Google+ Followers

tisdag 14 april 2015

Förut var vi"Norrlänningar", eller lappjävlar, de som alltid var utsatta och bespottade. Nu är vi det när det passar dunkla agendor.

Därför har jag svårt att emellanåt hantera "tycka synd om"syndromen, som mest liknar diverse modeflugor och som också verkar skifta över tid och sammanhang.

Det finns alltid en gräns, när åtminstone jag blir immun mot dumheter. Av samma anledning blir jag rätt förvånad över personer, som helt uppenbart inte kan hantera situationen med att vara den bespottade.

Än mer irriterad blir jag över människor, som försöker att stoppa ner någon annans verklighet i min hals, eller pådyvla mig tankar som jag inte ens tänker, eller det värsta av allt: alla dessa människor som sitter i maktposition och bara stillatigande tittar bort! - Finns det överhuvudtaget något försvar för dylika handlingar. - Jag tycker inte det!
 
Kanske är det därför jag så starkt motsätter mig den nya modeflugan: hysterin mot Sverigedemokrater och negerbollar. Medan slavhandlare, människosmugglare och kända kriminella, får fortsätta på inslagen bana i ett samhälle som fortsätter att tala förbi utsatta människor, som dessutom får förbli några som man kan tala över huvudet på. Ungefär som om de inte existerar.

Det är ett märkligt samhälle vi fått, där märkliga samhällsfenomenen tillåts att friska på och byta fokus: dit vinden blåser för tillfället. Hanteringen av människor är lika osäkert och ombytligt som vilket aprilväder som helst.

När någon hamnat i ett underläge, är den som blir bespottad, uttittad och omtalad den som måste komma ihåg, sin egen betydelse och roll och förpassa det hela: till där det hör hemma. Rena dumheter, eller någon annans rena oförstånd och maktmissbruk förtjänar inte att få någon som helst status. Ändå är det precis det som sker.

Jag föddes inte som någon dussinvara och därför kommer jag aldrig, att betrakta mig själv som en sådan. Hur många föds med den stora insikten.


Försvara mig, eller göra mig ouppnåelig för översittare, det fick jag lära mig tidigt och dessbättre har jag aldrig varit mottaglig för rena dumheter. Mer än förundrats över dem och ibland har de sårat djupt, eftersom de inte ens haft insikt eller tillstymmelse av förstånd att tillgå.

Det är det första jag skulle vilja lära alla som blir offer för mobbare, eller godtyckliga människor, som utöver sin makt: - Du har ingen som helst anledning, eller ens skyldighet att godkänna det.

T.o.m. en bödel kan göra mycket, men i slutändan är det i vart fall ett enda stort nederlag för en dylik person. En sådan seger som krävt en så horribel hantering, vad finns annat än tycka än att ännu en ynkrygg har skådat dagens ljus.

Världen är full av skitstövlar, som lever/när/suger ut på andras bekostnad. Så vad är nyheten?


Jag har under mitt yrkesverksamma liv mött människor, som inte haft de mest basala av trygghet runt omkring sig. Hur skall jag då kunna döma, eller ens  välja att titta bort. Kan man då förändra: Nej, det är svårt, speciellt inte då uppdrag alltid går till dem som dunkar och kliar någon annan på ryggen. Ryggkliarna har börjat bli lite för många, för att det skall vara hållbart.

Dumheter och dumheten lyser och skiner igenom överallt, så har det alltid varit. Så intet nytt under stjärnorna skulle jag vilja påstå, men nog har det allt blivit betydligt värre.

Varje människas liv är okränkbart - den som inte förstår så basala kunskaper har mycket att lära. Ändå är det just dylika människor som sitter i maktpositioner. Är inte det märkligt så säg. Ett ruttet system som kan få fortgå- HUR länge då. När blir det stopp....




Själv minns jag en insnöad smålänning, som i början på 90-talet tyckte att man kunde lika gärna kapa Sverige vid Dalälven, vi i norr var bara en samling bidragstagare. Smålänningarna hade alltid minsann klarat sig själv, tillverkat vispar och andra redskap, lade han till med emfas!

I det läget komma från en landsända, där gruvor, skog och vattenkraft alltid varit Sveriges kassako, där folket alltid varit utsatt för vad som bestämts i maktens högborg och belagts med nya pålagor, VAD kan man annat göra än skaka på huvudet.
1965 var det "norrlänningar", som var i allra högsta mode att vara i strykklass. 2015 är det de som har annan hudfärg eller annan kultur. Vad kommer att ske 2020 - har vi då hunnit se hur en ny "Quisling" sålt ut Sverige bakom våra ryggar: till NATO och USA, som redan har hela foten inne i regeringsnivå. FRA-lagarna var bara en uppvärmning inför det som komma skulle med stjärnornas krig i Vidsel m.m. Hur var det ens möjligt att låtsasmänniskorna med låtsaspengarna kunde få guldgarantin för valutorna, att upphöra. Allt försvann med ett jätteplask: rakt ner i avgrunden och på väg nedåt det är vi nu med rasande fart och tro inget annat.

En nation som har spaningsplan ovanför Östersjön och hotar en annan nation, som verkligen gränsar till Östersjön, som dessutom har mage att skicka diplomatiska varningsnoter, trots att de själva gör sig skyldig till motsvarande övertramp. Världen är verkligen ur led, inte bara tiden.  - Men tänk ändå vad skolans värld var nyttig på den tiden, när jag gick i skolan. Trots att sanningar ändrades och mycket förtegs, så fick vi i vart fall lära oss att Amerika inte gränsar till Östersjön heller.


Putin och hans gäng de lär väl, som bäst vara fullt sysselsatta med att skratta sig harmynta, nu när finländarna yrvaket har vaknat till liv. Vad de ännu inte har förstått i Finland inom försvarsmakten: det är att i alltför många området där tillhör större delen av egendomarna av värde redan ryssar och enligt uppgifter, som vem som helst har kunnat ta del av: kretsen kring Putin är överrepresenterade.

- Liera sig med USA och skruva upp en hotbild, som enbart kommer att leda till en farlig provokation, som sannolikt kommer att bli till en given urladdning. Vänta bara när hon, som såg till att den homosexuelle diplomaten i Libyen offrades, blir first lady Over there. Då får ni se att kvinnor inte står för några mjukare linjer.

Vad skall då provokatörerna inom den svenska regeringen ta sig för härnäst. Tja, säg det. Men faktum kvarstår har man inte dragit sig för att göra skumraskaffärer, när Sovjetunionen föll, så har man. Allt har sitt givna pris och Estonia var ett av de graverande spåren, som inte gick att sopa igen. Åtminstone inte för någon av oss som läsförståelsen var A och O i skolans värld.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar