på med, sa jag, har du diskat golfbollar i diskmaskinen?!

- Ja, vad är det med det, undrade Herr H. I ett tonläge som antydde att det är helt vanligt, att diska golfbollar i diskmaskinen och vad är det för urbota korkad fråga jag här kommer och ställer.

Tidigare i veckan när vi gjorde ett hastigt nedslag på Rusta, köpte han på sig två stora flaskor Klorin. Jag undrade vad han skulle med Klorin till, det är inte precis något som är nyttigt för naturen. 

- Jag skall rengöra golfbollar, svarade han.

Okey, tänkte jag, det är ingen idé att ställa några följdfrågor. Därför har den mannen fått en knäpp, så har han. Då är det betydligt enklare att försöka få turiståsnorna på Mallorca, att välja annan väg, än att försöka omprogrammera Herr H, när han fått en idé.

Jodå, han kan vara högst vanlig också.

Julia Gillard läser lusen av machogrisen i parlamentet..

Vilken friskt fläkt och vilken svada och framförallt vilken retorikuppvisning!

Synd bara att det inte är textat för de som inte klarar hennes australiensiska.

Jag vet inte om denna kvinna är fågel eller fisk, rent politiskt, men hon har gett uttryck för många sanningar.

Lördagmorgon. Jag vaknade högst ofrivilligt 06.33 och tänkte på Skavlans talkshow igår.

Skavlan han har utkristalliserat sig till en riktig skvallerkärring, en sån´ där som man ibland förr i tiden kunde råka få i hörselradien, utan att man förstod hur man skulle hantera det. De var en som visste allt om alla och när det inte var tillräckligt, så spekulerades det vidare i en sådan tonart, att jag mest av allt egentligen bara ville säga: Testa något nytt. Skaffa dig ett eget liv!

Det var väl fasligt vad intressant det var med Camilla Henemarks varande med kungen och hans vänner på grabbträff, som brukade avlöpa någon gång ungefär på förra stenåldern. Handen på hjärtat, vem bryr sig? Tja, förutom de som inte har ett eget privatliv, som kanske bättre skulle behöva skärskådas än andras. Hade det inte varit betydligt bättre om han hade behandlat henne lika seriöst och taktfullt, som han behandlade Anne Holt.

För att inte tala om det hastigt och fullständigt otippade gamle popsnöret, Ulf Lundell, som inte klarade av parmiddag och därför fick gästfåtöljerna rensas, innan han kunde göra studioentré. Jag vet inte, visserligen är jag ingen virtuos på parmiddag, men nog hade jag förutsatt kniv och gaffel inkl. något tuggvänligt för att det skulle kunna gå under benämningen parmiddag.

Men han är förlåten, simultanförmågan är väl kanske inte den allra bästa. Dock hade han glädjande nog och trots sitt isolerade liv, där han t.o.m. stör sig på ett tillfälligt kultur-utsiktstorn, därifrån man möjligen med en mycket stark kikare, kan se in i hans hus. Förlåten är han eftersom han ändå tycks vara uppdaterad om omvärlden. Det visade sig att han också sällat sig till oss vanliga dödlig, som ändå tycks ha någon form av vett i behåll. Vinster i välfärden är djupt impopulära, ändå tycks de ha en växtkraft, som aldrig förr.

Orsak?  

Sug på den du...

Här har hösten gjort sitt inträde på allvar och varningen om första nattfrosten har gjort, att vardagsrummet numera påminner om en djungel.

Men stan är sig lik på, än så länge, fredade ställen. Här en bild från igår. Vy bort mot Feskekôrka.

Igår satt jag och dottern och hade ett samtal om trädskövlingen inne i de centrala delarna kring Vasa/Haga/Vallgraven. Gamla stora vackra träd kapas jäms med fotknölarna och "föryngring" sker. Trädskövlingen går under benämningen "föryngring". Ursäkten anges som, att de kan vara farliga, eftersom de kan falla över ledningar och människor. Jag vet inte, men dessa gamla stora vackra träd har varit min oas och de är inte ett dugg angripna på något sätt. De har behållit vigören trots att de är väldigt gamla och jag vet hittills inget träd som "fallit" över några ledningar, eller vägar inne i stan sedan jag flyttade hit 1991. 

Det enda stora träd, vars krona bröts vid en storm, var "kärleksträdet", svartpoppeln, som stod inne på gården, bakom gamla Televerket, på Kungshöjd. De här gamla åldringarna, de ger sig till känna rätt långt i förväg, när något håller på att hända med dem. Man kan därför se med blotta ögat, när det kan vara dags att plocka ner dem och det har tidigare funkat hos parkförvaltningen. Så jag förstår inte att de plötsligt skulle bli så urspårade, att de inte själva skulle kunna avgöra den saken, utan politikernas inblandning.

Jag kan inte förstå, att folk inte gått man ur huse och vägrat låta trädskövlingen ske. Trädutplåningen sker och den verkliga anledningen är, att de också står ivägen för det såssialdemokratiska partiväldet i stan. Antagonisterna i styret har drivit sin vilja igenom med trängselskatt och t.o.m. deras egna väljare har nu vänt dem ryggen. De som inte gjort det har blivit hjärntvättade med att de skall cykla i ur och skur. Eftersom det råder dubbdäcksförbud i stora delar i stan, skall det bli roligt att se, när de far på aschlet när första halkan kommer! Dubbdäck som dubbdäck... eller kör de med den populistiska dubbelmoralen igen, som ursäkt?

Det lustiga är att NU har folk börjat vakna till liv, angående trängselskatten. Det skrivs inlägg och debattartiklar som aldrig förr och även från det andra politiska maktfolket. De som bara nickat på i bästa nickerdockestil fram tills nu, när hela stan börjat se ut som ett fall för inbördeskrigets Beirut eller uppdateringen i Syrien och de börjat inse vad som kommer att ske!

