Hur mycket image ligger det i vilken bil man åker omkring i?

Jag har sett ett otal av dessa enorma lyxbilar, som är nära nog ett halvt kvarter långa. Egentligen förstår jag inte vitsen med dem, eftersom det knappast kan komma på fråga, att man kan göra fickparkeringar, eller ens hitta en normal parkeringsplats för en dylik kärra. Bussparkeringarna går också bort.

Det finns några träffsäkra ställen, där man alltid kan få syn på dem. Brandenburger Tor i Berlin är ett sånt ställe. 

Det är där man skall befinna sig om man vill delge världen vad man har råd att åka omkring i. Då brukar dörrarna vara på vid gavel för att de förbipasserande skall kunna se in i bilarna, där man sitter och skålar i champagneglas med pettingbelysning i bilarna, till dunket av någon hip-hop-musik, så hela bilen står och hoppar för sig själv. 

Vad är det man vill visa upp?

En liten udda och kylslagen sysselsättning kan jag tycka. Där fruntimren brukar se ut som nyplockade hönor i sina lättklädda kreationer, under årstiden, när snålblåsten går genom märg och ben på de mest påpälsade personerna, som drar omkring fotsulorna med tankdroppen hängande från näsan.

Det måste väl snarare vara, att man är ett pucko, som inte enbart champagnebubblorna har haft en vådlig inverkan på hjärncellerna. Än att man tillhör någon form av kändisfolk. Jag kan inte tänka mig att kändisfolket åker omkring i dessa ett-halvt-kvarter-långa-bilar. Jag tror nog att de mer än benägna att möjligen brassa runt i dylika bilar istället:

Men mängden av dylika ett ett-halvt-kvarter-långa-bilar slogs nog trots allt i Sankt Petersburg. Det var sådana mängder, att jag helt enkelt inte orkade försöka få med dem alla på bild.

I Sankt Petersburg är "hängstället" kring ingången till Uppståndelsekyrkan.

Vem har sagt att man inte kan dra nytta av bilfönster. Här lyckades jag få med hela Uppståndelsekyrkan tack vare att fota rakt in i en bakruta på en bil. Dock rörde det sig om en vanlig bil, i annat fall hade bilden blivit tämligen becksvart...

Det här med flotta bilar. Det fick mig att tänka på det mail med en rolig historia, som jag fick av en god vän. Med historien följde två bilder på en guldfärgad Ferrari. Men eftersom jag inte vet om det finns någon upphovsrätt på bilderna, får ni nöja er med historien. Medan jag själv antar att bilen inte kunde ha varit av äkta guld. Hade den varit det, skulle den ha vägt åtskilliga kilon enbart i karossen. 

Men jag törs knappast ta gift på, att den verkligen inte var av guld. Trots allt finns det ju länder där guld tycks kunna användas till vad som helst, för att inte tala om sedelbuntarna. Det är väl därifrån uttrycket kommer, att använda sedelbuntar som flugsmällor.

E-mail från arabisk student till sin pappa:

Kära Pappa, 

Berlin är en underbar stad, människorna är vänliga och jag trivs verkligen här. Men pappa, jag skäms lite över att komma till colleget i min äkta guld Ferrari 599GTB, när alla mina lärare och många av mina skolkamrater åker tåg. 

Din son Nasser 

Nästa dag får Nasser ett svar i sin mailbox från sin pappa:

Min Älskade son,

Tjugo millioner US dollar har nyss överförts till ditt konto.
Var snäll och sluta skämma ut oss.
Åk och köp dig ett tåg du också.