tisdag 16 oktober 2012

Svenska kyrkor blir nu moskeér.

Ja, det är väl bara bra att byggnaderna inte förstörs, utan kommer till användning.
Men jag kan inte låta bli att undra vad de gör av klocktornen.
De kan ju knappast ha en böneutropare hängande i klockrepen.
Al-Aqsamoskén i Jerusalem har länge varit en byggnad där religioner har korsat varandra, av olika anledningar. Ute i Europa finns moskéer, som gjorts om till andra religioners hemvist.
Blandningen blir väl inte alltid helt lyckad. Här på bilden syns på högra sidan det som lämnats kvar av den enormt vackra Moskén (Mezquita) i Cordoba. Medan på vänster sida av bilden syns ombyggnaden till en katedral, som enbart känns helt fel och som ett helgerån i den byggnaden. Nuvarande skepnad består av ett sammelsurium av gotisk, renässans- och barockarkitektur. Minareten finns t.ex. fortfarande kvar men har byggts in i klocktornet.
eller vad tycker du själv? Här är det Mezquitans olika "relionstak"
Man kan väl tycka att det är en smaksak. Men på något sätt tvingas man till att göra ett val, när de båda finns i en och samma byggnad.

Kommer svenska kyrkor att förvandlas till oigenkännlighet och genomgå samma helgerån, som Mezquitan i Cordoba har genomgått efter morernas fall. (Här utan de obligatoriska mattorna på golvet).

Många år har jag nu undrat vad det är för namn, eller vad det stod, som utplånats från alla väggar överallt i Cordoba, efter morernas fall. Vad var det som det stod, som var så förhatligt, att det måste mejslas bort och istället bara lämna efter sig ett fult sår på väggarna, som möter betraktaren. Det är samma storlek på alla de bortmejslade ställena. Detta bortmejslande gjorde mig fruktansvärt upprörd. Fråga mig inte hur, eller ens varför. Men fruktansvärt upprörd blev jag. 
Första gången jag fick syn på det bortmejslade steg tårarna i ögonen och jag vet, att det for genom mitt huvud: men vad har de gjort? Allt eftersom jag mötte ännu fler bortmejslade rutor av samma storlek steg vreden inom mig. Ibland blir jag frågande till, varifrån alla dessa känslor och förnimmelser kommer ifrån. Vad bär mina inre rum på för hemligheter, som jag inte ens själv förstår varifrån de kommer.

2 kommentarer:

  1. det är väl inte så konstigt att reagera så. Jag blev alldeles kall och stel när jag såg bilderna på TV-nyheterna hur talibanerna sprängde sönder ett av världens största kulturarv, buddastatyerna i Afghanistan. Oavsett vilka det är och riktar sig till måste man som människa reagera över detta enorma hat.Gör man inte det är något fel.

    SvaraRadera
  2. Det har du väl rätt i.

    Man kan undra om det här har varit ämnat, att statuera ett exempel, skrämma till tystnad, visa sin egen makt. Därför att här har det inte ens handlat om att göra om något till något annat. Det är ett genomgående tema i Cordoba. Det finns flera ställen där man inser, att här har någon, eller kanske rent av några raderats ur historien med vett och vilja.

    På sätt och vis är det väl kanske bra, att man inte åtgärdat det bortmejslade, eller ersatt det bortcensurerade. Därför att i nuvarande skick förstår man, att långt ifrån alla har delat den åsikten, eftersom spåren inte har utplånats. Det är som om det ligger kvar en synliggjord sorg.

    För egen del hade det känts bra att veta vad som stått där ursprungligen och vem/vilka det var som låtit hugga bort/ta bort.

    Jo, jag minns också de starka bilderna från det att talibanerna sprängde sönder de enorma Buddhastatyerna.

    Det är dylika dagar man förlorar allt hopp om mänskligheten.

    SvaraRadera