Det är lustigt hur enfaldiga människor är. De borde väl för fasiken veta vad det är för skit de har röstat fram. Trängselskatten var på agendan redan vid valet. Det var också därför det fanns en nyuppdykare på partihimlen, som hette Vägvalet, vars enda och egentliga agenda var att stoppa genomdrivandet av trängselskatten och rädda Göteborg!

Det ser redan ut som ett veritabelt bombat Beirut i hela Göteborg, pga. politikernas snikenhet och bristande kompetens. Dvs. trängselskatten. Var och varannan gata är totalt uppbruten därför att det skall in stora kolosser för betalstationer och rännor att köra i, vare sig det är innersta centrumkärnan eller ej! Än värre skall det bli, när skövligen drar fram ännu mer. Då kommer även t.ex. gamla anrika saker att rivas, som stor del av Göteborgs turistansikte: Liseberg! Alternativet är att undergräva tvillingtornen, som står uppallade på balkar och vinglar i leran. Men politikerstyret de vill kanske ha en upprepning av tvillingtorns öde, fastän här kommer angreppet nerifrån gräsrotspolitikernivå och inte uppifrån luften i form av Al Qaida.


ALLA, utan undantag, skall redan januari 2013 åka kommunalt, fastän inget kommer att fungera tills dess. Eländet skall fortgå ända tills 2027, då utbyggnaden (med ej känd slutsumma) kommer att förhoppningsvis stå klart. - Ja, du läste rätt: 2027! - Man får väl vara evigt tacksam, att man även där haft huvudet i behåll och förstått varåt det barkat. Samtidigt som jag undrar vad det är livet vill säga mig, eftersom Malmbergets öde ständigt tycks flåsa mig i nacken.

Så jag undrar fortfarande...

Jaha? Men Okey då. Tjusigt och morsning & goodbye. Hur skall ni klara av det fullständiga kaos, som kommer att utbryta januari 2013. Men vem är det då som ni skall dra in trängselskatten på? Trampcyklarna, eller tanterna med de bruna handväskorna, är det de som skall dra in trängselskatten så att ni kan leka färdigt i den socialdemokratiska lekstugan fylld av korruption och märkligheter.

Skillnaden mellan att bo i Malmberget och Göteborg kommer att bli hårfin. Det är väl bara utsläppen till luft, dvs. Sveriges i särklass största enskilda miljökatastrof, som kommer att vara skillnaden. I övrigt blir det sannolikt helt identiskt och jag behöver inte sakna några inslag, som finns i Malmberget och Gällivare kommun. Möjligen kommer skalven att få inslag av lerras istället och förhoppningsvis skall dessa inte komma lika kontinuerligt som skalven gör. Men enorma skador på byggnader kommer absolut att bli följden, när det skall byggas tunnlar kors och tvärs i leran.

Själv kan jag nog tycka, att man inte kan omvandla något (trängselskatt i Göteborgs fall) innan man har tagit fram ett hållbart OCH redan fungerande logistiskt alternativ. Vitsen är väl att det skall bli till det bättre. I det här fallet, att åka kollektivt istället för att använda bilen.

Den nya tidens fluga är, att socialdemokratiska kommunalråd och socialdemokratiska politiker, tillsammans med diverse inkompetenta kontorsnissar och andra nickerdockepartier, tycker att det är bra om det blir både jävligare och dyrare!

Jag har ibland funderat över mina egna val här i livet. OM de blev så himla bra egentligen. Men jag förstår ju, att det inte blev så tokigt trots allt, när jag ser hur illa det verkligen hade kunnat gå. Det är väl tur att jag inte blev hjärndöd politiker, med nagelsvamp och flackande blick, i alla fall.

Herr H har tänkt satsa på utbildning inför framtiden med 4-åringen, så snart denne är åter från den Grekiska arkipelagen. Så nästa gång det skiter sig för 4-åringen i förskolan, eller i sandlådan, så kommer 4-åringen på Herr H:s inrådan att svara:"jag lovar, jag skall se över mina rutiner."

I likhet med alla de här vars verksamhet skitit sig och de säger, när de blivit påkomna: "vi skall se över våra rutiner." 

Mo Yan, vilket betyder "tala inte".

Ja, det var väl en himla tur, att han hette så och inte "skriv inte": 不寫 

något som låter ungefär som "possiÄ" när man försöker, att trilla runt med tungan för att uttala det rätt. Dvs. för den nu som är lika haj, som jag på att läsa och uttala kinesiska. Jag tycker att själva skrivningen ser rätt intressant ut. Lite avancerad broderi helt enkelt. 

Jag har i alla fall lärt mig något nytt idag. 

Den där grunkan som ser ut som gammaldags TV-antenn, det betyder "inte". Däremot skrivtecknet för "skriv", den är lite mer avancerad, som sig bör. Det är den skrivgrunkan som ser ut som en tanks på larvfötter. 

Säg inte att man inte blir allmänbildad av att läsa min blogg. Åtminstone har man lärt sig de två viktigaste skrivtecken, som man kan använda sig av när man vill lämna något meddelande av djupare karaktär till bloggerskan.

OH nej, jag har som vanligt inte hört talas om denne vidunderlige person bakom pennan, eller tangentbordet, som vunnit årets Nobelpris i litteratur. Undra vem som har gjort det, förutom Nobelkommittén. Ibland så undrar jag hur det egentligen går till när de väljer ut sina nobelpristagare i litteratur. Har de ett sånt där enormt Bingolotto-hjul, där de har placerat upp alla möjliga JOKERS på.

Men naturligtvis funkar jag som alla andra bokstavs-B.... gör. Jag måste bara slå upp och titta om dessa böcker överhuvudtaget finns i svensk internetbokhandel. Jo, så klart, att det gör. Naturligtvis har de rafsat fram honom och det står klädsamt nog en liten röd informationsruta om leveranstid, förhandsbokning etc. 

Vad har han nu gett ut denna 57-årige kines, som enligt tidningarna blivit vettskrämd av Nobelpriset. Hur man nu kan bli vettskrämd åt att få så många miljoner, är jag förstås inte heller människa att förstå. Han kan gärna skyffla över pengarna på mitt konto, så slipper han vara så himla vettskrämd.

Första boktiteln jag får upp är: Xiemn Nao och hans sju liv

Handling: Ximen Nao är död. Den rike godsägaren i Gaomi härad sköts ihjäl av upproriska bönder och nu befinner han sig i dödsriket där underjordens härskare, kung Yama, ska bestämma över hans framtida öde. Men Ximen Nao är så övertygad om sin egen oskuld....

Det är med andra ord en metamorfos av gammalt grekiska drama helt enkelt.

Andra boken, som jag hittar: Vitlöksballaderna

Jomen, vitlök gillar vi inom direktionen... få se nu, eller är det kanske en kokbok på prosa?

Handling: "Jag sjunger en sång om maj 1987, då ett brott inträffade i paradiset, polis strömmade till från alla håll och häktade 93 män av folket, några dog, andra spärrades in. När ska folket få se rättvisans blå himmel igen?"

??? EKEWAE ???  (om du nu tror att det är jag som gjort något med texten, så tror du fel. Den här blogspoten den lever sitt eget liv och den tycker väl att den helt plötsligt skall ha förändrad text)

Ok, då. Ett tredje och sista försök...

Nu hittar jag inte fler översättningar. Det blir på engelska de har utkommit:

Big Breasts, Wide Hips (Stora bröst, breda höfter)

Handling: Surrounded by a remorseless mother and seven sisters, each named in anticipation of his birth, a boy-child becomes the narrator of this story, presenting a generation of life in a rural Chinese community in twentieth century, populated by strong....

Ja, omgiven av en obeveklig mor och sju systrar, varje namngiven i väntan på att det skall bli en pojke... Ja, det är väl ungefär de vanliga ingredienserna.

Vilket får mig att tänka på Salvador Dalis biografi, när han sitter i källaren och tjuvkikar på sin mors frodiga byst. Han är som vildkaninerna i stort sett. Helt enkelt suspekt galen på den här fronten. Så galen, att hans far låter skicka bort honom, i hopp om att han skall komma på bättre tankar. Vilket naturligtvis skiter sig rejält... Resten är historia, en smått halsbrytande historia hämtad ur verkligheten dessutom.

Kan det vara Big Breasts & Wide Hips, månntro?

Jag tror jag avrundar mitt Sherlock Holmes- uppdrag här i jakten på en Nobelpristagares alster.

Lars Vilks och Elisabeth Ohlson-Wallin, konstnärer eller personliga katastrofer?

Ut först i min blogg blir:
 
Lars Vilks i Uppdrag Granskning - SIONs (Stop Islamization of Nations) antimuslimskakonferens 11 september 2012 i New York

37:05 - 41:37 in på programmet http://www.svt.se/ug/hela_program/article331185.svt finns det som Lars Vilks säger på SION-konferensen, som går av stapeln den 11 september 2012. Han säger också till sin publik på SION-konferensen, att de nu är en del av hans "konstverk." 

Skrattsalvorna låter inte vänta på sig i konferenslokalen under Lars Vilks föredrag. Det är det vanliga sätt som finns i Lars Vilks personlighet, som jag själv känner igen från konstföredrag, som han har hållit innan rondellhunden ens var påtänkt. Där han ställt det mesta på huvudet med humorn som förtecken. Lars Vilks hävdar fortfarande sig deltagande i egenskap av konstnär och därmed yttrandefrihet. Han skiljer sig på det sättet från övriga talare, som vi får ta del av i Uppdrag Granskningsprogram från SION-konferensen.

I samma stund, som denna konferens äger rum i New York på årsdagen av 11 september, dödas den amerikanska ambassadören i Libyen under ett våldsamt upplopp, som det visar sig att det finns många märkliga uppgifter kring. Men det vet inte deltagarna i SIONs konfrensen om. Magnus Norell, forskare och terroristexpert från Utrikespolitiska institutet säger, att det tyder på att militanta extremister bildat nya grupper efter revolutionen, som ligger bakom dödandet av ambassadören och angreppet mot USA:s ambassad i Libyen. Det är inte bara i Libyen, som våldsamheterna äger rum denna dag. Där tycks anledningen vara den film, som producerats. Men hur den amerikanska ambassadören i Benghazi skulle hänga ihop med den avarten till filmare, det är jag inte människa att förstå. Det känns som om det finns många dolda agendor.

Efter Lars Vilks framträdande rullar på i Uppdrag Granskning-programmet, intervjuas strax därefter Pamela Geller, av Janne Josefsson. Det tycker jag är en viktig del i själva programmet, eftersom det är där som Pamela Geller får fram sitt eget budskap. Själv har jag undrat om hon och SION varit fågel eller fisk, med tanke på vad som basunerats ut från media i samband med Lars Vilks. Jag måste ärligt och uppriktigt säga, att jag nog fortfarande inte är helt på det klara med om SION, eller de olika grupperna tänker ta till dödande mot muslimer, eller om det bara är verbala hot. Dvs. något som man säger, men som man inte tänkt omsätta i verkligheten.

Sedan finns ett mellanklipp i programmet (där det handlar om den svenska antiislamistiska ådran, som bildat en egen tidskrift) och vid ca 50 minuter in på programmet återkommer intervjun med Pamela Geller. Varför man valt att klippa det så, är lite märkligt.

Lars Vilks blev gycklaren på SION-konferensen, enligt journalisten Janne Josefsson i Uppdrag Granskningsprogrammet. Dock berör Janne Josefsson inte med ett enda ord, om han själv tycker som Lars Vilks och som också framkommer bland SIONs-konferensens deltagare, att det är viktigt att värna yttrandefriheten, ingen skall skrämmas till tystnad. Sedan finns det skrämmande uttalanden och personer under denna konferens, som man bara önskar att man aldrig någonsin hade hört talas om, eller ens existerade. Men sådana yttringar kommer inte från Lars Vilks. 

När Janne Josefsson sedan har slutsamtalet hemma hos Lars Vilks, begår Janne Josefsson en ren oförrätt mot Lars Vilks. Janne Josefsson gör det i sin iver över att få rätt i sina egna antaganden om Lars Vilks ageranden. 

Därför att kan man sätta någon form av tilltro till de tre program om profeten Muhammed, "Muhammeds liv - en resa i profetens fotspår" en Amerikansk dokumentärserie, där reportern Rageh Omaar reser i Muhammeds fotspår och tar upp nyckelhändelser i profetens liv. En programserie som SVT nyss sände. Enbart i dessa tre avsnitt framkommer en hel del diskrepans i själva berättelsen och intervjuerna med Islamexperterna i dokumentärserien. Något som talar till Lars Vilks fördel och uttalande i radion, som är det som Janne Josefsson slutligen skjuter in sig på i Uppdrag Gransknings program. Där framkommer i dokumentärserien, att Koranen har ändrats och anpassats för olika politiska och religiösa situationer, men det faktum att alla muslimer är skrifttrogna. Sedan hur man skall få ihop det till självmordsbombare, är jag inte människa att kunna uttala mig om. Men om jag har förstått saker och ting rätt är det något som de allra flesta inom Islam fördömer.

Den kristna Bibeln har definitivt ändrats, efter "behov" och syften. Det vet vi alla som har fötts in den tidigare tvinganade statsreligionen kristendomen. Numera är kyrkan och staten skilda åt. Vilket jag tycker är ett steg i rätt riktning om man nu vill hävda, att detta Sverige är ett land med yttrandefrihet, demokrati och religionsfrihet. Dvs. man har som människa själv rätten, att bestämma om man vill vara troende, välja annan religion än kristendomen, eller helt enkelt välja bort religion.

Koranen för icke-arabisk talande/läsande personer, är enbart tolkningar av Koranen och sålunda inga exakta översättningar enligt dokumentärserien. Det har jag både läst och hört flera gånger om innan denna dokumentärserie. Profeten Muhammeds uppges av en falang muslimer här i Göteborg, som tidigare deltagit med en hel del inlägg i mina bloggar, att Muhammed inte var skriv- eller läskunnig och uppgett, att Koranen skrivits ner av andra personer. Något som jag efter att ha sett denna dokumentärserie om profeten, inte längre sätter någon tilltro till. Mer än att andra varit inne och manipulerat med Muhammeds texter i efterhand. Texter som dessutom under hans egen tid förändrades av honom själv, enligt dokumentärserien.

Jag tror istället att profeten Muhammed varit en ovanligt upplyst person, men definitivt måste han ha varit både läs och skrivkunnig, med tanke på det han utfört i sin livsgärning. Tilläggas bör att det av dokumentärserien framgår, att även profeten har varit utsatt för mäktiga krafter, så mäktiga att han själv fått ta till flykten till Medina från dessa mäktiga krafter.

Dessvärre finns inte längre dessa tre program kvar på SVTPlay pga. upphovsrätter. http://www.svtplay.se/klipp/294275/muhammeds-liv-en-resa-i-profetens-fotspar
Jag har själv efterfrågat hos SVT varför dessa program inte längre går att se, eftersom de hade varit en god hjälp för alla, att själva få en mer nyanserad bild. Dessutom en mycket intressant dokumentärserie, som följt i profeten Muhammeds spår. Där var och en kunde bilda sig en egen uppfattning om både Muhammed som person och hans livsöde kontra de yttringar, som idag ger sig tillkänna. Förutsatt att man nu vill sätta tilltro till den amerikanska dokumentären och reportern Rageh Omaar i dokumentärserien.

Man kan fråga sig vad den islamska våren egentligen handlar om. Ja, den frågan är det upp till var och en att bedöma, eller fundera över. Jag ser den som en mångfasetterad problematik.

- Jag spränger hellre världen i luften än lever som slav, säger Pamela Geller i programmet Uppdrag Granskning i anledning av SION-konferensen 11 september 2012.

Då kan man som tittare fråga sig, på vilket sätt hon själv skiljer sig från Jihadisterna, som satt ett pris på Lars Vilks huvud pga. en utomordentlig beklämmande och för muslimerna kränkande rondellhund. Är SION-rörelsen beredda att göra samma sak, som stod för 11 september-flygräderna i USA, kan jag inte låta bli att undra.

- Det går tusentals islamistdårar lösa på Östra Londons gator. Dessa gator i Östra London tillhör inte muslimska pedofilgäng , säger Tommy Robinson (Luton) från English Defence Leauge. I samma program från Uppdrag Granskning. där framgår också, att Tommy Robinson och hans familj blivit uppmanade av polisen i Luton, att lämna sin hemstad, eftersom polisen inte kan skydda dem. Tommy Robinson säger sig inte vara emot det mångkulturella samhället, det är muslimerna som inte kan integreras, de anser sig vara överlägsna oss, säger Tommy Robinson.

Allt det här känns skrämmande. Hur många fler skall falla offer för detta meningslösa dödandet på Guds uppdrag, som de alla påstår sig ha... 

Jag kan inte heller låta bli att undra över vad Profeten Muhammed från sin himmel anser om utvecklingen. Det känns som om det är långt ifrån det som profeten själv predikade om och skrev.

PS. Det ursprungliga programmet av Uppdrag Granskning, där reportern Janne Josefsson följer med Lars Vilks till New York och den islamistkritiska konferensen, som sändes i TV, finns inte längre kvar. Jag såg det själv på TV och har även sett den nya varianten via SVT Play. Det var i samband med en läsarfråga som Kristina Wahlman, streamingkoordinator på SVT Play, berättade att programmet plockats bort. -"Vi har, på begäran av redaktionen, tagit bort programmet från SVT Play. En ny version kommer att publiceras senare idag", skrev hon på SVT Plays forum. Det är den som min länk leder till.

Varför ursprungsprogrammet redigerats om kan man fråga sig, eftersom programledare Janne Josefsson, inte har någon kommentar om detta. Han hänvisar alla frågor till Nils Hansson, ansvarig utgivare på Uppdrag Granskning, och Martin Sundborn, producent.  DS.

Nästa sorgebarn:

Elisabeth Ohlson-Wallin: 

Jag har ställt mig högst frågande till denna person redan tidigare i min blogg, redan då denna blogg fanns i NSD, därifrån delar av den är överförd. Hon och alla andra mysko avarter inom den s.k. kyrkokonsten förstår jag mig väldigt lite på. Jag är lika lite intresserad av hennes konstiga konst i kyrkliga sammanhang, som dessa. Liksom av den hispiga påven, som lät kapa alla penisar på alla statyer i Vatikanen. Alternativet till kastreringen av alla statyer var att behänga dessa statyer med löv. http://www.skarapastorat.se/alias/users/10001/Information,10129,3922.html

Jag försvarar verkligen homosexuellas rätt i samhället. Vad man har för sexuell läggning tillhör trots allt privatlivets helg.

Men det här tycker jag överskridit alla gränser för vad som är rimligt. Visserligen är det så att konsten i alla tider har tagit fasta på både religion och politik.

Statsministern Fredrik Reinfelt i urinläckande blöjor, med hänvisning till vårdskandalerna och där hon använt sig av HM loggan helt uppenbart, kan man väl tycka vad man vill om. Statsministern hade själv inget att uttala sig om saken, enligt pressekreteraren. Det är väl den ledda politiken, som gjort detta med vårdskandalerna möjligt och politisk satir... mja, i sina bästa stunder kan den väl vara rolig. Men det här... http://tidenmagasin.se/tidenbloggen/halla-dar-elisabeth-ohlson-wallin/ 

Hennes sista utfall är inte bara urusel konst, det är dessutom under all kritik. Kungamiddag kallar hon den och föreställer åtta män och kungen. Uppenbart skall det käkas pizza från Camilla Henemarks nakna kropp och med drottningen, som ligger på knä och sopar ett hakkors under matten.  http://www.svd.se/kultur/fotomontage-av-kungen-uppror-hovet_7554852.svd

Sämre förklaring och ursäkt än det Elisabeth Ohlson-Wallin har i det länkade filmklippet får man nog leta efter. Det kanske är hög tid, att någon gräver i Elisabeth Ohlson-Wallins privatliv och sedan utsätter henne för samma försmädelser i det offentliga rummet, som hon utsätter andra för. Jag kan hålla med om att offentliga personer både får och skall tåla mer än privatpersoner i det offentliga rummet, men det här är så skruvat, att man tappar andan. Den här gången har hovet gått ut och kritiserat satirbilden, som "Kränkande, sårande och illvillig". Där Bertil Ternet uppger att Hovet "inte utesluter att gå vidare med fallet på juridisk väg".

Camilla Henemark, som placerats mitt i gubbröran, uppger att hon inte tillfrågats, eller gett sitt tillstånd till att bilden på henne naken med pizzabitar på kroppen används i Elisabeth Ohlson-Wallins fotomontage. Jag kan väl spontant tycka, att nu har väl den arma flickan haft nog med uppförslut i tillvaron, utan att man skall göra affärer på henne än en gång. Jag efterlyser därför en moralisk advokat, som gratis kan komma till hennes hjälp. Själv saknar hon sannolikt ekonomiska möjligheter till det.

Jag förstår också att det blivit demonstrationer i Belgrad helt nyligen, när Elisabeth Ohlson-Wallins Ecco Homoutställning skulle ställas ut där. 

Är det Elisabeth Ohlson-Wallin syfte, att med dessa skymfande religiösa bilder, skapa en egen religion. Med en egen vinkling av tro. Då tycker jag att hon skall göra det. Men definitivt inte tvinga andra människor, att anamma hennes egna nycker, eller pådyvla sin egen påhittade sanning, som jag tycker har väldigt lite med befintlig kyrkokonst att göra, eller de Bibeltexter som finns. Kalla sig själv för konstnär, när man lever på andra befintliga konstnärers verk, är verkligen att ta sig själv på lite för stort allvar.

Komissarie Falcon del 1 av 2: The Blind Man of Sevilla

Jag blev inte så lite snopen igårkväll, när avsnittet helt plötsligt bara tog slut, utan att någon eftertext, eller något annat hade hunnit visas, som kändes som en normal avslutning. 

SVT 1 var så sjuka på att visa ett långt reklaminslag för kommande program, reklam som de dessutom redan har hunnit visa till LEDA!

Eftersom jag varit i Sevilla flera gånger och har ett starkt personligt band till floden Guadalquivir (på arabiska Wadi al-Kabir (الوادي الكيبير) som flyter fram genom Sevilla, ville jag se eftertexten. Och om det möjligen fanns något om den arabiska musiken, som fanns med i början och den som följde direkt efter. Jag kommer bara inte på vad sångaren med den mycket speciella rösten heter. 

Jag drog fram markören till slutet och döm om min förvåning, när jag upptäckte att svenska folket inte har en susning om hur det egentligen slutade, om de inte gjort som jag och såg slutet av avsnittet på SVT Play: 

http://www.svt.se/kommissarie-falcon/se-program/article334291.svt?autostart=true

Guadalquivir (på arabiska Wadi al-Kabir (الوادي الكيبير)

Börjar inte papporna bli lite väl gamla nu för tiden?

Jag tror att jag träffat på en morfar, eller farfar, som är ute med barnbarnet och det fullvuxna barnet. Det betyder också att jag hinner göra bort mig fullständigt, eftersom det visar sig att det är pappan, som är ute med den lilla telningen och han som jag tror är pappan, är i själva verket storebrorsan till telningen. För att inte tala om den unga mamman, som jag tror är storebrorsans fru. Men i själva verket är hon bonusmamma till telningens storebror.

Meh... har det inte blivit något snedvridet i samhället, när pappors nya fruar/sambos är yngre än de vuxna barnen. Lite huller om buller känns det som.

Ja, nu menar jag inte, att det finns några garantier för hur länge en förälder lever. Det skall gudarna veta, att jag personligen känner till hur det kan bli, att helt plötsligt ha i stort sett hela släkten bortryckt i ett nafs. Medan man själv är småbarnsmamma och fortfarande väldigt ung och ändå är det yttersta släktledet. Men är det inte på något sätt, att medvetet försätta barnet i en rysk roulettesituation, lite av: Går det så går det.

Häromkvällen låg Herr H och jag och förde en sån´ där sedvanlig urspårad konversation, innan John Blund skulle göra sitt inträde, där i sovrumsmörkret. Jag berättade för Herr H i förtroende att jag börjat, att en liten gnutta förstå mig på Ulf Lundell, som i hela sitt vuxna liv har ryst vid tanken, att ha någon relation med kvinnor som är lika gammal som han själv är. Han har hela sitt vuxna liv valt bort det, enligt egen utsaga. Till helt nyligen har jag tyckt, att han varit bara allmänt skruvad och en suspekt snuskgubbe, som väljer tjejer som han gladeligen skulle kunna vara farsa till.

Nu är det inte så att jag börjat snegla på jämnåriga till mina söner, nej på något sätt har min hjärna hängt med där. I den ålderskategorin är de liksom avkönade och jämngamla med mina söner. Jag betraktar dem ur perspektivet, att jag kunde vara morsa till dem.

Men förståelse hur Ulf Lundell tänkt, har sakta smugit sig på mig, när jag studerat nytagna foton och mött jämngamla och t.o.m. yngre herrbekanta. De är ju gamla stötar största flertalet av dem!

- Och du är förstås ung flicka i förhållande till dem, lät Herr H undslippa 
ur mörkret.

- Ja, något ditåt, pep jag och insåg, att det kanske inte var riktigt så det heller var.

Resonemanget gick vidare över hur hjärnan uppenbarligen spelar mig ett rejält spratt, eftersom den inte hänger med att jag åldras. Fortfarande går jag omkring med den där inre bilden av vad jag egentligen är. Jag tror att jag sitter fast i åren kring 35. För lika förvånad blir jag varje gång jag ser ett foto av mig själv, eller får syn på mig i någon varuhuskamera. Det är som om jag betraktar en vilt främmande människa, som det är något bekant över, innan polletten trillar ner: Men herre Gud - det är ju jag!

Men det är inte så jag ser ut helt enkelt. Det är verkligen inte min inre bild av mig själv.

- Om det så vore den sista mannen i hela världen, så skulle jag hellre sätta mig på glasberget, än välja en sådan gammal stöt till man, hörde jag mig själv säga i nattmörkret i sovrummet.

- Hmmm, intressant... lät det ifrån Herr H.

Det värsta är, att jag faktiskt menade vad jag sa. Ända längst ner ifrån mitt hjärterots urdjup menar jag det. Men jag har också märkt att det finns en skillnad. Män jag träffar kontinuerligt de hänger utanför den här bedömingsgrunkan, fastän de åldrats de också. Jag tänker inte på dem som just äldre män. Är inte det skruvat så säg.

Om det känns förödande, att ha kommit till det vägskälet i livet? Nej, inte det minsta lilla. Det skulle vara som att gråta över ett litet mörkare moln på den i övrigt så blå fluffiga sommarhimlen.

Är det inte så man betraktar världen, iförd nya gula fingerstrumpor...

Men nu återstår lösningen på de riktigt viktiga frågorna, som väl antagligen är lösningen på universums gåta också.  

HUR i hela fridens dar kommer det sig, att unga kvinnor väljer äldre män, t.o.m skaffar barn med dem. Fastän dessa äldre män gladeligen skulle kunna vara deras pappor, eller t.o.m. morfar eller farfar?

Beror det på att män i deras egen ålder är så barnsliga, att de inte har något gemensamt med dem.

I så fall vänder vi på hela pannkakan, hur kommer det sig, att en del män väljer yngre kvinnor istället för någon i sin egen ålder?

Handlar det verkligen bara om psykologins Oidiups- och Elektrakomplex? Jag tror inte det. Det känns inte så enkelt. Vi kanske rent av går omkring och är smått hjärnskadade allihop...

Tiderna förändras.

Einsteins relativitetsteori, oavsett vilka av dessa två man använder sig av. Är den centrala tanken i båda teorierna, att två observatörer som rör sig relativt varandra oftast uppmäter olika tids- och rumsintervall för samma händelser, men fysikens lagar gäller lika för båda. 

Den tanken vaknade jag till imorse. Igår var huset i kalastillstånd och de unga gardet mellan 0-9 år gör att kalasen åter har fått en helt annan rytm och närvaro. Det blir som eljest. Tankar man slipper tänka. En massa måsten, som man alls inte måste. Livet går i en stilla lunk, trots att de här småttingarna är snabba, liksom tanken och handlingarna. Man vet liksom aldrig på förhand vad som kan utspela sig och få hela församlingen att ryckas med:

Egna händer kan få till de mest märkliga optiska villorna

modifierad upplaga testades fram mellan varmrätt och efterrätt

Samtidigt är två dagar för de yngre en hel evighet att invänta, medan man själv någonstans befinner sig i stadiet där decennierna bara avlöser varandra.

Det är ungefär samma tillstånd som råder i min äldste sons kylskåp. Där är ungefär samma syn som möter mig oavsett hur många år, som det skiljer sig mellan besöken. Kylskåpet är på gränsen till att det ekar, när man öppnar dörren och finner, att kylskåpslampa blinkar till. Liksom i någon form av förvåning över att någon öppnat dörren. Något odefinierbart som ligger där på ett fat (kan det har varit en ost en gång, när det begav sig?). Några utgångna plastflaskor i form av tillbehör, har inte så mycket att tillföra. Medan han varje gång han kommer hem och öppnar kylskåpsdörren undrar om vi väntar på att någon längre belägring av typ Stalingrad väntas.

Fast nu påstår han, att han har börjat både laga mat och handla hem. F@sen trot´ osett kort...

Igår var 4-åringen på plats redan tidig morgon

"Findus flyttar ut" hos pyjamasoutfit...

Han ligger i. Det hanns i vanlig ordning med en massa saker: plockning av björnbär och kantareller till födelsedagsmiddagen. Blåbär fanns också att skörda, men de försvann i hanteringen. In från trädgården kom en blåbärsblå mun, som glatt talade om, att det inte blev några blåbär kvar de bara försvann.

Faj-faj tillverkade en mobil för att förklara vad en mobil var. Leka monster & sjörövare och knalla runt i porslinsfasters olika skodon tillhör saker, som är roliga. Mata fiskar och lyssna på klassisk musik i hörlursradion. Det funderas och filosoferas och äts. Badrummet blir ett eget lekland, stänga in sig i ångduschen är häpnadsväckande lika spännande varje gång, liksom inventera porslinsfasters smyckes- och klocklådor. Å tänk att vara 4 år och ha tillgång till en hel sagovärld: En hemliga lådan, att vittja. 

Allt detta pågick igår samtidigt som matbordet skulle dukas upp och orientmattan under matbordet, fick sedvanlig mat-dryck-dropp-tapp-spärr, för att slippa ifrån ny tvätt hos orientgubben, som handtvättar dessa stora schabrak till mattor.  

När jag på eftermiddagen satt på stolen framför ugnsluckan och väntade på att den önskade pecanötspajen skulle gräddas färdigt de sista minuterna, slogs jag av att dottern hade valt bort tårtljus. Man kan inte sticka ner 26 tårtljus i 575 kg siraps- och smörblandning (jo, det kändes så, efter ett minimalt intag. Den hade gottat till sig under natten och smakade idag betydligt bättre. Dock fortfarande ett solklart fall för ren sockerkoma efter ett ynka intag!)

Å andra sidan hade hon vid det sedvanliga morgonfirandet på sängkanten, redan haft och blåst ut sitt födelsedagsönskeljus. Men det är väl tre önskningar man egentligen har. Är det inte så det måste vara. Det måste jag komma ihåg till nästa gång någon fyller år. Varför har jag inte tänkt på det tidigare.

Yrvaken 26 åring

Jag drog mig också till minnes, att jag någonstans på ungefär förra stenåldern fixat ett 30-årskalas och då gett mig katten på att placera 30 ljus på den väldiga tårtan. Det krävdes 5 personer för att få alla ljusen tända på en gång, utan att tårtan skulle bli stearinindränkt. När jag bar in tårtan i vardagsrummet med alla ljusen tända, höll jag på att förvandlas till Unkel Fester. https://www.google.se/search?q=uncle+fester&hl=sv&client=firefox-a&hs=J06&rls=org.mozilla:sv-SE:official&prmd=imvnsb&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=VvVvUNrzMqWM4gTXk4GIDA&ved=0CDsQsAQ&biw=1540&bih=813

Hettan från ljusen var enorm och jag kände hur det började lukta vidbränt i mitt halvlånga och på den tiden våldsamt krusiga hår, som stod som en jätteboll runt huvudet. Ändå hade jag saktat ner stegen till ett minimum för att minska hettan och ljusens lågor, som tycktes ha förvandlats till rena rama brandfacklor. Jag skred fram som en luciasång: vitklädd med ljus i hår... och med ens hade texten fått en helt annan betydelse, med ljus i hår. Efteråt kändes det i ansiktet, som om jag hade legat 20 timmar i gassande sol. 

Det var nog efter den händelsen jag en gång för alla bestämde mig för, att tårtljusens antal skall nog aldrig överstiga 12, eller möjligen på sin höjd vara 15. Oavsett avstånd till brandkår och flamskyddsdräkt.

Spilla sås på duken är inget etikettsbrott, däremot att påpeka det.

Jag tänkte på det, när jag stod ute i tvättstugan och betraktade högen med stora bordsdukar, som fortfarande ligger ute i tvättkorgsstapeln. Den där trådbacken där det är dukar, den är oroväckande stor. Faktiskt överfull.

Det är inte utan att jag undrar om de är ohjälpligt förlorade, eller om man kan få bort dessa fläckar så här långt efteråt. Det blir väl till att skramla runt bland galltvål och allt vad det nu kan tänkas heta, för att få bort fläckarna och sedan köra dukarna i tvättmaskinen. Pissigt höstregn kanske funkar precis lika bra, som undergörare för dukar.

Persil var ett tvättmedel vars företag hamnade bakom hjärnridån (eller järnridån om man så vill). Men företaget har återuppstått som fågel Fenix. Men själv har jag inte sett röken av den sedan 60-talet.

Jag hade hyst en förhoppning om att jag skulle tvätta igenom alla dessa stora schabrak i somras, då man kunde hänga dem ute och låta dem dropptorka. Det underlättar strykningen. Men livet ville annorlunda även denna sommar.

Det är inte enbart fördelar med att bo i eget hus. Någon mangel där man kan mangla dukar, kökshanddukar, örngott, lakan och påslakan för att hoppa över ledet med strykning. Det finns det inte några möjligheter till, att pressa in i den här skokartongen made of Älvsbyhus.

Sålunda är dessa ett fall för ångstrykjärnet. Stora dukar med linneinslag, eller rent av, av linne, det är verkligen ingen lämplig syssla för min kropp.

Det här med att stryka kontra mangla. Sanning att säga hoppar jag numera friskt över både lakan och påslakan, det mesta av annat också i klädväg. Men det fanns en tid när jag t.o.m. strök mina småkillars kalsonger och vek ihop dem. Allt ströks, om än i vissa fall hastigt, så ströks det i alla fall. 

Men så långt som gammelfarmor gick, det har jag aldrig gjort. Hon krusade t.o.m. örgottsbanden. Numera är dessa band en saga all, liksom gammelfarmor. Undra just om dagens unga människor ens vet vad ett krusat örngottsband är.

Det görs inga örngott med örngottsband längre. De är bortrationaliserade, liksom de fina, snörraka och välstrukna travarna i Sveriges alla linneskåp. Undra om alla dessa linneskåp försvann med tanterna, som höll sådan minutiös ordning i dem. 

Eller blir det nästa fluga. När gammalt uppstår igen, fast i annan tappning.

Själv har jag väldigt svårt att tro, att slit-och-släng-dynastin, som slänger sina kläder i högar på golvet, skulle kunna återgå till sådant.

Nej, i det här huset får man inte slänga kläder på golvet. De skall bäras ut till tvättstapeln, sorteras in i rätt trådback, under rätt färg och rätt temperatur.  För vidarebefordran till tvättmaskin etc. Här bor nämligen en tant. Det är tantvarning i det här huset.

Det hindrar dock inte att olyckan ändå är framme ibland. En vit sidenjumper, som blivit solkigt tefärgad är ingen höjdare att äga.

Nu sammankopplas allsköns dataintrång till Julian Assange och Wikileaks.

Jag gör som andra redan gjort. Jag länkar på friskt jag också under rubriken:

Assange är vår tids Trotskij 

http://kildenasman.se/2010/12/09/i-norrskensflamman-assange-var-tids-trotskij/

bilden här ovan är däremot inte hämtad från det länkade reportaget i Norrskensflamman.

"Pressrummet" skall få nytt utseende.

- Skönt, sa dottern när jag förklarade för henne vad vi hade tänkt göra, man blir rätt vimsig i huvudet, när man stiger innanför ytterdörren. 


År 2005 medan vi gick och väntade på, att Herr H skulle få en tid för sin canceroperation, hade vi en diskussion om hur det såg ut på gamla dass, när vi växte upp. Dassväggarna var tapetserade med gamla tidningar och så hängde det alltid något foto på kungahuset där. 

2005 reste Herr H fortfarande mycket i jobbet och vi beslutade oss för att göra ett riktigt omvälvande grepp. Vi skulle tapetsera hallväggarna med tidningar från hela världen. Hans arbetskamrater bidrog också till mångfalden av tidningar. Själv hittade jag en samlingsbild av Sveriges alla regenter, i en museishop. 

Helgen innan operationen, vände vi upp och ner på hela hallen och kvällen innan operationen färdigställde vi hallens nya utseende. 

en av väggarna + golvtäckpapp och annat bråte som hamnat i blickfånget på fotot

en annan vägg

en tredje vägg

vi hade nog inte sanning att säga järnkoll vad det stod i alla tidningar...

Men det här var året som Påven dog, Prins Charles och Camilla gifte sig och de stackars muslimerna, tvingades be i kapprum på svenska fängelser. 

Så alla som har hängt upp sina ytterkläder har fått en skymt av den döde påven liggande på Lit de parade och på väg in mot vardagsrummet, sett tidningen Bild Frankfurt med en jättebild av den nye påven, Benedictus XVI, med händerna uppsträckta i luften och en fet text: WIR SIND PAPST! Men inget påvefolk har behövt känna sig ensamma i vårt "pressrum". De har haft sällskap av

annat löst påvefolk....

När första lagret efter upptapetseringen hade torkat, fick de en yta med papperslack och ovanpå det ett flödigt lager båtlack. Sedan fick hela hallen nya taklister, golvsocklar och dörrfoder i gammal stil.

Vad det skall bli nu?

Nu skall det bli lugnt och stilla...

PS. du vet väl om, att klickar du på bilderna med "musen" så blir bilderna större, om du nu skulle vilja läsa vad det står på tidningarna... DS.